Knippla

Min nya hängmatta är världens coolaste tält

Joråsåatteee, jag har skaffat mig en hängmatta för alla kommande en utenatt i månaden-äventyr. Och vet ni vad jag mer har gjort? Jo, jag har provhängt upp den. Provlegat i den. Bara för att kolla att jag fattar hur man gör. Ja, jag vet. Provhänga? Provligga? När man kan göra det på riktigt. Oh well, allt funkar. Det enda som återstår att reda ut är om min nya hängmatta är världens coolaste tält.

min nya hängmatta, hennessy hammock, packpåse

min nya hängmatta, set up, hennessy hammock

Skitsamma om den är cool eller inte, jag ser fram emot att vandra ut i naturen med den i sin lilla, lätta packpåse. Set up 3 min? Ja, men faktiskt. Typ. Kanske fyra. Kanske två och en halv. Men typ. Det är snabbt det, eller hur?

Provhänget

min nya hängmatta, trädgård — Här är den, min nya coola hängmatta

min nya hängmatta, springer spaniel, hennessy hammock — inte bara jag som tyckte att det här var spännande!

min nya hängmatta, malin lundskog, hennessy hammock

Kommer ni ihåg när man tältade i trädgården som barn? Jag kom på att man behöver inte vara barn för att göra det. Och tältet kan lika gärna vara en hängmatta …

Godnatt?

Vi ses snart igen, till dess: heja häng, oavsett om det är på prov eller på riktigt.
Kram Malin Lundskog

Här skrev jag om min första hängmattenatt i lånad hängmatta: Jag säger ja och jag älskar det

Strandfynd och annat skräp

I morse traskade vi ut i bergen med hundarna och gjorde både strandfynd och hittade annat skräp. När vi stod på en av de högsta klipporna såg vi något, som vi blev väldigt nyfikna på. Något vitt, som inte hade legat i den bergsskrevan förut. Var det en död svan? En förlist båt? En val? Eller … Oh, herregud, tänk om det var en kropp?! Jag kanske spårade lite mer i funderingarna än min man, men jag skyller allt på att jag ser en potentiell story i allt som händer.

strandfynd, knippla, västkusten, öliv — ser ni det vita på den sista udden på Knippla (som vi ju är på)?

På väg mot det där spännande hittade vi massa (jättemycket!) inblåst skräp. Bland annat en handske, som mycket väl skulle kunna vara en del av det där som vi var nyfikna på. För visst är det lätt att låta fantasin skena iväg när man hittar en handske om den här?

springer spaniel, gummihandske, skräp, knippla, västkusten — Jackson nosar

Och mitt i bergen låg en gris och väntade … (eller är det bara jag som er trynet?)

strandfynd, brädor, knippla — i min värld: gristryne.
Skulle också kunna vara en brädhög

Ja, och till slut var jag då framme vid det där odefinerbara och spännande. Vad det var? En fiskelåda. I frigolit. Skräp, tyckte en av oss. Strandfynd en annan för vem vet när man behöver en fiskelåda i frigolit? Förmodligen när man minst anar det …

strandfynd, fiskelda, öliv, knippla — jag bärgar fiskelådan

Dagens rapport från den lilla ön ute i havet. Vi ses snart igen och tills dess: heja fantasin, låtom os låta den skena!
Kram Malin Lundskog

PS. Är det någon mer än jag om undrar om den där handsken kommer från personen som packade fisk i lådan som nu ligger i min trädgård? Och dessutom funderar på var personen i fråga är …

Hämta bilen och ta en omvägspromenad

Om det märks att det är sommar även om vädret kanske inte är sitt allra somrigaste? Jo. I fredags när jag hade varit och tränat på Hönö fick jag inte plats med bilen på färjan hem på grund av alla (undrar om inte alla var där, faktiskt) bilar som skulle ut till ön. Jag parkerade på Burö (där färjan ut till Knippla alltså går ifrån) och där har bilen stått sedan dess. Inte för att jag har saknat den. Nej, jag har glömt av den. Men i morse kom jag på att den är bra att köra hem, eftersom den behöver laddas. Så vi tog färjan för att hämta bilen och fick på köpet en härlig promenad runt Hälsö.

hämta bilen, färja, knippla, västkusten — a vice from färjan mot Burö från Knippla

hämta bilen, promenad, hälsö — jo, men det FINNS röda små stugor även här på västkusten

småbåtshamn, hälsa, västkusten — varje liten småbåtshamn har sin feeling

träbåt, hälsa, västkusten — mysigt värre

springer spaniel, bada, västkusten, vattendroppar, hämta bilen — och en stund innan regnet kom och vi vände hemåt igen, fick Jackson sitt bad

Jag tror inte att någon av oss ångrar omvägspromenaden. Det är ju ändå ganska så najs med omväxling på promenaderna och en liten miniutflykt på måndagsmorgon är ju en så god start som något på en alldeles ny vecka, eller hur?

Vi ses snart igen! Tills dess: heja omvägar och mysiga promenader.
Kram Malin Lundskog

Bastumys igår och bouleförlust idag

Livet går upp och det går ner, sådär som det ska. Ja, så att vi vet att vi lever om vi någon gång undrar? Kommer ni ihåg att jag brukar gå och basta varje fredag? Annars kan ni läsa om fredagsmyset bl.a. här: Min nya fredagsvana. Igår var det fredag och dags för bastumys igen. Med den lilla extra påminnelsen ”ta med glas” från en av de bastande damerna.

bastumys utonjut, knippla, mugg — Utonjut! Eller bastumys. Muggen funkar i alla lägen.

Jag knödde ner min bästa fredagsmugg i väskan och när jag kom till bastun var där ett himla halla ballo. Vi har en ny farmor bland oss och hon bjöd på bubbel. Så värt att fredagsmysa för ju. Tänk om det är min tur att bjuda på barnbarnsbubbel nästa gång?

bubbel, bastumys, ost — Extramys med ost och kex och jag älskar det härligt enkla med att bara öppna ostarna och slänga fram dem.
Älskar findukning också, men det här … bastumys!

Och att gå hem nybastad och nybadad, salt o go (exakt – ingen dusch som pajar den där salta känslan) till färdig middag, det är inget annat än höjden av lyx det.

Boule och min gamla sanning om bollkänsla

Och idag då? Då gick den rekordstora mixedboule-tävlingen av stapeln här på ön. Inte mycket att skriva hem om, om ni är ute efter mitt resultat. Däremot den härliga känslan av att alla var där, det var glädje och fest och någonstans där ute i väst kom kulingen och regnet lagom till att vi åkte ut, Claes och jag. Och det gjorde vi. Snabbt.

Nu hade jag inte förväntat mig något annat med tanke på träningsnivån vi ligger på när det gäller boulandet. Dessutom var vi båda två rätt splittrade med telefoner som jobbringde. Men ändå. Jag gillar verkligen inte att förlora (men det låtsas jag inte om inför de andra). I alla fall inte när det har något med bollar (som man väl kan kalla kloten?) att göra. Jag är ju tjejen med bollkänsla. Men den sanningen kanske är så gammal att jag ska revidera den? Precis som jag gjorde om boule när vi flyttade ut till Knippla. Det kan ni läsa om här: Spela boule är väl inget för oss?

Hur som helst, vi tog lastmoppen hem och jag låtsades att det var jätteokej att förlora med tanke på vädret …

Men bastumys igår och boule(förlust) idag, det är trots allt sköna grejer att ägna helgen åt. Upp och ner, som det ju ska vara.

Vi ses snart igen, tills dess: heja sköna helger?
Kram Malin Lundskog

Jag älskar oväder och väder

Funderar förresten på varför det heter o-väder? O som i inte väder? Eller bara en negativ variant av väder? Och vem bestämmer vad som är negativt väder? Jag älskar oväder. Och väder. Och även om en klarblå himmel och strålande sol är underbart, så är himlen (som skulle kunna vara en förvarning om något slags väder) från hundrundan i eftermiddags inte alls ounderbart. Eller vad säger ni?

kummel, knippla, moln, bleke, segelbåt, västkusten — färgerna på himlen och ljuset

badtrappa, knippla, mörka moln, himmel, hav, jag älskar oväder — inte ett dugg ovackert, eller hur?

utsikt från knippla, västkusten, himmel, hav — utsikt som funkar i alla väder

jag älskar oväder, sjöbodar, knippla, mörka moln, västkusten, småbåtshamn — kolla, säger jag bara!

sjöbodar, knippla, speglingar på vattnet. mörk himmel, jag älskar oväder — himmel o pannkaka …

knippla gästhamn, himmel, moln, jag älskar oväder — mer himmel och hav och båtar …

När vi ändå har väder på tapeten, är det inte något väldigt avslappnat över osoligt sommarväder? Och förresten är det ingen idé att göra något annat än att älska vädret som är, för det går inte att göra något åt det. Ja, sånt gick jag och funderade över på rundan runt ön i eftermiddags.

Ses snart allihop! Tills dess: HEJA vädret och vår acceptans av det.
Kram Malin Lundskog

Så här skrev jag om vädret när jag skulle ut och kitesurfa: därför älskar jag alla väder. Läs om ni vill 🙂

Jag säger ja och jag älskar det.

Jag är kanske besatt av att göra sånt som ger livet ännu mer liv. Om det är det så är det okej. För om jag inte var det. Om jag inte var en sådan som säger ja till sådant som ger livet liv. Tänk vad mycket jag hade missat då. Som natten till idag. Och kvällen igår. Och i morse. Jamen, jag säger ja till sådant som känns gôtt, som är liv och som gör min värld stor och härlig.

Jag säger ja till en utenatt i månaden

Igår fick jag ett meddelande från min kompis Agneta. ”Är det denna natt det ska sovas i hängmatta?” Vem kan svara annat än ja den frågan, jag bara undrar? Dessutom börjar ju juni lida mot sitt slut och vi har pratat om att köra en utenatt i månaden. Juni är väl en alldeles ypperlig månad att påbörja ett sådant stolleprov i?

hammock hängmatta, tallar, knippla — jag fick låna Agnetas dotters hammock

jag säger ja, knippla, malin lundskog, i hängmatta — godkänner vår upphängning

Det här är förresten en av anledningarna till att jag gillar att inte vara uppbokad: att jag kan säga ja till det som jag har lust med. Som vår första en utenatt i månaden-natt. Jag gillar ju att vara en sån som säger ja.

Igår eftermiddag rekade jag runt på ön efter träd att hänga hängmattor i och hittade en perfekt plats, där tallarna inte var för greniga och dessutom ganska höga. Ja, men ni fattar ju hur de ser ut på den vindpinade västsidan av ön. Grannarna jag mötte trodde att jag skulle ut på vandring. Inte så konstigt med tanke på min packning, ha ha. Värsta vandringsryggan för en kort promenad på sådär ungefär trehundra meter och en enda natt i hängmatta. Men har man med sig sovsäck, lava, glas, högtalare och en himla massa tjocktröjor, så. För övrigt var det ganska mysigt att känna sig som ett barn som ska ut och tälta i trädgården. Så mycket mer behövs ju inte för att livet ska vara liiite mer äventyr, eller hur?

fina utsikt, frihet och härliga samtal

sjöräddningen, knippla, utsikt — utsikten från vårt camp var som den är här på ön (skryt skryt!) var som den brukar: alldeles underbar!

Fin fin utsikt, en känsla av frihet och fina samtal. Och sen sa vi god natt. Så himla mysigt att krypa ner i sovsäcken under ett tak av tallegrenar och med vinden som både ljudkuliss och den som höll igång en go gungning i hängmattan. Jag somnade till Agnetas näsflöjtsspelande (jo hon fick en av mig under kvällen och det där är ju också något som är skitkul: att spela näsflöjt.)

Efter några timmar vaknade jag. Både för att jag var kissnödig och för att jag frös. Så glad att jag hade med mig en hel vandringsryggsäck full med tröjor. Men de räckte inte riktigt. Ändå har jag en sovsäck som ska hålla för ner mot fem grader eller något sådant (minns inte, men den är tjock och varm och go). Vad jag lärde mig av det här? Att det förmodligen är vettigt att ha något slags underlag/filt/fäll under sig, även om man inte ligger på marken utan gungar gôtt i en hängmatta. Tur att vi ska ut igen, så att jag får testa det. Någon som har tips så tar jag tacksam emot dem såklart!

Jamen, jag somnade ju om igen. Och sov. Länge!

En sak jag är glad att jag hade med mig och på mig: buffen! Och hoodies. Ja, så att jag kunde dra de över huvudet. Så mysigt!

morgonstund har guld i mund …

jag säger ja, malin lundskog, hängmatta, knippla

jag säger ja, hängmatta, malin lundskog, knippla

morgonsol, knippla, tall, — låg på vår camp och kollade ut på både morgonsol och joggare …

När jag vaknade låg jag och kikade på solen en stund. Och på de som joggade förbi på sina morgonrundor. Agneta sov vidare (tills jag väckte henne med näsflöjtsspel, he he) och jag tog en stros ut i solen. Njöt av äventyret och livet i livet. Så nära hemma det egentligen går att komma. Och ändå vara ute på äventyr. Är det inte härligt?!

jag säger ja, malin lundskog, sol, morgon, knippla — sa godmorgon till världen i verkligheten (jo, men känslan av att vi inte var en del av den var rätt stor) och fick upp värmen ute i solen.

malin lundskog, agneta bergman, hängmatta, knippla — morgonstund osv …

Ja, vi har alltså en plan på en utenatt i månaden. För att det är kul, lite spännande, en utmaning, stärkande, lärorikt och så himla livgivande. Jag menar, när jag låg där och frös i natt fanns liksom inga tankar på att avbryta. Kom inte på förrän nu hur enkelt det hade varit för oss att gå hem.

För er som är nyfikna finns det en Facebookgrupp som heter just (det enkla och korta namnet) En utenatt i månaden under ett år för tjejer som gillar äventyr. Ni hittar gruppen här. NU går jag mest och funderar på var vi ska sova i juni? På en av de andra öarna här omkring kanske? Vi får se …

Vi ses snart igen allihop, antingen här, eller ute någon natt? Hur som helst: heja naturen och att säga ja till livet.
Kram Malin Lundskog

Vill ni läsa mer om det här med mer liv i livet har jag bland annat skrivit om det här: Hummerpremiär och mer liv i livet och Livet kommer emellan. Eller?

Fler En utenatt i månaden-inlägg:

En ny äventyrsnatt i hängmattan (mars 2026)
Kallaste natten i hängmattan hittills (februari 2026)
Jag sover så gott ute i hängmattan (januari 2026)
Utenatten är ett äventyr i all enkelhet (september 2025)
Vakna i hängmattan (augusti 2025)
Utenätterna i augusti blir fler och fler (augusti 2025)
I hängmattanförvandlas jag till en riktig sjusovare (juni 2025)
12 månader i hängmattan (maj 2025)
En ny natt i hängmattan (mars 2025)
Nionde månaden i hängmattan (februari 2025)
Att sova ute i december, vilket äventyr (december 2024)
Vilken utenatt vi fick i november (november 2024)
Detta med att sova ute är livsviktigt (inför premiär med portabel eldstad, november 2024)
VI sov ute i oktober också (oktober 2024)
Jag tog hemmaledigt i hängmattan (augusti 2024)
En utenatt i månaden för tredje gången (augusti 2024)
Min nya hängmatta är världens coolaste tält (juli 2024)