ö-liv

tomater, träning och tacksamhet i mitten av september

Tomater, träning och tacksamhet har livet bjudit på den här veckan. Tidernas andra ”veckans gott & blandat” är här, med mina highlights från veckan.

Tomater i stora lass från Kerstin på Knippla

Ska vi börja med tomaterna? Någonstans ska vi ju börja och wow wow wow för Knippla-odlade tomater! Jag odlar inte själv i år (hade fullt upp med att driva krog och lansera Mariannes mirakel när sådden begav sig), men det gör Kerstin här på ön. Och som hon odlar! Som tomaterna växer! De är både hur vackra och hur goda som helst.

tomater, träning och tacksamhet, Knippla, bifftomater, tomater, Malin Lundskog, blogg — kolla in den leende tomaten!

Det här är inte, har aldrig varit och kommer eventuellt aldrig att bli en matblogg, men jag har en del spännande grejer vi ska testa med Kerstins tomater. Ikväll blir det stekta gröna till exempel. Vi har semitorkat småtomater, för att frysa in. Och så ska vi sylta och göra marmelad. Dessutom ska vi testa att göra tomatpulver och just nu står focaccia med småtomater och örter i ugnen. Luktar galet gott! Vill ni veta vad vi gör med tomaterna? I så fall återkommer jag om det.

Varför jag skrev ”eventuellt aldrig” här ovan? Jo, för att man ska aldrig säga aldrig.

Träning och att aldrig säga aldrig …

För några år sedan sa jag ”ALDRIG MER!” om att leda gruppträning. Men visst är det tur att man kan ändra sig? Jag kör ju på med utomhusträning här på Knippla, som jag berättade om i första veckans gott & blandat. I måndags återuppstod även träningen för hyresgästerna på Pedagogen Park, för första gången på några år (pandemin ni vet …). Så kul! Tacksam som sjutton för frågan och ser verkligen fram emot måndagarnas lunchträning.

Tacksamhet över mammografi

Jag är tacksam över en himla massa (har ju tränat upp min tacksamhetsförmåga under många år nu) och det jag vill berätta här och nu är min tacksamhet över mammografi-möjligheterna vi har. Är det inte fantastiskt ändå? Vi får gå på undersökning och behöver inte ens själva komma ihåg att boka tid för det utan bli kallade. Det och cytologprov. Jag tvekar inte en millisekund på om jag ska gå eller inte. Jag går. Tacksam så att jag ibland när jag tänker på det börjar gråta.

tacksamhet, mammografi — Med nyklämda bröst, tacksam som tusan!

Västliga vindar och trädgårdsdekoration

Vi går längs med vattnet, mina hundar och jag. Varje dag. I veckan har det blåst västliga vindar och då kan vi hitta både det ena och det andra som kommer inblåsandes med havet. Det ena tar vi med oss slänger (fatta hur mycket skräp från både när och fjärran!!!) och det andra kånkar jag hem och gör trädgårdsdekorationer av. Häromdagen hittade jag en av de här och fortsatte färgkoordinera ute i trädgården. Tacksam över skräp? Ja. Faktiskt.

vägen, västkusten, boj, plocka skräp, Knippla, Malin Lundskog — bojen som inte hänger på spaljén hittade jag. För tung för att hängas upp,
men gav mig en dos gratis träning att bära hem …

Tomater, träning och tacksamhet

Apropå färgkoordination. Vilken orange vecka det har varit? Med tomater, välen och mammografi-skyltar som matchar. Tur att Jackson hade sin orange sele på sig igår eftermiddag när vi var ute och gick. Och lekte. Och badade. Ja, så att veckans färgtema följdes. För om det är något jag är tacksam över den här veckan (också) så är det de här två.

Sicka killar alltså! För det mesta, he he. Ni ska få höra mer om lövjagande hundar och trasiga grindar. Men inte nu. Nu får ni hålla till godo med ett foto från vår lördagseftermiddag.

tomater, träning och tacksamhet, springer spaniels, västkusten, bada, Knippla — Brorsan och Jackson, våra Bruce-brothers …

Over and out och ett gott slut på den här veckan. Vi ses nästa hoppas jag.

Tills dess: stora varma kramar och högljudda hejarop från mig till er!
Malin Lundskog

PS. Ni har väl inte missat att vi är igång med podden Skriverier med Malin och Cilla igen?

Veckans gott och blandat i början av september

Veckans gott och blandat är en ny kategori här på bloggen. Jamen, varför inte tänker jag. Om inte annat för min egen skull. Som en dagbok i veckoformat, typ. Kort format. När jag skriver det här är det söndagen den elfte september. Valdag i Sverige. Träningsdag. Och, har det visat sig, en perfekt dag för makrillfiske.

Psst. Längst ned i det här inlägget länkar jag till gottochblandat-inläggen jag skriver framöver, för er som vill hänga med på dem.

Min första veckans gott och blandat

Den här veckan har jag äntligen varit på humör för träning och inte bara motion. Det var ett tag sedan sist och har massa anledningar, som bränder, bröllop och värmebölja till exempel. För dig som vill läsa mer om träning och motion har jag en uppsjö inlägg här.

veckans gott och blandat, träning — i måndags körde jag ett köttapå-pass på Knipplas finfina utegym

När vi ändå pratar träning, så drog vi äntligen igång träningen i parken här på ön igen, efter uppehåll på grund av bränder, bröllop (känner ni igen?) och dessutom resa till Fårö (återkommer om den). Varje söndag kl 10, förutom när vi inte kör då he he, peppar jag öbor och andra härliga människor. Som idag.

veckans gott och blandat, träning, Knippla, Malin Lundskog — Och ibland är vi tjugofem, ibland fem. Oavsett är vi alltid goa och glada!

Dessutom har jag sprungit med hundarna, men min lille galna Jackson lägger fälleben på mig mest hela tiden, så vi får se hur det kommer att gå med fortsatt springa med hund-löpning … I padelhallen på Hönö däremot är hundarna inte med. Dit drog jag i fredags och spelade lunchpadel. Herregud, så roligt.

Och roligast av allt är nog ändå att jag har varit så tillfreds under veckorna utan träning. Njutit av livet minst lika mycket som den här veckan och låtit mig själv vara i fred. Ni ska veta att det inte alltid har varit så … Men no more dåligt samvete, som Viktoria och jag har pratat massor om i vår podd Min perfekta kropp (den återkommer snart, i något ny tappning. Tror vi …).

Poddar och dåliga samveten

Apropå poddar: i veckan spelade vi ääääääntligen in vårt trettiosjätteavsnitt, Cilla och jag. Av podden Skriverier med Malin och Cilla och ja. Det avsnittet blir en resa. Släpps fredagen den 16 september. Så här glada var vi över att äntligen ses, även om vi sågs online:

Veckans Gott och blandat, podd, Skriverier med Malin och Cilla, författare — Ser ni hur stolt hon ser ut, Cilla? Med all rätt! Hon berättar här om att hennes andra spänningsroman är klar!

Apropå avskaffande av det dåliga samvetet: i torsdags coachade jag de fenomenala kvinnorna i mitt medlemsprogram GLAD FRi STARK. Där pratar vi också mycket om dåligt samvete. Om att vi belastar oss med måsten och borden som kanske inte alls är måste. Eller borde. Gruppträffarna i GLAD FRi STARK är på riktigt en av mina favoritstunder varje vecka. Vissa veckor är det extra favorit-aktigt. Som den här veckan.

glad fri stark, hälsa, Malin Lundskog, författare — tacksam för gemenskapen med kvinnorna på andra sidan skärmen

Redigering, redigering, redigering

Som jag redigerar. Varenda dag. Massor. Det säger förmodligen en hel del om hur kasst mitt manus var från början, när jag nu behöver lägga sanslöst mycket tid på det här. Men vet ni: det är så himla kul! Nästa vecka ska jag bli klar. Med den här redigeringsrundan alltså. Det lär bli fler …

veckans gott och blandat, Malin Lundskog, författare, redigering — Morgon, middag, kväll, inne, ute och på färjan. Jag redigerar överallt! Hela tiden.

Jag är företagare också ja

Jomenvisst, jag är företagare. Jag skriver, tränar och coachar i mitt bolag. Och jag driver (drev? Kommer att driva?) restaurang. Som företagare. I onsdags var jag på nätverksfruksot med Öckerö Företagarförening och Öckerö besöksnäring. Vet ni jag var riktigt nervös för att gå (även om jag cyklade) dit. Eftersom det här var första mötet efter sommaren, kunde jag redan på förhand räkna ut att alla skulle ställa frågor om Den Glade Knoden. Om branden. Om Knippla. Det gjorde de. Och jag berättade det lilla jag vet. Men det som sig mig och som också är anledningen till att jag tar med det mötet i den veckodagboken är att alla som frågar låter sorgsna. Men vi som driver (drev? Kommer att driva?) Knoden, vi har sörjt klart. Nu blickar vi framåt.

transport av cykel under tranportcyklingen till Öckerö Företagarförenings nätverksfruksot.

Födelsdagsbrunchen och -minigolfen

Vår yngste son, av två, fyllde år i går. Tjugofyra. Honom firade vi med sviiiiingo brunch på Lavette, inne i Göteborg. Kanske testade vi en del drinkar där också, men det är väl inget man skriver om på en blogg? Att man dricker drinkar mitt på ljusan dag, menar jag. Hur som helst: Gå dit!

brunch, Göteborg, födelsedag — Inte bara gott, utan väldans trevlig personal på Lavette också. Nästan som hos oss på Knoden, he he

Mätta och belåtna tog vi oss till Allén minigolfbana. Visst är det kul med minigolf? Särskilt när man inte hamnar sist … Och särskilt när de gör en bana fylld med referenser till Kal, Ada, bokmässan och Kurt Olsson. Bland annat.

Veckans gott och blandat, minigolf, kosksräck, Göteborg — kommer ni ihåg koskräcksfrågan?

Och livet på ön, med hundar, man och hela havet

Jamen, det är väl klart att jag har hängt på ön. Det är ju det jag gör. Nästan jämt. Det här har vi gjort den här veckan:

veckans gott och blandat, Knippla, västkusten, utsikt — här stod jag och kände den där första småkyliga, friska, klara, underbara hösten i vinden.

Jackson, som aldrig slutar bada
lyxiga utsikten i morse
först röstade vi, sen fiskade vi makrill

Nu är jag mätt och belåten (igen), efter en middag på stekt , egenfångad makrill. Och valvakan har bara börjat.

Veckans gott och blandat är slut

Även om mitt liv kan verka spretigt så ser jag en röd tråd och den handlar om hav, kreativitet och livsnjuteri, oavsett om det är jobb eller fritid. När jag skriver det här inser jag hur oändligt mycket man gör under vecka. Inte konstigt att man är trött mellan varven? Hur det går med valvakandet återstår att se, men man undrar ju: hur ska vi ha det i Sverige egentligen?

Ses snart igen?
Tills dess: heja heja och varma kramar

Malin Lundskog

Här hittar ni fler inlägg om veckan som varit:

9. Väldigt vackert, vader som läker och vaccin
8. Kvinnohistorier, Qatar och cool belysning
7. Cirkus i huset, Claes kalas och champagnens dag
6. Hösttecken, hundar och hopp om framtiden
5. Mindfulness, manus och mysiga tröjor
4. Hösten kom med hummer hälta och härliga bad
3. Bokmässa, burar och barndomsvänner
2. Tomater, träning och tacksamhet

Ett ja till kärleken och tidernas bröllopsfest

Ett ja till kärleken, till varandra och till hela livet. Ofattbart på så många sätt (hur kan jag ha så vuxna barn till exempel?). Och ändå inte. Min äldste son har gift sig och världen har blivit en fru Lundskog rikare. En alldeles, alldeles underbar en. De är underbara var och en för sig, Albin och Vendela, men tillsammans? Alltså wowowowowowow! Tillsammans är de två helt fenomenala och det är precis så det ska vara.

Ett ja till kärleken

Tänk att ett så kort ord som ja kan innehålla så mycket. Innebära så mycket. Locka fram så oändligt många glädjetårar. Visst är det vackert? Och ömtåligt på samma gång. Ungefär ganska exakt som livet självt.

Men nog om mina filosofier om ordets betydelse, häng med på en bröllopsbonanza i bildform istället. Hoppas de säger mer än mina ord, de här bilderna. Eller, det gör de. För jag har inga ord för hur ofantligt härligt det är att se sina barn så lyckliga, älskade och in i hoppsan glada. Jag har inte heller några ord för hur sanlöst kul det var att de dessutom bjöd upp till tidernas fest här på Knippla. I precis rättan tid. Tre dagar efter branden grät vi igen. Av glädje och tacksamhet.

Scott Sheeran (Ed´s brorsa) laddad o klar
MIna svärföräldrar får skjuts till vigseln
jag guidade gästerna till vigseln
som det flaggades!
en blivande svärmor på g
min fina mamma
om utsikterna var goda?
Utsiken från bröllopet till Marstrand
min pojk! På väg att bli gift
Här kommer hon!
I väntan på bruden
hur vackert?
sagolikt, eller hur?
underbart gäng
Brorsan levererade ring!
De sa JA!
Med vinden i slöjan
Albin och Vendela
bäst är vad de är
Tack o hej?
min coola lastmoppe i bröllopsutstyrsel
här kommer de!
brudbuketten
min store kille, hans fru, min lille killes flickvän o min lille kille
sicket kalas de bjöd på
min man, jag (som hade slarvat bort mina vanliga glasögon he he) och lillebros Jacob

Känslostormarnas vecka

Bröllopet som gjorde mig till svärmor (snälla nån, kan vi bara sluta att belasta det ordet med elakheter och bittra budskap?) ägde rum här på Knippla. Tre dagar efter branden (den kan du läsa mer om här). Ja, ni fattar? Sorgen efter restaurangen, Sveriges minsta och bästa Coop och en naturlig mötesplats hade inte hunnit att lägga sig. Tröttheten efter släckningsarbetet var inte utvilat. Alltså: känslostormarna den veckan hade orkanstyrka. minst. Tajmingen kunde inte vara bättre! Jag menar, vad är finare än ett ja till kärleken egentligen? Och det är kontrasterna som gör livet om ni frågar mig.

Fler bröllop åt folket! Mer kärlek och fler JA till glädjen och kärleken. Yes, man! Men, för jösse namn: de måste inte föregås av bränder. Inte alls!

Fotona har min pappa, Lasse Andersson, tagit. Och det kan hända att jag kommer tillbaka till det här med kärlek och vuxna barn. Om ni vill det? Bloggen är under ständig utveckling och just nu lutar jag åt att dela med mig mer av det är som är mitt liv. Inte bara min kompetens. Vad säger ni om det?

Det brinner på Knippla

”Det brinner här nere”, sa Oscar, en av delägarna, när han ringde mig från vår restaurang igår. Jag hojade ner till Den Glade Knoden utan någon större oro. Har ju inte fått något officiellt larm (kommer ni ihåg att jag är stolt medlem av Knipplas räddningsvärn?), så hur allvarligt kunde det vara?

När jag kom ner (efter ungefär en minut, eftersom allt här på ön är så nära) rök det hysteriskt ur restaurangens skorsten. Bara det fick pulsen att stiga. Sedan såg jag bortom Knoden. Mot lägenheterna de renoverar. Som ingen har flyttat in i än. Tack. Och. Lov.

Mellan vår krog och lägenheterna ligger Sveriges minsta och bästa Coop. Det brann. Där också. I butiken som är navet här. Inte bara för mathandlingen, utan för det sociala livet.

När det brann hann jag ju inte fota, men så här ser det ut nu där det var lägenheter på gång igår.

Jävlar vad det brann!

Det brinner

Och någongång i den här vevan kom larmet på min telefon. ”Stor brand på osv.” Jag behövde inte läsa mer. Jag visste redan. Slängde mig in på vår brandstation tillsammans med mina kollegor och sedan vet jag inte hur det gick till, men hux flux stod jag där i full brandmundering och skickade bort människor som stod i vägen, körde fram vagnar med slangar som drar upp vatten till vattenslangarna och gjorde mitt bästa tillsammans med mina värnet-kollegor och andra öbor.

Vattenslangarna! Stora. Astunga. Med tryck från helvetet. Jag ångrade inte ett enda träningspass när jag stod där tillsammans med de andra och sprutade vatten. Och mera vatten. Och ännu mera vatten. Men branden fortsatte.

Jag har på riktigt aldrig någonsin varit så slut. Inte ens efter mitt värsta träningspass evvvvvvver. Även om fina öbor kom med vatten har jag haft kramp i vaderna i natt …

Efter något som kändes som en evighet, men var ungefär femton-tjugo minuter kom räddningstjänsten från Öckerö. De som kan. På riktigt. Och sen kom de från Lindome, Mölndal, Lerum och Stor-Göteborg. Med stegbilar. Och branden fortsatte. Och jag kan ha fel på brandstationsorter, men jag har för mig att det var så. Kanske att Torslanda ska till också? Ber om ursäkt till er som kan detaljerna. Till er andra: det var många gäng involverade i släckningsarbetet. Tillsammans är så jädra bra!

Nej, vi möblerar inte om på Den Glade Knoden. Det gjorde räddningstjänsten åt oss …

TV, tidningar och radio

Här kan ni höra vad jag säger i P4 Göteborg om natten. Och branden.

Och här pratar jag i GPTV om branden och den fina feelingen på Knippla, när det känns för jävligt.

Här pratar Anna, min fina vän och Knoden-kollega om förödelsen.

Tillsammans är vi starka

Ni vet det där med att vi orkar mer än vi tror? Jädrar vad starka vi var. Särskilt tillsammans. Men när jag såg lågorna slå upp inne på min restaurang, då brast det för mig. Tårarna kom på insidan masken. Och jag gav upp. Det får man när man är värnare. Och även om jag just i den stunden kände mig riktigt svag och som en svikare, så tror jag att det var bästa beslutet. För både mig och de andra. Inte hade jag gjort någon nytta utan kraft i arm och mod i barm?

Så jag gick hem. Ensam. I natten. Ute i trädgården slängde jag av mig utrustningen. Ledsen och ändå så in i hoppsan tacksam över det vi åstadkom. Tillsammans.

igår en blomsterspaljé, idag upphängningsanordning för rökkontaminerade kläder …

Att det brinner på Knippla är inget hinder för att känna hopp. Idag är det dagen efter och vi gråter tillsammans här på ön. Ger varandra värme, omtanke och sprider ett riktigt gôtt jävlaranamma omkring oss. Vi bryter ihop. Och kommer igen. Tillsammans!

Att prata ömål är som att ha en hemlighet.

Att prata ömål är som att ha en hemlighet och den hemligheten vill jag veta allt om. Att höra de infödda Knippleborna prata är som det var att (tjuv)lyssna på vuxna som barn. Man hängde med på enstaka ord och meningar, men mellan varven förstod man inte ett dugg. Vet ni vad jag menar?

Även om jag kanske förstår allt fler av orden de använder i sitt hemliga språk här på Knippla, så vete sjutton om jag nånsin kommer att prata ömål (i alla fall inte så att Knipple-borna förstår vad jag säger). Det måste jag ju inte heller. Men jag tycker att det här med dialekter är fascinerande. Och jag blir nyfiken på var orden kommer ifrån. Blir nyfiken på historien. Varför säger de ekrann när vi säger litegrann, till exempel? Eller ere till ejder? Gjorde man det överallt och de bara är bättre på att bevara sin historia eller är det olika ursprung till orden?

Quiz med ömål

Vissa av orden är inte ens de infödda ö-borna överens om. Det gjorde det extra kul när vi körde kategorin ö-mål på vår senaste quiz på Den Glade knoden. I flera dagar efter quizen gick några av dem runt och funderade på om det verkligen stämde, det som några av de andra ö-borna intygade var rätt. Jag är ju bara en tjotte, så jag har ingen aning …

att prata ömål, Knippla, västkusten, fiskmås, gale — en gale som går in för landning

Här är orden de skulle gissa (eller veta) vad de betyder:

Gev, uttalas ungefär ’djev’ och betyder ett turligt utfall/resultat.
Meij, är en utmärkt position på till exempel ett sjökort. Någon ville ha det till att det var ett ensmärke.
Wem, är ett tillstånd när man är typ lite yr. Kan det hänga ihop med vimmelkantig undrar jag? Eller vimsig?
Hoar, kommer ihåg.
Töga betyder dimma
Gale är en fiskmås. Ett av orden som inte var nytt för mig. Var det nytt för dig?
Naver uttalas med öppet a, som i kanske, vilket gale också gör förresten. Vad det betyder? Katt.
Knod är en knot/knorrhane som är en fisk.

att prata ömål, Knippla, fiskmås, dialekt, gale, västkusten — Nästan nere …

Den Glade Knoden

Restaurangen jag driver tillsammans med min man, vår äldste son och några av våra bästa vänner med en av deras söner heter ju Den Glade Knoden. Det beror inte på att det är just en fisk, utan att Knippleborna förr i världen kallades för Knodar av grannöarnas invånare (som i sin tur kallades för någon annan fisk eller fågel). Kanske inte alltid i positiv bemärkelse, men ändå en bit historia som är kul att bygga vidare på. Dessutom lade vi ju till glade i namnet, så det känns ändå bra.

Nyfiken på Knipplas historia

Apropå nyfiken, så är jag så nyfiken på Knipplas historia och ursprunget till orden de använder att jaghar påbörjat min tredje roman. Den är just historisk. Och utspelar sig här i krokarna. Kan inte bärga mig tills jag ska researcha ännu mer för den! Så spännande att ta reda på mer om de astuffa levnadsvillkoren på en liten ö i södra Bohuslän. Även om man kan tycka precis vad som helst om avgränsningar och skillnad mellan vi och dem så är detta med dialekter en del av historien och kulturen. Är inte det värt att bevara? Och att lära sig om man råkar bo på en liten ö där de de har sitt eget språk …

Förresten, det där med tjottar som jag skrev om. Det är sådana som jag. Stadsbor. Eller fastlänningar, eller vad vi nu kan vara. Vill ni veta varför öborna kallar oss tjottar? Det kan jag i så fall berätta en annan gång.

fiskmås, gale, västkusten, dialekt, ömål, Knippla — ser ni hur fötterna har varit och touchat landningsbanan några gånger?

För, vi ses väl en annan gång? Så kanske måsen har landat också …
Kramar i massor (så länge) o HEJA HEJA ER!
Malin Lundskog

Vi släcker bränder och hoppas att övning ger färdighet

VI släcker bränder som är på låtsas (thank god!!!) och hoppas att övningarna vi gör ger färdighet när (om!) läget blir skarpt. Och i vanlig ordning lär jag mig nya saker varje dag. Som man gör här i livet, ni vet.

vi släcker bränder, övning ger färdighet, värnet, räddningtjäsnten, öckerö, knippla — vatten har vi gott om här i närheten i alla fall

Jag är en av Knippla-räddningsvärnets senaste rekryter och. Kan. Typ. Ingenting. Jag gick med i värnet dels för att jag fick frågan och dels för att det känns fint att (förhoppningsvis) kunna vara till nytta för andra. Att vara en del av det stora som verkar för allas vår trygghet. Ja, ärligt talat gick med av ego-skäl också: jag vill lära mig nya saker. Och väcka gamla, som HLR, till liv.

Ordning och reda?

knippla brandstation, vi släcker bränder, övning ger färdighet, värnet, räddningtjäsnten, öckerö, knippla — kläderna redo

vi släcker bränder, övning ger färdighet, värnet, räddningtjäsnten, öckerö, knippla, stövlar, redo — Kläderna är så redo de kan bli. Bara att hoppa i stövlarna!

Till Knippla går det ingen bro

I mitt förra liv, när jag bodde en knapp mil från Göteborgs centrum hade jag inte en tanke på att det inte finns brandbil och ambulans överallt. Eller att det på en liten ö som Knippla är frivilliga som får larm från räddningstjänsten och oftast är först på plats. Jag var … lyckligt ovetande? Hur är det för er, har ni tänkt på hur hela den här apparaten fungerar?

Det går ju liksom ingen bro till Knippla, så ambulanser och brandbilar som är stationerade på Öckerö (den stora ön i kommunen) behöver en stund på sig för att komma ut. Ambulanshelikoptern står inte och väntar nästgårds den heller och ambulansbåten är stationerad i södra skärgården. Jag bor i norra, med hela Rivöfjorden (där alla stora fartyg seglar in till och ut från Göteborgs hamn) emellan. Såatteeeee, det där man tar för givet är inte så givet. Vilken grej det är, allt som funkar i samhället ändå!

vi släcker bränder, övning ger färdighet, värnet, räddningtjäsnten, öckerö, knippla, vattenslang

Hur som helst. I går övade vi på att hämta vatten i havet och att sedan styra brandslangen. Vi tränade med en smal slang, men när vattnet kom med fullt tryck, då var det ta mej tusan läge att spänna musklerna för att kunna styra strålen rätt.

Vi släcker bränder och jag kör fyrhjuling

hej hå, hej hå … kände mig som en av de sju dvärgarna på väg till gruvan. Men var på väg till brandpost med verktyg som öppnar både brunnen och vrider igång vattnet.

Jag öppnade brunnar där brandposterna finns och eftersom det inte var skarpt läge fick jag, som knappt har kört en moppe i hela mitt liv, köra fyrhjuling. Med släp! Jag har aldrig kört med släp förut. Det kanske är galet för en femtioplussare, men … så är det. Men igår brände jag runt på ön med fyrhjuling och släp. Och vet ni vad?! Jag backade in i garaget igen, när övningen var slut. Det var nog ändå det svettigaste av allt, även om den där slangen med fullt tryck var rätt bångstyrig.

vi släcker bränder, övning ger färdighet, värnet, räddningtjäsnten, öckerö, knippla, malin Lundskog, fyrhjuling — ute och kör en sväng med fyrhjulingen

Jag hoppas innerligt att jag får hålla mig till övningar. Var rädda om varandra och er själva. Drick tillräckligt med vatten, elda inte i kuling och parkera för jösse namn inte så att brandbilen inte kommer fram. Då ryker era bilar (skämtet med att ”ta den med dörren” kanske blir verklighet).

Ju mer jag lär mig, desto mer ödmjuk blir jag för alla de som arbetar med det här. på riktigt. Och precis som i livet i stort: övning ger färdighet. Väl?

PS. Det kan hända att Knipplas frivilliga värn får ta plats i nästa roman (den som är aktuell nu, kan du läsa mer om här). Man vet aldrig …