Ut och njut

Nio anledningar att vara medlem i GLAD FRi STARK

Nio anledningar att vara medlem i GLAD FRi STARK är medlemmarnas egna ord på vad de har fått med sig av året i hälsoprogrammet. Och det är inte bara tomma ord. Orden är fyllda av hälsa, utveckling och massa nyanser av må bra. Individuella nyanser, eftersom det är sådan hälsan är: individuell.

Under vår avslutning bad jag om ord som beskriver året, ord om vad de tar med sig (de flesta vidare in i nästa år som medlemmar och det är stort!) från sitt medlemsskap i GLAD FRi STARK. Och vet ni, även om ord kan vara tomma kan de också vara ett sätt att klargöra för sig själv vad det är man egentligen tycker, tänker och känner. Ett sätt att förtydliga och medvetandegöra vad som är viktigt och vad det är vi faktiskt behöver för att, som i det här fallet, må riktigt gôtt.

Nio anledningar att hänga med i GLAD FRi STARK

Acceptans! De har lärt sig att acceptera sig själva som de är. Förlåta sig och vara snälla. Acceptera istället för att slå på sig när det inte blir som en kontrollhjärna planerar.
Vila i tid! Uttrycket som en av kvinnorna hade med sig in i programmet har vi utvecklat och eftersom de flesta av oss har en förmåga att pressa oss och tro att vi är lata om vi vilar har det här uttrycket, innebörden av det och också utövandet av att vila i tid varit en viktig del i utvecklingen.
UtoNjut! Min egen favorithashtag har visat sig fått stor betydelse för kvinnorna i medlemsprogrammet. Att vara utomhus, antingen i rörelse eller stillhet, utan prestationskrav. Hitta njutet i det lustfyllda och kravlösa.

Vi fortsätter med de här anledningarna:

Omtumlande! Jag förstår dem. Det är ett omtumlande år, att lära känna sig själv och ta reda på vad det är man själv mår bra av och vad som hindrar en att skaffa goda vanor. Värsta bergochdalbanan mellan varven mellan skratt och gråt …
Landande! Åh, det här alltså … att landa. I sig själv. Och för sig själv. Hitta sin inre kraft. De har varit så lyxigt att följa med dem på den här resan, som egentligen inte har någon slutdestination utan är en ständigt pågående process. Sådär som hälsan är, ni vet.
Rent! Året i medlemsprogrammet har varit rent. Har skapat renhet. Vi lägger mycket krut på att bli klara på insidan, hitta rätt bland våra känslor, beteendemönster och våra ursäkter. Jag är så himla glad över att de känner den här renheten. Klarheten. Som gör att man får mycket lättare att sätta gränser och prioritera.

utsikt över havet — en annan variant av utonjut jag gillar är att titta på havet
(du anar Knippla till höger i bild)

Och avslutar med:

Avgörande! Wow! Avgörande! Många utropstecken där, men visst är det häftigt när man själv reflekterar över något och upptäcker att det där tamejtusan en avgörande händelse/process/episod i livet?
Klokskap! De har lärt sig mycket om hälsa generellt och sin egen hälsa specifikt. De har lärt sig av mig som ledare och de har lärt sig av varandra (jag har lärt mig massor av dem). Kanske har de mest av allt lärt sig av sig själva?
Gemenskap! Mmm … gemenskapen i gruppen är ju en förutsättning för att man ska våga vara den man är precis som man är Det här är en stor grej. Gôrviktig till och med. För är det något vi behöver för att må bra så är det gemenskap. En trygg gemenskap.

Ja, det där är alltså nio anledningar att vara medlem i GLAD FRi STARK. Inte dåligt va? Och då är det här en sammanfattning av allt de har fått med sig, för någonstans måste man väl ändå dra gränsen?

Nu är det fem dagar kvar innan jag stänger dörrarna till ett nytt års medlemsskap i GLAD FRi STARK. Vill du vara med är det alltså dags att haffa din plats, den femte november drar vi igång igen!

Länkar till mer glädje, frihet och styrka

Du hittar information och anmälan till programmet GLAD FRi STARK här.

Vill du höra vad säger på de livesända frågestunderna på Instagram hittar du dem här.

Och igår berättade jag om hur tacksam jag är över året som har gått. läs mer om det här.

Nu ska jag skicka ut sekretessavtal för de som redan är anmälda till programmet, för det är en viktig del i att våga öppna sig: det som sägs i glad fri stark, det stannar i glad fri stark.

Ses snart igen,
tills dess: HEJA HEJA DIG!
Kram (på avstånd och med nytvättade händer)
Malin Lundskog

Allt jag lärt mig av mitt möte med en skata.

Allt jag lärt mig av en skata, eller kanske snarare det dramatiska (?) mötet med en skata härom morgonen vill jag berätta för er.

Det hela började med en helt vanlig morgonpromenad. Brorsan och jag skulle ta vår vanliga (och alltid ovanliga eftersom naturen inte är sig lik från ena dagen till den andra, men det är en helt annan historia.) runda runt Knippla. Av någon anledning svängde vi höger istället för vänster utanför trädgården och inledde morgonpromenaden lite annorlunda än vi brukar. Ödet? Jag vet inte, det beror ju på vad man tror om ett sådant. MEN! hade vi inte tagit den vägen hade jag inte lärt mig allt jag lärt mig av en skata …

Den fisksugna skatan …

När vi kom ner till bryggorna som nu börjar bli fulla med hummertinor (eller -kupor som öborna kallar dem) strosade vi runt och skakade lite (väldigt lite) med huvudet åt de som hade lämnat fiskhuvuden (bete) kvar i sina tinor. Det lockar råttor till sig och sådana vill vi inte ha för nära oss …

Kvarlämnat bete lockar uppenbarligen inte bara råttor till sig, utan även skator. Vid en av burarna (Eller tinorna. Eller kuporna) på en av bryggorna blev Brorsan alldeles särskilt till sig och nosade mer än vanligt. Jag såg att det rörde på sig i buren och tänkte råtta direkt (med förhöjd puls och redo att springa). Men det var ingen råtta. I buren satt en förskrämd skata. Förmodligen ännu räddare när en drufsig hund kom och nosade runt den.

allt jag lärt mig av en skata, hummertina, öliv, Malin Lundskog — ser ni den lille skakande skatan?

Allt jag lärt mig om stress

Och nu till allt jag lärt mig av mitt skat-möte. Det där med att stress kan paralysera oss och ger oss tunnelseende, det stämmer! Hade jag varit lugn i den här situationen hade jag böjt mig ner, öppnat buren och släppt ut fågeln- Problem solved och ingen större fuzz om det.

Men nu var jag i någon slags fight-, flight- och freezemode och kunde inte tänka klart. Jag begrep inte hur jag skulle kunna få in handen och dra ut den stackars skatan ur ett hummeranpassat hål, så … jag gjorde ingenting. Tänkte bara ”vad fan ska jag göra?”.

Tills jag mötte en fellow öbo som tog mig i handen och sa att vi släpper ut den såhär … Så öppnade hon buren och med hjälp av en av hennes gåstavar kunde vi putta ut skatan som flög iväg. Fri som en fågel!

Lärdom ett: jag har ingen aning om hur jag reagerar i en stressituation förrän situation är där. Om jag inte har tränat på situationen tidigare alltså. I tanke och/eller handling.

En inte ett dugg stressad Kerstin öppnade lugnt buren och sekunden senare var skatan fri som en fågel!
(Båten i bakgrunden har inget med innehållet i det här blogginlägget att göra)

Det är mänskligt att vilja hjälpa

Nu över till nästa lärdom: det är saligt att hjälpa till. Alltså på riktigt! Det kändes så otroligt fint att hjälpa skatan ur sin fångenskap. Jag förstår att det utifrån kan verka vara en händelse som vilken som helst, men när jag gick igenom min dag för att reflektera över sådant jag är tacksam över (gör varje kväll) så dök skat-händelsen upp. Och jag kände att det här med att hjälpa till, det är bra fint det. Att betyda något för någon och vara en del i en helhet. Wow!

Det fick mig att tänka ännu längre. Om sådant vi har pratat om i medlemsprogrammet GLAD FRi STARK flera gånger: det är en styrka att kunna och våga be om hjälp. Med den vetskapen i bagaget, att vi mår gott av att hjälpa till, tror jag att vi ska släppa på de där spärrarna. Genom att våga be om hjälp gör vi hjälparen en tjänst. Han eller hon får känna sig betydelsefull och behövd. Får känna känslan av att vara en del i en helhet. Och vet ni vad det är? Jo, det är en himla viktig del av vår existentiella hälsa. Ni vet, den som är en himla viktig del av hälsan i största allmänhet. (Jag har skrivit en hel bloggserie om existentiell hälsa här)

Vi kan alltid lära oss något

Så. Ja. Visst kan vi lära oss något av alla. Men … det kanske var min reflektion av mötet med skatan jag lärde mig något av. Inte skatan själv. Vad tror du?

Hur som helst så är en promenad aldrig ”samma gamla vanliga”, stress kan verkligen få oss att bli osmarta och vi mår gott av att hjälpa till, så våga be om hjälp.

Kan jag hjälpa dig med något just nu?

hur som helst,
vi ses snart igen!
Tills dess: HEJA HEJA DIG!
Kram (på avstånd och med nytvättade händer)
Malin Lundskog

Reflektion i stillhet och fullt ös framåt!

Reflektion i stillhet och fullt ös framåt är en sammanfattning av min sommar 2020. Jösses vad mycket av både det ena och det andra jag har fyllt dagarna med. På slutet har det blivit ännu mer fullt ös, så jag är beredd att ta semester. Igen …

Egentligen skulle jag nog kunna säga att rubriken på det här inlägget är en sammanfattning av mitt liv och inte bara av den här sommaren. Det är ganska exakt precis så jag vill ha det och eftersom jag tar chansen att välja hur jag lever så … blir det oftast ganska exakt precis så. När det inte blir så har jag möjligheten att välja inställning till det, men det är en helt annan fråga som jag skriver om en helt annan dag. Nu vill jag berätta om min sommar och vad jag dels har reflekterat över och dels lagt in full (eller i alla fall halvfull) gas på.

Reflektion i stillhet

Reflektion kräver stillhet, så det kanske är onödigt att poängtera. Men ändå. Jag har stillat mig och känt att all träning på att landa har gett resultat. Det där med stillhet kommer nämligen inte gratis för mig, stressjunkie som jag är.

Det jag har reflekterat över i all den här stillheten är att mitt liv är himla underbart! Att det ger livet ett enormt mervärde att våga stanna och våga ta emot allt jag känner, för tro mig. Ni är inte ensamma om att ha skitdagar, vara alldeles för trötta eller ifrågasätta meningen med hela alltet … Men när jag vågar möta det så är det mycket lättare att se och känna att det är som det är och jag gör det jag kan just nu. Det är mycket lättare att känna tacksamhet när jag inte rusar på eller rymmer från mig själv.

Naturen, kramarna och sociala medier

Jag har också reflekterat över hur ohemult bra jag mår av att vara i naturen. Nära havet. I havet.

Något jag har tänkt mycket på är också mitt behov av fysisk kontakt. Jag saknar det! Jag har min man och min hund, så jag är inte helt utan kramar, pussar och klappar. Men ändå. Mina vänner! Mina föräldrar! Svärföräldrar. Och mina barn! Herregud vad jag längtar efter att krama dem. Och faktiskt också mina kunder. Att ta på dem jag tränar med, high fives och ryggdunkar och kramar har varit så naturligt och viktigt. Men … ja, ni vet. Det är som det är just nu.

närhet, kramar, covid 19, hund, springer spaniel, Malin Lundskog, hälsa, må bra — närheten … vad mycket den betyder!

Och kanske den största insikten av dem alla: jag pausade sociala medier i två veckor under sommaren. Alltså, jag älskar sociala medier. De ger massor! Det är ju genom dem jag jobbar. Säljer. Och kommer i kontakt med fantastiska människor. Men … OJ OJ OJ vad det gav mersmak att inte vara där ute. Vilket lugn.

Jag vet att både du och jag vet det här, men jag har haft svårt att hålla mig borta (ja, ni ser ju – det är det som är grejen med social medier: vi blir beroende! Och utan att vi vet om det stimuleras våra hjärnor att vilja ha mer och mer och mer … Jag kommer definitivt att pausa igen, även om jag självklart är jätteglad om du vill hänga med mig på Instagram, som är platsen där jag är mest.

Fullt ös framåt!

Ja, det var ju det där med kontrasterna den här sommaren. Det här livet. Och herrenaddå vilket ös det har varit!

Jag har haft utomhusträning hela sommaren här på ön. tre gånger i veckan har vi kört och det har varit helt grymt. Både fysiskt, men framförallt har jag hittat min plats på ön.

Vi har fiskat! Oj oj oj, som vi har fiskat makrill och krabba. Kanske inte är så ösigt i sig, men utvecklingen för mig som fiskare och det alldeles underbara med att ge sig ut i massa olika väder. Det har gett fullt ös i hela mig!

västkusten, öliv, Knippla, springer spaniel, Malin Lundskog, hälsa, må bra — skeppshunden hänger med på allt!

Och baden, promenaderna på nya ställen, löprundorna på nya stigar och två nya båtar … En av de båtarna är ett resultat av ett nytt företag och innan man startar företag är det en himla massa ös i hjärnan.

Romaner och nytt hus

Apropå ös i hjärnan: jag skickade in manus till roman till ett gäng förlag vid midsommar. Arbetet med det karaktäriseras verkligen av fullt ös. Eller, ös kanske inte är rätt ord. Snarare kaos! Kaos i både kroppen och knoppen och själen. För dig om undrar om jag har fått svar så … ja, det har jag. Det satte igång energierna igen kan jag säga. Och jag återkommer med mer om vad svaren innehöll och vad som händer nu. Men … det här är ju ändå en hälsoblogg och inte en författarblogg, så lägger inte så mycket krut på det här.

reflektion i stillhet och fullt ös framåt, hälsa, nytt hus, Knippla, öliv, åretruntboende, nystart, flytta, Malin Lundskog — här bor jag nu – välkommen!

Men vet ni vad som har behövt mest av min kraft den här sommaren? Jo, att vi har köpt hus! Kanske även ovissheten jag har levt i som har bott i rivningskontrakt även om jag inte har varit medveten om det. Men husköpet. Fort som sjutton gick det och ni vet ju hur det är med flyttar. Att flytta är något av det mest stressfyllda vi gör i livet (i paritet med att gifta och skilja sig) och att då titta på hus dag ett, få nyckeln dag två och sen flytta ut säljarna och in oss veckan senare … Nu snackar vi fullt ös framåt.

Sommaren 2020 är inte lik någon annan sommar

Den här sommaren är verkligen inte lik någon annan sommar, ändå är den ganska lik. Jag brukar bada massor, springa en hel del, vara ute med båten och äta glass och det är precis vad jag har gjort den här sommaren också. Men jag har badat ännu mer! Sprungit lite mindre. Varit ute med inte bara en båt utan flera (återkommer om anledningen till att vi har en egen flotta just nu. Stay tuned, för det är spännande!) och dessutom fiskat mer fisk och fler krabbor (ätbara alltså) än någonsin förut. Glassen? Tja, det intaget är nog ganska likt andra somrars.

Och så har vi ju det här med Covid19, som jag hade i åtanke när jag skrev om min saknad av kramar ovan. Corona har också gjort att jag har umgåtts med nära och kära på sättet jag älskar: utomhus! Och som också har gjort att jag inte har umgåtts med nära och kära på andra sätt jag älskar. Inomhus. Nära.

Svensk sommar

Men, bortsett från närheten inomhus, så har faktiskt inte corona påverkat just min sommar så mycket. TACK för att dem jag har omkring mig har hålla sig friska!!! Vi brukar dessutom hålla oss hemma på sommaren, så ingen större skillnad på den fronten.

solnedgång, västkusten, Knippla, öliv, Malin Lundskog — och solen går ner i nordväst …

Dessutom älskar jag alltid Sverige, men svensk sommar alltså. WOW för den! Och för både reflektion i stillhet och fullt ös framåt.

Hur har din sommar varit? Berätta gärna! Och förresten, vad tycker du om kombon reflektion i stillhet och fullt ös framåt?

Vi ses snart igen.

Tills dess:
HEJA DIG!
Kram M (ja, på avstånd och med väldigt nytvättade händer)

Backträning är en riktig höjdare tycker jag

Backträning är en riktig höjdare, både för dig som har sprungit länge och för dig som är nybörjare. Alla har något att lära sig av att springa i backar.

För ett tag sedan pratade jag med Johan Croon på TT om det fina och utvecklande med att springa och/eller gå i backe. Efter det härliga samtalet sprang jag runt en sväng på fastlandet tillsammans med Adam Ihse, fotograf på TT.

Resultatet av snacket och springet blev en artikel som jag hittade i tidningen Syre nyss. Vill du läsa vad jag sa klickar du här: Backträning tar löpningen till nya höjder

backträning är en riktigt höjdare tycker jag, Adam Ihse, tt, fotograf, löpning, — Trötta ben och glatt humör är ett av många backträningsresultat
Foto: Adam Ihse, TT

Ja, backträning är en riktig höjdare tycker jag. Vad tycker du?

Mer om backträning? Läs här om hur snabbt och enkelt du får till ett träningspass i backe och om hur perfekt det är att träna i backe tillsammans med andra.

Spring lagom lugnt, vi ses snart igen!
Kram (på avstånd, med nytvättade händer)
M

Skärgårdsleden är ett hett hemestertips

Skärgårdsleden är ett hett hemestertips för både kroppen och knoppen och själen. I alla fall om hemma är någonstans kring Göteborg. Ja, annars är det ett hett semestertips och gör lika gott för kropp, knopp och själ oavsett varifrån du kommer …

Vilken dag vi har haft idag, Brorsan och jag. Drygt 20 kilometer har vi gått och jag vet fortfarande inte var gränsen mellan vandring och promenad går, men det spelar kanske ingen roll? Gått har vi gjort. Och klättrat, gått lite vilse, fikat. Badat. Rullat oss i sanden. Okej, det där sista var bara Brorsan, men ändå. Vi har njutit i fulla drag. Jag har pratat med mig själv. Och jag tänkte innan vi traskade iväg att jag skulle ha det så härligt med alla mina tankar. Hinna tänka klart dem ni vet.

Brorsan åker färja
utsikt från färjan till starten …
och det vackra vädret kom emot oss

En hel dag fylld av här och nu?

Men … jag vet faktiskt inte om jag har tänkt en enda tanke? Jo, det är klart jag har. Det är ju sådana vi är, vi människor. Tänkande. Men jag har inte medvetet tänkt på det jag trodde att jag skulle tänka på. Jag har helt enkelt varit fenomenal på att vara exakt här. Och nu. Eller ja, där och då eftersom jag är här nu. Tillbaka på Knippla. Men … skitsamma. Ni fattar!

Jag har vilat hjärnan så det står härliga till. Och jag har fyllt själen med natur och gett mina träningsvärkiga ben (herregud, vilket pass jag körde med Knippleborna igår!) ohemult med kärlek. Jag har gått Skärgårdsleden och jag ångrar inte en millimeter av de drygt 20 kilometrarna. Häng med ska du får se:

gps viewer, skärgårdsleden är ett hett hemestertips, vandring, friluftsliv — appen gpx viewer i min iPhone.

Igår laddade jag ner gratisappen gps viewer (finns möjlighet till köp inuti appen och finns även appar som kostar pengar och säkert innehåller fler finesser. Men keep it simple säger jag. Och den här funkade finfint!) och hämtade dit kartan till Skärgårds-leden. Den är nämligen inte utmärkt i naturen tack vare att man inte vill störa den natur som är. Fint tycker jag, även om jag har ett litet inre motstånd mot att traska runt med telefonen i högsta hugg. Men … det motståndet glömde jag. Det var enkelt att hitta. Och att hitta tillbaka till leden när man (okej, jag … ) har gått ifrån den tänkta rutten.

Skärgårdsleden går från ö till ö

Jag kom hemifrån, med färjan från Knippla (kolla bilden ovan så ser du) och började vandra norrifrån. Man kan lika gärna börja söderifrån förstås och det är så fiffigt att både start och mål, oavsett riktning, ligger nära en busshållplats så att man kan ta sig tillbaka.

Vi började på Hälsö, innan solen trängde igenom molnen och i lä för en ganska frisk västanvind.

Hälsö
Älskar den här utsikten …

Från Hälsö till Öckerö

Så gick vi vidare till Öckerö och till västsidan. Till vinden. Till solen!

jag ÄLSKAR stenar!
o mycket sten e d!
hav, hav, hav
det här mötte vi efter ca 4 km. På Öckerö.

jag njuter av utsikt
Brorsan njuter av att rulla sig i sanden …

vi går o går o går
toppen på Öckerö kyrka ser man ungefär överallt ifrån.

Mycket berg och mängder med stenar har i tagit oss fram över, så jag skulle inte rekommendera någon att ta med sig något annat än den egna kroppen som transportmedel. Efter massa kilometer på Öckerö gick vi förbi kyrktornet (alltså, det är ett kännetecken från både land och sjö. Syns säkert ända från Mariannelund!) och närmade oss tredje ön för dagen: Hönö.

Äggmackan på Hönö

Skärgårdsleden är ett hett hemestertips, äggmacka, Malin Lundskog — Vi delade en äggmacka och Brorsan fick tredje vattenflaskan för dagen …
Jag vet inte vad ni tycker, men äggmacka! Godaste picknicken jag vet tror jag.

tittade på det här när jag åt äggmacka
och det här, när jag vred på huvudet
Skärgårdsleden alltså!

Ersdalen, Hönö, Skärgårdsleden är ett hett hemestertips — *Ersdalen på Hönö. Ja, klipporna var precis lika mjuka som de ser ut!*

inte ett dugg konstigt att stenarna är så runda o goa …
sa ju det. Älskar stenar!

kitesurfare, Hönö. Skärgårdsleden är ett hett hemestertips — Det kan hända att det blir mer kitesurfing här på bloggen. Om inte alldeles för länge ska jag testa …
Men idag blir det bara en bild. Visst ser det gôtt ut?!
(Fortfarande på Hönö, men vi närmar oss Fotö …)

Så närmade vi oss den sista ön för dagen: Fotö. Men först gick vi förbi så himla gulliga kolonistugor där det här fönstret läskade oss.

prinsesstårta, virkad, Hönö, Kolonistuga — Visst är det underbart, med en virkad prinsesstårta i fönstret?
Och inte förrän nu ser jag hur kitesurfarna speglas i glaset …

Till sist tog vi bron över till Fotö

Så tog vi oss de sista kilometrarna till Fotö. Där går vandringen över en bro, men då var jag så mycket i både här:et och nu:et att jag glömde fota den. Brorsan behövde vatten, jag behövde (?) glass. Och på den vägen är det … Apropå väg, så skulle jag även kunna tänka mig att springa Skärgårdsleden. Så det heta tipset gäller även för dig som hellre vill göra det!

skärgårdsleden, Fotö, glass — *om jag gillar chokladig* glass? Gissa …
Den här hittade jag i Fotö gästhamn. Snacka gott slut!

Vilken dag! Alldeles … alldeles underbar! Är du i krokarna: gå Skärgårdsleden. Ta bekväma skor på dig som tål att bli blöta, för gör du som jag och går lite off hamnar du bland tuvor där det kan vara blött. Det var det idag. Jag varvade mellan barfotagång (älskar barfota!) och att traska i välanvända Keen-sandaler och börjar tro att det kanske är dags för nya … Men det kan vi ta en annan gång. Idag är det att Skärgårdsleden är ett hett hemestertips för både kroppen och knoppen och själen som gäller. Och ja: det var hett. Vinden var välbehövlig och Brorsans alla bad längs vägen gjorde susen för honom.

Skärgårdsleden är ut o njut. Skärgårdsleden är ett hett hemestertips för både kroppen och knoppen och själen. Eller semestertips …

Nu är vi trötta, Brorsan o jag. Min träningsvärk är bortvandrad (skrev först bortgången, men det betyder ju något helt annat …) och ölivet äger.

Vad säger ni, lockar vandringen er? Har ni andra endagars-vandringar att tipsa om? Ös på i kommentarerna! Delad vandring är dubbel? Okej, kanske inte. Men tips är värdefulla!

Hur som helst, så ses vi snart igen!
Tills dess: HEJA DIG!
Kram M

Det är mycket nu … och därför mår vi bra av lite

Det är mycket nu … och därför mår vi bra av lite. Kontraster är fina grejer för vår hälsa och även om många inte alls har mycket omkring sig nu (permittering, social distansering, inställda event, uppdrag och resor) så har de flesta av oss mycket inom oss. En pandemi, ekonomisk osäkerhet, oro för sig själv och nära och kära och proteströrelser till exempel. Det är mycket nu …

Det är mycket nu, vila, stillhet, Malin Lundskog — här har jag vilat mig i form idag …

Därför mår vi bra av lite

Eftersom kontrasterna skapar balans i det långa loppet så är det kanske dags för lite en stund? För jag vet att vi är många som är trötta. Som inte förstår hur vi kan vara trötta eftersom det inte händer så mycket omkring oss. Men, vet ni: det händer inom oss. Mer än vi tror! Därför behöver vi vila. Jag tror till och med att det är enda sättet för oss att ta oss igenom det som vi inte vet när det tar slut. Genom att prioritera återhämtning. Göra vilan viktig. Vila i tid, ni vet …

Nattsömnen är lika viktig som vanlig, men vi behöver mer än så. Vi behöver hänga med oss själva. Med våra tankar. Och med våra känslor. Höra dem, se dem och känna dem.

Sov inte bara. Vila också …

Vi behöver acceptera allt det där vi har inom oss (det är mycket! Hos oss alla!) och tillåta oss att sakta ner. I nersaktandet händer det storartade saker. Genom att göra lite gör vi mycket. För oss själva. Och för alla härliga människor vi har omkring oss, oavsett om vi är socialt distanserade från dem eller ej.

Det är när vi är utvilade som vi kan vara bäst! Alltså inte bäst jämfört med alla andra (för det skiter vi i!) eller på något prestationsskala. Det är när vi är utvilade som vi orkar vara oss själva och vågar känna efter vad magkänslan säger. Det är när vi är utvilade som vi är och gör det vi verkligen tror på. Som de vi verkligen är. Hur fiffigt är inte det? Och allt tack vare att vi prioriterar att vila.

Tips på vad du kan göra för att vila:

Sov på natten. Men helt ärligt: Nattsömn? När det är sommar och sol och lätt som en plätt att vända på dygnet? Var snäll mot sig själv. Och sov …
Koppla bort dig från andra. Alltså … för att kunna bry dig om andra (och dig själv!) behöver du koppla bort dig från dem. Koppla upp dig med dig själv liksom … Genom att röra på dig i naturen (utan att mäta och prestera), meditera (är du ovan? keep it simple och var grymt nöjd med fem djupa andetag där ditt enda fokus är ditt andetag), handarbeta, påta i jorden, sandpappra. Alltså: gör sådant som inte kräver något i form av prestation och som gärna innebär en monoton rörelse (hjärnan älskar att relaxa till monotona rörelser).
Välj, prioritera och fokusera. Jag vet. Många av oss vill rädda världen. Hela världen. Ur olika perspektiv. Men det tenderar att bli för mycket, så välj dina strider, priotera det som är viktig nu (inget varar för evigt – du får välja om hur mycket du vill!) och fokusera på en sak i taget.

Det är mycket nu — Sitta och glo eller röra på sig. Naturen alltså!

Naturens vilsamma inverkan

Jag gjorde en helt ovetenskaplig och inte alls statisktisk säkerställd gallup i min Instagram-story igår, då jag frågade efter bästa tipsen på återhämtning och städning bland tankar. Vet ni vad 100% av svaren innehöll? Gissa? Eller strunta i det förresten, för nu berättar jag: naturen! Alla svar innehöll naturen i någon form.

Hav, skog, fjäll. Brygga, sten. Några ville vara i rörelse, andra i stillhet. Sen var det yogamattor och stickningar involverade i några svar. Men alla svar hade någon form av natur i sig. Hur ovetenskapligt det här än var, så hade det stämt även om jag gjorde en vetenskaplig studie. För det är så (läs mer om naturens kraft för vår hälsa här). Naturen gör oss sanslöst gott. Naturen får oss att må bra. Den får oss att vila, om vi ger den chansen. Och det kan vi väl göra? För det är mycket nu! Och vi mår bra av kontraster. Vi mår bra av lite just nu. Och av att vila. I tid.

Vi säger så, ses ju snart igen!
Kram kram (japp! med nytvättade händer och på avstånd)
//M