Skynda långsamt. Eller synden straffar sig själv. Eller somliga straffar Gud med detsamma (andra ger han en hustru, blink blink)… Ja, du vet. Såna där irriterande kloka ord som mellan varven kommer från dem som har varit med förr.
Jag hade inte varit med förr! I alla fall inte om att ha hälsporre. Eller snarare Plantar Fasciit (jag väljer att uttala det plantar faSKIT! men det är mitt eget val). Ja, det gör ont! Ja, jag har rehabat i ungefär en månad nu. Ja, jag kanske har lite bråttom. Men… det enda jag vill ju är ju att springa. Tycker inte att det är så mycket begärt?!
Jag har haft tålamod med min rehab-träning ett tag nu. Inte sprungit en enda meter. Gjort mina "tåkrullningar", min stretch av både vaden och ligamentet under foten, som alltså heter plantar faSKIT. Eller fasciit… Jag har på ett ganska brutalt sätt rullat en kruskavel under foten, varierat kaveln med en fryst vattenfylld petflaska, min man har masserat, jag har promenerat med myrsteg hjälp av mina tår, jag har… skött mig. Exemplariskt! Tills alldeles nyss då. För mitt exemplasriska rehabiliterande beteende har gjort att det inte alls gör lika ont längre. Så jag tyckte att det var dags att utmana det hela lite. Testa. Se om det håller. Ja, du fattar säkert vad jag menar.
En liten, liten kort runda bara. Långt långt bort från Lidingöloppsdistanser (vill du ha min nummerlapp?) och normaltempo. EUREKA! Så härligt! Vilken känsla! Det kändes ju knappt under foten. Solen strilade in mellan träden, hunden sprang lyckligt bredvid mig och hela livet kändes som en enda lycklig facebook-uppdatering. Tills jag ramlade alltså. För det gjorde jag. I slow motion. Och… AJ!
Ja, haltade hemåt (nej, jag badade först förstås. Facebook-grann sjö låg ju bara där och väntade och sår ska ju rengöras), men svullnande knä en hälsporre som nog inte var helt redo för det här. Men det kunde jag ju inte veta innan. Och nu har jag ju varit med förr…
Fortsätter min rehab och tränar extra på att skynda långsamt. Nu vet jag att mitt utgångsläge inte är där det var förut, det blir så mycket lättare att hälsa mera™ då. Vilket är ditt utgångsläge? Hur kan du hälsa mera™ idag?
Malin L
(man kan säga att knät tar fokus från plantar faSKITen – inget ont som inte …)
Hej där! Jag heter Malin Lundskog och jag älskar livet, havet och att skriva. Förutom härligheter som min familj, mina hundar, att fylla lungorna med luft, ögonen med utsikt och själen med glädje. Och Bruce Springsteen.