Ut och njut

En helt ny dag

Tänk att det kan vara sådan skillnad från den ena dagen till den andra? Igår fick jag inte mycket ur händerna, utan velade mest runt, kollade nyhetsuppdateringar och förlitade mig på stabiliteten ute i naturen (som jag skrev om här). Idag har jag skrivit och utvecklat mitt manus med energi och glatt humör. Så roligt jag har haft när min huvudkaraktär kommer till Knippla för att förbereda sin sommar. (Säg det inte till henne, men det blir inte alls som hon har tänkt sig den … ). En helt ny dag, innebär tydligen en helt ny jag.

Men, pauserna gör ju jobbet och både hundarna och jag behöver komma ut och röra på oss mellan varven. Och vilken dag att göra det på sen!

en helt ny dag, soluppgång — min skrivardag började här, samtidigt som ljuset kikade fram borta i öster

soluppgång, en helt ny dag, knippla, — när jag hade skrivit en stund tog vi morgonrundan runt ön.
Claes går rätt in i solen

knippla hamn, småbåtar, bleke, soluppgång — ja, vilken morgon!

en helt ny dag, malin lundskog, springer spaniels, löprunda, knippla — Och mitt på dagen tog vi en löprunda, hundarna och jag.
Kan hända att jag är bra mycket flåsigare än dem, men … skit i det. Uppiggande var det hur som helst.

Även om jag är en helt ny jag idag, betyder inte det att jag (eller förhoppningsvis någon av oss) glömmer eller slutar vara omtänksamma medmänniskor. Men med kraften av en helt ny dag, kan vi göra mer gott för varandra. Det är fint, eller hur?

Malin Lundskog, leende, Knippla, löpning — En helt ny jag? Kanske inte, men en helt annan känsla än igår.

Ses snart igen. Tills dess: heja alla möjligheter med en ny dag. Och ett nytt jag? Eller kanske snarare samma jag, bara några reflektioner klokare?
Kram Malin Lundskog

Naturen och närheten extra viktigt för mig idag

Det börjar sjunka in. Det fasansfulla jag inte tror att jag riktigt förstod igår när det hände. Elva personer skjutna. På en skola! I Sverige. Örebro. Jag glömmer av det korta stunder, men så upptäcker jag att jag har så himla svårt att koncentrera mig på mitt manus. Då är det där igen. Och jag vet inte ens varför jag gråter. Jag är inte personligen drabbad. Ingen i min närhet är drabbad. Men. Vi är drabbade. Vi. Tillsammans. Och för mig är naturen och närheten extra viktigt en sådan här dag. Där finns stabiliteten, lugnet och det goda.

Malin Lundskog, knippla, springer spaniel — vi satte oss i lä en stund

Malin Lundskog, springer spaniels, knippla, naturen och närheten — mina medmänskliga hundar

sjöbodar på Knippla, februari, spegling i vattnet,

naturen och närheten, solnedgång, västkusten, knippla, vinter — gick ut igen, när solen var på väg ner

Ja, många och långa stunder här ute idag. Med många tankar. Och lite jobb. För mig gör det inget, jag har ju ynnesten av en ny dag att se fram emot imorgon. En dag då jag kan skriva ikapp det jag inte skrev idag. En dag att vara tacksam över och en dag då möjligheterna finns kvar. Möjligheterna att leva livet. Njuta av det. Och på något sätt göra världen bättre?

Heja oss allihop! Visst vet vi att de allra allra flesta är bra människor?!
Kram Malin Lundskog

Årets första kalla bad

I dag tog jag årets första kalla bad. Visserligen badade jag på nyårsdagen, men då bastade jag först och jag räknar inte riktigt de baden som kalla. Inte för att jag räknar baden överhuvudtaget, jag tar dem när andan och lusten faller på, men ni fattar va?

Nej, jag har fortfarande inga neoprenskor eller -handskar när jag badar utan går på i ull-skidstrumporna och fodrade arbetshandskar. Plus att jag ställer mig på en fårskinnsfäll efteråt. Samma fäll som jag har med mig i hängmattan på mina sova ute-nätter. Gillar när jag kan använda det jag redan har och inte måste köpa nytt till allt jag vill göra.

Hur som helst: årets första kalla bad var lika sockerdrickspirrigt och gôtt som ett kallt bad brukar vara. En av mina bästa människor var och hälsade på ute på ön och ingen av oss kunde vara tyst om det goa med ett dopp. ”Åååhh, vad härligt!” ”Herregud så skönt!” ”Man ångrar sig icke!” ”Så salt o gôtt!” Och så vidare.

springerspaniels, knippla, snö — hundarna på playan, på väg mot badtrappan

Det blåste rätt kallt där vi badade, men vi tog hellre lite vind för att kunna bada nakna, än en badtrappa som ligger bland husen. För det är badkläderna efter badet som kyler ner mest och att slippa det momentet är himla skönt. Dessutom är väl alltid ett nakendopp att föredra, eller vad säger ni?

Men först: en promenad

njut av utsikten, knippla, årets första kalla bad — innan badet gick vi en runda och njöt av utsikten (som det också står på skylten)

utsikt från knippla, årets första kalla bad — utsikten från toppen av ön

vind, vågor, knippla, utsikt — Det kanske inte syns, men harrejaddrar vad det trallade på i vinden …

Jag är glad att jag har vänner som badar med mig när de kommer ut till ön och hälsar på. Ja, jag är glad att jag har vänner. Punkt. Jag är också tacksam över badtrappor som hänger kvar över vintern, så att det alltid finns någon som ligger i lä. Och som sagt: man ångrar aldrig ett bad …

Årets första kalla bad och sedan en bastu

Efter en hel jullovsdag åkte min kompis Mari hem till stan igen. Själv drog jag till bastun (fredag ju!) och vann tre flaskor vin (men det kan jag berätta mer om en annan gång). Ja, och badade – men det räknas visst inte …

Vi ses snart igen, till dess: heja naturen! Och vännerna.
Kram Malin Lundskog

Vill ni läsa mina tips för hur jag håller värmen vid kalla bad? Kolla här.

Jag är nyfiken på vad jag kommer att tänka

I morse när jag gick rundan runt ön i strålande sol tänkte jag på vad jag tänkte på … Det låter kanske konstigt, men det är nog inte så ofta man tänker på vad man tänker på, om ni fattar vad jag menar? Hur som helst: det jag tänkte på var att jag i början av förra året inte hade en tanke på att jag skulle gå och längta efter att vakna i hängmattan en vinterdag som denna. Den tanken gjorde mig nyfiken på vad jag kommer att vara med om i år som jag ännu inte har någon aning om. Ja, jag är nyfiken på vad jag kommer att tänka i början av nästa år, som jag inte har en tanke på att jag kommer att tänka …

Visst är det spännande? Att planera och sätta mål i all ära, men att lämna utrymme för hjärtats lust och väcka en oanad längtan inombords – undrar om inte det smäller högst. Vad tror ni?

jag är nyfiken, morgonpromenad, knippla, — morgonpromenaden

jag är nyfiken, utsikt, knippla. — här vaknar tankarna om livet till liv

soluppgång, jag är nyfiken, berg, knippla — nyfikenheten vaknar ikapp med att solen klättrar över bergskanten

färja, vinter, knippla, snö, utsikt — Vidder! Måste vara världens bästa tänkarutsikt ändå?

jag är nyfiken på vad jag kommer att tänka, Brorsan, springer spaniel, knippla, livboj — det var här jag kom att tänka på mina tankar om att vakna i det här,
eftersom vår en utenatt i månaden-basecamp ligger nära

jag är nyfiken på stena jag kommer att ta, fotspår i snön, knippla — Vi har ingen aning om stegen vi kommer att ta i år. Jag är nyfiken på vad jag kommer att gå här och tänka om ett år.
Har jag väckt någon ny längtan till liv?

Kommer jag att väcka någon ny längtan till liv i år?

Vi går vidare och visst är det spännande att inte veta vilka nya längtor som väntar oss? Vad kommer vi att väcka till iv i år, som vi inte har någon aning om än? Tacksam för varenda steg!

Och vi ses ju snart igen. Tills dess: heja nyfikenheten!
Kram Malin Lundskog

barfota i snön — apropå hjärtats lust: med lite snö på marken i morse sa den till mig att gå ut barfota. Älskar!

PS. Min nya lust att vakna utomhus har väckts tack vare Agnetas och mina utenätter, som vi påbörjade i juni. Sex månader hittills och ingen av oss har planer på att sluta! Nätterna kan ni läsa mer om här: En utenatt i månaden.

Alltid fint väder på söndag förmiddag

När vi vaknade i morse smattrade regnet mot rutan. Efter att hundarna fått frukost och kisspaus i trädgården (och jag hade lagt några bitar på pusslet) tog jag med morgonkaffet upp i sängen igen. Morgonläsning i sängen var en grej jag kom på när jag spårade ur i skidspåren och pajade knät för snart ett år sedan. Och vilken grej det är, att läsa på morgonen! Jag undrar om inte det är höjden av ledighet. Och den här veckan har gjort mitt allra bästa för att vara ledig. Dessutom vet jag att det är alltid fint väder när söndagsförmiddagen kommer.

Efter regn kommer sol. Och det är alltid fint väder på träningen.

Söndagsförmiddagar brukar jag ju köra utomhusträning här på Knippla och det var tanken idag också. Men en efter en i träningsgänget hörde av sig med besked om att de inte kunde komma. Och det hade inte med vädret att göra, för är det något vi vet så är det att det är alltid fint väder på söndag förmiddag. Det spelar ingen roll om regnet öser ner på morgonen. Vid tiotiden (då träningen börjar) spricker det upp. Regnet avtar och till och med upphör. Trots en regnig morgon är det inte alls sällan som solen kikar fram när vi ses för veckans träningspass.

utsikt, alltid fint väder, knippla — Dimman har blåst bort och utsikten från uppvärmningsvarvet runt slingan var som den ska.

Eller så är det träningen som lockar fram uppehållsvädret? Eller är det rent av så att vädret är skitsamma när man väl är där ute och tränar? Dumt att chansa på något tänkte jag och i brist på andra träningskompisar drog ut med Jackson och sprang i backe. Jag kan faktiskt inte tänka mig ett bättre sätt att vakna till liv efter en såsig morgon, so i sig är en sanslöst skön start på dagen, än att komma ut i friska luften och svettas och flåsa. Kan ni?

sjöräddningen, utsikt, knippla — utsikt när jag är på väg ner för backen jag sprang i idag

alltid fint väder på söndag förmiddag, knippla, utsikt — mer utsikt, för den kan man väl inte få nog av?

Sista vändan …

löparglädje, Malin Lundskog, Knippla, utsikt — Här ska jag bara ner en vända till
(lagt jackan där nere för att inte kunna smita undan sista rundan –
både smart och skitjobbigt, he he)

allt fint väder, backträning, springer spaniel, malin lundskog, knippla — Jag hämtar andan efter sista vändan upp för backen. Jackson letar förmodligen löv som blåser …

Om det var söndagsförmiddagen eller träningen som gjorde det, vet jag inte. Men gôtt var det där ute. Det var som alltid fint väder på söndagsförmiddagen. Och jag är fortfarande så himla tacksam över att kunna springa (=lufsa) igen.

Vi ses snart igen allihop. Tills dess: Heja lugna morgnar och ut o njut! Oavsett väder …
Kram Malin Lundskog

Dimma och fantasier

I morse när jag var ute och gick och inte såg någonstans undrade jag om vi skulle kunna försvinna här ute, utan att någon märker det? Öarna utanför Knippla var dolda i den blöta, grå luften och det enda som glimtade till mellan varven var färjan som styrde rakt in i denna dimma. Skulle någon märka om hela ön försvann? Eller om någon kom och tog med sig oss som bor här?

dimma, knippla, julhelg 2024 — inte något i sikte …

dimma, julhelg 2024, segelbåt, knippla, västkusten — lite bättre sikt österut

Ha ha, det var faktiskt en ganska spännande promenad i den fuktiga stillheten. Vad skulle kunna hända om en hel ö försvann? Vet inte om jag någonsin kommer att skriva en barnbok, men det är väldigt kul att fantisera. Och det tänkte jag också på där ute. Att jag ser fram emot att hitta på mängder av spännande historier tillsammans med Stella the grandchild när hon traskar runt ön med mig. Ja, jag tänker ofta på det när jag går mina rundor. Allt jag vill göra tillsammans med henne. Alla sagor vi ska hitta på.

Att jag drömmer om framtiden som farmor betyder inte att jag inte njuter av nuet. Det är himla fint ändå, att vi kan göra både och, eller hur? Och att en gammal farmor kan gå runt i sin ensamhet och fantisera. För det är väl inte enbart galet? Äh, strunt samma. Ön kanske ändå inte finns kvar när dimman väl lättar …

Vi ses snart igen och då får vi se om jag ser klart. Men tills dess: länge leve fantasilivet!
Kram Malin Lundskog

EDIT: var i bastun ikväll och förutom alla andra livsviktiga samtalsämnen pratade vi även om dimman. En av de andra berättade att hon (som barn) brukade fantisera om att Knippla flöt iväg när det var dimma … Kanske är en bra story ändå?