Malin Lundskog

författarskap och livsglädje

Knippla

Vilka spår vill vi lämna efter oss?

Vilka spår vill vi lämna efter oss egentligen, tänker ni på det? Jag önskar att jag tänkte mer på det. Då hade jag kanske inte gnällt på min man i onödan. Ja, till skillnad från i nödan, menar jag he he. Jag hade gosat den där lilla extra stunden med hundarna och jag hade dröjt kvar och pratat med den ensamme gamlingen på bussen. Ja, ni fattar.

Är kuk något vi vill bidra med?

Om jag hade tänkt mer på vilka spår jag vill lämna efter mig hade jag kort och gott varit en bättre människa. Men även om jag inte går runt och aktivt funderar över det, så gör jag i alla fall inget för att medvetet skräpa ner i min omgivning. Som att snacka skit, ljuga eller håna (läs mer om mental nedskräpning här). Eller att skriva kuk på klipporna.

vilka spår vill vi lämna efter oss, kuk, klotter, västkusten, klippor

Alltså, ni ska veta att klippan på bilden ligger ute i bergen här på ön. På ett ställe där jag trodde att nästan ingen annan än jag och hundarna går. Men för någon vecka sedan blev det uppenbart att jag är inte alls ensam med att klättra runt just där. Med mina förutfattade meningar hade jag i alla fall aldrig gissat att de som klottrar just det här ordet, eller som klottrar generellt, skulle ta sig ut bland bergen här. Man kanske ska vara glad för det förresten, att de kom ut i friska luften och fick en liten dos motion?

Nej, jag skriver inte alls det här för att jag tänker göra en stor grej eller förfasa mig över dagens ungdom. Det där med dagens ungdom är förresten bara en vild gissning, återigen utifrån mina snäva och förutfattade meningar som jag egentligen inte vill ha. Men jag har verkligen försökt att tänka mig både medelålders kvinnor, äldre herrar och småbarnsföräldrar klottrande här, men … nah, tror inte det va?

Det är enkelt att göra skillnad

Nej, jag skriver det här för att jag undrar hur sjutton man tänker när man aktivt lämnar spår efter sig som inte är till glädje för någon annan. Har man kul i stunden? Är det spänningen av att göra något förbjudet? Alltså, jag förstår allt det där. Och ändå inte. Tänk om de hade skrivit något fint istället. jag menar, svårare än så är det inte att göra skillnad med positiva vibbar. Kolla bara här:

En annan morgonpromenad på ett annat ställe på ön möttes jag av rosor gjorda i tång. FATTAR NI HUR FINT?! En människa som verkligen begriper grejen med att lämna spår som skapar kärleksfulla, glädjesprittande ringar på vattnet.

Allt vi gör, gör skillnad. Vi lämnar spår efter oss, oavsett vad vi gör eller inte gör. Tänk om vi skulle ta och göra skillnad på ett sätt som gläder andra? Jag är säker på att vi inte skulle bli särskilt sorgsna av det själv. Tvärtom. Det ligger i vår natur att vilja hjälpa och om inte det här med att skapa glädjeringar på våra medmänniskors vatten är att hjälpa så vet inte jag …

Vad säger ni, ska vi?

Insikter och utsikter i veckans gott & blandat

Insikter och utsikter är två så storslagna ord och inte helt sällan kommer de tillsammans. Eller, det är kanske snarare så att insikterna ofta kommer neddimpandes till mig, när utsikterna är storslagna. När jag sitter o glor ut på havet. Eller går och glor, för all del.

Insikter hamnar på veckans gott

En av veckans stora insikter var den jag skrev om i det här inägget om vad det är som får mig att inte ge upp. Inte för att det är något sensationellt att det är glädjen som får mig att hålla i och hålla ut, men det känns så skönt när jag inser att det är så. Det blir lättare att hitta tillbaka om jag någon gång skulle få för mig att ge upp, är ni med? Just den här insikten handlade om glädjen till att skriva, men jag vet att det är samma sak när det handlar om … allt. Jag är en sucker för glädje helt enkelt. Gôtt att veta tycker jag.

Det är faktiskt också insikten om glädje som har gett många av mina kunder uthålligheten till att skaffa sig goda vanor också. Träna det som är kul, välj glädje och lätthet istället för motstånd och kamp. Smart ju!

insikter och utsikter, blogg, frukost, Malin Lundskog, café magasinet
mumsigt på alla sätt

Andra insikter är inte heller några SAY WHAT?! Men en så enkel sak som att träffa vänner. Alltså. Ibland hittar jag på att jag inte orkar. Eller ens känner för det. Men så gör jag det ändå och efteråt är jag så glad och tacksam att jag är alldeles till mig i trasorna. Vilken lyx det är att ha människor omkring sig. Som ger så mycket! Det ska jag påminna mig om nästa gång jag tvekar. Som ett kallt bad eller ett träningspass: man ångrar sig aldrig!

I måndags åt jag frukost med en av mina bästa. Inte bara insikten om hur härligt det är med vänner och att jag dessutom då kom till insikt om att jag inte behöver lägga energi på dem som inte ger något. Herregud, vilket slöseri det är egentligen. Någon mer som tycker att det är svårt?

det där om att lära ut vad man själv behöver …

Nej, det spelar faktiskt ingen roll att jag har ägnat flera år av mitt yrkesliv till att coacha andra. Att jag har peppat dem att släppa taget av det och dem som tynger ner och håller dem tillbaka. Jag är också människa och tycker som de flesta att det är svårt att släppa taget. Ja, ni vet: Om sådant och sådana som har hängt med länge. Som man har haft det fint med. Men tänk vad fint att vara tacksam över det som har varit, istället för att krampaktigt hänga kvar och tro att det alltid ska fortsätta på samma sätt. Är ni med?

Förresten, är inte frukost ett av de bästa sätten att träffas på?

Utsikter

Jag delar något från mina morgonpromenader här på ön i mina Instagram stories, nästan nästan varje dag. I alla väder är jag så glad över att traska runt här och vill dela med mig av allt det vackra. Självklart överträffar verkligheten filmer och bilder på Instagram och jag vet att det är fritt fram för alla att avfölja eller strunta i att titta. Men: när jag frågade er som hänger med på stories om jag skulle så sluta tjôta om utsikten från ön, så blev svaret ett rungande: FORTSÄTT. Och det gjorde mig glad, eftersom jag älskar att dela med mig av de vackra utsikterna. I ur och skur. Det blir fler goda utsikter, både där och här.

utsikt, västkusten, blogg, insikter och utsikter, Knippla
utsikt från färjan, på väg hem i går eftermiddag
insikter och utsikter, öckerö, kajak, februari
färg och form som gör sig snyggt ihop på Öckerö
insikter och utsikter, Knippla, sjöbodar, västkusten, Bohuslän
Utsikt på väg till och från färjan på Knippla.
Hur fint?

Mera gott

Jag har kommit igång med träningen igen, efter uppehåll sedan den där lilla operationen i början av året. H E R R E N A D D Å vad härligt. Och shit vad svag jag är. Det blir inte lättare att komma tillbaka när man blir äldre om man säger så … Men jag är så glad över fyra träningspass i veckan, där det senaste var i morse. I parken. På ön. Bästa grejen!

Egentligen tycker jag att det är ganska läskigt att det är så vårigt redan nu, eftersom jag tror att det har med klimatförändringarna att göra. Men ändå … Jag njuter. Bara en sådan sak som att jag kan gå ut i bergen och kamma hundarna. Jag hoppas nämligen att pälsen jag kammar av dem kommer till nytta i något fågelbo under våren. Vad tro ni, gör vi något nytta hundarna och jag?

Knippla, hundpromenad, springer spaniel, Malin Lundskog
Brorsan gillar att bli ompysslad och jag gillar att vara ute.
Och kanske får någon fågel glädje av pälsen?
Win win på alla sätt.

PS. Har ni sett att jag ser ut som en riktig ö-bo i min snajsiga jacka? Den är från L.Brador och köpt där man köper yrkeskläder (varför det nu heter så, alla kläder man jobbar i är väl yrkeskläder? Som mysbrallor för oss som jobbar hemifrån … ). Jackan är varm, vindtät, hundvänlig och dessutom syns jag ju hur bra som helst även i mörkret. Finns det något bättre än kläder som är gjorda för att användas?

Och lite blandat

Jag har inte skrivit klart några manus, jag har inte fått något förlagsavtal, jag har inte … äh. Skitsamma. Fel fokus. Men vet ni vad jag har gjort, som inte är så värst eländigt, bara lite ”så kan det gå”. Jo. Jag har stickat så mycket och så hårt på ganska tunna trästickor att jag har hål i pekfingret jag petar av stickorna med. Gissa om jag träffar exakt samma ställe flera gånger om när jag stickar? Jepp, helt rätt. Aj, alltså. Som fan!

insikter och utsikter, stickning, Malin Lundskog, färjan, västkusten
stickar inte när jag kör, bara när jag är på färjan.
Never not knatting som en stick-hashtag heter på Instagram … Den stämmer på mig.

Och jag har precis plockat ut den här mössan från tvättmaskinen. Vad den nu gjorde där, tillsammans med en fyrtiotvätt? Vi får se om den går att töja tillräckligt eller om jag behöver sticka en ny … Någon som har ett mindre huvud än mig annars? Lätt tovad turkos mössa, bortskänkes eventuellt.

Malin Lundskog, hipsterhue, sticka, Knippla, västkusten
så här såg den ut innan tvätt …

Jahaja, det var väl ungefär det för den här veckan. Vi ses väl snart igen?

Tills dess: HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog

Här i glesbygden är matbutiken inte bara en matbutik

Här i glesbygden är det mycket som inte är som det är i stan. Mataffären är ett praktexempel på skillnad mellan livet på ön och livet i Göteborg. På Knippla gick luften ur oss när Sveriges minsta Coop-butik brann upp. Ni vet, när vår restaurang och lägenheterna som var under renovering också brann. Branden kan ni läsa mer om här.

Men sedan en månad har vi en ny mataffär! HURRA!

här i glesbygden, sjöbodar, Knippla, Bohuslän, mataffär
det gör inte ont att gå förbi den här längan varje gång jag ska gå och handla …

Visserligen var Den Glade Knoden, vår krog, en plats dit öborna gick för att umgås. Men: det var ändå mataffären som var det stora sociala navet här. Här ute storhandlar vi inte. Nej vi går inte ens och handlar bara en gång om dagen. Många handlar fyra-fem gånger per dag. Inte för att vi är extra glömska eller inte vet hur man skriver handlingslistor. Vi handlar lite och ofta för att den korta turen till affären ger en stor möjlighet att träffa sina fellow öbor. Tjôta lite, skvallra, få veta viktigheter eller kanske bara säga hej. Se att det finns folk här och att det folket har det bra.

Här i glesbygden är mataffären viktig på fler sätt

Hos oss på ön är mataffären inte bara en mataffär. Här hämtar och lämnar vi paket, här finns utlämning från Systembolaget och apoteket och, som sagt, här träffas vi.

Efter branden i somras stod vi utan vår butik. Utan en naturlig samlingsplats och en sådan är tamejtusan så mycket viktigare här än jag någonsin har upplevt att den är i stan. I stan finns det ju folk överallt och affärer runt kvarteret.

Att vi som är unga och friska behöver ta oss till en annan ö eller till fastlandet för att handla är en petitess i sammanhanget. Att vi kunde hjälpas åt att handla för dem som inte förflyttar sig lika lätt är också en bagatell i jämförelse med just det där med att träffa andra människor.

Jublet över en provisorisk mataffär!

här i glesbygden, coop, brand, mataffär, västkusten, bohuslän, knippla

Vi behöver varandra! Så ni fattar applåderna och jubelropen när landets minsta coop-butik återuppstod i modulformat på provisorisk plats. Nu kan vi inte bara handla här ut på Knippla igen. Nu kan vi ses utan att det krävs någon planering eller överenskommelse.

Här i glesbygden, som en ö utan fast förbindelse till fastlandet räknas som, är matbutiken oändligt värdefull. Det är rena rama hälsoinsatsen för oss öbor att den finns. Tänk er själva att komma in i er lilla butik och det alltid är någon som säger hej och som vet vem man är. Och som dessutom ligger så vackert att det är en fröjd att gå och handla flera gånger om dagen. Det är grejer till båten det!

Knippla, färjeläge, coop, ö-liv
Färjeläget och Björköfjorden, här är utsikten från baksidan av butiken

En rapport från livet på ön, som också är ett helt vanligt liv. Bara annorlunda från livet i stan. Hoppas att ni har det fint allihop.
Ses snart igen och tills dess: HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog

Kvinnohistorier, kometer och kul på jobbet i veckans lista

Kvinnohistorier, kometer och kul på jobbet – tänk vad mycket en liten kort vecka i januari kan innehålla ändå? Det är söndag och dags för en sammanfattning av veckan i både gott & blandat. Som min egen reflektionstund över livet, fast jag delar den med er. Alltså, vet ni: det är inte så dumt att se över hur veckan har varit. Är jag på väg i rätt riktning eller har jag svävat ut mot något som jag egentligen inte vill? Tja. lite både och tror jag …

Veckans gott

Både kvinnohistorier, kometer och kul på jobbet ska in här. Men en sak i taget och vi börjar med fredagskvällen och Kvinnohistorier

Kvinnohistorier

Jo, i fredags kväll hade vi det första styrelsemötet i stiftelsen Kvinnohistorier, som jag skrev om här, en insamlingsstiftelse som verkar för både de skrivna och de oskrivna kvinnohistorierna, från dåtid till nutid. Jag satt hemma på min ö och övriga styrelsen var i Falun. Klart att det hade varit roligare att vara på plats, men … ett ganska kort möte och de fantastiska digitala möjligheterna vi har gjorde den resan onödig. Jag har aldrig jobbat med stiftelseformen förut, ska bli jättekul. Och spännande!

Kometer och annat utonjut

Kom nyss in från en promenad med löptiksjagande hundar alldeles nyss. OMG vad jobbigt vi har det, både hundarna, Claes och jag. Men det är vacker ute. Ja, som det ju är här på ön. Och de satt ner och tittade åt samma håll nästan samtidigt båda två när jag skulle fota dem. Vackert så?

  • ena sekunden tittade Jackson mot mig …
  • … och i nästa sekund Brorsan

Ja, jag vet att jag tjatar om det varje vecka både här på bloggen och i mitt HEJA-rop (nyhetsbrevet som kommer ungefär en gång i veckan och som ni kan signa upp er till er), men det finns liksom inget slut på hur gôtt det är med UToNJUT. Andetagen, utsikten och känslan av att vara en del av något stort och enastående. Oslagbart!

Apropå att vara en del av något stort så fick jag ett meddelande från Agneta, en kompis, igår kväll om att en komet skulle vara synlig lite senare och skulle jag vilja följa med ut och kolla in den. Klart jag ville! Den gröna kometen ZTF som inte hade varit synlig på 50 000 år, syns bäst i nymåne och min försigkomna vän hade kollat in att exakt 21.55 igår kväll var det nymåne. Vem vill missa en sån chans? Tänk att de sista som såg den här kometen levde för 50 000 år sedan. Tänk vad de kommer att säga om 50 000 år om oss? Snacka om att vi är en del av något oerhört.

lördagsoutfiten: flytoverall och kikare som accessoar

Hur som: vi tog på oss våra flytoveraller och grabbade tag i varsin kikare och gick ut vid halvtiosnåret. TIll toppen av ön, ju närmare desto bättre? När vi väl kom upp till toppen (eller väl? det är ju ungefär fem minuters promenad, he he) tittade vi upp och insåg att det nog skulle bli svårt att se den där kometen. Molnigt som tusan! Men det spelade ingen roll. Vi gjorde vad vi kunde och fick en skön kvällspromenad tillsammans. I ett av mina absoluta favoritplagg.

  • Kvinnohistorier, kometer och kul , utsikt, rörö, västkusten, natthimmel
    utsikt över Rörö …
  • Kvinnohistorier, kometer och kul , kikare, Malin Lundskog
    Kikaren …
  • Kvinnohistorier, kometer och kul , flytoverall, Malin Lundskog, Knippla
    och flytoverallen

UToNJUT-bonus …

Jamen faktiskt. Så här stilla kan det också vara här på västkusten!

sjöbodar, stiltje, Knippla, västkusten, Bohuslän, Malin Lundskog
spegel spegel …
kvinnohistorier, kometer och kul, Knippla, hamn, västkusten, Malin Lundskog
Kolla in hamnen här på knippla i morse
kvinnohistorier, kometer och kul, Knippla, hamn, Malin Lundskog, Bohuslän
mer bleke

Kul på jobbet

Kvinnohistorier är ju självklart en del av detr som har varit kul på jobbet, men blandar och ger med lite annat också. Min mastermind. Wow för den och att vi utmanar varandra vidare i utvecklingen som företagare. Varje måndag. År ut och år in. I måndags hade vi ett extraordinärt peppande måndagsmöte och den energin har jag burit med mig hela veckan.

Vi kom ut med ny episod av podden Skriverier med Malin och Cilla, en av de två podcasts jag driver, i fredags. Vilket avsnitt! Ja, men. Visst är det härligt när man är sådär extra nöjd med det man åstadkommer i jobbet. Och annars.

Träningsuppdragen som jag älskar fortsätter. För några år sedan trodde jag att jag var slut som instruktör, var så jäkla trött på mig själv, mina ord, min röst (sa hon som just var så nöjd med sin egen podd?) att jag inte vill instruera mer. Men … när jag hittade balansen på mängden uppdrag blev allt annorlunda. Så, nu kör jag få och naggande goda tränaruppdrag och har minst lika kul som dem jag tränar. Kanske mer ibland, he he.

Skrivandet fortskrider och nu har jag fått repsons på ett manus från testläsare. Det är skitäskigt att skicka iväg något som jag själv vet inte är klart, men ändå behöver andras blickar på. Läsar-ögon och inte lektörs-, redaktörs- eller författarögon. Oj oj oj, vad det var kul att få kommentarerna som innebär några ändringar (precis på de områdena jag själv var tveksam till!) och sen hyst in i ugnen. Eller i alla fall skick iväg med mailen till lektör och sen? Well, vi får se. Men hoppet är som ni vet det sista som överger …

Och veckans blandat

Nä, det här är nästan … läskigt? Jag ommer inte på något annat än att det fortfarande inte är någon träning för mig (berättade om varför här, men absolut ingen fara!). Är ändå ofantligt glad och tacksam över att jag vill ha träning i mitt liv och att jag har jobbat så länge med att inspirera andra till att träna tankar och jobba i myrsteg, så … Inte hela värden. Bara lite blandat.

Men nu undrar jag: kommer jag inte på något för att jag inte vågar se skiten, eller är jag så käck att jag faktiskt ser uppsidan med … det mesta? Ja, det skulle väl vara insikten om bristen på östrogenplåster som jag bloggade om här, men samtidigt ledde det till en fin diskussion och ett varmt systerskap i mina sociala kanaler. Hmmm …

Okej. Längtar hem. Bor ju fortfarande i hyrt hus och renoverar hemma, men det är ju inte hela världen. Men annars? Har det gôtt! Och hoppas verkligen detsamma för er allihop.

Ses snart igen, tills dess HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog

Inga rivstarter och ändå mycket kom igång

Inga rivstarter och ändå mycket kom igång är en bra sammanfattning av årets andra veckans gott & blandat-lista. Såhär: när jag skulle sammanfatta veckan tänkte jag först helt ärligt att fy fan vad tråkigt! Här har jag varit. Inte ens i mitt eget hus, utan i huset vi hyr medan vi renoverar hemma (som jag ser fram emot att renoveringen är klar!). Helt stilla. Rent fysiskt alltså (förklarar mer om det längre ned i inägget). Känslan jag hade var att jag har varit helt stilla mentalt också, men det var ju inte sant. Är sällan det. eller hur?

Veckans gott

UToNJUT! Jag kommer tillbaka till det här hela tiden, jag vet. Men jädrar i min lilla låda vad en stund utomhus gör susen för både att få energi, sortera tankar och hitta lugn. Jag är så ini hoppsan tacksam över att möjligheten. Närheten. TIll havet, utsikten och hela härligheten. Många stunder här ute under veckan.

inga rivstarter, Källö-Knippla, västkusten, sjöbodar, Malin Lundskog, hamn
en av veckans morgonpromenader, förbi Knipplas kanske mest fotograferade byggnader
inga rivstarter, västkusten, sjöbodar, Knippla
samma ö, annan promenad, andra boar (ja, utan ´d´för att visa hur det uttalas här – boa, boar)
inga rivstarter, Hälsö, promenad, betongfigur, Malin Lundskog
En lunchpromenad med man och hundar på grannön Hälsö. Runt slingan där finns mängder med roliga betongfigurer och rätt ofta upptäcker jag nya. Som den här gubben. Visst är det kul med människor som bjuder på sin kreativitet?
utsikt, Knippla, västkusten, havet
i väntan på stormvindarna som visst ska dra in här ikväll, här är utsikt västerut från morgonrundan idag

Ni!

Ni är verkligen veckans gottiga. Era mail och meddelanden betyder gôrmycket och kan vissa dagar vara skillnaden som gör skillnaden. Jag menar, tappad energi kan ju drabba även den bästa, eller hur?!

Den här veckan har jag fått ett mail från en helt fenomenal kvinna som gick en självsabotörskurs jag hade för flera år sedan. I mailet berättade hon om vilka förändringar (förbättringar!) hon har gjort sedan kursen och hur jag fortsätter inspirera, så här flera år senare. Vet ni, jag vill nästan inget hellre än att inspirera till ett gôtt liv. Utan krångel. Tack!

Ja, så har jag fått meddelanden om hur kul det är att jag vågar följa min drömmar. Ändra riktning i livet. I min ålder. Ja, men: tack! Följa drömmar och njuta av livet, det är livet det. Oavsett ålder?

Och meddelandet om att min roman Mariannes mirakel är välskriven. You had me redan där och sedan fortsatte det med att den innehåller glädje, allvar, vemod. Tänk va. Precis det jag vill förmedla. Som livet självt.

Ni som tycker om det jag gör och berättar det. Tusen tack. Ni som inte tycker om det jag gör, men ändå hänger kvar och bryr er tillräckligt för att höra av er. Tack! Inget sådant att rapportera den här veckan, men det kanske kommer. Allt som utvecklar är … utvecklande?

Ö-livet

Ö-livet är inte varje veckas gottiga, men den här veckan var det extra gott att ha fiskare omkring sig. Vi har ätit marulk, knot och torsk de senaste dagarna. Så jäkla gott och så härligt med leverans direkt från båt till ytterdörren. Och att Claes är en fena (he he) på att laga mat.

knot, knod, knorrhane, fisk, västkusten
största knoden (knot/knorrhane) som en av öns storfiskare någonsin har sett
och då är han över åttio och har varit fiskare i en herrans massa år …

Nytt manus, ny poddsäsong och nya tag

Jo, jag har kommit igång med ett nytt roman-manus. Börjat skriva och njuter i fulla drag av min berättelse och att lära känna karaktärerna ordentligt. Se vad de hittar på, he he … Det här kommer ni att få veta mer om, men inte just nu. Sorry!

I fredags släppte vi säsongens första avsnitt av podden Mitt perfekta liv. Tycker inte ni också att det är kul att träffa sina kollegor och samarbetspartners efter några veckors uppehåll och/eller ledighet. Catch up och kärlek, så kände jag när jag träffade Vickan igen och vi smygstartade igång med ett härligt avsnitt om hur sjutton man drar igång året perfekt.

Och de nya tagen då. Bland annat med måndagsmöte med mitt mastermind-gäng. Mer catch up, mer kärlek och mer pepp. Jag är glad över dem, som ju är mina kollegor (hej driva enmansbolag och jobba på med författandet, detta ensamma jobb).

Check på ekonomin för företaget 2022, för nyhetsbrev med kul repsons från er och en drös blogginlägg. Alltså, ingen rivstart men en himla massa kom igång i alla fall. Och ändå trodde jag att det var stiltje på min västfront. Tur jag gör det här inlägget varje söndag.

Veckans & blandat?

Apropå fisken ovan, det är blandade känslor det här med Den Glade Knoden efter branden. Försäkringsärendet drar ut på tiden och just nu vet vi inte hur och när eller någonting. Men. Både lugnt och skönt och tråkigt, eftersom det var ne av de roligaste grejerna evva att krama öl och tjata med folk.

Blandat den här veckan har också varit min energi. Den är inte på topp, men!!! Ja, massa utropstecken efter men:et, för det är ju inte ett dugg underligt att energinivån inte är så hög i januari. Dessutom är jag just nu fysiskt indisponibel.

Jag gick igenom en planerad operation (ingen fara med mig!) förra veckan och får inte lov att svettas. Eller flåsa. Eller ta i. Inte å några veckor till, vilket innebär att jag inte kan gå ut med hundarna, eftersom särskilt lille Jackson drar som en galning i kopplet (vi tränar vidare). Just nu kan jag inte hålla emot. Och vi har löptikar på ön. Utan koppel är liksom inget alternativ … Här skulle jag kunna dra igång en gång harang om att ni män som tror att män är män och har sina drifter de inte kan stå emot, ni är inte hundar. Eller? Men, vi tar inte det nu.

Det vi tar nu är att jag tycker att det är skittråkigt att inte få träna. Skittråkigt! Men det är inte bara av ondo. Jag får också världens tillfälle att i skarpt läge träna på acceptans. Och mer tid till att skriva, sticka och … ja. Typ det. Men det räcker långt.

Även om jag under en promenad här på Knippla i veckan undrade hur sjutton jag ska orka att springa upp o ner o upp o ner o upp ner flera gånger om i backarna på ön. Älskar ju att trötta ut mig där. Men tålamod och myrsteg och allt sånt. Min tid kommer. Igen. Precis som er!

inga rivstarter, Knippla, motion, västkusten, backträning
tog den här nästan högst upp i backen häromdagen …

Inga rivstarter och ändå ett gôtt liv

Livet ändå va, gott & blandat, högt och lågt och visst är det bästa grejen att vi får vara med om det? Nu njuter jag av brasa, blogg (kanske för att jag tänker på er när jag sitter och skriver) och en riktigt relaxad söndagskväll. Inga rivstarter här, men det känns gôtt med en hel del kom igång.

Vi ses väl snart igen? Till dess HEJA HEJA!
Varma kramar Malin Lundskog

I ur och skur och en uppdatering av lite av varje …

I ur och skur njuter jag av utelivet. Alltså utelivet utomhus. Utelivet i de oömma kläderna. I den friska luften som ger rosor på kinden och sol i både hjärta och sinne. Kom på det igår och har säkert tänkt på det många gånger förut, men det sa ungefär wham bam thank you mam när jag fattade att jag är inte hela jag om jag inte får vara utomhus. I naturen. I ur och skur.

i ur och skur, utsikt, Knippla, röddeviga, västkusten, Malin Lundskog, författare
och här finns badtrappan fortfarande kvar (även om det saknas några steg, upptäckte jag i veckan)

Drömmen om att göra ingenting och ligga kvar i sängen

Såhär: jag kan längta ihjäl mig efter att stanna kvar i sängen. En hel dag. Kolla tv-serier, läsa, äta godis, dricka te och göra sånt som jag tror att folk som gör ingenting gör. Är ni med mig? Men, det är ju fasen en prestation att kunna slappa så. Jag kan det inte. När jag vaknar på morgonen är jag så glad över livet, att jag går upp av bara farten.

Men igår försökte jag hålla mig inomhus. Verkligen! Visserligen efter ett träningspass, men det var ett inomhuspass på grund av att min gubbvad har satt stopp för löpningen. Igen. Hur som helst: efter cykel och core kom jag hem och satte mig för att skriva. Och som jag skrev. Tusentals ord! Och sen kollade jag tv (har ni sett White Lotus? Om inte: tips! Underbar drift med samtiden på så många sätt.) Stickade. Läste en stund.

Det var ingen som sa att jag inte kunde fortsätta med det, men det var som att jag fick andnöd. Behövde luft. Utsikt. Och lite ruljans i systemet som är jag. Herregud, jag får ont i kroppen av att vara stilla. Jag blir seg i huvudet och jag kan till och med bli håglös om jag inte kommer ut. Nån som känner igen sig?

i ur och skur, utsikt, Knippla, Bohuslän, Kattegatt, Malin Lundskog
i eftermiddags såg det ut så här när jag blickade västerut
i ur och skur, Knippla, västkusten, malin Lundskog, frisk luft
… och igår kom jag ut i det här. Ni fattar va? De djupa andetagen!

Uppdatering av nanowrimo

Kommer ni ihåg att jag berättade om att jag deltar i National Novel Writing Month? En utmaning som innebär att man skriver 50 000 ord under november, vilket innebär 1667 ord varje dag. Oh well, jag satte mina egna regler. Det är ju mitt författarskap och min roman det handlar om liksom … För er som undrar hur det går kommer här en uppdatering: Bra som fan! Jag är i fas med både min egen utmaning och den officiella, ni kan läsa mer om mitt nanowrimo här.

Jag har legat både före och efter, men jag har i alla fall skrivit varje dag. Idag är det dag tjugo och jag ska snart sätta igång med dagens skrivstund och vet ni vad det här med små steg varje dag gör med en? Ja, ni som känner mig vet ju att myrstegsrevolutionen jag skriver om i min bok GLAD FRi STARK är ett fenomenalt sätt att skaffa sig goda vanor, oavsett om de handlar om träning eller skrivande. Hur som helst: de där små stunderna varje dag föder lust. Den här veckan har jag verkligen känt av det. Jag längtar efter att sätta mig och skriva. Heja det lilla stegets kraft!

Uppdatering av hummerfiske och renovering

Kommer ni ihåg att jag berättade att vi har flyttat hemifrån? Läs mer här om ni vill veta mer om flytten och renoveringen Allt går enligt plan och vi som aldrig ens har funderat på att bygga nytt (är väldigt förtjust i äldre hus), smög igår in i vårt eget hus och kände oss som riktiga nybyggare. Fy fasen vad coolt att något man (med god hjälp av arkitekter) har tänkt ut börjar ta form. Ja, att renovera, bygga nytt kanske är ungefär som att skriva bok? Minus alla omgångars redigering. Så egentligen var de inte en bra liknelse … Ber om ursäkt. Finns det någon bättre? Om man nu ens måste ha någon.

Voilà! Vår veranda in da making.

Hummerfisket pågår i tio dagar till. Jag sitter just nu i huset vi hyr, med värme från kakelugnen och känner doften av kokt hummer sprida sig i hela huset. Egentligen kanske det mest handlar om dilldoft, men jag kopplar det till hummer. Vi fick tre idag. Stora! Såatteeeee julklappar till våra närmsta är klara vid det här laget (säg det inte till dem, he he) och nyårsmiddagen är också fixad. Dessutom smakar hummer gott vilken dag i veckan som helst.

TikTok?

Alltså ibland undrar jag hur jag är funtad, men när en företagarkollega säger till mig att jag är sååå TikTok, då faller jag som en fura, blir hur smickrad som helst och sekunden senare är jag … på TikTok. Och har så himla kul! Vill ni se vad jag gör på TikTok, kan ni kolla här. Jag har inte ens vett att skämmas …

I ur och skur …

Oh well, det här har hänt i veckan. Nu blickar jag framåt mot kvällens skrivstund, Torslanda bokmässa nästa vecka, fler stunder utomhus i ur och skur och mer av livets gott&blandat. En sammanfattning eller vad jag nu ska kalla den här inläggs-varianten för skriver jag varje söndag. Vill ni läsa fler av dem, har jag samlat allihop här: Alla veckans gott&blandat.

Under veckorna skriver jag också blogginlägg, men de berättar jag inte om här. Jag hoppas ju att ni vill följa bloggen istället om ni är sugna på att veta mer om mitt författarskap, mina kalla bad, motivation, goda vanor, livet på ön i ur och skur, hälsosamma rutiner och annat som jag delar med mig av.

Förresten, när vi ändå pratar om i ur och skur: älskar vi inte att pannlampesäsongen är här?

Ses snaret igen! Tills dess: HEJA HEJA ER
Varma kramar Malin Lundskog

Och i detta nu börjar det att snöa även här, på den lilla ön ute i havet. HURRA!

En hemsida från Everday