Ut och njut

Min nya fredagsvana för tredje gången gillt

Min nya fredagsvana är bastun. Idag var tredje fredagen i rad jag bastade och badade (ja, fattas bara annat) här på Knippla. Och jag hoppas verkligen att det här blir min nya fredagsvana, för wowowow vad härligt det är. Och vad vackert det är. Vad vackra vi är, alla kvinnor. På både insidan och utsidan. Det har jag förresten skrivit om förut här på bloggen, kolla här.

min nya fredagsvana är bastu och bad här på knippla, utsikt, sol, silhuetter, hav, västkusten — Immigt på linsen när jag fotade från värmen i bastun. Men vackert, eller hur?

Även om jag bara har utfört min vana tre gånger hittills (egentligen är det kanske ingen vana än, men ändå), känner jag att bastun markerar helg. Som egenföretagare och författare är det väldigt lätt att strunta i både fredagsmys och lördagslättja, man kan ju alltid jobba lite till. Och skriva ännu mer. Inte för att det är något fel med att jobba sig genom en helg, men det är ändå skönt med ramar (sa hon som älskar frihet och inte vill leva efter några regler).

min nya fredagsvana, utsikt, bastu, knippla, hav, sol — utsikten va?

utsikt från bastun på knippla, hav, västkusten, himmel — … och solen som sakta men säkert flyttar sig

min nya fredagsvana, bastu, knippla, hav, himmel, bohuslän — tänk att jag har en minuts cykeltur hit hemifrån

Hur det blir med mitt bastande framöver återstår att se och oavsett hur det blir så njuter jag av de stunder jag är där. Kom ni också! Onsdagar och fredagar är det damernas, torsdagar och lördagar herrarnas. Här kan ni läsa mer om bastun. Att jag var där för tredje gången gillt idag, måste ändå betyda något?

Oavsett om vi ses här i bastun eller inte, så ses vi snart här igen. På bloggen. Och tills dess: HEJA!
Kram Malin Lundskog

Att börja om från början är aldrig riktigt sant

Att börja om från början är ju ju aldrig riktigt från början, eller hur? Varenda gång vi tror att vi börjar om på nytt har vi ny erfarenhet med oss och börjar snarar på en ny plats. Kanske känns det som att vi backar tillbaka, men från början är det definitivt inte.

Jag tänkte på det häromdagen när jag trodde att jag skulle kunna börja springa igen. Jamen, denna vad alltså. Eller kanske snarare min behandling av denna vad. För det är ju inte vadens fel att jag inte har tålamod att värma upp ordentligt (har inte insett det jag vet, att åldern påverkar kroppens behov av uppvärmning och rörlighetsträning).

Jag trodde att vaden var läkt efter många veckor med mycket försiktighet och långsamhet och stretch, tåhävningar och uppvärmning. Men det var den inte. Är den inte. Den behöver mer tid på sig, det känner jag av att bara gå raska promenader. Men, såhär lugnt har jag aldrig tagit det förut. Jag har heller inte haft behov av att stretcha innan träning någon gång förut, som en av mina grannar här ute på ön som är fysioterapeut sa till mig på skarpen att göra. Jösses, när jag sprang som mest pågick en het debatt om hur mycket spänst man förlorade på att stretcha och det var jag ju inte så sugen på. Men. Nu har jag inte kunnat springa ordentligt sedan i höstas och jag är så galet sugen på att springa. Tror inte att jag har sprungit mitt sista ultralopp ännu …

Nybörjare med massa erfarenhet

Hur som helst, så tänkte jag med en rejäl suck häromdagen att nähänä. Suck. Jag får väl. Suck. Börja om från början då. Suck. Som om jag är en nybörjarlöpare som aldrig har sprungit förut. Och vet ni vad? Det kändes så himla skönt. Jag har ingen brådska och jag känner mig tillfreds med att lusten till löpning finns där. Längtan efter löpning finns. Jag tror till och med att den lilla jäveln som får mig att anta utmaningar gick igång på den utmaningen. Att träna som om jag vore nybörjare. Tänk om jag faktiskt har tålamod till et den här gången och det är just det som gör att jag kommer att kunna springa många mil till i livet. Ja, vem vet. Kanske finns det något ultralopp som passar mig någon gång framöver?

du hinner träna, Malin Lundskog, att börja om från början — längtansbild …

Vad tror ni, klarar jag av att börja om som nybörjare? Även om det inte är att börja om från början eftersom jag har flera års löpning och löpcoachande med mig i bagaget.

Nu fick löpningen statuera exempel här, men visst är det så att det där med att börja om från början aldrig är riktigt från början? Oavsett vad det handlar om. Som att dissa ett manus och börja om. Med massa erfarenhet av hur man inte vill skriva och vad som inte passar in i det här manuset. Vi lär oss av allt …

Ses snart igen och tills dess: HEJA!
Kram Malin Lundskog

Det händer att jag duschar även på sommaren …

Det händer att jag duschar även på sommaren, men det är inte ofta. Jag badar desto mer och vet ju att jag snart ska bada igen. Eller springa. Eller träna och svettas på annat sätt igen. Både spring och annan svettig träning brukar jag följa upp med bad, såatteeee … Jag ransonerar duschandet helt enkelt. Både på grund av lathet, min vana av raggarduschar efter alla år som gruppträningsinstruktör och personlig tränare (herregud, hann inte med något annat mellan alla pass …) och dessutom för miljöns skull.

det händer att jag duschar på sommaren, Malin Lundskog, tångbad — *tångbad är ju ändå tångbad …*

Är jag ofräsch?

Fräsch som en nyponros utan att ha duschat? Absolut! Ja, tycker jag alltså! Okej, nyponros kanske är överdrivet, men du fattar. Jag älskar det där sträva salta som kommer av många hopp och dopp i havet. Och det salta håret som får självtorka är ju världens stylingknep! Jag kör kokosolja i håret över natten mellan varven som kompensation och har dessutom ofta keps, som skyddar mot solen. För ett klimakteriehår är ganska inte glansigt direkt (varför vi nu eftersträvar det, förresten?)

Utöver styling och salt fräschör så vet vi ju att lite skit är bra för för vårt immunförsvar, eller hur? Agnes Wold, ni vet professorn i klinisk bakteriologi, är helt inne på min bana (eller snare jag hennes) och jag har läst flera rapporter om vad som händer när vi inte duschar. Gissa vad det är? Exakt: ingenting!

Saltvattenstvål

Men jag tvättar mig. Med min fina saltvattenstvål, en sån där med rep och kork, så att den flyter och dessutom kan hängas upp på tork efter sitt dopp.

Jag älskar att vara ute i naturen och det här är ett sätt att komma ännu närmare naturen. Att vara ute mer. Att leva ännu mer som jag vill.

skärgårdstvål, Malin Ludskog, havet, Göteborg, sommar — *Min fina badtvål*

Miljön och fasta tvålar

Jo, jag tänker mycket på miljön och försöker belasta den så lite jag kan även om jag harmassor kvar att jobba på. Men, förutom min lathet är miljön en stor anledning till att jag inte duschar så mycket och att jag väljer fast tvål. Tvål och schampo i flytande form innehåller onödigt mycket vatten, som det är onödigt att frakta runt. Dessutom är förpackningar på flytande tvål och schampo tillverkade av plast. Kan hända att det finns klimatsmart plast på vissa märken, men jag är säker på att ni fattar principen.

Men det här med att lukta gott då?

Jamen, ja! Klart att jag vill lukta gott. I alla fall inte illa. Den där saltvattenstvålen jag har luktar jättegott och jag hoppas att det smittar av sig på mig! Och vi människor vi luktar som vi gör. Vissa dofter gillar vi, andra inte. Det går liksom inte att gömma bakom parfymer och annat i slutändan ändå.

Malin Lundskog, bad med springer spaniel, det händer att jag duschar även på sommaren — *badar inte alltid ensam*?

Mer om hälsa och hållbarhetstänk

För mig går livet, hälsan och hållbarheten verkligen hand i hand. Du har kanske läst om mina tankar kring hållbar hälsa här eller här: Hållbar hälsa handlar om närhet. Gör det gärna nu annars.

Dessutom har jag blivit intervjuad i tidningen Gröna Draken, där kan du läsa mer om vad hållbar hälsa är för mig.

Jo, det händer att jag duschar även på sommaren …

Ja, helt ute och cyklar är jag inte, så visst händer det att jag duschar. Men som sagt: inte så ofta. Och ja, jag känner mig jättefräsch efter en dusch. Också. Men jag har en känsla av att vi tror att vi måste duscha oftare än vi egentligen måste. Vad tro ni? Och hur gör ni med duschandet? Aldrig, varje dag, några gånger i veckan?

det händer att jag duschar även på sommaren, Malin Lundskog, bada, glädje, havet, Göteborg — *barnsligt lycklig nästan nästan 50-åring*

Jag kommer definitivt att duscha den här veckan, för vet ni vad? Jag fyller år! 50 till och med. Men det berättar jag mer om senare.

Tills dess!

HEJA HEJA DIG!

EDIT: uppdaterad 230812 (original 20190722), efter ett bad för att skölja av mig efter en svettig dag i trädgården med grävande av jord och skyfflande av grus. Jag har inte ändrat inställning kring bad, dusch och hårda tvålar. Men jag duschade i morse efter träningen. Tänkte redan då: Herregud, så onödigt. Jag kommer ändå bada sen …

Kom stormen Hans för att lära oss något?

Bränder, översvämningar och oväder utan sans och balans någonstans. Kom stormen Hans för att lära oss något? Det undrade jag idag när jag gick framåtfälld mot vinden, med handen framför ansiktet (regnet gjorde ont) här på ön. Ja, om att vi inte kan hålla på som vi gör menar jag. Hans kanske till och med menar att vi behöver bli fler som inte bara tänker och har dåliga samveten utan också agerar så att vi sparar varandra och jorden vi ärvde. Jag vet inte, men jag undrar …

Alltså, jag älskar vind och vågor som yr. Jag tycker om ösregn också, precis som jag gillar sol. Men ändå. Är det inte dags att vi gö något, allihop? Ja, om vi nu vill fortsätta att njuta av naturen, snön, baden, fälten, ängarna och träden (ursäkta, kunde inte låta bli). För bränderna som härjar nu, hettan, stormarna, översvämningarna, de smältande glaciärerna, de varma vintrarna och allt som inte är som det brukar. Det skrämmer mig.

Kom stormen Hans för att lära oss något, utsikt från knippla, vågor, västkusten — vackert och vresigt och så sanslöst kraftfullt

Måste vi bort, eller vill vi bara ha variation?

Är det verkligen en mänsklig rättighet att flyga iväg en helg för att man ”måste bort”? Eller ta en (flyg-) resa till värmen eftersom vi har skitväder här hemma? Att shoppa (nyproducerade) kläder för att garderoben är full av sånt man inte vill ha längre? Eller att äta tomater i januari, köpa nya möbler för att man behöver förändring, ta (bensin- )bilen för att kollektivtrafik tar för lång tid?

Shit, nu jagar jag upp mig själv när jag skriver det här, när det enda jag ville skriva idag var oron som väcktes i mig när stormen Hans började leva rullan här ute på ön. Men när jag skriver (ja, utan att tänka, bara känna) så inser jag att det här är precis såhär jag har tyckt under många år när det gäller vår hälsa. Jag tror att vi hade mått bättre av att ta reda på vad det är vi verkligen vill. Vad vi behöver. Egentligen. Tänk om vi hade vågat (eller haft tålamod att) stanna upp och känna efter? För det där med att komma bort kan vi ju lösa på andra sätt än med weekendresor och solsemestrar. Precis som vi kanske inte mår bättre av att mäta allt vi gör, istället för att känna. Vad tror ni?

Vi säkrar båten och surrar soptunnor

Oh well, vi säkrar båten med extra tampar och surrar fast soptunnorna. Och vi njuter. För att vi inte kan göra så mycket annat än att se på det kraftfulla. Och känna det. Vi möter andra öbor och de flesta av oss är rörande överens om att det är gôtt med kraften i en storm som Hans. Och vackert. Ja, det finns väl en anledning till att vi bor här ute på ön antar jag. Men jag undrar ändå: kom stormen Hans för att lära oss något?

Kom stormen Hans för att lära oss något, Malin Lundskog badar, Knippla, västkusten — på ”läsidan” av ön, för vem vill inte bada i en storm?
Högt vatten? Ja. Jättehögt!

Snart mojnar det och tills dess: HEJA på!
Kram Malin Lundskog

Kom på att jag har skrivit förut om varför jag tycker att hållbarhet och hälsa hänger ihop. Kanske nåt ni vill läsa om ni gillade det jag skrev här? I så fall, här är en länk till ett av de inläggen: Hållbarhet och hälsa är sååå tighta

Jag borde inte passa på att njuta

Som nåt slags lutherskt samvete kan solen och sommarvärmen stressa upp mig. För är det fint väder då måste man ju ”passa på”. Ja, ni vet. Passa på att njuta av vädret (tala inte om för mig att jag ska njuta), eller fixa med trädgård, utemöbler och båten. För att inte tala om att jag borde (detta skitord) passa på att ta en sväng med båten, ha kul på uteserveringar i glada vänners lag, slappa på klipporna och titta på solnedgången. Ja, så håller det på. Nej, vädret som lugnar mig är grått, blött och rivigt. Där ingen, inte jag själv heller, tycker att jag borde passa på att njuta.

När det är regnigt och blåsigt och molnigt, då blir jag lugn. Då kan jag vara utomhus utan press på att njuta. Även om jag oftast gör det där ute. Njuter. Då kan jag med gott samvete strunta i allt och jobba på med det jag vill. Vara ute om jag vill. Vila om jag vill. Stanna inne om jag känner för det (vilket jag inte gör så värst ofta). Utan krav på att jag borde passa på att njuta.

borde passa på att njuta, Malin Lundskog njuter i regn — Utonjut funkar i alla väder.

Jag älskar sol och värme. Också.

Det betyder inte att jag inte gillar solen. Oh no. Jag älskar sommar och sol. Jag njuter massor av att greja i trädgården, vara ute med båten, bada, kolla solnedgångar och ha kul med mina vänner på uteserveringar. Det är när jag glömmer av att jag inte måste eller ens borde njuta, som jag går upp i varv. För det där med att jag borde, det sitter så djupt rotat i mig (i oss?) att det tar en stund innan jag fattar att jag inte måste fyllas av njut bara för att vädret är vad man kallar vackert.

Frågar ni mig så är det jäkligt vackert när det är grått. Och blött. Och sådär rivigt så att hela själen blir uppfylld.

Kort och gott: jag älskar väder och jag tycker ohemult mycket om att vara ute i alla väder. Men jag tycker inte om pressen som kommer från att någon (typ jag själv) säger att jag borde passa på att njuta. Jag behöver inget särskilt väder för njut. Jag behöver väder. Punkt.

Ses snart. Tills dess: HEJA vädret. Och er!
Kram Malin Lundskog

PS. Jag har varit irriterad över fenomenet borde förut, som när jag påminner mig om att vara schysst mot mig själv. Kolla in det här. I podden Vårt perfekta liv snackar vi i nästan varenda avsnitt om allt vi inte borde, men tror att vi måste. Lyssna på alla våra goa snack här.

Spontaniteten som aldrig ville ta slut

Spontanitet är en av mina favoritgrejer i livet. Jag vill helst inte planera något utan bara gå på infall och lusten för stunden. Den här fredagskvällen då spontaniteten aldrig ville ta slut var som ni förstår en alldeles … alldeles underbar kväll som började med att jag skrollade på Instagram.

C Skapar skulle ha blomstermingel på Hyppeln, en av våra grannöar. Vilken grej. Här växer ju inte blommor i överflöd och dessutom fick man ett glas bubbel. Ja, jag hade jobbat klart för dagen och blev utflyktssugen. SMS:ade en kompis som också vurmar för det fria i att inte planera och hon sa ja. Skulle bara lägga till först …

spontaniteten, lift med båt, Gerhard, Malin Lundskog, västkusten

kummel, knippla, västkusten, spontaniteten

Av olika anledningar liftade vi med Gerhard, som gladeligen körde oss över. När han frågade hur vi skulle komma hem skrattade vi lite kaxigt och sa att det ordnar sig alltid.

Blomstermingel på Hyppeln

Vi hoppade i land på Hyppeln och hittade blommorna, som är odlade av Cskapar på Hälsö. Hon skördade dem i morse och tog sedan färjan över till Hyppeln med dem. Vet inte om ni minns att jag gillar härplockade, vilda blommor? Detta är precis lika bra. Fråga mig inte hur det gick till, men jag som är en orange och ganska yvig blomsterflicka, stod strax där med en nätt bukett i rosa. JÄTTE-fin, eller hur?

blomstermingel, blommor, hyppeln, utflykt, västkusten

spontaniteten, blomstermingel, blommor, Hyppeln, västkusten — Just det ja, förutom bubbel (som jag spillde ut hälften av) och blommor fick man en tygkasse.

spontaniteten, blommor, blomstermingel — plockar på mig …

Planlöst strosande till badet

Efter blommor och bubbel såsade vi runt en stund bland stenrösena på öns väst- eller kanske sydvästsida. När vi smakade på strandkålen upptäckte Agneta att hon var JÄTTE-hungrig, så vi handlade riskakor och drog till badet. Där skrämde vi iväg en måsunge, som hann att bajsa på bryggan innan vi hoppade i, simmade en sväng och åh:ade och ah:ade över hur härligt livet är när man inte planerar sådär noggrant. Vi var rörande överens om att vi aldrig hade fått den här fina eftermiddagen och kvällen på Hyppeln om vi inte var öppna för möjligheterna som bjuds här i livet.

spontaniteten, måsunge, badbrygga, västkusten — En liten skitunge …

Sen kom vi på att vi ju skulle ta oss hem. Och att färjan dröjde någon timme. Den som skulle ta oss till Burö och därifrån behövde vi ta en färja till för att komma hem till Knippla … När det tar sådär fem-sex minuter med båt.

Utan snus i sju dagar

Ja, ja. Det gick ingen nöd på oss. Vi hade fina blommor i varsin tygkasse och vi hade riskakor. Agneta hade säkert snus också, så utan snus i sju dagar behövde vi inte försmäkta på den där ön. Jag ringde Claes, som skulle komma och hämta oss (vi var för övrigt glada att vi inte hade tagit båten själva, på grund av huuur mycket båtar som helst i hamnen). Efter fem minuter ringde Claes tillbaka. Han fick inte igång vår båt.

spontaniteten, knippla, Hyppeln, blomstermingel, utflykt — Agneta ringer hem …
Ser ni de vita husen därborta? De ligger på Knippla.

Ja, ja tänkte vi och ringde näste man. Agnetas Patrik. Men han hade fullt upp med att vara hamnkapten och göra plats för ambulansbåten som var på väg in till Knippla. Oj! VI ringde vidare. Den enes båt var på verkstad och den andras var utlånad och … då började snacket gå på vår fina lilla ö. Någon frågade någon och som i ett nafs var Greger över på Hyppeln och hämtade oss. Att färjan kom samtidigt och han undrade varför vi inte tog den hade vi inga jättebra svar på. Mer än att det är roligare med spontaniteten. Eller huuur?

Knippleborna räddade av en fellow öbo. Bye bye Hyppeln

Spontaniteten som inte ville ta slut

Varma i hjärtat hoppade vi i land, sa tack och hej och … sen ringde min telefon. Kristina (kolla in Kristinas shop & galleri), vars båt var på verkstad var orolig för oss och undrade hur det hade gått. Och som i ett kort simsalabim satt vi sedan ute på piren i solnedgången med champagne i glasen och skålade för livet, ön och alla människor. Ja, och spontaniteten förstås. Utan den hade den här fredagskvällen inte varit vad den var. En påminnelse om att även om vi blir äldre så har vi alla våra åldrar kvar i oss. Att mina bikinibyxor fortfarande var blöta under de tajta jeansshorten gjorde inget (blev lite kallt bara).

spontaniteten, knippla, öliv — Här kommer Kristina med Petter o champagne

öliv, champagne, knippla — Här kommer Kristina med Petter o champagne

En dag imorgon? Va?

Ses snart. Tills dess: HEJA ER och livet.
Kram Malin Lundskog