Löpsedeln

Jag ville ha massa färg och mycket nybadat

Massa färg och mycket nybadat var min plan för september. Än så länge håller jag mig till planen, men kom på i morse när jag var ute och gick att jag vill lägga till en sak. Och det är att jag vill ha det mjukt och grått också. De senaste dagarna har det varit väldigt mjukt ute. Sådär så att man liksom inte känner luften, så mjuk är den. Och det har varit grått. Jämngrått och tjockt och … ja, mjukt. Jag ville ha massa färg och mycket nybadat. Det vill jag fortfarande. Är det åpet att vilja ha mer av både det och av det mjuka grå?

jag ville ha massa färg, utsikt, himmel, hav, september, grått — ser ni så mjukt det är?

grå himmel, grått hav, västkusten, segelbåt, utsikt, knippla — kan inte se mig mätt på det här

Dum fråga, önska kan man ju alltid och kan hända är det kontrasterna jag gillar. Massa färg och energi och massa lugnt och mjukt grått. Baden bestämmer jag ju själv så där ligger jag bra till enligt min plan.

Jag ville ha massa färg, Malin Lundskog, gråväder, september, knippla — morgondoppet idag var helt oplanerat, men det mjuka gråvädret gjorde det omöjglit att låta bli att hoppa i.

Tur att man är människa och kan ändra sig eller hur?

Ses snart igen, tills dess: HEJA både er, era planer och det mjuka grå. Och färg. Och nybadat. Äh, heja allt o alla.
Kram Malin Lundskog

ps. åpen betyder ungefär hagalen/roffig på göteborgska, man vet aldrig när den kunskapen kommer till pass.

Mariannes mirakulösa bokklubb startar

Mariannes mirakulösa bokklubb är namnet på bokcirkeln där vi läser romanen Mariannes mirakel tillsammans. Vi gör som i en alldeles vanlig bokklubb, nämligen pratar om boken vi läser. Ja, och om författaren (ehhm, det är ju jag). I just den här bokcirkeln pratar vi också om hälsohets, relationer, familjer, mammor och systrar också. Självklart annat som ni kommer att tänk på från romanens innehåll.

Här hittar ni er plats i VIP-kön

Eftersom just ni är väldigt viktiga är det klart att ni ska in i den kön. Gör det som behövs här nedanför, så berättar jag mer sen. Åh, vad jag ser fram emot det här. Redan från start har jag nämligen varit säker på att min debutroman är perfekt för en bokklubb. Och den sjätte november är det alltså dags. Då drar vi igång samtalet kring romanen Mariannes mirakel i Mariannes mirakulösa bokklubb.Oj oj oj vad kul det blir!

VI ses snart här igen och den sjätte november i bokklubben (väl?). Tills dess: HEJA!
Kram Malin Lundskog

Mer om min debutroman Mariannes mirakel hittar ni här (bland annat)

författarturnén, Mariannes mirakel, Malin Lundskog, roman, feel good, inkontinens, hälsohets, Mariannes mirakulösa bokklubb

Delad kärlek är dubbel, precis som glädjen

För tjugofem år och en dag sedan oroade jag mig för hur sjutton det skulle gå med kärleken. Den till mina barn alltså. Vi hade en son på två år och h e r r e n a d d å som jag älskade honom. Det var bara ett problem: han skulle bli storebror. Skulle det ens vara möjligt att älska en människa till på samma sätt? Ja, sen kom lillebror för exakt tjugofem år sedan idag och gissa vad? Delad kärlek är dubbel kärlek, precis som glädjen.

delad kärlek, familj, femkamp på Liseberg — min 25-åring som fick min kärlek att fördubblas

delad kärlek, söner, Liseberg, klubbslaget — min 25-åring som fick min kärlek att fördubblas

Hur coolt och fascinerande är det inte, att det finns som en outsinlig mängd kärlek i oss? Det är som att ju mer vi slösar med den, desto mer växer den. Vilken ynnest det är att få vara mamma. Och att kunna känna så mycket. Rätt skönt också när barnen är vuxna (skönt och väldigt konstigt), så att de har kommit över att jag är den mest pinsamma personen i hela världen, att de inte har några liv och kan jag bara sluuuta bry mig. Vilken mamma kan det, liksom?

tjugofemårskalas med sexkamp på Liseberg

Nu när barnen är lika vuxna som oss föräldrar är det nästan ännu roligare att leka med dem än när de var små. Eller nej, det är det inte. Men jag har liksom glömt hur det var och hur som helst så är det lek på ett annat sätt. Som idag. Vi har firat vår lille (?) tjugofemåring med bland annat femkamp på Liseberg (som också är en gren i vårt familje-OS som jag nog har glömt att berätta om. Återkommer om det.).

femkamp Liseberg, tankrace, 25årsdag — Tankracekonv´centration

Huggkubben, femkamp Liseberg, unicorn — Tankracekonv´centration

Eller förresten, återkommer redan nu även om det inte har med att delad kärlek är dubbel att göra. Men jag leder vårt familje-OS.

Eftersom vi är sex personer i vår familj, Claes, jag, våra söner och deras respektive körde vi inte femkamp utan kämpade i sex grenar. Men, hallå vad kul! Och hallååååå vad kul det är att få dela storslagna dagar som den här med de finaste jag vet. Kärleken växer så det knakar i mig, när jag ser mina fina killar med sina fina tjejer.

delad kärlek, hålla handen — håller inte mamma i handen längre …

Oron över hur det ska gå med kärleken om det blir fler att älska i livet är borta. Jag slösar vidare med kärlek och försöker någonstans landa i att de där små pojkarna är vuxna. Och att vi får fortsätta att vara en del i deras liv. Alltså, vad säger ni: Livet va?!

delad kärlek, Malin Lundskog med sonen Jacob, tjugofemårskalas — min lille pojk o ja

Vi ses snart igen, allihop. Tills dess: HEJA kärleken, låt den växa!
Kram Malin Lundskog

PS

PS. mer om kärleken till mina barn hittar ni här

PPS. Apropå familj och relationer, ni har väl inte missat att jag har öppnat VIP-kön till Mariannes mirakulösa bokklubb. Så kul vi ska ha!

Min nya fredagsvana för tredje gången gillt

Min nya fredagsvana är bastun. Idag var tredje fredagen i rad jag bastade och badade (ja, fattas bara annat) här på Knippla. Och jag hoppas verkligen att det här blir min nya fredagsvana, för wowowow vad härligt det är. Och vad vackert det är. Vad vackra vi är, alla kvinnor. På både insidan och utsidan. Det har jag förresten skrivit om förut här på bloggen, kolla här.

min nya fredagsvana är bastu och bad här på knippla, utsikt, sol, silhuetter, hav, västkusten — Immigt på linsen när jag fotade från värmen i bastun. Men vackert, eller hur?

Även om jag bara har utfört min vana tre gånger hittills (egentligen är det kanske ingen vana än, men ändå), känner jag att bastun markerar helg. Som egenföretagare och författare är det väldigt lätt att strunta i både fredagsmys och lördagslättja, man kan ju alltid jobba lite till. Och skriva ännu mer. Inte för att det är något fel med att jobba sig genom en helg, men det är ändå skönt med ramar (sa hon som älskar frihet och inte vill leva efter några regler).

min nya fredagsvana, utsikt, bastu, knippla, hav, sol — utsikten va?

utsikt från bastun på knippla, hav, västkusten, himmel — … och solen som sakta men säkert flyttar sig

min nya fredagsvana, bastu, knippla, hav, himmel, bohuslän — tänk att jag har en minuts cykeltur hit hemifrån

Hur det blir med mitt bastande framöver återstår att se och oavsett hur det blir så njuter jag av de stunder jag är där. Kom ni också! Onsdagar och fredagar är det damernas, torsdagar och lördagar herrarnas. Här kan ni läsa mer om bastun. Att jag var där för tredje gången gillt idag, måste ändå betyda något?

Oavsett om vi ses här i bastun eller inte, så ses vi snart här igen. På bloggen. Och tills dess: HEJA!
Kram Malin Lundskog

Jag har ändrat inledningen, bara resten kvar nu

Kommer ni ihåg att jag har fått tillbaka mitt manus (roman nummer två, den som ska ut våren 2024 ni vet) från redaktören? Jag skrev om det här i alla fall. Idag har jag skrivit om inledningen. Hela första kapitlet. Helt annorlunda. De tre följande kapitlen funderar jag på att stryka (men spara, för där finns så mycket som jag egentligen tycker väldigt mycket om, men som kanske inte platsar i uppföljaren till Mariannes mirakel.) Och ja, sen är det bara resten kvar. Där ska jag plocka bort en karaktär och byta perspektiv på berättelsen. Så det där med att jag har ändrat inledningen är alltså bara början. Ärligt talat: hur fan ska det här sluta?!

jag har ändrat inledningen, uppföljare, roman, feelgood, Malin Lundskog, författare, redigering — jag har ändrat inledningen och nu … är det bara resten kvar?!

Allt det här spelar ju ingen roll för er, när det väl blir bok av det jag håller på med. Men ni är några som undrar över om jag inte är klar snart och vad det är som tar tid, när manuset väl har blivit antaget av förlag. Sånt som att man får mail från en redaktör händer. Bland annat …

Och även om jag ger mig själv merjobb när jag ändrar så här på både redaktörens och mitt initiativ, så blir det bättre. Mycket bättre! Och det gör merarbetet värt alla ansträngningar i världen. Jamen, ni vet. Även om good enough är tillräckligt (så dumt att skriva så, det betyder ju samma sak. DUH!), så betyder det inte att jag inte vill göra mitt bästa. För det vill jag. Och det gör jag. Vad mer kan man göra liksom?

Ses snart igen, tills dess: HEJA dig!
Kram Malin Lundskog

Ett hösttecken jag älskar (och ett annat)

Jag gillar verkligen att gå och lägga mig på kvällen. Gärna tidigt (vad det nu är). Och jag tycker väldigt mycket om solnedgångar. Ni vet, med färgerna som sprakar i alla möjliga färger och luften som ändrar karaktär. Den gör något med mig, solen, när den liksom glider ner i havet och även om jag vet att det inte är så det funkar så undrar jag vad den gör på natten. Tror liksom att den vilar upp sig för att komma igen imorgon. Och hur som helst så är sommar, min vurm för solnedgångar och tidig solnedgång en rätt kass kombo, det säger ju sig självt. Därför är solnedgången ett hösttecken jag älskar. När solen går ner så tidigt att jag fortfarande är pigg och vaken och kan se den försvinna borta i horisonten.

solnedgången är ett hösttecken jag älskar, västkusten, knippla — vid halvåtta-tiden i dag (kväll)

ett hösttecken jag älskar, solnedgång, Bohuslän, knippla — ser ni fiskarna som inte har gett sig än?

Klart att det finns fler tecken på höst som jag gillar. Som klarare luft, mareld och trattkantareller. Men en allt tidigare solnedgång är ett hösttecken jag älskar eftersom det ger mig möjlighet till fler njutiga utsikter.

Ett annat hösttecken

Ja, sen var det ett annat tecken på att det är höst och det är att jag inser att det är dags att börja bada vid en badtrappa och inte var som helst på vilken klippa som helst. När hösten är i antågande är det alltid halare på berget. Det är som att fukten inte går ur och jag halkar och skär mig lättare på havstulpaner och japanska ostron (de är verkligen värst)när jag kliver ner i vattnet. Som i morse, då skar jag mig. Det var väl havstulpanens sätt att påminna mig om att jo du, nu börjar hösten sitt intåg här på ön.

Jag är inte lika förtjust i det här hösttecknet, eftersom det inte är lika lätt att slänga sig i naken vid en badtrappa här på ön på grund av var de finns. Men bättre bada med badkläder än inte bada alls, eller vad säger ni?

Jag säger att vi ses snart igen och tills dess: HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog

Löpsedeln

Här hittar ni er plats i VIP-kön

VIP-lista Mariannes mirakulösa bokklubb

Vad kul!

tjugofemårskalas med sexkamp på Liseberg

PS

VIP-lista Mariannes mirakulösa bokklubb

Vad kul!

Ett annat hösttecken

Footer

Malin Lundskog