Ut och njut

Vitsippor och fästingar och varsin semla

Vissa vårtecken är härligare andra, men trots fästingar: vilka vårdagar vi har! Solen strålar, vinden håller sig lugn och värmen puttrar på. Så himla skönt. Och så lyxigt att jag har en av mina bästa vänner som också styr och ställer med sin tid, så att vi kan passa på. Idag tog vi med oss våra hundar på långrunda runt Oxsjön och Sisjön i i mina gamla hoods i sydvästra Göteborg. Där min roman Mariannes mirakel inleds, just en dag som denna i början av april. Och vilken dag. Vi hittade både vitsippor och fästingar och fick i oss varsin semla. Ja, plus det fina med att samtalet flödade i flera timmar.

oxsjön bland vitsippor och fästingar — Oxsjön, som vi hade som utsikt när vi åt semla

semla, hembakt, picknick — min hembakade semla, som vi byggde ihop på picknickbordet.
Så värt att kånka på vispad grädde, kylklampar, tallrikar och mandelmassa.

två feta grisar, t-shirt, malin lundskog, oxsjön — T-shirt-väder! Kan ni fatta att vi är där nu?

Heja våren. Och vitsipporna! Men fästingarna? Nah …
Kram Malin Lundskog

En ny natt i hängmattan

Äntligen en ny natt i hängmattan. Och efter varje natt där, vill jag ha mer. Och fler. Särskilt efter en natt som i natt, med min nya sovsäck som var så varm att jag har sovit barfota. Slängt ut värmeflaskorna. Vaggat sådär mysigt som man gör i hängmattan. Och somnat i tjock dimma och vakna till soluppgång, redan rosig om kinderna efter all frisk luft.

Nu har vi äventyrat med en utenatt i månaden i tio månader i rad (läs om alla nätter här). Tänk vad ljust det kommer att vara i april. Och varmt. Och alldeles alldeles underbart, precis som de tidigare nätterna. Ja, även dem då vi har blivit lite blöta och frusit som sjutton. Det är något med äventyret, omaket och den friska luften alltså.

dimma, knippla, — efter linedancen igår, gick jag ut i dimman

en ny natt i hängmattan, hennessy hammock, mammut vintersovsäck, springer spaniel — Brorsan var med och hängde upp hängmattan och bäddade med den nya sovsäcken

vi eldade och njöt av stillheten med prat, vin och ost innan vi la oss

Morgonen efter en ny utenatt i hängmattan kom med sol

en ny natt i hängmattan, morgon, soluppgång — Utsikt från min hängmatta i morse. Ser ni välet i tallen? Prydnaden vi alltid har med oss.

en ny natt i hängmattan, Knippla, soluppgång — Agneta har vaknat

Malin Lundskog, sovsäck, en ny natt i hängmattan, mammut sovsäck, knippla, — en av alla mysiga stunder på våra utenätter: morgonsnacket (obs! den lila näsfläjten bredvid mina stövlar. Också alltid med)

Och vet ni, nu ser jag fram emot ett nytt äventyr några hundra meter hemifrån, med Agneta. Vill ni läsa om våra tidigare en utenatt i månaden-nätter hittar ni mer om dem här.

Mer häng åt folket!

På dejt med mig själv

Igår var jag på dejt med mig själv. Inget jag hade planerat, men när jag stod där med en nybakad morotskaka och kaffesug och ingen att fika med så. Ja, då bjöd jag ut mig själv på dejt. Och det var inte alls dumt. Faktiskt. Det hela började med tolvstegsprogrammet i Julia Camerons bok Lev kreativt (skrev om den här). I programmet ingår att gå på konstnärsdejt med sig själv. Några timmar varje vecka där man gör något för sig själv. För sin kreativa själv. Fyller på med inspiration, nya influenser eller kanske gör tvärtom. Tömmer. Genom till exempel meditation.

Redan här har jag stött på blockeringar i min kreativitet, för jag kan helt enkelt inte komma på vad jag vill göra. Eller så lurar jag mig själv att tro att jag inte har tid. Men i morse kom jag på att mina timmar på konstnärsträff skulle kunna vara att baka den där morotskakan. Alltså baka på ett annat sätt än bara att baka för att få en kaka att äta. Nej minsann, jag gjorde hela processen till en konstnärsträff. Allt från att leta upp ett recept (jag valde detta), till att köpa ingredienserna som fattades, till att blanda, röra, vispa och diska och röja av efter baket. Och sedan gå ut med mig själv och hund och en anteckningsbok.

till och med röjer efter baket blev ett nöje med dejtfilosofin

Ut på konstnärsträff

i närheten av det vita huset där nere satt jag

på dejt med mig själv, knippla, bänk, berg — Ser ni bänken? Det var till den jag gick på dejt med mig själv.

utsikt, färjan, knippla — utsikt från min bänk

malin lundskog, knippla, på dejt med mig själv — gott kaffe och hemmastickade vantar

springer spaniel, malin lundskog, på dejt med mig själv, konstnärsträff — värme av både Brorsan och hemmastickad mössa

morotskaka, picknick — Och kakan då, med rivet limeskal.

Utsikten var vacker, kakan var god och mitt hemmastickade gav allt en extra kreativ touch, eller vad säger ni? Jag hade hur som helst en fin stund där ute i bergen när jag gick på dejt med mig själv.

Kan det vara kreativt att baka? Och att dammsuga?

Vilken skillnad det var på att baka som en del av en dejt och att bara baka. Ska testa det med dammsugning ikväll tror jag. Njuta av stunden och inte stressa igenom för att få något gjort. Allt i det är resan som är mödan värd-stajl.

Jag ser fram emot fler dejter och nu börjar idéerna ploppa upp vad mina konstnärsträffar kan innehålla. Jag vill gå på spelningar, konstutställningar, poesiuppläsningar. Och stå upp-föreställningar. Improteater. Guidad meditation. Körsång? Dans? Jösses, var ska detta sluta? Eller. Skit i det. Det är ju att njuta av stunden som är grejen. Och att öppna upp för mer kreativitet i livet. Ja, som att dammsuga kreativt, ha ha.

Vi ses snart igen. tills dess: HEJA kreativiteten inom alla områden.
Kram Malin Lundskog

Jag kan inte låta bli att njuta

När vi flyttade ut till Knippla för snart fem år sedan gick jag runt och åh:ade och wow:ade mest hela tiden. Jag förundrades och var så tacksam över allt det vackra att jag nästan inte visste vart jag skulle ta vägen. Närheten till naturen och insikten om den stora helheten slog ner i mig varenda dag. Jag frågade mig själv då hur länge jag skulle fortsätta njuta av hav, himmel, stjärnor, solnedgångar, månar, glitter, ljus, stormar och saltstänk. Jag var rädd att det skulle bli slentrian. Men vet ni vad? Jag kan inte låta bli att njuta.

Nej, jag kan inte låta bli att njuta av ö-livet

Jag hoppas det håller i sig, för njut, tacksamhet och förundran gör ju susen för ett gôtt liv. Inte tro jag att det blir särskilt svårt att fortsätta njutet. Vad tror ni?

jag kan inte låta bli att njuta, vass, knippla, solnedgång — eftermiddagspromenaden. det är inte konstigt att jag inte kan låta bli att njuta, eller hur?

färja, nordöarna, knippla, utsikt — färjan på väg mot Hyppeln. Alltid en färja på gång någonstans, pt något håll här ute.

månen dök upp bakom hustaken, när jag gick till bastun

venus, solnedgång, knippla, jag kan inte låta bli att njuta — kolla in Venus, som strålade mot oss när vi tog kvällsdoppet efter en stund i bastun

jag kan inte sluta njuta, fullmåne, knippla — Spelar ingen roll att solen hade gått ner. Med den här fullmånen …

Jag var så rädd att sluta njuta av ö-livet att jag till och med skrev ett inlägg här med rubriken: Påminn mig om min förundran när ö-livet blir vardag. Det hade jag ju inte behövt be er om. Jag kan helt enkelt inte låta bli att njuta.

Vi ses snart igen. Tills dess: hitta njutet. Eller kom hit och hälsa på, he he.
Kram Malin Lundskog

Oj, så många känslor på en och samma dag

Det har varit gott om känslor i omlopp i mig idag. Njutet av ljuset på morgonpromenaden, den gripande tysta minuten för offren i Örebro, kärleken när jag lekte med Stella och tacksamheten över mina författarkollegor i månadens författarhänggbg. Oj, så många känslor på en och samma dag. Tänk, vilka resurser vi har i oss ändå.

Jag njuter av ljuset

Brukar det bli så här ljust, så här fort, så här års? Jag tycker att skillnaden är enorm för varje dag som går. Kanske brukar det vara så här? Strunt samma egentligen – härligt är det hur som helst. SÅ här såg det ut när vi var ute i morse:

oj, så många känslor, tacksamhet, morgonpromenad knippla

oj, så många känslor, tacksamhet, morgonpromenad knippla, utsikt mot marstrand — ser ni Carlstens fästning på Marstrand där i norr?

oj, så många känslor, tacksamhet, morgonpromenad knippla, röddeviga, vägen

mot slutet av morgonpromenaden kom solen också.
Njutet alltså!

Oj, så många känslor under en enda minut

Jag var på gymmet klockan tolv idag, då den tysta minuten för offren i Örebro hölls. Inte en vikt lyftes, alla löpband stod still, tårar rann nedför kinderna och jag kände en oerhörd gemenskap med de andra. Med alla. Inte bara de på gymmet. Det är fint med oss människor. Med gemenskap. Och med alla känslor vi känner. Som sorg och gemenskap. Samtidigt. Starkast tillsammans.

oj, så många känslor, kettle bell, gym, — Vikterna vilade och jag kände – både sorg och gemenskap på en och samma gång.

Och kärleken till mitt lilla barnbarn

Efter gymmet hängde jag med lilla Stella. Alltså, den kärleken. Till en liten tjej. Den är så stor att den är omätbar. Att få uppleva viljan hos en liten människa att ta sig fram, lära nytt, utforska, utvecklas är stort som livet självt. Det är livet självt. Den tveklösa lusten att fortsätta framåt. Wow för att få uppleva den. Och för att ha ynnesten att känna den villkorslösa kärleken till en annan människa.

Stella, barnbarn, — hon är sju månader nu, lilla Stella. Ofattbart hela alltet …

Tacksamheten över författarhänget

Detta är verkligen en tisdag utöver det vanliga. I dag sågs vi i författarhäng gbg igen. Det ger så otroligt mycket varje gång med peppiga, inspirerande, kreativa, nyttiga och reflekterande.⁠samtal. Och nej, det är inte en tavla i bakgrunden – det är utsikten västerut från högst upp på Hotel Draken i Göteborg. Städernas stad.

Ja, oj, så många känslor jag har känt idag. Ensam och tillsammans. Fint, mitt i allt – eller hur?

Vi ses snart igen allihop. Tills dess: känn!
Kram Malin Lundskog

Nionde månaden i hängmattan

Kom nyss hem efter nionde månaden i hängmattan. I rad! Jag längtar redan efter nästa en utenatt i månaden-häng med Agneta. Det är så otroligt mysigt att krypa in bland sovsäckar, fårskinnsfällar, filtar, varmvattensflaskor (hade tre stycken i sovsäcken i natt) och den här gången också ett täcke. Och min dunkappa förresten, som också fick agera täcke. Efter förra månadens hacka tänder-upplevelse tog jag det säkra före det osäkra och i natt har jag varit så varm att jag ett tag fundera på att ta av mig ett av två par raggsockar. Men det orkade jag inte.

hennessy hammock, knippla, en utenatt i månaden — hängmattan riggad och klar med tarp och allt i dagsljus igår

väle, knippla, en utenatt i månaden — inredningsdekorationen på plats, precis som vilken annan utenatt som helst

Mitt i vind …

Vi hängde på östsidan av ön, trots att vi visste att de friska vindarna skulle vara ostliga. Men, jag tyckte att det var spännande att testa hur vindtät tarpen (”presenningen” ovanpå hängmattan) är. Den är vindtät. I alla fall så länge den hänger på plats, vilket min gjorde ända fram till första morgonkissen. Ha ha, jag hade så bråttom (hoppades in i det längsta att nödigheten skulle gå över, så väntade väääldigt länge med att öppna upp för att ta mig ut i kylan) att jag gick rätt in i snörena som håller tarpen på plats.

nionde månaden i hängmattan, knippla, morgonljus, hennessy hammock — Här har tarpen fladdrat åt sidan, men gjorde inget. Det var ju morgon.

nionde månaden i hängmattan, knippla, februari, en utenatt i månaden — mera morgon-utsikt från vår basecamp

Alltså, jag somnar så otroligt gott i hängmattan. Det där vaggandet får mig att dusa bort på rekordtid. Igår var vi dessutom sena i säng, efter att ha suttit i bastun i flera timmar innan. Strax före midnatt lämnade vi bastun, tandborstade och lager på lager-klädda i ull från topp till tå. Och så blåste vi trollmors vaggvisa för varandra i näsflöjtarna innan vi somnade.

bastu, knippla, två feta grisar — myset i bastun innan myset i hängmattan

Nionde månaden i hängmattan i rad

agneta, liggunderlag, knippla, en utenatt i månaden — Agneta tar ut luften ur sina liggunderlag

Nionde månaden i hängmattan – herrenaddå vad fort det går när man har kul. Tur det, då är det ju snart mars och dags för nästa hängmatte-natt. Något annat som är tur är kanske att vi håller oss här på ön, med tanke på den tunga packningen vi bär med oss? Jag menar, ta med täcke ut i vildmarken liksom … Det kanske inte är så coolt. Men det var väldigt, väldigt varmt och gott.