författarskap

Dags för årets sista julsignering

På söndag lämnar jag ön igen. Då är det dags för årets sista julsignering. Ja, för årets sista signering över huvud taget. Den blir på Akademibokhandeln på Frölunda torg och den här gången kommer jag inte ensam. Jag har sällskap av Per Rune, som jag aldrig har träffat men hört så mycket gott om. Ser fram emot att komma ut och prata Ett oönskat arv, Mariannes mirakel, Göteborg, Knippla, västkusten, feelgood, familjerelationer, skrivande och allt annat som brukar komma på tal när jag träffar läsare, potentiella läsare och annat folk. Så här kul hade jag senast jag var på plats i Frölunda.

Söndag 22/12 kl 11.30-13.30 på Akademibokhandeln, Frölunda torg. Kom kom!

dags för årets sista julsignering, mariannes mirakel, ett oönskat arv, malin lundskog — som sagt: dags för årets sista julsignering

Ses vi inte där, så ses vi här snart igen. Tills dess: heja alla människor som gillar att prata böcker med mig. Och varandra.
Kram Malin Lundskog

Julmarknaden i Hönö Klåva

I morse åkte jag tre öar söderut och lastade upp mina böcker inför julmarknaden i Hönö Klåva. Vilken dag jag fick. Den var både kall, blåsig, solig och regnig och mest av allt: fylld med härliga människor. Inte bara alla som var nyfikna på mina böcker, som köpte mina böcker, som pratade böcker och att skriva. Utan också mina utställargrannar. Som jag sjöng julsånger och dansade med. Och skrattade så att besökarna inte kunde låta bli att skratta. Och … ja, alla leenden man får när man ler. Så värdefulla de är!

julmarknaden i hönö kliva, malin lundskog, böcker, mariannes mirakel, ett oönskat arv — dubbla vantar, underställ och glatt humör kom jag långt med

Värdefullt var det också att madebymyran (min ena marknadsgranne) hade en kompis som kom med grymt god soppa. Någon blomkåls. och broccolivariant. Med bröd. Det värmde både själ och hjärta. Och ja, det kanske är just det som är en av de allra roligaste grejerna med att ge sig ut på marknad. Att själen och hjärtat får sitt tack vara alla fina möten med härliga människor. Och goda soppor …

julmarknaden i hönö klåva, ett oönskat arv, soppa, bröd — från och med nu har jag en mattermos på önskelistan

Möten med människor gör det värt allt!

Jag är verkligen innerligt tacksam för de människorna. Att många av dem på julmarknaden i Hönö Klåva idag ville ha med sig en eller flera böcker hem, det gör självklart allting ännu roligare. Och mig ännu mer sugen på att skriva fler böcker, så att jag har anledning att dra på marknad.

Men nu är jag trött och kall och ser fram emot en lugn kväll i soffan. För imorgon är en helt annan dag och då ska jag till Akademibokhandeln på Frölunda torg och signera. Det blir varmt, vindfritt och förhoppningsvis minst lika roligt.

Ses snart! Tills dess, heja alla härliga!
Kram Malin Lundskog

ett oönskat arv, mariannes mirakel, hönö klåva julmarknad — ett oönskat arv och mariannes mirakel i långa rader …

Julmarknaden på Hönl var annorlunda i år, jämfört med tidigare år. Den vara bara en dag (skönt tycker jag!) och den var utomhus (härligt ända till regnet kom och skvätte upp på böckerna …)

Är det inte det ena, så är det det andra

Vissa dagar, kan jag tänka ibland. Vissa dagar är bara här för att krångla. Ni vet de där dagarna när man inte hinner med något, eller bara lite, av det man egentligen ska göra. För det sker oförutsägbara grejer som behöver fixas direkt och som tar onödigt med tid. Ja, ni vet. Är det inte det ena, så är det det andra …

utsikt, knippla, västkusten, är det inte det ena — utsikten några timmar innan jag visste att i dag också skulle bli en sån där dag

I går var det bank-id, i dag tangentbordet

Jag har lagt upp mina dagar för att hinna med att skriva massor (mananowrimo, min variant på nanowrimo och drömmen om den där romanen), plugga, läsa och träna. Promenaderna kommer jag inte undan, tack vare (jo, verkligen tack vare) hundarna och stickningen som jag annars lägger en del tid på den gör jag i mellanrummen.

utsikt, soluppgång, novembermorgon, västkusten — Här gick jag och andades in morgonen, helt oanande om vad som komma skulle

Men igår och idag har jag knappt gjort något annat än att bråka med bank-id och leta efter bokstäverna i telefonen. Jag har en ny telefon och hade lite väl bråttom när jag kasserade den gamla. Glömde visst av bank-id:t. Gör inte om mitt misstag, hörni! Se till att bank-id:t funkar på den nya telefonen innan du tömmer den gamla. Särskilt om du inte har kvar bank-dosa och kort till den. Eller någon slags kod, som man tydligen har fått någon gång. För längesen.

Klarar man sig utan bank-id? Nä. Inte om man pluggar på distans och behöver logga in på skolplattformen … Har jag fixat nytt bank-id? Nä. För jag måste åka till banken och det tar ju också en himla tid.

Och idag? Idag har jag gjort en take over på Umeå universitets instagram (som ni hittar här). Jättekul att få frågan och hänga i stories där hela dagen. Förutom de första två timmarna i morse då jag inte kunde skriva något i instagramappen. Hallå! Hur kan tangentbordet (ni fattar vad jag menar va? Vet inte hur jag ska förklara det annars) försvinna? Så jag fick ägna lååång tid åt att skriva i en app, kopiera, klistra in.

Förutse det oförutsägbara?

Inte världens grej men det tog sannerligen tid (och energi) från mitt skrivande och pluggande. Promenaderna tar jag ju som sagt ändå. Och tränat har jag också gjort. Typisk prioritering från mitt håll, när livet snurrar till sig. Vet inte om det är bra eller dåligt, men litar på att det i slutändan blir som jag skrev om för ett tag sedan: det vi måste blir gjort ändå.

Ja, är det inte det ena, så är det det andra. Och även om det är frustrerande med både det ena och det andra, så är det kanske lika bra att förutse det oförutsägbara? Förresten, vissa av de här grejerna (som t.ex. bank-idgrejen) händer bara när jag har (för) mycket omkring mig. Någon som känner igen sig?

För övrigt är imorgon en helt annan dag, undrar vad för oförutsägbart som händer då?

är det inte det ena, dator, manus — alla ord jag inte har hunnit skriva idag …

Vi ses snart igen allihop, tills dess: länge leve oss som fixar det trots alla eventualiteter.
Kram Malin Lundskog

Men det här är ju roligt!

Vi hade responssamtal på våra kärleksscener, mina kursare och jag. Eftersom vi blir ihoptotade i responsgrupper några dagar innan det är dags för samtalen känner vi inte varandra och därför började vi med en presentation. Jag drog till med det som kanske är det mest sårbara för mig och sa som det var, att jag vill skriva roligt. Vad responsgänget sa? Jo, de sa: Men det här är ju roligt!

Förstår ni hur glad jag blev? Just att skriva roligt är verkligen en grej för mig. En både svår och viktig grej. Jag skrev om hur jag ideligen ramlar tillbaka i relationsträsket för ett tag sedan (läs mer om det här). Inget fel i det, men nu när jag ändå pluggar kreativt skrivande kan jag ju passa på. Våga testa. Och förhoppningsvis utveckla mitt skrivande så att det kul utan att bli buskis. Det är nämligen åt det hållet jag har hamnat förut, när jag har försökt vara rolig i skrift.

Att plugga ger mig utrymme att testa

Men nu och jag har ju världens chans att testa mig fram i skolan. Och se på fan! De som hade läst min kärleksscen såg frågande ut när jag sa att jag önskar att jag vore rolig och att det är något jag vill lära mig. Ja, det var då de sa: Men det här är ju roligt!

Så glad jag är för den responsen. Ja, precis som jag är för kommentarerna om att det är underligt att en kollega inte är medveten om att någon avskyr kaffe efter flera års jobb på samma avdelning. Eller det motsägelsefulla i att ha muskulösa och mjuka armar samtidigt. För att nämna några exempel på vad jag behöver tänka till om. Snacka om en push för att vilja lära mig mer och utvecklas. Och kanske är det så att om jag inte hade outat min önskan att vara rolig, så hade de inte pekat på de delar i texten, som faktiskt var just rolig?

Hepp! Vi ses snart igen och tills dess: heja möjligheterna vi har att utvecklas allihop. Skola eller ej!
Kram Malin Lundskog

Bokmässa i skärgården

Två bilfärjor, en biltur och en personfärja och vips så var jag på Donsö. Idag var det nämligen dags för bokmässa i skärgården. Ett himla mysigt arrangemang med besökare som vällde in i lokalen (Donsö konferens) strax innan öppning. Och sedan fortsatte det på samma sätt nästan hela vägen.

Precis som jag sa (eller skrev) efter Värmlands bokfestival så är det så himla kul med bokmässor och andra tillfällen att träffa läsare. Prata böcker, innehållet i romanerna och om att skriva. Visst är det härligt att det finns människor som brinner så för att skapa event som de här? Och gör det möjligt för oss att ses, allihop. Jag är så tacksam för det (eftersom jag slipper ta tag i något sådant här själv … ).

Jag fick skjuts av Jeanette Bergenstav till båten ut mot Donsö och det ståndaktiga mottagande hon fick gör mig ännu mer inspirerad att skriva vidare. Tänk att vara bokmässans huvudperson och få skjut i golfbil till mässlokalen. Hur coolt?!

bokmässa i skärgården, jeanette bergenstav — Jeanett Bergenstav fick ståndaktigt mottagande

Ja, och så blev det mörkt och dags att åka hem.

Vi ses snart här igen, tills dess: heja möten med härliga människor! Och bokmässa i skärgården. Kram Malin Lundskog

Min författar- och poddkompis Cecilia Andersson

Min författar- och poddkompis Cecilia Andersson har släppt ny bok. Den fjärde (och sista) i hennes Västervikserien. Wow på allt med Cilla. Både på våra härliga samtal i podden, vår ömsesidiga skrivpepp och … F Y R A böcker! Som hon dessutom ger ut själv. Ja, jag sa ju wow på alla. Vem är väl jag om jag inte åker på bokrelease för att fira?

Idag har jag alltså kört Nässjö tur och retur, med både ljudböcker och en återupptäckt av Spanarna i P1 (hur kan jag ha glömt av det roliga programmet?) på vägen. Och det fina att få se någon man tycker om glänsa som den stjärna hon är. Hurra för Cilla, som hon heter i podden och väldigt många andra sammanhang, dock inte på sina böcker. På sina spänningsromaner heter min författar- och poddkompis Cecilia Andersson.

min författar- och poddkompis, Cecilia Andersson, bokrelease — Cilla med sin kompis Anna som ledde författarsamtal

min författar- och poddkompis, Cecilia Andersson, bokrelease, där viken slutar — cilla signerar så pennan glöder

min författar- och poddkompis, Cecilia Andersson, bokrelease, signering — cilla signerar så pennan glöder

Ja, jäklar vad härligt det är med boksläpp. Som jag längtar efter att en vacker (eller en annan slags dag) komma dit själv. Skam den som ger sig och så vidare …

Vi hann spela in ett poddavsnitt också

Förutom det roliga med boksläpp hann vi att spela in nytt avsnitt av podden Skriverier med Malin och Cilla. Det är så sällan vi befinner oss på samma plats när vi spelar in (som jag berättade om häromdagen), men å vad härligt det är att ses på riktigt. Det här avsnittet släpps den 23/11.

skriverier med Malin och Cilla, podd — poddinspelning i en bunker i Nässjö

Jag är så himla glad att Cilla en dag för massa år sedan frågade efter bra löparsko-butiker i Göteborg i en fb-grupp för tjejer som springer, att jag svarade på den och … att på den vägen är det. Livet va?

Vi ses snart igen, tills dess: HEJA livet. Och Cilla!
Kram Malin Lundskog