kärlek

Sånt som ger mig hopp just nu

Jag tror att vi behöver känna det ordentligt allihop, det där hoppet. I alla fall ibland. Ni vet, hoppet för mänskligheten, jorden, världen, framtiden, nuet. Och oss själva. Kan det inte till och med vara så att det är avgörande för att vi ska fatta att vi spelar roll och betyder massor för varandra? Att vi alla är en viktig del i något stort och att det vi gör och de vi är gör skillnad. Vad tror ni? Hur som helst, här är tre grejer av sånt som ger mig hopp just nu:

Konserter ger mig hopp

Coldplay

Coldplay-konserten på Ullevi igår alltså. Där stod jag igen med tårar ögonen och kände den där sköna känslan av hopp. Nej, jag vet inte exakt för vad, men en stor känsla är det. När flaggorna med ordet Love fladdrade i vinden, när Coldplay gör en så klimatsmart turné det bara går genom att låta en dansande publik alstra energi till exempel, när Chris Martin viftade med pride-flaggan och handlederna var täckta av blågula Ukraina-armband och vartenda ord i låtarna de spelade var fyllda av kärlek. Då kände jag det så starkt. Hoppet.

sånt som ger mig hopp just nu, coldplay, ullevi, konsert, Chris martin — här finns den: gemenskapen, glädjen, dansen, energin och viljan att bidra till en bättre värld

Bruce

Kan ju inte skriva om Coldplay utan att skriva om Springsteen. Att han är bäst behöver jag däremot inte berätta mer om, det vet väl alla, he he. Men förmågan att samla människor och göra dem (oss) genuint lyckliga genom möjligheterna i texterna och kärleken till musiken. Att Bruce och E Street band också visar att kul inte har med ålder att göra. Och att Little Steven körde gitarr med Ukrainas färger.

sånt som ger mig hopp springsteen, little steven Ukraine. ullevi — Foto: Fredrik Beskow

Konserter med hur mycket folk som helst och allt är varmt och kärleksfullt. Visst är det fint? Hoppfullt, liksom …

Sårbarhet ger mig hopp

Sårbarhet och öppenhet ger mig hopp. Det kan handla om att visa sina svagheter och rädslor, som Camilla Läckberg i hennes sommarprat om kroppen till exempel (här hittar ni det). Jag känner också hopp när människor vågar vara stolta över sig själva, utan att be om ursäkt. Tänk om det kommer en tid då vi inte behöver vara rädda för att varken berätta om våra rädslor eller våra framgångar?

Regnet ger mig hopp

Normalt regnväder gör mig hoppfull, även om jag älskar sol och det vi brukar kalla vackert väder. Regnet ger mig hopp om att jag kanske kan få till något som liknar trädgård med blommor och örter och grönsaker. Och regnet ger mig hopp om att vi kanske kan lyckas få till ett hållbart klimat, för jorden och alla människor här.

hoppas på regn, sånt som ger mig hopp, sår gräs — ja, vi får väl se … Men här sår vi gräs och jag är tacksam över regnet tillskillnad från bevattningsförbud på mitt lilla, egoistiska plan som i det stora hela är skitsamma. Dessutom kommer hundarna säkert springa sönder det, när det väl börjar växa …
På ett större plan: hoppas grundvattennivån höjs, att vi undviker skogsbränder och att djur och växter mår som de ska.

Jag är generellt en hoppfull person och har (faktiskt) aldrig tankar som ”tänk om det går åt helvete”. Men det att vara uppfylld av hopp gör ändå så gôtt. Och obs för att jag skrev att det här är sånt som ger mig hopp just nu. För det finns mer. Som att jag är frisk, kroppen mår bra, mina barn verkar bli glada av mig, Jackson drar inte alltid i kopplet utan det finns hopp om bekväma promenader med honom, mina föräldrar fortsätter att vara nyfikna på livet, människor läser mina böcker och vänner hör av sig. Det gör gott för framtiden, att känna hopp. Och det är fint i stunden, att framtidstron finns i det där hoppet.

Vad gör er hoppfulla precis just nu?
Oavsett, så ses vi snart igen och tills dess: HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog

Bänkar på Knippla och andra ställen

Bänkar alltså. Vet ni, när vi flyttade till Knippla undrade jag varför i hela världen det fanns så många bänkar här på ön. Överallt stod de, när det finns klipphällar att sitta på. Varför denna vurm för bänkar?

Men så småningom insåg jag att bänkarna inte bara är utslängda på måfå, utan de står på väl valda ställen. Oftast precis exakt där utsikten är som vackrast.

Och sen dog Björn Natthiko Lindeblad och min fascination över bänkar och deras betydelse växte. Ja, ni känner säkert till hans önskan om att vi ska joina BNL-gerillan och sätta upp en bänk för alla på en plats vi tycker om? Så fint. Den enda bänken jag har satt upp är utanför vårt hus, men ni är alla välkomna att sitta där. Utsikten är inte något att skryta med och den stor på norrsidan där det kan blåsa för jävla kallt, men sittbrädan är hemburen med kärlek och en del muskelkraft från en av vikarna på Knipplas västsida.

bänkar på Knippla, bänk, drivved, ejder, betongejder, västkusten, bohuslän — Min bänk byggd av drivved. Betongejdern har Claes och vår ö-kompis Gerhard gjutit och målat.

En go plats att sitta på

Visst kan man sitta på klippor och njuta av både utsikten och livet. Men bänkar ändå. Jag har verkligen ändrat mig. Bänkarna står där och välkomnar till reflektion, återhämtning och väldigt ofta till en vidunderlig utsikt.

bänkar på Knippla, Röddeviga, solnedgång, västkusten, — bänkar med utsikt över solnedgången

bänkar på Knippla, springer spaniel, västkusten, första parkett — bänkar med utsikt över solnedgången

bänkar, Kullaberg, vandring, utsikt — den här bänken stod och väntade på oss när jag vandrade i Kullaberg med två kompisar förra året

Och det är inte bara i vackert väder som det är vackert att titta på utsikten från bänkarna på Knippla (och andra ställen). Kolla här:

bänkar på Knippla, västkusten, springer spaniel, dimma — Jepp, Brorsan igen. Han gillar också bänkar!

bänkar på Knippla, västkusten, utegymmet, springer spaniel — det vilsamma med två hundar och en gubbe på en bänk i dimman …

Ju mer jag skriver om bänkar, desto mer undrar jag om det finns något tillfälle då det inte är najs att ha en bänk till hands? Det är så mycket kärlek och omtanke i var bänkar är utplacerade, tycker ni inte? Det är ju inte bara här utan all över allt. Ja ni vet, där det till exempel står bänkar i backar, som man kan tänka sig att de som har med mod i barm än kraft i benen kan behöva sitta och vila. Jag kanske är extra känslosam idag, men … visst är det fint?

Eller som den här bänken som jag gick förbi i Slottskogen för ett tag sedan. Way to go Göteborgs Stad!

pratbänken, slottskogen, Göteborg — Hur fint?

bänkar , Slottskogen, Göteborg, pratbänk — en bänk som matchar hösten, men säkert är lika fin i alla väder …

Bänkar är utmärkta träningsredskap

Varje vecka tränar vi tillsammans utomhus här på Knippla. Då är bänkar superbra att använda för att kliva upp på och ner från, köra dips mot och göra armhävningar på för den som inte orkar göra dem på marken. Och massa annat förstås, bara att fråga om ni vill ha tips på bänkträning.

bänkar på Knippla, västkusten, hwidering, videringen, dips, träning, utsikt — dips med utsikt!

BNL-gerillan

Ja, så var det ju det här med Björn Natthiko Lindeblad och BNL-gerillan. För ett tag sedan var jag ute och gick en del av skärgårdsleden på Hönö (min dagsvandring längs hela Skärgårdsleden kan ni läsa mer om här) och då hittade jag den här bänken:

bänkar på knippla, hönö, bnl-gerillan, västkusten, utsikt — Till minne av Björn Natthiko Lindeblad med världens mest vidunderliga utsikt: havet!

När jag gick närmare såg jag vad som stod på skylten och när jag kom hem läste jag i lokalbladet Torslanda-Öckerötidningen om den här bänken som är byggd av material från ett båtvrak och som auktionerades ut till förmån för ALS hjärnfonden. Jag sa ju att det fint i bänkarnas värld! Vill ni läsa mer om den här bänken för ni det här

Och den goa platsen att pussas på

bänkarna på knippla, västkusten, springer spaniels, puss — hundhångel på en av bänkarna på Knippla.
(he he, ni ser att jag försöker vara med va? )

Ja, jag tycker mycket om bänkar av många olika anledningar och på många olika ställen. Hur är det med er, har ni någon favoritbänk i världen? Eller saknar ni rent av en bänk någonstans? Berätta!

Jag hittade en härlig bänk när jag gick en långrunda på Hisingen med en kompis. Jag skrev om promenaden (eller var det en vandring?) här, och där finns en bild på bänken. Kolla in.

Vi ses snart igen, hörni!
Tills dess: KRAMAR i massor från Malin Lundskog

Ett ja till kärleken och tidernas bröllopsfest

Ett ja till kärleken, till varandra och till hela livet. Ofattbart på så många sätt (hur kan jag ha så vuxna barn till exempel?). Och ändå inte. Min äldste son har gift sig och världen har blivit en fru Lundskog rikare. En alldeles, alldeles underbar en. De är underbara var och en för sig, Albin och Vendela, men tillsammans? Alltså wowowowowowow! Tillsammans är de två helt fenomenala och det är precis så det ska vara.

Ett ja till kärleken

Tänk att ett så kort ord som ja kan innehålla så mycket. Innebära så mycket. Locka fram så oändligt många glädjetårar. Visst är det vackert? Och ömtåligt på samma gång. Ungefär ganska exakt som livet självt.

Men nog om mina filosofier om ordets betydelse, häng med på en bröllopsbonanza i bildform istället. Hoppas de säger mer än mina ord, de här bilderna. Eller, det gör de. För jag har inga ord för hur ofantligt härligt det är att se sina barn så lyckliga, älskade och in i hoppsan glada. Jag har inte heller några ord för hur sanlöst kul det var att de dessutom bjöd upp till tidernas fest här på Knippla. I precis rättan tid. Tre dagar efter branden grät vi igen. Av glädje och tacksamhet.

Scott Sheeran (Ed´s brorsa) laddad o klar
MIna svärföräldrar får skjuts till vigseln
jag guidade gästerna till vigseln
som det flaggades!
en blivande svärmor på g
min fina mamma
om utsikterna var goda?
Utsiken från bröllopet till Marstrand
min pojk! På väg att bli gift
Här kommer hon!
I väntan på bruden
hur vackert?
sagolikt, eller hur?
underbart gäng
Brorsan levererade ring!
De sa JA!
Med vinden i slöjan
Albin och Vendela
bäst är vad de är
Tack o hej?
min coola lastmoppe i bröllopsutstyrsel
här kommer de!
brudbuketten
min store kille, hans fru, min lille killes flickvän o min lille kille
sicket kalas de bjöd på
min man, jag (som hade slarvat bort mina vanliga glasögon he he) och lillebros Jacob

Känslostormarnas vecka

Bröllopet som gjorde mig till svärmor (snälla nån, kan vi bara sluta att belasta det ordet med elakheter och bittra budskap?) ägde rum här på Knippla. Tre dagar efter branden (den kan du läsa mer om här). Ja, ni fattar? Sorgen efter restaurangen, Sveriges minsta och bästa Coop och en naturlig mötesplats hade inte hunnit att lägga sig. Tröttheten efter släckningsarbetet var inte utvilat. Alltså: känslostormarna den veckan hade orkanstyrka. minst. Tajmingen kunde inte vara bättre! Jag menar, vad är finare än ett ja till kärleken egentligen? Och det är kontrasterna som gör livet om ni frågar mig.

Fler bröllop åt folket! Mer kärlek och fler JA till glädjen och kärleken. Yes, man! Men, för jösse namn: de måste inte föregås av bränder. Inte alls!

Fotona har min pappa, Lasse Andersson, tagit. Och det kan hända att jag kommer tillbaka till det här med kärlek och vuxna barn. Om ni vill det? Bloggen är under ständig utveckling och just nu lutar jag åt att dela med mig mer av det är som är mitt liv. Inte bara min kompetens. Vad säger ni om det?

Alla känslorna på en och samma gång

Alla känslorna på en och samma gång. Här kommer de! Och inte kommer de i någon lugn takt heller. De väller och rasar och brôtar sig fram där inne. I mig. Jag. Känner så mycket. Jag hatar krig och jag älskar livet. Inte sådär mellanmjölkigt med en lätt avog inställning till det ena och en lättsam approach gentemot det andra. Utan känner. Som fan!

Ja, alltså jag älskar känslor. Jag är till och med oftast tacksam för att jag vågar möta både rädsla och frustration lika väl som glädje och kärlek. Jag menar, man är ju mer människa om man känner än om man inte känner något. Eller hur?

alla känslorna på en och samma gång, Malin Lundskog, Knippla, bro, Ankis badplats, västkusten — Det symboliska med broar … hur viktiga de är. Mellan oss. Inom oss. Mellan känslor.

Men just nu är det en sådan villervalla av känslor som stormar i mig. Förmodligen i många av oss. Vi är förfärade, rädda, ledsna, arga, oroliga, äcklade och frustrerade. För hur kan det finnas en sådan jävel bland oss, som startar krig? Som bestämmer sig för att våld är en bra väg att gå?

Ändå är vi ofta så rädda för rädslan. Ilskan. Sorgen. Och faktiskt också den omstörtande glädjen och kärleken. När känslor är just .. känslor. Som visar att vi komplexa, kompletta och mänskliga.

Men vi har lärt oss annorlunda. De flesta av oss. Lärt oss att det är barnsligt att bli arg, omoget att gråta, omänskligt att hata. Vi har till och med fått veta att vi inte ska skratta för högt om vi är glada eller studsa av magpirr om vi älskar. Vi har lärt oss att döma vissa känslor som bra och andra som dåliga. Tro sjutton det, att vi inte vill känna de dåliga?! Dessutom har vi lärt oss att inte visa alltför starka känslor. Vad nu alltför är?

”Var inte ledsen”

Tala inte om för mig om jag ska vara ledsen eller inte, säger jag. Bara för att du inte kan hantera tårar eller vågar möta din sorg, så betyder inte det att jag inte fixar det. För att vara ledsen är lika mänskligt som att vara glad. Att gråta är lika normalt som att skratta. Men vem av oss har inte fått höra att vi inte ska vara ledsna? Som om någon annan kan bestämma vad vi ska känna?

Tänk om vi skulle bejaka känslorna istället? Acceptera dem och inte sopa undan dem? Vad tror ni, skulle det bli lättare att hantera dem då? Skulle det bli lättare att leva då? I både krig och fred? Om vi skulle fråga våra känslor vad de vill just nu? Fråga vad det är som gör oss glada eller ledsna eller arga eller vad det nu är vi känner? Tänk om vi skulle lära oss att sätta ord på vad vi känner. Då skulle vi kunna berätta för oss själva och andra vad som gör oss glada och ledsna. Det skulle även göra oss medvetna om vad vi reagerar på och hur vi reagerar.

Fatta grejen: när vi vet det, har vi också kunskap om det finns något vi kan göra för att hålla oss kvar i känslan, återkomma till den eller rent av agera för att ta oss bort från den? Do more what makes you happy liksom … Och, det minst lika viktiga: vi skulle veta om vi kan göra något åt situationen eller om vi snarare behöver göra något åt vår inställning till situationen. Det skulle hjälpa oss att lägga energin på rätt grejer liksom.

Alla känslorna på en och samma gång?

Ja, så kommer vi till kruxet med alla känslorna på en och samma gång och det vedervärdiga som händer i Ukraina just nu. Det var där mina tankar var när jag började skriva det här inlägget, men jag villade visst bort mig lite. Eller inte? Kanske var det här ovan något som också behövde skrivas?

Men tillbaka till rubriken med alla känslorna. Samtidigt. Kan vi verkligen gå här i vårsolen och glädjas över den första citronfjärilen, fundera på att renovera huset eller gnälla över att vi kanske har lite ont i ett knä? Samtidigt som världen brinner och de (vilka de nu är) pratar om ett tredje världskrig, skyddsrum och största flyktingvågen sedan andra världskriget. Är det verkligen okej? Vad är vi för människor om vi bryr oss om vårt lilla liv, samtidigt som det stora rasar?

Mitt svar på den fråga är att vi är supermänniskor. Eller helt vanliga människor, välj själv vilket ord du vill använda. För vi behöver bry oss om det lilla. Vår vardag. Se guldkornen i livet, uppskatta det vi har omkring oss och göra det vi kan för att må bra. För om vi mår bra, då är vi mycket bättre rustade för att hjälpa. Oss själva OCH andra.

Det ena förtar inte det andra, vi är människor och vi kan känna glädje och ilska, kärlek och hat. Att vila från oron utan att skämmas genom vardagligt livsnjut eller bekvämlighetsgnäll, gör att vi kan hantera. Allt. För det kan vi. Jag tror på oss. Stenhårt! Och jag tror minst lika hårt på att det goda segrar. För det onda känns rent ut sagt så jävla omodernt!

Alla känslorna på en och samma gång, sara lidman, citat — fler kloka ord av Sara Lidman

Mer?

Jag skriver för att lära känna mig själv och mina känslor och oj oj oj vad jag har lärt mig mycket. Här hittar du fler inlägg om hur jag skriver för att må bra.

Förresten, vill du träna på att sluta döma dig själv? Andra? Och alla känslor? Läs mer om judgement detox här.

Och ännu mer kommer snart såklart. Berätta gärna vad du tycker om det här inlägget och berätta vad du vill läsa mer om. Allt är viktigt. Precis som alla vi 🙂

Stor, varm kram från
Malin Lundskog

Alla hjärtans dag kan vara bästa hälsoboosten

Alla hjärtans dag kan vara bästa hälsoboosten eftersom våra hjärtan mår fantastiskt av att älska, skratta, motionera och äta bra. Har du tänkt på hur väl de sakerna hänger ihop? Och på att varje dag egentligen borde vara alla hjärtans dag? Om vi tänker om och inte knôr dagen full av onödiga presenter och geléiga hjärtan. När vi kan använda dagen som en påminnelse om allt det fina vi har i oss och omkring oss. Och om vikten av att bry sig om, både sig själv och andra.

Att älska och bli älskad – det är fina grejer för hälsan det! Här är Brorsan som valp, mitt hjärta svämmar över …

Att älska

Att älska till exempel: När vi älskar oss själva och andra och när vi blir älskade, då är det lättare att skratta. Vårt skratt gör det lättare att älska, både oss själva och andra. Genom att älska oss själva är det oändligt mycket enklare för oss att älska andra. Dessutom underlättar det galet mycket för andra att älska oss.

Att skratta

När vi skrattar frisätts massor med sköna hormoner som gör oss mer älskande och älskbara, som ger energi till motion, likaväl som motion i sin tur ger energi och glädje över för skratt och öppenhet för att älska. Och bli älskade.

Att motionera

Motion ger sug efter bra mat och bra mat ger i sin tur energi till att motionera, älska och till att skratta. Att älska sig själv ger energi, motivation och kraft att motionera. Att motionera gör hjärtat starkt, att älska och bli älskad av andra gör samma sak. Samma, fast olika på ett jättebra sätt.

Alla hjärtans dag värd att uppmärksamma

Om vi bortser från det där med geléhjärtan och onödiga presenter så är alla hjärtans dag väl värd att uppmärksamma. Det är ju en dag att må bra på, att älska och bli älskad på. Om inte annat kan vi använda dagen till att påminna oss om vikten av kärlek och att berätta för både oss själva och andra vi älskar att vi faktiskt gör det. Dela med oss av kärleken. Delad kärlek måste väl vara dubbel, precis som dela glädje är?

Jag vet att både ditt och mitt och alla andras hjärtan mår fantastisk bra av att älska, att skratta, att motionera och att äta bra. Hjärtat har vi med oss varje dag, men vi kan ju lägga extra krut på att tänka på det såhär på alla hjärtans dag? Om inte annat kan vi använda dagen till att påminna oss om vikten av kärlek och att berätta för både oss själva och andra vi älskar att vi faktiskt gör det. Dela med oss av kärleken eftersom delad kärlek väl måste vara dubbel, precis som delad glädje är? Alla hjärtans dag kan vara bästa hälsoboosten.

Och du, det är inte egoistiskt att älska sig själv, det är grunden till att kunna älska andra!
Vill du läsa mer om vikten av att älska sig själv kan du läsa här: Tre anledningar till att gilla dig själv

Dessutom fokuserar vi på självkärlek i medlemsprogrammet GLAD FRi STARK en hel månad. Vill du träna mer på det? Häng med!

Vad gör du för ditt hjärta idag? Och alla andra dagar …

Här kommer massa kärlek till dig från mig!

Ses snart!
Tills dess: HEJA DIG!

Kram M

Länge leve kärleken!

All you need is love, kärleken från och till andra och kärleken till dig själv. Jepp, du behöver din egen kärlek också! I alla fall om du vill leva ett gôtt, hållbart och hälsosamt liv…

Det pratas en hel del om att vårda relationer för att hålla dem levande. Jag tror inte att jag är ensam om att tänka på relationen med en partner i första hand. Kanske med familj/vänner också. Men, handen på hjärtat, hur ofta tänker du på att vårda relationen med dig själv? Hur ofta pratar du med dig själv, frågar vad du kan ge dig själv och vad du behöver? Du vet, det är med dig allt startar! Det är inte förrän du accepterar dig själv och tycker om dig som du kan ge av dig själv till någon annan. I alla fall inte på ett hållbart, hälsosamt sätt som håller i det långa loppet.

Livslång relation
Det långa loppet när det gäller relationen till dig själv är ju hela livet. Längsta relationen du har! Var rädd om den! Vårda den ömt, var snäll mot dig själv och utmana dig. Kom ihåg att du förbättras genom livet och inte är densamma idag som du var igår. Fråga dig själv hur det känns, där inne i magen. Hjärtat. Du är jätteviktig i ditt liv, glöm inte det!

Och du, har du satt den relationen på paus är det verkligen inte för sent att plocka upp den igen. Kolla med dig själv, det kanske har hänt något spännande sen sist? Du kanske har lärt dig något? Kommit till någon insikt? Upptäckt något nytt? Det kan bli hur spännande som helst!

När du respekterar dig själv, tar hänsyn till din egen tid, lyssnar på kroppen, skapar utrymme för det du vill och behöver – my my my! Då finns det ingen ände på alla stordåd du kan skapa, både för dig själv OCH de andra viktiga personerna du har i ditt liv. Stort!

Jag har ju inte alltid varit schysst mot mig själv (press, prestation och utmattningsdepression…) men har en hyfsat bra relation med mig själv och min magkänsla nuförtiden. Och jag lyssnar på mig själv varje dag! Jag struntar inte i arga, ledsna känslor. Jag reflekterar över dem och jag tränar massor på att fokusera på det som är bra med mig och allt jag känner, tycker och tänker. OJ, vad det hjälper! Det här tänker jag komma tillbaka till i bloggen och jag kommer också att släppa en kurs under hösten där du får tillgång till de verktyg jag använder. Superduper, jag lovar!

Bröllopsdag
Just idag tänker jag inte så jättemycket på vad jag kan ge mig själv utan på det fenomenala med att jag och min man firar 23-årig bröllopsdag och på vad jag har gett, ger och kan ge honom. Han är världsmästare på att veta vad jag vill och behöver, redan innan jag vet det själv. Vi har tagit oss igenom ups and downs, hundar, ungar, stormar och stiltje. Och massa annat. Det är ju så det är med relationen till sig själv också. Det går upp. Och ner. Det går! Det är stort. Störst av allt? Kärleken…

Ja, jag vet av egen erfarenhet att det är mycket, mycket lättare att respektera andra när man respekterar sig själv. Det är mycket mycket lättare att ge någon annan utan att fråga efter vad man själv kan få när man tycker om sig själv. Så: kärlek är grejen som är grejen – både den till dig själv och den till och från dem omkring dig.