Ut och njut

Skön söndag i det salta, gråa, råa

Jamen, vilken dag. En riktigt skön söndag i det salta, gråa och råa hemma på ön. Precis en sådan söndag jag behövde efter festivalen och alla människor i Värmland (som ni kan läsa om här). Jag sov tills jag vaknade. Ja, det brukar vi väl göra allihop, men jag menar utan väckarklocka. Så skönt! Och sedan var det träningsdags vid utegymmet här på ön med ett salt bad (vad gör man inte för att slippa duscha, he he)

kalla bad, fotavtryck, brygga, knippla — salt o gott och fortfarande tio grader sa någon

Efter den goa starten tog vår nya söndagstradition vid: frukost och melodikrysset. Japp, det går att älska både fart och fläkt och stillhet. Sa jag och plockade fram stickningen …

skön söndag, västkusten, ö-liv, utsikt, himmel, hav, grått, knippla — och promenad med hundarna, där färjorna lyser upp i det gråa (älskar novembergrått)

stora oset, utsikt, västkusten, fyr, skön söndag, grå himmel, grått hav — ser ni, även fyren stora Oset blinkar till

springer spaniels, knippla, västkusten, klippor — i väntan på godissök …

Efter hundrundan framåt eftermiddagen sitter jag nu och ska plugga. Har en inlämning imorgon på en kärleksscen. Ska bli spännande att skriva fram den och att sedan äta maten Claes lagar. Någon form av vit fisk, hasselbackspotatis och hoppas, hoppas att han gör min favoritsås: sandefjordsås.

Vi ses snart igen. Hoppas att ni har en skön söndag ni också. Oavsett vad skön innebär för er.
Kram Malin Lundskog

Senvägar blir ofta genvägar?

Under morgonmeditationen fick jag en aha-upplevelse. (Önskar att vi hade ett ord som epiphany i svenskan. Så mycket härligare att skriva än uppenbarelse, eller aha-upplevelse, tycker ni inte det?). Om ett sätt att leva livet på som jag hade glömt: nämligen det effektiva med att sänka farten. Kanske till och med ta en omväg. Som en positiv vinkling av det gamla ”genvägar blir ofta senvägar”: senvägar blir ofta genvägar.

Senvägar blir ofta genvägar

Vilket lugn jag kände när jag fick den där epiphanyn (kunde inte låta bli). Ingen stress. Gör det i din takt. Lägg ner det där med supereffektivitet. Du måste inte passa på att göra det ena när du ändå håller på med det andra. En sak i taget. Alltså pulsen gick ner redan av tankarna på att ta´t lugnt. Att inte pressa in dagens göranden med skohorn och vaselin utan ge mig själv slack.

Jag är nämligen en mästare på att göra saker in in det sista. Ni vet, innan man ska iväg hemifrån (och passa färjan). Det slutar med att jag irrar runt och letar efter nycklar, plånbok, skor (det sistnämnda ofta en hund som har burit iväg med, resten är jag själv som inte har lagt på sin plats. Eller till min stora förvåning har lagt på sin plats, men där letar jag ju inte eftersom jag aldrig lägger saker där de ska vara.

Jag har brutit mitt ska bara-mönster

Idag har jag brutit det ska bara-mönstret och packat i god tid för min resa till Karlstad, åkt hemifrån tidigare än jag egentligen behövde för att träna på vägen in mot stan. Nu ledde det till att jag tränade längre och ändå fick bråttom till näta färja, men spela roll om jag inte har tvättat håret? Det kan jag ju göra imorgon. Och jag kom med färjan, där jag vet att jag alltid får en andhämtningspaus. Om jag inte passar på att … vilket jag inte gjorde idag. Hade ju fått min aha-upplevelse ju. Och jag har haft gott om tid (aldrig tillräcklig dock) att hänga med lilla Stella och mamma Vendela innan tåget som jag nu sitter på skulle gå.

När jag väl klev ombord tåget för att åka till Karlstad, var jag bara lite svettig. Inte som annars, genomsvettig och flåsig och med en tickande oro i bröstet som undrar om jag verkligen har fått med mig allt. Så skönt! Att jag fick en plats bredvid toaletten som folk tydligen inte tycker är så noga att stänga efter sig, det … har inget med mina sen- eller genvägar att göra. Om inte annat blir senvägar ofta genvägar till ett inre lugn, för hade min puss varit högre och mina axlar uppdragna mot öronen hade jag förmodligen blivit skitirriterad. Nu? Nä. bara lite …

Hade jag valt genvägar som jag ofta gör i stridens hetta och tror att jag måste öka farten hade jag eventuellt glömt en roll up på vägen, jag hade inte hunnit träna som jag gjorde. Och jag hade nog suttit med andningen obekväm upp i bröstet och tankarna som ett virrvarr. Och när jag tänker efter nu, så kanske det inte är genvägar det måste sluta med. Det kanske bara är ett lugnare temp som gör livet skönare?

Nu, mot Karlstad och Värmlands bokfestival! Heja senvägarna (som kanske även kommer på tågresan pga, vi vet ju hur det är med signalfel och tågmöten och annat …).

Ses snart igen och tills dess: HEJA senvägarna! Och omvägarna?
Kram Malin Lundskog

Lugnet efter stormen

Kontrasterna. Ja, visst har jag skrivit om dem här förut. Kontrasterna. De som ger livet variation. Som jag gillar dem. Att livet innehåller både sitta stilla och skriva, kötta på-träning, plugga, dansa, glada skratt och ledsen gråt. Som stormen i fredags och lugnet efter stormen igår. Kolla bara:

lugnet efter stormen, röddeviga, bleke, knippla, västkusten — och lugnet efter stormen, ett dygn senare

Jo, fotona är tagna på samma plats, Röddeviga här på Knippla. Det är max ett dygn mellan bilderna. Så trots att jag går (nästan) samma runda med hundarna (nästan) vareviga dag, så går jag aldrig samma runda. Är ni med?

malin lundskog, knippla, solnedgång, november

Tog inte foto på samma ställe när vi var ute och gick i eftermiddags, men nära. Och som ni ser var den här promenaden ytterligare en variant av (nästan) exakt samma runda. Naturen va? Kan inte ni också känna att den visar oss så tydligt den bara kan att vi är precis som vi ska (och vackra som 17) oavsett om vi är stormiga eller lugna?

Hur som helst, vi ses snart igen och tills dess: heja kontrasterna. Och oss! Nu ser jag fram emot en vecka fylld av kontraster. Som att skriva, träna, kolla in utsikt, plugga, bada, åka till Karlstad, podda …
Kram Malin Lundskog

Mer om kontraster: Kontrasterna och kontraster i paradiset bland annat

Vintervila i hamnen här på Knippla

Två gånger om året är det arbetsdag i hamnen här på ön. Då går vi ut och gör det fint i gästhamnen. Beroende på om det är vår eller höst sätter vi i eller tar upp y-bommarna och bojar som markerar platser i hamnen och som vi dessutom förtöjer i. Och vilken dag vi fick i dag. Bleke och strålande solsken och nu råder det vintervila i hamnen.

vintervila, knippla gästhamn, västkusten — Alla vill åka flotte?
Här åker bojarna som gästbåtar använder för att förtöja vid piren upp.

vintervila i hamnen, arbetsdag, knippla, västkusten — De flesta båtar är redan uppe, nu är det y-bommarnas tur

Arbetsdag, knippla hamn, västkusten — En viktig arbetsuppgift: förse oss som jobbar med kaffe. Och annan dryck …

y-bom, knippla gästhamn, västkusten — Alltså, vet ni vad en y-bom väger???????

arbetsdag i knippla gästhamn, truck, permobil, golfbil — alla möjliga olika fordon kör runt på piren. Men OBS! inga lastbilar, he he

arbetsdag, knippla gästhamn, västkusten, truck

Jag var med och lyfte upp några av y-bommarna och tycker ju ändå att jag är ganska stark. Men. Alltså. Tur att jag inte var ensam. Och att de jag lyfte med hade koll på hur man gjorde. Men ändå. Det är kul att ta i.

vintervila i hamnen, knippla, — och pauserna som är minst lika viktiga som arbetet

vintervila i hamnen, knippla, skrapa, y-bom — lyfter vi inte upp y-bommarna, gör vi rent dem när de är upptagna …

vintervila i hamnen, knippla, arbetsdag — mycket påväxt bliré

Och till sist …

ärtsoppa, vadbinderiet, knippla, hamndag — o så ärtsoppa på det (som jag inte åt pga köttbuljong och jag äter inte kött), med härliga samtal som krydda (de fick jag i alla fall i mig)

knippla gästhamn, akterförtöjning, bojar — vintervila i hamnen. Till nästa arbetsdag …

vintervila i hamnen, hamnkontor, knippla gästhamn, skylt — nu glänser skylten till hamnkontoret för gästbåtar och husbilar som kommer hit

Och till sist var det klart och ärtsoppan varm. Tänk att vi fick en så fin dag, efter stormen igår och blåsten som ska komma imorgon. Och vad fint det här, att vara en del i något. Vara delaktig i att göra en hamn fin. Och redo för vintervila. Vi är bra tillsammans, vi människor!

Apropå vintervila, så är jag nog också redo för det. Synd att det är November och fullt ös på skrivandet (har ni hört senaste avsnittet av Skriverier med Malin och Cilla, så vet ni att det är MaNaNoWriMo nu och jag har en plan på att bli klar med råmanus på berättelsen jag påbörjade på Fårö i somras).

Vi ses snart igen. Kanske i den vilande hamnen på Knippla, som ni kan läsa mer om här (kolla in vandrarhemmet och vem som är bokningsansvarig där, he he). Och vill ni få koll på MaNaNoWriMo kan ni lyssna på senaste poddavsnittut (här!) eller läsa mer om spektaklet här.

Kram Malin Lundskog

Det vi måste blir gjort ändå

Har ni tänkt på hur ofta vi sparar sådant och sådana som ger livet glitter och glädje till sen? Och lägger vår bästa energi och kraft på måsten. Och ibland till och med borden. Istället för att njuta av människor vi älskar att vara med och göra sådant som vi gillar och därefter ta tag i det där andra. Istället för tvärtom? Jag menar, det vi måste (och tycker att vi borde) blir ju gjort ändå om jag känner oss rätt.

Jag vet att mina val i livet har skapat möjligheter för mig att välja glitter oavsett om det är måndag morgon eller torsdag lunch, men jag tror att vi alla kan välja mer glitter och glädje. Låta det gå före måsten och borden. För att få mer energi, en skönare själ och en spritt språngande kreativ hjärna till exempel. Är ni med? Med det i oss blir även de tråkiga måstena lättare och kanske till och med roligare?

Man behöver egentligen inte göra så stor grej av det här. Nej, jag tror att det är med de glittriga och glädjefyllda stunderna som med så mycket annat: ju oftare vi är med om dem, desto enklare är de att göra. Låter det snurrigt? Så här tänker jag: om vi sparar allt som ger oss glädje, om vi väntar med att träffa dem som får ögonen att glittra då blir det en stor sak. Då behöver man göra mycket och länge för att få en dos av det där glada glittret. När vi istället kan göra det där härliga och vara med de där underbara en liten stund oftare. För en ständig påfyllning i en bägare som inte är tömd, en frekvent uppladdning av ett batteri som inte är tomt. Fler liknelser kanske inte behövs?

Och hur många gånger har vi inte läst om vad man ångrar där mot slutet. Inte är det att man var skitduktig och utförde sina måsten innan man hade kul i alla fall.

Man ångrar aldrig lite extra glitter och glädje

det vi måste, promenadväg, delsjön, tallar — en promenad i Delsjön lyste upp min dag mitt i alla måsten …
(snacka enkelt att hitta hängmatteplats för en ute natt i månaden här)

Jag ångrar inte att jag träffade en av mina bästa vänner idag. På dagen. För tio kilometers promenad fylld med prat (och picknick). Min kalender var fullsmockad med viktiga måsten, men vet ni vad: de blev gjorda ändå. Bara inte exakt när jag hade tänkt att de skulle bli det. Och nej, jag skriver inte det här för att visa hur bra jag är. Jag är inte ett dugg bättre än någon annan. Inte sämre heller, he he. Jag skriver det här för att jag tror på att välja glitter och glädje. Det vi måste blir gjort ändå. Vad tro ni?

det vi måste blir ändå gjort, uggla i mossen, delsjön, oktober — Vi mötte en uggla i mossen – en typiskt glittrig grej, eller hur?

Vi ses snart igen, tills dess: heja heja livsglittret!
Kram Malin Lundskog

malin lundskog, delsjön, promenad, hipsterhue, kånken — glad att jag valde skog, promenad och vän!

AW med hummerklubben

I fredags var vi på aw med hummerklubben. Jo, för det finns en hummerklubb här på Knippla. Och ja, den är vi med i sedan förra hummersäsongen. Allt är på skoj i klubben som också har ett kul namn: Kuba Libre. Kuba står i det här fallet för kupa (= tina/bur), men vilka ö-bor uttalar p som p liksom?

sjöbod, kreativt hylla, vespa, knippla — En vespahylla! Jamen, varför inte?

Hur som helst, så har denna två år gamla klubb en styrelse och ett vandringspris som den som har fått upp största klon under säsongen vinner. Alltså, vem vill inte stoltsera med det här vandringspriset ett år (se nedan)? Claes och jag var chanslösa i år, även om vi har fått upp fler humrar än någon av våra tidigare hummerfiskesäsonger höll ingen av klorna måttet.

AW med hummerklubben, vandringspris, kuba libre — tjusigt, eller hur?

Men som sagt: allt är på skoj. Till och med så skoj att jag fick (kanske tog på mig?) rollen som sammankallade i den sedan i fredags nyinstiftade festkommittén i Kuba Libre. Nästa år blir det inte bara AW med hummerklubben. Det blir hummerfest! Inte för att det är något fel på en AW. I en sjöbod. På en liten ö ute i havet.

Hur som helst, hummersäsongen är inte över även om klotävlingen är avgjord. Vi fortsätter ett tag till och i går när jag kom hem efter mitt nattliga äventyr (läs mer om utenatten här) drog vi våra burar igen. Och för både Claes och mig och de andra i hummerklubben så är det trots allt utonjutet och havet och det goa snacket som är den största tjusningen med det hela. Kanske med hela livet?

havet, hummerfiske, knippla, västkusten, — Claes agnar kupor och jag rattar båten

Vi ses snart igen, allihop. Tills dess: heja kul sammanslutningar och leken i livet.
Kram Malin Lundskog

Ut och njut

Senvägar blir ofta genvägar

Jag har brutit mitt ska bara-mönster

Och till sist …

Man ångrar aldrig lite extra glitter och glädje

Footer

Malin Lundskog