mindset

Våra bröstvårtors synlighet är en fråga i det fördolda

Våra bröstvårtors synlighet har varit en ickefråga för mig. Alltså, jag har inte tänkt på hur vi beter oss för att dölja något som finns hos var och en av oss (bortsett från de av oss som till exempel efter sjukdom inte har några). Jag har alltså inte ens reflekterat över att jag valt bh:ar med vaddering för att mina bröstvårtor inte ska synas. Ja, ni som vet, ni vet hur svettigt det blir i en tjock bh. Eller ”stela extrabröst” som en kvinna jag har diskuterat det här med så talande beskrev det. För mig har det tydligen varit sjävklart att bära bh som döljer och inte bara fyller en funktion och som så mycket annat som är självklart så … sker det utan reflektion. Det här är ju en av fördelarna med goda vanor, men en av nackdelarna när det handlar om normer som inte gör oss gott?

Mycket tid och energi i onödan?

Sedan något år eller två har jag slutat med de där tjocka bygelbh:arna (vet, finns vadderade även utan bygel). Och sedan något år eller två har jag blivit alltmer medveten om det här beteendet. Hos mig själv! Jag som lär kloka kvinnor hur de ska älska och acceptera sig själva. Vara sig själva. Och här går jag och lägger onödig energi på att dölja bröstvårtor! Tid och energi som jag säkert hade kunna lägga på något mycket roligare! Mer givande. Och kanske bättre för världen?

(En parentes apropå det: har du sett dokumentären om Hillary Clinton på SVT? Hon räknade ut att hon la 25 dagar under sin presidentkampanj på att bli fixad i håret och sminkad och piffad … Rätt många dagars försprång till gubbsen?!)

Häromdagen blev jag påmind om mina tankar på våra bröstvårtor. Jag skrev ett blogginlägg med tips på mina favoriter bland sport-BH:ar och fick frågan om en av dem täcker bröstvårtan. Och detta är ingen konstig fråga! Det är ingen ovanlig fråga! Det är bara så himla synd att vi ska behöva ställa den. Och vet ni. Där och då trodde jag att jag minsann var tillräckligt trygg i mig själv för att inte bry mig om sånt. Tji fick jag.

Jag stängde jackan igen …

I morse tog jag som vanligt en morgonpromenad med Brorsan. Vi gick nästan direkt från sängläge och ut, så jag var bh-lös, men bar topp och jacka. Efter en stunds promenerande blev jag ungefär hur varm som helst, så jag knäppte upp min jacka. Men gissa vad jag gjorde sekunden efter uppknäppningen? Exakt! Jag stängde jackan igen. Gick alltså hellre och svettades! Skärp dig, sa jag till mig själv och var sedan tvungen att konsultera två av mina bästa företagarvänner i frågan (tack Helena och Viktoria!).

svettas, varm, jacka, normer, Malin Lundskog, morgonpromenad — ja, här gick jag o svettade i morse …

Jag frågade dem om våra bröstvårtors synlighet ens är en fråga att diskutera eller om jag ska vara tyst och följa normerna. De hade mängder med svar på min fråga. Dels tyckte de absolut att jag skulle skriva om det här, för vad fan?! Bröstvårtor har vi allihopa, både kvinnor och män. De fyller samma funktion hos oss, med undantag av den korta period som en kvinna eventuellt ammar. En av dem hade tänkt på det här själv och insett hur hon valde bh efter just synlighetspremisserna. Och den andra sa ”Men herregud! Jag har trott att jag har valt en vadderad bh för min egen skull! Det har jag ju inte!”

Våra bröstvårtors synlighet, är det värt en diskussion?

Ja, det kanske är en fråga att diskutera i alla fall? Eller i alla fall att reflektera över och bli medveten om vilka val vi gör och varför vi gör de valen? Väljer vi att dölja våra bröstvårtor för att inte se för utmanande ut eller för att passa in (för vad ska folk tycka?!)? Vad säger ni? Skulle jag varit med 1968 istället? Är utseendet viktigare än jag tror? Kommentarsfältet är öppet för alla era tankar.

Apropå tankar, så har jag fler som jag vill dryfta med er. De handlar om hälsa, om kvinnor, om normer och om det fenomenala med att gilla sig själv. Vad säger ni, är det värt att diskutera?

Vi ses snart igen,
tills dess: HEJA HEJA DIG och alla val du gör!

Kram M
(med nytvättade händer och på avstånd förstås)

Morgonpromenaden och den existentiella hälsan!

Morgonpromenaden och den existentiella hälsan hänger så himla tydligt ihop. Okej, det mesta hänger ihop med det mesta, men i morse pratade jag med Annika Andebark under vår gemensamma morgonpromenad på Instagram om just det här med existentiell hälsa och naturen. Om de långsamma promenaderna och extra mycket om den delen av den existentiella hälsan som kallas förundran. Missar du det är du välkommen tillbaka nästa torsdag, då pratar vi vidare om förundran. En av mina favoriter när det kommer till hälsa och som jag har skrivit om här bland annat.

Den existentiella hälsans värde

Visste ni att WHO:s definition av hälsa inkluderar även den existentiella hälsan? WHO, världshälsoorganisationen, genomförde en pilotstudie 2002 där man upptäckte att människor som ingår i ett sammanhang och som känner en mening med sitt sammanhang mår bättre. De inte bara uppskattar sitt mående som bättre och sin livskvalitet som högre utan det visar sig rent faktiskt i blodtryckmätningar också. Visst är det coolt?

Vi som upplever att vi har ett syfte i livet och lever enligt våra värderingar mår bättre. Vi känner dessutom hopp om en ljus framtid och det är grejer för hälsan det! Kolla här:

Men, vad är existentiell hälsa?

Den definiton som dyker upp i princip överallt är:

”Existentiell hälsa är de sammantagna processerna av grundläggande tankar, handlingar och känslor när människor förhåller sig til livets olika situationer i relation till sig själv, sitt sammanhang och sina personliga uppfattningar.” (Kostenius, C. & Melder, C. )

I WHO:s definition av existentiell hälsa ingår följande:

Andlig kontakt – känna kontakt med något större som ger trygghet och tillförsikt. Behöver inte ha med religion att göra.
Mening/syfte med livet – vad är meningen med att just jag lever?
Förundran – wow:et i livet. Aaaah:et. Inspiration och tacksamhet.
Helhet – tankar, känslor, kroppen, knoppen och hela härligheten hänger ihop.
Andlig styrka – ha strategier för att komma igenom svåra stunder och känna glädje i och till livet.
Harmoni/inre frid – vara tillfreds med sig själv och känna ett lugn på insidan.
Hoppfullhet/optimism – hoppas och tro på en ljusnande framtid även när livet är tungt och tufft.
Personlig tro – som ger en styrka i vardagen och hjälper en att njuta av livet. Nope, behöver inte heller vara religiöst.

Tänker du på det här när någon frågar hur du mår? Efter min utmattningsdepression började jag med det och snacka befriande! Jag vill bjuda in till fler möjligheter för den existentiella hälsan att växa. Den fyller verkligen tomrum! Och den är så värd att träna på. För ja, det går att träna upp din förmåga att må gôtt enligt de här parametrarna också.

Hälsa bortom distanser, tider och kilon …

Jag vet att jag har sagt det förr, men jag tjôtar vidare: hälsa är inte siffror på vågen, tider i löparspåren eller kilon på hanteln. Hälsa är en helhet och i den helheten får det stora plats. Och det lilla. Tacksamhet. Hopp. Och samtal. Rörelsglädje och sömn. Och mycket mer. Finns liksom ingen hejd på´t! Det finns inte heller någon hejd på hur mycket vi kan göra åt vår hälsa genom att reflektera och stilla oss. Tänka till på vad vi tänker. Och tycker. Lyssna inåt. Och utåt. på det där stora.

Och helt ärligt: vilken tid är bättre lämpad för reflektion, långa tankar och långsamma promenader än nu? När hela världen är upp och ner. Du som har hängt med mig tidigare vet att jag skriver varje morgon, som ett sätt att reflektera och skapa klarhet, jag går och/eller springer utan lurar i öronen för att hinna tänka klart mina tankar och jag stillar mig (ibland i meditation, ibland genom att tomglo).

morgonpromenaden och den existentiella hälsan, trift, Knippla, öliv, Malin Lundskog — Att se hur den rosa triften blir mer färgstark från den ena dagen till den andra. Wow säger jag!

Det här gör vi i mitt medlemsprogram

I medlemsprogrammet GLAD FRi STARK är den existentiella delen av hälsan en lika viktig del som fysisk träning, återhämtning, kost och att umgås. Jag är så himla tacksam över att våga dela med mig av även det som det inte finns några rätt och fel kring. Av det som är känslor och ungefär hur individuellt som helst. Men ni ska veta att de samtalen, där det inte finns facit utan enbart en fenomenal gemenskap, de är guld värda för att må bra. Det är i de vi upptäcker att vi aldrig någonsin är ensamma om våra tankar och känslor. Och att det är fullständigt i sin ordning att inte veta …

Så, hur är läget? Dags att hänföras lite, tro en del och känna inre frid? Dela gärna med dig av dina tankar kring det här. För den existentiella hälsan hänger ju ihop med annat än morgonpromenaden, men det var där det började just idag. För mig.

Och: Jag kommer att fortsätta skriva om det här på bloggen, prata om det på morgonpromenaderna med Annika och självklart: fortsätta på spåret i medlemsprogrammet.

Vi ses snart igen tycker jag! Tills dess:
HEJA DIG!
Kram M (ja, men självklart: på avstånd och med nytvättade händer)

Fler inlägg om existentiell hälsa och våra morgonpromenader:
Meningen med livet
Varför är helheten en hälsofaktor?
Hopp och optimism, därför är det viktigt för hälsan
Såhär hittar jag harmoni och inre frid
Andlig styrka är en hälsosam strategi

När det enkla är enkelt, då är det lätt att leva!

När det enkla är enkelt … herrenaddå vad härligt det är då. Livet! När jag inte krånglar till det utan sansar mig och inser att det här! Just det här vi har. Det vi är. Det är precis som det ska vara. Vi har allt! Och vi är allt!

Med corona-krisen som filter

Ju mer livet med corona-krisen som filter fortsätter, med presenter som tid till reflektion och drömmar och stöldgods som fysisk närhet till barn, föräldrar och vänner, desto mer övertygad är jag om enkelhetens komplexitet. Och nödvändighet! Om hur allt det där jag har sagt om att easy does it och less is more, det … är ju grejen! Så skönt att inse att så som jag ville leva livet pre corona är precis så jag lever under corona. Just nu ser jag inte någon annan längtan post corona heller. Förutom den där fysiska närheten med alla jag tycker så sanslöst mycket om förstås.

Det här är enkelt för mig

Vad menar jag med enkelt då? Mina tankar om det är ett liv med mängder av frisk luft, massa hav i sikte, en hel del fysisk aktivitet utan press och prestation, stillhet och uthållighet att tänka långa tankar. Skriva av hjärtats lust och skapa av kreativ glädje. Bada. Och vara tillfreds med det som är. Med de som är. Och med mig själv. Ingen jämförelse, ingen avund, ingen ånger. Bara glädje, frihet och inspiration. När det enkla är så enkelt, då är det lätt att leva.

Och vet ni?! Jag är där! Just nu är jag där. Tack ska jag ha som ger mig det jag behöver för att inse det. Som skriver varje morgon för att skaffa klarhet över vad det är jag vill och behöver, som är villig att möta även mina ocharmiga sidor för att luska reda på vad de vill säga mig, som har jobbat mig till ett mindset som är kärleksfullt mot mig själv, som har tränat på att skaffa vanor som gör att jag njuter av träning och motion och som har flyttat till en ö … Här är det hur lätt som helst att leva enkelt.

Njuter när det pågår

Men HEY! Jag vet. Bara för att jag är här just nu, sanslöst tacksam över livet jag lever och de vanor jag har betyder inte det att det varar för evigt. Men jag tar tillfället i akt och njuter med god aptit. På livet. Enkelheten. Och viljan att upptäcka mer! Och det är därför jag missionerar vidare om att den hållbara hälsan, den börjar med att känna och älska sig själv. Med tacksamhet över det som är.

Det är också därför jag vidareutvecklar mig själv. Så att jag kan fortsätta att ge. Mer. Till fler. Fler som vill njuta av livet, av enkelheten, av goda vanor, ett gott mindset och ett gott samvete. Idag börjar jag som elev i ett program i Byron Katies The Work-anda. För att landa ännu mer i tacksamhet över det som är. Det jag har. Den jag är. Och för att kunna sprida vidare.

No more krångel goddammit! Då är det lätt att leva. Då gör det inte så mycket att inlägget som jag hade tänkt skulle handla om det enkla med att ta med sig en vegoburgare ut, leta upp en grill och … hokus pokus så är middagen klar blev något helt annat. Eller?

när det enkla är enkelt, då är det lätt att leva, Malin Lundskog, grilla, havet, Knippla, öliv, Beyond burger, hälsa, hållbar — som sagt: njuter med god aptit …

Ses snart igen hoppas jag!
Tills dess: HEJA HEJA DIG!
Kram på avstånd och med nytvättade händer
//M

ps. gärna en tummen upp om du gillar det jag skriver. Så att jag vet att jag är på rätt väg. Och du, berätta gärna vad du tänker om ett enkelt liv och hur lätt det är …

Påminn mig om min förundran när ö-livet blir vardag

Påminn mig om min förundran om jag någonsin släpper den. Om det kommer en dag då jag inte förundras över havet, utsikten och vinden. Över livet och över hela härligheten här på ön (du kan läsa om drömlivet på Knippla här. Påminn mig om det jag just nu överöser allt och alla med. Bilder på det vackra, ord om det fantastiska och leenden som visar vad jag känner. Blir jag blasé på det här, då … har jag tappat något. Och det vill jag inte. Verkligen inte. Att förundras är inte bara hälsosamt (det är inte skitsnack det där med att se det stora i det lilla och upptäcka guldkornen i vardagen), det är ju också alldeles … alldeles underbart!

Brorsan, springer spaniel, hälsa, utsikt, havet, Knippla, påminn mig om min förundran — Påminn mig om min tacksamhet över att se BRORSAN och UTSIKTEN FRÅN BALKONGEN!

solnedgång, havet, hälsa, Malin på Knippla, västkusten, — Påminn mig om mina förundrade tårar över långfredagens SOLNEDGÅNG!
och om påskbadet!

Påminn mig om min förundran

Ja, om jag skulle tappa känslan av magin i livet. Påminn mig! Även om livet just nu har stillnat och det är lättare att hitta till känslan av förundran just nu, så är jag också en sucker för stress och när det blir för mycket av den i livet är det lätt att sätta på sig (mig!) skygglapparna. Men, jag gör mitt bästa och tränar genom min skrivrutin på morgonen, min nästan dagliga tacksamhetsinventering och genom de lugna stunderna i naturen. Och nu har jag gjort en grej till: bett er om hjälp att påminna mig om jag glömmer av min förundran över havet, livet, utsikten och vindarna.

Hur är det för er, vad hittar ni för guldkorn som gör livet extra värt? Berätta gärna! Och klicka gärna i tummen längst ner i inlägget. Om ni gillar det alltså …

GLAD PÅSK även den här minst sagt annorlunda påsken. När jag skriver det här har det precis börjat regna och min man och jag är på väg att skåla med våra barn och föräldrar. En on line-skål. Också en grej att förundras över!

Ses snart igen, tills dess:
KRAM! På avstånd och med nytvättade händer
//M

Till alla mina vänner som påverkas av corona-krisen.

Till alla mina vänner som påverkas av corona-krisen. Till er som har blivit av med trygghet och struktur under pandemin, som har blivit permitterade, arbetslösa, har en nära anhörig som är smittad eller som är påverkade på något annat sätt (okej, vem är inte det?!) – till er vill jag säga: allt blir bra! Hur provocerande det än låter när man befinner sig mitt i oron och rädslan, så: Allt blir bra! Och ni är inte ensamma. Vi är här tillsammans. I både oro, glädje och sorg. For better or worse liksom …

hittar flytet och mår bra genom att sluta kämpa — till er allihop; massa kärlek!

Några av er har jag känt i princip hela livet, några av er blev jag vän med under skolåren och några av er har jag träffat i vuxen ålder. Vi har mötts i olika sammanhang och har kanske helt olika situation i livet och våra intressen skiljer sig åt. Men. Ni är fan bäst allihop! På ert sätt! Och jag på mitt. Tänk ändå vilken grej: att eftersom vi är bäst på att vara oss själva är vi till så stor glädje och nytta för varandra. Tillsammans är vi bättre än bäst. Jag saknar det! Den här bättre än bäst-feelingen när jag är tillsammans med er. Gör du?

Välkommen på tjejmiddag. Halvåtta hos mig. Corona-kalas?

Om du saknar ett gôtt häng med ett gôtt gäng är du mer än varmt välkommen på tjejmiddag. Halvåtta hos mig. Och dig. Corona-kalas. Kalla det vad du vill, men vi kör online var vi än är och hur vi än mår. Garanterat smittfritt! Och härligt, så som det blir när sköna människor samlas.

Helt galet det här, kom att tänka på hur otroligt mycket tid jag har lagt på att träffa andra företagare för att hitta kreativa lösningar på hur vi ska hålla oss flytande i dessa tider och varit så fokuserad på mig själv och mitt jobb att jag har glömt av er. Ni som betyder mest! Förlåt!

För ni vet det där som människor säger på sin dödsbädd, om att vi aldrig ångrar all tid vi har umgåtts med dem vi älskar och all tid vi har gjort sådant som verkligen gör oss lyckliga? Jag tänker inte att vi ska dö nu, men det är ju nu vi lever. Det är alltså nu det är tid att umgås med dem vi älskar och göra sådant som gör oss genuint lyckliga. Leva och njuta av livet medan det pågår, precis som jag peppar mina kunder att göra.

till alla mina vänner som påverkas av corona, love, mindset, Malin Lundskog, New York — All you need is love. Och en hög fina medmänniskor

Alla är förresten välkomna!

Till alla mina vänner som påverkas av corona-krisen (återigen: vem gör inte det?!) skickar jag ut en inbjudan. Får du ingen, säg till. Men ni andra då? Ni som inte är mina vänner men i sanning mina medmänniskor. Som också vill komma på tjejmiddag. Eller kvällsfika, eller vad vi nu vill göra av det. Klart att ni ska få det! Här kommer er inbjudan:

Varmt välkommen på corona-kalas i hälsans tecken för kloka kvinnor
Onsdagen den 25 mars kl 19.30-20.30, klicka på den här länken som är en länk till mitt mötesrum på zoom. Har du aldrig varit på zoom innan, så ge det några minuter för att komma på rätt plats. Du behöver inte skapa eget konto, däremot ladda hem programmet.

Som ni vet är min mission att vi alla ska njuta av ett hållbart och hälsosamt liv utan krångel. Jag ställer inte in det, jag ställer bara om till ännu mer online än tidigare. Och jag bjuder in er att hänga med på den resan. Jag vill hjälpa till!

Kostnad? Din tid. Och om du vill ha med dig kaffe, te, bubbel, kvällsfika, middag … Du bestämmer. För du är hemma hos dig. Och jag hos mig.

Vad säger du, vill du ses och prata om det fina med att vara människa? Om glädje, frihet och styrka? Om att må gôtt? Då tycker jag att du ska komma!

Vi är i det här allihop. Tillsammans.

Berätta gärna i kommentarerna om du vill vara med eller om du har några särskilda frågor du vill ta upp. Och du, vi är i det här allihop, så skicka gärna inbjudan vidare till andra kloka kvinnor du har runt omkring dig. Alla ska njuta av ett hållbart och hälsosamt liv utan krångel. Och alla kan ses online!

vi ställer inte in vi ställer om, Malin Lundskog, till alla mina vänner som påverkas av corona-krisen

Det här blir bra! Vi pausar inte livet eller ställer in. Vi ställer om. Som igår när vi rattade en digitalt boksläpp (läs mer om tankarna kring det här) och mina tankar om mormors talesätt Inget ont som inte har något gott med sig, som du kan läsa mer om här.

ps. vill eller kan du inte komma, känner du inte för att kommentera – klicka gärna på tummen här nedanför, det betyder massor för mig!

Ses snart igen, på coronakalas eller här.
Tills dess: heja heja dig!
Kram på avstånd och med nytvättade händer
//M

Vi ställer inte in, vi ställer om och skapar nytt!

Vi ställer inte in, vi ställer om. Och vi ser möjligheterna med att skapa nytt! Istället för att bländas av tomma kalendrar använder vi oss av ett mindset som hittar lösningar och insikten om hur förbannat viktigt det är att hjälpa och få hjälp. Dessutom brinner vi för att finnas kvar. Vi älskar ju det vi gör! Undrar du vilka vi är? Vi är kvinnor och företagare. Och helt vanliga människor.

vi ställer inte in, vi ställer om, Malin Lundskog, författare, kvinnor, hälsa, utonjut — så det så!

Nej, vi ställer inte in. Vi ställer om!

I mitt förra inlägg filosoferade jag om det fina med min mormors gamla saying: Inget ont som inte har något gott med sig (läs här: Inget ont som …). Idag har jag varit med om att omsätta det talesättet till verklighet.

I morse samlade vi alltså ihop oss för att hjälpa Annika, en författar- och bloggkollega som har bokrelease på lördag. Du som inte har släppt bok själv, för dig kan jag berätta att det är i paritet med att få barn (typ …). Det är ett underverk som har blivit till och en är i sin bokbubbla och undrar varför inte världen stannar upp och enbart fokuserar på den nya skapelsen …

När Annika berättade om sin, befogade, oro för sin release var det så självklart att ställa upp och peppa, skapa nytt och ställa om. Jag är själv tveksam till om jag hade gått på release just nu med tanke på du vet vad, hur stort det än är med en sådan. Men jag är inte tveksam till storheten i att släppa bok. Det ska ju göras!

Bokreleasen som inte ställs in utan ställs om!

Här ställer vi inte någon bokrelease. Här ställer vi om! Och resultatet är en all inclusive-release där du kan välja att delta online och eller irl. Eller både och! Annika läser högt ur sin bok och finns på plats utomhus (skryt: mitt bidrag, eftersom utomhus är en väldigt bra plats att vara på just nu) för dem som vill träffa henne irl och vi hjälper henne att ratta den omställda releasen digitalt. Det är precis så jag använder möjligheterna i mitt medlemsprogram också, digitalt är faktiskt ett jättefint sätt att umgås på.

Mer om releasen hittar du på Annikas blogg och om du följer hashtaggen #viställerinteinviställerom på sociala medier.

Följ hashtaggen på Instagram. Och använd den gärna om du får tillfälle. Varsågod!

Tillsammans är vi bäst!

Vi som hjälper till är: Kicki Westerberg som hjälper företagare att nå sina mål och Maryem Nasri som är digital strateg och projektledare. Ja, och jag då, som ju peppar kloka kvinnor till hälsosamt hållbara mindset och goda vanor.

Tillsammans är vi bäst och det är så fint att vara med när vi ställer om och skapar nytt. Och att vi är kvinnor som backar en kvinnlig författare som skriver om häxprocessen. Power, säger jag. Vad säger du?

Vi stöttar varandra och andra och vi vågar ta emot stöttning, från både varandra och andra! Det är en viktigt del i såväl företagarlivet som livet i stort. Både nu, då och sen. Det glömmer vi aldrig va?

Du är självklart välkommen på bokrelease, den lägger Annika ut all info om på sin blogg. Undrar du hur jag kan veta det där med storhet och bokreleaser? Läs om mina böcker här

Vi ses här snart igen,
tills dess: heja dig!
Kram M (på avstånd och med tvättade händer)