Malin Lundskog

författarskap och livsglädje

Search Results for: tankar

Fem träningstips för dig som vill tycka om dig!

Fem träningstips för dig som vill tycka om dig som jag har använt och använder kommer här! Att tycka om sig själv är ungefär hur hälsosamt som helst och betyder inte på något sätt att det inte finns plats att tycka om någon annan. Tvärtom! Ju mer du gillar och accepterar dig själv, desto mer utrymme skapar du att gilla och acceptera andra. Hur smart är inte det?!

Fem träningstips för dig som vill tycka om dig, glädje, drömliv, Malin Lundskog
Att verkligen känna den där innerliga tacksamheten
till livet en själv har skaffat sig. Wow!

Fem effekter av att tycka om sig

  • Hjärtat lyckorusar och tacksamheten över livet blir tydlig – tacksamhet och att vara tillfreds är viktiga hälso- och glädjefaktorer.
  • Självkänslan, tryggheten och självförtroendet växer och vi vågar vara ärliga mot både oss själva och andra. Säga nej och säga ja till rätt saker. Tro på våra möjligheter.
  • Tycker du om dig själv kommer du självklart att vara snäll mot dig själv. En hälsosam livsstil är snällt och det blir självklart med sunda tränings-, kost- och återhämtningsvanor. Utan press!
  • Generositeten gentemot andra och annat växer ju mer vi tycker om oss själva och gör oss också redo att ta emot mer. Med gott samvete! Det blir mer liv och kärlek i livet.
  • Tryggheten vi skapar i oss själva gör att vi inte är lika måna om att jämföra oss med andra. Vi får alltså lättare att lita på vår egen magkänsla och på vad som är bäst för oss.
Fem träningstips för dig som vill tycka om dig, löparglädje, drömliv, Malin Lundskog
Prestationsfri rörelse, ett av mina fem heta tips för att tycka om sig.
Här njuter jag av spring i glädje. Med Brorsan. I San Sebastian.

Fem tips på hur du tränar på att tycka om dig

Stubbetid!

Nej. Du behöver inte sitta på en stubbe, men ta dig en stund varje dag för reflektion. Då du inte gör ett smack mer än bara (bara och bara … just det här kan vara ungefär hur jobbigt som helst i början) sitter och umgås med dig själv. Känner in. Vem är du. Vad vill du. Vad tycker du. Vad känner du. Ojojoj! Det här känner jag tydligt om jag inte gör. Då har jag lätt att tappa magkänsla, tillit och glädje.

Förlåt dig!

Förlåt dig själv för sådant du gör och/eller har gjort som du inte är tillfreds med. Avsätt tid för förlåtelse! Jag tycker har testat både morgon och kväll för det här. Tycker att kvällen funkar fint om jag känner extra behov av en god sömn och förlåter jag mig på morgonen skapar det en skön frihet in i dagen.

Sätt en daglig intention!

Genom att känna in vad du behöver under dagen och utifrån det sätta en intention kommer du (mer eller mindre omedvetet) att styra din dag i rätt riktning. Det här är super att göra redan när du vaknar och inte har hunnit tänka för mycket. Min dagliga intention bjuder jag på i min instagramstory. Är daglig för mycket? Påminn dig varje dag om din livsintention (den växer fram under stubbetiden om du inte redan har koll på den)

Träna tacksamhet!

Träna dig på att se det stora i det lilla, att uppskatta livet och dig själv. Det här gör jag genom att skriva av mig mina känslor. Varje morgon! Jag skriver vad jag är i kontakt med när jag vaknar (ilska, frustration, glädje, kärlek, pepp, sorg och så vidare) och att jag tar emot allt jag känner. Jag skriver att jag är tacksam över det och i perioder då jag är überstressad och verkligen inte tror att jag har tid med det här skriver jag ännu mer om tacksamhet. Det håller mig i synk med … mig själv!

… och rör på kroppen!

.När du rör på kroppen och använder den kickar du igång måbra-hormoner som gör dig mer tillfreds med livet. En kropp som används för skön rörelse bjuder på både känslor och tankar som gör dig välvilligt inställd. Till dig. Till alla … Visst kan skön rörelse innebära astuff träning. Likaväl som en lugn promenad. Välj. Och variera!

… och myrstegen!

Fem träningstips för dig som vill tycka om dig är fem vägar jag själv har tagit. Fem av de vanor jag har skaffat mig för att tycka om mig själv. Jag är jättetacksam över att jag har tränat på det här. Och över att jag fortsätter träna! För precis som med fysisk träning är även självkärleksträning en färskvara som behöver underhållas regelbundet.

Du som vill testa: kör myrstegsrevolutionens way of doing it – det vill säga: ta det i små steg. Strunta i allt eller inget. Att etablera en vana tar tid, i genomsnitt 66 dagar. Var nöjd med att du gör något litet, för från och med nu är ju tiden över då du skäller på sig själv. Eller hur?!

Lycka till och fler tips:

Lycka till! Jag hejar stenhårt på dig! Vill du ha fler tips rekommenderar jag ödmjukt min bok GLAD FRi STARK. Och för jössenamn: missa inte programmet Tjejgänget 2.1 – där snackar vi gott snack för oss som vill träna på att tycka om oss och etablera riktigt goda och hälsosamma vanor.

PS. Tankarna på fem träningstips för dig som vill tycka om dig föddes i morse, när jag tog ett lopp med dopp på playan i San Sebastian. Mitt i drömlivet! På väg från en månads skidåkning i Sierra Nevada. Ett liv jag aldrig någonsin hade skaffat mig om jag inte hade gillat mig. Dels hade jag inte tyckt att jag var värd det och dels tror jag inte att jag hade vetat vad jag ville … (Vill du läsa mer om det? Sök skibum här på bloggen)

Rutiner som ingår i mitt drömliv

Rutiner som ingår i mitt drömliv som senior skibum i Sierra Nevada är dels de rutiner jag verkligen inte vill vara utan och dels nya rutiner vi inte klarar oss utan. För rutiner behövs, annars blir det ingen ordning i kaoset! Och tro mig: jag älskar kaos …

Så här ser en dag ut i drömlivet:

Jag vaknar ungefär samtidigt som Brorsan. Och med ungefär menar jag ungefär på sekunden! Helt galet vad synkade vi är. Och vilka sjusovare vi har blivit. Första veckan på resan var det just klockan sju som var det magiska klockslaget, sen kom sommartiden. Med sommartiden blev vi åtta-sovare istället … Men jag hinner i alla fall känna in vad jag vill ha eller behöver ha för intention för dagen (följ mig på Instagram, där delar jag min intention varje morgon!) innan vi drar ut.

morgonpromenad är en självklar rutin i mitt drömliv
morgonpromenad med Brorsan i Sierra Nevada

En bra start på en bra dag

Rutiner som ingår i mitt drömliv inleder dagen. Medan min man snusar vidare tar vi en morgonpromenad, Brorsan och jag. Träffar bergsgetter, en irländsk grottman (han påstår att han bor i en grotta här uppe i bergen i alla fall), en och annan räv och några skidlärare på väg mot dagens uppdrag. Skidlärarna alltså. Rävarna vet jag inte. Efter ungefär en timme är vi inne igen och då blir det äntligen kaffe och skrivrutin för mig, frukost för Brorsan. Och godmorgon-kramar från min man. 

Det här med att dricka kaffe, skriva och ta morgonpromenad är vanor jag har med mig hemifrån – men där kör jag kaffe och skriv först medan Brorsan gör sin morgontoalett i trädgården … Sen går vi ut tillsammans. Och ibland springer jag och min man tar promenaden, men … rutinen att komma ut och röra på mig vill jag inte vara utan!

En finfin fortsättning

Efter frukost drar jag ut i backen. Alltså detta med skidbackar utanför dörren! Wow! Det här är drömlivet. På riktigt! Jag åker själv i en-två timmar, medan min man jobbar en stund (eller vad han nu har för sig, vet inte så noga) och tar ut Brorsan på en kisspaus innan han möter upp mig i en solig backe. Solig för det mesta i alla fall … Vi åker tillsammans några timmar och sedan är det jag som tar över hundvakten och jobbandet medan min man skidar vidare.

Det här är nya rutiner som ingår i mitt drömliv och som vi inte klarar oss utan. Eller klarar och klarar … men skönt att ha hittat ett mönster som passar oss alla tre.

rutiner i mitt drömliv är några timmars ensamskidåkning. Och några timmars tillsammansskidåkning ...
Några timmar ensam med mina tankar och min arbetande kropp är ren och skär njutning …

Hundliv, afterski och jobb

När jag är hemma i lägenheten igen är det dags för Brorsan att få lyfta på benet och äta middag. Jag käkar mellanmål, kollar mail och lite annat jobbjox och sen går vi en långpromenad för att möta upp min man för en afterski som ibland blir till dagens middag, ibland en öl och oliver (herrenddå så goa oliver!!!) och sedan jobbar jag kvällsskift. Eller inte …

rutiner i mitt drömliv innebär afterski
Brorsan på afterski

Vissa dagar har vi haft det så gôtt ute i solen på vår afterski att det inte blir så mycket mer än så. Ibland jobbar jag några timmar innan jag tar promenaden till afterskin. Och ibland jobbar jag kväll. Där fribejsar jag med rutinerna lite, men jag vet alltid vad jag behöver göra så viss ordning i det åtråvärda kaoset har jag. Vissa dagar blir det ingen afterski utan bara jobb för mig och då får Brorsan nöja sig med långpromenad med husse när han är hemma igen. Men jag är en sån utonjut-junkie att jag gärna promenerar. Ofta och länge!

rutiner i mitt drömliv innehåller kvällsjobb
Jobbar med utsikt! Här coachar jag mina sköna deltagare i Tjejgänget. Om jag har kul? You bet!

Nya rutiner här igen. Hemma vill jag helst inte jobba kväll (förutom när jag har mina webbkursmöten, som är på kvällstid), men under skidäventyret är det skidprio och då blir det så här. Funkar superbra! Dessutom inget annat som pockar på uppmärksamhet på kvällarna här, som vänner, tillsammansträning med andra eller TV – så jag tycker att vi har hittat en ultimat lösning.

Varför ska ett drömliv ha rutiner?

Det kanske låter skittråkigt med rutiner som ingår i mitt drömliv? Vi är ju på ute på äventyr liksom … Men hallå: du snackar med hon som har en passion i att hjälpa människor att skaffa goda vanor! För att vanor och rutiner gör livet enklare. Och enkelhet är sannerligen något jag strävar efter. Enkelhet innebär frihet för mig. Och frihet är något av det viktigaste i mitt liv. Alltså: mitt drömliv behöver rutiner!

Vårt drömliv innehåller dessutom både business and pleasure och jag vet att jag behöver ramar annars blir inget gjort. Inte ens njutningsbara grejer! Utan rutiner stannar jag. Och även om stanna upp är okej, så behöver jag ha struktur.

Det är inte bara jag som behöver, de flesta av oss behöver vanor som får oss att må bra. Vanor som gör allt enklare. Och vanor som vi kan tänja gränserna på. Rutiner förbättrar flödet i livet och är ju sånt som sker utan att vi egentligen tänker på det. Gott flow och enkelt är ju grejen om du frågar mig och de rutiner som ingår i mitt drömliv och som har funkat finemang såhär långt är:

  • morgonpromenad
  • skrivrutin och kaffe
  • skidåkning
  • mellanmål och jobb
  • promenad
  • afterski (ev inkl middag)
  • jobb (ev inkl middag)
  • och en god natts sömn …

Mer om goda vanor och rutiner

Ja, med tanke på det jag gör när jag jobbar (och det gör jag ju!) har jag skrivit mer om finessen med goda vanor. Ganska mycket mer. Vill du läsa kan du börja här:
En vanlig ursäkt jag gärna slipper
eller här:
30-dagarsmetoden för god vanor

Har du vanor och rutiner som du absolut inte vill vara utan, drömliv eller ej? Berätta gärna!

Ses snart igen,
tills dess:
HEJA HEJA DIG!
//M

Varför åka till Sierra Nevada?

Varför åka till Sierra Nevada? Det finns säkert lika många anledningar till det som det finns individer, men här presenterar jag mina och min mans anledningar. Och hur fel några av dem visade sig vara. Ha ha, skulle faktiskt kunna sätta titeln ”varför du inte ska åka till Sierra Nevada” på den här artikeln också.

varför åka till Sierra Nevada, drömliv, utsikt
vi kunde inte ens gissa att detta vackra fanns! Men det gör det …

Vi vill åka skidor!

Skidåkningen är en av de grundläggande anledningarna till att vi är ute och åker över huvud taget. Vi har lämnat hus, katt och den göteborgska vardagen för att ge oss ut på vårt första, men förmodligen inte sista, äventyr med semesterfeeling fast vi arbetar. Och är det något vi gillar är det vinter. Frisk luft. Och vyer. Sånt som man får när man åker skidor. Så skidåkning var prio ett när vi började planera. Skidåkning utför, längdåkning, back up-plan och padel. Och god mat. Och hundvänligt. Och rimliga priser (vad det nu är?!). Rimliga anledningar till varför åka till Sierra Nevada – du ska få se:

Jag vill åka längdskidor …

Jo, min önskan var att åka längd också. Älskar längdåkning! I Sierra Nevada finns ett jätteområde för längdåkning med många kilometer spår i naturreservatet. Såg alldeles … alldeles underbart ut när jag googlade på det!

Nära till värmen

Vi ville åka skidor, men eftersom ingen av oss har tålamod att läsa på om detaljer som väder, snödjup, aktiviteter runt omkring, restauranger, träningsmöjligheter (okej, finns det natur finns det alltid träningsmöjligheter) tyckte vi att det kändes skönt med en back up-variant i form av sol och värme nära till hands. Du kan alltså köra från de snöklädda bergen till till exempel Marbella på drygt två timmar. Det kallar jag hängslen och livrem det!

Vi vill spela padel …

Vi spelar mycket padel och i Spanien är padel ungefär hur stort som helst. Klart att det måste finnas padelbanor överallt? Även om det inte var det första som dök upp när vi googlade på Sierra Nevada, så packade vi med oss rack, skor och bollar.

Vi vill äta gott, kunna ha med oss vår hund och känna att pengarna räcker.

Visst är Italiensk mat god! Och fransk! Norsk och österrikisk mat känns inte alls lika lockande. Inte Schweizisk heller. Och svensk kan vi. Så på den punkten försvann de länderna från vår plan. Hundvänligt? Ja, allt utanför Sverige verkar faktiskt riktigt hundvänligt. Och det skriver jag utan att egentligen veta. I Spanien har vi hört både det ena och det andra om hundvänlighet faktiskt, så vi gick på det ena. Och tänkte på pengarna. Och på att allt är relativt …

Ungefär så gick våra tankar, när vi ganska så hux flux bestämde oss för att Spanien och Sierra Nevada it is!

Därför älskar vi att vi kom fram till Sierra Nevada

varför åka till Sierra Nevada, utsikt, skidåkning
Ser du mig? Fatta att jag har det här helt för mig själv …

Vi åker skidor

Ja, oj vad vi åker skidor. Från att liftarna öppnar tills de stänger. Vi åker i skift eftersom vi har Brorsan (vår hund) med oss. Jag är den morgonpigga i det här sällskapet, så jag drar ut på morgonen och åker till tre-tiden. Min man kommer ut vid halv elva och åker tills liftarna stänger. Några timmar för sig själv och många timmar tillsammans gör att både vi och Brorsan får vad vi vill ha. Jag älskar ensamhet lika mycket som sällskap, så det här känns som en fenomenal lösning. Och de tomma backarna. Wow för att ha så mycket snö alldeles för sig själv. Spanjorerna hänger på en plats i backen, vi som vill åka röda och svarta backar är … i princip helt ensamma! Så på den punkten fick vi rätt! Mer om själva skidåkningen kommer jag att skriva i en eget inlägg.

Jag åker inte längdskidor …

Det är inte jättemycket snö här (läs om mina tårar över det här) så några skidspår har jag inte sett. Inget jag gråter över! Tips till dig som vill åka hit för längdåkningens skull, bäst längdåkning finns i Puerto de la Ragua. Har jag hört! En bra bit från oss och inte ens en mikromillimeter snö just nu där heller. Här hittar du mer info om längdåkningen.Jag kollade inte ens innan vi drog iväg, så min längsutrustning är helt oanvänd. Så: på den här punkten hade vi fel!

Vi har nära till värmen, men …

Vi har nära till värmen, men det utnyttjar vi inte. Under de veckor vi har varit i Sierra Nevada har vi tagit semester från äventyret och åkt ner till Granada och ca 20 graders värme för att handla mat och kolla in Alhambra (kommer eget inlägg om det också), varit i en jättemysig bergsby en gång och åkt till Malaga för att hämta upp barn som kommer för att hälsa på. Det här är en prioriteringsfråga. Vi är göteborgare ju! Svältfödda på vinter, så vi håller oss kvar i snön så mycket vi kan. Så på den här punkten hade vi rätt även om vi inte utnyttjar det.

Vi spelar inte padel!

Den packade padelväskan är … fortfarande packad. Helt oanvänd. Uppe i Sierra Nevada finns inga padelmöjligheter och eftersom vi inte lämnar snön i onödan blir det ingen padel. Vi skulle kunna ta bilen och köra 40 minuter för att komma till padelbana, men det har vi inte gjort. Onödig bilkörning är … onödig! Trots bil vill vi ändå leva hållbart.

Dessutom strosar vi hellre kvar på våra snöhöjder i våra långkalsonger. Känns helt rätt! Padel kan vi spela när vi kommer hem igen. Så: visst hade det varit möjligt att spela padel här, men vi gör det inte. Varför åka till Sierra Nevada för att åka härifrån liksom?!

varför åka till Sierra Nevada, afterski
Äta gott och äta gott … Allt är relativt!

Vi äter gott, pengarna räcker …

Ja, vi äter gott och för det mesta beror det faktiskt på att min man lagar god mat. Men vilka råvaror! Frukten! Grönsakerna! Oliverna!! Och fiskdiskarna nere i Granada imponerar även på oss som är från Göteborg. Så mycket smak! Så mycket närodlat! Och hyfsat billigt! Särskilt frukt och grönt.

Visst har vi ätit ute, men mer bärs- och bocadillo-stuket än kulinariska höjdpunkter. Jag vet inte om det är miljön, men den där mackan och ölen har varit galet goda. För att inte tala om den vegetariska lasagnen jag åt häromdagen ner på skidtorget. Vi gillar god mat, men har inte gått in för att gå ut och uppleva mat. Dessutom är vi här på semester utan jobbar också. Med den mängden skidåkning på dagarna har vi kvällsjobbat en hel del båda två.

Och Brorsan mår gott!

Brorsan, vår fina lille Engelske Springer Spaniel som snart fyller ett år, han är så oändligt välkommen. Överallt! Och alla vi möter vill hälsa på honom. Både människor och hundar. Klappa och gosa med honom. Här är så hundvänlig att vi inte kunde fått det bättre när det gäller Brorsan. Han får egen mat, vattenskålar och leenden vart han än går i princip. Brorsan är så väl emottagen att jag kommer att skriva ett eget resamedhund-inlägg. Så: på hund-, mat- och pengapunkten hade vi rätt.

Vi njuter! Och det gör Brorsan också, I´m sure!

Varför åka till Sierra Nevada?

För att sammanfatta och lägga till sådant vi inte ens tänkte på, här är anledningar till varför jag tycker att Sierra Nevada är värt att besöka:

  • Utsikten! Den är så magnifik att jag fortfarande efter flera veckor på samma ställe häpnas. Varenda dag. När det är klart kan man se hela vägen till norra Afrika uppifrån toppen.
  • Solen! Just idag är det dimma, men oj oj oj så mycket sol och vackert väder. Jag har förstått att det är så det är här.
  • Solnedgångarna! Hemma går solen ner i havet. Här försvinner den färgstarkt, lugnt och vacker bakom horisonten på något magiskt sätt. Det är oändligt vackert att titta på. Från vår altan. Varje kväll.
  • Backarna och pistmaskinisternas förmåga att skapa massor av väldigt lite. Vi kom hit den 12 mars och lämnar 13 april. Det är varmt. Men vi är högt upp upp och varje dag är backarna så fenomenalt iordninggjorda. Manchestern alltså! Och mellan varven får vi njuta av kreativiteten då de skapar nya backar där det förut inte fanns något.(återkommer till skidåkningen i annat inlägg).
  • Hundvänligheten!
  • Naturen! Alltså inte bara utsikten, utan vandringsmöjligheterna och det enkla i att kunna ta en stigfinnarpromenad runt knuten.
  • Doften! Naturen igen visserligen, men att varje morgon komma ut i natur som doftar färska kryddor. Lyx!
  • Bergsgetterna! Vilket coolt inslag de är. Bergsgetterna som kommer gåendes uppför berget varje morgon. Som har koll på oss, men inte går till anfall, trots enorma horn …
  • Frukten, grönsakerna och oliverna!
  • Ensamheten! Ja, förutom att jag åker skidor ensam några timmar per dag är det också ensamt i backarna. Längsta tiden i liftkö tror jag har varit fyra minuter. Max alltså!
  • Bemötandet! Även om inte vi kan spanska (som jag vill lära mig!) och väldigt många av de spanjorer vi har mött inte kan engelska, så … löser sig allt! Teckenspråk och vår fransk-italienska version av spanska funkar. Många leenden!
  • Närheten till supermysiga bergsbyar. Och värmen för den som vill.
  • Stigar att springa på, cykla på (för dig som kör mtb) och vägar att cykla vägcykling och springa på.
  • Höghöjdsträningen! Det här kommer att göra susen på konditionen (kommer eget blogginlägg om höghöjdsträning också!).

Varför åka till Sierra Nevada? Det är ingen fråga längre, eller hur?

varför åka till Sierra Nevada, utsikt, solnedgång
Sånt jag inte tror att det går att få nog av: solnedgångar! Utsikt från vår altan …

Varför inte åka till Sierra Nevada?

Som med allt annat finns det även sådant som inte är toppen med Sierra Nevada. Jag kommer på tre saker:

  • Skräpigt! Det är galet mycket skräp längs vägen där vi promenerar/springer och även ute i naturen. Riktigt skräpigt!
  • Hundbajs! Alltså på riktigt – jag tror att vi är de enda hundägarna som plockar upp.
  • Ingen återvinning! Vi slänger allt skräp i samma behållare. Känns riktigt jobbigt, men vi har verkligen inte hittat någon form av återvinning. Inte vår hyresvärd heller, fast han verkar inte lika bekymrad över det som vi är …

Jag återkommer till hållbart resande, resa med hund, mer om själva skidåkningen, rutiner jag inte släpper och mycket mer. Som utflykter till bergbyar och Gibraltar. Bad i Medelhavet och promenader och höghöjdsträning. Hur jag har laddat med träning och vilken mat jag orkar åka mycket skidor på.

Något mer du är nyfiken på? Berätta gärna! Jag är enbart tacksam för tips på innehåll. Hoppas att jag har rätat ut frågetecknet på frågan om varför åka till Sierra Nevada? Några veckor här har svarat på många av mina egna frågor i alla fall. Har hittat fler anledningar till varför åka till Sierra Nevada än jag behöver …

Vill du läsa mer om vårt skidäventyr? Här hittar du fler inlägg:
50-årskris? Nä, bara perfekt timing!
Därför ska du våga vara uppe i det blå!
(Söker du på drömliv eller skibum på bloggen, dyker fler upp.)

Ses snart igen. Tills dess:
HEJA HEJA DIG!
//Malin

Därför förväntar jag mig mirakel!

BAM! Därför förväntar jag mig mirakel och det är rena mirakelkuren faktiskt, för gissa vad jag får med de förväntningarna? Exakt: mirakel! Med den inställningen blir även en riktig jäkla mancold mitt under skidäventyret något att vara tacksam över.

Därför förväntar jag mig mirakel, Sierra Nevada, Malin Lundskog
att finnas mitt i detta gigantiska är ett mirakel om du frågar mig

Jag förväntar mig inget annat än mirakel och då är det mirakel jag får. Svårare än så är det inte. Även om det inte är helt enkelt. I alla fall inte i början. Men ju mer jag tränar på att vara tacksam och på att våga begära mer av livet, som typ mirakel, desto mer får jag. Och desto mer kan jag ge. Se! Mirakel redan där.

Här är det lätt att se det mirakulösa

I den här naturen, som bjuder på vidder utan slut, utsikt som fortsätter in i oändligheten och där både stillhet och rörelse är lika självklara är det lätt att se det mirakulösa. Det är som att storslagenheten tvingar mig att stanna upp. att tänka klart alla tankar och tillåta mig att komma fram till idéer lika storslagna som naturen själv. Lika avgörande som livet.

Det mirakulösa med en skibums förkylning …

Ja, förkylningen har kommit till skidäventyret i Sierra Nevada. Min man tog täten i förra veckan och gav mig möjligheten till fyra skiddagar i ensamhet. Underbart! Inte för att jag inte vill åka skidor tillsammans med honom, men ändå. Du vet det där med att hinna tänka klart alla sina tankar, att fokusera på sina egna svängar och kroppens gensvar på manchestersnö, lössnö (inte mycket av det här just nu förvisso) och isfläckar. Och att kunna glida förbi i en singelkö till liften. Inte för att det är mycket folk här, men ändå. Lyxigt! Inget ont som inte har något gott med sig, eller hur?

Ja, och nu är jag förkyld. Värsta mancolden! Säkert mycket värre än den min man hade. Men, tänk vilket mirakel det är att sitta invirad i filtar som en riktigt senior skibum (skoja bara – en äkta skibum hade nog varit ute i backen trots sjuk) och titta ut över de snöiga bergstopparna samtidigt som jag klappar Brorsan på huvudet. Och hittar lugnet i det. Det är ett mirakel.

Därför förväntar jag mig mirakel, Brorsan, springer spaniel, Sierra Nevada,
Ett mirakel i sig, den här killen. Och att sitta och klappa honom är … mirakulöst?!

Därför förväntar jag mig mirakel:

⁣Allt är ju som det är och genom att ha ett mindset där jag förväntar mig mirakel blir chansen väldigt mycket större att mitt liv blir riktigt gôtt att leva. Och hälsosamt! Att kunna se det stora i både det lilla och det stora ger fler positiva vibbar i livet och positiva vibbar är sannerligen hälsosamma. Genom att förvänta mig mirakel är det också mycket troligare att jag skapar situationer som är som mirakel. Därför förväntar jag mig mirakel. Är du med? Dela gärna dina tankar om det här i en kommentar.

Förresten: Något som inte låter miraklen synas är vagheten, en självsabotör som skymmer sikten från det mirkalulösa. Är du nyfiken på vad jag menar kan du läsa mer här.
⁣⠀

Och du: Följ min blogg på Bloglovin – det hade också varit mirakulöst kul!

Ses snart igen! Nu ska jag krya på mig, snart är det tillsammansskidåkning som gäller här på skidäventyret i Sierra Nevada!

HEJA DIG, särskilt tills nästa gång
//Malin

Därför ska du våga vara uppe i det blå

Därför ska du våga vara uppe i det blå: för att det är där det händer! Uppe i det blå föds de härligt galna tankarna. Du vet de som är så lätt att förkasta eller glömma bort. Ja, om vi inte förverkligar dem alltså! Där uppe i det blå är allt, eller i alla fall det mesta, tillåtet och vi vågar tänka stort och utan begränsningar. Och det är jätteokej att vara där uppe mellan varven. För att utmana dina gränser och se nya möjligheter. Skidäventyret kom till efter en tripp uppe i det blå, det är jag säker på – även om jag inte vet …

här uppe i det blå verkar solen alltid lysa …

Öppna och stänga dörrar

Det är också där uppe i det blå som tankarna på vilka dörrar som ska stängas och vilka som ska öppnas börjar gro. När de har grott ett tag har vi oftast kommit ner på jorden igen. Här är det oftast inte lika lätt att stänga dörrar, vi är ju rädda att missa något av det som finns. Att såra någon eller att inte ha samma trygghet som vi har nu. Nere på jorden kommer oftast en drös självsabotörer fram och pratar ner oss genom att visa att det där nya nog inte är för oss. Eller att vi kanske behöver analysera det hela lite till, vänta till efter semestern eller göra allt det där vi bara ska göra först …

Självsabotörer har jag skrivit om förut, det kan du läsa om här bland annat: Allt eller inget, från sabotage till succé och om du söker efter ordet självsabotörer här på bloggen

Jag har vågat vara uppe i det blå

⁣⁣Som jag skrev högre upp så är jag ganska säger på att skidäventyret som jag nu är ute på kom till efter en tripp uppe i det blå. Jag har glömt alla vändor nu, men jag vet vilka dörrar jag har stängt för att göra det här möjligt. Det finns mycket både roligt och lönsamt bakom de stängda dörrarna, som till exempel mina årliga löparläger på Vrångö.

Inga fler löparläger …

Jag har drivit löparläger på ön där solen alltid skiner i Göteborgs södra skärgård i flera år. Så kul jag har haft! Så många härliga löpare jag har sprungit med. Och så rätt det har känts att köra läger för löpare dit det är enkelt att ta sig på ett miljövänligt sätt. Mina deltagare har tagit tåg från andra delar av Sverige, sedan spårvagn till färjan och väl ute på ön har vi sprungit. Och badat i havet. Såklart! Och njutit av spring i benen, träningsvärk och mängder med härliga skratt. Vi har bott på superfräscha Kajkanten, rekommenderar varmt!

Ingen mer Glad fri stark på Masesgården

Under några säsonger har jag haft kursen Glad fri stark på Masesgården. Galet vackra Masesgården! Med den galet goda vegetariska maten och de fina människorna som bjuder både sig själva och oss andra på sig själva. Härliga deltagare, storslagen natur och Siljan att bada i.

Nej tack till föreläsningar

De senaste månaderna har jag tackat nej till jätteroliga föreläsningsförfrågningar. Efter att jag har föreslagit webb-föreläsning förstås, men den gubben har inte gått hem. Alltså: jag älskar att prata om mindset, goda vanor, myrstegsrevolutioner och hälsa i största allmänhet inför folk. Jag har vacklat. Är det värt det? Ska jag inte stanna hemma och föreläsa? Det är ju både kul och har tidigare varit en viktig del av min omsättning. Varför ska just jag våga vara uppe i det blå? Men … jag vågade stänga den dörren också. Så värt!

Mindre träning på företag

Oj, vad jag har sprungit och tränat med företagsgrupper i Göteborgskrokarna. Inomhus och utomhus. Inför Göteborgsvarvet, vårruset och för den allmänna hälsans skull. Morgon, middag, kväll. I flera år. Jag tror ärligt talat inte att jag någonsin har haft tråkigt på något av de här passen. Jag tror inte heller att deltagarna har haft det. träna tillsammans är gôrkul! Och teambuildande. Men, nu har jag ett fåtal grupper kvar som sköter sig själva under mitt skidäventyr. Det är en chansning – de kanske upptäcker att de klarar sig galant utan mig. Och då är det så det får vara, även om jag inte hoppas det.

Därför vågade jag vara uppe i det blå

⁣⁣Jag vågade stänga även lockande dörrar för att kasta mig ut och öppna upp för det som är jag. Jag är en annan jag nu än jag var när jag startade Hälsa mera. Precis som du är en annan du nu? Jag vågade för att jag brinner för frihet. Både din och min! Jag vågade vara uppe i det blå tillräckligt länge för att komma på att jag verkligen vill ge fler möjligheten att tro på sig själva, njuta av livet och leva sin dröm genom mina onlinetjänster (mer om dem här). 

Jag vågade vara uppe i det blå för att jag var tillräckligt nyfiken. För att jag vill leva som jag lär. Och för att ett liv med såhär mycket ut och njut som jag har just nu var tillräckligt lockande (du vet det där med lockande mål och tydliga varför som du bland annat kan läsa om här: varför). Det här kan vara början på något! Eller bara ett kort äventyr. Det vet jag inte än, men jag vet det här:

Gå inte på snacket om att du inte ska drömma eller vara uppe i det blå! Utan drömmar och vändor där uppe blir nog inte många äventyr genomförda. Eller ens påtänkta?

Malin Lundskog lever sitt drömliv i Sierra Nevada med utsikt över Medelhavet från skidbacken.

här står jag bokstavligen uppe i det blå, på 3000 meters höjd med Medelhavet bakom mig och kan se hela vägen till Afrika – så värt modet! Try it, you’ll like it!

Förresten: det vore så himla kul att höra vad du har för dröm som du vill förverkliga eller redan har förverkligat. Berätta gärna i en kommentar. Behöver du en tur upp i det blå? Join the joyride!

Ses snart igen,
heja dig sålänge!
//Malin

Mer än bara ord är nominerad till årets projektledarbok

Mer än bara ord nominerad till årets projektledarbok, Malin Lundskog, författare
Boken, som är nominerad till årets projektledarbok

Mer än bara ord är nominerad till årets projektledarbok och jag är en av författarna. Hurra! Vad glad jag är! Dels över att få finnas bland ett gäng författare som kan det här med kommunikation. Och dels över att knyta ihop tåtarna mellan hälsa och min kommunikationsbakgrund.

Snacka snällt

I boken skriver jag om vikten av att kommunicera hälsosamt med dig själv under rubriken Snacka snällt, även med dig själv. Kommunikation och hälsa hänger verkligen ihop, på många olika sätt. Självklart är kommunikation med andra viktigt för att vi ska må bra, en av de mest grundläggande hälsofaktorerna som finns är ju att vi blir sedda. Vi behöver också se, både andra och oss själva. Min text handlar, som du kanske förstår av rubriken, om det viktiga med att kommunicera accepterande med oss själva. Att peppa och boosta oss själva genom våra tankar och genom det vi säger både till och om oss själva.

mer än bara ord är nominerad till årets projektledarbok, Malin Lundskog, författare
snacka snällt med sig själv ger både glädje, hälsa och styrka

Fler än 140 kommunikationstips

I boken bjuder vi på fler än 140 tips för dig som är nyfiken och vill bli bättre på kommunikation. Utöver att snacka snällt med dig själv tar vi upp Nonviolent Communication, sociolingvistik, kroppsspråk, i huvudet på en headhunter, att vara ny på jobbet, hur en flygledare tänker, att kommunicera i skrift, att kommunicera med tonårspojkar samt vad vi kan lära oss av naturen om kravlös kommunikation.

Mer än bara ord är nominerad till årets projektledarbok

Boken är nominerad till årets projektledarbok 2019 av Svenskt Projektforum och priset delas ut 10 maj. Läs om nominering och övriga nominerade böcker här. Pris eller inte: det är stort för oss allihop det här, både för oss författare och vår förläggare Petra på Ariton förlag. Vill du läsa ditt eget ex signerar jag gärna det såklart. Vill du se vad jag har skrivit för andra böcker? Kolla här: mina böcker

Beställ din bok på hej@malinlundskog.se


En hemsida från Everday