livsglädje

Vi tog båten till Grötö

Fyra-fem öar söderut (det beror på hur man räknar) ligger en ö som jag inte har varit på sedan jag var så liten att jag inte ens minns att jag har varit där. Men den här helgen minns jag, i maj i år. Då vi undrade varför vi satt hemma, när vi kunde vara på sjön? Solen strålade, majvinden var sådär lagom kylig och vi hade absolut inte ett enda måste i hela världen. Livet var gôtt, med andra ord, så vi tog båten till Grötö.

Med en fullpackad kylväska i ena handen och en bok i den andra (finns ingenstans jag läser så bra som ombord på båten) hoppade jag upp på lastmoppen och drog ner till hamnen. Där kom vi på att täckena har legat ovädrade ombord hela vintern och att batteriet inte tar laddning. Men, vad gör det när man kan vädra täcken när man vill och ladda batteriet genom att köra? I N G E N T I N G !

båten till Grötö, Knippla, Bohuslän, västkusten, Göteborgs skärgård — här lämnar vi Knippla bakom oss

Semesterkänsla på nära håll och kort avstånd

Turen gick söderut från Knippla till Grötö via Björkö, Hälsö, Öckerö och Kalvsund. På Grötö hittade vi en ledig plats bland y-bommarna och slapp ligga i bredd med de andra båtarna i Grötös lilla, lilla gästhamn. Vi undviker att ligga långsides utanför andra båtar, det blir liksom ett för stort projekt att komma i land och sedan ombord igen, med hundarna. Och apropå lilla hamn, så är det inte en hamn att komma in sent en högsommarkväll till. Då är det nog svårt att få plats.

Men vi hade båtsemester på Grötö i ett helt dygn. En ö som inte ens ligger fyra distansminuter (eller sju kilometer) söderut. Visst är det härligt att vi inte behöver ta oss varken långt bort eller vara borta lång tid, för att ta semester?

Grötö gästhamn, Göteborgs skärgård, flytväst

Grötö, den gröna ön?

Tänk att det kan vara sån skillnad på natur, mellan öar som ligger så nära varandra? Grötö är ju en grön ö! Kände Brännö-vibbar svepa över ön när vi tog eftermiddagspromenad runt i alla fall halva ön. Den andra halvan tog vi nästa dag. Det första vi hittade på vår promenad var ett hundbibliotek. Vilken grej! Funderar på om jag ska importera idén till Knippla.

hundbibliotek, Grötö, Springer spaniels — vilken bibbla va, dr man kan låna bollar, ben och pinnar …

grötö, båtliv, västkusten, vädersten — den här stenen skulle jag också vilja h med mig till Knippla, he he he

Och så strosade vi vidare runt den mysiga ön, hundarna badade på en strand medan jag höll mig tills vi kom tillbaka till båten. På utsidan piren där vi låg fanns en finfin badtrappa, dit de som bastade också gick. Jo, det finns en bastu i hamnen också som verkade ganska välbesökt, men den testade vi aldrig.

vilka möjligheter till fotbollsspel, brännboll, träning, lek och you name it

utsikt, Grötö, strand — vilka möjligheter till fotbollsspel, brännboll, träning, lek och you name it

solnedgång, grötö — solen gick ner nånstans i nordväst

springerspaniels, båtliv, grötö — solen gick ner nånstans i nordväst

springerspaniels, hundliv, båtliv — ju närmare, desto bättre

kvällssol, södra Bohuslän, Grötö — Utsikten från tabberaset av kylväskan

I kvällssolen satt vi och tittade på sommaren som kom i maj, njöt av hur stilla havet faktiskt kan vara och över att vi nästan tömde kylväskan. Skönt, eftersom vi inte vågade använda kylen på grund av att batteriet inte laddar på landström av någon anledning.

För er som spelar boules finns det en bana i hamnen och det var rätt många båtgäster som spelade lördagskvällen när vi låg i hamnen. Dock inte vi, även om vi ju har upptäckt att det är riktigt kul att spela. Nästa gång!

Morgonpromenaden runt Grötö

Efter en halvgod natts sömn gick hundarna och jag på morgonpromenad. Inte för att vi inte gör det varje dag, men promenader är ett fint sätt att upptäcka nya platser på, det tycker både Brorsan, Jackson och jag. Vi tog oss mot öns södra udde och blickade in över Göteborgs hamninlopp och södra skärgården, som var mina hemmahoods med båten innan vi flyttade till Knippla.

båtliv, Grötö, utsikt, hamninlopp Göteborg — De är inte så lite stora, de där fraktbåtarna …

Sen var semestern slut

Efter bad och frukost och en stunds läsande (som sagt, älskar att läsa ombord) kastade vi loss och tog omvägen under Fotöbron och hem väster om Hönö, Öckerö och Hälsö. Ni vet, där havet breder ut sig och man inte ser ett enda land i sikte västerut. Däremot såg vi en hel drös (skock? stim?) tumlare. Så fina de är, alltså (även om de inte fastnade på bild den här gången).

Och vips! Så var semestern slut. Men såna här helger, där vi kör och gör utan plan, kopplar av och bara är – de är guld värda och det känns som att jag kommer hem som en helt annan människa. hur kort tid och distans resan än har varit. Som en bättre människa kanske är mer korrekt, för jag är ju fortfarande jag. Och dessutom bor jag i semesterparadiset självt, så det där med att semestern är slut är en aningens överdrivet, he he …

Vill du till Grötö utan egen båt?

För dig som vill till Grötö utan egen båt går det färja från Lilla Varholmen (på Hisingen) till Björkö. Från Björkö går färjan över till Grötö. Den sista färjan är personfärja, så har du tagit dig till Hisingen med bil är mitt hetaste tips att lämna den där, eller möjligtvis på Björkö, dit du åker med bilfärja. Vet dock inte hur det är med parkeringsmöjligheter där.

båten till Grötö, västtrafik, södra bohuslän — här är västtrafiks båt på väg mot Grötö

På ön finns en restaurang, som inte hade öppnat för säsongen när vi var där och dessutom finns möjligheter att hyra boende. Grötö är ett hemestertips du kan läsa mer om här. Vill ni ha fler tips på semesterturer i Göteborgstrakten? Säg till! Mitt hetaste av alla heta tips är förstås Knippla, alla dar i veckan.

Om Knippla skriver jag ju här på bloggen mellan varven. Här finns några av inläggen om min ö.

Vi ses snart igen, på sjön, på land eller här i kommentarerna. HEJA er, sålänge!
Varma kramar Malin Lundskog

Nytt avsnitt av podden Mitt perfekta liv! 15

Här lyssnar ni på avsnitt 15 – Det om att våga vara rädd

Fotograf Viktoria Davidsson och Malin Lundskog pratar om rädslor som gömmer sig och om att Viktoria är nöjd med att snusa.

Varför berättar inte Viktoria om sin webbshop och varför skickar Malin inte in sitt manus? Och vad har det med svanar och ormar att göra??? Häng med på resan mot brutna normer och ökad acceptans i ett perfekt liv.

Fler avsnitt hittar ni här

Nytt avsnitt av podden Mitt perfekta liv! 14

Mitt perfekta liv om vänner och andra kompisar. – lyssna på avsnittet här.

I det här avsnittet hälsar Viktoria på Malin på Västkusten och även om det var nästan två år sedan de sågs sist så tycker Viktoria att det känns som igår. Malin däremot avslöjar att hon inte räknar Viktoria som sin vän. Med vad är egentligen en vän? Och varför är det fördjupande för vänskapsrelationen att hjälpas åt att flytta?

Häng med på den nyfikna resan mot ett perfekt liv och acceptans av sig själv, andra och hela alltet.

Fler avsnitt av podden mitt perfekta liv hittar ni här

Därför testar jag lymfmassage

Jag testar lymfmassage i alla fall under en period för att se om det kan göra skillnad för den tunga känslan jag har i kroppen. För några år sedan slutade mina ben att spänsta i backarna, de samlade på sig vätska och jag fick en känsla av att det står still i kroppen. Rätt frustrerande, eftersom jag gillar att vara igång med både träning och vardagsmotion. Efter läkarbesöket då, som enbart mynnade ut i vätskedrivande tabletter har jag försökt lösa den stillastående känslan i kroppen på egen hand både genom att strunta i den och genom massage, meditation och mat.

Men så kom jag på att det finns något som heter lymfmassage, som jag bara har varit på en gång. Jag ser nu att det var fem år sedan och redan då beskrev jag svullnaden i mitt ena ben, läs mer om det här. När jag läste på om lymfmassage nu, kändes det som en grej för mig att testa igen, så *trumvirvel* nu gör jag det.

Så här tycker jag om lymfmassage

Tre gånger har jag varit på Åsas friskvård nu och oavsett om det har långtgående effekt för mitt lymfsystem eller inte, så OH MY GOD! Vilken avkoppling själva behandlingen är. Hela nittio minuter ligger jag där på en varm brits och blir ompysslad av Åsas lätta händer. Och ibland också av hennes nypande koppor, då hon tar ett ordentligt tag i låren med gummisugpropparna. Har ni sett sådana sugproppar som liksom suger med sig huden upp och ska hjälpa cirkulation på traven?

Första gången var massagen jätteskön och avslappnande, men jag vet inte om vi fick någon ordning på något egentligen. Jag kanske kände hur det pirrade igång i huden, men det kan lika gärna vara ett önsketänkande. Effekten den gången var att jag var oändligt törstig efteråt, så något gott gjorde det säkert.

Efter en vecka kom jag tillbaka och då jäklar! Redan när massören gjorde sina första mjuka rörelser någonstans på armar och i armhålor (där vet vi att det sitter lymfkörtlar, eller hur?) surrade det igång nere i benen. Det syntes tydligen också. Det var också andra omgången av lymfmassage, som Åsa körde koppning på mig och det var en riktigt go känsla. En sån där när man liksom känner att något gör gott och ont samtidigt. Ja, det kanske låter konstigt, men gott-ont är det rätta ordet (om det ens är ett ord?).

Tredje gången gillt då? Tredje veckan svarade mitt lymfsystem snabbt med pirr och surr i huden så fort Åsa började jobba med mig. Hon koppade och masserade och la massa fokus på benen den här gången. Och vet ni vad? Sedan dess är känslan i kroppen lite lättare. Hade jag inte haft min gubbvad (ja, igen) hade jag sprungit lätt och ledigt i backarna här på ön. Tror jag i alla fall.

Lymfmassage och egenvård

Nu är det egenvård som gäller i tre veckor innan jag ska tillbaka igen, något jag ser fram emot. Egenvården innebär bland annat änglavingar som vi inleder varenda massagetillfälle med. Andas in, armar ut och uppåt sträck, andas ut, pressa ihop handflatorna and repeat. Fem gånger och sedan hitta de där små hålorna ovanför nyckelbenen och putta igång lymfsystemet. Och joråsåatteee. Redan där surrar det i huden nu.

Imorse var jag ute och gjorde änglavingar på klipporna. Första shortsdagen för säsongen och kanske lite mycket solsken i blick, men ändå …

jag testar lymfmassage och egenvård med änglavingar, andas in, västkusten, Malin Lundskog — andas in

jag testar lymfmassage, änglavingar, pressa ihop handflatorna, Malin Lundskog — andas in

Här är en länk till lymfhoppet, som min massör Åsa rekommenderade mig att titta på. Film ett handlar om just egenvård, så nu vet ni vad jag har för mig, he he.

Min kropp är i förändring

Ja, jag fattar, min kropp är i förändring och jag tänker inte bråka med den om det. Jag tänker inte ens tycka illa om den, vilket annars är en enkel lösning. Kriga mot kroppen och påstå att allt är kroppens fel ni vet. Jag accepterar att det är som det är med min kropp och går på lymfmassage för att hjälpa den (=mig) att må bra och kanske hitta någon form av lättare känsla rent fysiskt.

Det här med lättare har inget med vikt att göra, jag väger mig aldrig och är inte intresserad av att göra det heller. Den lätta känslan jag är ute efter handlar om mer om att inte känna mig stum i benen, är ni med?

Och det är därför jag går på lymfmassage. I inlägget om mitt förra besök, som jag länkade till ovan hittar ni mer fakta om lymfsystemet och vad det gör för oss.

Har ni testat massagen eller har ni egen erfarenhet av en trött tantkropp? Dela med er och lyssna gärna på trettonde avsnittet av podden Mitt perfekta liv, då vi pratar om mina trötta tantben och acceptans av en kropp i förändring.

Vi ses snart igen allihop. Tills dess: heja heja er!
Varma kramar Malin Lundskog

Vi ska ut och tågluffa

Nu har vi skaffat interrailkort och ska ge oss ut på äventyr i vida världen, min man och jag. Eller, i alla fall till Dublin. Det var så det hela började, med Dublin. En stad som vi båda har velat åka till sedan vi blev ett par, vilket snart är trettiotre år sedan. Trettiotre? Bara det är värt ett blogginlägg så jag ordar inte mer om det just nu. Nu handlar det om att vi ska ut och tågluffa.

Interrailkort

Steg ett för oss var att köpa varsitt Interrailkort, vilket vi gjorde här. Det finns några olika att välja mellan, beroende på hur länge man vill vara borta och hur många resor man vill göra under den perioden. Vi valde ett mobilt interrailkort med obegränsat antal resor under två veckor och passade på att köpa när man fick rabatt på dem (fram till mitten av mars, verkar som att det är så varje år?).

Ja, jag vet. Bara två veckor. Men, med två ganska stora och starka hundar är det inte helt enkelt att få hundvakt. Dessutom vill jag inte att de ska vara på hundpensionat för länge, när de aldrig har varit det förut. Det här blir ett test, nu passar barnen våra fina springerspaniel-killar i en vecka och den andra veckan bor de på hundpensionat. Jag hoppas att alla inblandade parter får blodad tand.

springer spaniels, malin Lundskog, göteborg, — tur att det inte är jag som ska lämna dem på hundpensionatet, jag gråter vid bara tanken …
Fotograf: Ulf Svensson

Railplanner

Att skaffa ett interrailkort var nog den enklaste biten av den här tågluffen. Än så länge. Sen började det som tog oss till sent på långfredagsnatten att förstå: Hur bokar man sina sittplatser? Är det redan fullt på nattågen till Hamburg? Och vilken väg är egentligen bäst att resa till Dublin med tåg?

Vi laddade ned appen railplanner och skålade för att vi lyckades synka appen med våra digitala tågluffarkort. Sen satte vi igång att välja rutt och jag som tänkte snåla med övernattningarna fick ge mig. Nattågen till Hamburg, en station vi inte tycks kunna undvika, är fullbokade då vi vill åka. Och jag som trodde att vi var ute i god tid, som bokar i början av april och ska resa iväg i början av juni. Nu har jag lärt mig det i alla fall, att det inte är så dumt att vara ute i god tid. Å andra sidan brukar det bli bra ändå.

Boka sittplatser

Boka resa, undrar ni nu. Vi har ju interrailkort, är det inte bara att kasta sig på ett tåg då, utan planeringen? Jomenvisst. Man kan undvika tåg som kräver platsbokning, i appen filtrerar man de alternativ man vill ha. Som med eller platsbokning, nattåg, max antal byten och så vidare. Ni ser några alternativ här på bilden, när jag fortsatte att skrolla kunde man bland annat välja att ha med sig en cykel, vilket jag vet att många är sugna på. Men inte vi.

Man ser tydligt vilka tåg som kräver att man bokar en sittplats, det som inte är tydligt (eller så är det vi?) är hur man gör när man vill göra platsreservationen. Det dröjde länge och flera förklaringar från de otroligt hjälpsamma människorna i Facebook-gruppen Tågsemester, som ni hittar här innan vi förstod att boka platsbiljett gör man enklast (kanske till och med endast, förutom fysiskt på plats?) av aktuellt tågbolag. Informationen om vilket det är hittar man när man har valt en resa.

Vi ska ut och tågluffa

Tillslut fick vi ihop en resa till Dublin i alla fall och när vi väl förstod oss på appen och bokningarna så är det som det brukar vara när man väl kan det: enkelt!

Jag ser verkligen fram emot resan och att få träffa min mans systerdotter som pluggar där. Hon bodde hos oss hela förra sommaren, då hon jobbade på vr restaurang en den brann ju som bekant upp så nu blir hon kvar och jobbar i Dublin istället. Tur för oss som får en guide där.

Just nu ser vår resplan för tågluffen sommaren 2023 ut såhär:

resplanen går från göteborg, via Köpenhamn till Hamburg, vidare till Bryssel och sedan genom tunneln över till London,
upp till Holyhead i Wales och därifrån färjan till Dublin.

Eftersom vi ska över till Irland blir det en en etapp med färja också. Vi bokade den som går snabbast med Irish Ferries. Stena Line kör också från England till Irland, men tar längre tid. Båda färjebokagen ger rabatt till oss som reser med interrailkort, Stena drar av rabatten direkt. Irish terriers gör det lite krångligare för oss, genom att vi först betala hela summan för resan och därefter skickar vårt interailkortsnummer till dem, för att få tillbaka pengar. Same same i slutändan, men två olika tillvägagångssätt.

Tågsemester

Apropå Facebookgruppen, gå med i den om ni är det minsta intresserade av att resa med tåg. Det är helt otroligt hur hjälpsamma människorna i gruppen är och vilka otroliga äventyr de är ute med tåg. Superinspirerande! Jag gick med i gruppen när jag reste hem från ett traillopp i Italien för några år sedan och kan ägna långa stunder åt alla tågresor gruppmedlemmarna gör.

Min första riktiga tågluff

Jag har aldrig tågluffat sådär på riktigt förut, bara lite halvt. För över trettio år sedan åkte jag tillsammans med en kompis och våra skidor till alperna, utan någon särskild plan. Vi träffade gamla klasskompisar och bosatte oss i deras lägenhet i Chamonix ett tag och sen åkte vi hem. Ungefär så. Jag minns massa hårig skidåkning och att vi blev väckta mitt i natten av tysk gränspolis, som gjorde att jag trodde att vi hade hamnat i någon krigsfilm.

Och nu ska alltså Claes och jag till Dublin. För andra gången, fast vi ännu inte har varit där. Året innan pandemin fick jag en tågresa i julklapp, till just Dublin. Då skulle vi dit för att uppleva både staden och EM-fotboll, men … det blev ju inte så mycket med det på grund av pandemin. Ja, och sen skaffade vi krog. Men nu jäklar!

Jag tycker för övrigt verkligen om att tåg och har sedan flera år valt bort flygresor. Både för att tåg är så himla skönt att åka och av miljöskäl.

Har ni tips på vart ni tycker att vi ska ta vägen efter Dublin? Berätta!

Vi ses snart igen, tills dess: HEJA HEJA ALLIHOP
Kram Malin Lundskog

Fler inlägg om vår tågluff:

Vi hittar kanske rätt på vägen till Dublin

Packtips för tågluff: lugn och nyfikenhet

Alla tåg var sena och tajmingen perfekt

Att vara är inte alls som att göra

Vi tog tåget till Howth

I Killiney hoppade jag i Irländska sjön

I Inverness firade vi bröllopsdag. På varsitt håll.

Vi dansade traditionell skotsk dans i Inverness

Vi staplade stenar och gjorde ingenting

Plagget jag har otippat mycket glädje av på tågluffen

Tips för tågluffarpackning: Armékniv och bajspåsar

Rutten för tågluffen till Dublin

Miraklen i livet finns här hela tiden

Miraklen i livet finns här hela tiden. Men har ni tänkt på att det inte är förrän vi vågar släppa fram dem, som de skänker oss glädje? Jag tror att vi hittar fler mirakel om vi vågar visa vår sårbarhet. Ja, både för oss själva och andra. För att inte tala om vad som händer när vi vågar öppna oss och högt uttala för dem vi älskar att vi älskar dem. Det är inte alltid det lättaste. Och kanske grejen som får allt att lossna och miraklen att fullkomligen explodera i mängd och storhet: När vi vågar acceptera och rent av älska oss själva.

Då jävlar ska ni se på mirakel. Med tryggheten som kommer av acceptans är det lättare att uppleva ur ett kärleksfullt perspektiv. Och hallå, så mycket härligare livet blir ur den synvinkeln. Vad mycket lättare det blir att möta utmaningar, stå upp för det och dem vi tror på och att sova gott.

I samma stund som vi väljer att inte skydda oss genom att stänga till om våra känslor och vårt inre, då finns de där. Miraklen.

Mariannes mirakel handlar om att miraklen finns här hela tiden

miraklen i livet, Mariannes mirakel, malin Lundskog, författare — hurra, för insikten om vad min roman (också) handlar om

Inte förrän häromdagen insåg jag att min roman Mariannes mirakel inte bara är en bok om trassliga familjerelationer. Eller om vad som händer när vi sopar problem under mattan. Berättelsen är inte heller enbart en skönlitterär roman där inkontinens spelar en stor roll. Nej. Mariannes mirakel är tamejtusan en bok om mirakel och hur de blir fler och bättre när vi vågar släppa fram dem. Sicken grej va?

Stort tack till Erica på Majornas bokmässa som intervjuade mig inför mässan. Tack vare hennes frågor kom jag fram till att Mariannes mirakel är en roman om att miraklen i livet finns här hela tiden. Men det är inte förrän vi vågar släppa fram dem som de skänker oss glädje. Eureka! Eller kanske snarare: ett mirakel!

Här kan ni läsa mer om Majornas bokmässa, som jag hoppas att ni vill komma till. Då kan vi snacka mer mirakel. Och annat förstås. Mer om min roman hittar ni här.

Ses hur som helst snart här på bloggen igen. TIlls dess: HEJA HEJA!
Kram Malin

livsglädje

Semesterkänsla på nära håll och kort avstånd

Grötö, den gröna ön?

Morgonpromenaden runt Grötö

Sen var semestern slut

Vill du till Grötö utan egen båt?

Så här tycker jag om lymfmassage

Lymfmassage och egenvård

Min kropp är i förändring

Interrailkort

Railplanner

Boka sittplatser

Vi ska ut och tågluffa

Tågsemester

Min första riktiga tågluff

Mariannes mirakel handlar om att miraklen finns här hela tiden

Footer

Malin Lundskog