Den som kom på det där uttrycket novent var säkert gôrnöjd med ordet. Och det är ju finurligt, absolut. Men. Alltså. Äntligen är Novent över, för jag tycker två saker om fenomenet (eller vad vi nu ska kalla det) novent och det är:

• är vi så sålda på snabba belöningar att vi inte kan hålla oss några veckor?
• kan vi inte stå för att vi vill dra igång med lampor och lyktor och stjärnor utan att skylla på novent?

Nej, jag är inte alls irriterad även om det nog låter så (att det här med rätt ord och ton ska vara så klurigt?). Jag gillar ju nytänk och dessutom finns det så himla mycket i världen som är värre än att människor anammar novent. Men jag tror att det här med novent speglar samhället på ett sätt. Som i min första punkt med de snabba belöningarna. Vi är så vana vid quickfixar och genvägar och har inte alls det tålamod som vi en gång hade.

Ta musik som ett exempel. Vet ni hur mycket längre intron till låtar var förr. Och då är förr typ 80-talet? Jo, förr (fortfarande 80-talet, även om jag tycker att det är nutid) hade en låt 20-25 sekunders intro och nu är vi nere på 3-5. Ja, ni fattar ju. Tänk The final countdown (är det ett av de bästa introna förresten, eller är det sweet child of mine?).

Och tv-program, som årets julkalender. Jag såg att Anders Hansen uttalade sig om att vi skulle bli helt uttråkade av att se 80-talsversionen nu. Det behövs snabbare klipp och mer pang på och rätt in i handlingen för att fånga 2023 års människorhjärnor. För övrigt älskar jag även årets version av julkalendern, precis som jag gjorde då. Förr.

Jag vet inte om det här är bra eller dåligt, men känns det inte lite stressigt?

Äntligen är novent över?

Och min tanke om att vi behöver ha en ursäkt för att släpa fram jullådorna och tända adventsstjärnor och julslingor redan i november. Kan vi inte bara göra det, utan att behöva luta oss mot att det faktiskt finns något som heter novent. Ta ansvar för vårt beteende. Visst är vi flockdjur och vill vara som andra, vilket gör det jättelätt att haka på fenomen man tror att man måste haka på. För att ”alla andra” gör det. Eller har det. Eller är det eller vad det nu kan vara.

Hur jag gör med novent? Nä. Inte min grej. Däremot plockade vi fram adventsstjärnor och hängde ljusslingor runt trappräcken någon gång i mitten av november. Både för att vi ville, men också för att vi dels hade pepparkakshusbakstävlingen med barnen då och för att här ute på den syndiga ön (ha ha, läste ni mitt inlägg igår?) blir det jättemörkt. Alltså J Ä T T E M Ö R K T. Om inte fullmånen lyser upp förstås.

Men äntligen är novent över och december är här säger jag. Vad säger ni?

Over and out, vi ses snart igen och tills dess: HEJA alla, både noventfirare och andra.
Kram Malin Lundskog