Malin Lundskog

författarskap och livsglädje

kvinnohälsa

Kvinnliga förebilder, mat och bubbligt värre

Vilken lördag! På med glitterstrumpor, kjol, smink (kors i taket!) och ner med ost, kex och bubbel i cykelkorgen. Ja, därefter pajade jag frisyren med mössa och drog på joggingbrallor över glitterstrumporna. I går kväll tog jag färjan från ön och cyklade sedan i oktobermotvinden (herregud, vilken motvind) till Sandra på Öckerö. Där hade vi en helkväll med prat om kvinnliga förebilder, åt så mycket gott (alla bidrog) och fyllde visserligen glasen med bubbel, men kanske mest av allt livet?

blommor, knippla, oktober
I cykelkorgen hade jag även den här. Oktoberblomster från trädgården.
kvinnliga förebilder, malin lundskog,
snyggar till mig inför cykelturen …

Kul idé och ett tips för er som vill få igång samtal: ha ett tema. Blanda både vänner och deras vänner och säg till dem att ta med sig bubbel och något till knytkalaset. Gänget jag träffade igår var en härlig mix med vänner, grannar, bekanta. Olika åldrar, skilda bakgrunder och alla hade med sig en kvinnlig förebild i bagaget som vi under middagen presenterade. Och sedan diskuterade. Ja, ni fattar ju. Vilka fantastiska diskussion!

kvinnliga förebilder, drinkar, sandra svensson,
Sandra, som är född och uppvuxen på Knippla har varit min Knipplamentor (om man nu behöver en sådan?) sedan dag ett
(eller kanske dag elva, men ni fattar.).
Hade ingen aning om att hon kunde göra så här goda drinkar!

Olika kvinnliga förebilder

Vi frågade oss hur det hade varit om inte Rosa Parks hade vägrat att gå längre bak i bussen den där decemberdagen 1955. Eller om Kathrine Switzer hade nöjt sig med att kvinnor inte klarar att springa ett maraton (jag bloggade om henne redan 2013)? För att inte tala om vännen som såg och lämnade dörren öppen för sin vän som levde med en man som misshandlade henne, farmodern som levde livet fullt ut hela livet och mormodern som alltid fanns där. Pippi Långstrump, Ester Blenda Nordström, Jenny Koos, och Moa Martinsson. Och mamman som orkade. Ensam. Chefen för socialstyrelsen som bidrog till att avskaffa homosexualitet som en sjukdom (fattar ni att det var så sent som 1979???).

kvinnliga förebilder, knytkalas, middag
och till allt gott snack: massa god mat!

Det är fint det här, att förundras över modet hos kvinnorna som har gått före oss. För att inte tala om insikterna om att det inte enbart är de storslagna gesterna som betyder något. I vardagen kan vi alla göra vårt för att bidra till en bättre värld. Om det sen handlar om att älska vara barn, underhålla med musik, bjuda på ett leende eller en kopp kaffe. Allt räknas. Och att skölja ner det med gott bubbel, god mat och mängder med glada skratt. Alltså! Livet!

Och när jag hojade hemmet i natten hade jag medvind …

Vi ses snart igen allihop, tills dess: heja härliga samtal. Och fina människor!
Kram Malin Lundskog

Vi är inte för mycket

Nej, goddammit: vi är inte för mycket. Det är de som tänker för smått. Jag kunde också få för mig att jag var för mycket. Ja, ni vet, jag trodde att jag lät för mycket, skrattade för högt, pratade för för mycket, tog för mycket plats och andra påhitt. När jag i själva verket var mig själv. Och visst, jag kan prata. Massor. Låta högt. Gapskratta. Jag kan till och med sitta med benen brett isär, som vilken karl som helst. Och?

Ibland kommer det här över mig. Att vi anpassar oss till förbannelse. Är det inte en jädra skit att normen om att kvinnor ska vara små, tysta och svaga har fått och fortfarande får råda?

Jag tycker det, men under alla år som jag har jobbat med kvinnor och kvinnors välmående har frågan återkommit om och om och om igen. Kvinnor har varit oroliga över att vara för mycket. Ärligt talat, vem bestämmer vad för mycket är?

vi är inte för mycket, Malin Lundskog i regn på Knippla, gul tröja, ta plats,
Jag blir glad när lusten att ryta till väcks. Ta plats goddammit!

Om vi inte får vi höras och synas och vara oss själva, hur i hela världen ska vi då kunna göra den skillnad jag tror att vi här är för att göra allihop. Så, nej. Vi är inte för mycket. Det är de som tänker så, som tänker för smått. De och gamla ingrodda normer om kvinnorollen (och andra roller som har förminskats genom tiden).

Idag är (också) en perfekt dag att ta plats, skratta högt, prata massor och vägra skärpa oss. Idag och alla andra dagar. Eller vad säger ni?

Ses snart igen hörni. Tills dess: HEJA ER!
Kram Malin Lundskog

PS. i flera av avsnittet till podden Mitt perfekta liv pratar vi om normer och mod att ta plats. Här till exempel.

Östrogenplåster gjorde susen för mina klimakteriebesvär

Östrogenplåster gjorde susen för mina klimakteriebesvär. Och nu är de restnoterade på varenda apotek i hela landet. Be ware, säger jag bara. Till nära, kära och hela samhället. Tänk om alla vi som har fått tillbaka ett (ganska) vanligt liv tack vare plåstren släpps lösa utan dem? Arga, nedstämda, ledsna, håglösa, dimmiga i huvudet, sömnlösa, svettiga, kissnödiga, frusna och med ledvärk.

Kommer ni ihåg när jag nyss skrev om hur anpassningsbara vi är? Och att vi kan lura hjärnan att göra förändringar utan för stort mankemang om vi gör det i små steg. Det var på det viset klimakteriet smög sig på mig. I små, omärkliga steg. Jag vande mig. Vid att vara nedstämd. Dimmig i huvudet. Sova dåligt. Gråta för minsta lilla grej. Frysa. Ha diffus värk i leder. Och vara jävligt förbannad på framförallt min man.

Jag la helt enkelt inte märke till tecknen som har kommit smygande under en längre period, förrän jag en dag skällde ut min man så att det förmodligen hördes längs hela västkusten. Och sedan insåg att han hade inte gjort något. Men jag var så jävla arg att det kröp hela kroppen. Jag kände på fullt allvar för att slåss.

Östrogenplåster gjorde susen

Inte förrän jag stod där med ilskan rykande ur näsan på mig insåg jag att jag inte var jag. Att jag behövde göra något åt mitt humör. Min dåliga sömn. Mina tårar (älskar att gråta, men inte för allt) och sakta men säkert började det gå upp för mig att jag nog var i klimakteriet. Det spelade liksom ingen roll att jag levde som jag lärde, med massa motion och träning, frisk luft och bra mat, nedvarvning och ingen telefon vid sängen. Och så vidare. Jag mådde inte bra.

Ringde och sa att jag hade diagnosticerat mig själv (tryckte i alla fall lite extra på att det eventuellt kanske skulle kunna vara så att … ) Fick komma till en gynekolog dagen efter (så tacksam över min sjukvårdsförsäkring) och hon konstaterade med ett varmt leende att äggen (eller var det äggledarna?) var ihopskrumpna. Precis som de skulle. Jag fick recept på östrogenplåster, ny hormonspiral (minns inte varför man behöver både det ena och det andra, men längst ner i inlägget länkar jag till de som kan det här) och vet ni vad? Det tog inte ens en vecka, så sov jag som ett spädbarn och var inte arg på min stackars man hela tiden. Slutade gråta hela tiden, kände livet komma tillbaka. Kände igen mig själv.

Prisa gud, eller nåt. Men östrogenplåster gjorde susen för mig och jag vet att det hjälper så många andra. Vi har pratat massor om det i medlemsprogrammet GLAD FRi STARK och både kvinnorna där och andra omkring mig säger samma sak.

östrogen is da shit?

Östrogentillskott is da shit! Och nu är plåstren, som det bara finns ett märke av, restnoterade i hela landet, läs mer om det i artikel i gp här. Jag har så jag klarar mig i tre månader till och har ju min försäkring som gör att jag snabbt kan komma till gynekolog och få något annat som hjälper. För det finns andra sätt. Men många har inte möjligheten jag har. Många har testat andra hjälpmedel och de fungerar helt enkelt inte. Vad gör vi? Kontaktar alla vi känner och frågar om de är ur klimakteriet och har ett lager över? You tell me. I tell you att det här blir skitjobbigt för både oss kvinnor, för all omkring oss och för samhället.

Vi är varken hysteriska eller SVBK

Tänker på hur kvinnor kallas för hysteriska och klimakteriehäxor. Sluta med det. Tänker också på relationer som mycket väl kan gå i stöpet på grund av klimakteriet. På hur tacksam jag är över att Claes står ut. Stod ut.

Och vet ni vad? Jag tänker också på att jag var iväg hos läkaren för några år sedan. Kände mig allmänt hängig. Grät. Kände inte igen kroppen. Hade hjärtklappning och lätt ledvärk. Förstod inte själv, eftersom jag inte hade några vallningar som var det tecken på klimakteriet jag kände till. Fick göra massa fysiska tester och hade toppenresultat på allt. Visst, det var ju glädjande med tanke på att jag både leder hälsokurser, föreläser om hälsa och är personlig tränare. Men samtidigt var det väldigt frustrerande.

I efterhand är det ännu mer frustrerande att läkaren inte en enda gång nämnde något om klimakteriet. WTF?! En kvinna i femtioårs-åldern (eller fyrtiofem eller femtiofem) med diffusa känningar är inte ett hysteriskt fruntimmer. Eller SVBK som läkarna kallade det för. Förr. Sveda, värk och brännkärring. Ja. På riktigt. I patientjournaler! Nästan ännu mer WTF?!

östrogenplåster gjorde susen, klimakteriebesvär, medelålder, kvinnohälsa, Malin Lundskog, författare, västkusten
ett klassiskt exempel på någon som hade fått diagnosen svbk förr …
tack för att nu är nu och för östrogenplåster som gjorde susen!

En kvinna i femtioårsåldern med diffusa känningar av nedstämdhet, ilska, värk, sömnlöshet och så vidare är en helt vanlig kvinna. Som kan vara i behov av östrogen och som inte alls behöver stå ut, för det har kvinnor gjort i alla tider. Men, hallå: det är nya tider nu! Eller?

Hoppas att ni känner det. Att det är nya tider och att vi inte behöver stå ut. Vi har så mycket kvar att ge, med så mycket erfarenhet, kunskap och jävlaranamma allihop. HEJA OSS!

länkar till de som vet mer:

Klimakterierådgivare Lena Rindner, som bland annat är läkare i allmänmedicin och distriktssköterska med specialistkompetens om klimakteriet Wow, för hennes avhandling om kvinnors hälsa i medelåldern.

Årets fysioterapeut 2022 som fokuserar på kvinnohälsa skrev jag om här

Klimakteriepodden, där experter gästar Åsa Melin som startade podden när hon själv befann sig i klimakteriet, var frustrerad och ville veta mer.

Betty Wassenius som på Instagram delar med sig av så kloka tankar och dessutom delar min inställning till hälsa (hej glädje och acceptans!)

Monika Björn, en av mina tidigare instruktörskollegor, som verkligen går i bräschen för att få upp klimakteriet på hälsoagendan. Länken går tilll kontot ´Stark genom klimakteriet´på Instagram.

Och så jag då. Frågor som denna, relaterade till kvinnor och kvinnors hälsa är en av anledningarna till att jag skriver skönlitterärt. I romaner kan jag dra klimakteriet, inkontinens och annat som drabbar oss kvinnor till sin spets. Öppna upp för samtal kring ämnen som tidigare har och (wtf igen) fortfarande är smittade med skam. Som i min debutroman Mariannes mirakel, där inkontinens är en röd tråd genom berättelsen. Vem (förutom jag då) vet vad karaktärerna brottas med i nästa roman? Visst är det dags att vi slutar skämmas för att vi råkar vara kvinnor?!

Nu är läget som det är. Vi andas in och andas ut. Accepterar och gör det vi kan för att hjälpa varandra? Går definitivt inte omkring och oroar oss för hur det ska bli, det gör ingen av oss något gott. Det minns vi från pandemin om inte annat. Oro är inte min melodi, men när jag tänker tillbaka på hur jag mådde då, before the plåsters, då känns det väldigt viktigt att agera. Genom att fortsätta skriva. Och att dela erfarenheter med varandra?

Ses snart igen,
hoppas Malin Lundskog

Ålderismen och modet att inte bära sjal i TV

Ålderismen och modet att inte bära sjal i TV pratar vi om i fjärde säsongens nionde avsnitt av podden Min perfekta kropp. Ni vet, podden som Viktoria Davidsson och jag pratar om utseendefixering, kroppsnormer, normer, självkärlek och acceptans i. Ja, förutom feminism på gräsrotsnivå som är vår egen nivå och kroppspositivism för dummies.

Skammen över att bli gammal

Ålder och skammen över att bli gammal kom upp efter att jag läste två krönikor, en av Åse Linderborg och en av Ann Heberlein där de båda kvinnorna skriver om att de inte vill vara med på bild längre. Att det enda de ser när de tittar in i monitorn i TV-studion eller ser foton av sig själva är slapp, oglansig hud, tandkött som drar sig tillbaka och kalkonhalsar. Bland annat. Och jag känner igen mig. Vi är många som känner igen oss.

Det spelar ingen roll hur mycket vi tycker att motsatsen till att åldras inte är ett önskvärt alternativ eller hur vackra vi tycker att andra äldre är. Det är svårt. Att se sig själv. Eftersom man är en pigg tjej på insidan! Det går liksom inte ihop med den där tanten man ser i spegeln. Eller i TV-monitorn då … Eftersom tant och äldre bedöms som oattraktiv inte bara fysiskt utan på många plan?

Ålderismen och modet att inte bära sjal, Malin Lundskog, podd, min perfekta kropp, kroppspositivism, hälsa, feminism

I podden Min perfekta kropp, diskuterar vi normernas betydelse. Normerna som säger att ung är detsamma som idealet. Ungdomlig lyster, klar blick och friskt tandkött. Dölja rynkor och grått hår.

Jag blir arg när jag skriver det här och då har vi ändå redan pratat ett helt poddasvnitt om det. Ålderismen är bara en av alla normer vi jobbar för att bryta. Den är minst lika viktig som de om kroppsstorlek och -form, hudfärg, frisyr, kroppsbehåring och så vidare. Och. Så. Vidare.

Jag tycker att samtal om sådant man inte pratar om behövs (herrenaddå, har ju skrivit en hel roman om det!). Vi behöver syna normerna i sömmarna, för inte ska det väl vara modigt att sitta i TV utan att bära sjal och i och med det visa sin kalkonhals? Det var nämligen Kerstin Thorvalls svar när Linderborg en gång frågade henne när hon var modig senast …

Fram för fler förebilder

Vi behöver se fler kvinnor och annat folk som inte är unga, modellsmala och det som allmänt kallas perfekt. Vi behöver träna på att ge varandra OCH oss själva komplimangen 2.0 (mer om komplimangen 2.0 i Min perfekta kropp s2e10) och som vi kom fram till efter en stunds gôtt snack i podden: vem sjutton gillar inte mogen frukt?!

Förövrigt kanske höjdaren i det här avsnitt ändå är när vi frågar oss om det är skillnad på att sticka ut om man är perfekt enligt normen och man man inte tillhör den perfekta klicken. Är man bara konstig då?
⁠
Vi reser vidare mot ökat mod och mer självkärlek i vår podd om kroppspositivism för dummies. Häng gärna med oss!

Min perfekta kropp och varför jag ljuger

Min perfekta kropp och varför jag ljuger om den är ett intressant fenomen. Och då är det inte min kropp som är det mest intressanta, utan det faktum att jag ljuger om den. Ljuger om den för att minsann visa att jag inser att den inte är stöpt enligt någon perfekt mall. Jag ljuger om den för att inte förhäva mig eller tro att jag är något. Så som många av oss har blivit uppfostrade att göra. Och tro.

min perfekta kropp och varför jag ljuger, Malin Lundskog, podd, kallbad
synd att förstöra en vacker dag vid och i havet med att snacka ner sin kropp?

Min perfekta kropp och varför jag ljuger

Dessutom ljuger jag om min perfekta kropp av gammal vana! Just det kom jag på mig själv med att göra för någon vecka sedan när vi kallbadade, en kompis och jag. Hennes man skulle ta kort på oss (sol, snö, is och kanske den vackraste dagen på hela vintern. Klart vi ville föreviga!) och jag säger samtidigt som jag känner att jag inte alls är så orolig som jag får det att låta: ”fota inte på celluliterna bara!”

Jag säger det av gammal vana. Och för att jag … borde? Gissa vad jag spiller över för känslor till mig själv då? Exakt! Nedvärderande och kom inte här och tro att du är så himla bra-känslor. Det jag säger och det jag tänker påverkar mig. Jag vet ju det där. Och ändå … ändå faller jag i fällan. Gång på gång på gång!

Det räcker nu!

Därför är jag så glad, tacksam och stolt över podden Min perfekta kropp! Den har Viktoria och jag startat för att undersöka de normer som gör att vi kvinnor inte tror att vi är perfekta som vi är. Normer som gör att vi inte vågar visa kanske ens för oss själva att vi är alldeles förträffliga som vi är. Normer som gör att vi letar fel, förstorar det vi inte är helt tillfreds med och jämför oss med andra.

I podden Min perfekta kropp ger vi oss ut på äventyr mot mer självkärlek, acceptans och tolerans. Av oss själva och våra kroppar. Kroppar i största allmänhet och kvinnors kroppar i synnerhet, för oj oj oj vad många påhitt det finns om att vi ska se ut si och posera så. Fy fan, rent ut sagt! Det räcker nu!

min perfekta kropp, podd, podcast, Malin Lundskog, Viktoria Davidsson
Dagens avsnitt är det om att det inte är hela världen

Idag har vi släppt en nytt avsnitt, där vi bland annat pratar om episoden med fotandet under vårt vinterbad. Jag gråter till och med en skvätt över min fina badkompis som fick se en av bilderna på sig själv och tyckte att hon var så fin att hon vill förstora bilden. Om hennes kropp är perfekt? You bet! Om den passar in i mallen ”en perfekt kropp”? Näpp! Hon är alltså som resten av oss. Och det är ju inte hela världen! Hela världen är känslorna vi har inom oss. För oss. Orden vi tänker och säger om oss själva. Till oss själva. Och andra.

Prata om perfekta kroppar

En sak är säker: det hjälper att prata om kroppen. För jag vet efter ungefär femton år som personlig tränare och kursledare inom hälsa att jag inte är ensam om att snacka ner min kropp. Eller att ljuga inför den. Om den. Av både gammal vana och av en kultur som inte anser att vi ska tro att vi är perfekta som vi är. Men det är vi GODDAMMIT!

Podden Min perfekta kropp hittar du där poddar finns och vill du lyssna nu kan du göra det här: Podden min perfekta kropp. Jag har skrivit fler blogginlägg om podden, om kvinnokroppen och om att tycka om sig själv. Några av dem hittar du här:

Lyssna gärna på våra samtal och lägg dig gärna i dem! Har du förslag på vad vi kan prata om är du mer än välkommen att skriva i kommentarerna här, eller maila mig. Det här är ett tillsammans-jobb!

Ses snart igen!
Tills dess: HEJA DIG!
Massa varma kramar,
Malin Lundskog

Podden Min perfekta kropp om kvinnor och normer

Podden Min perfekta kropp handlar om kvinnor. Om normer. Om att acceptera och älska sig själv och sin kropp. Vi pratar en hel del om sådant man inte pratar om och vi hoppas att vi väcker mod i kvinnor. Så att vi vågar njuta av livet och lägga vår kraft och energi på sådant som berikar livet istället för sådant som krymper livet. Häng med på äventyret! Här är alla våra avsnitt:

min perfekta kropp 10, Malin Lundskog, podd

I vårt tionde avsnitt pratar Viktoria Davidsson och jag, Malin Lundskog, om feminism. Är feminism något för alla eller måste man vara superinsatt och ärkefeminist för att få kalla sig feminist och intressera sig för jämställdhet?

Vi berättar också vilka som är våra förebilder. Och varför.

Det nionde avsnittet är för dig som har kommit ur kiss- och bajsåldern, men ändå kan skratta åt det mänskliga med att låta och lukta.

Varför det är skillnad på karlakarlars ljud och kvinnors läten? Måste kvinnor jämföra sig med män? Och hade vi stått ut med lukten om vi blev nedsläppta i lort-Sverige?

podden min perfekta kropp, avsnitt 8, Malin Lundskog, Viktoria Davidsson, kroppspositivism

Podden Min perfekta kropp är mitt inne i sin första säsong när jag skriver det här. Idag släpper vi det åttonde av de tolv poddavsnitt vi har tänkt att en säsong ska innehålla och vi pratar om kroppspositivism. Är kroppspositivismen nutidens variant av bränna att BH:n?

min perfekta kropp, podd, Malin Lundskog, Viktoria Davidsson, perfektion

Vi har pratat om vad ordet perfekt egentligen innebär och diskuterat om och hur normerna spär på perfektionismen. I det avsnittet, det sjunde, frågade vi oss också om perfektion har en dagsform.  

Halva första säsongen av podden

a kropp, podd, Malin Lundskog, Viktoria Davidsson, döma andra, kroppen

I vårt sjätte poddavsnitt avslöjar vi att vi inte alls är så befriade från att döma andra som vi trodde. Vi diskuterar också om det finns något samband mellan att döma sig själv, sin kropp och andra.

podden min perfekta kropp, retusch, foto, podd, Malin Lundskog, Viktoria Davidsson, avsnitt 5, hälsa

I avsnitt fem av podden min perfekta kropp pratar vi om retuscherade bilder och diskutera vad det har med vår svårighet att tycka om våra egna kroppar att göra.

Viktoria avslöjar hur det går till när modeller fotograferas och jag undrar om vi ska ha innehållsförteckning på bilder …

kropp, utseende, kvinnokropp, Malin Lundskog, Viktoria Davidsson, podd, podcaster

Podden fjärde avsnitt innehåller våra tankar kring hur vi ser på oss själva. Kan vi inte se vår utstrålning själva, så som andra kan? Och skulle vi känna igen oss själva om vi mötte oss på gatan?

De tre första avsnitten av Min perfekta kropp

Min perfekta kropp, podd, podcaster, Malin Lundskog, Viktoria Davidsson, bantning, hälsa

Det tredje avsnittet av Min perfekta kropp är fyllt av matprat. Eller snarare: inte äta-prat. Vi pratar om späkning och om det är något vi måste hålla på med hela livet.

Min perfekta kropp, självkärlek, acceptans, hälsa, Malin Lundskog, Viktoria Davidsson, podcaster, podd

Självkärlek, vad det egentligen är och vad det har med en perfekt kropp att göra är ämnet i andra episoden av podden Min perfekta kropp.

Min perfekta kropp, kvinnokroppen, normer, Hälsa, Malin Lundskog, Viktoria Davidsson, podcaster, normer

I det första avsnittet, förutom en kortkort sneak peak dessförinnan, presenterade vi oss själva, fotograf Viktoria Davidsson och jag. Vi berättade vad det är som gör att vi tar oss rätten att prata om kvinnokroppar, hälsa, utseende och normer.

Länkar till podden och varför vi pratar om kvinnokroppen

Här kan du läsa mer om varför vi startar podden Min perfekta kropp

Har du lyssnat på podden? Den finns där poddar brukar finnas. Du vet väl att du också kan lyssna på podd på Spotify numera? Hur som helst: om du har lyssnat: berätta gärna vad du tycker, antingen här i en kommentar eller i din poddapp direkt. Att veta vad ni som lyssnar tycker och tänker betyder massor för oss.

Och du vet väl att du mer än gärna får komma med förslag på vad vi kan prata om i podden, som än så länge har avsnitt som är ungefär femton minuter långa. Så … du hinner!

Hoppas att du vill vara med oss på resan när vi förändrar världen och skaffar perfekta kroppar.

Jag kommer att uppdatera den här sidan vartefter vi släpper fler avsnitt av Podden min perfekta kropp. Följ här, prenumerera i en poddapp (gärna gärna!) eller följ vår poddsida för podden Min perfekta kropp. Häng med lite överallt, tillsammans är ju så mycket bättre! Tillsammans är vi så mycket bättre!

Ses snart igen,
tills dess: HEJA DIG!
Kram Malin

En hemsida från Everday