Hållbar hälsa

nytt poddavsnitt 4: Mitt perfekta liv

Idag är det en trött och sjuk Viktoria och en låg Malin som sitter framför poddmicken. Det som inte bådade gott mynnade ut i ett ärligt samtal om att vi behöver vara molokna ibland. Viktoria berättar om hur hon håller sig kvar där nere genom att skylla sig själv, tycka att hon är lat och jämföra sig med andra oh Malin tyckte att en refusering av hennes manus kom på precis rätt idag. Så att hon kunde fortsätta hänga med huvudet.

”Ibland känns livet som skit och då är det ju det!”

Mycket glädje i lyssnandet …

Tantparkour eller hopp & lek för både tanter andra

Tantparkour heter det visst, det som jag har tänkt på som hopp & lek. Rörelseglädje. Svettas och flåsa. UtoNjut. Kärt barn har precis som vanligt många namn och kanske, kanske låter det lite coolare med tantparkour? Eller bara mer spännande och det är ju gott nog.

tantparkour, Malin Lundskog, utonjut, träning, Knippla, springer spaniel — alla ska med?

Att ha kul med kroppen är ett state of mind

Oavsett om ni väljer att kalla det tantparkour eller hopp & lek, så är det det här som är grejen för mig när det gäller träning. Eller snarare icke-träning kanske? Snarare ett state of mind när man har kul med kroppen i rörelse. Mäta med känsla inte med kilometer, vikter eller procent av en maxpuls. Keep it simple helt enkelt? Och helst av allt vill jag keepa it simple utomhus. I en geggig skog eller på kala klippor. Eller en motionsslinga. Eller i en park, på en lekplats eller rent av ett utegym.

Strunt samma var eller när eller med vem vi rör oss. Skit i vad vi kallar det. Leta efter känslan! Känslan av att lita på våra kroppar. Vågar lita på att den rörelsen som vi tycker är kul och som känns bra, den är skitbra! Den fysiska aktiviteten som gör oss glada och den som vi faktiskt utför är den bästa rörelsen av dem alla. Och det är precis vad tantparkour, hopp & lek och UtoNjut för att svettas, flåsa och skratta handlar om.

Vad är tantparkour?

Det här är tantparkour/rörelseglädje/UtoNjut/hopp&lek för mig: När vi tar de onödiga hoppen ned från en bänk eller sandlådekant, fast vi egentligen tror att vi inte kan hoppa längre. Eller glädjen av att ta omvägen runt en lekplats eller gå utfallsgång i slalom mellan lyktstolpar eller varandra. Äventyret av att gå med ena foten uppe på trottoarkanten och den andra nedanför. Irra runt i krabbgång bland bergen, göra snöänglar och rulla runt i ljungen. Någon som undrar varför jag inte tycker att en promenad bara är en promenad? Eller varför jag så mycket jag bara kan lever livet i oömma, mjukiskläder?

Ja, ordet tantparkour har ju inte jag hittat på. Det är, såvitt jag vet, Maria Ringsén i Borås som myntade begreppet och det handlar om att hitta rörelseglädjen, stärka sig själv både fysisk och mentalt. Gissa hur många, framförallt kvinnor, jag har mött genom åren som inte vågar hoppa ned från ens en låg kant. Som tror att de inte kan! För de har inte testat sedan de var barn. Eller kanske själva hade småbarn. (Eller för att de lider av inkontinens, men det är en annan historia som ni kan läsa mer om i Mariannes mirakel bland annat) Det är ju jättesynd, eftersom hopp gör gott för skelettet och vår intre styrka. In och kolla Marias Instagramkonto tantparkour för massa inspo!

Ni som har tränat utomhus med mig, ni är redan luttrade tantparkourare. Och ni vet att jag älskar rörelse som är enkel och som går att anpassa hur tuff tant eller feg farbror man än är. Tantparkour passar alla. Lovar!

Våga lita på kroppen

Tänk när vi vågar lita på att för vår hälsa behövs ingen detaljerad träningsplan, för goda förutsättningar till bättre sömn behövs ingen mätning av kilon eller kilometrar. För att må bra behöver vi röra på oss, svettas, flåsa och njuta. Vill vi få till vana att röra på oss behöver vi upprepa vanan. Ofta. Och då är ju hopp & lek med dig själv där du är enklaste vägen för att få det gjort. Så enkelt så det är lätt att luras att det inte funkar, men … det gör det.

Under alla år som jag har jobbat med träning av både kroppen, knoppen och till och med själen (går det ens att hålla i sär den här treenigheten?) har de flesta frågor jag har fått handlat om hur långt, hur ofta, hur tufft, hur länge. Frågor som har handlat om prestation och ofta prestation i relation till resultat. Mina svar har alldeles för ofta för att de ska gå att sälja handlat om ’det beror på’. För det gör det ju.

Det finns till och med forskning som visar att det bland annat beror på hur kul du har. Och frågar ni mig så kan det här med tantparkour bli hur kul som helst! Här ser ni hur kul jag hade på morgonpromenaden idag till exempel. Snälla, testa detta hemma!

Malins tantparkour

Och vet ni vad som också vore kul? Om ni berättar att ni testar och ger era bästa tips för en stunds hopp & lek. TUSEN TACK på förhand. HEJA HEJA alla! Vi ses snart igen.

Tills dess: stor kram Malin Lundskog

Och stort tack mina deltagare i GLAD FRi STARK som visade att mitt gamla hopp & lek nu kallas tantparkour!

Du kanske också vill läsa:

Myrstegsrevolutionen och de goda vanorna

Jag vill vara stark både fysiskt och mentalt

kondition, styrketräning balans och mindre sitta still

när vintern kom till Knippla och annat gott &blandat

När vintern kom till Knippla? Det var i måndags det. Och sen försvann den i tisdags. Men vi fick lite snö i alla fall och det är ju alltid härligt. Resten av veckan har varit novembergrå när det gäller vädret, men jag gillar det vädret. Också. Ja, det är sant. Och ja, ni vet ju vad de säger om att det inte finns, nåt dåligt väder … Därav min snajsiga jacka som jag numera lever i här ute på ön.

när vintern kom till knippla, öliv, Malin Lundskog, kläder, västkusten, vindar, — Arbetskläder funkar så himla bra även när man inte jobbar …

när vintern kom till Knippla, snö, utsikt, västkusten, malin Lundskog — värsta vinterlandskapet ju!

när vintern kom till Knippla, hopptorn, snö, västkusten, malin Lundskog — soluppgången när vintern var här. Hur fint?

Men annars då, vad har hänt under veckan som har gått?

Hundlivet har bjudit på både härliga promenader och en liten Jackson som käkar penicillin efter infektion av nån jäkla taggbuske han har sprungit in i. Herregud, plockade gôrstora taggar ur nosen på honom! Han verkade helt obekymrad och finner sig finfint i både att bli sårtvättad och ögondroppar och penicillin-matad morgon middag kväll.

när vintern kom till knippla, öliv, hundliv, springer spaniel — Obekymrad om sår och infektioner. Och väldigt söt, eller hur?

springer spaniel, hundliv, öliv, västkusten — vi har hälsat på mina föräldrar i Skärhamn

när vintern kom till knippla, hundliv, springer spaniel, bohuslän — … och bad är ändå livet! Det tycker både Jackson, Brorsan och jag.

Jag fortsätter att skriva

när vintern kom till Knippla, författare, Malin Lundskog, blogg, nanowrimo — … om jag utnyttjar alla chanser att skriva? Typ …
På färjan, på väg till svärfars 85-årsfirande till exempel

Nanowrimo fortsätter och jag tar nästan varenda chans jag får till att skriva. Jag veeet att jag har sagt det förut, men jädrar i min lilla låda vad härligt det är när man har väckt lusten till lilv genom att göra något ofta. Funkar på skrivande. Funkar på träning. Myrstegsrevolutionen är super för att skapa goda vanor. Ja, och dåliga men de behöver vi kanske inte prata om här?

Men igår blev det inte jättemånga ord skrivna. Däremot pratade jag om skrivande hela dagen på Torslanda bokmässa, där jag var med min roman Mariannes mirakel och min bok för att skaffa goda vanor: GLAD FRi STARK.

Ha ha ha, ibland kan jag undra om jag håller på att bli en kuf härute på min ö, där jag strosar runt i illgula jackor och flanellpyamasbyxor eller sitter framför datorn och skriver och knappt pratar med en själ. Förutom mig själv och hundarna då, he he. Och sen när jag väl träffar folk kan jag liksom inte sluta prata. Särskilt inte om det är härliga samtal om ämnen som att må bra och att skriva romaner, som det var igår på bokmässan. Nästan som kosläpp …

torslanda bokmässa, Malin Lundskog, författare, skrivliv — Torslanda bokmässa igår.

Och rörelseglädjen, en never ending story

Varje söndag tränar vi tillsammans här på ön. Jag för och öborna följer och även om jag under veckan kör några pass på gymmet så är det här med utomhusträning ändå bästa grejen. Herregud vad gott det är att svettas igång kroppen ute.

Idag fick jag avhopp efter avhopp på grund av både sjukdomar och bortresta och allt möjligt, men jag tog med mig min högtalare och drog till parken. Om inte annat kunde jag ju träna själv? Men trenden håller i sig. Inte en enda gång på de nästan två och ett halvt år som jag har lett träning varje vecka här ute har jag behövt vara ensam. Jag menar en deltagare är ju väldigt mycket mer än ingen?

träning, utomhusträning, knippla, Malin Lundskog

Jag är faktiskt skitglad över att träna andra. Och mig själv!

När vintern kom till Knippla blev den väldigt kortlivad. Än så länge. Jag hoppas på mer vinter! Och är rätt fascinerad märker jag när jag ser på det jag precis har skrivit att även en grå novembervecka innehåller mycket färg och att det är coolt att vara människa ändå. Kunna vara både den där kufen på ön, den frisläppta kon, instruktören och författaren. Och hon som plockar taggar ut hundnosar. Tänk vad vi kan allihop. Tänk vad vi är mycket. HEJA OSS!

Detta är ett inlägg i min bloggserie Veckans gott&blandat. Vill du andra inlägg om livet varje vecka, hittar du dem här.

Ses snart igen hoppas jag, tills dess: varma kramar
Malin Lundskog

I ur och skur och en uppdatering av lite av varje …

I ur och skur njuter jag av utelivet. Alltså utelivet utomhus. Utelivet i de oömma kläderna. I den friska luften som ger rosor på kinden och sol i både hjärta och sinne. Kom på det igår och har säkert tänkt på det många gånger förut, men det sa ungefär wham bam thank you mam när jag fattade att jag är inte hela jag om jag inte får vara utomhus. I naturen. I ur och skur.

i ur och skur, utsikt, Knippla, röddeviga, västkusten, Malin Lundskog, författare — och här finns badtrappan fortfarande kvar (även om det saknas några steg, upptäckte jag i veckan)

Drömmen om att göra ingenting och ligga kvar i sängen

Såhär: jag kan längta ihjäl mig efter att stanna kvar i sängen. En hel dag. Kolla tv-serier, läsa, äta godis, dricka te och göra sånt som jag tror att folk som gör ingenting gör. Är ni med mig? Men, det är ju fasen en prestation att kunna slappa så. Jag kan det inte. När jag vaknar på morgonen är jag så glad över livet, att jag går upp av bara farten.

Men igår försökte jag hålla mig inomhus. Verkligen! Visserligen efter ett träningspass, men det var ett inomhuspass på grund av att min gubbvad har satt stopp för löpningen. Igen. Hur som helst: efter cykel och core kom jag hem och satte mig för att skriva. Och som jag skrev. Tusentals ord! Och sen kollade jag tv (har ni sett White Lotus? Om inte: tips! Underbar drift med samtiden på så många sätt.) Stickade. Läste en stund.

Det var ingen som sa att jag inte kunde fortsätta med det, men det var som att jag fick andnöd. Behövde luft. Utsikt. Och lite ruljans i systemet som är jag. Herregud, jag får ont i kroppen av att vara stilla. Jag blir seg i huvudet och jag kan till och med bli håglös om jag inte kommer ut. Nån som känner igen sig?

i ur och skur, utsikt, Knippla, Bohuslän, Kattegatt, Malin Lundskog — i eftermiddags såg det ut så här när jag blickade västerut

i ur och skur, Knippla, västkusten, malin Lundskog, frisk luft — … och igår kom jag ut i det här. Ni fattar va? De djupa andetagen!

Uppdatering av nanowrimo

Kommer ni ihåg att jag berättade om att jag deltar i National Novel Writing Month? En utmaning som innebär att man skriver 50 000 ord under november, vilket innebär 1667 ord varje dag. Oh well, jag satte mina egna regler. Det är ju mitt författarskap och min roman det handlar om liksom … För er som undrar hur det går kommer här en uppdatering: Bra som fan! Jag är i fas med både min egen utmaning och den officiella, ni kan läsa mer om mitt nanowrimo här.

Jag har legat både före och efter, men jag har i alla fall skrivit varje dag. Idag är det dag tjugo och jag ska snart sätta igång med dagens skrivstund och vet ni vad det här med små steg varje dag gör med en? Ja, ni som känner mig vet ju att myrstegsrevolutionen jag skriver om i min bok GLAD FRi STARK är ett fenomenalt sätt att skaffa sig goda vanor, oavsett om de handlar om träning eller skrivande. Hur som helst: de där små stunderna varje dag föder lust. Den här veckan har jag verkligen känt av det. Jag längtar efter att sätta mig och skriva. Heja det lilla stegets kraft!

Uppdatering av hummerfiske och renovering

Kommer ni ihåg att jag berättade att vi har flyttat hemifrån? Läs mer här om ni vill veta mer om flytten och renoveringen Allt går enligt plan och vi som aldrig ens har funderat på att bygga nytt (är väldigt förtjust i äldre hus), smög igår in i vårt eget hus och kände oss som riktiga nybyggare. Fy fasen vad coolt att något man (med god hjälp av arkitekter) har tänkt ut börjar ta form. Ja, att renovera, bygga nytt kanske är ungefär som att skriva bok? Minus alla omgångars redigering. Så egentligen var de inte en bra liknelse … Ber om ursäkt. Finns det någon bättre? Om man nu ens måste ha någon.

Hummerfisket pågår i tio dagar till. Jag sitter just nu i huset vi hyr, med värme från kakelugnen och känner doften av kokt hummer sprida sig i hela huset. Egentligen kanske det mest handlar om dilldoft, men jag kopplar det till hummer. Vi fick tre idag. Stora! Såatteeeee julklappar till våra närmsta är klara vid det här laget (säg det inte till dem, he he) och nyårsmiddagen är också fixad. Dessutom smakar hummer gott vilken dag i veckan som helst.

TikTok?

Alltså ibland undrar jag hur jag är funtad, men när en företagarkollega säger till mig att jag är sååå TikTok, då faller jag som en fura, blir hur smickrad som helst och sekunden senare är jag … på TikTok. Och har så himla kul! Vill ni se vad jag gör på TikTok, kan ni kolla här. Jag har inte ens vett att skämmas …

I ur och skur …

Oh well, det här har hänt i veckan. Nu blickar jag framåt mot kvällens skrivstund, Torslanda bokmässa nästa vecka, fler stunder utomhus i ur och skur och mer av livets gott&blandat. En sammanfattning eller vad jag nu ska kalla den här inläggs-varianten för skriver jag varje söndag. Vill ni läsa fler av dem, har jag samlat allihop här: Alla veckans gott&blandat.

Under veckorna skriver jag också blogginlägg, men de berättar jag inte om här. Jag hoppas ju att ni vill följa bloggen istället om ni är sugna på att veta mer om mitt författarskap, mina kalla bad, motivation, goda vanor, livet på ön i ur och skur, hälsosamma rutiner och annat som jag delar med mig av.

Förresten, när vi ändå pratar om i ur och skur: älskar vi inte att pannlampesäsongen är här?

Ses snaret igen! Tills dess: HEJA HEJA ER
Varma kramar Malin Lundskog

Och i detta nu börjar det att snöa även här, på den lilla ön ute i havet. HURRA!

Den perfekta vänskapen i nytt poddavsnitt

den perfekta vänskapen, Mitt perfekta liv, podcast, Malin Lundskog, Viktoria Davidsson

Den perfekta vänskapen. Finns den? Vad är en perfekt vänskap? Det pratar vi om i det tredje avsnittet av podden Mitt perfekta liv, där Viktoria berättar att hon helst av allt åker till tippen med sina vänner. Jag pratar om livskamrater och blodssystrar. Dessutom avslöjar jag att jag ibland tror att jag är ensammast i världen, medan Viktoria medger att hon inte är tankeläsare.

I den här episoden av Mitt perfekta liv är temat alltså vänskap. Ett ämne som är så stort och viktigt att våra trettio podcast-minuter inte räcker på långa vägar. Jag hoppas att vi återkommer om ämnet och när (om?) vi gör det: vad vill ni att vi pratar om?

Just det ja, i det här avsnittet får ni svar på förra episodens cliffhanger också: blev det nåt bröllop efter branden?

Häng med raka vägen in i ett perfekt liv där vänner alltid finns, där man kan göra slut med vänner och där det är ganska lätt att hamna i en ond spiral …

Vill ni lyssna på avsnittet direkt, kan ni göra det här:

Mitt perfekta liv, 3: det om den perfekta vänskapen

Podden och alla våra avsnitt finns annars i din vanliga podd-app. Vill du läsa mer om våra avsnitt, hittar du dem allihop här: Tidigare avsnitt av podden Mitt perfekta liv!

Ses snart igen. Tills dess: heja heja dig. Och dina vänner!
Varma kramar Malin Lundskog

nytt poddavsnitt 3: Mitt perfekta liv!

Viktoria berättar om att hon helst åker till tippen med sina vänner och Malin pratar om livskamrater och blodssystrar. Tillsammans diskuterar de den perfekta vänskapen. Finns den? Och hur ser den i så fall ut?

Just det ja: ni får svar på förra episodens cliffhanger också: blev det nåt bröllop efter branden?

Häng med raka vägen in i ett perfekt liv …