Knippla

Min nya fredagsvana för tredje gången gillt

Min nya fredagsvana är bastun. Idag var tredje fredagen i rad jag bastade och badade (ja, fattas bara annat) här på Knippla. Och jag hoppas verkligen att det här blir min nya fredagsvana, för wowowow vad härligt det är. Och vad vackert det är. Vad vackra vi är, alla kvinnor. På både insidan och utsidan. Det har jag förresten skrivit om förut här på bloggen, kolla här.

min nya fredagsvana är bastu och bad här på knippla, utsikt, sol, silhuetter, hav, västkusten — Immigt på linsen när jag fotade från värmen i bastun. Men vackert, eller hur?

Även om jag bara har utfört min vana tre gånger hittills (egentligen är det kanske ingen vana än, men ändå), känner jag att bastun markerar helg. Som egenföretagare och författare är det väldigt lätt att strunta i både fredagsmys och lördagslättja, man kan ju alltid jobba lite till. Och skriva ännu mer. Inte för att det är något fel med att jobba sig genom en helg, men det är ändå skönt med ramar (sa hon som älskar frihet och inte vill leva efter några regler).

min nya fredagsvana, utsikt, bastu, knippla, hav, sol — utsikten va?

utsikt från bastun på knippla, hav, västkusten, himmel — … och solen som sakta men säkert flyttar sig

min nya fredagsvana, bastu, knippla, hav, himmel, bohuslän — tänk att jag har en minuts cykeltur hit hemifrån

Hur det blir med mitt bastande framöver återstår att se och oavsett hur det blir så njuter jag av de stunder jag är där. Kom ni också! Onsdagar och fredagar är det damernas, torsdagar och lördagar herrarnas. Här kan ni läsa mer om bastun. Att jag var där för tredje gången gillt idag, måste ändå betyda något?

Oavsett om vi ses här i bastun eller inte, så ses vi snart här igen. På bloggen. Och tills dess: HEJA!
Kram Malin Lundskog

Ett hösttecken jag älskar (och ett annat)

Jag gillar verkligen att gå och lägga mig på kvällen. Gärna tidigt (vad det nu är). Och jag tycker väldigt mycket om solnedgångar. Ni vet, med färgerna som sprakar i alla möjliga färger och luften som ändrar karaktär. Den gör något med mig, solen, när den liksom glider ner i havet och även om jag vet att det inte är så det funkar så undrar jag vad den gör på natten. Tror liksom att den vilar upp sig för att komma igen imorgon. Och hur som helst så är sommar, min vurm för solnedgångar och tidig solnedgång en rätt kass kombo, det säger ju sig självt. Därför är solnedgången ett hösttecken jag älskar. När solen går ner så tidigt att jag fortfarande är pigg och vaken och kan se den försvinna borta i horisonten.

solnedgången är ett hösttecken jag älskar, västkusten, knippla — vid halvåtta-tiden i dag (kväll)

ett hösttecken jag älskar, solnedgång, Bohuslän, knippla — ser ni fiskarna som inte har gett sig än?

Klart att det finns fler tecken på höst som jag gillar. Som klarare luft, mareld och trattkantareller. Men en allt tidigare solnedgång är ett hösttecken jag älskar eftersom det ger mig möjlighet till fler njutiga utsikter.

Ett annat hösttecken

Ja, sen var det ett annat tecken på att det är höst och det är att jag inser att det är dags att börja bada vid en badtrappa och inte var som helst på vilken klippa som helst. När hösten är i antågande är det alltid halare på berget. Det är som att fukten inte går ur och jag halkar och skär mig lättare på havstulpaner och japanska ostron (de är verkligen värst)när jag kliver ner i vattnet. Som i morse, då skar jag mig. Det var väl havstulpanens sätt att påminna mig om att jo du, nu börjar hösten sitt intåg här på ön.

Jag är inte lika förtjust i det här hösttecknet, eftersom det inte är lika lätt att slänga sig i naken vid en badtrappa här på ön på grund av var de finns. Men bättre bada med badkläder än inte bada alls, eller vad säger ni?

Jag säger att vi ses snart igen och tills dess: HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog

Det vackra vädret

Jag älskar väder. Ja. Punkt. Även det som har fått skällsordet fult väder är ju jättevackert. Som i eftermiddags, när jag tog hundarna på eftermiddagspromenad runt ön. Kolla in det vackra vädret, precis innan åskan kom.

utsikt, knippla, västkusten, svart himmel, åskväder, ångbåt, det vackra vädret

det vackra vädret, åska, segel, västkusten, knippla

mörk himmel, motorbåt, västkusten, knippla, åska

hav, himmel, mås, vindstilla, åskväder, västkusten, knippla

segelbåt, det vackra vädret, spegling, hav, västkusten, knippla, det vackra vädret

hopptornet, knippla, vindstilla, mörk himmel

sjöbodar på knippla, åskväder, himmel, västkusten, fiskebåt, det vackra vädret

Hur vackert som helst, eller hur? Det är synd att vi bestämmer oss för att vissa väder är fula och andra vackra. Allt beror väl på omständigheter, betraktare och miljön vädret befinner sig i? Alla väder har något att komma med, oavsett om det är att bara vara vackra (betydelsefullt det också), ge möjlighet för växter och djur att leva vidare, få oss att njuta eller få oss att gilla läget. Eller kanske till och med berätta för oss att vi behöver vara mer rädda om jorden vi ärvde än vi är.

Det här vackra vädret promenerade jag runt i i eftermiddags. Sen kom åskan med en jädra smäll. Ja, det var verkligen bara en smäll, sen drog den vidare och lämnade oss här på ön med strömavbrott. De som fixar strömavbrott gjorde det ganska fort och lätt och jag lärde mig att våra färjor är beroende av el, för att kunna lägga till på färjelägena. Hade jag ingen aning om. Så kanske åskan kom för att lära mig det? Och gav mig möjlighet att njuta som sjutton av det spektakulärt vackra ljuset innan den brakade loss?

Nu regnar det och det är vackert så.
Vi ses snart igen, tills dess: HEJA VÄDRET! Och oss.
Kram Malin Lundskog

Du bor väl inte på Knippla året runt?

Blir det inte ensamt? Längtar du inte till stan? Men måste du passa färjor så fort du ska iväg? Då måste du vara uppvuxen på ön? Och den kanske vanligaste frågan: Du bor väl inte på Knippla året runt? Ja, varsågoda för ett axplock av vad människor frågar mig när de kommer ut till ön på en dagstur, med båten eller någon vecka på sommaren. Och ja ba: Nyp mig armen, jag bor här!

Här kommer en parentes om progressiva glasögon

Jag kom att tänka på det här när jag cyklade till Hönö häromdagen, för besök hos optikern. Ja, jag har äntligen fått tummen ur med att eventuellt skaffa linser. Nästa vecka ska jag visst få ut och provgå med en lins (om jag fattade allt rätt). Åh som jag hoppas att det funkar. Jag är så trött på glasögon när det regnar och undrar varför de inte kommer med vindrutetorkare. För att inte tala om glasögon när jag tränar. Oh my god för imman och hur de halkar ner när jag svettas. Okej, halket kan man underlätta med sportglasögon. Men imman! För att inte tala om glasögon under skidglasögonen … Ja, jag kanske får skylla mig själv som valde ett par stooora glasögon sist, som inte går in under skidglasögonen.

Oj, det här med glasögonen blev en lång parentes. Men, en gång i tiden hävdade jag bestämt att jag inte bara såg bra, utan extremt bra. Jag skulle aldrig behöva glasögon. Ha ha ha. Tänk vad lite man vet om framtiden. Det som en gång började med insikten om att jo, jag behöver läsglasögon till att sedan utvecklas till progressiva glasögon. Aja, alla sånt här ger fler möjligheter att träna ödmjukhet på. Och inte döma andra.

Det här var det jag egentligen tänkte skriva om åretruntboendet

Ett kärt besvär (även om besvär är fel ord) att åka färja.

På färjan mötte jag ett så himla trevligt par, som hade varit på Knippla över dagen för promenad och picknick. När de frågade om jag bor på Knippla sträckte jag lite extra på mig och svarade säkert något i stil med ett stolt jajamensan! Och då kom den igen, frågan. Du bor väl inte på ön året runt? Jag svarade jo, såna viktiga grejer ljuger man inte om. Följdfrågan blev: Men går det? Och ja. Det går. Allt går. Eller, i alla fall det mesta och är det något vi människor är så är det anpassningsbara. Vi vänjer och acklimatiserar oss. Och jag bor inte vid världens ände. Jag bor på en ö i Göteborgs norra skärgård som det tar en timme att åka till stan från med bil.

Och jag åh:ar och ah:ar varenda dag över det vackra här. Utsikten. Havet. Vädret. Vinden. Livet. Och jag vet att de där frågorna om det är möjligt, ensamt eller jobbigt inte har något med mig och mina val av liv att göra. Det har med rädslorna hos den som frågar att göra. Livet på en ö är inte för alla. Men det är inte livet i stan heller.

Fortsätt ifrågasätta, det gör mig gott

Men vet ni, det är inte så dumt att jag blir ifrågasatt för mina val, så fortsätt gärna att ifrågasätta. Det får mig att tänka till och fråga mig själv om det verkligen är rätt val jag har gjort. Och på frågorna om det här med att bo på en ö året runt svarar jag än så länge: Ett av mina bästa val. Och ett val som inte alls behöver vara för resten av livet, men som just nu känns som att det gör det. Men som sagt var: vi har ingen aning om vad som händer i framtiden. Jag menar, för ungefär tio år sedan trodde jag aldrig att jag skulle behöva glasögon ha ha ha.

du bor väl inte på Knippla året runt, Malin Lundskog, glasögon — Jodå, här sitter jag med mina progressiva glasögon. Som jag aaaaaldrig skulle behöva

Ses snart igen, tills dess: HEJA alla som ifrågasätter mig. Och sig.
Kram Malin Lundskog

Vill ni läsa mer om livet på ön? Börja med de här inläggen.

Sveriges bästa landslag gör mer än spelar fotboll

Detta VM alltså. Dessa tjejer! Herregud, vilken månad. Jag har gråtit och skrattat och skrikit så att hundarna har fått spatt. Och varit så glad och tacksam över vad alla spelare gör för oss. För världen. För kvinnor. Att sedan Sveriges bästa landslag smällde till med ett VM-brons gör inte saken sämre.

sveriges bästa landslag, svenskfotboll, vm-brons — Bilen har jag lånat här, på svensk fotbolls hemsida.

För det är såhär att när damer spelar fotbolls-VM är det mer som står på spel än vem som lyfter bucklan när sista matchen är spelad. Fotbolls-VM för damer handlar också om kvinnors möjligheter att få göra vad de vill. Utöva vilken idrott de vill och förhoppningsvis närma sig de villkor som män har här i världen.

Nya landslag och kvinnors rätt

Det är så oerhört stort att se nya damlandslag ta sina första stapplande match-steg. Att se fotbollsspelande kvinnor skydda motspelare vars hijab har åkt av eller vifta bort fotografer när en motspelare är skadad. Och så fint det är att se ett vinnande lags spelare med stora leenden visa empati mot gråtande matchförlorare. Krama om dem. Visa att oavsett vem som vinner, så är vi medspelare i den stora matchen som handlar om kvinnors rätt att spela fotboll. Och med risk för att jag övertolkar det hela, kanske till och med visa att vi kan göra vad fan vi vill (så länge vi är snälla mot andra och varandra såklart).

Så ja, Sveriges bästa landslag och alla andra damfotbollslandslag i världen gör mer än att spela fotboll. Fortfarande. Tänk, när jag spelade fotboll fick damlaget inte spela på gräsplan utan på grus. Gräsplan var för killar … Kanske för att de inte tålde att ramla på grus, vad vet jag.

sveriges bästa landslag, Malin Lundskog i sverigetröja — Sverigetröjan är på

match på Knippla, springer spaniels, fotboll — Sverigetröjan är på

Och efter det stora VM-bronset idag, traskade vi över till Göteborgsregionens vackraste fotbollsplan och tittade på Knippla IK:s hemmamatch inför fullsatta läktare. Det är stort det också, på sitt sätt.

Knippla IK, fotbollsplan — En fotbollsplan med utsikt, det har vi här på Knippla.
Rankad som Göteborgsregionens vackraste!

Vi ses snart igen, tills dess: HEJA alla fotbollspelare. Och alla andra.
Kram Malin Lundskog

Vi uppmärksammade årsdagen av branden på ön

Idag är det ett år sedan branden som tog mataffären, de nyrenoverade lägenheterna och vår restaurang härjade runt med oss. Hur kan det redan ha gått ett år? Samtidigt undrar jag hur det bara kan vara ett år sedan. Jag menar, det känns som ett helt annat liv. Vi har kommit långt sedan den sextonde augusti 2022 och det är värt att uppmärksamma.

Vi uppmärksammade årsdagen av branden. Tillsammans

På tre dagar fick vi ihop musikanter, specialskriven sångtext, talare, kaffe och kaka. Ja, vi fick till och med en bröllopstårta. Och vi fick solsken. Men mest av allt fick vi umgås med varandra allihop. Ja, det var verkligen allihop. Helt otroligt att så många av oss som bor på ön kom ner till Centrumplatsen för en stund tillsammans. Livet på ön och människorna som bor här får hjärtat att gå bananas och svämma över. Tänk vad fint det här med tillsammans är.

alla vara där. i alla fall nästan …

Handelsföreningen

Den glade knoden

Om hur det var på konsum förr

Kaffe o kaka. O bröllopstårta.

Att fira framgångar, framsteg och utveckling gillar jag. Inte bara gillar förresten. Jag tror också att det är viktigt för att vi ska inse att vi hela tiden utvecklas. Lär oss. Växer. Och även om fira kanske är fel ord i just brandsammanhanget, så ville jag i alla fall uppmärksamma hur långt vi har tagit oss sedan branden.

Från ord till handling

Allt började med att jag bjöd hem värnet, ni vet vi som rycker ut när larmet går här på ön. Jag fegade ur och vågade inte säga till hela ön att vi skulle göra något tillsammans (även jag kan få en släng av jante …) Men, så i söndags pratade jag med Anne-Louise och Ylva på ön. Vi sa alla tre att vi skulle vilja göra något. Så det gjorde vi. Alltså, är inte det underbart när man går från ord till handling och så får det bli som det blir. Jag menar, det brukar ju bli som det ska. Och så blev det allt detta, på bara tre dagar. Wow, eller hur?

Häng med över till Instagram nedan, för sångtexten jag klämde ur mig i måndags eftermiddag. Ja, ni fattar ju att vi inte direkt har tränat ihjäl oss på sången utan litade på processen och att det perfekta är det som är.

View this post on Instagram

A post shared by MALIN LUNDSKOG I författarskap och livsglädje (@malinlundskog)

Det här har hänt på Knippla under året

Det obegripliga i att det både redan och bara har gått ett år sedan den ödesdigra branden på Knippla som jag nämnde ovan. Det kanske inte är så konstigt. För år går fort. Och mycket hinner hända … Det här har hänt på Knippla under året till exempel:

Handelsföreningen fick igång en provisorisk butik på drygt tre månader och har dessutom tagit fram ritningar för både butik, lägenheter och restaurang. Vi som drev restaurangen har gjort klart allt med försäkringsbolag (tack för att de finns i sådana här situationer, men vilket hästjobb det var att reda ut allt). Som ni ser på bilderna är vår väggen vi målade klart dagen innan vi öppnade Den Glade Knoden kvar och det känns fint.

Och nu spelar barn basket och innebandy på betongplattan som finns kvar på brandplatsen. Och alla vi som bor på ön har slutat att oja oss för det eländiga varenda gång vi möts. Vi pratar om annat. Blickar framåt och är i nuet. Och jag tror att vi alla vet att tillsammans är vi starka. Det var hur som helst fint att få uppmärksamma årsdagen tillsammans på det här viset.

Ses snart igen och tills dess: HEJA ALLA!
Kram Malin Lundskog

PS. apropå det här med att fira. Det är en av formlerna för hälsosam framgång som jag skriver om i min bok GLAD FRi STARK, som ni hittar här.