Malin Lundskog

författarskap och livsglädje

Ut och njut

Sommar, svett, salta bad. Och skav på insidan låren …

Sommar, svett, salta bad. Och skav på insidan låren … så värt det! Som du vet springer jag både ofta och gärna och för några år sedan (fatta alla år jag har missat detta!!!) vågade jag mig på att springa i splitshorts. Vilken frihet det är!

Sommar, svett, salta bad. Och skav på insidan låren ... Malin Lundskog, löparglädje,
Imor jagse lutade mig tillbaka mot en sjöbod … inget skav innan doppet i alla fall!

Den fysiska friheten av att min hud får möta sommarluften och den mentala friheten av att ha släppt tankar och känslor om vad andra ska tycka. Eller om det är okej för någon i min ålder? Herregud, sådana onödiga påhitt att låta tron på vad andra tycker och tänker bestämma. Istället för att ta reda på vad jag själv tycker och tänker. Och känner. Mer om det kan du läsa här: Volanglöpning

Sommar, svett, salta bad. Och skav på insidan låren …

Ja, som sagt: frihet på alla plan. Förutom på insidan lår! Det är sällan (kanske aldrig?) som jag springer under sommaren utan att bada. Och när jag badar väljer jag nio gånger av tio havet framför sjön. När det gäller lårskavet är badande ingen höjdare. Särskilt inte havsdoppen. I alla fall inte om jag, som jag brukar, sätter på mig samma löparkläder och springer vidare hemåt igen. För att åstadkomma det där gapet mellan insidorna av låren som vi ser på retuscherade bilder – det kommer inte att hända!

Blött och salt är en fenomenal kombo för att utveckla skavsår som svider. Men ändå: sååååå värt! Tycker jag alltså … Vill du springa i splits och i möjligaste mån undvika skavsår mellan låren? Kolla in de här tipsen, för jag har trots allt sådana. Även om det är värt skavet, så är det inte jätteskönt nästa gång jag ska ut o springa. Och bada …

Tips för att undvika skavsår mellan låren

  • strunta i att bada (inget alternativ för mig)
  • smörj in med kokosolja innan du springer iväg (alltså … det här funkar, men det är kladdigt)
  • ha med handduk och torka ordentligt (riktigt ordentligt!)
  • spring ofta i splits (min hud har vant sig verkar det som och nej, jag har inte hårda valkar på benen)
  • styrketräna benen (ju mer muskler, desto mindre friktion/skak och daller – har inte styrketränat så mycket, dallrar mer men kör stenhårt på ”spring ofta-punkten istället)
Sommar, svett, salta bad. Och skav på insidan låren ... Bada, tips, Malin Lundskog, sjö, utonjut
Super med en riktig lättviktshandduk! Den här är från Sea to summit, haft i ungefär hur många år som helst och den suger upp både salt och sött vatten hur bra som helst!

Ja, så gör jag! Kom att tänka på det i morse när Brorsan och jag sprang en njutit morgonmil med ett dopp för mig och en hel drös längs vägen för honom. Sommaren är härlig! Att svettas av spring är lyxigt som tusan. Att bada är ju … bäst? Och det där skavet då. Kan det vara därför jag tänkte på det idag. För att jag inte kände det?

friheten en fredag …

Splits eller inte: hoppas att du njuter av sommar, svett och salta bad!

Heja heja!
Kram M

Vandring i vacker natur gör underverk för hälsan

Vandring i vacker natur gör underverk gör hälsan, både den fysiska och den mentala. Att långsamt traska runt och njuta av färger, former, dofter och hela härligheten ökar vår hållbarhet. En av alla goa ringar på vattnet är att det också gör gott för miljön. Eller i alla fall inte ont?

Det här är del två i en serie blogginlägg om den finfina vandringen i Kinnekulle jag gjorde tillsammans med några av mina bästisar- Del ett hittar du här: Jag har inte en bästis. Jag har flera!

vandring i vacker natur gör underverk för hälsan, Malin Lundskog, Kinnekulle, vandring
Sverige är fantastiskt, eller hur?
vandring i vacker natur gör underverk för hälsan, fotografering, Malin Lundskog, natur, Kinnekulle
sparar på minnen …

Vandring i naturen ökar hållbarheten

Att vandra i naturen gör att vi hittar lugnet inom oss. Naturen har den inverkan. Om vi släpper in den! Det är i ett med naturen som vi utvecklades till de vi är i dag och det är den mängden intryck vi får där ute som vi är gjorda för att ta in, bearbeta och utvecklas av. Inte de myriader av inputs från våra smartphones, TV, radio och all annan ständig uppkoppling. Tro sjutton att vi behöver hetsmeditera och andas medvetet för att komma ner i varv …

Lagom mängd intryck, vackert så att det ibland gör ont (nä, i ärlighetens namn förstår jag inte hur något vackert kan göra ont, men gillar ändå uttrycket) och kravlösheten gör att vi vandrar bort överflödet av stress. Klart att vi blir mer hållbara då?!

vandring, Kinnekulle, blommor, natur, hälsa, Malin Lundskog
lagom mängd intryck för att sänka pulsen …
Jag vet inte vad det här är för blomma. Gör du?
Hur som helst är den ju sanslöst vacker. Nästan så att det gör ont 😉
vandring i vacker natur gör underverk för hälsan, Kinnekulle, fjärilar
När tiden inte finns … snacka lugnande!

Vandring i vacker natur gör underverk för hälsan

När vi stannar upp och blir medvetna om hur fenomenalt det är med natur och hur bra vi mår där ute inser (nog?) de flesta av oss att den där naturen är väl värd att vårda. Precis som vi. Och det är ju ännu mer fenomenalt när vi inser att hållbarheten för både oss och naturen är galet synkade!

Genom att bli vänner med naturen och umgås mycket med den kommer vi att vilja den väl. Winwin:andet är enormt här tycker jag och relationen mellan mig och naturen växer ju mer jag släpper in den. Alltså: naturen har alltid gjort mig gott. Räddat mig och gett mig mening om och om igen. Men det är inte förrän naturen fick mig att sänka farten som jag hajade hela den grejen. Hur är det med dig – har du tid att ta det lugnt därute?

vandring i vacker natur, skogsbad, Kinnekulle, Malin Lundskog
skogsbad här kanske?
ramslök, Kinnekulle, naturfoto, Malin Lundskog
Vem har lökat?
Exotiskt för en Göteborgare med ohemula mängder ramslök.
OBS! Får man inte plocka i naturreservatet här på Kinnekulle!

Det är resan som är målet …

Resan är både målet och dessutom mödan värd. I alla fall känns det skönt att säga när vi inte hittade dit vi skulle. Ha ha ha! Men vi hittade oändligt med annat, som lugn, energi och diskussioner om hela världen skulle vara naturreservat? Hade vi varit mer varsamma med den då? Och med oss själva?

vandring, kinnekulle, hälsa, vilse
Snett ovanför ladan, till höger, ser du utkikstornet. Det gjorde vi också, men vi hittade inte dit första dagen …
Spelade ingen roll!
Kalkstensbrottet … Med sjö. Och du ser va? Vänern i bakgrunden. Vatten + vatten = njut så det skvätter om det!

… och hälsan som är medlet?

Jag tror inte på att hälsan i sig är meningen med livet utan snarare medlet. Ur den här aspekten behöver vi inte vara så noga med träningsprogram, dieter eller prestation. Det som är viktigt är att ge oss själva tid till att känna in, leva upp och leva ut. Leva ute.

Vandring i vacker natur gör underverk

Vandring i vacker natur gör underverk gör hälsan, både den fysiska och den mentala. Visst är det winwin för både oss och naturen när vi tar hand om varandra? Snacka hållbarhet och goa ringar på vattnet!

Tycker du att Kinnekulle ser vackert ut? Det är det! Om du följer den här länken kan du läsa mer: Kinnekulle, det blommande berget och jag är snart tillbaka med fler tips om hållbar hälsa, sommartid och andra härligheter som får oss att må gott. Ses vi då?

I proudly present: Svensk sommar

Heja dig så länge!

och du vet väl att om det är ngt särskilt du funderar på och vill att jag berättar mer om är du JÄTTE-välkommen att höra av dig!
//M

Jag har inte en bästis. Jag har flera!

Jag har inte en bästis, jag har flera! Och alla är bäst och en del av att göra mig bäst⁠.

Idag drar jag igång första blogg-inlägget om min vandring i Kinnekulle med några av mina bästisar. En vandring som var vacker på så många sätt. Jag börjar med vänskapen, vad som hände tack vare den och det fina med att ha flera bästisar.

jag har inte en bästis, vandring, Kinnekulle, Malin Lundskog, vänskap
gillar vad jag ser!

Det var en gång …

Det hela började för mellan 30 och 40 år sedan. Två av oss började mellanstadiet ihop, en tredje kom in i samma klass i högstadiet och på gymnasiet delade vi på oss för att träffa nya människor, från nya världar. Där någonstans kom den fjärde in i bilden. Och på den vägen är det …

Äh, skoja bara. Vi har haft avbrott i vår vänskap, tröttnat på den ena ibland och den andra någon gång mellan varven, umgåtts med den tredje periodvis och inte hörts av på en himla massa år. Inte alls så idylliskt som i TV-serierna. Men härligt! Och en trygghet att ha flera bästisar. Att inte ha en bästis är ju inte samma sak som att inte ha någon bästis …

jaghar ingen bästis, vänner, umgås, vandring, Kinnekulle, Malin Lundskog
de jag ser upp till ser upp till mig …

Är 50 bara en siffra?

Så kommer allt det här med att fylla 50. En siffra som på något sätt är symbolisk, i alla fall när man är i den. Tycker inte du också att 50 låter … moget? Hur fan är det möjligt egentligen, vi som inte har bestämt oss för vad vi ska göra med livet och oss själva. Det enda vi visste bestämt var att vi vill fira den ena bästisen med något hon uppskattar till tusen: tid med oss! Att ge tid känns fint. Inte vänta tills den finns, utan se till att skapa den. Tillsammans.

Det blev en sån där helg jag aldrig glömmer med människor jag alltid minns. När vi gav oss själva lyxen av att fira en av de bästa med en present vi alla ville ha. Inte av egoistiska skäl utan av kärlek. Till födelsedagsbarnet. Och oss själva. Mängder med winwin redan från början i det här, du hör ju själv.

glädjen vinner!

Magin med att vandra tillsammans

Det händer magiska grejer med hela ens mindset när en rör sig fysiskt framåt. Särskilt när en rör sig bredvid varandra och inte mitt emot. Det öppnar upp vilja av att ge. Och ta emot. Alltså, det är inget påhitt utan det är så: Mittemot-samtal kan bli maktpositionerande, medan de samtal du för bredvid någon annan blir mer jämlika. Wow för de samtalen vi hade i helgen!

De som kom av att vi rörde på oss. Lät naturen göra sitt, för precis som av rörelsen framåt händer det magiska grejer med oss när vi är ute i naturen. När vi lugnas av gamla träd, inspireras av milsvid utsikt och får energi från de naturliga färgerna. Det där är inte heller något påhitt. Det är så. Jag har inte en bästis och det är jag tacksam över. Det ger ju ännu mer att få ta del av flera liv!

Här och nu

Vi gick vilse. Det spelade ingen roll, det var resan som var mödan värd. Hettan var galet osvensk, men det spelade inte heller något roll eftersom tiden tillsammans var grejen. (Okej, plus det faktum att vi kånkade runt på iskall öl och kallt vatten som svalkade en del … )

jag har ingen bästis, vilse, kinnekulle, vandring, Malin Lundskog
bonden som nyss åkte ur bild visade vägen när vi hade hamnat lite off …

Vandringen tog oss rätt in i en bubbla av här och nu och det spelade roll! Världen runt omkring stannade och våra 40-ish-åriga vänskaper och 50-åriga liv öppnades på vid gavel. Vi släppte in kärleken, ärligheten och tillåtelsen till att vara exakt som vi är. Våra allra största svagheter växte till styrkor och just då fanns ingenting annat.

Samskapandet av oss själva

Tack vare oss, samtalen, tystnaden och naturen har vi samskapat våra bästa jag. För vi blir inte bäst ensamma – vi blir det tillsammans, i sammanhang där alla är vinnare. Och alla är bäst. I ett hälsosamt liv handlar inte vänskap och bäst om konkurrens utan om acceptans och gemenskap. Om att ett plus ett blir bra mycket mer än två och om att vi hjälps åt med att bli bäst.

Tonåring på nytt?

Efter en dag offroad från alla vackra vandringsleder (jo, det kan hända att vi gick lite vilse he he), med galet god picknick, hopp över diken, luktande på blommor och bad hyrde vi cyklar och stoppade högtalaren i cykelkorgen.

Helt plötsligt (ja det känns plötsligt även om vi har haft 49 år på oss att förbereda oss) är vi de där som skrattar så högt vi orkar, som skiter i vad andra tycker, som tror att vi äger världen bara för att vi har varit med ett tag och som inte låter någon annan styra och ställa med oss. Vi är de som säger till när vi ser orättvisor och vi är de som våra svärdöttrar och -söner tycker är rätt konstiga. Vet inte om 40 var lika stort? Eller 30? Då hade vi så fullt upp med män och barn. Nu har vi fullt upp med oss själva … Och att njuta av livet medan det pågår. Som vilken tonåring som helst!

Malin Lundskog, vandring, Jag har inte en bästis, Kinnekulle, vänskap
Tacksam, vart jag mig än i världen vänder …

Jag har inte en bästis. Jag har flera!

Det här med att inte ha en enda bästis, det sätter ännu mer färg på livet. Jag är så innerligt tacksam för att vi gav en av oss tid. Och för att födelsedagsbarnet tog emot. Snacka om att det är givande att ge …

Vad säger du, har du en bästis? Flera? Eller ingen … Jag tror att grejen med att jag väljer att ha fler bästisar ger mer än om jag skulle välja att säga att jag inte har någon.

Vill du läsa mer om vikten av att umgås tipsar jag gladeligen om min bok GLAD FRi STARK. En av framgånsgformlerna för ett hållbart och hälsosamt liv är just det: umgås.

I nästa inlägg kommer mer om Kinnekulle. Om det vackra på utsidan, naturen och om hållbar hälsa. Ses då! Om vi inte ses förr, på t.ex. Instagram – där är jag oftare än här.

Tills dess:
HEJA DIG!
Kram M


⁠⠀
⁠⠀

⁠⠀

Friheten att göra vad jag vill var jag vill

Friheten att göra vad jag vill var jag vill, den friheten betyder massor för mig. Möjligheterna med webben och närheten till omvärlden som internet har skapat: närheten till mina vänner, samarbetspartners och kunder. Herrenaddå – det här var en frihet som inte ens var påtänkt för inte jättemånga år sedan.

friheten att göra vad jag vill var jag vill
Dagens blogg-kontor

I det här inlägget beskriver jag vad friheten med att jobba var jag vill betyder för mig och hur jag använder den friheten. Varsågod, fjärde inlägget i min frihetsserie om sex delar. De tidigare hittar du här:

Andra aspekter på frihet

  1. Frihet hänger ihop med hälsa
  2. Fysisk frihet är en del av livet
  3. Tre tips för mental frihet

Geografisk frihet

Jag är ett stort fan av digitaliseringen och att jag tack vare den kan jobba var jag vill. Utan internet och min vilja att anamma nätet hade jag aldrig kunnat åka på skidäventyr i Sierra Nevada i våras till exempel (jättewow:igt). Eller som nu, sitta i bikini på en klippa med utsikt över Kattegatt och blogga (ojojoj vad sommaren kom idag!). Eller varje vecka träffa mina kunder som är spridda över hela landet (hade ju inte ens haft onlinetjänster om inte online-möjligheterna fanns).

länge leve vardagen, frihet, friheten att göra vad jag vill var jag vill
Geografisk frihet bjuder på många möjligheter

Eller utbilda mig med sådan regelbundenhet som jag gör nu (apropå online-tjänster). Eller hänga med Brorsan så lättvindigt (han är med mig på jobbet utan att någon stör sig på hundhår eller får allergiska reaktioner). Eller att jag kan sitta hemma i sliten pyjamas eller svettiga träningskläder och jobba. Eller promenera samtidigt som jag coachar en klok kvinna till insikter om mindset och goda vanor. Väldigt många eller blir det. Borde kanske skriva ”och”, för det ena utesluter inte det andra. Jag älskar det!

Närheten i avståndet

Inget ont som inte och så vidare. Den kontakt jag har med mina kunder i de webbprogram jag leder, den är ofattbar! Jag trodde verkligen inte att det skulle gå att få såhär fin, öppen och genuin kontakt via nätet. Men wow! Ibland tror jag att det kan vara lättare att vara öppen och ärlig när vi ses online istället för i köttvärlden. Och när jag tänker på det är det ju precis det som förenklar för trollen där ute … Men inga troll här! Bara kärlek! Min iver att skaffa mig geografisk frihet har verkligen gett mig mängder med genuina kontakter. Jag är så tacksam över öppenheten i Extended Freedom Academy, där jag leder hälsoföretagare till att lyckas online. Och värmen i Tjejgänget, det program jag har för kloka kvinnor som vill skaffa goda vanor genom personlig utveckling.

Den miljövänliga friheten

Friheten att göra vad jag vill var jag vill gynnar miljön på många sätt. Du som känner mig vet att jag verkligen vill dra mitt strå till den miljövänliga stacken. Den geografiska friheten innebär inte skidäventyr och utomlands stup i kvarten. Det är snarare den dagliga friheten och enkelheten den för med sig som sätter guldkanten! Friheten med var jag vill innebär alltså väldigt få resor med bil och flyg för mig.

Och den minimala tvätthögen! Inte bara för att våra två söner har flyttat ut (my god för när de bodde hemma och vi tränade i princip varje dag alla fyra!) utan för att jag tack vare hemmalivet inte använder så många olika klädesplagg utan faktiskt lufsar runt i träningskläder (skrev svettiga nyss, men det kanske var en överdrift) och kan använda samma kläder dag ut och dag in utan att någon annan lägger märke till hur konstig jag är. Om det nu är konstigt?

Även om jag älskar att sitta i en hotellobby eller på härligt café och jobba händer inte det jätteofta. Jag har alla möjligheter att välja och det val jag gillar bäst är utomhus. Eller hemma. Med medhavd matsäck. Hemlagat vinner ju både miljön och jag själv på.

Miljövänlig frihet med några förbehåll

Jag använder dator och mobiltelefon i jobbet. Massor! Verkligen jättemycket! Annars funkar ju inte det här fria livet något vidare. Tekniken kostar på för miljön, så frihetens miljövänlighet har undantag. I know!

Friheten att göra vad jag vill var jag vill

Möjligheterna vi inte ens visste fanns är oändliga. Jag var ganska tidig med pt online-tjänster och fick då frågan om jag kunde tänka mig en utveckling av det här. Mitt svar? Nä … Jag kunde inte ens föreställa mig att jag skulle kunna njuta av havet, naturen, hunden och hela härligheten och samtidigt jobba. På den tiden var det modem, sladd och verkligen inga smartphones och lap toppar. Wow för utvecklingen! Och friheten.

Friheten att göra vad jag vill var jag vill handlar precis som all annan frihet också om ett ansvar. Om att se till att kroppen håller för en heldag med dator på en klippa, om att lära sig var vilken typ av jobb funkar. Jag coachar till exempel inte mina kunder från platser där någon annan kan lyssna – även om tjuvlyssnarna inte vet vilka mina klienter är så … känns det inte schysst.

hälsande hunden stärker din core
laddar kroppen för att den ska stå ut med friheten med kontor utomhus …
Du kan kalla den hunden med hunden om du vill (fotot från förra året, då gick han fortfarande under mig, Brorsan)

Känn dig fri!

Jag känner mig fri! Och det är fritt fram för dig att vara fri, om du inte redan är det. Visst är det spännande det här med de oändliga möjligheterna? Undrar om det finns jobb som aldrig någonsin kan ge möjlighet till geografisk frihet? Vad är det som sätter begränsningarna? Vi? Eller tekniken?

Och ja: jag är den första att skriva under på att vi behöver fysisk kontakt med andra människor. Men det behöver väl inte vara antingen eller? Vi kan ju faktiskt få både och!

Och ett webinar för dig som vill skapa din egen frihet!

Driver du eget och vill få mina bästa tips på att tjäna pengar online? Jätte-välkommen på webinar! Här hittar du inbjudan och det är självklart fritt, annars hade det ju inte platsat i det här inlägget …

Ses snart igen hoppas jag. Ge mig gärna dina kloka tankar på det här inägget. Jag kanske har fått solsting …

HEJA DIG!
//M

Fysisk frihet är en del av livet

Fysisk frihet är en del av livet för mig. En stor del till och med – både frihet och att röra på kroppen betyder massor för min att jag ska må gott. Och friheten av att ha en kropp som funkar och ger mig frihet: stort WOW för det!

Det här är andra delen, av sex, i min artikelserie om hur hälsa och frihet hänger ihop för mig. Den första kan du läsa här: Frihet hänger ihop med hälsa.

Det här är fysisk frihet för mig

Som sagt: fysisk frihet är en del av livet för mig och det innebär att kroppen ställer upp och tar med mig på de äventyr jag vill vara med om. Att den bjuder på glädje när jag behöver det, lugn när det är avgörande, tillräckligt med styrka och uthållighet för tillfällen då det betyder mest. Att kroppen funkar helt enkelt!

En finfin grej med en funktionell kropp är att den är ett fenomenalt transportmedel! Att den låter vardagsmotionen vara en del av livet, med alla finesser det innebär. Ja du vet; som att hantera stressen, höja immunförsvaret och spara miljön.

Fysisk frihet är en del av livet, strand, Malin Lundskog
friheten i att vara vän med sin insida – det är grejer till båten det!

Friheten av att ha en insida

Det här med fysisk frihet blir tydligare ju äldre jag blir, kanske för att det inte är en självklarhet att kroppen ska funka som den gör just nu i all evighet? Men den största frihetskampen vann jag för ganska många år sedan, när jag släppte pressen på att träna för att förändras på utsidan!

När jag slutade träna för att få en tajtare rumpa enbart för utseendets skull, inte för att en stark rumpa är oerhört funktionell. (Blev för övrigt aldrig nöjd!) Eller att få en väldefinierad sexpack på magen, inte för att vara stark i de inre magmusklerna som är de som bär upp mig utan för att vara snygg på stranden. (Nä nä – svarade aldrig upp mot mina krav här heller). Eller att springa milen snabbare än andra. Inte för att kondition är super att ha för att orka tänka smarta tankar, sova gott och orka med mina äventyr, utan för att kunna jämföra mig med andra. (Njae, valde fel personer att jämföra mig med …)

Friheten av att upptäcka att insidan och anledningarna till att hålla igång kroppen släpper väldigt mycket press. Väldigt mycket! Och det är ju en frihet i sig det. För både kroppen och knoppen och själen.

Med frihet kommer ansvar

Finns det någon frihet som inte kommer med ansvar? Jag vet inte … Den fysiska friheten kommer definitivt med ansvar. För inte kan jag räkna med att en snart 50-årig kropp funkar utan att jag underhåller den? Den behöver få sina utmaningar, sina kontrollerade överansträngningar (ja, det vi kallar träning), sin återhämtning och den behöver bli lyssnad på för att funka på allra bästa sätt.

Jag följer inga träningsprogram, jag vardagsmotionerar massor och jag gör det som känns bra för stunden (har tränat massor på det!) och det som jag vet gör mig hållbar i längden. Eftersom det är både nu och i längden jag vill njuta av den fysiska friheten.

Såhär tar jag på ett ungefär mitt ansvar

Jodå, jag rör på mig varje dag. Vissa dagar i promenadform, andra dagar i springform (nä, inte en sådan du bakar paj i) och allt som oftast cyklar jag. Promenaderna är en mix av långa och korta, långsamma och snabba, med pauser för hundträning och fotosession eller … bara alldeles vanliga rundor.

fysisk frihet är en del av livet, transportlöpning
Transportlöpning! Love it! Fatta friheten i att vara utomhus och kunna välja min egen väg …

Löpningen växlar mellan att vara transportlöpning (för mig innebär det hyfsat lugnt tempo), snabba intervallrundor för att jag inte har mer tid, för att en springkompis vill ha sällskap eller helt enkelt för att jag känner för det (jo, det är fullt möjligt att vara intervallsugen!), långa lördagsmorgonturer med dopp där farten och terrängen växlar och spring i trappor när jag behöver kötta på.

Cyklingen sköter jag oftast från sadeln på min tantcykel och använder den enbart för transport. Inte för att träna eller motionera på. Älskar den här cykeln. Har en snabbcykel också, men … grejen med en rejäl mjuk sadel, upprätt sitt-position, cykelkorg och världens finaste ringklocka alltså. Wow!

Jag slarvar ofta med rörlighetsträning men får in det när jag borstar tänder, tränar Brorsan (det är hunden det) står vid övergångsställe eller liknande. Här finns mycket kvar att önska för en fullständig fysisk frihet, men för min fysiska frihet funkar det.

Jovisst kör jag styrketräning också. Gärna utomhus med stockar och stenar som tyngder. Eller utan tyngder. Och core! Herrenaddå – utan bålstyrka och -stabilitet tappar jag resten av den fysiska friheten. Kanske inte just nu, men i längden. Och det innebär att det blir viktigt just nu också.

Jag äter. För det mesta bra mat som ger kroppen den energi den behöver. När (ja, när. Inte om) jag äter mat som inte är näringsmässigt hälsosam ser jag till att njuta av den. Helt meningslöst annars ju! Och så ser jag till att vila. Sådär lagom, eftersom lagom är så himla hälsosamt i längden!

På detta kommer padel, paddling, skidåkning och annat som är gôrkul. Som jag tack vare min fysiska frihet kan hänga med på!

Lär känna dig själv – så hittar du din frihet!

Och även om det självklart underlättar att jag har kunskapen för att lägga upp träningspass, vad som är en bra variation på träning, vilka coreövningar som funkar och så vidare, så är ändå kunskapen om din egen kropp den viktigaste. Att känna! Våga känna. Våga utmana! Och våga göra det som känns bra. Det som är roligt.

I slutändan är det vardagsmotion och vardagsglädje som gör oss hållbara i det långa härliga loppet som vi kallar livet. Det är det som skapar frihet! Som gör att fysisk frihet är en del av livet! Som gör att min kropp är tillräckligt stark och uthållig för att fixa det liv jag vill leva. Som gör att jag rör mig av kärlek och inte rädsla!

Och märker jag att de insatser jag gör inte räcker – då höjer jag ribban!

transportcykling, tantcykel, frihet, hälsa, Malin Lundskog
Det går inte (på riktigt: det går inte!) att vara grinig på den här cykeln! Skapar makalös frihet på så många plan.

Fysisk frihet är en del av livet – eller?

Vad tänker du om det här med fysisk frihet – litar du på dig själv? På att du vet vad du behöver och vad som får dig att känna dig fysiskt fri? Vill du vara fysiskt fri? Jag litar på dig – bara så att du vet! Särskilt om du vågar känna efter ordentligt.

Ses snart igen hoppas jag! Vill du vara säker på att få uppdateringarna om hur frihet hänger ihop med hälsa och vad jag gör för att behålla och/eller utöka min frihet? Prenumerera på min blogg, antingen via wordpress eller bloglovin´
Tills dess:
HEJA DIG!

//M

Såhär vann jag Göteborgsvarvet

Såhär vann jag Göteborgsvarvet. Vilken rubrik va? Tänk att kunna sätta göteborgsvarvsseger på meritlistan! Särskilt när jag också är en av bara 40 personer som har kommit sist i samma lopp. Och inte springer för prestationens skull egentligen. Det där med lagom känns inte alls lockande för mig verkar det som …

Såhär vann jag Göteborgsvarvet, guldmedalj, Malin Lundskog
guldmedaljen smakar precis lika gott som vanligt!

Vaddå såhär vann jag Göteborgsvarvet?

He he, det kan en kanske undra eftersom alla ni som hänger med mig regelbundet vet att jag inte springer snabbt. I sann löpcoach-anda springer jag ganska snyggt däremot, men det var inte det tävlingen gick ut på. Jag vann det som jag har tränat mest på och det som ger en sån galen glädje och extra kick att fortsätta med det jag håller på med: jag vann high five-tävlingen!(läs mer om min hårdsatsning här) Tävlingen var högst inofficiell med sådär ungefär 20 deltagare. Men ändå?! Och jösses vad kul ja hade. Hela vägen till Älvsborgsbron …

såhär vann jag Göteborgsvarvet, banan
Ser du den turkos pilen? Där tappade jag räkningen. Efter FEM kilometer!
Bild lånad från Göteborgsvarvet

Vi tar det från början:

Min uppladdning började med en ganska sen fredagskväll fylld av skaldjur och en kall öl. Ja, för att bygga upp törsten så att jag skulle behöva stanna vid varenda vätskekontroll under loppet och därmed hinna med en hel gäng highfive med volontärer och publik intill vätskestationerna. Smart drag, eller hur?

Eftersom jag oftast räknar ner (du vet hur det är med oss instruktörer: 10, 9, kom igen, åtta kvar, sju, sex, snart där …) värmde jag upp räknemuskeln (?) med att lägga upp maskor till en ny stickning. Räknade från ett och uppåt. Till 252 maskor närmare bestämt. Räknade om några gånger för säkerhets skull. Det kändes bra! Vädret kändes i och för sig också bra, men inte ett dugg Göteborgsvarvs-aktigt. Moln liksom? Det ska vara sol på varvet-dagen, det är sen jättegammalt! Eventuell 40 år gammalt.

Utsikt och väder under morgonpromenaden, samma dag som jag skulle gå (aja, springa) och vinna Göteborgsvarvet …

Den obefintliga uppvärmningen

Egentligen är uppvärmning inte så viktigt för kroppen under en halvmara, eftersom jag inte sprintar iväg utan springer i uppvärmningstempo typ hela vägen. Men för knoppen! Den mentala sista laddningen brukar sitta fint att göra tillsammans med alla andra, men … Det blev inte riktigt så. Jag cyklade hemifrån i lite väl sista sekund. Kom till Slottsskogen när startgruppen före min drog iväg. Låsa fast cykeln, av med överdragskläder och kissa. Snabbt! Hann inte hitta en buske, hann önska att jag var man (fattar ni killar fördelen med att ha snopp i det här läget?!), hann skaka av mig dropparna och skammen och klättra över staketet in i startfållan sekunden innan startskottet gick. Pust!

Där gick starten!

Och just det där med att starten går. Det stämmer. Går långsamt till och med. Ganska skönt tyckte jag som hade stresspåslag av rang på grund av sen ankomst. Så kom jag fram till startlinjen och kände adrenalinkicken av pipet från chippet när jag passerade den. Gick ut stenhårt! 00:00:04 gav jag en man i uniform min första higfive. Och på den den vägen var det.

Såhär vann jag götbeorgsvarvet. Starten. Malin Lundskog
här har jag nyss klättrat över kravallstaketet (heter det så även om det inte är kravaller?) och startskottet har gått. Ser du den röda bågen där framme? Där börjar loppet.

Sedan tappade jag räkningen

På den vägen var det alltså i fem kilometer, sedan tappade jag räkningen. Men det gör inget. När jag sprang upp på Älvsborgsbron hade jag samlat ihop tvåhudnrafemtiotvå (ja, 252! Känner du igen siffran?) high fives från unga, gamla, fyllon, Skyltmannen och alldeles vanliga människor.

Göteborgsvarvet, Skyltmannen, Malin Lundskog
Hittade Skyltmannen och löpcoachkollegan Therese Konstig efter några kilometer i Slottsskogen. Smack, så hade jag samlat ihop två high fives till!

Jag tappade räkningen med några få undantag. På Hisingen hajfajvade jag fyra pensionärer och minst en rosédrickande snobb (kategorier som gav dubbla poäng. Fråga inte varför, det här är på kul!) och när jag kom till Avenyn stod bästisar och ena sonens flickvän där, redo med kardan! En bästis sprang snabbare än mig (okej, hon kanske genade) och stod på Vasagatan också. Sånt blir jag lycklig av. Jättelycklig! En seger i sig att ha sådana fina människor omkring sig.

Såhär vann jag Göteborgsvarvet. I solen!

Just det ja, vädret! Snacka om att det blev så mycket Göteborgsvarvsväder det bara kunde. Solen pressade på som sjutton och eftersom jag hade tappat räkningen på handklappen gick jag all in på njutet. Herregud vad kul det här är! Vad glad jag är att jag med helt prestationsfri och njutningsfullt spring fixar ett varv. Med glädjen i hela mig. Gör inget att en går ut lite väl hårt i starten då?

Och segern går för övrigt till alla som ger sig in i leken och tränar på att tåla den. Alla som springer vinner på ett eller annat sätt, lopp eller ej.

såhär vann jag Göteborgsvarvet, Malin Lundskog, målgång
Även om ögonen är stängda – ser du glädjen i blicken?
Bild: Göteborgsvarvet
Både bananen och kexchokladen smakar guld

Den vinnande gesten

Jepp! Såhär vann jag Göteborgsvarvet. Tack publiken för att ni ställde upp och hjälpte mig vinna Göteborgsvarvet. Ses nästa år!

Mer om mina Göteborgsvarv hittar du om du söker på Göteborgsvarvet här på bloggen. Förra året skrev jag ödmjukt om Göteborgsvarvet jag lyckades med allt på till exempel.

Nästa löparäventyr blir i Italien. Maraton bland vingårdar! Om jag inte får till ett Lidingölopp däremellan. Vi får se … Ett som är säkert är att även en high five smakar guld!

Ses snart igen!
Tills dess: HEJA HEJA DIG!
//Malin

En hemsida från Everday