livsglädje

Den perfekta skönhetsutmaningen i nytt poddavsnitt

Den perfekta skönhetsutmaningen handlar inte om krämer, kurer, träning eller dieter. Den innebär att se sig själv i spegeln och säga snälla saker om sig själv. Och om sitt utseende. Det kan ni höra om i det sjunde avsnittet av podden Mitt perfekta liv. Dessutom pratar vi både om min förhoppning om att den nya normen blir att bry sig om både sig själv och andra. Vi frågar oss varför vi inte vill vara gråhåriga och rynkiga. Egentligen. Jag berättar om ett jobb jag inte är så stolt över, så här i efterhand. Och dessutom undrar vi om det inte behövs fler allvetande skräphögar i världen.

den perfekta skönhetsutmaningen, Malin Lundskog, Viktoria Davidsson, podd, podcast, mitt perfekta liv

Buccal Fat Removal, nu trend inom skönhetsindustrin

Men vänta nu, heter det verkligen skönhetsindustri? Är inte det jätte jättekonstigt? Ouppnåeliga ideal-industrin kanske? Det pratar vi inte om i avsnittet utan det slog mig nu. Temat i avsnittet är den nya trenden (ja, ni läste rätt: trenden) Buccal Fat Removal, som jag först läste om i GP. Alltså, kindfettsborttagning. Kindfett? Under alla mina år som personlig tränare och hälsocoachhar jag inte hört en enda människa (kvinna) beklaga sig över sin feta kinder. Rumpor, magar, armar, lår, visst. Men kinder? Tänk om det kommer framöver?

Som vanligt är det så himla spännande att dyka ner i frågor om normer och perfekta ideal. Vi skulle kunna hålla på for ever tror jag, men vi nöjer oss med en halvtimme, så får ni fortsätta diskussionerna med era vänner och kollegor och familjer. Jag lämnar er med frågan: Vad är egentligen ett perfekt liv?

ps. vill ni höra hur det går för Viktorias sluta snusa-satsning med hypnotisören? Lyssna här nedan, eller i er vanliga poddapp.

Mitt perfekta liv, episod 7

Vill ni läsa om våra övriga avsnitt, hittar ni mer här: Mitt perfekta liv på bloggen
Vi ses snart igen, tills dess: HEJA HEJA!
Kramar Malin Lundskog

Östrogenplåster gjorde susen för mina klimakteriebesvär

Östrogenplåster gjorde susen för mina klimakteriebesvär. Och nu är de restnoterade på varenda apotek i hela landet. Be ware, säger jag bara. Till nära, kära och hela samhället. Tänk om alla vi som har fått tillbaka ett (ganska) vanligt liv tack vare plåstren släpps lösa utan dem? Arga, nedstämda, ledsna, håglösa, dimmiga i huvudet, sömnlösa, svettiga, kissnödiga, frusna och med ledvärk.

Kommer ni ihåg när jag nyss skrev om hur anpassningsbara vi är? Och att vi kan lura hjärnan att göra förändringar utan för stort mankemang om vi gör det i små steg. Det var på det viset klimakteriet smög sig på mig. I små, omärkliga steg. Jag vande mig. Vid att vara nedstämd. Dimmig i huvudet. Sova dåligt. Gråta för minsta lilla grej. Frysa. Ha diffus värk i leder. Och vara jävligt förbannad på framförallt min man.

Jag la helt enkelt inte märke till tecknen som har kommit smygande under en längre period, förrän jag en dag skällde ut min man så att det förmodligen hördes längs hela västkusten. Och sedan insåg att han hade inte gjort något. Men jag var så jävla arg att det kröp hela kroppen. Jag kände på fullt allvar för att slåss.

Östrogenplåster gjorde susen

Inte förrän jag stod där med ilskan rykande ur näsan på mig insåg jag att jag inte var jag. Att jag behövde göra något åt mitt humör. Min dåliga sömn. Mina tårar (älskar att gråta, men inte för allt) och sakta men säkert började det gå upp för mig att jag nog var i klimakteriet. Det spelade liksom ingen roll att jag levde som jag lärde, med massa motion och träning, frisk luft och bra mat, nedvarvning och ingen telefon vid sängen. Och så vidare. Jag mådde inte bra.

Ringde och sa att jag hade diagnosticerat mig själv (tryckte i alla fall lite extra på att det eventuellt kanske skulle kunna vara så att … ) Fick komma till en gynekolog dagen efter (så tacksam över min sjukvårdsförsäkring) och hon konstaterade med ett varmt leende att äggen (eller var det äggledarna?) var ihopskrumpna. Precis som de skulle. Jag fick recept på östrogenplåster, ny hormonspiral (minns inte varför man behöver både det ena och det andra, men längst ner i inlägget länkar jag till de som kan det här) och vet ni vad? Det tog inte ens en vecka, så sov jag som ett spädbarn och var inte arg på min stackars man hela tiden. Slutade gråta hela tiden, kände livet komma tillbaka. Kände igen mig själv.

Prisa gud, eller nåt. Men östrogenplåster gjorde susen för mig och jag vet att det hjälper så många andra. Vi har pratat massor om det i medlemsprogrammet GLAD FRi STARK och både kvinnorna där och andra omkring mig säger samma sak.

östrogen is da shit?

Östrogentillskott is da shit! Och nu är plåstren, som det bara finns ett märke av, restnoterade i hela landet, läs mer om det i artikel i gp här. Jag har så jag klarar mig i tre månader till och har ju min försäkring som gör att jag snabbt kan komma till gynekolog och få något annat som hjälper. För det finns andra sätt. Men många har inte möjligheten jag har. Många har testat andra hjälpmedel och de fungerar helt enkelt inte. Vad gör vi? Kontaktar alla vi känner och frågar om de är ur klimakteriet och har ett lager över? You tell me. I tell you att det här blir skitjobbigt för både oss kvinnor, för all omkring oss och för samhället.

Vi är varken hysteriska eller SVBK

Tänker på hur kvinnor kallas för hysteriska och klimakteriehäxor. Sluta med det. Tänker också på relationer som mycket väl kan gå i stöpet på grund av klimakteriet. På hur tacksam jag är över att Claes står ut. Stod ut.

Och vet ni vad? Jag tänker också på att jag var iväg hos läkaren för några år sedan. Kände mig allmänt hängig. Grät. Kände inte igen kroppen. Hade hjärtklappning och lätt ledvärk. Förstod inte själv, eftersom jag inte hade några vallningar som var det tecken på klimakteriet jag kände till. Fick göra massa fysiska tester och hade toppenresultat på allt. Visst, det var ju glädjande med tanke på att jag både leder hälsokurser, föreläser om hälsa och är personlig tränare. Men samtidigt var det väldigt frustrerande.

I efterhand är det ännu mer frustrerande att läkaren inte en enda gång nämnde något om klimakteriet. WTF?! En kvinna i femtioårs-åldern (eller fyrtiofem eller femtiofem) med diffusa känningar är inte ett hysteriskt fruntimmer. Eller SVBK som läkarna kallade det för. Förr. Sveda, värk och brännkärring. Ja. På riktigt. I patientjournaler! Nästan ännu mer WTF?!

östrogenplåster gjorde susen, klimakteriebesvär, medelålder, kvinnohälsa, Malin Lundskog, författare, västkusten — ett klassiskt exempel på någon som hade fått diagnosen svbk förr …
tack för att nu är nu och för östrogenplåster som gjorde susen!

En kvinna i femtioårsåldern med diffusa känningar av nedstämdhet, ilska, värk, sömnlöshet och så vidare är en helt vanlig kvinna. Som kan vara i behov av östrogen och som inte alls behöver stå ut, för det har kvinnor gjort i alla tider. Men, hallå: det är nya tider nu! Eller?

Hoppas att ni känner det. Att det är nya tider och att vi inte behöver stå ut. Vi har så mycket kvar att ge, med så mycket erfarenhet, kunskap och jävlaranamma allihop. HEJA OSS!

länkar till de som vet mer:

Klimakterierådgivare Lena Rindner, som bland annat är läkare i allmänmedicin och distriktssköterska med specialistkompetens om klimakteriet Wow, för hennes avhandling om kvinnors hälsa i medelåldern.

Årets fysioterapeut 2022 som fokuserar på kvinnohälsa skrev jag om här

Klimakteriepodden, där experter gästar Åsa Melin som startade podden när hon själv befann sig i klimakteriet, var frustrerad och ville veta mer.

Betty Wassenius som på Instagram delar med sig av så kloka tankar och dessutom delar min inställning till hälsa (hej glädje och acceptans!)

Monika Björn, en av mina tidigare instruktörskollegor, som verkligen går i bräschen för att få upp klimakteriet på hälsoagendan. Länken går tilll kontot ´Stark genom klimakteriet´på Instagram.

Och så jag då. Frågor som denna, relaterade till kvinnor och kvinnors hälsa är en av anledningarna till att jag skriver skönlitterärt. I romaner kan jag dra klimakteriet, inkontinens och annat som drabbar oss kvinnor till sin spets. Öppna upp för samtal kring ämnen som tidigare har och (wtf igen) fortfarande är smittade med skam. Som i min debutroman Mariannes mirakel, där inkontinens är en röd tråd genom berättelsen. Vem (förutom jag då) vet vad karaktärerna brottas med i nästa roman? Visst är det dags att vi slutar skämmas för att vi råkar vara kvinnor?!

Nu är läget som det är. Vi andas in och andas ut. Accepterar och gör det vi kan för att hjälpa varandra? Går definitivt inte omkring och oroar oss för hur det ska bli, det gör ingen av oss något gott. Det minns vi från pandemin om inte annat. Oro är inte min melodi, men när jag tänker tillbaka på hur jag mådde då, before the plåsters, då känns det väldigt viktigt att agera. Genom att fortsätta skriva. Och att dela erfarenheter med varandra?

Ses snart igen,
hoppas Malin Lundskog

Jag väljer riktning genom ledord för 2023

Jag väljer riktning genom ledord och till och med med ett svulstigt Malins manifest för att veta vilken resa jag ska njuta av i år. För njutet är viktigt och riktningen på resan ska minsann vara mödan värd. Och det är inte bara jag som är i fokus. När jag skapar och skriver fram mitt årets ord vill jag att det ska göra skillnad för fler än mig. Jag vill också att det ska göra gott både nu och sen. Inga kortsiktiga grejer här inte, he he.

Ledord för 2023:

jag väljer riktning genom ledord, 2023, nyårslöfte, Malin lundskog — jag är modigt kreativ

Jo minsann. Modigt kreativ! Jag vill använda året till att gå loss med min kreativitet. Och våga ta plats med den. Men va? Säger ni kanske nu. Du gör ju det! Men … nej, inte riktigt. Jag har fler växlar att ge och om jag förra året hade utrymme som mitt ledord, för att skapa tid och rum och what ever för både mig och er och andra så har jag nu utrymmet jag behöver i mitt eget liv och vill kliva fram. Våga mer. Våga visa mer. Vad jag skriver. Att jag skriver, bloggar och poddar.

Hur kan jag vara kreativ på fler sätt än jag brukar, mer än jag brukar och vad kan jag göra för att synliggöra min kreativitet?

Mitt svulstiga manifest för året

Som jag skrev tidigare, så är det inte bara jag som räknas. Jag vill att mitt författarskap, bloggen, artiklar och mina podcasts ska ge er något. Och det är någonstans där som kraften växer av att faktiskt våga mer. Det är inte bara för mig. Det är för mer glädje i världen. Ja, jag sa ju svulstigt …

Vad som är viktigt för året kommer jag fram till genom reflektion, som du kan läsa mer om här och genom att meditera och skriva av mig varje morgon. Från början är det en ganska diffus känsla, som en suddig längtan efter något. Ju mer jag vänder frågan om vad som är viktigt, vad som kittlar sådär skönt och vem jag vill vara, desto skarpare växer konturerna av årets manifest som ger årets ledord fram. I år vill jag dessutom att ordet, som blev orden, skulle vara beskrivande. Något jag är (eller vill vara). Inte mod utan modig. Inte kreativitet utan kreativ. Är ni med? Så att jag kan vara, eller låtsas vara, modigt kreativ. Såhär beskrev jag det fiffiga med att låtsas och tro på sig själv på Instagram

Bok om ledord

Som en av flera ledordsivrare är jag med i en e-bok som mina fenomenala företagarkollegor och vänner Kicki Westerberg och Dorotea Pettersson precis har gett ut. En studie i ledord heter den och ni laddar ned den här.

Jag väljer riktning genom ledord, Kicki westerberg, Dorotea petersson, Malin Lundskog, 2023 — Härliga Kicki och Dorro alltså, på en bild från när vi var på workation i Göteborg

Vil ni läsa mer om ledord och hur jag väljer riktning gör ni det här: Jag ger mig själv utrymme för att må bra och här: Så här mår jag bra och är den jag vill vara. Här hittar ni ett inlägg om Mitt 2020 om jag ska tro mig själv och jag är fan helt tagen av hur ord som har sitt fäste djupt inne i mig gör skillnad.

Vad tror ni om att jag är modigt kreativ i år? Själv är jag gôrnyfiken på om det leder till bokutgivning, förlagsavtal, utveckling av poddarna eller något helt helt annat som jag (och ni) inte har någon som helst aning om än. Visst är det spännande?

Förresten, har ni några ledord, årets ord, manifest, nyårslöften eller annat åt det här hållet?

Ses snart igen. Tills dess: heja heja!
Kram Malin Lundskog

Det blir nytt år utan kickstarter och nyårslöften

Nytt år. Va? Redan? Jag som inte har hunnit med varken det ena eller det andra, inte fått koll på det tredje och inte är heeelt på det klara med vad 2023 innebär för mig. Vad jag vill att det ska innehålla. Eller vem.

Och allt det där är precis som det ska. Jag behöver inte kickstarta igång nya år eller ha nyårslöften jag ändå inte håller. Jag menar, rivstarter och nyårslöften har en tendens att skita sig. Det vet jag av både egen och andras erfarenhet (mer om självsabotage och allt eller inget här och om brutna nyårslöften här).

Just nu ligger det nya året som ett oskrivet blad. Sådär snyggt och fyllt av alla möjligheter i världen. Ja, ni vet. Som den där första sidan i en ny anteckningsbok. Man vill liksom inte börja skriva i den, för tänk om man börjar på fel sätt? Eller skriver fult? Men hörni, året börjar nu oavsett om vi är redo för det eller ej. Lika bra att hänga med va? Även vi alla kan ta det i vår egen takt.

Nytt år är som oskrivna blad i en ny fin anteckningsbok

Nya år och nya anteckningsböcker har också det gemensamt att de blir påbörjade. Året utan att vi kan göra något åt det i och för sig, men det här är ändå en jämförelse jag är himla nöjd med, så bare with me. Nya år och nya anteckningsböcker blir använda. Och ibland kanske slarvigt hanterade med stress och kaffefläckar, ibland inte hanterade alls. Typ bortglömda.

Men när den där sista dagen på året kommer eller den sista sidan i anteckningsboken är fullklottrad, då är jag ändå glad att jag hade dem. För utan årets gång inget liv. Och precis som i livet under året, i anteckningsboken ryms allt det där röriga i livet sida vid sida med klarheter. Utveckling. Insikter. Och påminnelser om jag tamejtusan är och gör mitt bästa, även om mitt bästa har riktigt jävla låga nivåer ibland. Så har också året rediga lågvattenmärken. Som krig. Nedbrunna drömmar. Manus som inte blir antagna.

De mest obegripliga sidorna i anteckningsboken skulle jag kunna riva ut om jag vill. Om jag vill … Är inte säker på att jag vill det. Utan dem ingen rättvis utvärdering. Utan de sämsta dagarna på året, eller de mest osammanhängande och oläsliga sidorna i anteckningsboken kan jag ju inte se allt jag går igenom för att vara och bli den jag vill. Och det vill jag kunna. Ju. Vi måste nog igenom en del skit, idiotiska tankar och ofokuserade dagar för att inse vad som hjälper oss vidare, tror ni inte det?

Jag smygstartar året med kreativt mod

De senaste åren har jag vägrat nyårslöften. För mig passar det mycket bättre med manifest (visst låter det storslaget?). Eller intentioner. Ledord. Teman. Ja, som en mental mini-visionboard med kraftfullt innehåll som sätter mig i rätt riktning och ger livet flexibilitet. Som gör att jag inte måste ha vägen klar för mig, inte de exakta resultaten jag vill nå utan mer känslan jag vill att livet ska ha och hur jag kan bidra till den känslan, för både mig själv och andra. Ja, för det där med andra är viktigt tycker jag. Jag vill att min intention ska göra skillnad för både mig och andra. No woman is an island och så vidare. Och i år lutar det åt att min intention kommer att handla om kreativt mod. Va? Skrev jag just ut det?

Har knappt vågat erkänna det för mig själv. Men. Ja. Kreativt mod. Så där lagom luddigt än så länge. Men ändå ord som gör att jag kommer att ha ögonen mer öppna i en viss riktning. Som får det att pirra gôtt i magen. Men, det där kommer jag tillbaka till. Eftersom jag väljer bort kicktartande av både nya år, nya intentioner och nya vanor så smygstartar jag. Med den diffusa inramningen kreativt mod. Och tilliten till att det klarnar längs vägen.

Var inte försiktig med vad du önskar

Och vet ni vad? Förra året var mitt manifest utrymme, som ni kan läsa om här. Ibland undrar jag om det är därför restaurangen brann ner? För att jag manifesterade mer tid (=utrymme) att skriva. Herrenaddå. Sa ju att det funkar, he he. Men, hoppas inte såklart att det funkar riktigt så bra. För vem sjutton vågar önska sig något om det har den effekten? Nej, jag tror inte att vi ska vara försiktiga med vad vi önskar.

Det blir nytt år utan kickstarter och nyårslöften

Snart ska vi gå vidare i den stora ”så här skapar du ditt 2023-skolan” som jag inledde under rubriken Gör det här innan du sätter riktningen för 2023. Ville bara önska gott nytt år först. Och säga att oavsett om du har ett bästsäljande manus eller hälsosammare vanor på önskelistan på året, så ta´t lugnt. Det blir som det ska. och det blir nytt år utan kickstarter och nyårslöften. Lovar!

Ses snart igen, tills dess: HEJA HEJA dig och det nya året!
Kram Malin Lundskog

Snöiga berg och soliga hav i veckans gott & blandat

Snöiga berg och soliga hav ramar in den här veckan i årets näst sista gott & blandat-inlägg. Kolla här bara:

snöiga berg, trysil, utsikt, Malin Lundskog — sa ju det: kolla här! Ser ni hur kallt det var vår första skiddag i Trysil?

snöiga berg, Trysil. utsikt, skidåkning — härligt folktomma backar

Vi har dragit till fjällen, min man, en son, hundarna och jag för två hela veckor i snön. Vår svärdotter är på ingång i veckan och sen kommer näste son och hans flickvän. Jul i långkalsonger, klart att man är glad då? Det är i alla fall sådant som gör mig glad och i ärligt talat så har skidresan varit i fokus den här veckan, även om vi inte åkte förrän i torsdags. För hur fan får man med sig all packning när två stora hundar fyller upp hela bagageluckan?

Det gick. Vi är här. Och jag håller på att lära mig carving, men det återkommer jag till för det kräver ett eget inlägg. Att lära sig ny åkstil efter fyrtiosju års slalomåkande. Ja, ni vet det där med att lära gamla hundar att sitta? Ha ha ha …

Och det soliga havet

den här soluppgången lämnade vi bakom oss på Knippla

Sista morgonpromenaden innan vi drog iväg i den fullknôkade bilen såg det ut såhär. Det är som att naturen inte kan sluta skapa förundran och jag knarkar glatt i mig.

Mellan berg och hav kommer poddar, redigering och skrivretreat in

Jag driver ju två poddar, dels Skriverier med Malin och Cilla (om vårt författarskap) och dels Mitt perfekta liv där fotograf-Viktoria och jag hoppas bryta normer och släppa pressen på perfektion genom öppna, ärliga och nyfikna samtal om sånt som går åt helvete i livet.

I veckan har vi spelat in årets sista avsnitt av både den ena och den andra podden och wow för lyxen att få jobba med dels två så härliga poddkollegor och dels prata om så vitt skilda ämnen som författarskap och skrivprocess å ena sidan och viljan att vara bäst å andra sidan.

Årets sista avsnitt av Mitt perfekta liv släpptes i fredags, det hittar ni mer om här. Skriverier-podden kommer med ett riktigt uppesittarkvälls-avsnitt den tjugotredje december, men ni kan ju lyssna ikapp er på våra tidigare avsnitt här: Skriverier med Malin och Cilla.

Redigeringen av uppföljaren

Redigeringen ja. Nu jäklar är det uppföljaren till min roman Mariannes mirakel som ska redigeras. För kanske femtioelfte gången … Jag älskar verkligen redigeringsfasen. Särskilt efter mitt galenskapande med råmanus under november, då jag skrev och skrev och skrev utan att tänka på något annat än att få ur mig berättelsen. I februari ska manuset vidare till lektör igen och det ska bli ungefär hur spännande som helst att få hennes utlåtande på att jag har gjort med karaktärer och händelser sedan hon läste manuset sist.

och skrivretreaten har öppnat upp för anmälan

Ni som skriver, har ni sett att vi kombinerar rörelseglädje med skrivande i Varberg i maj? Kolla här annars, det blir skoj på Skriv o Hoj

Ja, det här var veckans gott & blandat. Nu sitter jag och myser med trötta ben efter tre skiddagar och inser att skidbenen inte blir piggare med åldern … Men herregud vad kul det är att åka. Och att våra små vuxna pojkar vill hänga med till snöiga berg med sina partners. Livet va, visst är det härligt?

Och nu lackar det mot jul. Hoppas att ni får en fin en allihop, hur ni än väljer att fira eller inte fira den.

Tills vi ses igen: HEJA HEJA ER!
Kramar Malin Lundskog

Förresten, vill ni läsa tidigare Veckans gott & blandat hittar ni dem här

Workation är perfekt för utveckling, riktning och pepp

Workation är perfekt för oss egenföretagare och ensamma författare som vill utveckla både oss själva och våra verksamheter. Och (eller) för oss som vill hitta en antingen en ny riktning eller bekräfta att vägen vi har valt är rätt. Dessutom är en workation en explosion av pepp till att fortsätta vidare. Fortsätta driva verksamheten och författarskapet framåt, pepp till att tro på att ens egen förmåga är tillräcklig och pepp till att lita på sitt eget värde.

Som ni ju hör på namnet workation, är det en kombination av work och vacation. Att jobba tillsammans med andra guld värt för mig, både som författare och egenföretagare. Det hela blir dessutom extra värt med lite vacation inblandat.

workation är perfekt, Malin Lundskog, Hotell Eggers, Göteborg — Kicki, Dorotea och jag i lobbyn på hotell Eggers

Workation i Göteborg

Igår tog jag mig in till Göteborg för att träffa två av mina företagarkollegor, Kicki Westerberg och Dorotea Pettersson under en tjugofyra timmar lång workation. Man hinner mycket på ett dygn om man man bara vill. Och det ville vi …

Vi har bott på Hotell Eggers i Göteborg, alldeles intill Centralen. Vill ni ha ett tips, så är det: Åk dit, bo där. Ja, även om ni bor i Göteborg.

workation är perfekt, hotell Eggers, Malin Lundskog, Göteborg — sviten vi jobbade i

workation, hotell Eggers, Malin Lundskog, Göteborg — … är samma svit som jag sov i.

workation är perfekt, Malin Lundskog, författare, skribent, Hotel Eggers — sköna sängar …

workation, författare, Malin Lundskog, Hotell Eggers, Göteborg — skriva, skriva, skriva funkar på fina mattor också …

workation, bubbel, Hotel Eggers — bubbel funkar fint på en workation

workation är perfekt, bubbel, skål, Göteborg, Hotell Eggers — ation-delen i workation

Efter massa jobb och lite bubbel gick vi till Brasso och åt middag. Jag valde pilgrimsmusslor till förrätt och musslor till varmrätt. Moulen var gjorda i asian style med kokosmjölk och het sås, vilket var nytt för mig och väääldigt gott.

pilgrimsmusslor
moules frites
o mera bubbel …

Sen sa vi godnatt och laddade om för en ny dag, med nya tag, visioner och strategier.

workation är perfekt, Kicki Westerberg, Dorotea Pettersson, Drottningtorget, Göteborg — Göteborg ändå va?

Ett dygn, en workation

Dag två på vår miniworkation med maximalt innehåll fortsatte vi att jobba vidare med våra strategier och planer för hur vi på vårt eget bästa sätt kan bidra till er och samtidigt oss själva.

Just det här workation-dygnet hade vi redan innan bestämt att vi skulle hjälpa varandra med strategier för blogg och sociala medier. Jösses vad det hjälper att få andra människors blick på det man själv gör. Ni vet när andra vågar vara ärliga och dissa de idéer man själv tycker är briljanta, om de inte är just briljanta. Det är både skitjobbigt och superbra att få frågor om vad sjutton man håller på med egentligen. För om inte jag själv vet, hur ska jag då kunna göra det tydligt för er?

Jag vill inspirera till livsglädje

Jag har befunnit mig i någon slags vägkorsning där min hälsoexpertis har fått stå allt mer tillbaka till förmån för mitt författarskap och annat skrivande, utan att jag för den delen har varit redo att släppa min vilja att inspirera till välmående. Det här dygnet på Hotell Eggers har gjort susen för att jag själv ska komma på det klara med att jag vill bidra och inspirera er till livsglädje genom både mitt författarskap och min livsstil. Just nu i alla fall …

Visst är det härligt att vi både lär och utvecklas så länge vi lever? Att vi kan bestämma och bestämma om? Och att vi har människor omkring oss som är villiga att stötta oss på den resan?

workation, eggers, göteborg — Och vi fotade en del …

workation, kaffe, läppstift, Malin Lundskog, Hotel Eggers — jo, det händer ibland att jag tar på mig läppstiftet

Efter ett dygn lämnar jag stan igen, med ett anteckningsblock fyllt av visioner, strategier och to do:s. Nu ska jag ’bara’ verkställa också … Hänger ni med?

Här kan ni läsa mer om en workation med mer action än work: Workation, veckans bästa och sämsta beslut

Tummen upp för winterworkation kan ni läsa mer om här och här skrev jag om vår förra workation i Göteborg

Vi ses snart hoppas jag och tills dess: heja heja dig! Varma kramar Malin Lundskog

livsglädje

Buccal Fat Removal, nu trend inom skönhetsindustrin

Östrogenplåster gjorde susen

östrogen is da shit?

Vi är varken hysteriska eller SVBK

länkar till de som vet mer:

Ledord för 2023:

Mitt svulstiga manifest för året

Bok om ledord

Nytt år är som oskrivna blad i en ny fin anteckningsbok

Jag smygstartar året med kreativt mod

Var inte försiktig med vad du önskar

Det blir nytt år utan kickstarter och nyårslöften

Och det soliga havet

Mellan berg och hav kommer poddar, redigering och skrivretreat in

Redigeringen av uppföljaren

och skrivretreaten har öppnat upp för anmälan

Workation i Göteborg

Ett dygn, en workation

Jag vill inspirera till livsglädje

Footer

Malin Lundskog