Löparglädje

Miljövänlig löpning var en av alla ingredienser i trail-loppet jag sprang i de italienska bergen. Några av de övriga ingredienserna var helt fantastisk miljö, väder, vin, branter, människor, mysiga smågator, vyer, vinfat, branter, kossor, branter, åsnor, hästar, branter, musik och spännande bana. Och min springkompis förstås. Hur som helst: den här artikeln handlar om miljö och hållbarhet. Den förra hittar du här om du vill läsa om hur vi vann trail-maran …

Egentligen är det underligt att något så naturnära som löpning (kanske särskilt traillöpning?) inte alltid är miljövänlig, eller hur? För är det något vi är när vi springer trail så är det nära naturen. Det vi är nära och blir medvetna om brukar vi oftast bli måna om. Men ibland räcker inte vår klokskap längre än näsan …

Miljövänlig löpning

Arrangörerna av Valtellina Wine Trail, loppet som jag sprang, var noggranna med att hela arrangemanget var miljövänligt och att loppet inte på något sätt ska påverka miljön i omgivningarna vi springer. I alla fall inte påverka negativt. Det de fokuserade på var nedskräpning. Och vet ni: ja såg inte något skräp längs de 21 km jag sprang. Nej, inte ens en pappmugg vid någon av vätskestationerna. Du som har sprungit lopp förstår hur fenomenalt det!

Den obefintliga nedskräpningen hade arrangörerna förberett genom att ge oss varsin ihopknycklingsbar mugg i goodie bagen. Och dessutom skriva att glas var obligatoriskt att ha med sig för alla oss löpare. Visst är det bra? Vi sprang alltså runt med varsin mugg för påfyllning vid de olika vätskekontrollerna. Och vinprovningen …

Jag har full förståelse för att de där värstingarna i täten inte har tid att knyckla upp och ihop sin egen mugg, men vi andra? Alla vi andra som gör det här för upplevelsen och för att ha kul, visst borde vi kunna springa utan att kasta muggar omkring oss? Även på löparfester som Göteborgsvarvet med flera. Och ska vi hälla i oss energi från små folie- eller plastförpackningar kan vi gott plocka upp dem också efter oss. Eller plocka upp förresten? Inte slänga alls är väl bättre.

Hållbar löpning

Livet som relaxad löpare (alltså löpning utan press, prestationskrav, måsteträningar och dåliga samveten) gör mig hållbar i både kropp, knopp och själ. Det har jag skrivit om förut, men när vi nu ändå är inne på hållbarhet kan jag ju skriva mer om det. Det handlar ju inte enbart om nedskräpning. Det handlar om vad vi väljer att springa i för kläder, skor och andra prylar. Hur vi transporterar oss till våra löprundor och motionslopp. Och även om vi inte springer i djungeln så är det här med löpning och miljövänlighet en djungel.

Jag är i början av att lära mig och vill veta mer. Vilka material på löparkläder är bättre ur miljöaspekt? Hur kan vi tanka energi om vi inte gör det ur färdiga gels och barer (för oss som springer långt och behöver fylla på under språng)? Vad kan vi tänka på när vi tvättar, både oss och våra kläder och skor? Finns det något vi kan köpa begagnat? Och ärligt talat: hur ofta behöver vi byta våra löpardojor?

Mer om hållbar löpning

Jag har säkert missat några frågor här, säg till i så fall! Det här ligger mig varmt om hjärtat, jag vill ju fortsätta njuta av löpning och jag vet att jag inspirerar fler att göra det. Då kan vi ju lika göra det ur alla möjliga hållbarhetsperspektiv tänker jag. Håller du med? Jag återkommer med svar på frågorna ovan snart, passa på att lägga till några du också! Det här är ju några av de små steg vi alla kan ta för att fortsätta ut o njuta i löparspåren utan att påverka miljön och klimatet negativt. Det lilla stegets kraft du vet!

Och det här skriver jag från tåget, som jag valde att ta från Milano och hem till Göteborg i hållbarhetens anda. Men det är (minst) ett helt eget inlägg.

Förresten, sanningen om våra glas – en kul knorr …

Vi läste på att man skulle ha med sig vindjacka, pannlampa, mobiltelefon. Och glas. Fast det stod på engelska. Alltså ’glass’. Inte ett dugg svårt att förstå, men i våra huvuden trodde vi att vi skulle ha med oss glasögon. Alltså solglasögon! När det står glas?! Dessutom hämtade vi inte ut vår goodiebag förrän efteråt (nu snackar vi goodiebag förresten! Varsin flaska vin, den där muggen och polenta, ost, korv från lokala producenter).

Anyway: min smarta kompis vaknade upp morgonen till loppet och hade i princip drömt sig till att det inte alls var obligatoriskt med solglasögon, utan glas. Dels för att vi skulle provsmaka vin längs löparbanan och dels för att vi hade läst just det där med miljövänlighet och inte skräpa ner. Sicken tur! Eller vi kanske ska kalla det skicklighet? Vi bidrog i alla fall till miljövänlig löpning i de italienska bergen – he he!

Ses snart igen, med mer hållbar hälsa, små steg och annat som gör att vi mår gott.
Är du med då?

HEJA DIG!
Kram M