Hållbar hälsa

BH som håller om både bröst och miljö

BH som håller om både bröst och miljö är ett blogginlägg som innehåller annonslänkar för Pierre Robert SE

Som ni vet så är mitt hetaste tips för miljöhänsyn när det gäller träningskläder att inte köpa några (läs mer om det här: Miljövänliga och klimatsmarta träningskläder). Men ibland måste även jag. Min absoluta favorit-BH för löpning och annan skumpande träning är Pierre Roberts Medium support. Jag har inte testat deras high support, men har hört mig för bland vänner och en av mina storbystade kompisar säger att den är superskön. Och håller utan att skava!

sport-bh - mina favoriter, Pierre Robert, rygg, Malin Lundskog

Mina medium support-BH:ar är mjuka, följsamma och skaver inte ens när jag har använt dem som badkläder och småjoggar hem efter ett dopp. Men nu testar jag Pierre Roberts sport BH:n light support för fösta gången. Wow! Funkar perfekt för mig under promenader, pilatesträning och … som vanlig BH. Orka med obekväma byglar liksom?! Särskilt nu i corona-tider när jag skrotar runt på hemmakontoret i träningskläder mest hela tiden. Kör jag inte utan BH, så är det här definitivt en ny favorit. Och vet ni, den är inte bara skön. Dels är den snygg (kolla ryggen!) OCH dels är den delvis tillverkad i återvunnen polyester. Heja!

BH som håller om både bröst och miljö, Pierre Robert, miljö, hållbar — Bildtack till Pierre Robert SE

Och trosor. Och storlekar.

Huvudsaken är att man är ren och fin inunder, som mormor brukade säga. Jag kanske inte håller helt med henne där, men ska man ändå köpa nya trosor kan de ju lika gärna matcha BH:n. Eller hur? Jag har Pierre Roberts träningstrosor Invisble Sport och de går lika bra de att använda även utanför träningssammanhang. Ännu mer återvunnet i dem, den här gången polyamid (läs mer om skillnaden polyester/polyamid här) Heja heja?

Storleksval? Ja, det där är ju lite av en smaksak, hur man vill att en BH ska sitta. Jag gillar tight! Särskilt när jag springer. Jag har strl 70C på en vanlig BH och här kör jag med small – något att utgå ifrån hoppas jag. När det gäller trosorna så är jag normalt en M(/L) och kör här med S.

Här hittar du direkt in på BH-avdelningen.

Det fina med länkarna här ovan är att du inte bara kan handla smidigt utan att du också hjälper mig. Jag får nämligen en kick back för varje köp som görs via länken. Och nä, det kostar självklart inte dig något extra! Men tack på förhand för att du visar din uppskattning av det jag skriver om genom att använda min länk.

PS. Jag tänker med hållbarhet som med hälsa: varje litet steg räknas! Det kanske finns bh:ar som produceras med ännu mer hållbarhet, men kombon av komfort, klimat och kvinnoboost i en produkt – den smäller rätt högt! Och jag tvättar ju polyester/polyamider i min guppypåse, för att undvika att mikroplasterna tar sig ut där de inte hör hemma. Här kan du läsa mer om tvättpåsen och varför jag använder ättika när jag tvättar.

Ses snart igen, med eller utan BH?
Alltid med hållbar hälsa!
Tills dess: HEJA HEJA DIG!
Kram M

Härmed stryker vi ”unna sig” från livet. Och ordlistan.

Härmed stryker vi ”unna sig” från livet. Och ordlistan! Ungefär så avslutade vi dagens ig-live, Dorotea Petersson och jag. Hela grejen med att unna sig är så förknippad med dåligt samvete, motprestation och ansvarslöshet och känner jag er rätt så är det inte er grej. Eller hur? Ni vill hellre ha gott samvete. Njut och goda vanor. Och visst vill ni väl ta ansvar för era liv också? Häng med ska jag berätta vad jag menar. Och vad vår insta-live gick ut på idag.

Unnandet och det dålig samvetet

Att unna sig något innebär allt som oftast att vi har presterat och känner oss duktiga. Då kan vi unna oss. Det kan också vara himla synd om oss. Klart att vi ska unna oss något extra då (vad som är extra är individuellt, precis som vad som är synd om). Ibland är det fredag, helg, sommar, vinter, regn, sol, mycket på jobbet, lite på jobbet som gör att vi vill unna oss. Och aldrig (i alla fall väldigt sällan) unnar vi oss något utan dåligt samvete. Med en känsla av att vi borde göra något annat. Känner du igen dig?

När det händer är den onda spiralen igång. Den som gör att vi unnar oss, får dåligt samvete, behöver prestera ännu mer, unnar oss, får dåligt samvete … Och. Så. Vidare. Ja, tänk träning, godis, träning, godis, träning …

Både Dorotea och jag kände igen det här hos många av våra kunder, så vi bestämde oss för att prata mer om det. Och alltså att stryka begreppet ”unna sig” från både ordlistan och livet. Inte bara begreppet förresten. Hela konceptet. Bort! Bra eller dåligt, vad säger ni?

trift, västkusten, ö-liv, Källö-Knippl, gossar, blommor, njuta, hälsa — Ut o njuta av blommor o bin är inget att unna sig. Det är nåt vi behöver …

Ta ansvar istället för att unna sig

Vi pratade också om hur bekvämt det är att unna sig, då slipper man liksom undan det där med att ta ansvar för sina handlingar. ”Ja, men jag som har tränat/jobbat/pluggat så himla bra kan gott unna mig.”. Ja, men det är klart att du kan! Men. Känner du? Det dåliga samvetet som pickar på uppmärksamhet?

Istället för att välja att göra det du ville innan dig. Välja att ta hela godisskålen, sova halva dagen eller köpa en ny top. Välj! Då blir njutet av godiset/sömnen/toppen så mycket större. Det kräver ingen motprestation. Då är det ett medvetet val av en himla klok människa. Är ni med?

Vad har normerna med unnande att göra?

Vi pratade förmodligen om mycket mer, men det här är det sista jag skriver om idag: normerna. De som sätter ribban för vad som bör (åh, nu kom borde in i bilden också. De har vi väl redan gjort oss av med, alla borde?) ge dåligt samvete. Du vet, normerna som säger att det inte är okej att sluka allt godis i skålen utan i alla fall en kommentar om att vi inte borde, men vi unnar oss.

Vad fan egentligen? Vem bestämde att det ska skammas till höger och vänster för både det ena och det andra? Visst är det tryggt med normer, som gör att vi vet vad som gäller, men kan de inte hissa oss istället? Är det inte dags för normer som låter oss vara som vi är? Som säger att hey! Du är okej. Du också.

Så tänker jag. Och så pratade vi idag. Om en vecka kör vi igen, då på mitt Instakonto. Undra om det blir ännu färre ord i ordlistan efter det …

Hur som helst: njut av dina val!
Tills vi ses igen: HEJA HEJA DIG!
Kram M

PS. Jag har skrivit om det ohälsosamt med att unna sig förut. Kolla här: Jag äter skumtomtar utan att unna mig och Sluta unna dig

PPS. Du vet att vi tränar på sådant här i medlemsprogrammet GLAD FRi STARK va? Häng gärna med oss där, för gott samvete, gott mindset och goa vanor!

PPS. Godisskål och träning är bara exempel, men det är jag säker på att ni förstår utan min kommentar om det 🙂

Coronamilen och nya upptäckter i närområdet

Coronamilen, ett virtuellt lopp som pågår 2-10 maj 2020. Precis som alla andra lopp för välgörande ändamål är det en löprunda vi önskar att vi inte hade behövt ta. Men. Nu är läget som det är med coronapandemin och förutom att hålla avstånd och tvätta händerna som sjutton (återkommer snart om handtvätt, tvålar och uttorkning här på bloggen!), så bidrar jag inte direkt med något för att hjälpa till. Men idag har jag sprungit! En mil i ett virtuellt lopp för Radiohjälpens insatser till riskgrupper under pandemin. Jag menar … springa hade jag gjort ändå idag. Och det här fick mig att upptäcka nya platser i mina nya hemtrakter. Är inte ett dugg tacksam över att vi befinner oss i en kris, men krisen medför onekligen sådant som jag är tacksam över. Som nya upptäckter i mina hemtrakter.

coronamilen, utsikt, hav, Västkusten, Malin Lundskog, löpning — utsikt när jag sprang över från Hälsö till Öckerö

Mer om loppet här

Jag tog färjan till starten

I morse tog jag färjan från Källö-Knippla, ön jag bor på sedan en månad tillbaka, till Burö och gjorde Coronamilen till ett ö till ö-lopp. Sightseeinglöpning funkar även hemma och jag är faktiskt säker på att jag hade hittat nya skatter även i min gamla hemtrakter om jag hade gett mig själv chansen. Men hur ofta gör man det i sitt närområde egentligen?

Hur som: Klockan 08.10 lade färjan till och jag växlade upp från gång till spring. Det enda jag visste var att jag skulle springa 10 kilometer och att jag hade en färja att passa tillbaka till Knippla. Så jag gav mig ut på upptäcktsresa. Sprang en sväng på motionsslingan och fortsatte sedan in på Hälsö mellan husen. Jamen ni vet, sådär supersomrigt med trångt mellan eternit- och trähusen, vita låga trästaket och återvändsgator när man minst anar det.

Ö till ö

coronamilen, löpning, sko, klippor, Malin Lundskog — stigar, klippor, berg, stränder, skogar, asfalt … fick allt på en enda mil

Jag hittade en smal stig som ledde mig vidare till hamnen på Hälsö och till en badplats som såg perfekt ut att kitesurfa ifrån (kitesurfandet ingår i en eventuell plan den här sommaren). Efter några kilometers irrande på Hälsö drog jag vidare till nästa ö: Öckerö. Där upptäckte jag ett fantastiskt fint skogsområde. Eller skog och skog. Jag vet inte. Men mängder med blommande buskar och tallar. Och stigar som korsade varandra, så irrandet tog helt nya former … Dit återvänder jag gärna med Brorsan, som inte sprang med mig idag.

Hejarklacken gör loppet

Någonstans i den skogen kom de första hejaropen via RaceONE (appen jag visade mitt deltagande i loppet genom) och ärligt talat: jag älskar att springa. Jag älskar att springa ensam. Det enda som brukar få mig att springa lopp är hejarklacken, så hejaropen därifrån fick mitt leende att växa. Kommer du ihåg mitt förra Göteborgsvarv förresten? Där jag vann en high five-tävling för att jag älskar fenomenet hejarklack!

När jag vände tillbaka mot Burö färjeläge igen tog jag en backig omväg och upptäckte en finfin utsiktsplats innan jag tog mig mot den högra punkten på mitt race. En ännu finare utsiktsplats.

Jag som älskar njutet i springet och gärna springer både långt och länge (ibland mixar jag länge med kort också) brukar inte vara noga med hur många kilometer jag springer. Eller hur länge jag är ute, bara det känns gôtt i både kropp, knopp och själ. Men idag var det ju en mil som gällde för att gå i mål och få medalj. När högsta punkten var nådd och färjan strax skulle gå hade jag 400 meter kvar av loppet och som ni vet har nöden ingen lag. Trappan på färjan hjälpte mig i mål. Upp och ner upp och ner upp och ner osv … Om medpassagerarna undrade? Har ingen aning, det var ingen som frågade, he he.

coronamilen, färja, trappa, Malin Lundskog, Källö-Knippla, löpning — här sprang jag upp och ner de sista hundratalet metrarna …

Nya upptäckter om öarna.

Herregud vad kul det var att springa runt mellan öarna och upptäcka nya platser. Sightseeinglöpning på hemmaplan är ju världens bästa hemester-tips! Ta det och slit det gärna med hälsan! Berätta om dina upptäckter, det är ju gôrkul om vi kan hjälpa varandra att upptäcka nya sätt att se på det gamla vanliga …

Och det var gôrkul att springa idag. Och fint att känna att jag inte bara gjorde nytta för mig själv utan att mina 10 km under fötterna också gör nytta för andra. Tack för det Coronamilen!

coronamilen, Malin Lundskog, sightseeinglöpning, Öckerö, Källö-Knippla, löpning — svalkar mig i vinden efter målgången ombord på färjan hem

Och tack för hejaropen på Instagram! I de här tiderna när vi gör det vi kan för att hitta ett nytt normal i livet, inte ställa in utan ställa om, då är det ju himla fint att gå i mål i ett virtuellt lopp och upptäcka att Instagram är fullt av hejarop.

Jag fortsätter att springa för njutet i livet, för lugnet, energin och glädje. För friheten och styrkan och för närheten till naturen. För hållbarheten. Och jag är helt säker på att det här med sightseeing i närområdet funkar lika bra gåendes. Eller cyklandes. Vad tror du? Är det något du kommer att testa?

Oavsett så hoppas jag att du vet att jag hejar på dig. Massor!

Vi ses snart igen,
kram M

Är frågan om meningen med livet en hälsofråga?

Är frågan om meningen med livet en hälsofråga? Ja! När vi ser meningen med livet och vårt syfte med att finnas då blir ju både vi och livet värdefulla. De vi är och det vi gör får ett värde och det betyder massor för hur vi mår. I WHO:s definition av hälsa ingår även den existentiella hälsan och i den existentiella hälsan är meningen med livet en viktig del. Såatteeee …

Samtal om meningen med livet

I morse promenerade jag vidare med Annika Andebark i en instalive (den kan du se här t.o.m. 8 maj kl 8) och vi fortsatte förra veckans samtal om existentiell hälsa (läs mitt blogginlägg om vår morgonpromenad och existentiell hälsa här). Idag löste vi frågan om vad meningen med livet är. He he he … nä, det gjorde vi inte såklart. Men vi pratade om det. Om hur mycket det betyder för vår hälsa att finna någon form av mening med livet. Och att det syftet förändras under livets gång. Kanske till och med från dag till dag? Ja, och att meningen med livet är individuell.

Något vi pratade om var att meningen med livet hänger ihop med våra grundläggande värderingar och att det är i dem vi kan hitta vårt syfte. I vanlig ordning kom jag fram till att vi behöver stilla oss. Alltid detta! Sakta ner. Ta´t lugnt. Andas.

drömlivet på ön, rivningskontrakt, Källö-Knippla — *en go plats att andas på!*

Ska vi hitta någon mening med våra liv, så behöver vi ge oss själva tid för eftertanke. Och tid för att lära känna oss själva. Mmm … Lära känna sig själv. Det vet vet vi ju vilken enkel puck det är (obs! skojar!). Kort och gott: reflektion är gôrviktigt för att vi ska ha en chans att närma oss frågan om vad meningen med våra liv är. Hur ska vi annars veta? Det här är ju sådant som ingen, ingen, ingen annan kan berätta för oss. Däremot kan samtal med andra vara en fin hjälp på vägen mot meningen med livet. Och. Det kanske är vägen som är meningen? Ja, ni ser ju. Finns ingen ände på frågorna här. Förutom frågan om frågan om meningen med livet är en hälsofråga då förstås …

Vilka vanor behövs för att hitta sitt syfte?

Jag är säker på att vi alla funderar över det här ibland. Kanske extra mycket när vi känner oss låga och är långt ifrån oss själva? Och just nu, under coronapandemin? Vad är meningen med hela skiten liksom? I de lägena hjälper det att skapa klarhet för sig själv genom nyss nämnda reflektion och känna sig själv. Och att ha med sig några goda vanor för att sakta ner och ifrågasätta sitt ifrågasättande. Vanor som till exempel att tomglo, meditera, skriva och motionera. Ja, ni vet. Sådana där vanor som gör att vi har lättare att acceptera läget och livet och dessutom uppskatta även de där små sakerna som gör oss och livet värdefulla. Som ger hela härligheten (inte skiten alltså!) och vår existens en mening.

Som Annika sa i morse apropå att hon började skapa mening efter en riktig djup svacka genom att göra gott för bina och humlor:

”har jag räddat en humla så vet jag att jag har en mening med att vara här. Och när jag sedan får vara med och uppleva att det blir allt fler humlor och bin här, ja … då! Finns det en mening.”

Att göra gott

Förutom reflektion, motion, samtal och att stilla sig tror jag att det betyder mycket för oss att göra gott. Som Annika och hennes humlor och bin. Vi vet ju hur mycket det betyder för vår hälsa att bli sedda. Att finnas i ett sammanhang. Så, jag tror att det där syftet med livet – det kan mycket väl finnas i att göra gott. Att göra skillnad. Om det så är skillnad för en humla eller tio människor. Inte bara att göra gott förresten, utan också att uppmärksamma att vi gör skillnad för andra. Annat. Och oss själva. Så som jag känner att jag gör för medlemmarna i GLAD FRi STARK till exempel.

Som sagt: är meningen med livet en hälsofråga? Jajamensan! Skulle vi kunna prata och skriva om det här i all evighet? Absolut! För visst är det intressant? Tycker ni som både Annika och jag att det är så intressant att du vill fortsätta att prata och skriva om det? Gör det! Fyll på i kommentarerna här med era tankar. Och håll utkik! Det kommer mera …

Håll även utkik på Annikas blogg, där kommer också mera!

är meningen med livet en hälsofråga, havet, himmel, existentiell hälsa, västkusten, Malin Lundskog, springer spaniel, må bra — en kaffe med utsikt och fortsatta funderingar …

Vi ses snart igen!
Tills dess: HEJA HEJA DIG!
Kram M

Morgonpromenaden och den existentiella hälsan!

Morgonpromenaden och den existentiella hälsan hänger så himla tydligt ihop. Okej, det mesta hänger ihop med det mesta, men i morse pratade jag med Annika Andebark under vår gemensamma morgonpromenad på Instagram om just det här med existentiell hälsa och naturen. Om de långsamma promenaderna och extra mycket om den delen av den existentiella hälsan som kallas förundran. Missar du det är du välkommen tillbaka nästa torsdag, då pratar vi vidare om förundran. En av mina favoriter när det kommer till hälsa och som jag har skrivit om här bland annat.

Den existentiella hälsans värde

Visste ni att WHO:s definition av hälsa inkluderar även den existentiella hälsan? WHO, världshälsoorganisationen, genomförde en pilotstudie 2002 där man upptäckte att människor som ingår i ett sammanhang och som känner en mening med sitt sammanhang mår bättre. De inte bara uppskattar sitt mående som bättre och sin livskvalitet som högre utan det visar sig rent faktiskt i blodtryckmätningar också. Visst är det coolt?

Vi som upplever att vi har ett syfte i livet och lever enligt våra värderingar mår bättre. Vi känner dessutom hopp om en ljus framtid och det är grejer för hälsan det! Kolla här:

Men, vad är existentiell hälsa?

Den definiton som dyker upp i princip överallt är:

”Existentiell hälsa är de sammantagna processerna av grundläggande tankar, handlingar och känslor när människor förhåller sig til livets olika situationer i relation till sig själv, sitt sammanhang och sina personliga uppfattningar.” (Kostenius, C. & Melder, C. )

I WHO:s definition av existentiell hälsa ingår följande:

Andlig kontakt – känna kontakt med något större som ger trygghet och tillförsikt. Behöver inte ha med religion att göra.
Mening/syfte med livet – vad är meningen med att just jag lever?
Förundran – wow:et i livet. Aaaah:et. Inspiration och tacksamhet.
Helhet – tankar, känslor, kroppen, knoppen och hela härligheten hänger ihop.
Andlig styrka – ha strategier för att komma igenom svåra stunder och känna glädje i och till livet.
Harmoni/inre frid – vara tillfreds med sig själv och känna ett lugn på insidan.
Hoppfullhet/optimism – hoppas och tro på en ljusnande framtid även när livet är tungt och tufft.
Personlig tro – som ger en styrka i vardagen och hjälper en att njuta av livet. Nope, behöver inte heller vara religiöst.

Tänker du på det här när någon frågar hur du mår? Efter min utmattningsdepression började jag med det och snacka befriande! Jag vill bjuda in till fler möjligheter för den existentiella hälsan att växa. Den fyller verkligen tomrum! Och den är så värd att träna på. För ja, det går att träna upp din förmåga att må gôtt enligt de här parametrarna också.

Hälsa bortom distanser, tider och kilon …

Jag vet att jag har sagt det förr, men jag tjôtar vidare: hälsa är inte siffror på vågen, tider i löparspåren eller kilon på hanteln. Hälsa är en helhet och i den helheten får det stora plats. Och det lilla. Tacksamhet. Hopp. Och samtal. Rörelsglädje och sömn. Och mycket mer. Finns liksom ingen hejd på´t! Det finns inte heller någon hejd på hur mycket vi kan göra åt vår hälsa genom att reflektera och stilla oss. Tänka till på vad vi tänker. Och tycker. Lyssna inåt. Och utåt. på det där stora.

Och helt ärligt: vilken tid är bättre lämpad för reflektion, långa tankar och långsamma promenader än nu? När hela världen är upp och ner. Du som har hängt med mig tidigare vet att jag skriver varje morgon, som ett sätt att reflektera och skapa klarhet, jag går och/eller springer utan lurar i öronen för att hinna tänka klart mina tankar och jag stillar mig (ibland i meditation, ibland genom att tomglo).

morgonpromenaden och den existentiella hälsan, trift, Knippla, öliv, Malin Lundskog — Att se hur den rosa triften blir mer färgstark från den ena dagen till den andra. Wow säger jag!

Det här gör vi i mitt medlemsprogram

I medlemsprogrammet GLAD FRi STARK är den existentiella delen av hälsan en lika viktig del som fysisk träning, återhämtning, kost och att umgås. Jag är så himla tacksam över att våga dela med mig av även det som det inte finns några rätt och fel kring. Av det som är känslor och ungefär hur individuellt som helst. Men ni ska veta att de samtalen, där det inte finns facit utan enbart en fenomenal gemenskap, de är guld värda för att må bra. Det är i de vi upptäcker att vi aldrig någonsin är ensamma om våra tankar och känslor. Och att det är fullständigt i sin ordning att inte veta …

Så, hur är läget? Dags att hänföras lite, tro en del och känna inre frid? Dela gärna med dig av dina tankar kring det här. För den existentiella hälsan hänger ju ihop med annat än morgonpromenaden, men det var där det började just idag. För mig.

Och: Jag kommer att fortsätta skriva om det här på bloggen, prata om det på morgonpromenaderna med Annika och självklart: fortsätta på spåret i medlemsprogrammet.

Vi ses snart igen tycker jag! Tills dess:
HEJA DIG!
Kram M (ja, men självklart: på avstånd och med nytvättade händer)

Fler inlägg om existentiell hälsa och våra morgonpromenader:
Meningen med livet
Varför är helheten en hälsofaktor?
Hopp och optimism, därför är det viktigt för hälsan
Såhär hittar jag harmoni och inre frid
Andlig styrka är en hälsosam strategi

Morgonpromenad tillsammans på Instagram

Morgonpromenad tillsammans, fast på helt olika ställen? Ja, varför inte? Förändringarnas tid är ju här, så Annika Andebark och jag testade en gemensam morgonpromenad på Instagram. Hon i Skåne och jag på Knippla. Vi hade det så mysigt och alla de som följde med oss verkade också tycka att det var härligt, så … vi gör det igen!

Knippla, Bohuslän, spegelblankt, smegewörn, hållbar hälsa, Malin Lundskog — Så här såg det ut när jag promenerade med Annika. Häng med så får du se hur det ser ut på nästa gång för är det något som vi VET förändras är det vädret …

Vi går tillsammans

Vi är två sanna utonjutare, både Annika och jag, så för oss är det inga konstigheter att ta en morgonpromenad. Men HEY! Jag vet att det inte är lika easy peasy för alla. Sällskap kan vara ett sätt att dra komma ut på för dig som tycker att det är motigt. Och du som traskar iväg varje dag utan motstånd, du kanske också vill ha sällskap? Så, vi går tillsammans! Torsdagar kl 8 på morgonen kör vi. Tills vidare …

Häng med mig på Instagram så tar vi varandra i handen och pratar om alla finesser med promenader, med frisk luft, med rörelse framåt, med att röra på kroppen, med långsamt, med samma runda varje dag, med att upptäcka nya rundor och så vidare. Och. Så. Vidare. För även om en promenad är en promenad så har den mängder med olika effekter och mängder med olika känslor och utseende. Och allt i hälsans tecken. Den hållbara hälsan!

Så här skrev Annika om vår promenad, ett inlägg där hon dessutom ger mumsiga picknick-tips för dig som vill ha picknick. Och så här har jag skrivit om vanans makt, som kan ge en extra kick i rumpan?

morgonpromenad tillsammans, s, Knippla, Bohuslän, västkusten, instalive, Malin Lundskog, havet — Om jag gillar att promenera? I sol? Vid havet? Gissa tre gånger …

Hur mycket förändringarnas vindar än blåser just nu, så är en promenad fortfarande ett upprepande av den ena foten framför den andra. Inga konstigheter liksom, men tillräckligt viktigt för att få en egen dag. Promenadens dag. Den dagen firas idag, men … vi kan väl fira den varje dag. Och tillsammans på torsdagar kl 8. Ska du med?

Vi ses igen. Snart. Oavsett hoppas jag!
Tills dess: HEJA DIG!
Kram (på avstånd och med nytvättade händer)
M