Knippla

I bastun pratade vi om döden

Kommer ni ihåg igår, när jag satt i podden Mitt perfekta liv och längtade efter viktiga samtal? Lägg till sanningen om att vi får det vi ber om och voilà! Där har ni min fredagskväll. Jag gick till bastun (min nya fredagsgrej ni vet, även om jag har pausat i några veckor nu på grund av varit på andra äventyr), slängde av mig kläderna och … rätt var det var satt vi där och pratade om döden. Så fint.

Var sak har sin tid

Döden är väl det enda vi vet att vi ska igenom allihop och ändå pratar vi inte om den? Inte för att jag har gått i bräschen för samtalsämnet, jag har tills för några år sedan inte ens tänkt på att jag själv någon gång ska dö. Jag minns skylten in till kyrkogården bredvid min gymnasieskola. Tänk på döden, stod det. Vi förstod ingenting. Kanske till och med skrattade? Varför skulle vi tänka på döden, när det var livet som gällde? Inte hade vi en tanke på att döden är en helt naturlig del av livet.

Var sak har sin tid, så det kanske inte är konstigt att intresset för att samtal om döden vaknar med åldern? Och oavsett, så är det jätteintressant att prata om sådant där ingen har facit. Då är ju allt rätt och nyfikenheten leder samtalet från hur vi vill ha vår begravning till vad vi tror händer efter döden vidare. Hela vägen in i oändligheten. Eller vart vi nu tar vägen (om vi tar vägen någonstans).

Vad säger ni, är döden en del av livet som ni pratar om, eller låter ni det komma när det kommer och bli som det blir? Bli som det blir, blir det ju oavsett, men ni fattar.

Vi ses snart här igen, tills dess: HEJA de viktiga samtalen och er som samtalar.
Kram Malin Lundskog

ps. bastun här på Knippla hittar ni mer om här. Välkomna!

Jag reste till en annan höst idag

Här ute på ön har vi också höst, precis som resten av landet. Men det slog mig när jag kom in till stan i morse och såg alla löv, att tecknen på höst skiljer sig mellan olika platser. Ute på Knippla handlar det om upptagna båtar, hummertinor och ett annat ljus. Visst har vi ett och annat lövträd, men inte så att man kan vada i lövhögar direkt. Inte som idag, när jag reste till en annan höst. Den i Värmland.

Solen gick upp över Knippla

Min höstmorgon ute på ön, när jag gick morgonrundan i bergen med hundarna såg ut så här:

jag reste till en annan höst, Knippla, bänk, soluppgång, oktober, orange himmel — den bänken kan man tänka sig att sitta och glo på soluppgången på, eller hur?

soluppgång, sprakande himmel, knippla, västkusten, oktober — när jag går här är glömmer jag bort att det finns en annan sorts höst

Efter timmen här ute, packade jag in hundarna och ryggsäcken jag rafsade ner oövertänkt packning i, igår kväll i bilen. Vi rullade in mot stan och jag lämnade både bil och hundar hos vår ene son, som passade dem medan jag reste till en annan höst och Claes jobbade på restaurangen vi är delägare i (har jag berättat det? Vår egen brann ju ner i augusti förra året, så nu hinner Claes jobba här.)

Den andra hösten började redan i Göteborg, när jag gick genom allén mot tåget. De där gulgröna löven (matchar min mössa perfekt ju).

höstlöv, göteborg, jag reste till en annan höst

Malin Lundskog, grön stickad mössa, göteborg

Tåg och bil till ännu mer höst

Jag tog tåget till Mellerud, där Britta kom och plockade upp mig med bil. I Åmåls-trakten stannade vi på Tössestugan och där var det ännu mer höst.

Mellerud, höst, stationshus — inte för att det har med hösten att göra, men visst är såna här stationshus fina?

jag reste till en annan höst, tössestugan, höstlöv — Ser ni? Ännu mer höst vid Tössestugan, där vi käkade lax (med massa ben!) och kokt potatis.
Alltså … jag är inte sugen på att stanna här igen, men det kanske bara är jag.
Och det kanske bara var idag som laxen var full av ben och personalen inte på bästa servicehumör?

På Ängsbacka gård i Värmland är det ännu mer höst

Just nu är jag på Ängsbacka gård, en bit norr om Karlstad. Och här är det ännu mer höst och jag skulle vilja resa vidare norrut, för att se hur hösten ser ut där. För jag älskar hösten. Är det kanske den här årstiden som jag ska resa runt i landet och bara kolla höstläget? Det är ju så himla vackert, oavsett om det handlar om färgen på löven, himlen eller något annat. Vi älskar hösten, eller hur? Hur ser den ut hos er just nu?

Jag reste till en annan höst idag för att vara med på skrivretreat med Bob Hansson. Skrivande och kärlek är temat och so far (tre timmar in): Wow! Det kan hända att jag berättar mer när retreathelgen är över. Ja, kan. Är inte säker på att det ens går att återberätta.

Hur som helst, så ses vi igen. Tills dess: HEJA hösten. Och er.
Kram Malin Lundskog

PS. här kan ni läsa om hösttecknen jag älskar (förutom färgen på löven då)

Och på söndagen både slutar och börjar jag veckan

Från fredag eftermiddag till söndag morgon tar jag helg. Och på söndagen är jag redo att jobba igen. Inte bara redo förresten, jag är oftast sugen på att ta tag i jobbet när söndagen är här. Då avslutar jag veckan som har gått om jag har grejer jag bara måste komma ikapp med. Dessutom laddar jag upp för veckan som kommer. I ett lagom tempo och på halvlösa boliner. Ja, jag gillar verkligen arbetslusten som kommer efter ett och ett halvt dygns avhållsamhet.

Idag har jag bloggat ikapp mig, svarat på mail och planerat veckan som kommer med nyhetsbrev (du missar väl inte mitt HEJA-rop? Det får så mycket beröm att jag blir alldeles generad), blogginlägg och ett skrivretreat jag ska på. Dessutom har jag kört träning med ett så härligt gäng här på Knippla, som jag gör varje söndag. Idag har vi också haft styrelsemöte i öns nystartade företagarförening och dessutom ett möte om finansiering och utveckling av Föreningsgården här på Knippla.

Och på söndagen

Ja, det är som att söndagar är en enda härlig bonusdag för mig. Då energin är tillbaka efter en ledig lördag och oftast en ledig fredag eftermiddag också. Och vet ni vad jag tror? Jag tror att det är något med att jobba på de där lösa bolinerna och söndagar är som klippta och skurna för för den approachen. Det är ju egentligen en ledig dag. Är ni med?

Och imorgon är det måndag, då drar en ny rolig arbetsvecka igång. En kort sådan, eftersom jag drar på skrivretreat torsdag till söndag.

Oavsett om vi jobbar söndagar eller inte, så ses vi snart här igen. Tills dess: HEJA er, allihop.
Kram Malin Lundskog

Malin Lundskog, nybadad, oktober på Knippla, västkusten — och som de allra flesta söndagar slapp jag duscha efter träningen, eftersom havet låg och väntade på mig …

Hela havet stormar

Det är inte bara för att jag måste på grund av hundar som jag går ut en dag som denna. Eller går och går. Stretar dubbelvikt är nog en bättre beskrivning på promenaderna idag. Och på klipporna kröp jag till och med. Men man vill ju inte missa naturens alldeles egna skådespel, eller hur? Snacka hela havet stormar.

utsikt, hela havet stormar, vågor vid bastun på knippla, oktober 2023

hela havet stormar, vågor vid bastun på knippla, oktober 2023 — någonstans under allt vågskum är en av våra finaste badtrappor

hela havet stormar, Ankis badplats på knippla, oktober 2023 — här är en annan härlig badplats, Ankis.

hela havet stormar, vågor vid Ankis badplats på knippla, oktober 2023, vågskum

hela havet stormar, vågor vid Ankis badplats på knippla, oktober 2023m översköljd badbrygga

Vilken lyx det är att kunna gå hem och stänga dörren om sig en dag som denna. Och att inte vara sjöman …

Ses när det mojnar, tills dess: HEJA på!
Kram Malin Lundskog

Malin Lundskog, storm, knippla — Nej, det räckte inte att hålla i hatten, den blåste av ändå . Höll fast den med luvan.

Det är inte bara vackert, det är fan poesi

Det är inte bara vackert här ute på ön. Det är förundran i kubik, närhet till mig själv, medvetenhet om människorna runt omkring, naturen överallt och en himla massa väder. Alltså, det är fan som poesi det här livet på ön.

det är inte bara vackert, knippla, sjöbodar, oktoberkväll, stiltje — en eftermiddagspromenad i veckan

det är inte bara vackert, knippla gästhamn, segelbåt, västkusten — samma eftermiddag. när till och med molnen hinner spegla sig.

Inte för att jag läser poesi, men jag vill och tänker varje gång jag dyker på en dikt som bränner till i mig att jag borde läsa mer poesi. Fler dikter. Men sen kommer jag på att det där med borde är ju inte min grej. Vill jag tillräckligt mycket, kommer jag att prioritera och göra. Häck väck med det dåliga samvetet som ordet (eller kanske snarar känslan av) borde ger mig.

solnedgång, västkusten, oktober, knippla, orange — snart badar solen, eller vad den nu gör när mörkret kommer …

vattendroppar, Knippla, solnedgång, västkusten — samma vatten, men en hund står bredvid och skakar av sig badvattnet

Det är inte bara vackert, det är mycket större än så

det är inte bara vackert, soluppgång, västkusten, knippla — Den här himlen såg jag från sängen i morse. Så jag gjorde som den sa och gick upp.

soluppgång, det är inte bara vackert, knippla, strandfynd — Tog en barfotasväng i trädgården för att kolla mina strandfynd.
Och för att hålla hundarna sällskap på morgonkissen …

morgonpromenad, soluppgång, knippla, gräs — Morgonpromenaden runt ön i sus och dus.

Jag har tänkt på ölivet som en härlig feelgoodroman eller -film, men vet ni? Det är mycket mer än så. Det är kraftfullt, stormigt, stilla, rivigt, kärleksfullt, tomt. Och fullt. Det är alltså inte bara vackert, det är mycket större än så. Även när solen inte skiner.

Vi ses snart igen och tills dess önskar jag dig ett liv du tycker väldigt mycket om. HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog

En hummer om dagen och jag ville bli surrad till rors

Det rullade på bra idag när vi skulle ut och kolla våra hummertinor. Men det gick och nu har vi fått en hummer om dagen i våra kupor. Om jag är nöjd? Så in i hoppsan! Särskilt när jag känner att jag är riktigt bra på att ratta båten så att hon hamnar perfekt intill en tina för Claes att håva in och dra upp. Men det var inte utan att jag sjöng den sorgliga balladen om briggen Bluebird och ville bli surrad till rors.

Sjöng kanske inte i klass som Thåström, men hellre än bra är väl bra?

en hummer om dagen, vågor, hummerfiske, västkusten, knippla — Men vad är det den andra sången säger? EN sjöman (och -kvinna!) älskar havets våg

Sju humrar på sju dagar

Efter dagens tur har vi alltså fått upp sju humrar på lika många dagar. Alltså lyckopirret i kroppen när Claes, som drar upp tinorna medan jag styr båten, säger: Japp! Minst en. Det är så mycket wow över det. Inte bara för att jag vet hur gott det ska smaka, utan för att vi gör rätt. Vi lär oss. Vi hittar ställena och förstår var vi ska slänga i vår hummertinor. Det är nog den största grejen. Jamen, ni vet ju hur det är, vi tycker om att utvecklas och lära nytt. Eller hur?

Och det också något väldigt fint att vi gör det här tillsammans.

hummerfiske, västkusten, knippla gästhamn, — Claes med dyrbar last efter dagens tur

en hummer om dagen, hummerfiske, gummiband, hummerklo — storkok

Förresten. Jag skulle aldrig i livet vilja bli surrad till rors, men harrenaddå vad det gungade. Även om det inte var lika höga och okontrollerade vågor som igår, när vi också gjorde ett försök att kolla kupor. Då vände vi efter de vi har lagt närmast Knippla (varav en var tömd av någon annan än oss). Lagom mod är min grej, som jag skrev om här.

NU dröjer det några dagar innan jag skriver mer om hummer här. Båten är på service och det ska blåsa ungefär hur mycket som helst, så vi håller oss på land. Eller badar förstås …

Ses snart igen, tills dess: HEJA OSS ALLIHOP, SOM LÄR OSS MER!
Kram Malin Lundskog