Ut och njut

En stillsam eftermiddagspromenad rensar hjärnan

Ni vet det där med väder och att jag älskar väder? Oavsett om det handlar om storm eller stiltje, regn eller sol och alla andra väder. Men det här ändå. Stillheten. I torsdags var det så här stilla och just då kändes det som att en stillsam eftermiddagspromenad var det allra bästa för att rensa hjärnan efter en dag i skrivarstolen.

, sjöbodar på knippla, spegling i vattnet

En stillsam eftermiddagspromenad rensar hjärnan, sjöbodar, spegling, utsikt — ljuset? är det inte magiskt?

En stillsam eftermiddagspromenad rensar hjärnan, sjöbodar på knippla, knippla hamn, november

En stillsam eftermiddagspromenad rensar hjärnan, utsikt västerut, solnedgång

Vet ni, ibland är det så vackert här att jag nästan inte vet vart jag ska ta vägen. Så jag tar vägen hit. Till bloggen. Och bjuder på stillhet, sjöbodar och speglingar från eftermiddagspromenaden i torsdags. Och kanske den snyggaste spegelbilden av dem alla:

fina Brorsan, på Ankis (badplats) här på Knippla

Ses snart igen och tills dess: HEJA allihop och heja naturen som är så här vacker.
Kram Malin Lundskog

November gjorde entré med glans

November gjorde verkligen entré med glans.

november gjorde entré, soluppgång, knippla, sjöbodar, västkusten, bohuslän — soluppgången på hundrundan i morse

Och på den vägen fortsatte det. Claes och jag passade på att plocka upp nästan alla hummertinor i förmiddags. Vädret kan ju vara som det kan här och vem vet när vi kan tajma en vindfri dag igen? Inte vi. Och varför spara på njutet till en annan dag ..

november gjorde entre, utsikt, oset, knippla, fyr, himmel, hav, västkusten — Ser ni månen där uppe? Fortfarande kvar när vi kom ut i morse.

november gjorde entré, västkusten, måsar, hav, hummertinor — Enda djuren i sikte var måsarna, för hummern såg vi inte röken av.

sälar, västkusten, november, sol, himmel, hav — en kobbe full av sälar

Vi och måsarna var inte de enda som var ute och solade sig. Vi gjorde en sväng om ut till sälarna också, som såg ut att ha det gôtt. Det hade vi också. Det är värt allt kvällsarbete i världen att kunna passa på att ut o njuta i det här vackra på förmiddagen.

Hur har er november börjat?

Vi ses snart igen, tills dess: HEJA November.
Kram Malin Lundskog

Äntligen tillbaka till utonjutet

Jag kan inte tänka mig bättre väder för en löprunda än en halvkylig, fuktig höstdag. När kroppen jobbar upp värmen från att ha varit lite småhuttrig. Kan ni? Förresten kan jag inte tänka mig en bättre dag för en löprunda än vilken dag som helst. Särskilt inte när jag inte har sprungit på evigheters evighet. Som idag. Har inte sprungit utomhus sedan vaden sa ”lägg av!” på padelbanan i somras. Men nu ser ni, nu är jag äntligen tillbaka i utonjutet.

äntligen tillbaka, löparglädje, Malin Lundskog, västkusten, knippla — den här leken på klipporna alltså

utsikt, knippla, västerhavet — utsikten hade jag fått även om jag promenerade, men jag lovar att löpningen gör allt ännu snyggare

äntligen tillbaka, löparglädje, utonjut, utsikt, västkusten, knippla — löparglädje

Älska löpning

Alltså. Jag hoppas det. Jag sprang (det går jättebra att kalla mitt spring för lufsa eller kanske jogga också, för det är där någonstans jag är med min löpning) en runda på ön idag. Efter alla dessa månader och de senaste veckorna lite försiktigt joggande på löpband. Inomhus. Men idag alltså: Runt ön. I backarna. Utan att vaden sa ifrån på minsta lilla sätt. HURRA!

Eller som jag sa till min man när jag kom hem igen: DET HÄR VAR FAN I I MIG DET SKÖNASTE JAG HAR VARIT MED OM I HELA MITT LIV! Kan hända att jag har varit med om skönare, men ni fattar känslan. Som jag har väntat. Och gjort tåhävningar. Stretchat. Masserat. Och haft mig. Men nu så. Nu jäklar ska jag göra allt jag kan för att inte falla för frestelsen att ut o njuta av löpningen för ofta och för mycket. För det är så himla värt det, som jag har berättat kanske massa gånger förut, bland annat här när jag vågade mig på padel igen.

Och vet ni? Jag är så himla tacksam över att jag en gång i tiden slet mig till vanan att springa. Och att tycka om det. Jag tror att det gör den där rehabperioden lättare. Jag vill ju så gärna kunna springa igen. Och jag tror att varenda period utan löpning lär mig ännu mer om mig själv och var jag ska hitta mitt lagom någonstans, där jag inte kämpar emot kroppen utan lyssnar på den. Utmanar den lagom. Accepterar. Och njuter!

Vi ses snart igen allihop. Tills dess: heja!

Hummerpremiären och livet i livet

Hummerpremiären i kulingvind och vågor ger påfyllning av liv i livet. Claes och jag tvekade i morse. Alltså, man måste ju inte gå ut bara för att klockan är 07.00 och det är första måndagen efter den tjugonde september, då hummerpremiären blåser igång. Det rev rejält i våra öppna fönster, piskade på flaggstängerna i grannträdgårdarna och rasslade ordentligt i träden när vi tittade ut i mörkret någon gång strax före kl 6. Man måste inte. Så klart.

hummerpremiären och livet, soluppgång, knippla, västkusten — vid sjutiden i morse gick vi ut, samtidigt som solen snyggade till himlen bakom Björkö

Men. Ändå. Ska vi inte? Och, jo. Det skulle vi. Och jag ångrar mig inte en enda sekund även om det killade en del i magen när jag rattade runt bland vågorna för att hitta en bergskam där vi hoppas att det finns hummer. Det här med soluppgång, höstluft och förmodligen en del adrenalin ger livet mer liv. Jag tror till och med att jag tjoade rakt ut, där uppe på en vågtopp. Eller var det när det skvätte in på oss? Oh well, en go känsla var det i alla fall. Är det. Ja, hummerpremiären och livet i livet hänger tight ihop.

hummerpremiären och livet, soluppgång bakom Björkö, västkusten — sånt här …

Soluppgången, ön, färjan.
O så vi då, på väg ut för att lägga i våra kupor.

hummerpremiären och livet, västkusten, blåsigt, havet, Malin Lundskog, Claes Lundskog — mission completed, i alla fall med några av kuporna

Lagom modig?

Jag tror egentligen att det är strunt samma om det är hummerpremiär, terränglöpning eller svarta slalombackar det gäller. Naturen och kill i magen, en utmaning som kräver något men som inte är helt utom kontroll (nä, fy f-n!), herrenaddå vad det ger livet liv. Och jag är en sucker för sånt. Utmaningar utanför komfortzonen, men under hyfsad kontroll. Ja, jag skulle nog kalla mig lagom modig och det där med lagom är tamejtusan inte fy skam. Eller vad säger ni?

Ses snart igen, HEJA HEJA och skitfiske på oss.
Kram Malin Lundskog

Förra årets hummerpremiär tänkte jag så här

Back on track

Vilken skön känsla det är att vara back on track. Ni vet när man äääntligen får lön för mödan och fattar hur värdefullt tålamodet har varit.

För jag har haft tålamod. Gillat läget och inte en enda gång gått igång för att kroppen inte gör som jag vill. (Bara det där är ju knäppt förresten, att tro att kroppen och jag är två skilda saker.)

Och idag spelade jag padel för första gången sen början av sommaren, då min gubbvad slog till. Igen. Ja, igen. Igen, bara för att jag inte har lyssnat ordentligt på kroppen.

Och det som har känts som evigheters evighet är egentligen bara några fjuttiga månader. Värt att lägga på minnet? Eller som en av mina bästa människor brukar säga: this too shall pass.

Back on track, padel, knippla, Malin Lundskog — stretchar vaden innan (!) träning

Herregud vad jag aldrig vill glömma det. Och wow för att vara back on track. Tack tålamodet med tåhävningar och stretch innan träning. Ingen idé att döma mig själv för att det tog 54 år att fatta, trots att det är tålamod jag har lärt ut de senaste femton åren.

Skit i det nu. Jag är back on track. Låt padelsäsongen börja. Sakta, men säkert …

Padelbana, knippla, utsikt — Oavsett tålamod, kolla utsikten från padelbanan här på Knippla 👏👏👏

Gubbvaden har jag skrivit om förut, jag hoppas att jag aldrig kommer att höra det igen …

Och jag hoppas att ni inte bryr er om hur det gick på matchen , he he he

Ses snart igen, tills dess: heja tålamodet!

Kram Malin Lundskog

Jag ville ha massa färg och mycket nybadat

Massa färg och mycket nybadat var min plan för september. Än så länge håller jag mig till planen, men kom på i morse när jag var ute och gick att jag vill lägga till en sak. Och det är att jag vill ha det mjukt och grått också. De senaste dagarna har det varit väldigt mjukt ute. Sådär så att man liksom inte känner luften, så mjuk är den. Och det har varit grått. Jämngrått och tjockt och … ja, mjukt. Jag ville ha massa färg och mycket nybadat. Det vill jag fortfarande. Är det åpet att vilja ha mer av både det och av det mjuka grå?

jag ville ha massa färg, utsikt, himmel, hav, september, grått — ser ni så mjukt det är?

grå himmel, grått hav, västkusten, segelbåt, utsikt, knippla — kan inte se mig mätt på det här

Dum fråga, önska kan man ju alltid och kan hända är det kontrasterna jag gillar. Massa färg och energi och massa lugnt och mjukt grått. Baden bestämmer jag ju själv så där ligger jag bra till enligt min plan.

Jag ville ha massa färg, Malin Lundskog, gråväder, september, knippla — morgondoppet idag var helt oplanerat, men det mjuka gråvädret gjorde det omöjglit att låta bli att hoppa i.

Tur att man är människa och kan ändra sig eller hur?

Ses snart igen, tills dess: HEJA både er, era planer och det mjuka grå. Och färg. Och nybadat. Äh, heja allt o alla.
Kram Malin Lundskog

ps. åpen betyder ungefär hagalen/roffig på göteborgska, man vet aldrig när den kunskapen kommer till pass.

Ut och njut

Älska löpning

Lagom modig?

Footer

Malin Lundskog