Löparglädje

Hemma!

Som jag skrev igår: det är fint att ha ett hemma att längta till och vara i. Nu är jag det. Hemma! Precis på gränsen mellan igår och idag öppnade jag dörren till mitt hem igen. Och för att vara en ny människa (läs mer om det här) är jag mig väldigt lik. Vaknade ganska tidigt, tog en kaffe och gick sedan ut med Brorsan med saltvattenstvål och badhandduk i högsta hugg. Intet nytt under solen här liksom …

klippor, sommarben, saltvattenstvål, malin lundskog — samma gamla morgonrutiner 🙂

badtrappa, knippla, morgondopp, hemma! — morgondoppet vid det som just nu är min favoritbadtrappa
(mest tack vare enkelt smyga ner och bada naken utan insyn …)

Annars har dagen mest varit en sådan där försöka komma igång efter sommaren-dag. Inte för att sommaren är slut, men en aning av höst i luften är det ändå. Underbart! Och något som också är underbart är att jag har rensat mejlkorgen. Är så ohemult kass på det att jag själv får dåndimpen mellan varven när jag letar efter mejl jag vet att jag har fått och har flera tusen inkomna att leta bland. Jo, det är sant. Flera tusen! Likadant i utkorgen. Men nu är det ordning och reda. För en stund i alla fall … Känner mig faktiskt inte helt hemma med all ordning 😉

Vet ni vad som mer är underbart förresten? Jo, att jag firar dag 50 på min runstreak. Hurra? Att komma in i löparrutinerna igen är också en slags hemkomst för mig. Hur mycket ny människa jag än är, så är löpningen (även om den mer liknar lufs) ju … jag?!

utsikt, hemma! , knippla, utsikt, ljung — utsikt från min femtionde dag i rad i de lufsiga löparspåren

löparglädje, malin lundskog, runstreak — 50!!!

Borta bra osv. Jag är glad och tacksam för både det ena och det andra.
Vi ses snart igen hoppas jag, tills dess: heja hemma, både geografiskt och i känslan.
Kram Malin Lundskog

Därför tränar jag

För ett tag sedan fick jag frågan om varför jag tränar. Mitt spontana svar på den frågan har under de senaste decennierna (ja, ni fattar – vi snackar decennier!) varit att jag måste. Hur ska jag annars orka mitt jobb (som pt, löpcoach och gruppträningsinstruktör)? Ja, sedan har jag lagt till att jag mår bra av det, sover bättre, är gladare, har mer sug på mat än på godis (hej, gottegris här!) och dessutom tycker jag att det är skitkul att träna. Nu tänkte jag till. Och kom fram till att mitt svar är exakt detsamma. Hur ska jag annars orka sitta vid datorn och skriva hela dagarna? Och alla argument jag nyss nämnde. Därför tränar jag.

Egentligen är det kanske ännu viktigare för mig att träna nu, än det var då jag hade min karriär i hälso- och träningsbranschen. Då rörde jag i alla fall på mig i jobbet, även om jag aldrig fokuserade på min egen träning. Men nu? Sitter still. Skriver. Bloggar. Poddar. Redigerar. Och är dessutom i klimakteriet …

Hade jag inte tränat tror jag inte att jag hade orkat sitta så mycket still. Jag hade inte kunnat fokusera och tänka klart. Och dessutom hade jag nog fått ont i både nacke, axlar och rygg. Det kanske jag kommer att få ändå så småningom, men just nu mår både kroppen, knoppen och själen bra och det är jag så tacksam för.

Inte bara bra att träna utan roligt också

Malin Lundskog, löparglädje, springer spaniel, himmel, hav, därför tränar jag — ångrar inte att jag valde löptur istället för tupplur idag, även om backarna var astunga …

Alltså, vilken tur att jag tycker att det är så kul att träna och utmana mig på både gymmet och i löparspåren (även om det fortfarande är skittungt efter året med pajat knä). Även om jag har en känsla av att turen drabbar den väl förberedda. För det är ju inte med glädje jag snörar löparskorna eller blippar kortet in på gymmet varje gång. Men det är tamejtusan med glädje jag lämnar löparspår och gym. Varje gång. Inte för att jag lämnar, utan för att jag blir glad av träning.

Ja, därför tränar jag. Och ni, hur tycker, tänker och känner ni med träning? Nödvändigt ont eller kul? Energigivande eller en alldeles för hög tröskel att ta sig över? Även om jag mest skriver om mitt skrivande och författarskap, mina poddar och livet här på ön Knippla nu för tiden, så finns mina gamla blogginlägg kvar. De om motivation och inspiration. Som det här till exempel: Vi är enastående på att anpassa oss till nya vanor. Jag valde ut det på måfå. Vill ni läsa mer, säk på motivation här på bloggen, så dyker det upp … massor.

En helt ny dag

Tänk att det kan vara sådan skillnad från den ena dagen till den andra? Igår fick jag inte mycket ur händerna, utan velade mest runt, kollade nyhetsuppdateringar och förlitade mig på stabiliteten ute i naturen (som jag skrev om här). Idag har jag skrivit och utvecklat mitt manus med energi och glatt humör. Så roligt jag har haft när min huvudkaraktär kommer till Knippla för att förbereda sin sommar. (Säg det inte till henne, men det blir inte alls som hon har tänkt sig den … ). En helt ny dag, innebär tydligen en helt ny jag.

Men, pauserna gör ju jobbet och både hundarna och jag behöver komma ut och röra på oss mellan varven. Och vilken dag att göra det på sen!

en helt ny dag, soluppgång — min skrivardag började här, samtidigt som ljuset kikade fram borta i öster

soluppgång, en helt ny dag, knippla, — när jag hade skrivit en stund tog vi morgonrundan runt ön.
Claes går rätt in i solen

knippla hamn, småbåtar, bleke, soluppgång — ja, vilken morgon!

en helt ny dag, malin lundskog, springer spaniels, löprunda, knippla — Och mitt på dagen tog vi en löprunda, hundarna och jag.
Kan hända att jag är bra mycket flåsigare än dem, men … skit i det. Uppiggande var det hur som helst.

Även om jag är en helt ny jag idag, betyder inte det att jag (eller förhoppningsvis någon av oss) glömmer eller slutar vara omtänksamma medmänniskor. Men med kraften av en helt ny dag, kan vi göra mer gott för varandra. Det är fint, eller hur?

Malin Lundskog, leende, Knippla, löpning — En helt ny jag? Kanske inte, men en helt annan känsla än igår.

Ses snart igen. Tills dess: heja alla möjligheter med en ny dag. Och ett nytt jag? Eller kanske snarare samma jag, bara några reflektioner klokare?
Kram Malin Lundskog

Alltid fint väder på söndag förmiddag

När vi vaknade i morse smattrade regnet mot rutan. Efter att hundarna fått frukost och kisspaus i trädgården (och jag hade lagt några bitar på pusslet) tog jag med morgonkaffet upp i sängen igen. Morgonläsning i sängen var en grej jag kom på när jag spårade ur i skidspåren och pajade knät för snart ett år sedan. Och vilken grej det är, att läsa på morgonen! Jag undrar om inte det är höjden av ledighet. Och den här veckan har gjort mitt allra bästa för att vara ledig. Dessutom vet jag att det är alltid fint väder när söndagsförmiddagen kommer.

Efter regn kommer sol. Och det är alltid fint väder på träningen.

Söndagsförmiddagar brukar jag ju köra utomhusträning här på Knippla och det var tanken idag också. Men en efter en i träningsgänget hörde av sig med besked om att de inte kunde komma. Och det hade inte med vädret att göra, för är det något vi vet så är det att det är alltid fint väder på söndag förmiddag. Det spelar ingen roll om regnet öser ner på morgonen. Vid tiotiden (då träningen börjar) spricker det upp. Regnet avtar och till och med upphör. Trots en regnig morgon är det inte alls sällan som solen kikar fram när vi ses för veckans träningspass.

utsikt, alltid fint väder, knippla — Dimman har blåst bort och utsikten från uppvärmningsvarvet runt slingan var som den ska.

Eller så är det träningen som lockar fram uppehållsvädret? Eller är det rent av så att vädret är skitsamma när man väl är där ute och tränar? Dumt att chansa på något tänkte jag och i brist på andra träningskompisar drog ut med Jackson och sprang i backe. Jag kan faktiskt inte tänka mig ett bättre sätt att vakna till liv efter en såsig morgon, so i sig är en sanslöst skön start på dagen, än att komma ut i friska luften och svettas och flåsa. Kan ni?

sjöräddningen, utsikt, knippla — utsikt när jag är på väg ner för backen jag sprang i idag

alltid fint väder på söndag förmiddag, knippla, utsikt — mer utsikt, för den kan man väl inte få nog av?

Sista vändan …

löparglädje, Malin Lundskog, Knippla, utsikt — Här ska jag bara ner en vända till
(lagt jackan där nere för att inte kunna smita undan sista rundan –
både smart och skitjobbigt, he he)

allt fint väder, backträning, springer spaniel, malin lundskog, knippla — Jag hämtar andan efter sista vändan upp för backen. Jackson letar förmodligen löv som blåser …

Om det var söndagsförmiddagen eller träningen som gjorde det, vet jag inte. Men gôtt var det där ute. Det var som alltid fint väder på söndagsförmiddagen. Och jag är fortfarande så himla tacksam över att kunna springa (=lufsa) igen.

Vi ses snart igen allihop. Tills dess: Heja lugna morgnar och ut o njut! Oavsett väder …
Kram Malin Lundskog

Att skriva med stjärnor som sällskap

För en tid sedan fick jag för mig att gå upp tidigt som tusan för att skriva på mitt manus (läs mer om det här). Jag har fortsatt med det. Ja, förutom ibland då jag har fått för mig att lura mig själv med svammel om att jag skriver sedan. Visserligen gör jag det, men det skrivandet blir varken lika bra eller går lika fort. Nej, att skriva med stjärnor som sällskap, det är min grej. Just nu i alla fall …

stjärnklart, att skriva med stjärnor, himmel, knippla, författare — FATTA stjärnhimlen när jag klev upp för att skriva i morse!

Magin med att släppa ut hundarna i trädgården och själv titta upp på den här himlen. Det är stort. Och det är som att magin spiller över på mitt skrivande. Jag menar inte att berättelsen blir särskilt magisk, men känslan. Känslan när jag sitter vi mitt (nya, skitsnygga) köksbord och tittar ut först på stjärnor och strax därefter på himlens färger, som avslöjar att solen är på väg upp.

soluppgång, knippla, författare, att skriva med stjärnor — synd att fönsterlampan stör, men ser ni den rosa/orange randen där borta i öster? Och den väldigt blå himlen?

Nya rutiner ger nya resultat

Det är spännande att testa att få in nya rutiner i livet. Kanske för att de behövs, men kanske också bara för att få variation (som jag skrev om här igår)? Ja, det här (smarta!) påhittet att jag skulle skriva innan jag gick ut för att röra igång kroppen, inte kunde jag veta att det också funkar. Jag som typ alltid har trott att jag bara måste röra på mig innan jag kan få något vettigt gjort. Ha! Den här varianten av morgonrutin funkar himla bra. Det är som att den lär mig att det inte är så dumt att vara flexibel i rutinerna. Ge mig själv lite slack, godammit!

löparglädje, springerspaniel, knippla, malin lundskog — När det ljusnade tog vi en jogg runt ön, Brorsan och jag.
Trots dålig bild, kanske ni ser att han står kvar ner i backen? Där står han tills han är säker på att jag inte kommer tillbaka ner för att ta flera vändor i backen. Det vill han icke vara med på …

Trots att jag (just nu) har vänt på rutinerna, betyder det inte att jag inte kommer att vända tillbaka dem någon gång. Eller … vi får se. Det blir som det blir. Och det blir som det ska. Och det fiffiga är väl ändå att känna in vad som funkar i stunden?

Oavsett stund, så ses vi snart igen. Tills dess: HEJA flexibiliteten. Rutinerna. Och stjärnorna!
Kram Malin Lundskog

Nöjd med mig själv

Jamen, vet ni vad? Idag har jag kommit igång med skrivandet igen. Så skönt! Och så roligt. Alltså, jag vet inte manuset är särskilt roligt än så länge, men jag hade kul när jag skrev idag. Äntligen! Herregud vad segt det har varit. Jag har varit. Ja, som jag skrev om när jag skrev om att jag inte skriver i alla fall … Men nu ser, är jag nöjd med mig själv. Det kanske syns?

Efter omvägspromenaden i morse (skrev om hämta bilen och ta omvägspromenad här) vräkte regnet ner och det är som att det vädret är perfekt för mig att skriva i. Så .. nu är jag igång. Igen!

Rehabjogg och nytt pers

När jag ändå är igång med att berätta om att jag är nöjd med mig själv. Idag persade jag på löpbandet. Igen. Jag testade tio minuters jogg och till och med lite, lite snabbare än jogg. Och det känns så hiiimla bra. Förresten är jag inte bara nöjd med att jag kan jogga i tio minuter utan att få ont i knät. Jag är också stolt över att jag stannar där. Skynda jättejättelångsamt, sa han. Fysion. Ja, men då gör jag väl det?

nöjd med mig själv, rehab, knärehab, malin lundskog — men så svettig o go o glad efter både att det funkar med jogg och att jag håller igen!

Ses snart igen. Heja oss som kommer igång igen. Och som håller igen när det är på sin plats.
Kram Malin Lundskog

PS. Undrar ni varför jag rehabjoggar? Jo, jag spårade ur i vintras och pajade både korsband och ledband, som ni kan läsa mer om här.