Knippla

Du bor väl inte på Knippla året runt?

Blir det inte ensamt? Längtar du inte till stan? Men måste du passa färjor så fort du ska iväg? Då måste du vara uppvuxen på ön? Och den kanske vanligaste frågan: Du bor väl inte på Knippla året runt? Ja, varsågoda för ett axplock av vad människor frågar mig när de kommer ut till ön på en dagstur, med båten eller någon vecka på sommaren. Och ja ba: Nyp mig armen, jag bor här!

Här kommer en parentes om progressiva glasögon

Jag kom att tänka på det här när jag cyklade till Hönö häromdagen, för besök hos optikern. Ja, jag har äntligen fått tummen ur med att eventuellt skaffa linser. Nästa vecka ska jag visst få ut och provgå med en lins (om jag fattade allt rätt). Åh som jag hoppas att det funkar. Jag är så trött på glasögon när det regnar och undrar varför de inte kommer med vindrutetorkare. För att inte tala om glasögon när jag tränar. Oh my god för imman och hur de halkar ner när jag svettas. Okej, halket kan man underlätta med sportglasögon. Men imman! För att inte tala om glasögon under skidglasögonen … Ja, jag kanske får skylla mig själv som valde ett par stooora glasögon sist, som inte går in under skidglasögonen.

Oj, det här med glasögonen blev en lång parentes. Men, en gång i tiden hävdade jag bestämt att jag inte bara såg bra, utan extremt bra. Jag skulle aldrig behöva glasögon. Ha ha ha. Tänk vad lite man vet om framtiden. Det som en gång började med insikten om att jo, jag behöver läsglasögon till att sedan utvecklas till progressiva glasögon. Aja, alla sånt här ger fler möjligheter att träna ödmjukhet på. Och inte döma andra.

Det här var det jag egentligen tänkte skriva om åretruntboendet

Ett kärt besvär (även om besvär är fel ord) att åka färja.

På färjan mötte jag ett så himla trevligt par, som hade varit på Knippla över dagen för promenad och picknick. När de frågade om jag bor på Knippla sträckte jag lite extra på mig och svarade säkert något i stil med ett stolt jajamensan! Och då kom den igen, frågan. Du bor väl inte på ön året runt? Jag svarade jo, såna viktiga grejer ljuger man inte om. Följdfrågan blev: Men går det? Och ja. Det går. Allt går. Eller, i alla fall det mesta och är det något vi människor är så är det anpassningsbara. Vi vänjer och acklimatiserar oss. Och jag bor inte vid världens ände. Jag bor på en ö i Göteborgs norra skärgård som det tar en timme att åka till stan från med bil.

Och jag åh:ar och ah:ar varenda dag över det vackra här. Utsikten. Havet. Vädret. Vinden. Livet. Och jag vet att de där frågorna om det är möjligt, ensamt eller jobbigt inte har något med mig och mina val av liv att göra. Det har med rädslorna hos den som frågar att göra. Livet på en ö är inte för alla. Men det är inte livet i stan heller.

Fortsätt ifrågasätta, det gör mig gott

Men vet ni, det är inte så dumt att jag blir ifrågasatt för mina val, så fortsätt gärna att ifrågasätta. Det får mig att tänka till och fråga mig själv om det verkligen är rätt val jag har gjort. Och på frågorna om det här med att bo på en ö året runt svarar jag än så länge: Ett av mina bästa val. Och ett val som inte alls behöver vara för resten av livet, men som just nu känns som att det gör det. Men som sagt var: vi har ingen aning om vad som händer i framtiden. Jag menar, för ungefär tio år sedan trodde jag aldrig att jag skulle behöva glasögon ha ha ha.

du bor väl inte på Knippla året runt, Malin Lundskog, glasögon — Jodå, här sitter jag med mina progressiva glasögon. Som jag aaaaaldrig skulle behöva

Ses snart igen, tills dess: HEJA alla som ifrågasätter mig. Och sig.
Kram Malin Lundskog

Vill ni läsa mer om livet på ön? Börja med de här inläggen.

Sveriges bästa landslag gör mer än spelar fotboll

Detta VM alltså. Dessa tjejer! Herregud, vilken månad. Jag har gråtit och skrattat och skrikit så att hundarna har fått spatt. Och varit så glad och tacksam över vad alla spelare gör för oss. För världen. För kvinnor. Att sedan Sveriges bästa landslag smällde till med ett VM-brons gör inte saken sämre.

sveriges bästa landslag, svenskfotboll, vm-brons — Bilen har jag lånat här, på svensk fotbolls hemsida.

För det är såhär att när damer spelar fotbolls-VM är det mer som står på spel än vem som lyfter bucklan när sista matchen är spelad. Fotbolls-VM för damer handlar också om kvinnors möjligheter att få göra vad de vill. Utöva vilken idrott de vill och förhoppningsvis närma sig de villkor som män har här i världen.

Nya landslag och kvinnors rätt

Det är så oerhört stort att se nya damlandslag ta sina första stapplande match-steg. Att se fotbollsspelande kvinnor skydda motspelare vars hijab har åkt av eller vifta bort fotografer när en motspelare är skadad. Och så fint det är att se ett vinnande lags spelare med stora leenden visa empati mot gråtande matchförlorare. Krama om dem. Visa att oavsett vem som vinner, så är vi medspelare i den stora matchen som handlar om kvinnors rätt att spela fotboll. Och med risk för att jag övertolkar det hela, kanske till och med visa att vi kan göra vad fan vi vill (så länge vi är snälla mot andra och varandra såklart).

Så ja, Sveriges bästa landslag och alla andra damfotbollslandslag i världen gör mer än att spela fotboll. Fortfarande. Tänk, när jag spelade fotboll fick damlaget inte spela på gräsplan utan på grus. Gräsplan var för killar … Kanske för att de inte tålde att ramla på grus, vad vet jag.

sveriges bästa landslag, Malin Lundskog i sverigetröja — Sverigetröjan är på

match på Knippla, springer spaniels, fotboll — Sverigetröjan är på

Och efter det stora VM-bronset idag, traskade vi över till Göteborgsregionens vackraste fotbollsplan och tittade på Knippla IK:s hemmamatch inför fullsatta läktare. Det är stort det också, på sitt sätt.

Knippla IK, fotbollsplan — En fotbollsplan med utsikt, det har vi här på Knippla.
Rankad som Göteborgsregionens vackraste!

Vi ses snart igen, tills dess: HEJA alla fotbollspelare. Och alla andra.
Kram Malin Lundskog

Vi uppmärksammade årsdagen av branden på ön

Idag är det ett år sedan branden som tog mataffären, de nyrenoverade lägenheterna och vår restaurang härjade runt med oss. Hur kan det redan ha gått ett år? Samtidigt undrar jag hur det bara kan vara ett år sedan. Jag menar, det känns som ett helt annat liv. Vi har kommit långt sedan den sextonde augusti 2022 och det är värt att uppmärksamma.

Vi uppmärksammade årsdagen av branden. Tillsammans

På tre dagar fick vi ihop musikanter, specialskriven sångtext, talare, kaffe och kaka. Ja, vi fick till och med en bröllopstårta. Och vi fick solsken. Men mest av allt fick vi umgås med varandra allihop. Ja, det var verkligen allihop. Helt otroligt att så många av oss som bor på ön kom ner till Centrumplatsen för en stund tillsammans. Livet på ön och människorna som bor här får hjärtat att gå bananas och svämma över. Tänk vad fint det här med tillsammans är.

alla vara där. i alla fall nästan …

Handelsföreningen

Den glade knoden

Om hur det var på konsum förr

Kaffe o kaka. O bröllopstårta.

Att fira framgångar, framsteg och utveckling gillar jag. Inte bara gillar förresten. Jag tror också att det är viktigt för att vi ska inse att vi hela tiden utvecklas. Lär oss. Växer. Och även om fira kanske är fel ord i just brandsammanhanget, så ville jag i alla fall uppmärksamma hur långt vi har tagit oss sedan branden.

Från ord till handling

Allt började med att jag bjöd hem värnet, ni vet vi som rycker ut när larmet går här på ön. Jag fegade ur och vågade inte säga till hela ön att vi skulle göra något tillsammans (även jag kan få en släng av jante …) Men, så i söndags pratade jag med Anne-Louise och Ylva på ön. Vi sa alla tre att vi skulle vilja göra något. Så det gjorde vi. Alltså, är inte det underbart när man går från ord till handling och så får det bli som det blir. Jag menar, det brukar ju bli som det ska. Och så blev det allt detta, på bara tre dagar. Wow, eller hur?

Häng med över till Instagram nedan, för sångtexten jag klämde ur mig i måndags eftermiddag. Ja, ni fattar ju att vi inte direkt har tränat ihjäl oss på sången utan litade på processen och att det perfekta är det som är.

View this post on Instagram

A post shared by MALIN LUNDSKOG I författarskap och livsglädje (@malinlundskog)

Det här har hänt på Knippla under året

Det obegripliga i att det både redan och bara har gått ett år sedan den ödesdigra branden på Knippla som jag nämnde ovan. Det kanske inte är så konstigt. För år går fort. Och mycket hinner hända … Det här har hänt på Knippla under året till exempel:

Handelsföreningen fick igång en provisorisk butik på drygt tre månader och har dessutom tagit fram ritningar för både butik, lägenheter och restaurang. Vi som drev restaurangen har gjort klart allt med försäkringsbolag (tack för att de finns i sådana här situationer, men vilket hästjobb det var att reda ut allt). Som ni ser på bilderna är vår väggen vi målade klart dagen innan vi öppnade Den Glade Knoden kvar och det känns fint.

Och nu spelar barn basket och innebandy på betongplattan som finns kvar på brandplatsen. Och alla vi som bor på ön har slutat att oja oss för det eländiga varenda gång vi möts. Vi pratar om annat. Blickar framåt och är i nuet. Och jag tror att vi alla vet att tillsammans är vi starka. Det var hur som helst fint att få uppmärksamma årsdagen tillsammans på det här viset.

Ses snart igen och tills dess: HEJA ALLA!
Kram Malin Lundskog

PS. apropå det här med att fira. Det är en av formlerna för hälsosam framgång som jag skriver om i min bok GLAD FRi STARK, som ni hittar här.

Här lever sommaren än

Det märks tydligt här på ön att sommarsemestrarna börjar ta slut. Kan man säga så förresten, börjar ta slut? Eller är det en motsägelse utan rim och reson? Oh well, en parentes i det hela. Det som märks är till exempel att jag inte mötte en enda människa (eller hund) på morgonrundan. Och att det finns gott om lediga platser i gästhamnen. För att inte tala om hur lite båtar vi mötte när vi själva tog en fisketur idag. Men visst är det fortfarande sommar?

Här lever i alla fall sommaren än. Bikinin är på under shortsen, ifall man skulle bli badsugen. He he, nu skojar jag. Klart man blir badsugen. Jag har definitivt inte somrat klart. Men, det kanske är en annan sorts sommar? En augustisommar. En sådan sommar som passar mig perfekt. När luften är klarare och solen går ner tidigare, så att även jag orkar njuta av solnedgången. Dessutom, hoppas att ni inte tar illa upp nu för jag älskar egentligen människor, är det väldigt skönt att kunna leva sommarliv utan att behöva knô. Ensamsommar. Sensommar. Augustisommar. My kind of sommar. Den också.

här lever sommaren än, stora pölsan, makrilfiske — och en bit västerut mötte vi inte någon

Hösten kommer innan det är dags

Men är det inte så att hösttipsen, höstmodet och höstplaneringen kommer tidigare för varje år? Lite som att julhetsen inleds redan i oktober (eller är det rent av september?). Det är som att vi lever i ett otålighetens tidevarv och inte tillåter oss att stanna kvar och framför allt inte dra ut på sommaren. Eller hösten, vintern, våren. Långt innan en säsong eller en period är över hetsas vi in i nästa. Nam. Här lever sommaren än. Hösten får säga vad den vill om det. Så det så!

springer spaniels, hundar, bad, västkusten, knippla — kvällsdopp för alla

Ses snart igen och tills dess HEJA er oavsett om ni är i sommar-, höst- eller något annat läge.
Kram Malin Lundskog

PS. vi fick makrill idag, men inte till middag. Den ligger i saltlag nu och ska varmrökas imorgon. Sommarmums.

Kan Rörö ha den godaste glassen?

Jag vet inte jag, men god är den. Gôrgo! Eftersom jag tog semester igår och den varar åtminstone till och med idag, bestämde jag mig för att ut och resa. Ända till Rörö gick resan, vilket tog ungefär sju och en halv minut med Gerhards båt. Medan Claes och han åkte ut och drog krabbkupor insöp jag atmosfären på vår grann-ö. Och åt glass. Ja, kan Rörö ha den godaste glassen?

Sommartips för dig som gillar glass

Egentligen spelar det ingen roll om glassen är godast där. Att den är god räcker långt, eller hur? Klart värt ett besök i alla fall, Röröboa, där de gör sin egen glass i många spännande smaker. Jag valde, som jag alltid gör, choklad. Alltid chokladglass! Alltid! Och jag åt dessutom en kula kardemumma. Va? Jag har aldrig ätit kardemummaglass förut och hallå. Så gott.

kan rörö ha den godaste glassen, skylt röröboa — sånt här gillar man ju!

Ja, jag kanske är sen på bollen med det här tipset nu, eftersom säsongen lider mot sitt slut om man vill käka glass. Men om ni inte kommer till oss på Knippla (gör det!) så är Rörö ett hett tips för en dagstur, båttur eller … bara en tur. Hemester? Staycation? Kalla det vad ni vill. Rörö finns kvar för fantastiskt fin promenad året runt. Det tog jag ingen idag, eftersom krabbfiskarna kom tillbaka ungefär när glassen var slut.

båt, rörö gästhamn, sommar — fiskebåt på ingång

krabbor, knippla, malin lundskog — fiskebåt på ingång

Ibland behöver man miljöombyte och för det kan det räcka att resa några minuter bort som jag skrev häromdagen. En gôrgo glass på det och saken är biff, eller vad säger ni? Om ni, som jag, gillar glass får ni mer än gärna tipsa om er godaste glass.

Rörö gästhamn, flagga, Heja Sverige — i morse spelade landslaget sig vidare i VM.
H E R R E N A D D Å vad bara de är!
På Rörö var flaggan hissad. HEJA SVERIGE!

Ses snart igen och tills dess: HEJA ER och alla glasstips. Och heja Sverige.
Kram Malin Lundskog, på semester …

Och trädgården pryder jag med saker jag hittar

Stormen Hans har dragit vidare och västsidan av Knippla är återigen en skattkista. Vad kul det är att göra fint med saker jag hittar där ute. För att inte tala om att hitta på historier kring strandfynden. Varenda väle, boj, vakare, flagga, fender och tamp som flyter iland bär på en historia (precis som alla vi) och i min fantasi blir historian inte så enkel som att stormen tog dem. Det är som att trädgården är på väg att bli till en (ganska scary) saga, he he. Kanske något att bygga vidare på i en kommande roman, men för nu finns berättelserna bara i mitt huvud.

och trädgården pryder jag med saker jag hittar, strandfynd, vägen, knippla

Men skit i min fantasi nu. Det här med att göra fynd på klipporna efter hårda vindar, det är som att fynda på loppis och auktion (mer om mitt senast besök här). Man har ingen aning om vad man ska hitta, om ens något. Men i samma stund som man ser det, känns det i hjärtat att det där. Det där är för mig. Och visst är det extra härligt med saker som har varit till nytta för någon annan och som har spår av liv i sig? Jag betalar gärna med kluriga klättringar och tungt bärande för att få hem ett stycke historia. Ja, och trädgården pryder jag med saker hittar. För nu börjar trädgården äntligen bli en trädgård igen efter renoveringen …

Och trädgården pryder jag med saker jag hittar, Malin Lundskog på Knippla, strandfynd

Och trädgården pryder jag med saker jag hittar, Malin Lundskog letar drivved, knippla

Mer om min vurm för att leta efter saker hittar ni här. Och trädgården? Ja, den återkommer jag till och tills vi ses igen: HEJA ER!
Kram Malin Lundskog

PS. Igår skrev jag att jag kanske skulle ta semester idag och det gjorde jag. Gissa njutet!