Malin Lundskog

författarskap och livsglädje

Search Results for: tankar

I Mitt perfekta liv släcker vi bränder så gott vi kan

I Mitt perfekta liv, podden med det nya namnet ni vet, släcker vi bränder så gott vi kan. Man skulle kunna tycka att det inte brinner i ett perfekt liv, men om det nu gör det kan det väl inte bli mer perfekt än att vi gör så gott vi kan?

I Mitt perfekta liv, podd, podcast, brand, Knippla, Bohuslän, författare
MItt perfekta liv, episod två

Andra avsnittet av fotograf Viktoria Davidssons och min podd Mitt perfekta liv är här och vi pratar om branden på Knippla bland annat. Viktoria berättar om alla värmande ord hon fick efter förra avsnittet då vi pratade om sorgen efter hennes mamma och jag ifrågasätter människors ifrågasättande av släckningsarbetet.

Dessutom avslöjar jag mina innersta tankar som dök upp när branden härjade som värst här på ön. Har mitt författarskap ställt till det i huvudet på mig? You tell me …

Vi återkommer till att glädje och sorg hänger ihop och att man kan skämta och vara ledsen samtidigt.

Vill du lyssna på avsnittet kan du göra det här nedanför, eller i din vanliga poddapp.

Det om att vi släcker bränder så gott vi kan

Mer om namnändringen från Min perfekta kropp och första avsnittet av podden hittar du här.

Add Skriverier med Malin och Cilla 39: Skriverier med Malin och Cilla

Det är ett fullmatat avsnitt som författarna Malin Lundskog och Cecilia Andersson levererar denna gången! Malin har börjat skriva på sin tredje bok och bara någon dag innan avsnittet spelades kom en pall med tryckta böcker till Cilla. Snart finns uppföljaren ute! Huvudtemat är dock gestaltning och hur man gestaltar det självklara, ofta är det svårare än man tror. Kanske våra lyssnare har några tankar i ämnet? Som vanligt ges även fina boktips och skönsång!

Mitt perfekta liv är det nya namnet på podden

Mitt perfekta liv är en spinoff på podden Min perfekta kropp. Nu när våra kroppar är perfekta, tycker vi att det är dags för perfektion i livet också. He he …

Mitt perfekta liv, podcast, Malin Lundskog, författare, Viktoria Davidsson, fotograf
hoppas att ni gillar vår nya omslagsbild lika mycket som vi gör
I Mitt perfekta liv är ju inget fel eller fult, menar jag …

Ett ofrivilligt långt sommarlov

Vi avslutade vår poddsäsong i våras, när podden fortfarande hette Min perfekta kropp, och sa på återseende. Vi ville ha ett långt sommarlov. Viktoria skulle bland annat ha fotoutställning och vila upp sig efter en termins hårda studier och jag skulle både driva krog och redigera uppföljaren till min roman Mariannes mirakel.

Men, när vi var klara med allt det där så hände det grejer som gjorde att sommarlovet blev ofrivilligt långt. En mamma dog och en restaurang brann ner. Jamen, ni fattar ju. Att podda var inte det första vi tänkte på …

Mitt perfekta liv

Men det gjorde några av våra lyssnare. De undrade vart vi hade tagit vägen och. Ja. På den vägen är det? Här är vi nu igen, fotograf Viktoria Davidsson och jag, författare och multiföretagare (jag vet, men det är Viktorias benämning på mig). Med en spinoff på Min perfekta kropp. Eller bara en vidareutveckling? Jag vet inte vad vi ska kalla det, berätta gärna vad ni tänker när ni har lyssnat. Om ni lyssnar alltså.

Vi ändrade namnet på podden när vi pratades vid efter allt djävulskap och båda två kände att vi vill mer än bara prata kropp. Nej, vi menar inte att kroppen är så bara men vi längtade efter en helhet. En möjlighet. Att prata om när livet går åt helvete.

Dessutom har våra kroppar blivit perfekta efter alla våra terapisamtal i poddformat. Inte för att kropparna har ändrats, utan för att våra tankar om dem har gjort det. Det är bra att prata, helt enkelt?

Allt är inte nytt

Mycket i podden är detsamma, som att vi fortfarande är där. Men en del är förändrat. Nu kan vi ju bredda våra försök att komma ned på djupet av våra samtalsämnen. Och visst är det härligt att man kan ändra sig? Om och om och om igen om man så vill. Hur som helst så känns det just nu så gôtt att vi efter en hel drös sorger och ännu fler bedrövelser gör gemensam poddcomeback.⁠

mitt perfekta liv, podcast, min perfekta kropp, Malin Lundskog, Viktoria Davidsson
premiäravsnittet av podden Mitt perfekta liv med Viktoria Davidsson och Malin Lundskog

Det om den perfekta sorgen

I premiären av Mitt perfekta liv! tipsar vi om det vita arkivet, frågar oss vad man säger när någon sörjer och hur fint det är att kompromissa mjukt.⁠ Vi frågar oss också varför man bryter ihop när man är bland vänner, men kan hålla tillbaka känslorna bland annat folk. Vi diskuterar även hur den perfekta sorgen ser ut. Om den nu finns …
⁠
Häng med! I det här avsnittet får ni höra om den perfekta sorgen. För en mamma är borta. Och en restaurang har brunnit ner.⁠ Ni kan lyssna direkt här nedan om ni vill!

det om den perfekta sorgen

Om två veckor kommer nästa perfekta avsnitt. Hoppas att ni vill hänga med oss när vi nyfiket utforskar det perfekta livet. Kanske hittar vi det, kanske inte? Vi hoppas och tror hur som helst att podden är för alla er som har perfekta liv, men inte har fattat det. Än …

Ni kan läsa om tidigare avsnitt under titeln Min perfekta kropp här.

Här hittar ni episoderna av Mitt perfekta liv!

2. Det om att vi släcker bränder så gott vi kan
3. Det om den perfekta vänskapen
4. Det om det perfekta sättet att vara låg på
5. Det om att vara bäst
6. Det om den perfekta starten på året
7. Det om den perfekta skönhetsutmaningen
8. Det om den bästa versionen av sig själv
9. Det om att man verkligen inte borde skämmas
10. Det om snus, celluliter och skam som skapar skam
11. Det om att slå lite mera dank
12. Det om att mäta framgång
13. Det om tantben och vätskedrift

Vi ses igen. Snart.
Massa varma kramar från mig, Malin Lundskog

När vi blir världens bästa författare …

När vi blir världens bästa författare kommer köerna att ringla genom hela bokmässan till våra signeringar och scenframträdanden. Vi kommer att ha tid för varenda läsare som vill prata med oss och jag kanske till och med riskerar att inte få förlagsavtal eftersom jag väljer läsare före planerade pressmöten … Det här är bara en bråkdel av allt vi hinner prata om i det trettiosjunde avsnittet av podden Skriverier med Malin och Cilla.

När vi blir världens bästa författare, Malin Lundskog, podd, Mariannes mirakel, podcast

… tar vi över bokmässan med förfest, efterfest och undertidenfest

Jag hoppas att ni förstår att vi är mer ödmjuka än såhär, men det är himla kul att drömma ibland. Särskilt om bokmässan, när man är på bokmässan. Och om att bli världens bästa författare när man har släppt en roman var? Jag har fackböcker om hälsa och noveller på min repertoar också, men ändå. Ni fattar?

Cilla och jag drömmer stor i det här avsnittet av podden. Vi tipsar också om böcker och berättar om vilka scensamtal vi har varit på. För en sak är säker, det är vi båda överens om: bokmässan är så mycket mer än en stor bokhandel, som man kanske tror vid en första anblick.

Jag skrattade högt när jag klippte avsnittet och hörde våra galna idéer om att cykla runt på stan med böcker, Cillas café på utsidan av bokmässan och jag som kranar öl. Men en dröm som vi nog båda är i färd med att konkretisera till en plan är att vi vill livesända podden från bokmässan 2023. Och även om jag inte vet vad hälften av en livesänd podd är, he he, så: Friskt vågat, hälften vunnet som mormor sa.

Podden Skriverier med Malin och Cilla avsnitt 37

Vänta Malin …

I avsnittet drömmer vi inte bara. Vi berättar alltså om vilka seminarier vi har varit på och vi tipsar om böcker. Både sådana vi har läst och sådana vi ska läsa. Jag som har snöat in på historiska romaner och har ett manus på gång, även om det är i sin linda, i den genren lyssnade på Åsa Hellberg om hennes senaste bok Inte utan min syster. Jag har läst boken, den är ett bonustips. Västkustmiljö för hundra år sedan och starka kvinnor som väljer att inte gifta sig för att inte bli av med sina arbeten (går ju inte an för en gift kvinna att arbeta, liksom?).

Så intressant att lyssna på hur hennes research såg ut och hur tankarna gick i skrivarprocessen. Av samma anledning lyssnade jag också på Sara H Olsson om hennes romaner som utspelar sig kring andra världskriget och i nutiden i den påhittade byn Gellinge i Varbergstrakten.

Mitt riktiga boktips i det här avsnittet är Malin Haawinds De kom från öar. Historisk roman. Öar. You har me at hello, Malin! I podden berättar jag mer om varför jag tyckte om boken.

Vill ni läsa mer om podden, så gör jag ett försök att samla ihop inlägg om alla avsnitt här: Skriverier med Malin och Cilla, en ny podd. Men. En podd är ju en podd och inte en blogg, så vill ni hellre (eller också!) lyssna på podden så hittar ni den där ni brukar lyssna på poddar.

när vi blir världens bästa författare, podd, Cecilia Andersson, Malin Lundskog, bokmässan
i en rätt ödslig korridor på bokmässan stod vi och poddade

Over and out för det här avsnittet, men mer om bokmässan kommer här på bloggen inom kort. Något särskilt ni vill höra mer om?

Ses snart! Tills dess:

kramar i massor och heja heja er!
Malin Lundskog

Det här gör jag när jag tappar tråden

Det här gör jag när jag tappar tråden och det funkar lika bra oavsett om det handlar om författarskap, träning, bortglömda stickprojekt eller helt andra saker:

Jag backar tillbaka

Har jag kommit av mig i ett manus eller något annat jag skriver läser jag igenom de senaste raderna jag skrev. Kanske gör någon liten redigering för att komma in i texten igen och fortsätter sedan framåt.

det här gör jag när jag tappar tråden, Malin Lundskog, författare

Handlar avbrottet om träning backar jag tillbaka till en lägre nivå än jag var innan jag pausade träningen. Jag springer långsammare, kortare distanser och inte så ofta som jag gjorde innan tråden tappades.

Och bara för att ta ett exempel till som visar att backa tillbaka-tipset funkar i många sammanhang. Som när det gäller stickning till exempel. Jag kan tröttna på att sticka en tröja och börjar istället sticka strumpor. När strumporna är färdiga och jag känner suget efter att dra igång tröjsticket igen har jag ingen aning om vad jag höll på med. Gissa vad jag gör då? Just det, jag backar tillbaka. Går igenom mönstret. Det händer till och med att jag repar upp något eller några varv, för att se exakt var jag är. Och sen stickar jag på.

Jag underlättar för mig själv med ledtrådar och nudging

Det är lätt att tro att det är svårt när man har talat tråden och hamnar ur spår. Därför tycker jag att det funkar finemang att lura mig själv med ledtrådar och nudging (som jag har skrivit om förut i det här inlägget). Så här gör jag då:

Jag läser igenom slutet på texten jag har tappat tråden till och skriver ner det första som jag kommer att tänka på när jag läser. Känslan jag får, riktningar att välja, något om karaktärerna och/eller miljöerna. Stödord som jag sedan använder mig av när jag fortsätter att skriva. Komma in i känslan, ni vet.

det här gör jag när jag tappar tråden, nudging, Malin Lundskog, träningskläder
underlättar för mig själv genom att packa ner träningskläder i god tid, så att jag inte glömmer dem …

Det här går att översätta till både träning och stickning, eftersom det är två områden som ligger mig varmt om hjärtat. Ni kanske har andra grejer ni tappar trådar inom? Testa nudging på dem! För nudging är precis vad jag gör för att underlätta comeback där. Jag lägger fram träningskläderna. Jag förbereder mellanmål, så att jag vet att jag har energi. Ibland ställer jag in påminnelser i telefonen. Eller bestämmer med någon annan att vi ska träna tillsammans. Allt för att underlätta för mig själv. Så att jag in princip inte kan undvika att träna. Är ni med?

Stick-nudging då? Jo, jag laddar med mönster och garn. Ser till att det ligger framme. Talar om för min man att idag ska jag minsann sticka, så inte han lurar ut mig på makrillfiske eller något sådant. Och jag planerar inte in något annat som skulle kunna göra att jag prioriterar bort stickningen.

Jag reflekterar över hur det kändes då, när jag var igång

Ibland när jag har ramlat av banan och tappat tråden skriver jag ner allt jag kommer på om hur det kändes då, när jag var på banan. Jag skriver och känner och reflekterar och hittar tillbaka till den där goa känslan jag hade då. När tråden inte var tappad.

En bra plats för reflektion. Ser ni reflektionen av molnen i vattnet, förresten?

Reflektionen får mig att fokusera på varför jag skriver, tränar eller stickar. Eller vad det nu är jag har tappat tråden inom. Med siktet och känslan inställt på det härliga med att skriva. Och träna. Eller sticka. Då släpper jag tankarna på att det är så himla jobbigt att komma tillbaka efter ett uppehåll. Då är jag liksom redan tillbaka.

Det här gör jag när jag tappar tråden

  • Jag backar tillbaka
  • och jag underlättar för mig själv
  • dessutom reflekterar jag

Inga svåra grejer det här, eller hur? Ibland funkar första punkten bäst, ibland någon av de andra och ibland alla på en och samma gång. Men funkar, det gör de!

Tappar trådar gör vi allihop ibland och att acceptera det kanske egentligen borde ligga med som ett tips, men nu fick ni det här på sluttampen i alla fall. Gott så? Och ni kommer väl ihåg att bästa grejen för att komma tillbaka, bästa grejen för att ens börja till och med, är att göra. Kör och gör som jag har skrivit om här förut!

Ja, det här gör jag när jag tappar tråden. Vad gör ni? Dela gärna med er av era bästa tips. Det här var mina just nu.

Ses snart! Tills dess: HEJA HEJA er och varma kramar från mig
Malin Lundskog

Ritualer, rutiner och gamla vanor

Ritualer, rutiner och gamla vanor gick jag och filosoferade över här på ön i morse. Det började med att jag planerade och filmade för ett instagraminlägg när jag började undra vad jag höll på med. Vilket syfte skulle filmen ha? Ja, sedan kom tankarna. Sådär som de ofta gör när man är utomhus, rör sig och har tid att tänka.

Ritualer, rutiner, bada, Bohuslän, utsikt, västkusten, Malin Lundskog
ritualer, lika storslagna som naturen?

Jag började tänka på vad skillnaden mellan rutiner och ritualer är och om vanor är samma sak som rutiner. Och hur ofta jag struntar i ritualen och går direkt på grejen jag ska göra. Utan att passera gå. Jag tror inte att jag är ensam om att glömma av det fina med en ritual. Hur värdefull handlingen blir när vi gör en ritual kring den.

Mina morgondopp kan vara både ritual och rutin

Såhär: Jag har en rutin av att bada utomhus nästan, nästan varje morgon. Rutinen är så införlivad i min och hundarnas morgonpromenad att man nog skulle kunna kalla det vana, men … Nah. Badet är en rutin. Jag behöver ju medvetet fatta ett beslut om jag ska bada eller inte. Det händer inte bara sådär, så som vanor gör. Okej, skillnaden kanske är hårfin, men den är där.

Ritualer, rutiner, Bohuslän, Knippla
Där inne har du min ö. Knippla.

Badet genomför jag för att jag njuter av det. För att jag mår gott av det. För att det gör livet gott. Men de gånger jag tänker på badet som en ritual, då blir det tamejtusan ännu goare! Ännu mer njutbart. Och jag älskar livet just där och då ännu mer. Jag älskar mig själv mer, eftersom jag blir medveten om att jag faktiskt bjuder mig själv på en stund. Utomhus. I naturen. Som bara är för mig. Jamen, alltså. Det blir högtidligt. Stort!

Det stora med ritualer

Skillnaden som gör ritualen stor och rutinen bara rutinartad är min inställning till det jag gör. När jag även låter resan bli mödan värd. Då jag är medveten om att jag tar av mig kläderna, lägger fram tvålen, hur klippan känns under mina fötter, mina andetag när jag kliver ned i vattnet eller den salta smaken på mina läppar efter att jag har doppat huvudet. Då är det en ritual. Jag ser vikten av varje steg. Eller ser och ser. Kanske snarare känner?

Egentligen kan jag alltså göra på exakt samma sätt när jag badar, men ena gången är det en ritual och andra en rutin. Är ni med? En ritual är laddad med mening, en rutin är inte lika meningsfull även om jag alltså gör precis samma sak. I samma ordning. På samma sätt.

Malin Lundskog, bada, havet, Knippla
En gammal vana är inget att rynka på näsan åt …

Sen kan det hända att jag badar av gammal vana, men det som är en vana har en gång varit en rutin, som genom belöning har blivit en vana. Och även om jag har för vana att bada, så betyder det inte att jag inte kan göra badet stort och innerligt och alldeles väldigt meningsfullt.

Fira vanorna med en ritual?

  • även vägen till badet kan ju ingå i en ritual
  • resan är mödan värd, som vi vet

Vet ni, är det inte så att en ritual är ett sätt att fira även det som är en vana? Göra fest av vardagen liksom. Så att man inser det stora i de vanor man har tränat in. Och fira – det vet vi ju allihop att det är superdunder för vår hälsa. Vår glädje, Frihet. Och styrka!

Vanor och firande kan förresten ni läsa mer om, till och med massa mer, här på bloggen. Bland annat här: Få goda vanor genom att sluta när det är som roligast. Och i min bok GLAD FRi STARK.

En hemsida från Everday