Ut och njut

Vi tog tåget till Howth

Idag tog vi tåget igen, först åt nordväst för en cliffwalk i Hoath och sen åt nordost för en eftermiddagssväng i Killiney (återkommer till den rutten). Det är det HÄR jag har längtat efter i över trettio år. Gröna kullar, branta stup, fiskelägen och hav. Wow!

Väder, vind och vackra vyer

Vi tog tåget till Hoath, småbåtshamn, tågluff

Hoath, hike, branta klippor — Jo, det killade i magen ibland

Vi tog tåget till Hoath, den gröna ön, Dublin — … och samtidigt som jag gick och tänkte på alla brittiska deckare jag kunde komma på och på att möta nån som lägger fälleben på en, undrade Claes hur det skulle vara att sätta sig på en plastpåse och åka ner.

Vi tog tåget till Hoath, hike och utsikt — mot Baily Lighthouse

Vi tog tåget till Hoath, klippor fyllda med fåglar — Det tog en stund innan jag såg att klippväggen var knôkad med måsar

Hoath, utsikt, tågluff, sjöräddningen — färgerna!!!

hike i Hoath, tågluff — inte jättemycket folk, men ändå. Folk.

hike nära Dublin, Malin Lundskog — Eventuellt var ingen gladare än jag

I detta gick vi hela dagen och kände oss hemtama i doften av hav och kaprifol.

Vädret i Dublin har, oavsett prognos, hållit sig till molniga morgnar, kyliga vindar och soliga eftermiddagar under våra dagar här. Ganska skönt att turista runt i, i alla fall i lä. Och i Hoath steg värmen ordentligt under hajken som var ganska backig mellan varven.

Om ni nån gång är i Dublin, så är Hoath ett supertips. Ingen av oss är jättebra (vad nu det innebär) på att turista i städer, utan vi var glada över att vi tog tåget till Hoath.

Ni hittar mer om vår tågluff här och snart kommer ännu mer. Prenumerera gärna på bloggen för att inte missa nåt😇.

ses snart och tills dess: heja er! Kram Malin Lundskog

Vänner va?! Vilken rikedom att ha dem.

Jag är så glad och tacksam över mina vänner. Ja, över mina andra kompisar också förstås. Och min man, våra barn och mina föräldrar och alla andra människor jag har omkring mig. Men vännerna. Det är nåt speciellt med dem. Några av mina allra bästa hälsade på mig här på ön igår. Vilken dag. Vilka samtal. Vilken gåva till livet!

vänner va, Malin Lundskog, Knippla, soffa i Knippla gästhamn — vi glassade på de nya sofforna ute på piren i hamnen

Knippla gästhamn, soffa, vänner, Malin Lundskog — vi glassade på de nya sofforna ute på piren i hamnen

Picknick med utsikt

Även om vi har skaffat oss dunderutsikt hemma efter renoveringen, så är det inte mycket som slår promenad och picknick, eller vad säger ni? Så efter hustitt tog vi med oss pick och pack ut på slingan och landade på en läig bänk med utsikt.

picknick på Knippla med utsikt, vänner va, Malin Lundskog — picknick med utsikt

matig sallad, picknick på knippla med vänner, utsikt, västkusten — Jag hade gjort matig sallad *på Havreris (så himla gott), färsk vitkål, romansallad, tomater (åh, de svenska nu!),*
*chili, picklad lök och svensk grillost*.
Som tur var kom Claes hem och fixade go dressing på balsamicovinäger, olivolja, crema di balsamico, basilikasalt
(som jag har gjort på egenodlad basilika).

Självklart ville Brorsan och Jackson vara med i händelsernas centrum, he he.

springer spaniels på picknick i räddeviga, Knippla, västkusten, vänner va

Brorsan, springer spaniel, utsikt, västkusten, Knippla

Det här var en sån där dag då vänskapsbanden vi har vävt blev ännu starkare och tryggare. Magi ändå, att vi som har känt varandra i allt mellan fyrtio och femtio år (F A T T A R ni?!) fortfarande är nyfikna på varandra. Att vi inte förutsätter att vi är desamma nu, som vi var då.

Jag skulle vilja säga att vi igår var ett perfekt skolexempel på hur man fördjupar och förstärker relationer, nämligen genom samtal och att öppet våga visa sin sårbarhet. En heldag med sånt. Snacka hälsoretreat!

Malin Lundskog kör lastmoppe, vänner va, Knippla, västkusten, Bohuslän — om jag gillar min lastmoppe? You bet! Särskilt när jag får lasta den med vänner.

Snipp snapp snut, så tog besöket slut

Efter en heldag med hur mycket gôtt snack som helst, mängder med glada skratt och säkert en tår eller två, åkte de tillbaka till fastlandet. Men livet på ön fortsatte, på en helt ny nivå. En rikare.

Ni vet, när man inser hur värdefullt det är att vi genom åren har hittat tillbaka igen efter de där gångerna vi har varit trötta på varandra, kanske inte pratat på ett långt tag eller helt enkelt inte varit i fas med varandra. Kan det vara så att om vi accepterar att relationer böljar fram och tillbaka, närmare ibland och med ökat avstånd mellan varven, så är det lättare att fördjupa och lära sig mer om varandra? Och sig själv. Goddammit. Och sig själv.

färjan från knippla till burö, vänner va, västkusten,

Vilka vänner va?

Ja, kolla vad jag fick: boken Vänskap av Mark Levengood. Va?

”Utan mina vänner hade mitt liv varit så fattigt, ja mer än så – jag tror att ett människoliv är så gott som omöjligt utan vänskapsband.”
Mark Levengood, Vänskap

Mark levengoods bok Vänskap, vänner va, Malin Lundskog

Jag har reflekterat massor över det här med vänskap den senaste tiden, det har ni kunnat lyssna på i podden Mitt perfekta liv där vi ägnade avsnitt fjorton åt vänner och andra kompisar och där vi i poddens tredje avsnitt diskuterar den perfekta vänskapen. Dessutom har jag en hel formel i min bok GLAD FRi STARK som heter att umgås och ur viktigt det är för hälsan. Jag håller med Mark om att livet blir fattigt utan vänner. Och inte alls lika hälsosamt.

Det är inte bara som Mark och jag tycker så, det finns forskning som visar på det. Sociologen Mats Hilte skriver till exempel i sin bok Den moderna vänskapen om fyra tecken som kännetecknar sann vänskap och det är att den bygger på frivillighet, någon form av likhet, ömsesidighet och tillit. Det kan jag skriva mer om, men idag ville mest berätta om hur viktig vänskap är för mig.

Därför testar jag lymfmassage

Jag testar lymfmassage i alla fall under en period för att se om det kan göra skillnad för den tunga känslan jag har i kroppen. För några år sedan slutade mina ben att spänsta i backarna, de samlade på sig vätska och jag fick en känsla av att det står still i kroppen. Rätt frustrerande, eftersom jag gillar att vara igång med både träning och vardagsmotion. Efter läkarbesöket då, som enbart mynnade ut i vätskedrivande tabletter har jag försökt lösa den stillastående känslan i kroppen på egen hand både genom att strunta i den och genom massage, meditation och mat.

Men så kom jag på att det finns något som heter lymfmassage, som jag bara har varit på en gång. Jag ser nu att det var fem år sedan och redan då beskrev jag svullnaden i mitt ena ben, läs mer om det här. När jag läste på om lymfmassage nu, kändes det som en grej för mig att testa igen, så *trumvirvel* nu gör jag det.

Så här tycker jag om lymfmassage

Tre gånger har jag varit på Åsas friskvård nu och oavsett om det har långtgående effekt för mitt lymfsystem eller inte, så OH MY GOD! Vilken avkoppling själva behandlingen är. Hela nittio minuter ligger jag där på en varm brits och blir ompysslad av Åsas lätta händer. Och ibland också av hennes nypande koppor, då hon tar ett ordentligt tag i låren med gummisugpropparna. Har ni sett sådana sugproppar som liksom suger med sig huden upp och ska hjälpa cirkulation på traven?

Första gången var massagen jätteskön och avslappnande, men jag vet inte om vi fick någon ordning på något egentligen. Jag kanske kände hur det pirrade igång i huden, men det kan lika gärna vara ett önsketänkande. Effekten den gången var att jag var oändligt törstig efteråt, så något gott gjorde det säkert.

Efter en vecka kom jag tillbaka och då jäklar! Redan när massören gjorde sina första mjuka rörelser någonstans på armar och i armhålor (där vet vi att det sitter lymfkörtlar, eller hur?) surrade det igång nere i benen. Det syntes tydligen också. Det var också andra omgången av lymfmassage, som Åsa körde koppning på mig och det var en riktigt go känsla. En sån där när man liksom känner att något gör gott och ont samtidigt. Ja, det kanske låter konstigt, men gott-ont är det rätta ordet (om det ens är ett ord?).

Tredje gången gillt då? Tredje veckan svarade mitt lymfsystem snabbt med pirr och surr i huden så fort Åsa började jobba med mig. Hon koppade och masserade och la massa fokus på benen den här gången. Och vet ni vad? Sedan dess är känslan i kroppen lite lättare. Hade jag inte haft min gubbvad (ja, igen) hade jag sprungit lätt och ledigt i backarna här på ön. Tror jag i alla fall.

Lymfmassage och egenvård

Nu är det egenvård som gäller i tre veckor innan jag ska tillbaka igen, något jag ser fram emot. Egenvården innebär bland annat änglavingar som vi inleder varenda massagetillfälle med. Andas in, armar ut och uppåt sträck, andas ut, pressa ihop handflatorna and repeat. Fem gånger och sedan hitta de där små hålorna ovanför nyckelbenen och putta igång lymfsystemet. Och joråsåatteee. Redan där surrar det i huden nu.

Imorse var jag ute och gjorde änglavingar på klipporna. Första shortsdagen för säsongen och kanske lite mycket solsken i blick, men ändå …

jag testar lymfmassage och egenvård med änglavingar, andas in, västkusten, Malin Lundskog — andas in

jag testar lymfmassage, änglavingar, pressa ihop handflatorna, Malin Lundskog — andas in

Här är en länk till lymfhoppet, som min massör Åsa rekommenderade mig att titta på. Film ett handlar om just egenvård, så nu vet ni vad jag har för mig, he he.

Min kropp är i förändring

Ja, jag fattar, min kropp är i förändring och jag tänker inte bråka med den om det. Jag tänker inte ens tycka illa om den, vilket annars är en enkel lösning. Kriga mot kroppen och påstå att allt är kroppens fel ni vet. Jag accepterar att det är som det är med min kropp och går på lymfmassage för att hjälpa den (=mig) att må bra och kanske hitta någon form av lättare känsla rent fysiskt.

Det här med lättare har inget med vikt att göra, jag väger mig aldrig och är inte intresserad av att göra det heller. Den lätta känslan jag är ute efter handlar om mer om att inte känna mig stum i benen, är ni med?

Och det är därför jag går på lymfmassage. I inlägget om mitt förra besök, som jag länkade till ovan hittar ni mer fakta om lymfsystemet och vad det gör för oss.

Har ni testat massagen eller har ni egen erfarenhet av en trött tantkropp? Dela med er och lyssna gärna på trettonde avsnittet av podden Mitt perfekta liv, då vi pratar om mina trötta tantben och acceptans av en kropp i förändring.

Vi ses snart igen allihop. Tills dess: heja heja er!
Varma kramar Malin Lundskog

Insikter och utsikter i veckans gott & blandat

Insikter och utsikter är två så storslagna ord och inte helt sällan kommer de tillsammans. Eller, det är kanske snarare så att insikterna ofta kommer neddimpandes till mig, när utsikterna är storslagna. När jag sitter o glor ut på havet. Eller går och glor, för all del.

Insikter hamnar på veckans gott

En av veckans stora insikter var den jag skrev om i det här inägget om vad det är som får mig att inte ge upp. Inte för att det är något sensationellt att det är glädjen som får mig att hålla i och hålla ut, men det känns så skönt när jag inser att det är så. Det blir lättare att hitta tillbaka om jag någon gång skulle få för mig att ge upp, är ni med? Just den här insikten handlade om glädjen till att skriva, men jag vet att det är samma sak när det handlar om … allt. Jag är en sucker för glädje helt enkelt. Gôtt att veta tycker jag.

Det är faktiskt också insikten om glädje som har gett många av mina kunder uthålligheten till att skaffa sig goda vanor också. Träna det som är kul, välj glädje och lätthet istället för motstånd och kamp. Smart ju!

insikter och utsikter, blogg, frukost, Malin Lundskog, café magasinet — mumsigt på alla sätt

Andra insikter är inte heller några SAY WHAT?! Men en så enkel sak som att träffa vänner. Alltså. Ibland hittar jag på att jag inte orkar. Eller ens känner för det. Men så gör jag det ändå och efteråt är jag så glad och tacksam att jag är alldeles till mig i trasorna. Vilken lyx det är att ha människor omkring sig. Som ger så mycket! Det ska jag påminna mig om nästa gång jag tvekar. Som ett kallt bad eller ett träningspass: man ångrar sig aldrig!

I måndags åt jag frukost med en av mina bästa. Inte bara insikten om hur härligt det är med vänner och att jag dessutom då kom till insikt om att jag inte behöver lägga energi på dem som inte ger något. Herregud, vilket slöseri det är egentligen. Någon mer som tycker att det är svårt?

det där om att lära ut vad man själv behöver …

Nej, det spelar faktiskt ingen roll att jag har ägnat flera år av mitt yrkesliv till att coacha andra. Att jag har peppat dem att släppa taget av det och dem som tynger ner och håller dem tillbaka. Jag är också människa och tycker som de flesta att det är svårt att släppa taget. Ja, ni vet: Om sådant och sådana som har hängt med länge. Som man har haft det fint med. Men tänk vad fint att vara tacksam över det som har varit, istället för att krampaktigt hänga kvar och tro att det alltid ska fortsätta på samma sätt. Är ni med?

Förresten, är inte frukost ett av de bästa sätten att träffas på?

Utsikter

Jag delar något från mina morgonpromenader här på ön i mina Instagram stories, nästan nästan varje dag. I alla väder är jag så glad över att traska runt här och vill dela med mig av allt det vackra. Självklart överträffar verkligheten filmer och bilder på Instagram och jag vet att det är fritt fram för alla att avfölja eller strunta i att titta. Men: när jag frågade er som hänger med på stories om jag skulle så sluta tjôta om utsikten från ön, så blev svaret ett rungande: FORTSÄTT. Och det gjorde mig glad, eftersom jag älskar att dela med mig av de vackra utsikterna. I ur och skur. Det blir fler goda utsikter, både där och här.

insikter och utsikter, öckerö, kajak, februari — färg och form som gör sig snyggt ihop på Öckerö

insikter och utsikter, Knippla, sjöbodar, västkusten, Bohuslän — Utsikt på väg till och från färjan på Knippla.
Hur fint?

Mera gott

Jag har kommit igång med träningen igen, efter uppehåll sedan den där lilla operationen i början av året. H E R R E N A D D Å vad härligt. Och shit vad svag jag är. Det blir inte lättare att komma tillbaka när man blir äldre om man säger så … Men jag är så glad över fyra träningspass i veckan, där det senaste var i morse. I parken. På ön. Bästa grejen!

Egentligen tycker jag att det är ganska läskigt att det är så vårigt redan nu, eftersom jag tror att det har med klimatförändringarna att göra. Men ändå … Jag njuter. Bara en sådan sak som att jag kan gå ut i bergen och kamma hundarna. Jag hoppas nämligen att pälsen jag kammar av dem kommer till nytta i något fågelbo under våren. Vad tro ni, gör vi något nytta hundarna och jag?

Knippla, hundpromenad, springer spaniel, Malin Lundskog — Brorsan gillar att bli ompysslad och jag gillar att vara ute.
Och kanske får någon fågel glädje av pälsen?
Win win på alla sätt.

PS. Har ni sett att jag ser ut som en riktig ö-bo i min snajsiga jacka? Den är från L.Brador och köpt där man köper yrkeskläder (varför det nu heter så, alla kläder man jobbar i är väl yrkeskläder? Som mysbrallor för oss som jobbar hemifrån … ). Jackan är varm, vindtät, hundvänlig och dessutom syns jag ju hur bra som helst även i mörkret. Finns det något bättre än kläder som är gjorda för att användas?

Och lite blandat

Jag har inte skrivit klart några manus, jag har inte fått något förlagsavtal, jag har inte … äh. Skitsamma. Fel fokus. Men vet ni vad jag har gjort, som inte är så värst eländigt, bara lite ”så kan det gå”. Jo. Jag har stickat så mycket och så hårt på ganska tunna trästickor att jag har hål i pekfingret jag petar av stickorna med. Gissa om jag träffar exakt samma ställe flera gånger om när jag stickar? Jepp, helt rätt. Aj, alltså. Som fan!

insikter och utsikter, stickning, Malin Lundskog, färjan, västkusten — stickar inte när jag kör, bara när jag är på färjan.
Never not knatting som en stick-hashtag heter på Instagram … Den stämmer på mig.

Och jag har precis plockat ut den här mössan från tvättmaskinen. Vad den nu gjorde där, tillsammans med en fyrtiotvätt? Vi får se om den går att töja tillräckligt eller om jag behöver sticka en ny … Någon som har ett mindre huvud än mig annars? Lätt tovad turkos mössa, bortskänkes eventuellt.

Malin Lundskog, hipsterhue, sticka, Knippla, västkusten — så här såg den ut innan tvätt …

Jahaja, det var väl ungefär det för den här veckan. Vi ses väl snart igen?

Tills dess: HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog

Kvinnohistorier, kometer och kul på jobbet i veckans lista

Kvinnohistorier, kometer och kul på jobbet – tänk vad mycket en liten kort vecka i januari kan innehålla ändå? Det är söndag och dags för en sammanfattning av veckan i både gott & blandat. Som min egen reflektionstund över livet, fast jag delar den med er. Alltså, vet ni: det är inte så dumt att se över hur veckan har varit. Är jag på väg i rätt riktning eller har jag svävat ut mot något som jag egentligen inte vill? Tja. lite både och tror jag …

Veckans gott

Både kvinnohistorier, kometer och kul på jobbet ska in här. Men en sak i taget och vi börjar med fredagskvällen och Kvinnohistorier

Kvinnohistorier

Jo, i fredags kväll hade vi det första styrelsemötet i stiftelsen Kvinnohistorier, som jag skrev om här, en insamlingsstiftelse som verkar för både de skrivna och de oskrivna kvinnohistorierna, från dåtid till nutid. Jag satt hemma på min ö och övriga styrelsen var i Falun. Klart att det hade varit roligare att vara på plats, men … ett ganska kort möte och de fantastiska digitala möjligheterna vi har gjorde den resan onödig. Jag har aldrig jobbat med stiftelseformen förut, ska bli jättekul. Och spännande!

Kometer och annat utonjut

Kom nyss in från en promenad med löptiksjagande hundar alldeles nyss. OMG vad jobbigt vi har det, både hundarna, Claes och jag. Men det är vacker ute. Ja, som det ju är här på ön. Och de satt ner och tittade åt samma håll nästan samtidigt båda två när jag skulle fota dem. Vackert så?

ena sekunden tittade Jackson mot mig …
… och i nästa sekund Brorsan

Ja, jag vet att jag tjatar om det varje vecka både här på bloggen och i mitt HEJA-rop (nyhetsbrevet som kommer ungefär en gång i veckan och som ni kan signa upp er till er), men det finns liksom inget slut på hur gôtt det är med UToNJUT. Andetagen, utsikten och känslan av att vara en del av något stort och enastående. Oslagbart!

Apropå att vara en del av något stort så fick jag ett meddelande från Agneta, en kompis, igår kväll om att en komet skulle vara synlig lite senare och skulle jag vilja följa med ut och kolla in den. Klart jag ville! Den gröna kometen ZTF som inte hade varit synlig på 50 000 år, syns bäst i nymåne och min försigkomna vän hade kollat in att exakt 21.55 igår kväll var det nymåne. Vem vill missa en sån chans? Tänk att de sista som såg den här kometen levde för 50 000 år sedan. Tänk vad de kommer att säga om 50 000 år om oss? Snacka om att vi är en del av något oerhört.

lördagsoutfiten: flytoverall och kikare som accessoar

Hur som: vi tog på oss våra flytoveraller och grabbade tag i varsin kikare och gick ut vid halvtiosnåret. TIll toppen av ön, ju närmare desto bättre? När vi väl kom upp till toppen (eller väl? det är ju ungefär fem minuters promenad, he he) tittade vi upp och insåg att det nog skulle bli svårt att se den där kometen. Molnigt som tusan! Men det spelade ingen roll. Vi gjorde vad vi kunde och fick en skön kvällspromenad tillsammans. I ett av mina absoluta favoritplagg.

utsikt över Rörö …
Kikaren …
och flytoverallen

UToNJUT-bonus …

Jamen faktiskt. Så här stilla kan det också vara här på västkusten!

sjöbodar, stiltje, Knippla, västkusten, Bohuslän, Malin Lundskog — spegel spegel …

kvinnohistorier, kometer och kul, Knippla, hamn, västkusten, Malin Lundskog — Kolla in hamnen här på knippla i morse

kvinnohistorier, kometer och kul, Knippla, hamn, Malin Lundskog, Bohuslän — mer bleke

Kul på jobbet

Kvinnohistorier är ju självklart en del av detr som har varit kul på jobbet, men blandar och ger med lite annat också. Min mastermind. Wow för den och att vi utmanar varandra vidare i utvecklingen som företagare. Varje måndag. År ut och år in. I måndags hade vi ett extraordinärt peppande måndagsmöte och den energin har jag burit med mig hela veckan.

Vi kom ut med ny episod av podden Skriverier med Malin och Cilla, en av de två podcasts jag driver, i fredags. Vilket avsnitt! Ja, men. Visst är det härligt när man är sådär extra nöjd med det man åstadkommer i jobbet. Och annars.

Träningsuppdragen som jag älskar fortsätter. För några år sedan trodde jag att jag var slut som instruktör, var så jäkla trött på mig själv, mina ord, min röst (sa hon som just var så nöjd med sin egen podd?) att jag inte vill instruera mer. Men … när jag hittade balansen på mängden uppdrag blev allt annorlunda. Så, nu kör jag få och naggande goda tränaruppdrag och har minst lika kul som dem jag tränar. Kanske mer ibland, he he.

Skrivandet fortskrider och nu har jag fått repsons på ett manus från testläsare. Det är skitäskigt att skicka iväg något som jag själv vet inte är klart, men ändå behöver andras blickar på. Läsar-ögon och inte lektörs-, redaktörs- eller författarögon. Oj oj oj, vad det var kul att få kommentarerna som innebär några ändringar (precis på de områdena jag själv var tveksam till!) och sen hyst in i ugnen. Eller i alla fall skick iväg med mailen till lektör och sen? Well, vi får se. Men hoppet är som ni vet det sista som överger …

Och veckans blandat

Nä, det här är nästan … läskigt? Jag ommer inte på något annat än att det fortfarande inte är någon träning för mig (berättade om varför här, men absolut ingen fara!). Är ändå ofantligt glad och tacksam över att jag vill ha träning i mitt liv och att jag har jobbat så länge med att inspirera andra till att träna tankar och jobba i myrsteg, så … Inte hela värden. Bara lite blandat.

Men nu undrar jag: kommer jag inte på något för att jag inte vågar se skiten, eller är jag så käck att jag faktiskt ser uppsidan med … det mesta? Ja, det skulle väl vara insikten om bristen på östrogenplåster som jag bloggade om här, men samtidigt ledde det till en fin diskussion och ett varmt systerskap i mina sociala kanaler. Hmmm …

Okej. Längtar hem. Bor ju fortfarande i hyrt hus och renoverar hemma, men det är ju inte hela världen. Men annars? Har det gôtt! Och hoppas verkligen detsamma för er allihop.

Ses snart igen, tills dess HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog

Årets första veckans lista av både gott & blandat

Årets första veckans lista är här. Första veckan är avklarad. Levd och inte bara överlevd. Och jag gillar det här året, precis som jag gjorde med förra. Men det här känns ändå … gôtt. Fyllt av liv och jag vet att jag kommer att vara precis så modig och kreativ som jag behöver för att vara den jag vill och njuta av berg och dalbanan som ett helt långt år brukar innebära.

Kanske kände jag såhär i början av förra året också, vet inte. Men en sak vet jag och det är att oavsett om vi väljer att kick- eller smygstartar året: nu åker vi!

Podd, blogg och nyhetsbrev

Förresten så släppte vi ju årets första avsnitt av podden Skriverier med Malin och Cilla i fredags och vi pratade massa mer än bara skrivande. Både Cilla och jag har till exempel reagerat på hur många som sammanfattade år tjugotjugotvå som ett skitår. Inte för att varken Cilla eller jag tycker att krig är bra, nedbrunna restauranger kul eller inflation och lågkonjunktur upplyftande. Men ändå. Jag ser tillbaka på ett fint och kärleksfyllt år med vänner, acceptans, bröllop och vackra avsked

Jag fick iväg årets första HEJA-rop också. Mitt nyhetsbrev, som kommer ut lika oregelbundet som från hjärtat. Klicka på länken, om ni vill signa upp er för författarskap och livsglädje från ön.

Dessutom har jag kommit igång med bloggen och det känns kul. Just nu har jag några artikelserier på gång här, bland annat den om hur man gör för att skriva en bok och den om hur sjutton man får till sitt drömliv. Är det genom att sätta konkreta mål eller genom drömmiga visioner? Stay tuned för fler inlägg på de trådarna.

Årets första veckans lista

jo, jag plockar med nyårsafton i första listan för året. Nyss hemkomna från Trysil, med rejäl förkylning och i det lånade huset var det så himla skönt att fira nyår ensamma. Bara min man och jag. Och hundarna förstås. Claes är ju fenomenal på att laga mat, så lämnade över den delen till honom. På nyårsafton också, he he. Han är också fenomenal på att planera mat när han är hungrig, så förrätten blev så stor att vi inte orkade med någon varmrätt. Kolla här, så fattar ni:

citronfromage, dessert, nyårsafton, — Men dessert orkar man (jag) alltid. Mitt bidrag til nyårsmenyn var en hemmagjord citronig och gräddig karamell.

1 januari var jag fortfarande ganska förkyld och njöt i fula drag av tour de ski. Längdåkning är en av mina favoritsporter att titta på. Och utöva, även om jag inte åkte en meter under våra två veckor i Trysil. Hade för kul i backen med de vuxna barnen och kände nog av den där förkylningen (som jag ska sluta tjata om nu. Lovar.) så orken fanns liksom inte.

Redigering alla dar i veckan

I måndags fortsatte den stora redigeringen av uppföljaren till Mariannes mirakel. Den har jag för ungefär en kvart sedan skickat iväg till två testläsare. Nervöst och kul, jag kommer att fortsätta redigera, fördjupa karaktärer, gestalta mer och mindre under tiden. Om mindre än en månad ska manuset iväg till Cecilie, en lektör som inte går av för hackor. Kolla vad jag hittade i postboxen från henne:

författare, skrivliv, Main lundskog, lektör, redigering — fritt fram för alla er som vill att sno det här tecknet!

Och så har jag fått den här. Från en av medlemmarna i GLAD FRi STARK. Blev sådär gråtigt rörd. Visst är den fin, knappen som ska hänga med mig överallt?

Tisdagen redigerade jag mer, efter att jag hade njutit av morgonpromenad i detta:

morgonpromenad, västkusten, Malin Lundskog, Knippla, årets första veckans lista

morgonpromenad, Knippla, västkusten, utsikt, Marstrand — när vi kom till nord-sidan av Knippla blickade vi mot Marstrand. Ser ni fästningen?

Dessutom började jag småstrukturera jobb som behöver planeras. Som ni vet är jag inget fan av för noggrann planering, men vissa dela behöver ju trots allt organiseras.

I onsdags tittade till vårt hus som vi ju renoverar. Oj, vad jag ser fram emot att det blir klart. Ett rejält platsbyggt kök. Veranda. Ny entré (har bara haft ingång i källaren och där vill jag gärna låta saker och ting vara huller om buller utan att folk som hälsar på ska behöva se …). Vill ni se före-, under- och efterbilder?

I torsdags fortsatte redigeringen och dessutom tog jag tag i några avsnitt av en digital författarutbildning jag går just nu. Kul! Inspirerande! Och ju mer jag lär mig om hantverket, desto större respekt har jag för alla som skriver.

En dag med vågrätt snöande

Overall alltså, vilket plagg det är! I fredags snöade det vågrätt här på västkusten, med flingor som kändes som småspik i ögonen. Men herrenaddå vad jag är glad i min flytoverall sådana dagar. Det får gärna blåsa och snöa mer, så att jag får använda min overall ännu mer. Finns inget dåligt väder, ni vet.

Ja, sen har helgen varit fylld av utonjut och redigering. Imorgon är ny vecka och jag ska börja på nytt manus … Over and out för årets första veckans lista! Vill ni läsa tidigare veckans gott&blandat-listor, kan ni göra det här.

Ses snart igen. Tills dess: HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog