Drömliv

Såhär blir du bäst, en julklapp till er från oss

Såhär blir du bäst blev gåvan från mig och en av mina kunder när vi pratade i en livesändning på Instagram idag.

Jag har kört livesändningar nästan (nästan!) varje dag i en månads tid nu och innan jag drog igång de dagliga sändningarna frågade jag mina följare om vad de ville att jag skulle prata om. Så himla tacksam för alla förslag och har nog tagit upp det mesta av de ämnen jag fick förslag på. Men! En fråga har jag dragit mig för att live-sända om, för hur sjutton pratar jag om ”hur blev jag bäst”?

Hur blev du bäst?

Ja, den frågan fick jag av Jenny, en av mina kunder. Ni fattar ju, hur sjutton svarar man på den frågan? Det gör man inte … Eller. Det gör man kanske, men jag kunde inte svara själv så jag bjöd in Jenny på ett livesamtal för att få svar på frågan och vet ni vad? Svaret gäller inte bra mig. Det gäller er också! För svaret på frågan om hur jag blev bäst är också det hetaste tipset jag kan tänka mig på hur du blir bäst: nämligen att vara sig själv.

Här kan du se och höra hur vi resonerar kring det hela. En julklapp från Jenny och mig till er alla!

   
  
 
 
  Visa det här inlägget på Instagram
  
 
 
 
 
 
 
 
  
 Ett inlägg delat av MALIN LUNDSKOG 🄶🄻🄰🄳 🄵🅁🄸 🅂🅃🄰🅁🄺 (@malinlundskog)

Såhär blir du bäst, springer spaniel, jul, mindset, motivation — Brorsan hälsar och önskar god jul han också. Behöver inga reflekterande samtal för att veta att han är bäst 😉

Ett julklappstips till får du och det är ett som faktiskt kan hjälpa dig på vägen att vara dig själv. JANUARiKALENDERN! Du vet, kalendern för ditt goa mindset, dina goa vanor och ditt goa samvete, oavsett om du är dig själv eller inte …

GOD JUL allihop!
Massa kramar, på behörigt avstånd och med nytvättade händer
//Malin Lundskog

Halvårsrapport från Malin på Knippla

Halvårsrapport från Malin på Knippla … Det är alltså ett helt halvår sedan som vi lämnade Göteborg och tog färjorna ut till den lilla ön i södra Bohuslän. Oj, vad tiden går fort när man har kul! Och det är faktiskt precis det jag har här. Kul! Jag har det till och med så bra att jag inte tror att det är på riktigt. Men, å andra sidan så kanske det är en kombination av att bo på ö och att hela världen är upp och ner och inte på riktigt just nu med tanke på Covid 19. Eller, hur känner ni?

Mina tre första månader som öbo kan du läsa om här: Mitt första kvartal som öbo är ett drömliv så jag fortsätter med nästa tre månader i det här inlägget.

Juli, augusti och september sommaren 2020

Förutom lättnaden när corona-smittan verkade lätta och vi allihop mer eller mindre lärde oss att leva med att tvätta händerna mer än vi någonsin har gjort förut och hålla längre avstånd än vi egentligen vill så är det här sommarens höjdpunkter. Ja, faktiskt bara höjdpunkter! Jag tror inte att jag har några lågpunkter (?) att berätta om, även om jag som de flesta av er andra saknar kramar, kalas och konserter.

UtonNjut!

Det är väl ingen överraskning för någon av er att jag gillar att vara utomhus, men så mycket utomhus som jag har varit sedan jag blev öbo har jag nog aldrig varit. Det här är förvisso året då allt behöver ske utomhus, men ändå!

Som vi har badat, båtat och firat födelsedag. Lärt känna sommargäster och året runt-boende ännu mer i de tappra försök som har gjorts att coronamässigt ha evenemang, som auktioner och konserter. Så som de tydligen brukar ha här på ön.

mamma och jag har badat
Brorsan och jag har badat
visst är de fina?
en son och en Brorsa
min födelsedag på klipporna

Här är det enkelt att vara. Det räcker att gå utanför dörren så har du en klippa att slappa på eller hoppa från. Och människor att småprata med m du vill det. Inget meck med att packa och förbereda massor (oj oj oj vad jag inte tycker om att packa och förbereda inför resor och picknickar … ). Jag tror att det här är en av anledningarna till att jag tror att det inte är på riktigt det här med vårt öliv – sommaren var som ett enda långt sommarlov. Även om vi jobbade, både min man och jag.

Träningen som aldrig tar slut

Wow:en från sammanfattningen av mitt första kvartal på Knippla hänger kvar och människorna fortsätter att välkomna oss in i gemenskapen.

Just det ja: utomhusträningen som jag inte visste vart det skulle barka hän med den bara fortsätter och fortsätter. Ända fram till slutet av augusti körde vi tre pass i veckan och jag var aldrig ensam. Inte ens i närheten av ensam. Det är jag fortfarande inte långt in på hösten, men nu kör vi enbart träning på söndagar.

Malin på Knippla, träning utomhus — Jag kallar den: dips with a view

Båtar och fiske

Vi har hunnit komma sist i en fisketävling och köpt två nya båtar. Galet? Ja, men låt mig förklara.

Fisketävlingen var ett äventyr, även om det inte hände någonting. Tjugofyra båtar från ön tog sig ut till Knipplas västsida. Tutan ljöd när vi fick slänga i våra krokar och två timmar senare tutade det för att tävlingen var över. Mest fisk vann. Enkel matematik att vi med exakt noll fisk på kroken kom sist. Det kan vi ju bjuda på, som rookies i övärlden. Men vänta bara … Det blir säkert fisketävling nästa år. Och hur som helst gick startavgiften till Knippla IK och jag är mer än gärna med och bidrar till både idrotts- och andra föreningar som ser till att ön lever vidare. Här kan du läsa om Knippla och de föreningar som finns här.

Vi får napp …

Så var det där med båtar. I plural. Det började med att vi ville ha en mer fiskevänlig båt än den vi hade. När vi kollade runt bland proffsen ute på sjön, så verkade hyttbåt vara hett. Min man rekade. Ringde på en annons och fick svaret att visst, ni får titta på den. Men det kanske är lite avigt, för den ligger på Knippla … Inte visste säljaren att han var på väg att sälja just den båten som min man hade suttit och tittat på från balkongen på vår lägenhet (du vet den vi hade på rivningskontrakt). Både den och båtplatsen blev vår!

ser du dörjlinan?
första krabban (av hur många som helst!)
håvar in krabbor …
Gaisare är att även för en ÖIS:are
inlagd makrill. YUMMIE!!!

Och nästa båt? Den hänger ihop med vår och två av våra vänners vilja att utveckla ön och ölivet till något mer. Något större. Jag berättar mer om det snart, men i och med den här båten har vi startat Knippla båtcharter … Sicken cliffhanger va?

Knippla båtcharter, Sarita 2.0 — Sarita 2.0

Hus

Och störst av allt under andra kvartalet kanske ändå är husköpet. Vi köpte hus i augusti! Säg det inte till någon, men jag tror att det bästa huset på ön … Jag är så himla tacksam över att vi hann att bo i lägenheten i några månader. Den hade balkong i västerläge och just det läget var drömmen för mig när vi började fundera på att bo på ö. Väster. Med bara hav utanför fönstren. Vad jag inte visste då var att västanvinden (som är den vind vi har oftast här) gärna tar i som fasen. Inte sådär som den gör innan i Göteborg. Eller ens när jag har varit ute och seglat förr. Utan verkligen. Ta. I.

bästa huset på ön 😉
vedeldad bakugn!
balkong med utsikt

Vårt hus ligger mitt på ön, men har ändå utsikt över hamnen och ner mot Björkö, Kalvsund och till och med hamninloppet mot Göteborg. Det känns som att vi har alla goda krafter med oss, för det gick nästan lika smidigt att köpa huset som att köpa båten. Jag ringde och tjatade på mäklaren om att få titta på huset innan visningen och han tyckte förmodligen att jag var tillräckligt jobbig, för … en dag senare skrev vi kontrakt!

Och apropå kontrakt: för kanske sex-sju år sedan började drömma om att sitta i ett hus på en ö och skriva roman. Gissa vad jag gör en hel del just nu? Just det. Sitter på en ö och skriver roman. En uppföljare! För mest av allt sitter jag på en ö och redigerar en roman som kommer ut 2021. Ja! Jag vet! GALET!!!

Halvårsrapport från Malin på Knippla

Det här halvåret har inte varit klokt. På många sätt, det vet vi ju allihop. Men oj vad det hinner hända saker under sex korta månader ändå.

Jag älskar verkligen livet på Källö-Knippla, en av öarna i Öckerö kommun som ligger allra längst söderut i Bohuslän. Det är enkelt, utvecklande, lärorikt, fyllt av glädje och kärlek och det känns som att jag har hamnat på precis rätt plats. Och ja, jag nyper mig i armen mellan varven för att kolla om det verkligen är sant: båt, hus, förlagskontrakt och en utsikt som heter duga.

Dags för hummerfiske

hummertina på väg ner
Oh captain my captain!

Nu ser jag fram emot ännu mer hummerfiske, isvindar och mörker. Och så fort det blir möjligt vill jag bjuda hit varenda en av er på en riktig brakfest, både öbor och fastlänningar. Med träning, bad och härfiskad fisk. Och kramar! Vill ni komma?

Den här halvårsrapporten från Malin på Knippla är en väldigt övergripande sammanfattning. Du följer väl bloggen för att hänga med på allt som händer däremellan? Och för att få mina tips för att må bra förstås. Jag jobbar ju också och är så himla tacksam över att jag har valt att jobba mycket online …

Förresten, du vet väl att jag är oftare på Instagram än här på bloggen? Häng med mig där också, där har vi också kul! Här hittar du mitt Insta-konto

Malin Lundskog skvätter vatten, västkusten, Knippla — Ta mig vatten över huvudet? Gärna!
Foto: Viktoria Davidsson

Ses snart igen!
Tills dess: HEJA DIG!
Kram Malin Lundskog (jadå, med nytvättade händer och på avstånd)

PS. här är fler inlägg om vad som har hänt under JAS-månaderna 2020: Så här blir du av med dina bekymmer och Reflektion i stillhet och fullt ös framåt och Skärgårdsleden är ett hett hemestertips

Reflektion i stillhet och fullt ös framåt!

Reflektion i stillhet och fullt ös framåt är en sammanfattning av min sommar 2020. Jösses vad mycket av både det ena och det andra jag har fyllt dagarna med. På slutet har det blivit ännu mer fullt ös, så jag är beredd att ta semester. Igen …

Egentligen skulle jag nog kunna säga att rubriken på det här inlägget är en sammanfattning av mitt liv och inte bara av den här sommaren. Det är ganska exakt precis så jag vill ha det och eftersom jag tar chansen att välja hur jag lever så … blir det oftast ganska exakt precis så. När det inte blir så har jag möjligheten att välja inställning till det, men det är en helt annan fråga som jag skriver om en helt annan dag. Nu vill jag berätta om min sommar och vad jag dels har reflekterat över och dels lagt in full (eller i alla fall halvfull) gas på.

Reflektion i stillhet

Reflektion kräver stillhet, så det kanske är onödigt att poängtera. Men ändå. Jag har stillat mig och känt att all träning på att landa har gett resultat. Det där med stillhet kommer nämligen inte gratis för mig, stressjunkie som jag är.

Det jag har reflekterat över i all den här stillheten är att mitt liv är himla underbart! Att det ger livet ett enormt mervärde att våga stanna och våga ta emot allt jag känner, för tro mig. Ni är inte ensamma om att ha skitdagar, vara alldeles för trötta eller ifrågasätta meningen med hela alltet … Men när jag vågar möta det så är det mycket lättare att se och känna att det är som det är och jag gör det jag kan just nu. Det är mycket lättare att känna tacksamhet när jag inte rusar på eller rymmer från mig själv.

Naturen, kramarna och sociala medier

Jag har också reflekterat över hur ohemult bra jag mår av att vara i naturen. Nära havet. I havet.

Något jag har tänkt mycket på är också mitt behov av fysisk kontakt. Jag saknar det! Jag har min man och min hund, så jag är inte helt utan kramar, pussar och klappar. Men ändå. Mina vänner! Mina föräldrar! Svärföräldrar. Och mina barn! Herregud vad jag längtar efter att krama dem. Och faktiskt också mina kunder. Att ta på dem jag tränar med, high fives och ryggdunkar och kramar har varit så naturligt och viktigt. Men … ja, ni vet. Det är som det är just nu.

närhet, kramar, covid 19, hund, springer spaniel, Malin Lundskog, hälsa, må bra — närheten … vad mycket den betyder!

Och kanske den största insikten av dem alla: jag pausade sociala medier i två veckor under sommaren. Alltså, jag älskar sociala medier. De ger massor! Det är ju genom dem jag jobbar. Säljer. Och kommer i kontakt med fantastiska människor. Men … OJ OJ OJ vad det gav mersmak att inte vara där ute. Vilket lugn.

Jag vet att både du och jag vet det här, men jag har haft svårt att hålla mig borta (ja, ni ser ju – det är det som är grejen med social medier: vi blir beroende! Och utan att vi vet om det stimuleras våra hjärnor att vilja ha mer och mer och mer … Jag kommer definitivt att pausa igen, även om jag självklart är jätteglad om du vill hänga med mig på Instagram, som är platsen där jag är mest.

Fullt ös framåt!

Ja, det var ju det där med kontrasterna den här sommaren. Det här livet. Och herrenaddå vilket ös det har varit!

Jag har haft utomhusträning hela sommaren här på ön. tre gånger i veckan har vi kört och det har varit helt grymt. Både fysiskt, men framförallt har jag hittat min plats på ön.

Vi har fiskat! Oj oj oj, som vi har fiskat makrill och krabba. Kanske inte är så ösigt i sig, men utvecklingen för mig som fiskare och det alldeles underbara med att ge sig ut i massa olika väder. Det har gett fullt ös i hela mig!

västkusten, öliv, Knippla, springer spaniel, Malin Lundskog, hälsa, må bra — skeppshunden hänger med på allt!

Och baden, promenaderna på nya ställen, löprundorna på nya stigar och två nya båtar … En av de båtarna är ett resultat av ett nytt företag och innan man startar företag är det en himla massa ös i hjärnan.

Romaner och nytt hus

Apropå ös i hjärnan: jag skickade in manus till roman till ett gäng förlag vid midsommar. Arbetet med det karaktäriseras verkligen av fullt ös. Eller, ös kanske inte är rätt ord. Snarare kaos! Kaos i både kroppen och knoppen och själen. För dig om undrar om jag har fått svar så … ja, det har jag. Det satte igång energierna igen kan jag säga. Och jag återkommer med mer om vad svaren innehöll och vad som händer nu. Men … det här är ju ändå en hälsoblogg och inte en författarblogg, så lägger inte så mycket krut på det här.

reflektion i stillhet och fullt ös framåt, hälsa, nytt hus, Knippla, öliv, åretruntboende, nystart, flytta, Malin Lundskog — här bor jag nu – välkommen!

Men vet ni vad som har behövt mest av min kraft den här sommaren? Jo, att vi har köpt hus! Kanske även ovissheten jag har levt i som har bott i rivningskontrakt även om jag inte har varit medveten om det. Men husköpet. Fort som sjutton gick det och ni vet ju hur det är med flyttar. Att flytta är något av det mest stressfyllda vi gör i livet (i paritet med att gifta och skilja sig) och att då titta på hus dag ett, få nyckeln dag två och sen flytta ut säljarna och in oss veckan senare … Nu snackar vi fullt ös framåt.

Sommaren 2020 är inte lik någon annan sommar

Den här sommaren är verkligen inte lik någon annan sommar, ändå är den ganska lik. Jag brukar bada massor, springa en hel del, vara ute med båten och äta glass och det är precis vad jag har gjort den här sommaren också. Men jag har badat ännu mer! Sprungit lite mindre. Varit ute med inte bara en båt utan flera (återkommer om anledningen till att vi har en egen flotta just nu. Stay tuned, för det är spännande!) och dessutom fiskat mer fisk och fler krabbor (ätbara alltså) än någonsin förut. Glassen? Tja, det intaget är nog ganska likt andra somrars.

Och så har vi ju det här med Covid19, som jag hade i åtanke när jag skrev om min saknad av kramar ovan. Corona har också gjort att jag har umgåtts med nära och kära på sättet jag älskar: utomhus! Och som också har gjort att jag inte har umgåtts med nära och kära på andra sätt jag älskar. Inomhus. Nära.

Svensk sommar

Men, bortsett från närheten inomhus, så har faktiskt inte corona påverkat just min sommar så mycket. TACK för att dem jag har omkring mig har hålla sig friska!!! Vi brukar dessutom hålla oss hemma på sommaren, så ingen större skillnad på den fronten.

solnedgång, västkusten, Knippla, öliv, Malin Lundskog — och solen går ner i nordväst …

Dessutom älskar jag alltid Sverige, men svensk sommar alltså. WOW för den! Och för både reflektion i stillhet och fullt ös framåt.

Hur har din sommar varit? Berätta gärna! Och förresten, vad tycker du om kombon reflektion i stillhet och fullt ös framåt?

Vi ses snart igen.

Tills dess:
HEJA DIG!
Kram M (ja, på avstånd och med väldigt nytvättade händer)

Mitt första kvartal som öbo är ett drömliv

Mitt första kvartal som öbo, hur har det varit. Egentligen alltså. Är det den där dansen på röda rosor, helt utan taggar, som jag visar upp på Instagram eller finns det nackdelar med ö-livet? Häng med, så får du se!

Mitt första kvartal som ö-bo!, Knippla, Bohuslän, västkusten, hamn, himmel, moln — på väg in i hamn innan vädret kommer dit …

Mitt första kvartal som öbo är ett drömliv

Jo, nu har vi alltså bott på Källö Knippla längst söderut i Bohuslän i exakt tre månader. Och jag vet inte hur många gånger om dagen jag säger till mig själv, eller till Brorsan eller någon av de andra öborna, att jag fasen i mig tror att jag har hamnat i paradiset. På riktigt! Det här är så drömmigt att jag, som tycker att det är viktigt att kunna sätta ord på mina känslor, inte vet vad jag ska säga. Annat än wow! Och ååååhh, vad bra vi har det! Eller herregud, vilket härligt liv vi lever!

Havet!

Havet! Alltså … att ha havet ungefär tio meter utanför dörren är inget annat än en sanndröm. Att höra friska måsar, titta på dykande tärnor, njuta av salta bad, kala klippor, solnedgångar, tystnad, friska vindar och inte ha så många valmöjligheter (affärer, caféer, krogar osv osv) gör livet så himla enkelt. Ger livet så himla mycket liv!

Jag vet, jag vet, jag vet! Jag får höra det ungefär hela tiden: vänta bara tills vintern kommer! Men, efter all min träning på att vara här och nu och njuta av livet medan det pågår så tänker jag inte så mycket på det. På vintern. Mörkret. Stormarna. Kylan. Jag tänker inte på det annat än med känslor av frid. Lugn. Skrivro. Bokläsning. Och långa promenader och löprundor utan att möta (så många) människor. Men nu är nu. Och nu skulle jag ju berätta om mina första tre månader som öbo.

kaprifol, Bohuslän, Malin Lundskog, sommar, västkusten — du doftar så gott och du dansar bra?

Knippla, den vänliga ön?

Du har säkert redan förstått att jag är helfrälst! Det är vacker som sjutton och kaprifolen doftar så gott så jag gråter. Jag har dörjat makrill som aldrig förr och lärt mig nya ord! Smegevörn till exempel … Gissa vad det betyder! Jag har glidit förbi tumlare, sett säl som leker, hoppar och skuttar i vattnet. Och jag får bagebröd levererat till dörren.

öbo, Källö-Knippla, börja makrill — säga vad man vill om Brorsan, men hans flytväst matchar ju solnedgången helt perfekt!

Jag har aldrig någonsin känt mig så välkommen någonstans som jag gör här. Av alla härliga människor här på ön är det bara en enda gubbe som har skickat ut andra signaler. En enda! Det är faktiskt den enda taggen på rosen än så länge. Eller förresten, det och att det är klurigare att leva precis så hållbart som jag önskar. Jag har tagit bilen till stan några gånger mer än jag vill och det beror på att jag inte vill åka buss (corona) och att jag inte kan cykla alla milen med Brorsan i släptåg. Jag kan nog inte ens cykla en enda kilometer med honom i släptåg, herrenaddå vad vi hade trasslat in oss i varandra …

Malin Lundskog, fiskelycka — fiskelycka måste ju inte innebära att man får napp …

Sådant som jag tidigare har varit med om någon enstaka gång på semestern har blivit vardag. Inte vardag som i att jag är blasé. Inte alls! Det bara ökar tacksamheten över att vi tog steget. Sålde huset och … tappade inte pengarna, men bor i en lägenhet på rivningskontrakt och inte vet vart vi ska ta vägen om den blir uppsagd innan vi hittar ett hus på ön. För det vill vi göra! Hur som helst: tacksamheten är enorm över att vi är så överens om det här, min man och jag.

Jag splitsar tampar och tränar

splitsad och taglad tamp — *Splitsar och taglar som värsta sjömannen.*
*Kanske även platsar på ljugarbänken?*

Just det, vi har köpt en ny båt som vi kan bo i om det kör ihop sig. Jag har återupptäckt den ädla konsten att splitsa och tagla en tamp. Och jag kunde faktiskt inte hålla mig, särskilt inte eftersom jag var ivrigt påhejad av en av the locals, att dra igång träning på ön. Så nu tränar vi tillsammans här tre gånger i veckan och ni vet ju hur kul sådant är! Som en extra krydda på det goa ö-moset! Vill du vara med om du har vägarna förbi? Välkommen! Läs mer här!

en tidig torsdagsmorgon …
En regnig söndag med tippen som bakgrund.
Hur vackert som helst ändå …

Ja, det här var en snabb sammanfattning, för ni är ett gäng som har frågat. Tack för det! Har ni fler frågor om ö-liv eller andra roliga och hälsosamma saker är ni självklart välkomna med dem.

Förresten, egentligen kanske sammanfattningen av mitt första kvartal som öbo kort och gott hade kunnat vara ” jag älskar ö-livet”?

Mina tidigare inlägg om mitt liv som ö-bo hittar du här:
Drömlivet på ön börjar med ett rivningskontrakt
Påminn mig om min förundran när ö-livet blir vardag
Coronamilen och nya upptäckter i närområdet

Dessutom fyller jag på här med senare inlägg om livet på ön:
Halvårsrapport från Malin på Knippla
Mitt liv på Knippla är fyllt av liv och hav och …
På Knippla kommer goda grannar med tång
På Knippla dansar vi tillsammans, på coronaavstånd
Åka skidor på Knippla? Då kommer P4 på besök
Gemenskap, kreativitet och konstfotoutställning

Vi ses snart igen!
Tills dess: HEJA HEJA DIG!
Kram (på avstånd och med nytvättade händer)
//M

Plastpellets är mitt senaste strandfynd

Plastpellets i massor (13 ton! Fatta mängden det blir!) läckte ut från ett fartyg utanför Danmarks sydkust i februari. Nu flyter de vind för våg … Först spred de sig till Norge där de började kartlägga spridningen. Nu har turen (tur är kanske fel ord, men ni fattar) kommit till oss här på västkusten.

Ni som känner mig vet ju hur mycket havet betyder för mig och nu har jag ju dessutom flyttat ut till en ö (läs mer om flytten till Källö-Knippla här) och kan liksom inte undgå havet även om jag skulle vilja. När jag läste om plastpelletsen tittade jag lite närmare bland all bråte som blåser in i vikarna här och … där låg de. Små vita plastpellets. I massor.

strandfynd, plastpellets, havet, västkusten, Källö-Knippla — strandfynd?

Rapportera in plastfynd

Jag plockar plast nästan, nästan varje dag (läs och se mer om varför här). Men de här är galet pilliga att plocka med sig, så jag gjorde det som jag hoppas är det näst bästa. Jag rapporterade in till Länsstyrelsen som vill kartlägga. Ja, förhoppningsvis blir det någon form av sanering av det hela.

Har du hittat plastpellets? Här hittar du länk till både mer information och till hur du rapporterar in dina strandfynd.

I filmen berättar jag mer om mina plastplockarrundor, för dig som är nyfiken. Tycker att det är ett perfekt sätt att förena nytta med nöje. Ja, jag får ju frisk luft, motion (allt beror ju på vad man gör det till), känslan av att göra nytta och vara behövd, vara en del i helheten vi alla befinner oss i. Och så håller jag på att träna upp Brorsan till bästa plastplockarassistenten! Återkommer om det …

Ja, jag vet att jag säger det om och om och om igen, men ändå: min, din och jordens hälsa hänger ihop. Tätt som tusan! Dela gärna med dig om vad du tänker om det. Och om att plocka plast. Eller klicka bara på tummen upp här nedanför? I alla fall om du får ut något av det jag skriver om.

Vi ses snart igen, med mer hälsosam hållbarhet!
Tills dess: HEJA HEJA DIG!
Kram på avstånd och med nytvättade händer
//M

Morgonpromenaden och den existentiella hälsan!

Morgonpromenaden och den existentiella hälsan hänger så himla tydligt ihop. Okej, det mesta hänger ihop med det mesta, men i morse pratade jag med Annika Andebark under vår gemensamma morgonpromenad på Instagram om just det här med existentiell hälsa och naturen. Om de långsamma promenaderna och extra mycket om den delen av den existentiella hälsan som kallas förundran. Missar du det är du välkommen tillbaka nästa torsdag, då pratar vi vidare om förundran. En av mina favoriter när det kommer till hälsa och som jag har skrivit om här bland annat.

Den existentiella hälsans värde

Visste ni att WHO:s definition av hälsa inkluderar även den existentiella hälsan? WHO, världshälsoorganisationen, genomförde en pilotstudie 2002 där man upptäckte att människor som ingår i ett sammanhang och som känner en mening med sitt sammanhang mår bättre. De inte bara uppskattar sitt mående som bättre och sin livskvalitet som högre utan det visar sig rent faktiskt i blodtryckmätningar också. Visst är det coolt?

Vi som upplever att vi har ett syfte i livet och lever enligt våra värderingar mår bättre. Vi känner dessutom hopp om en ljus framtid och det är grejer för hälsan det! Kolla här:

Men, vad är existentiell hälsa?

Den definiton som dyker upp i princip överallt är:

”Existentiell hälsa är de sammantagna processerna av grundläggande tankar, handlingar och känslor när människor förhåller sig til livets olika situationer i relation till sig själv, sitt sammanhang och sina personliga uppfattningar.” (Kostenius, C. & Melder, C. )

I WHO:s definition av existentiell hälsa ingår följande:

Andlig kontakt – känna kontakt med något större som ger trygghet och tillförsikt. Behöver inte ha med religion att göra.
Mening/syfte med livet – vad är meningen med att just jag lever?
Förundran – wow:et i livet. Aaaah:et. Inspiration och tacksamhet.
Helhet – tankar, känslor, kroppen, knoppen och hela härligheten hänger ihop.
Andlig styrka – ha strategier för att komma igenom svåra stunder och känna glädje i och till livet.
Harmoni/inre frid – vara tillfreds med sig själv och känna ett lugn på insidan.
Hoppfullhet/optimism – hoppas och tro på en ljusnande framtid även när livet är tungt och tufft.
Personlig tro – som ger en styrka i vardagen och hjälper en att njuta av livet. Nope, behöver inte heller vara religiöst.

Tänker du på det här när någon frågar hur du mår? Efter min utmattningsdepression började jag med det och snacka befriande! Jag vill bjuda in till fler möjligheter för den existentiella hälsan att växa. Den fyller verkligen tomrum! Och den är så värd att träna på. För ja, det går att träna upp din förmåga att må gôtt enligt de här parametrarna också.

Hälsa bortom distanser, tider och kilon …

Jag vet att jag har sagt det förr, men jag tjôtar vidare: hälsa är inte siffror på vågen, tider i löparspåren eller kilon på hanteln. Hälsa är en helhet och i den helheten får det stora plats. Och det lilla. Tacksamhet. Hopp. Och samtal. Rörelsglädje och sömn. Och mycket mer. Finns liksom ingen hejd på´t! Det finns inte heller någon hejd på hur mycket vi kan göra åt vår hälsa genom att reflektera och stilla oss. Tänka till på vad vi tänker. Och tycker. Lyssna inåt. Och utåt. på det där stora.

Och helt ärligt: vilken tid är bättre lämpad för reflektion, långa tankar och långsamma promenader än nu? När hela världen är upp och ner. Du som har hängt med mig tidigare vet att jag skriver varje morgon, som ett sätt att reflektera och skapa klarhet, jag går och/eller springer utan lurar i öronen för att hinna tänka klart mina tankar och jag stillar mig (ibland i meditation, ibland genom att tomglo).

morgonpromenaden och den existentiella hälsan, trift, Knippla, öliv, Malin Lundskog — Att se hur den rosa triften blir mer färgstark från den ena dagen till den andra. Wow säger jag!

Det här gör vi i mitt medlemsprogram

I medlemsprogrammet GLAD FRi STARK är den existentiella delen av hälsan en lika viktig del som fysisk träning, återhämtning, kost och att umgås. Jag är så himla tacksam över att våga dela med mig av även det som det inte finns några rätt och fel kring. Av det som är känslor och ungefär hur individuellt som helst. Men ni ska veta att de samtalen, där det inte finns facit utan enbart en fenomenal gemenskap, de är guld värda för att må bra. Det är i de vi upptäcker att vi aldrig någonsin är ensamma om våra tankar och känslor. Och att det är fullständigt i sin ordning att inte veta …

Så, hur är läget? Dags att hänföras lite, tro en del och känna inre frid? Dela gärna med dig av dina tankar kring det här. För den existentiella hälsan hänger ju ihop med annat än morgonpromenaden, men det var där det började just idag. För mig.

Och: Jag kommer att fortsätta skriva om det här på bloggen, prata om det på morgonpromenaderna med Annika och självklart: fortsätta på spåret i medlemsprogrammet.

Vi ses snart igen tycker jag! Tills dess:
HEJA DIG!
Kram M (ja, men självklart: på avstånd och med nytvättade händer)

Fler inlägg om existentiell hälsa och våra morgonpromenader:
Meningen med livet
Varför är helheten en hälsofaktor?
Hopp och optimism, därför är det viktigt för hälsan
Såhär hittar jag harmoni och inre frid
Andlig styrka är en hälsosam strategi

Drömliv

Hur blev du bäst?

Juli, augusti och september sommaren 2020

UtonNjut!

Träningen som aldrig tar slut

Båtar och fiske

Vi får napp …

Hus

Halvårsrapport från Malin på Knippla

Dags för hummerfiske

Reflektion i stillhet

Naturen, kramarna och sociala medier

Fullt ös framåt!

Romaner och nytt hus

Sommaren 2020 är inte lik någon annan sommar

Svensk sommar

Mitt första kvartal som öbo är ett drömliv

Havet!

Knippla, den vänliga ön?

Jag splitsar tampar och tränar

Rapportera in plastfynd

Den existentiella hälsans värde

Men, vad är existentiell hälsa?

Hälsa bortom distanser, tider och kilon …

Det här gör vi i mitt medlemsprogram

Footer

Malin Lundskog