Hållbar hälsa

Årets första veckans lista av både gott & blandat

Årets första veckans lista är här. Första veckan är avklarad. Levd och inte bara överlevd. Och jag gillar det här året, precis som jag gjorde med förra. Men det här känns ändå … gôtt. Fyllt av liv och jag vet att jag kommer att vara precis så modig och kreativ som jag behöver för att vara den jag vill och njuta av berg och dalbanan som ett helt långt år brukar innebära.

Kanske kände jag såhär i början av förra året också, vet inte. Men en sak vet jag och det är att oavsett om vi väljer att kick- eller smygstartar året: nu åker vi!

Podd, blogg och nyhetsbrev

Förresten så släppte vi ju årets första avsnitt av podden Skriverier med Malin och Cilla i fredags och vi pratade massa mer än bara skrivande. Både Cilla och jag har till exempel reagerat på hur många som sammanfattade år tjugotjugotvå som ett skitår. Inte för att varken Cilla eller jag tycker att krig är bra, nedbrunna restauranger kul eller inflation och lågkonjunktur upplyftande. Men ändå. Jag ser tillbaka på ett fint och kärleksfyllt år med vänner, acceptans, bröllop och vackra avsked

Jag fick iväg årets första HEJA-rop också. Mitt nyhetsbrev, som kommer ut lika oregelbundet som från hjärtat. Klicka på länken, om ni vill signa upp er för författarskap och livsglädje från ön.

Dessutom har jag kommit igång med bloggen och det känns kul. Just nu har jag några artikelserier på gång här, bland annat den om hur man gör för att skriva en bok och den om hur sjutton man får till sitt drömliv. Är det genom att sätta konkreta mål eller genom drömmiga visioner? Stay tuned för fler inlägg på de trådarna.

Årets första veckans lista

jo, jag plockar med nyårsafton i första listan för året. Nyss hemkomna från Trysil, med rejäl förkylning och i det lånade huset var det så himla skönt att fira nyår ensamma. Bara min man och jag. Och hundarna förstås. Claes är ju fenomenal på att laga mat, så lämnade över den delen till honom. På nyårsafton också, he he. Han är också fenomenal på att planera mat när han är hungrig, så förrätten blev så stor att vi inte orkade med någon varmrätt. Kolla här, så fattar ni:

citronfromage, dessert, nyårsafton, — Men dessert orkar man (jag) alltid. Mitt bidrag til nyårsmenyn var en hemmagjord citronig och gräddig karamell.

1 januari var jag fortfarande ganska förkyld och njöt i fula drag av tour de ski. Längdåkning är en av mina favoritsporter att titta på. Och utöva, även om jag inte åkte en meter under våra två veckor i Trysil. Hade för kul i backen med de vuxna barnen och kände nog av den där förkylningen (som jag ska sluta tjata om nu. Lovar.) så orken fanns liksom inte.

Redigering alla dar i veckan

I måndags fortsatte den stora redigeringen av uppföljaren till Mariannes mirakel. Den har jag för ungefär en kvart sedan skickat iväg till två testläsare. Nervöst och kul, jag kommer att fortsätta redigera, fördjupa karaktärer, gestalta mer och mindre under tiden. Om mindre än en månad ska manuset iväg till Cecilie, en lektör som inte går av för hackor. Kolla vad jag hittade i postboxen från henne:

författare, skrivliv, Main lundskog, lektör, redigering — fritt fram för alla er som vill att sno det här tecknet!

Och så har jag fått den här. Från en av medlemmarna i GLAD FRi STARK. Blev sådär gråtigt rörd. Visst är den fin, knappen som ska hänga med mig överallt?

Tisdagen redigerade jag mer, efter att jag hade njutit av morgonpromenad i detta:

morgonpromenad, västkusten, Malin Lundskog, Knippla, årets första veckans lista

morgonpromenad, Knippla, västkusten, utsikt, Marstrand — när vi kom till nord-sidan av Knippla blickade vi mot Marstrand. Ser ni fästningen?

Dessutom började jag småstrukturera jobb som behöver planeras. Som ni vet är jag inget fan av för noggrann planering, men vissa dela behöver ju trots allt organiseras.

I onsdags tittade till vårt hus som vi ju renoverar. Oj, vad jag ser fram emot att det blir klart. Ett rejält platsbyggt kök. Veranda. Ny entré (har bara haft ingång i källaren och där vill jag gärna låta saker och ting vara huller om buller utan att folk som hälsar på ska behöva se …). Vill ni se före-, under- och efterbilder?

I torsdags fortsatte redigeringen och dessutom tog jag tag i några avsnitt av en digital författarutbildning jag går just nu. Kul! Inspirerande! Och ju mer jag lär mig om hantverket, desto större respekt har jag för alla som skriver.

En dag med vågrätt snöande

Overall alltså, vilket plagg det är! I fredags snöade det vågrätt här på västkusten, med flingor som kändes som småspik i ögonen. Men herrenaddå vad jag är glad i min flytoverall sådana dagar. Det får gärna blåsa och snöa mer, så att jag får använda min overall ännu mer. Finns inget dåligt väder, ni vet.

Ja, sen har helgen varit fylld av utonjut och redigering. Imorgon är ny vecka och jag ska börja på nytt manus … Over and out för årets första veckans lista! Vill ni läsa tidigare veckans gott&blandat-listor, kan ni göra det här.

Ses snart igen. Tills dess: HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog

Vi är enastående på att anpassa oss till nya vanor

Vi är enastående på många saker allihop, skulle kunna radda upp hur mycket som helst som vi är världsbäst på, men här och nu handlar det om vår förmåga att anpassa oss. Till nya vanor. Nya omständigheter. Ja, till nytt helt enkelt. Om vi börjar med att stryka orden alltid och aldrig ur vår vokabulär och plockar fram en relevant storlek på backspegeln, så ska ni se vilken anpassningsförmåga ni har. Oavsett om det handlar om att skriva, träna eller något helt annat.

Utan alltid och aldrig, med backspegeln i högsta hugg

Ni vet, när vi (jag?) säger att vi aldrig kommer att klara av något eller att vi (jag?) alltid misslyckas. Det är ju rena rama lögnen och är det något vi har lärt oss sedan barnsben så är det väl att inte ljuga? Häck väck med de orden och genast öppnar vi upp för en aning (okej massor) med möjligheter. Det som har varit behöver inte alltid vara så och det som aldrig har hänt kan mycket väl ske. Eller hur?

Se tillbaka på året, eller åren eller hela livet om ni så vill. Vad gör ni nu, som ni inte gjorde då? Vad gör ni inte nu som ni gjorde då? Oavsett om det handlar om sådant som ni har blivit påtvingade genom till exempel rusande elpriser, pandemier eller oanade succéer eller sådant ni självmant har valt så vågar jag slå vad om att den anpassningen har kommit successivt. Vuxit sig fram, eller så sakteliga krympt bort. Vi vänjer oss. Vid både äktenskap och skilsmässor, vid att vara författare och löpcoacher, vid att vara föräldrar till små barn och vuxna barn, vid att bo i hus och att bo i lägenhet (tack ändå för att vi har någonstans att bo?). Ja, ni fattar.

Genom backspegeln kan vi se hur vi har utvecklats. Och hur vi har avvecklat sådant vi inte vill fortsätta med. Ibland handlar det om att vi har anammat en attityd som gör det oönskade acceptabelt och det är ju också en anpassning.

Så här funkar anpassningsförmågan vi är enastående på

Vill ni åstadkomma förändring när det gäller era vanor? Använd er anpassningsförmåga. Blicka tillbaka och se på framgångarna. Lagom ofta! Och nu när ni inte längre använder orden alltid eller aldrig så … är väl ingenting omöjligt?

Våga hoppa över jättekliven och hänga med er själva i er egen utveckling (eller avveckling). Att aktivt ta tag i nya vanor, handlar massor om att göra vanan. Vara vanan. Ofta och lite. Hjärnan orkar bara hålla motivationen uppe en begränsad tid är det en onödig kamp att jobba fram mer motivation (länk till det lättbegripliga Instagramkontot The Brain Doctor). Låt förändringarna ta tid, så skaffar du vanor som inte tröttar ut hjärnan Hur smart som helst ju!

Här hittar ni ett matigt inlägg om hur ni skaffar goda vanor. I det länkar jag dessutom till flera andra inlägg som jag tror att ni gillar om ni gillade det här.

Som ni ser, det är faktiskt ganska enkelt. Att anpassa sig. Vi är enastående, även om vi har en förmåga att krångla till det och inte lita på att det enkla har en nästan löjligt stor effekt. Lita på det lilla stegets kraft och läs gärna min bok GLAD FRi STARK. Där hittar ni mer om goda vanor, självsabotage och modellen jag tipsade om i inlägget Gör det här innan ni sätter fart på 2023.

Det trodde jag aldrig …

vi är enastående, goda vanor, anpassning, motivation, malin lundskog, Trysil, snowroller — för en vecka sedan ville jag aldrig någonsin i hela världen lämna detta

Det här inlägget kom till när jag igår kväll satt framför brasan på en vindpinad och regnblöt Knippla, trött som tusan och skrollade igenom bilder från vår skidresa till Trysil, som ni kan läsa lite om här. Hittade den här bilden som min svärdotter knäppte och minns att jag stod där i snäll och sa något i stil med att jag aldrig ville lämna snön. Och de vuxna barnen. Jag fortsatte med att tynga mig med att jag kommer att sakna ihjäl mig. Men. Som sagt. Där satt jag. På ön. Och älskade livet. Ja, jag sa ju det: vi är enastående på att anpassa oss och medan vi gör det pågår livet och det vill vi ju inte missa. Njut av nuet. Se tillbaka på era framgångar och fortsätt. Leva!

Over and out, nu sätter jag mig och redigerar ett manus som ska vara hos lektör om en månad. Det är verkligen något som har hänt under året: att jag har avsatt mer tid till skrivandet. Och voíla: Mer skrivande, mindre tid till annat, men hey! Man anpassar sig …

Ses snart igen! Tills dess: HEJA HEJA ALLA enastående anpassningsbara.
Kramar Malin Lundskog

Det blir nytt år utan kickstarter och nyårslöften

Nytt år. Va? Redan? Jag som inte har hunnit med varken det ena eller det andra, inte fått koll på det tredje och inte är heeelt på det klara med vad 2023 innebär för mig. Vad jag vill att det ska innehålla. Eller vem.

Och allt det där är precis som det ska. Jag behöver inte kickstarta igång nya år eller ha nyårslöften jag ändå inte håller. Jag menar, rivstarter och nyårslöften har en tendens att skita sig. Det vet jag av både egen och andras erfarenhet (mer om självsabotage och allt eller inget här och om brutna nyårslöften här).

Just nu ligger det nya året som ett oskrivet blad. Sådär snyggt och fyllt av alla möjligheter i världen. Ja, ni vet. Som den där första sidan i en ny anteckningsbok. Man vill liksom inte börja skriva i den, för tänk om man börjar på fel sätt? Eller skriver fult? Men hörni, året börjar nu oavsett om vi är redo för det eller ej. Lika bra att hänga med va? Även vi alla kan ta det i vår egen takt.

Nytt år är som oskrivna blad i en ny fin anteckningsbok

Nya år och nya anteckningsböcker har också det gemensamt att de blir påbörjade. Året utan att vi kan göra något åt det i och för sig, men det här är ändå en jämförelse jag är himla nöjd med, så bare with me. Nya år och nya anteckningsböcker blir använda. Och ibland kanske slarvigt hanterade med stress och kaffefläckar, ibland inte hanterade alls. Typ bortglömda.

Men när den där sista dagen på året kommer eller den sista sidan i anteckningsboken är fullklottrad, då är jag ändå glad att jag hade dem. För utan årets gång inget liv. Och precis som i livet under året, i anteckningsboken ryms allt det där röriga i livet sida vid sida med klarheter. Utveckling. Insikter. Och påminnelser om jag tamejtusan är och gör mitt bästa, även om mitt bästa har riktigt jävla låga nivåer ibland. Så har också året rediga lågvattenmärken. Som krig. Nedbrunna drömmar. Manus som inte blir antagna.

De mest obegripliga sidorna i anteckningsboken skulle jag kunna riva ut om jag vill. Om jag vill … Är inte säker på att jag vill det. Utan dem ingen rättvis utvärdering. Utan de sämsta dagarna på året, eller de mest osammanhängande och oläsliga sidorna i anteckningsboken kan jag ju inte se allt jag går igenom för att vara och bli den jag vill. Och det vill jag kunna. Ju. Vi måste nog igenom en del skit, idiotiska tankar och ofokuserade dagar för att inse vad som hjälper oss vidare, tror ni inte det?

Jag smygstartar året med kreativt mod

De senaste åren har jag vägrat nyårslöften. För mig passar det mycket bättre med manifest (visst låter det storslaget?). Eller intentioner. Ledord. Teman. Ja, som en mental mini-visionboard med kraftfullt innehåll som sätter mig i rätt riktning och ger livet flexibilitet. Som gör att jag inte måste ha vägen klar för mig, inte de exakta resultaten jag vill nå utan mer känslan jag vill att livet ska ha och hur jag kan bidra till den känslan, för både mig själv och andra. Ja, för det där med andra är viktigt tycker jag. Jag vill att min intention ska göra skillnad för både mig och andra. No woman is an island och så vidare. Och i år lutar det åt att min intention kommer att handla om kreativt mod. Va? Skrev jag just ut det?

Har knappt vågat erkänna det för mig själv. Men. Ja. Kreativt mod. Så där lagom luddigt än så länge. Men ändå ord som gör att jag kommer att ha ögonen mer öppna i en viss riktning. Som får det att pirra gôtt i magen. Men, det där kommer jag tillbaka till. Eftersom jag väljer bort kicktartande av både nya år, nya intentioner och nya vanor så smygstartar jag. Med den diffusa inramningen kreativt mod. Och tilliten till att det klarnar längs vägen.

Var inte försiktig med vad du önskar

Och vet ni vad? Förra året var mitt manifest utrymme, som ni kan läsa om här. Ibland undrar jag om det är därför restaurangen brann ner? För att jag manifesterade mer tid (=utrymme) att skriva. Herrenaddå. Sa ju att det funkar, he he. Men, hoppas inte såklart att det funkar riktigt så bra. För vem sjutton vågar önska sig något om det har den effekten? Nej, jag tror inte att vi ska vara försiktiga med vad vi önskar.

Det blir nytt år utan kickstarter och nyårslöften

Snart ska vi gå vidare i den stora ”så här skapar du ditt 2023-skolan” som jag inledde under rubriken Gör det här innan du sätter riktningen för 2023. Ville bara önska gott nytt år först. Och säga att oavsett om du har ett bästsäljande manus eller hälsosammare vanor på önskelistan på året, så ta´t lugnt. Det blir som det ska. och det blir nytt år utan kickstarter och nyårslöften. Lovar!

Ses snart igen, tills dess: HEJA HEJA dig och det nya året!
Kram Malin Lundskog

Gör det här innan du sätter riktningen för 2023

Gör det här innan du sätter riktningen för 2023: reflektera! Utvärdera. Blicka tillbaka. Se helt enkelt till att du gör dig av med sådant (och sådana) som varken gör dig eller andra gott. Det är så lätt att plocka in nytt i livet. Vilja skaffa nya vanor, göra mer av sådant vi vill göra mycket av och fyra på med nytt. Men som vi ju vet, både du och jag, har vi bara de där tjugofyra timmarna varje dygn och fyller vi på utan att plocka bort så är vi där (igen?): med alldeles för lite tid. Är du med?

Ett nyårstips från mig är alltså att du rensar innan du fyller på. Ett enkelt sätt att reflektera över vad vi fyller tiden med är att använda den här fyrfältaren från min bok GLAD FRi STARK. När jag skrev boken handlade modellen om hälsa och goda vanor, men den är precis lika relevant för alla delar av livet. Och hela livet. Här kan du få in både jobb och hobbies, familj och vänner, författarskap, hälsa och nöjen (obs! ingen motsättning mellan dem om ni frågar mig).

Gör det här innan du sätter riktningen för 2023, glad fri stark, mål, nyårslöften, riktning, vision, Malin Lundskog

Gör mer av det du vill och mindre av det du inte vill

Du använder gör/gör inte – vill/vill inte-matrisen såhär:

Skriv ner allt du gör och vill göra i övre vänstra rutan. Våga känna efter!
Skriv ner allt du gör och inte vill göra i övre högra hörnet. Döm inte dig själv här, utan bara rabbla upp allt du kommer på. Vi löser allt i snart!
Skriv ner allt du vill göra och ändå inte gör i nedre vänstra hörnet. Hur storslagna drömmar du än har, eller vanor du har försökt skaffa dig femtioelva gånger förut utan att lyckas. Skriv bara skriv.
Rutan längt nere till höger finns kanske inget direkt att skriva ner i, om du inte är mäkta stolt och nöjd över något du faktiskt har gjort förut utan att vilja och nu inte gör längre. Rutan blir mer aktuell i nästa steg.

… och gör inte det du inte vill?

När du utan att rensa har skrivit ner det du kommer på i de fyra (eller tre) rutorna ovan kommer nästa steg.

Prioritera i gör/vill-rutan. Ska allt vara kvar där? För vet ni, i den här rutan upptäcker jag att jag får med sådant som jag gör och ville göra. Förr. Men kanske inte längre är så sugen på. Det hänger med av gammal vana liksom … Också viktigt att få upp ögonen för, eller hur?
Flytta det du gör och inte vill göra till lämplig ruta. Alltså antingen till gör/vill göra eller gör inte/vill inte. Ändra attityd eller aktivitet.
Det du vill och inte gör då, den nedre vänstra rutan? Ja, är det något du verkligen, verkligen vill är det självklart action som gäller. Kör och gör! Ett strålande tillfälle att använda myrstegsrevolutionen, som du kan läsa mer om här.
I den nedre högra rutan gör inte/vill inte har du en härlig plats att dumpa skit du inte vill ha med dig in i framtiden. Sluta gör eller sluta vilja, helt enkelt. Eller enkelt och enkelt … Men efter prioriteringspunkten i gör/vill kanske du kan låta lågprion vila här, så att de inte stör i onödan?

Gör det här innan du sätter riktningen för 2023

Det finns självklart mycket att göra, men jag tror stenhårt på att våga blicka tillbaka och reflektera över vad sjutton det är som är viktigt just nu. När det är gjort kan vi blicka framåt och skapa visioner, planer, riktlinjer och intentioner för 2023. Ska vi göra det tillsammans? Det måste ju inte vara klart på nyårsafton. Ett nyår är väl egentligen inte ett sut eller en början utan bara ett kontinuum? Och varför rusa igenom ett sådant?

Ni som följer mig på Instragram verkar vara överens med mig här. Jag ställde frågan i mina stories häromdagen, om det inte är värdefullt att låta nya mål, visioner, planer, teman eller vad vi nu vill kalla det för få växa fram och inte vara spikade exakt på tolvslaget på nyårsafton. Jo-o, sa de flesta. Med stort utropstecken efter.

Jag återkommer om det här på bloggen och berättar om vad jag vill ha med mig in i 2023, samt utvärdera hur 2022 blev utifrån min intention, som du kan läsa om här. Redan nu kan jag avslöja så mycket som att jädrar i min lilla låda vad hjärtats vilja leder in mig på vägar jag aldrig hade hittat om jag inte vågade känna. Och … ibland kanske man faktiskt ska vara försiktigt med vad man önskar???

Avsutar det här inlägget med den cliffhangern och en bild på utsikten jag hade idag när jag klurade på det här inlägget. Bästa reflektionsutsikten om ni frågar mig!

utsikt, intention, reflektion, västkusten, Malin Lundskog — här kan man se ända in i framtiden om man inte nöjer sig med nu:et

Vi ses snart igen. Tills dess: HEJA HEJA ER allihop!
Gott nytt år och stor kram

Därför ska du sluta planera allt i livet

Därför ska du sluta planera allt i livet är väl ändå en idiotisk rubrik från någon som vill få saker gjorda och som har ägnat mängder med år av sitt yrkesliv till att inspirera andra att komma till skott, nå mål och följa drömmar. Eller? Eller kanske inte … För självklart är vissa saker bra att planera, men vi kanske inte behöver planera allt? Synnerligen inte i detalj eller exakt hur vi ska genomföra planen för är det inte rätt ofta planer skiter sig? Något kommer emellan och vips hamnar vi i nåt slag besvikelseträsk. Och där vill vi inte vara, varken ni eller jag, eller hur?

Därför ska du sluta planera:

Du kanske aldrig kommer till skott om du fastnar i planeringen. Konstigare saker har hänt än att människor analyserar och planerar och vips! Så gick livet … Romanen blev inte skriven, resan blev inte rest och loppet blev inte löpt.
Om du oroar dig för mycket över hur du ska få ihop allt enligt din plan och att det inte kommer att leda till det resultat du vill är det läge att slappna av och släppa planeringen. Tillit ni vet, till den berömda processen och till att allt ordnar sig.
Om du missar alternativa lösningar är en plan inte det bästa. Hej alla som planerar strikt och sätter på sig skygglappar för andra vägar. Genom rigid planering är risken stor att missa superbra alternativ som inte ingår i planen.
Kontrollbehovet kan gå bananas av planering. Vissa av oss älskar att ha kontroll över allt. Alltid. Med planering kan vi kontrollera allt längs vägen och när sjutton ska vi kunna pausa då? Alla behöver pausa! Och andra kanske behöver ta över kontrollen ibland?
Planer skiter sig eftersom vi sällan är isolerade individer med isolerade planer som inte påverkas av människor och händelser omkring oss. Planera med flexibilitet och modifiera längs vägen, så är risken inte lika stor att du blir besviken.
Planer kanske gör att du missar det roliga. Tänk om du planerar så att du missar spontana roligheter, vackra solnedgångar- eller uppgångar eller möten med oväntat härliga människor för att du måste följa din plan? OMG …

Min flexibla idé om romanredigering

Jag kom att tänka på både vikten av att ha en plan och av att inte ha en plan när jag satt med datorn och redigerade roman vid frukosten i morse. Vi är ju i Trysil och åker skidor några veckor och jag hade inte en idé om att jag skulle sitta och redigera på eftermiddagarna. Ni vet, efter en heldag utomhus. Med rosor på kinden framför brasan, med snacks och varm glögg eller kall öl inom räckhåll skulle meningar byggas om, ord strykas och dialoger läggas till. Men orka, liksom?! Efter en dag i skidbacken är jag som en geléklump som inte kan sluta skratta. Ni fattar känslan va?

Istället har morgnarna blivit min redigeringsstund. Till gröten och kaffet. Då går det med en rasande fart och tankarna är utvilade och alerta. Ja, en av finesserna med att inte ha en plan är det man vill göra blir gjort, men det kanske inte blir gjort som man hade tänkt sig om man hade en strikt plan?

Vad tror ni, planerar ni för mycket, för lite eller alldeles lagom? Kanske extra spännande att reflektera över nu när det snart är dags för nytt år tänker jag.

Oavsett vad och hur ni planerar: HEJA HEJA ER!
Varma kramar Malin Lundskog

Ni kanske också vill läsa om Kör och gör på 5 4 3 2 1 och Kör och gör är bästa metoden för att nå mål och Fem ursäkter som hindrar dina goda vanor

Snöiga berg och soliga hav i veckans gott & blandat

Snöiga berg och soliga hav ramar in den här veckan i årets näst sista gott & blandat-inlägg. Kolla här bara:

snöiga berg, trysil, utsikt, Malin Lundskog — sa ju det: kolla här! Ser ni hur kallt det var vår första skiddag i Trysil?

snöiga berg, Trysil. utsikt, skidåkning — härligt folktomma backar

Vi har dragit till fjällen, min man, en son, hundarna och jag för två hela veckor i snön. Vår svärdotter är på ingång i veckan och sen kommer näste son och hans flickvän. Jul i långkalsonger, klart att man är glad då? Det är i alla fall sådant som gör mig glad och i ärligt talat så har skidresan varit i fokus den här veckan, även om vi inte åkte förrän i torsdags. För hur fan får man med sig all packning när två stora hundar fyller upp hela bagageluckan?

Det gick. Vi är här. Och jag håller på att lära mig carving, men det återkommer jag till för det kräver ett eget inlägg. Att lära sig ny åkstil efter fyrtiosju års slalomåkande. Ja, ni vet det där med att lära gamla hundar att sitta? Ha ha ha …

Och det soliga havet

den här soluppgången lämnade vi bakom oss på Knippla

Sista morgonpromenaden innan vi drog iväg i den fullknôkade bilen såg det ut såhär. Det är som att naturen inte kan sluta skapa förundran och jag knarkar glatt i mig.

Mellan berg och hav kommer poddar, redigering och skrivretreat in

Jag driver ju två poddar, dels Skriverier med Malin och Cilla (om vårt författarskap) och dels Mitt perfekta liv där fotograf-Viktoria och jag hoppas bryta normer och släppa pressen på perfektion genom öppna, ärliga och nyfikna samtal om sånt som går åt helvete i livet.

I veckan har vi spelat in årets sista avsnitt av både den ena och den andra podden och wow för lyxen att få jobba med dels två så härliga poddkollegor och dels prata om så vitt skilda ämnen som författarskap och skrivprocess å ena sidan och viljan att vara bäst å andra sidan.

Årets sista avsnitt av Mitt perfekta liv släpptes i fredags, det hittar ni mer om här. Skriverier-podden kommer med ett riktigt uppesittarkvälls-avsnitt den tjugotredje december, men ni kan ju lyssna ikapp er på våra tidigare avsnitt här: Skriverier med Malin och Cilla.

Redigeringen av uppföljaren

Redigeringen ja. Nu jäklar är det uppföljaren till min roman Mariannes mirakel som ska redigeras. För kanske femtioelfte gången … Jag älskar verkligen redigeringsfasen. Särskilt efter mitt galenskapande med råmanus under november, då jag skrev och skrev och skrev utan att tänka på något annat än att få ur mig berättelsen. I februari ska manuset vidare till lektör igen och det ska bli ungefär hur spännande som helst att få hennes utlåtande på att jag har gjort med karaktärer och händelser sedan hon läste manuset sist.

och skrivretreaten har öppnat upp för anmälan

Ni som skriver, har ni sett att vi kombinerar rörelseglädje med skrivande i Varberg i maj? Kolla här annars, det blir skoj på Skriv o Hoj

Ja, det här var veckans gott & blandat. Nu sitter jag och myser med trötta ben efter tre skiddagar och inser att skidbenen inte blir piggare med åldern … Men herregud vad kul det är att åka. Och att våra små vuxna pojkar vill hänga med till snöiga berg med sina partners. Livet va, visst är det härligt?

Och nu lackar det mot jul. Hoppas att ni får en fin en allihop, hur ni än väljer att fira eller inte fira den.

Tills vi ses igen: HEJA HEJA ER!
Kramar Malin Lundskog

Förresten, vill ni läsa tidigare Veckans gott & blandat hittar ni dem här

Hållbar hälsa

Podd, blogg och nyhetsbrev

Årets första veckans lista

Redigering alla dar i veckan

En dag med vågrätt snöande

Utan alltid och aldrig, med backspegeln i högsta hugg

Så här funkar anpassningsförmågan vi är enastående på

Det trodde jag aldrig …

Nytt år är som oskrivna blad i en ny fin anteckningsbok

Jag smygstartar året med kreativt mod

Var inte försiktig med vad du önskar

Det blir nytt år utan kickstarter och nyårslöften

Gör mer av det du vill och mindre av det du inte vill

… och gör inte det du inte vill?

Gör det här innan du sätter riktningen för 2023

Därför ska du sluta planera:

Min flexibla idé om romanredigering

Och det soliga havet

Mellan berg och hav kommer poddar, redigering och skrivretreat in

Redigeringen av uppföljaren

och skrivretreaten har öppnat upp för anmälan

Footer

Malin Lundskog