Malin Lundskog

författarskap och livsglädje

livsglädje

Jag väljer riktning genom ledord för 2023

Jag väljer riktning genom ledord och till och med med ett svulstigt Malins manifest för att veta vilken resa jag ska njuta av i år. För njutet är viktigt och riktningen på resan ska minsann vara mödan värd. Och det är inte bara jag som är i fokus. När jag skapar och skriver fram mitt årets ord vill jag att det ska göra skillnad för fler än mig. Jag vill också att det ska göra gott både nu och sen. Inga kortsiktiga grejer här inte, he he.

Ledord för 2023:

jag väljer riktning genom ledord, 2023, nyårslöfte, Malin lundskog
jag är modigt kreativ

Jo minsann. Modigt kreativ! Jag vill använda året till att gå loss med min kreativitet. Och våga ta plats med den. Men va? Säger ni kanske nu. Du gör ju det! Men … nej, inte riktigt. Jag har fler växlar att ge och om jag förra året hade utrymme som mitt ledord, för att skapa tid och rum och what ever för både mig och er och andra så har jag nu utrymmet jag behöver i mitt eget liv och vill kliva fram. Våga mer. Våga visa mer. Vad jag skriver. Att jag skriver, bloggar och poddar.

Hur kan jag vara kreativ på fler sätt än jag brukar, mer än jag brukar och vad kan jag göra för att synliggöra min kreativitet?

Mitt svulstiga manifest för året

Malins manifest

Som jag skrev tidigare, så är det inte bara jag som räknas. Jag vill att mitt författarskap, bloggen, artiklar och mina podcasts ska ge er något. Och det är någonstans där som kraften växer av att faktiskt våga mer. Det är inte bara för mig. Det är för mer glädje i världen. Ja, jag sa ju svulstigt …

Vad som är viktigt för året kommer jag fram till genom reflektion, som du kan läsa mer om här och genom att meditera och skriva av mig varje morgon. Från början är det en ganska diffus känsla, som en suddig längtan efter något. Ju mer jag vänder frågan om vad som är viktigt, vad som kittlar sådär skönt och vem jag vill vara, desto skarpare växer konturerna av årets manifest som ger årets ledord fram. I år vill jag dessutom att ordet, som blev orden, skulle vara beskrivande. Något jag är (eller vill vara). Inte mod utan modig. Inte kreativitet utan kreativ. Är ni med? Så att jag kan vara, eller låtsas vara, modigt kreativ. Såhär beskrev jag det fiffiga med att låtsas och tro på sig själv på Instagram

Bok om ledord

Som en av flera ledordsivrare är jag med i en e-bok som mina fenomenala företagarkollegor och vänner Kicki Westerberg och Dorotea Pettersson precis har gett ut. En studie i ledord heter den och ni laddar ned den här.

Jag väljer riktning genom ledord, Kicki westerberg, Dorotea petersson, Malin Lundskog, 2023
Härliga Kicki och Dorro alltså, på en bild från när vi var på workation i Göteborg

Vil ni läsa mer om ledord och hur jag väljer riktning gör ni det här: Jag ger mig själv utrymme för att må bra och här: Så här mår jag bra och är den jag vill vara. Här hittar ni ett inlägg om Mitt 2020 om jag ska tro mig själv och jag är fan helt tagen av hur ord som har sitt fäste djupt inne i mig gör skillnad.

Vad tror ni om att jag är modigt kreativ i år? Själv är jag gôrnyfiken på om det leder till bokutgivning, förlagsavtal, utveckling av poddarna eller något helt helt annat som jag (och ni) inte har någon som helst aning om än. Visst är det spännande?

Förresten, har ni några ledord, årets ord, manifest, nyårslöften eller annat åt det här hållet?

Ses snart igen. Tills dess: heja heja!
Kram Malin Lundskog

Det blir nytt år utan kickstarter och nyårslöften

Nytt år. Va? Redan? Jag som inte har hunnit med varken det ena eller det andra, inte fått koll på det tredje och inte är heeelt på det klara med vad 2023 innebär för mig. Vad jag vill att det ska innehålla. Eller vem.

Och allt det där är precis som det ska. Jag behöver inte kickstarta igång nya år eller ha nyårslöften jag ändå inte håller. Jag menar, rivstarter och nyårslöften har en tendens att skita sig. Det vet jag av både egen och andras erfarenhet (mer om självsabotage och allt eller inget här och om brutna nyårslöften här).

Just nu ligger det nya året som ett oskrivet blad. Sådär snyggt och fyllt av alla möjligheter i världen. Ja, ni vet. Som den där första sidan i en ny anteckningsbok. Man vill liksom inte börja skriva i den, för tänk om man börjar på fel sätt? Eller skriver fult? Men hörni, året börjar nu oavsett om vi är redo för det eller ej. Lika bra att hänga med va? Även vi alla kan ta det i vår egen takt.

Nytt år är som oskrivna blad i en ny fin anteckningsbok

Nya år och nya anteckningsböcker har också det gemensamt att de blir påbörjade. Året utan att vi kan göra något åt det i och för sig, men det här är ändå en jämförelse jag är himla nöjd med, så bare with me. Nya år och nya anteckningsböcker blir använda. Och ibland kanske slarvigt hanterade med stress och kaffefläckar, ibland inte hanterade alls. Typ bortglömda.

Men när den där sista dagen på året kommer eller den sista sidan i anteckningsboken är fullklottrad, då är jag ändå glad att jag hade dem. För utan årets gång inget liv. Och precis som i livet under året, i anteckningsboken ryms allt det där röriga i livet sida vid sida med klarheter. Utveckling. Insikter. Och påminnelser om jag tamejtusan är och gör mitt bästa, även om mitt bästa har riktigt jävla låga nivåer ibland. Så har också året rediga lågvattenmärken. Som krig. Nedbrunna drömmar. Manus som inte blir antagna.

De mest obegripliga sidorna i anteckningsboken skulle jag kunna riva ut om jag vill. Om jag vill … Är inte säker på att jag vill det. Utan dem ingen rättvis utvärdering. Utan de sämsta dagarna på året, eller de mest osammanhängande och oläsliga sidorna i anteckningsboken kan jag ju inte se allt jag går igenom för att vara och bli den jag vill. Och det vill jag kunna. Ju. Vi måste nog igenom en del skit, idiotiska tankar och ofokuserade dagar för att inse vad som hjälper oss vidare, tror ni inte det?

Jag smygstartar året med kreativt mod

De senaste åren har jag vägrat nyårslöften. För mig passar det mycket bättre med manifest (visst låter det storslaget?). Eller intentioner. Ledord. Teman. Ja, som en mental mini-visionboard med kraftfullt innehåll som sätter mig i rätt riktning och ger livet flexibilitet. Som gör att jag inte måste ha vägen klar för mig, inte de exakta resultaten jag vill nå utan mer känslan jag vill att livet ska ha och hur jag kan bidra till den känslan, för både mig själv och andra. Ja, för det där med andra är viktigt tycker jag. Jag vill att min intention ska göra skillnad för både mig och andra. No woman is an island och så vidare. Och i år lutar det åt att min intention kommer att handla om kreativt mod. Va? Skrev jag just ut det?

Har knappt vågat erkänna det för mig själv. Men. Ja. Kreativt mod. Så där lagom luddigt än så länge. Men ändå ord som gör att jag kommer att ha ögonen mer öppna i en viss riktning. Som får det att pirra gôtt i magen. Men, det där kommer jag tillbaka till. Eftersom jag väljer bort kicktartande av både nya år, nya intentioner och nya vanor så smygstartar jag. Med den diffusa inramningen kreativt mod. Och tilliten till att det klarnar längs vägen.

Var inte försiktig med vad du önskar

Och vet ni vad? Förra året var mitt manifest utrymme, som ni kan läsa om här. Ibland undrar jag om det är därför restaurangen brann ner? För att jag manifesterade mer tid (=utrymme) att skriva. Herrenaddå. Sa ju att det funkar, he he. Men, hoppas inte såklart att det funkar riktigt så bra. För vem sjutton vågar önska sig något om det har den effekten? Nej, jag tror inte att vi ska vara försiktiga med vad vi önskar.

Det blir nytt år utan kickstarter och nyårslöften

Snart ska vi gå vidare i den stora ”så här skapar du ditt 2023-skolan” som jag inledde under rubriken Gör det här innan du sätter riktningen för 2023. Ville bara önska gott nytt år först. Och säga att oavsett om du har ett bästsäljande manus eller hälsosammare vanor på önskelistan på året, så ta´t lugnt. Det blir som det ska. och det blir nytt år utan kickstarter och nyårslöften. Lovar!

det blir nytt år utan kickstarter och nyårslöften, malin lundskog, författare, mål, intention, manifest
gott nytt år från årets första morgonpromenad
(ja, hönsestriks-vantar från förra året och egenstickad mössa från för ungefär tjugo år sedan)

Ses snart igen, tills dess: HEJA HEJA dig och det nya året!
Kram Malin Lundskog

Snöiga berg och soliga hav i veckans gott & blandat

Snöiga berg och soliga hav ramar in den här veckan i årets näst sista gott & blandat-inlägg. Kolla här bara:

snöiga berg, trysil, utsikt, Malin Lundskog
sa ju det: kolla här! Ser ni hur kallt det var vår första skiddag i Trysil?
snöiga berg, Trysil. utsikt, skidåkning
härligt folktomma backar
  • snöiga berg, Malin Lundskog, åka skidor
  • trysil, skidåkning, carving
  • snöiga berg, åka skidor, Malin Lundskog
  • snöiga berg, Trysil, Malin Lundskog
  • snöiga berg, åka skidor, Trysil, skidåkning

Vi har dragit till fjällen, min man, en son, hundarna och jag för två hela veckor i snön. Vår svärdotter är på ingång i veckan och sen kommer näste son och hans flickvän. Jul i långkalsonger, klart att man är glad då? Det är i alla fall sådant som gör mig glad och i ärligt talat så har skidresan varit i fokus den här veckan, även om vi inte åkte förrän i torsdags. För hur fan får man med sig all packning när två stora hundar fyller upp hela bagageluckan?

Det gick. Vi är här. Och jag håller på att lära mig carving, men det återkommer jag till för det kräver ett eget inlägg. Att lära sig ny åkstil efter fyrtiosju års slalomåkande. Ja, ni vet det där med att lära gamla hundar att sitta? Ha ha ha …

Och det soliga havet

den här soluppgången lämnade vi bakom oss på Knippla

Sista morgonpromenaden innan vi drog iväg i den fullknôkade bilen såg det ut såhär. Det är som att naturen inte kan sluta skapa förundran och jag knarkar glatt i mig.

Mellan berg och hav kommer poddar, redigering och skrivretreat in

Jag driver ju två poddar, dels Skriverier med Malin och Cilla (om vårt författarskap) och dels Mitt perfekta liv där fotograf-Viktoria och jag hoppas bryta normer och släppa pressen på perfektion genom öppna, ärliga och nyfikna samtal om sånt som går åt helvete i livet.

I veckan har vi spelat in årets sista avsnitt av både den ena och den andra podden och wow för lyxen att få jobba med dels två så härliga poddkollegor och dels prata om så vitt skilda ämnen som författarskap och skrivprocess å ena sidan och viljan att vara bäst å andra sidan.

Årets sista avsnitt av Mitt perfekta liv släpptes i fredags, det hittar ni mer om här. Skriverier-podden kommer med ett riktigt uppesittarkvälls-avsnitt den tjugotredje december, men ni kan ju lyssna ikapp er på våra tidigare avsnitt här: Skriverier med Malin och Cilla.

Redigeringen av uppföljaren

Redigeringen ja. Nu jäklar är det uppföljaren till min roman Mariannes mirakel som ska redigeras. För kanske femtioelfte gången … Jag älskar verkligen redigeringsfasen. Särskilt efter mitt galenskapande med råmanus under november, då jag skrev och skrev och skrev utan att tänka på något annat än att få ur mig berättelsen. I februari ska manuset vidare till lektör igen och det ska bli ungefär hur spännande som helst att få hennes utlåtande på att jag har gjort med karaktärer och händelser sedan hon läste manuset sist.

och skrivretreaten har öppnat upp för anmälan

Ni som skriver, har ni sett att vi kombinerar rörelseglädje med skrivande i Varberg i maj? Kolla här annars, det blir skoj på Skriv o Hoj

Ja, det här var veckans gott & blandat. Nu sitter jag och myser med trötta ben efter tre skiddagar och inser att skidbenen inte blir piggare med åldern … Men herregud vad kul det är att åka. Och att våra små vuxna pojkar vill hänga med till snöiga berg med sina partners. Livet va, visst är det härligt?

Och nu lackar det mot jul. Hoppas att ni får en fin en allihop, hur ni än väljer att fira eller inte fira den.

Tills vi ses igen: HEJA HEJA ER!
Kramar Malin Lundskog

Förresten, vill ni läsa tidigare Veckans gott & blandat hittar ni dem här

Workation är perfekt för utveckling, riktning och pepp

Workation är perfekt för oss egenföretagare och ensamma författare som vill utveckla både oss själva och våra verksamheter. Och (eller) för oss som vill hitta en antingen en ny riktning eller bekräfta att vägen vi har valt är rätt. Dessutom är en workation en explosion av pepp till att fortsätta vidare. Fortsätta driva verksamheten och författarskapet framåt, pepp till att tro på att ens egen förmåga är tillräcklig och pepp till att lita på sitt eget värde.

Som ni ju hör på namnet workation, är det en kombination av work och vacation. Att jobba tillsammans med andra guld värt för mig, både som författare och egenföretagare. Det hela blir dessutom extra värt med lite vacation inblandat.

workation är perfekt, Malin Lundskog, Hotell Eggers, Göteborg
Kicki, Dorotea och jag i lobbyn på hotell Eggers

Workation i Göteborg

Igår tog jag mig in till Göteborg för att träffa två av mina företagarkollegor, Kicki Westerberg och Dorotea Pettersson under en tjugofyra timmar lång workation. Man hinner mycket på ett dygn om man man bara vill. Och det ville vi …

Vi har bott på Hotell Eggers i Göteborg, alldeles intill Centralen. Vill ni ha ett tips, så är det: Åk dit, bo där. Ja, även om ni bor i Göteborg.

workation är perfekt, hotell Eggers, Malin Lundskog, Göteborg
sviten vi jobbade i
workation, hotell Eggers, Malin Lundskog, Göteborg
… är samma svit som jag sov i.
workation är perfekt, Malin Lundskog, författare, skribent, Hotel Eggers
sköna sängar …
workation, författare, Malin Lundskog, Hotell Eggers, Göteborg
skriva, skriva, skriva funkar på fina mattor också …
workation, bubbel, Hotel Eggers
bubbel funkar fint på en workation
workation är perfekt, bubbel, skål, Göteborg, Hotell Eggers
ation-delen i workation

Efter massa jobb och lite bubbel gick vi till Brasso och åt middag. Jag valde pilgrimsmusslor till förrätt och musslor till varmrätt. Moulen var gjorda i asian style med kokosmjölk och het sås, vilket var nytt för mig och väääldigt gott.

  • workation är perfekt, pilgrimsmusslor, moules, brasse
    pilgrimsmusslor
  • brasse, mMalin lundskog, moules frites
    moules frites
  • Brasso, Göteborg, bubbel
    o mera bubbel …

Sen sa vi godnatt och laddade om för en ny dag, med nya tag, visioner och strategier.

workation är perfekt, Kicki Westerberg, Dorotea Pettersson, Drottningtorget, Göteborg
Göteborg ändå va?
hotell eggers, workation, Göteborg

Ett dygn, en workation

frukost!

Dag två på vår miniworkation med maximalt innehåll fortsatte vi att jobba vidare med våra strategier och planer för hur vi på vårt eget bästa sätt kan bidra till er och samtidigt oss själva.

Just det här workation-dygnet hade vi redan innan bestämt att vi skulle hjälpa varandra med strategier för blogg och sociala medier. Jösses vad det hjälper att få andra människors blick på det man själv gör. Ni vet när andra vågar vara ärliga och dissa de idéer man själv tycker är briljanta, om de inte är just briljanta. Det är både skitjobbigt och superbra att få frågor om vad sjutton man håller på med egentligen. För om inte jag själv vet, hur ska jag då kunna göra det tydligt för er?

Jag vill inspirera till livsglädje

Jag har befunnit mig i någon slags vägkorsning där min hälsoexpertis har fått stå allt mer tillbaka till förmån för mitt författarskap och annat skrivande, utan att jag för den delen har varit redo att släppa min vilja att inspirera till välmående. Det här dygnet på Hotell Eggers har gjort susen för att jag själv ska komma på det klara med att jag vill bidra och inspirera er till livsglädje genom både mitt författarskap och min livsstil. Just nu i alla fall …

Visst är det härligt att vi både lär och utvecklas så länge vi lever? Att vi kan bestämma och bestämma om? Och att vi har människor omkring oss som är villiga att stötta oss på den resan?

workation, eggers, göteborg
Och vi fotade en del …
workation, kaffe, läppstift, Malin Lundskog, Hotel Eggers
jo, det händer ibland att jag tar på mig läppstiftet

Efter ett dygn lämnar jag stan igen, med ett anteckningsblock fyllt av visioner, strategier och to do:s. Nu ska jag ’bara’ verkställa också … Hänger ni med?

Här kan ni läsa mer om en workation med mer action än work: Workation, veckans bästa och sämsta beslut

Tummen upp för winterworkation kan ni läsa mer om här och här skrev jag om vår förra workation i Göteborg

Vi ses snart hoppas jag och tills dess: heja heja dig! Varma kramar Malin Lundskog

elvis, eggers, göteborg

Jag bygger hellre broar än murar

Jag bygger hellre broar än murar, både mellan mig och andra och mig och mig själv. Men. Alltså. Ni vet. Känslan när brobygget pågår. Man vet inte riktigt om det är rätt sätt att bygga på. Om komponenterna håller. Eller om det ens är rätt riktning! Men någonstans därinne talar den där magkänslan om att varje litet steg man tar leder åt rätt håll. Och att det är dessutom fan inte är läge att avbryta bygget mitt i, hur gärna man än vill just då.

Rasar bron när man är mitt i bygget, faller man hårt. I alla fall om man har byggt långt, högt och länge … Och nu håller jag på att trassla in mig i det fiffiga med många småbroar och att veta när det är dags att avsluta ett brobygge, men det tar vi en annan gång (eller så läser ni om myrsteg här.) Här och nu handlar det om det både svåra och givande i att bygga broar, jämfört med det enkla och outvecklande med att bygga murar.

broar, bro, Knippla, badplats, västkusten, malin Lundskog
bron till en av öns bästa badplatser, förenar ön med en alldeles perfekt lagom hög hoppklippa. Längre än så behöver än bro inte vara för att göra skillnad.

Wow för broar som förenar

Wow, för känslan när ett brofäste hittar sin plats där på andra sidan och vägen över vadetnuär blir enkel att välja. Beror wow:et på det stora i föreningen av då och nu, här och där, vi och alla möjligheter som gör det? Är det symboliken som gör att jag tamejtusan älskar att färdas över broar (särskilt de över vatten)? Ja, jag gillar broar. Både bildligt och bokstavligt. Och jag bygger mycket hellre broar än murar!

Därför är det enkelt att bygga murar

Har ni tänkt på hur mycket enklare det är att bygga murar? För att stoppa, stänga av och … skydda? Är det därför broar är så mycket mer fascinerande? För att de är mer komplicerade att bygga och för att de leder till något vi inte vet vad det är? Jag menar, en mur liksom? Stapla stenar eller vad som på varandra, tjoffa lite cement emellan, så är du skyddad liksom.

Murbyggandet ligger i våra gener. Vi vill vara trygga. Veta vad vi har. Undvika det som gör oss rädda. Stoppa det okända och skydda oss från faror. Och det är självklart fine att vilja skapa trygghet, men ibland förstorar vi farorna och underskattar oss själva till en grad som gör att murarna blir allt tjockare och sikten till slut obefintlig för det som finns på andra sidan. Bygger vi murar genom att göra som vi alltid har gjort rent av?

Jag bygger hellre broar

Ja, jag bygger alltså hellre broar än murar. Broar stillar min nyfikenhet, frammanar min utveckling och dessutom är ju utsikten mitt på en bro oftast bäst. När bron väl är byggd, är mitt på bron en punkt som gör resan mödan värd, eller hur? När man står där mitt i nuet, med ena foten i då:et och andra i sen:et. Och är.

Vissa broar bygger jag för att nå vidare utåt. Nå nya människor, nya utmaningar och nya platser. Men så har vi de där broarna jag bygger inom mig. De där små aha-broarna när jag lär känna mig själv och förstår vad jag håller på med. Vem jag är just nu. De som byggs genom reflektion, skrivande och meditation. Och genom mina promenader. På klippor, längs stränder och … över broar?

Och nu kanske ni tror att jag har filosoferat över det här med broar än längre tid, men så är icke fallet. Jag kom att tänka på det idag! När jag fick upp bilden ovan i min filmrulle på telefonen och jag dessutom ska skapa frågeformulär till kvällens quiz på Den Glade Knoden. Där en av frågorna handlar om *trumvirvel* Just det: broar!

Smile at the Obstacle, for it is a Bridge

Medusa

För övrigt finns det broar vi behöver bränna också, men elden från dem lyser väl upp vår fortsatta resa?

Over and out om broar och murar för nu. Vad säger ni? Broar eller murar? Eller både och …

HEJA HEJA ER!
Varma kram från Malin

HEJA-ropet skalla, självkärlek åt alla!

HEJA-ropet är mitt nyhetsbrev för er som vill få inspiration och pepp kring självkärlek och livsglädje, veta mer om mitt författarskap och skrivande liv och som dessutom vill läsa min dagbok. Ja, det är ungefär som här på bloggen, men du slipper leta upp innehållet. OCH!!! Har jag erbjudanden är det ni som öppnar upp er mailbox för mig som får veta allt innan alla andra.

Klart jag vill ha HEJA-ropet!

(klicka på knappen ovan så säger det typ swish och ni finns med på VIP-listan.)

Min dagbok?

Men va? tänker ni kanske nu. Dagbok? Är hon inte klok?! Men … Ja. Dagbok! Inte så att jag kommer att avslöja allt allt allt där, utan det handlar mer om att bjuda på mig och mitt liv. Typ Real Life Malin Lundskog, fast utan alla snaskiga detaljer. Aja, ni fattar.

Dagboken är en ny kategori här på bloggen och har inte landat här för min skull. Utan för er. Eller förresten: vår! Jag vet att ni är många som vill veta mer om mitt liv här på Knippla, den lilla ön i södra Bohuslän och om att jag hux flux driver krog på den lilla ön. Det delar jag så gärna med mig av.

Den Glade Knoden, restaurang, knippla, Bohuslän
krogen Den Glade Knoden

Jag tror också att vi är många som har giftasvuxna barn utan att vi fattar hur i hela världen det gick till. Sånt vill jag skriva om, eftersom min ene son gifter sig till sommaren. Jag tror också att vi kan samlas kring det faktum att vi sover dåligt på grund klimakterium och/eller stress. Vad kan man göra åt det? Vad gör jag? Vad gör ni?

fiskmås, västkusten, Knippla, flyga, havet, Malin Lundskog
Take off för måsar, bloggar och nyhetsbrev …

I dagboken skriver jag också om havet och om att skåla i champagne, om att vara gift med sin bästis storebror i tjugoåtta år and counting, om att bada, springa, cykla, sticka, om att skaffa progressiva glasögon och om att längta efter sina barn. Och om att älska att vara själv. Om hundar. Om .. ja, jag sa ju det: livet! Och det kommer även ni som vill läsa HEJA-ropet att få ta del av. Förstås!

Självkärlek och livsglädje

Ni som har hängt med mig i några eller till och med flera år (alltså, fattar ni hur glad jag är över att ni är här?) känner förmodligen mig som Malin, hon som jobbar med hälsa. Det stämmer fortfarande, men det enda som är beständigt är förändring och jag förändras jag också. Min inställning till hälsa förändras och nu tyckte jag själv att den förändringen är så stor att jag vill berätta för er att jag visserligen tränar fortfarande, men jag levererar inga färdigkomponerade träningspass. Jag diskuterar hellre hur vi gör för att älska oss själva vilken (positiv!) effekt det har på vår träning. Och oj oj oj vad jag vill prata (eller skriva) med er om livsglädje. Den gör susen för hälsan. Och livet. Och oss själva. Och andra. Och … alla!

HEJA-ropet, Malin Lundskog, glädje
det är hälsosamt att ta glädjen på allvar …

Skrivandet

Skrivandet var det ja. Det som just nu (maj 2022) tar (får! ger!) en hel del tid och energi. Jag kuskar runt med min roman Mariannes mirakel och har snart nyheter om den, samtidigt som jag redigerar uppföljaren. O H M Y G O D ! Vilket jobb. Kul. Och jobbigt. Och kul. Och jobbigt … Och kul!

HEJA-ropet och bloggen

Ja, HEJA-ropet och bloggen innehåller ju samma ämnesområden, men är olika. Båda får sig en nystart i detta nu och vill ni få nyheter, VIP-info och erbjudanden rätt in i mailen, så hoppas jag att ni klickar på knappen nedan och fyller i det där man ska fylla i. Så ses vi där. Och här?

Klart jag vill ha HEJA-ropet!

Berätta gärna vad ni vill att jag berättar om. Vad ni vill ha tips kring, inspiration om och få reda på. Jag finns här för er. Och mig. För oss!

HEJA-ropet skalla, självkärlek åt alla!

Min största fundering just nu är vilken kategori det här blogginlägget ska hamna under …

En hemsida från Everday