Ut och njut

Därför är utomhus och rörelseglädje en oslagbar kombo!

Därför är utomhus och rörelseglädje oslagbart: för att effekten av naturen och av att röra på kroppen i glädje är ungefär hur hälsosamt som helst. Vi blir både lugna, avstressade och tillfreds med oss själva av att hänga utomhus. Och vi får energi av det!

Rörelseglädjen ger också energi. Och lugn. Och en känsla av att vara tillfreds. Same same alltså och tillsammans ger de minst dubbel effekt! Visste ni att forskning visar att naturbaserade åtgärder (grön rehab och djurunderstödd terapi till exempel) fungerar superbra när det gäller både att förebygga, behandla och rehabilitera stressrelaterad psykisk ohälsa.

Snacka om att vi är i behov av att röra på oss utomhus just nu. För ingen gång under vår (i alla fall min) livstid har oron och stressen varit högre än nu. Coronapandemin sätter sina spår både bland de som drabbas av covid 19 och oss andra. Vi kan nog känna det här både av och till allihop, utan att riktigt veta vad, varför eller hur sjutton vi ska göra för att känna oss hyfsat tillfreds med tillvaron.

Tydligen har det aldrig googlats så mycket på ordet bön som nu. Och det beror inte bara på att google inte har funnits under andra kriser …

Röresleglädje utomhus gör susen

löparglädje, utonjut, Malin Lundskog, västkusten, öliv, löpning — löparglädje på Öckerö

Jag vet att jag kan bli ganska tjôtig när det gäller just det här med att röra sig utomhus, men … det har sina anledningar. Förutom att jag gillar det alltså, he he. Det är så himla hälsosamt. Det får oss att hitta lugnet när vi är oroliga, energi när vi är trötta och den där grundade känslan av att vara tillfreds. Här och nu. En promenad, vandring, cykeltur, löprunda, paddelstund, stand up paddling, simtur, skidtur, bergsklättring och you name it av alla härligheter som finns där ute att njuta av gör susen.

Nu mer än någonsin!

Alla gillar olika och det är jätteokej förstås, men en insats för både dig och dem omkring dig är att du faktiskt ger dig ut. Och njuter! Av att röra på dig. Av att vara i stunden. Lyssna på fåglarna, vågorna och suset bland grenarna. Titta på alla femtioelva nyanser av grönt, blått och/eller grått. Känner dina andetag, din kropp och storheten i det lilla. Lever. När du ändå är här liksom …

Natur och hälsa

Stiftelsen natur och hälsa bildades på grund av den fortfarande växande psykiska ohälsan och forskning som visar på det läkande med naturen. Nu ser de ett ännu större behov av det naturbaserade för att underlätta för den just nu sanslöst nedtyngda vården och för att det finns så mycket gott för oss där ute. I naturen.

Jag träffade representanter från stiftelsen i ett samtal inför Hälsomässan som jag modererar den 27 juni. Mer om den kommer!

Därför är utomhus och rörelseglädje alltså en grym kombo

Därför är utomhus och rörelseglädje oslagbart: för att det ger oss glädje, frihet och styrka i både kroppen, knoppen och själen. Och är det någon gång vi behöver det så är det prick nu. Häng gärna med mig och en av mina favorithashtaggar på Instagram #utonjut – där mår vi gôtt av uteliv i rörelse. Och stillhet …

Vad gillar du att göra där ute? Jag springer ju gärna som du vet. Och går. Transportcyklingen är också en favorit, men just nu tar jag mig inte så långt med cykel så att det räknas som transport tycker jag. Håller mig ganska mycket hemmavid och det är ju inte fy skam, när hemma är på Knippla.

Därför är utomhus och rörelseglädje en oslagbar kombo, utonjut, västkusten, promenad, hundpromenad, havet, Öckerö, springerspaniel, utsikt — Livets liv!

Vill du läsa mer?

Här är tre av de artiklar jag har skrivit tidigare kring fenomenet natur och motion. Och hälsa!

Existentiell hälsa

Därför ska du motionera utomhus

Stärk immunförsvaret genom att oroa dig lagom

ps. Jag har hittat en ny vandrings-/springled idag! Men den berättar jag mer om en annan gång. Idag är det det fiffiga med natur och motion som gäller.

Vi ses snart igen,
tills dess: HEJA HEJA DIG!
Kram (på avstånd och med nytvättade händer)
//M

Hopp och optimism, därför är det viktigt för hälsan

Hopp och optimism är två delar av den existentiella hälsan, som Annika Andebark och jag ju filosoferar om på våra livesända morgonpromenader. I torsdags traskade Annika i vanlig ordning omkring i Skåne och jag på min ö på västkusten och vi hade förmodligen kunnat fortsätta att traska och prata i all oändlighet, men … vi gick hem till varsin kammare istället. Och skrev varsitt blogginlägg. Men oj oj oj vad det finns mycket att snacka om när det gäller hopp. Och optimism.

hopp och optimism, västkusten, existentiell hälsa, Malin Lundskog, havet, hälsa — hoppfull och optimistisk på min ö (Källö-Knippla)

Vår livesändning hittar du här, på min IGTV.

Därför är det hälsosamt att känna hopp!

När vi känner hopp har vi större möjligheter att känna glädje och vi har också en större tilltro till att vi ska nå dit vi vill. Den ohälsosamma känslan av hopplöshet är ju motsatsen som har en tendens att antingen leda till eller breda ut sig vid depression.

Optimism är en inställning som innebär att det kommer att gå bra. En tillit till att this too shall pass (finns det något bättre uttryck? Känns ju crazy att köra med engelska uttryck på en svensk blogg … ) när livet skiter sig. Optimism skyddar oss från att bli apatiska och deprimerade. Hälsosamt som sjutton, så länge det handlar om realistisk och inte helt naiv optimism som får oss att tro att det inte spelar någon roll vad vi gör, allt löser sig i alla fall … Ja, ni fattar. Det är jag helt säker på (känner både hopp och optimism inför det, he he.).

Visste du att det har visat sig att de med optimistisk syn på livet lever längre och är friskare än de med pessimistisk livssyn? Du kan höra mer om hur optimistisk livssyn förlänger livet här, i Vetenskapsradion.

Det är ju inte för intet som Världshälsoorganisationen har med hopp och optimism som en viktig del av den existentiella hälsan. Eller hur?

Och ja: precis som det allra mesta är både hopp och optimism mindset som du kan träna dig till även om du inte känner direkt att de inte är din starkaste sida. Bra va?

Så här tränar du hopp och optimism

Träna på att uppmärksamma de stunder då du känner hopp och/eller optimism. Vad gör du? Vad tänker du? Var känns det? Se tillbaka på alla (jag lovar att de är många!) stunder då du har lyckats vända kasst till bra, motgång till lärdom och avveckling till utveckling. Tänk på alla framgångar du har haft.

Fira dina framgångar! Varje gång du känner hopp eller varenda gång något löser sig även om du inte tror det från början. Säg hurra! Ge dig själv en high five eller fira på något annats sätt. För det är karakteristiskt för en människa som känner hopp, att ha tillit till att saker och ting ordnar sig. Genom att uppmärksamma och fira de tillfällen då du har rätt mindset (ur hopp-synvinkeln alltså) kommer du att vilja göra om bravaden. Och ju oftare du gör om den (känner hopp!) desto bättre blir du på den. Ja, du fattar ju. Vips är du en fena på hopp!

Formulera visioner eller mål så att du har något att se fram emot. Var flexibel när det gäller hur du kan nå visionerna eller målen, det finns fler vägar som är rätt och när (eller kanske bara om?) du stöter på patrull, se den motgången som en utmaning, en möjlighet att lösa problem och en bra lärdom att ta med dig vidare i livet.

Sätt stopp för ältande i för lång utsträckning, spara det till särskilda stunder. Ja, alltså på riktigt: schemalägg ditt ältande!

Vik inte undan för det som känns hopplöst eller när du själv känner dig pessimistisk. Se det! Acceptera det. Och välj dina strider … Kan du göra något åt det? Jamen, gör det! Kan du inte göra något åt det? Lägg ner fokuset på det och bry dig mer om din inställning istället.

Hopp och optimism på djupet

Vi pratade en hel del om det, Annika och jag om att det är lätt som en plätt att lura både sig själv och andra med ett glättigt och ytligt hopp. Att ett leende behöver nå både ögonen och in i själen för att vi ska känna att det gör skillnad. I det som verkar vara en väldigt vanlig ordning för mig landade jag in i insikten om vikten av att stilla sig. Reflektera. För det glättiga positiva, den ytliga optimismen och det grunda hoppet – det ledde mig till ett dunderbrak in i väggen.

Annika var inne på samma sak. Att det behöver landa djupt inom oss. Och att vi behöver ge oss själva tillräckligt med utrymme för att faktiskt ta reda på och odla det som ger oss hopp och optimism. När vi känner det mår vi gott och när vi mår gott då gör vi gott. Sprider det vidare. Till dem omkring oss, till er, till alla.

Alltså:

fiskelycka, hopp, optimism, mindset, västkusten, havet, fiska, Malin Lundskog, naturen — hopp om fisk på kroken … fiskelycka är det hur som helst!

Hopp och optimism är verkligen viktiga för vår hälsa. Det är mindset som gör att vi är tillfreds med oss själva och livet. Optimismen gör oss motiverade och hoppet ger oss tillit till att det ordnar sig. Det blir bra!

Vad tänker du om det? Dela gärna, gärna med dig av dina tankar om hopp och optimism. Och vill du, häng gärna med på våra morgonpromenader. Varje torsdag. Kl 08.00.

Vi fick några frågor inför vår sändning som jag är himla tveksam om vi kom så långt med svåra svar på. De var spännandeallbhop, och det är framför allt en jag klurar vidare på. Och kanske skriver ett inlägg med mina svar på (= OBS! Inget facit). Du kanske har några svar på den?

”Hur vet man om man har tillräckligt med hopp och optimism?”

PS. Våra livesända morgonpromenader är också en bloggserie här. Du hittar alla inlägg om existentiell hälsa här.

PPS. gillar du det här, men inte orkar kommentera? Ge mig gärna en tummen upp längst ner i inlägget, så vet jag om det jag skriver betyder något. Tack!

Vi ses snart igen!
Tills dess,
kram kram (på avstånd och med nytvättade händer)
//M

Våra bröstvårtors synlighet är en fråga i det fördolda

Våra bröstvårtors synlighet har varit en ickefråga för mig. Alltså, jag har inte tänkt på hur vi beter oss för att dölja något som finns hos var och en av oss (bortsett från de av oss som till exempel efter sjukdom inte har några). Jag har alltså inte ens reflekterat över att jag valt bh:ar med vaddering för att mina bröstvårtor inte ska synas. Ja, ni som vet, ni vet hur svettigt det blir i en tjock bh. Eller ”stela extrabröst” som en kvinna jag har diskuterat det här med så talande beskrev det. För mig har det tydligen varit sjävklart att bära bh som döljer och inte bara fyller en funktion och som så mycket annat som är självklart så … sker det utan reflektion. Det här är ju en av fördelarna med goda vanor, men en av nackdelarna när det handlar om normer som inte gör oss gott?

Mycket tid och energi i onödan?

Sedan något år eller två har jag slutat med de där tjocka bygelbh:arna (vet, finns vadderade även utan bygel). Och sedan något år eller två har jag blivit alltmer medveten om det här beteendet. Hos mig själv! Jag som lär kloka kvinnor hur de ska älska och acceptera sig själva. Vara sig själva. Och här går jag och lägger onödig energi på att dölja bröstvårtor! Tid och energi som jag säkert hade kunna lägga på något mycket roligare! Mer givande. Och kanske bättre för världen?

(En parentes apropå det: har du sett dokumentären om Hillary Clinton på SVT? Hon räknade ut att hon la 25 dagar under sin presidentkampanj på att bli fixad i håret och sminkad och piffad … Rätt många dagars försprång till gubbsen?!)

Häromdagen blev jag påmind om mina tankar på våra bröstvårtor. Jag skrev ett blogginlägg med tips på mina favoriter bland sport-BH:ar och fick frågan om en av dem täcker bröstvårtan. Och detta är ingen konstig fråga! Det är ingen ovanlig fråga! Det är bara så himla synd att vi ska behöva ställa den. Och vet ni. Där och då trodde jag att jag minsann var tillräckligt trygg i mig själv för att inte bry mig om sånt. Tji fick jag.

Jag stängde jackan igen …

I morse tog jag som vanligt en morgonpromenad med Brorsan. Vi gick nästan direkt från sängläge och ut, så jag var bh-lös, men bar topp och jacka. Efter en stunds promenerande blev jag ungefär hur varm som helst, så jag knäppte upp min jacka. Men gissa vad jag gjorde sekunden efter uppknäppningen? Exakt! Jag stängde jackan igen. Gick alltså hellre och svettades! Skärp dig, sa jag till mig själv och var sedan tvungen att konsultera två av mina bästa företagarvänner i frågan (tack Helena och Viktoria!).

svettas, varm, jacka, normer, Malin Lundskog, morgonpromenad — ja, här gick jag o svettade i morse …

Jag frågade dem om våra bröstvårtors synlighet ens är en fråga att diskutera eller om jag ska vara tyst och följa normerna. De hade mängder med svar på min fråga. Dels tyckte de absolut att jag skulle skriva om det här, för vad fan?! Bröstvårtor har vi allihopa, både kvinnor och män. De fyller samma funktion hos oss, med undantag av den korta period som en kvinna eventuellt ammar. En av dem hade tänkt på det här själv och insett hur hon valde bh efter just synlighetspremisserna. Och den andra sa ”Men herregud! Jag har trott att jag har valt en vadderad bh för min egen skull! Det har jag ju inte!”

Våra bröstvårtors synlighet, är det värt en diskussion?

Ja, det kanske är en fråga att diskutera i alla fall? Eller i alla fall att reflektera över och bli medveten om vilka val vi gör och varför vi gör de valen? Väljer vi att dölja våra bröstvårtor för att inte se för utmanande ut eller för att passa in (för vad ska folk tycka?!)? Vad säger ni? Skulle jag varit med 1968 istället? Är utseendet viktigare än jag tror? Kommentarsfältet är öppet för alla era tankar.

Apropå tankar, så har jag fler som jag vill dryfta med er. De handlar om hälsa, om kvinnor, om normer och om det fenomenala med att gilla sig själv. Vad säger ni, är det värt att diskutera?

Vi ses snart igen,
tills dess: HEJA HEJA DIG och alla val du gör!

Kram M
(med nytvättade händer och på avstånd förstås)

Plastpellets är mitt senaste strandfynd

Plastpellets i massor (13 ton! Fatta mängden det blir!) läckte ut från ett fartyg utanför Danmarks sydkust i februari. Nu flyter de vind för våg … Först spred de sig till Norge där de började kartlägga spridningen. Nu har turen (tur är kanske fel ord, men ni fattar) kommit till oss här på västkusten.

Ni som känner mig vet ju hur mycket havet betyder för mig och nu har jag ju dessutom flyttat ut till en ö (läs mer om flytten till Källö-Knippla här) och kan liksom inte undgå havet även om jag skulle vilja. När jag läste om plastpelletsen tittade jag lite närmare bland all bråte som blåser in i vikarna här och … där låg de. Små vita plastpellets. I massor.

strandfynd, plastpellets, havet, västkusten, Källö-Knippla — strandfynd?

Rapportera in plastfynd

Jag plockar plast nästan, nästan varje dag (läs och se mer om varför här). Men de här är galet pilliga att plocka med sig, så jag gjorde det som jag hoppas är det näst bästa. Jag rapporterade in till Länsstyrelsen som vill kartlägga. Ja, förhoppningsvis blir det någon form av sanering av det hela.

Har du hittat plastpellets? Här hittar du länk till både mer information och till hur du rapporterar in dina strandfynd.

I filmen berättar jag mer om mina plastplockarrundor, för dig som är nyfiken. Tycker att det är ett perfekt sätt att förena nytta med nöje. Ja, jag får ju frisk luft, motion (allt beror ju på vad man gör det till), känslan av att göra nytta och vara behövd, vara en del i helheten vi alla befinner oss i. Och så håller jag på att träna upp Brorsan till bästa plastplockarassistenten! Återkommer om det …

Ja, jag vet att jag säger det om och om och om igen, men ändå: min, din och jordens hälsa hänger ihop. Tätt som tusan! Dela gärna med dig om vad du tänker om det. Och om att plocka plast. Eller klicka bara på tummen upp här nedanför? I alla fall om du får ut något av det jag skriver om.

Vi ses snart igen, med mer hälsosam hållbarhet!
Tills dess: HEJA HEJA DIG!
Kram på avstånd och med nytvättade händer
//M

Varför är helheten en hälsofaktor?

Varför är helheten en hälsofaktor? Vad menas egentligen med helhet? Och hur och var i hela världen hittar man den? Det här svarade Annika Andebark och jag på under vår morgonpromenad/Instagramlive i morse.

Nä, nu skojar jag, klart att vi inte svarade på! Helhet är en del av den existentiella hälsan (läs mer om WHO:s punkter på vad som ingår i existentiell hälsa här) och är den delen av hälsan på topp så har vi tankar, känslor, kroppen, knoppen och hela härligheten i synk. Och vem sjutton kan svara på när det händer för någon annan? Samtalen vi har på torsdagsmorgnar om den existentiella hälsan handlar inte om att ge svar, men att ge (och få!) insikter som kan hjälpa till på vägen till bland annat en känsla av helhet.

Varför är helheten en hälsofaktor?, utonjut, västkusten, Källö-Knippla, promenad, instagram live — här tog jag mig in i lä för att prata …

Helhet handlar om att lära känna sig själv

Det vi kom fram till i morse var att helheten skulle kunna översättas till att leva i enighet med sina grundläggande värderingar, men … det där låter rätt stelt tycker jag, så jag kör vidare med helhet. Det vi reflekterade över är att det handlar om att känna sig själv så väl att man vet att det här är rätt för mig! Att jag är och gör och lever som jag är tillfreds med. Som gör mig glad och ger mig utrymme att växa, utvecklas och vara ärlig mot både mig själv och alla runt omkring mig. Vad tror du om de tankarna?

Vi var båda överens om att när helheten inte finns med, då är det lätt (are?) att braka in i väggen. något vi är levande exempel på det båda två. När helheten är halv eller trasig på något sätt, då skaver det. Vi kanske inte riktigt vet vad det är som är fel, men … något är det. Kan du känna igen dig i det?

utsikt från min morgonpromenad
helheten … den finns här!

Naturen och rörelsen hjälper oss att hitta helhet

Och så kom vi in på naturen igen. Och den fysiska rörelsen. Att både naturen och att röra på sig hjälper oss på traven när det handlar om att lära känna sig själv och att hinna tänka klart sina tankar. I naturen är det lättare att hitta sig själv för där är allt accepterat. Och när vi rör på oss (den prestationsfria rörelsen alltså) ger vi tankarna möjlighet att flöda fritt. För den som inte känner sig hemma i att tomglo på en stubbe är rörelsen ett finfint sätt att hamna i tankeflow på. Annars funkar ju stubben också. Och meditationen. Alla sätt är bra, utom de dåliga som mormor brukade säga.

Ja, för precis som när det gäller ungefär allt annat halkade jag in på det långsamma spåret. Att vi behöver långsamheten och reflekterandet för att hitta det vi letar efter. Inte jaga det så infernaliskt utan låta det komma till oss. För att det ska hända är långsamheten nödvändig. Då funkar det inte att rusa på bland måsten och borden.

Dags för nya normer?

Just det ja! Apropå borde, så avslutade vi det hela med att bristen på helhet handlar om att försöka passa in i normerna om hur man ”bör” leva. Så, jag tyckte att det var dags att sätta nya normer i rullning (de är nog redan i rullning, men ändå). Annika tyckte att det lät tungt och valde att sätta sig och skriva istället. Om helhet. Jag valde att gå till utegymmet och därefter hoppade jag i havet. Jag tror att vi gjorde precis det som ger oss helhet. Och genom att leva som vi vill och behöver har vi verkligen gjort vårt för att sätta de nya normerna i rullning?

helhetsfeeling!

Våra diskussioner och reflektioner hittar du nu på min IGTV. Dela gärna med dig av dina tankar här. Eller där … Och häng med oss nästa vecka, då blir det mer existentiell hälsa i flödet.

Här hittar du till vår morgonpromenad

Annika och hennes blogg finns här

Här kan du se mina planerade Instagram lives

Livesändningar på Instagram – utvecklande och tänkvärt.

Livesändningar på Instagram kör jag tillsammans med två instakompisar.

Tisdagar kl 11 pratar Dorotea Petersson och jag om uttryck som att unna sig och om rutiner både morgon, middag, kväll. Bland annat … Du hittar oss varannan vecka på mitt Instagram och varannan vecka på hennes. Rättvist och bra, eller hur?!

Torsdagar kl 8 kommer Annika Andebark på besök till min Instagram. Vi tar en morgonpromenad ihop och diskuterar och filosoferar oss fram till de vad de olika delarna av existentiell hälsa betyder för oss och hur vi kan må existentiellt bättre (kan man säga så?)

Du är varmt välkommen att följa med på både elvakaffe och morgonpromenad som vi förvandlar till livesändningar på Instagram.

Här hittar du mig på Instagram, du kommer in på livesändningarna den vägen.

Ses vi?

Dorro och jag stryker ord ur SAOL
Annika och jag är ute o njuter