Löpsedeln

Gerhard, handskrivna lappar och P4 Göteborg

Igår kom Gerhard (en av våra ö-kompisar) med två tomma papper och bad mig skriva på dem att Hasse Andersson och Teddy Paunkoski från P4 Göteborg kommer till Knippla på fredag. Sedär, den gamla skylttextningskursen som jag gick någon gång på 80-talet när jag jobbade i pappas järnaffär kommer fortfarande till användning, he he.

p4 göteborg, lapp på knippla — handstilen … jag vet inte. Och ber Teddy om ursäkt för stavning

p4 Göteborg på knippla, intervju med Malin Lundskog — handstilen … jag vet inte. Och ber Teddy om ursäkt för stavning

Jag letade fram tuschpennor och skrev enligt Gerhards instruktioner och sedan satte han upp lapparna på öns anslagstavlor, medan jag la ut en snutt av skylttextandet i mina stories på Instagram där jag taggade P4 Göteborg. Och på den vägen är det.

Idag ringde Marcus Svensson på radion upp mig och för en (kort!) intervju om hur laddade vi är här på Knippla inför reportrarnas besök i morgon. Jag tror allt att vi är laddade, det är ju kul när det händer grejer här på ön. Det tycker i alla fall Gerhard och jag!

Vill ni höra vad jag sa kan ni lyssna på intervjun här. Spola fram till klockan 16.16 …

Alltså, rubriken kanske är vilseledande, för jag har varit med i radion förr. Och jag är gärna med igen. När nästa roman har kommit ut. Ja, vi får väl se hur det blir med det. Nu laddar jag för direktsänd radio med musikunderhållning imorgon. Ni kan hänga med, antingen här på ön, eller i radion. Välkomna allihop!

Ses snart igen, tills dess: HEJA HEJA
kram från Malin Lundskog

Mer radioprat med mig hittar ni här

Idag ringde Markus Svensson från P4 Göteborg upp mig och vi pratade om

Mitt tredje romanmanus är klart

Mitt tredje romanmanus. Det kanske inte är en särskilt stor sak för er, eller för resten av mänskligheten. Herregud. Det skrivs ju romaner varenda dag. Men för mig är det ett megakliv. Att jag är färdig med ett manus till, visserligen bara i råmanusstadiet. Men ändå? Jag hoppas så in i hoppsan att det blir en bok, för det här är en berättelse som jag dör av längtan att få dela med er.

mitt tredje romanmanus, Malin Lundskog författare, Knippla,

Karaktärerna är så bedårande, eller i alla fall så roliga, att jag inte vill släppa iväg dem. Inte alls som karaktärerna i min debutroman Mariannes mirakel. De flesta av dem var skitjobbiga (och skitviktiga) att umgås så mycket med, som man gör när man hittar på berättelser om någon. Uppföljaren till Mariannes mirakel kommer våren 2024 och i den finns några av de jobbiga karaktärerna kvar, men där får ni en aning av de här som har blommat ut i mitt tredje romanmanus.

För i manuset jag satte punkt för idag får vi träffa tanter på Knippla som är hur härliga som helst. Det är en ren njutning att få hänga med dem hela dagarna. Ja, så tycker jag nu i alla fall, vi får väl se vad jag säger när jag har läser igenom manuset och ska dra igång redigeringen.

Bada i regn? Vilket trams.

Skitsamma. Just nu är jag bara jätteglad och -stolt över att ha åstadkommit ett romanmanus till. Som jag hoppas blir min tredje roman. Firade med bad i regnet och det hade de sköna tanterna i manuset avfärdat som trams. ”Sånt där är det bara sommargäster som håller på med.”

View this post on Instagram

A post shared by MALIN LUNDSKOG I författarskap och livsglädje (@malinlundskog)

Jag kanske inte har sålt in Mariannes mirakel sådär vidare värst här, men om du är nyfiken på de jobbiga karaktärerna i den (tror att vi kan känna igen deras relation med varandra allihop), så hittar du mina böcker här. Vill du köpa ett signerat ex är det bara att maila hej@malinlundskog.se.

Ses snart igen, tills dess: HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog

Mina favoritblommor

Mina favoritblommor är de vilda, som växer där ute i det fria. Som en sån här bukett:

mina favoritblommor på nya verandan, Källö-Knippla, vas från Paradisverkstan — Mina favoritblommor i en av mina favoritvaser.
Vasen köpte jag på Paradisverkstaden när jag löpcoachade på Böda Camping på uppdrag *av Hänt Extra*.
För längesen …

Det fina med de vilda blommorna är att ingen bukett blir den andra lik, att de alltid är i säsong och att det är när man plockar blommor ute som man inser att ogräs också är vackert.

Jag blir inte ett dugg ledsen om någon kommer till mig med köpta blommor, tro inte det. Men blommor plockade utomhus – är det alltid inte väldigt mycket kärlek i en sådan bukett?

Buketten från gårdagens hundrunda står på nya verandan nu och även om min man inte ens ser att vi har en ny bukett i vasen, så vet jag att den finns där. Och det är ju gott nog, eller hur?

Ses snart! Tills dess: HEJA!
Kram Malin Lundskog

Jag kissar i alla fall inte ner mig på konserterna …

Jag dricker alldeles för lite innan jag går på konsert, jag vet det. Men, jag knôr mig oftast fram så nära scenen jag kan och en plats där vill man ju liksom inte lämna ifrån sig … Dessutom vill jag inte missa något av konserten på grund av toabesök. Och jag vill absolut inte kissa ner mig, wonder why? Så, jag får väl skylla mig själv när jag vaknade av att jag själv skrek i natt. Herregud vilken kramp i vaderna jag hade. Aj!

jag kissar inte ner mig, chris martin, coldplay, ullevi — på en bra plats …

chris martin i coldplay på ullevi 2023, nära scen — på en bra plats …

Visst, det kan bero på en himla massa hopp inne på Ullevi då Coldplay spelade, men med tanke på färgen på mitt kiss, så är jag jag rätt säker på att det beror på vätskebrist. Men det var det värt! Vilken konsert!

Jag läste någonstans om att Beyoncé- och Taylor Swift-fans går på konsert med blöja för att inte missa något. Alltså, jag vet inte … Jag dricker hellre för lite innan (och under) konserten och riskerar kramp i vaderna. Även om det gjorde skitont, så har jag jobbat hårt på att vätska upp mig idag. Hoppas bara att jag inte behöver springa på toa i natt … Men jag kissar i alla fall inte ner mig på konserterna jag går på.

jag kissar i alla fall inte ner mig, chris martin, storbild på ullevi, konsert coldplay 2023

Ses snart igen, tills dess: HEJA!
Kram Malin Lundskog

PS. Undrar hur Helén, en av huvudkaraktärerna i min roman Mariannes mirakel hade hanterat ett konsertbesök. Vad tror ni? Och har ni inte läst boken än, så kan jag avslöja att hon lider av inkontinens. Beställ ett ex av boken på min mail: hej@malinlundskog.se

Det bästa med att lämna Knippla är att komma hem igen

Nu är vi där igen, när gästbåtarna knôr sig in i hamnen på Knippla, ön sjunker av alla sommargäster och nätterna aldrig vill ta slut. En fantastisk tid här på ön, precis som alla andra tider. Jamen, vi bor ju mitt i semestern … Och därför gör det inte så mycket att vi lämnar den en av sommarens allra somrigaste dagar. VI kommer ju hem igen.

Igår skulle vi på inflyttningsfest till Claes syster i Vallda, några mil söder om Göteborg. Solen strålade, vinden hade (äntligen!) mojnat och vi just vunnit säsongens första seriematch i boule. Alltså, bara tanken på att slänga in hundar och oss i en bil för att åka färja, bil, färja och sedan bil i några mil kändes orimlig. När vi har en båt. Och makrillen börjar komma.

vinga fyr, västkusten, stenafärja, sommar — Vinga fyr och Stenafärjan. Så mycket hemma och Göteborg för mig, så ni kan inte ana.

färja makrill, springer spaniel — Alla ska vara med o fiska

Det bästa med att lämna Knippla är att komma hem igen, göteborgs hamn, farled, fraktbåtar — Alla ska vara med o fiska

Så vi tog båten. Lämnade hamnen, lånade ut vår båtplats till en glad gäst och fick fartvind i håret. Innan vi sänkte farten och dörjade makrill, vill säga. Utanför Vinga fyr (värd ett besök) nappade det första gången och när vi sedan någonstans mitt i den stora farleden som leder in till och ut från Göteborgs hamn hade fått tio makrillar var vi nöjda. Några i gåbortspresent och några till vår egen lunch idag.

Kalaset var härligt, maten god och sen åkte vi hem. Och det är egentligen där det här blogginlägget börjar (sorry).

Det bästa med att lämna Knippla är att komma hem. Med båt.

Det bästa med att lämna Knippla är att komma hem igen, solnedgång, vallda sandö, västkusten — det där med att resan är mödan värd ni vet. Det här började vi ta oss hemåt i. Hur vackert???

vallda sandö, solnedgång, på väg mot hamnen — på väg mot båten, vallda sandö gästhamn

Någon gång vid halv elva lämnade vi Vallda Sandö för att ta oss hemåt. Innanför Donsö, Styrsö och Brännö (ni vet dans på Brännö brygga-ön). Vi tog oss vidare ut i farleden igen och körde sedan innanför Hönö, Öckerö och Hälsö. Innan vi någon gång kring midnatt kom hem. I mörker. Men inte nattsvart mörker, utan sådär sommarmörkt där det alltid finns en liten aning ljus. Och en väldigt gul måne på det.

Det bästa med att lämna Knippla är att komma hem, Göteborg, kvällsljus, sommarnatt — Kolla in Göteborg från havet. Snygg hon e!

Det bästa med att lämna Knippla är att komma hem, farleden, rivöfjorden, Göteborg, lysbojar — lysbojar i farleden

Det bästa med att lämna Knippla är att komma hem, lysbojar, farled till Göteborgs hamn — Ser ni, ett helt stilla hav.

När vi lade till i vår hemmahamn var vi eniga om att det bästa med att lämna Knippla är att komma hem igen. Och för att få åka hem i sommarnatten, när nästan nästan nästan inga andra båtar är ute.

svallvågor, sommarnatt, båtliv, västkusten, Knippla

Jag letar saker för letandets skull, inte sakens …

Det slog mig idag när jag var ute i bergen med Brorsan och Jackson: Jag letar inte saker för sakernas skull, utan för letandets. Det är därför vi har tampar, bojar, välen, flaggor och diverse olika lådor runt om i trädgården (som är ett kapitel för sig just nu). I stunden jag letar, hittar och sliter med att få loss mina fynd som ofta har kilat fast sig under en sten har jag (sällan) koll på vad jag ska med saken till. Men målet är oväsentligt när jag letar. För jag letar för letandets skull, inte sakens. Resan är målet och den som söker finner och allt sådant ni vet.

Jag letar saker, tamp, strandfynd, västkusten, Knippla — Där låg tampen, efter de hårda västliga vindarna som har härjat här på sista tiden.

När det har blåst (det har det) hårda (ja jädrar) västliga vindar (väldigt ofta) är västsidan av ön en blandning av skattkista och soptipp. Jag plockar plast och det vet jag att ni har koll på varför (om ni har råkat missa det, kan ni läsa mer om det här till exempel). Och jag gör fynd. Som idag. Då hittade jag en tamp, som satt fast under några stenar.

jag letar saker, malin lundskog på knippla, tamp, strandfynd, sakletare, västkusten — Blir nästan rörd när jag ser hur uppriktigt glad jag är över mitt fynd 🙂

Målet med letandet är just att leta

”Vad ska du med den till” brukar Claes fråga när vi kommer hem med våra fynd, hundarna och jag. ”Bra att ha” svarade jag på frågan idag. För man vet ju aldrig, eller hur? En vacker dag står man där och och önskar inget hellre än att man hade en rejäl tamp till hands. Och voìla: Nu har vi det!

Malin Lundskog med tamp, sakletare, Knippla, västkusten

Har ni tänkt på att oavsett om vi letar saker eller upplevelser så är det aldrig förgäves. Oavsett vad vi hittar eller känner i stunden. En tamp kan mycket väl komma till nytta (om inte annat får den symbolisera känslan i mig när jag lyckades slita loss den från stenen) och upplevelser ger erfarenheter som vi kanske inte alls tycker är orda något i stunden, men vi lär oss av allt. Precis allt! Och det är en fin upptäckt det också.

Så … vi fortsätter leta och njuter av resan va?

Ses snart igen, tills dess: HEJA HEJA ALLA!
Kram Malin Lundskog

Löpsedeln

Bada i regn? Vilket trams.

Det bästa med att lämna Knippla är att komma hem. Med båt.

Målet med letandet är just att leta

Footer

Malin Lundskog