mindset

Få goda vanor genom att sluta när det är som roligast

Få goda vanor genom att sluta när det är som roligast, för då är du sugen på att göra om bravaden. Smart, eller hur? Och faktiskt himla svårt, för vem vill sluta när det är som roligast? Det låter ju som mormors gamla partytrick om att gå hem från festen när den är som roligast. Eller sluta när man är på topp. Hur vet man liksom? Och vill man, liksom?

Det gör man inte. Man vill inte sluta och man vet självklart inte när det är som roligast, eller när man är på topp. Så jag tycker att vi nöjer oss med att vi slutar medan vi fortfarande har kul. Ok?

Få goda vanor

”Hur får jag goda vanor?” är nog en av de allra vanligaste frågorna jag får. Och jag har ungefär lika många vanliga svar på frågan, för allt beror på och det är inte en enskild komponent som gör att vanor befästs. Många av mina andra vanliga svar har jag bloggat om förut (kolla länkar längst ner i det här inlägget). Men jag har inte skrivit om just det här: Få goda vanor genom att sluta när det är som roligast. Så … jag gör det nu.

En vana är en vana är en vana …

Det spelar ingen roll vilken vana eller rutin du vill skaffa dig (ja, för det är ju snarare skaffa du gör. Du får ingen vana bara sådär …), processen är densamma oavsett om du vill hitta en skrivrutin för att skriva en roman (been there, done that), träna inför ett maraton (been the också och done that), lära dig att slappna av mentalt (jodå, där har jag också varit) och så vidare.

få nya vanor, Malin Lundskog, skriva, roman, författare, mindset, rutiner, hälsa — sätter punkt med ett leende …

Sluta medan du har kul, för då är det den känslan du bär med dig. Då är det den roliga, härliga, upplyftande känslan som dyker upp när du tänker på nästa tillfälle för ditt skrivande, din löpträning eller din stund för avslappning. Tänk motsatsen! Att du slutar när du inte har skrivit ett ord på en lång lång stund och känner dig tom på idéer, när du har kört skiten ur dig i löparspåren och har ont i varenda cell eller när du har vaknat upp från avslappning och rastlösheten har börjat irra runt i kroppen. Skillnad, eller hur?! Och är det något vi behöver för att skaffa goda vanor, så är det att upprepa rutinen om och om och om igen. Alltså betyder det massor att vi längtar till nästa tillfälle.

Och i vanlig ordning betyder det också massor att du känner dig själv. Att du vet hur du funkar och inte kör på bara lite till … om du är en sådan som gärna kör slut på dig (skriver till mig själv här). Eller slutar innan du har hunnit hitta den goa känslan för den delen, om du är en sådan som gärna ger upp det ena för att istället testa det andra (jodå, där är jag också ibland …).

Jag slutar när det är som roligast

Eftersom jag verkligen vill blogga oftare än jag gör, bjuda på fler tips, tankar om träning och löpning och om livet som glad, fri och stark, dela med mig av mitt ö-liv (ojojoj! Här händer det grejor!) och berätta om hur det går med mitt författande, så … Slutar jag medan jag fortfarande har kul. Vem vet, det kanske är just den delen i processen att skaffa sig vanor som har fattats för mig? Stay tuned, så får du se.

Vågar jag säga vi ses snart igen? Ja! Jag gör det. Vi ses snart igen!
Tills dess:
HEJA DIG!
Kram M

Här kan du läsa mer om vanor och hur du skaffar dem:
Myrstegsrevolutionen och de goda vanorna
Skaffa hälsosamma vanor genom att stoppa sabbet
Skamliga mål för att nå goda vanor
Fem ursäkter som hindrar dina goda vanor
Skaffa goda vanor med nudging och små steg
Behöver vi en runstreak för att bli löpare?

PS. Häng gärna med mig över till Instagram också. Där har jag vanan att uppdatera (nästan) varje dag inne. Och du, jag tycker att det är himla kul om du kommenterar här. Och/eller klickar på tummen.

Det är mycket nu … och därför mår vi bra av lite

Det är mycket nu … och därför mår vi bra av lite. Kontraster är fina grejer för vår hälsa och även om många inte alls har mycket omkring sig nu (permittering, social distansering, inställda event, uppdrag och resor) så har de flesta av oss mycket inom oss. En pandemi, ekonomisk osäkerhet, oro för sig själv och nära och kära och proteströrelser till exempel. Det är mycket nu …

Det är mycket nu, vila, stillhet, Malin Lundskog — här har jag vilat mig i form idag …

Därför mår vi bra av lite

Eftersom kontrasterna skapar balans i det långa loppet så är det kanske dags för lite en stund? För jag vet att vi är många som är trötta. Som inte förstår hur vi kan vara trötta eftersom det inte händer så mycket omkring oss. Men, vet ni: det händer inom oss. Mer än vi tror! Därför behöver vi vila. Jag tror till och med att det är enda sättet för oss att ta oss igenom det som vi inte vet när det tar slut. Genom att prioritera återhämtning. Göra vilan viktig. Vila i tid, ni vet …

Nattsömnen är lika viktig som vanlig, men vi behöver mer än så. Vi behöver hänga med oss själva. Med våra tankar. Och med våra känslor. Höra dem, se dem och känna dem.

Sov inte bara. Vila också …

Vi behöver acceptera allt det där vi har inom oss (det är mycket! Hos oss alla!) och tillåta oss att sakta ner. I nersaktandet händer det storartade saker. Genom att göra lite gör vi mycket. För oss själva. Och för alla härliga människor vi har omkring oss, oavsett om vi är socialt distanserade från dem eller ej.

Det är när vi är utvilade som vi kan vara bäst! Alltså inte bäst jämfört med alla andra (för det skiter vi i!) eller på något prestationsskala. Det är när vi är utvilade som vi orkar vara oss själva och vågar känna efter vad magkänslan säger. Det är när vi är utvilade som vi är och gör det vi verkligen tror på. Som de vi verkligen är. Hur fiffigt är inte det? Och allt tack vare att vi prioriterar att vila.

Tips på vad du kan göra för att vila:

Sov på natten. Men helt ärligt: Nattsömn? När det är sommar och sol och lätt som en plätt att vända på dygnet? Var snäll mot sig själv. Och sov …
Koppla bort dig från andra. Alltså … för att kunna bry dig om andra (och dig själv!) behöver du koppla bort dig från dem. Koppla upp dig med dig själv liksom … Genom att röra på dig i naturen (utan att mäta och prestera), meditera (är du ovan? keep it simple och var grymt nöjd med fem djupa andetag där ditt enda fokus är ditt andetag), handarbeta, påta i jorden, sandpappra. Alltså: gör sådant som inte kräver något i form av prestation och som gärna innebär en monoton rörelse (hjärnan älskar att relaxa till monotona rörelser).
Välj, prioritera och fokusera. Jag vet. Många av oss vill rädda världen. Hela världen. Ur olika perspektiv. Men det tenderar att bli för mycket, så välj dina strider, priotera det som är viktig nu (inget varar för evigt – du får välja om hur mycket du vill!) och fokusera på en sak i taget.

Det är mycket nu — Sitta och glo eller röra på sig. Naturen alltså!

Naturens vilsamma inverkan

Jag gjorde en helt ovetenskaplig och inte alls statisktisk säkerställd gallup i min Instagram-story igår, då jag frågade efter bästa tipsen på återhämtning och städning bland tankar. Vet ni vad 100% av svaren innehöll? Gissa? Eller strunta i det förresten, för nu berättar jag: naturen! Alla svar innehöll naturen i någon form.

Hav, skog, fjäll. Brygga, sten. Några ville vara i rörelse, andra i stillhet. Sen var det yogamattor och stickningar involverade i några svar. Men alla svar hade någon form av natur i sig. Hur ovetenskapligt det här än var, så hade det stämt även om jag gjorde en vetenskaplig studie. För det är så (läs mer om naturens kraft för vår hälsa här). Naturen gör oss sanslöst gott. Naturen får oss att må bra. Den får oss att vila, om vi ger den chansen. Och det kan vi väl göra? För det är mycket nu! Och vi mår bra av kontraster. Vi mår bra av lite just nu. Och av att vila. I tid.

Vi säger så, ses ju snart igen!
Kram kram (japp! med nytvättade händer och på avstånd)
//M

Så här hittar jag harmoni och inre frid

Så här hittar jag harmoni och inre frid: i rörelse, i naturen, i stillhet, i action, i lyssnande, i läsande, i skrivande, i beröring, i samtal, i handarbete, i meditation, i andetag, , i reflektion, i kärlek … Det finns kanske ingen hejd på hur och var jag kan hitta harmoni och inre frid. Den finns där. Överallt. Eller ja, egentligen inom mig. Jag tar bara hjälp av de här yttre attiraljerna för att lättare hitta rätt. För att hitta över huvud taget?

Harmoni, inre frid och existentiell hälsa

Du kanske undrar varför jag ens skriver om det här med harmoni och inre frid? Jo, jag blir mer och mer övertygad om att den intuitiva, magkänsle- och passionsstyrda delen av oss är sanslöst värdefulla. Att det betyder minst lika mycket att må gott i själen som i huvudet som i kroppen. Är du med? Och med den övertygelsen går det inte att bortse från den existentiella hälsan. (läs alla delar ur min bloggserie om existentiell hälsa här)

Tänk att ha en skön själ, en hjulande hjärna, en klipsk kropp och glada ögon liksom? Nu snackar vi hållbar hälsa. Och just idag snackar vi om de morgonpromenader jag tar varje torsdagsmorgon i en livesändning på Instagram tillsammans med Annika Andebark. I torsdags pratade vi om just det här med harmoni och inre frid, två faktorer som spelar roll för vår existentiella hälsa. Du hittar våra morgonpromenader i en serie på min IGTV här.

IG-live om existentiell hälsa

Vi kom fram till hur himla viktigt det är med frid och inre harmoni för oss båda. Visa (?) av erfarenhet från bland annat utmattningsdepressioner var vi båda överens om vikten av den här delen av den existentiella hälsan också. Eftersom vi båda går igång på stress och taggar till när det är mycket omkring oss är den här lugnande delen av hälsan en träningssak som vi behöver ge utrymme till varje dag. Jag gör det genom min morgonrutin till exempel, där jag skriver, mediterar och rör på mig i naturen och Annika genom trädgårdsarbete och regelbunden yoga. Bland annat.

Plus allt det där jag började med att skriva högst upp i det här inlägget då. Allt det är sådant jag har kommit på att jag hittar lugnet genom. Och insikten om vad det är som ger inre frid och harmoni är steg numero uno för att börja hitta sin alldeles egna variant av friden och harmonin.

För det behöver vara den egna varianten … Även om långsamhet, natur och kärlek är säkra kort för oss allihop, så behöver du hitta din grej. Ditt sätt.

sommar, västkusten, bada, existentiell hälsa, hälsa, harmoni och inre frid, springer spaniel, Malin Lundskog — livet alltså!

Men, vad är harmoni och inre frid egentligen?

För mig innebär det att jag är tillfreds med mig och med livet. Att jag är lugn och inte får ett bryt när det skiter sig. Ja, ni vet: när jag är trygg i det som är. Det som är jag. Och att det inte är så himla noga med de yttre omständigheterna, jag hittar samklangen med det som händer i alla fall … Så. Jäkla. Gôtt. Hälsosamt. Hållbart.

Så här hittar jag harmoni och inre frid. Hur gör du? Jag är alltid glad för att få inspiration och hoppas ju självklart att det jag skriver ger dig inspiration. Berätta gärna!

Vi ses snart igen,
tills dess:
HEJA HEJA DIG!
Kram M (jepp, nytvättade händer och på avstånd … )

Hopp och optimism, därför är det viktigt för hälsan

Hopp och optimism är två delar av den existentiella hälsan, som Annika Andebark och jag ju filosoferar om på våra livesända morgonpromenader. I torsdags traskade Annika i vanlig ordning omkring i Skåne och jag på min ö på västkusten och vi hade förmodligen kunnat fortsätta att traska och prata i all oändlighet, men … vi gick hem till varsin kammare istället. Och skrev varsitt blogginlägg. Men oj oj oj vad det finns mycket att snacka om när det gäller hopp. Och optimism.

hopp och optimism, västkusten, existentiell hälsa, Malin Lundskog, havet, hälsa — hoppfull och optimistisk på min ö (Källö-Knippla)

Vår livesändning hittar du här, på min IGTV.

Därför är det hälsosamt att känna hopp!

När vi känner hopp har vi större möjligheter att känna glädje och vi har också en större tilltro till att vi ska nå dit vi vill. Den ohälsosamma känslan av hopplöshet är ju motsatsen som har en tendens att antingen leda till eller breda ut sig vid depression.

Optimism är en inställning som innebär att det kommer att gå bra. En tillit till att this too shall pass (finns det något bättre uttryck? Känns ju crazy att köra med engelska uttryck på en svensk blogg … ) när livet skiter sig. Optimism skyddar oss från att bli apatiska och deprimerade. Hälsosamt som sjutton, så länge det handlar om realistisk och inte helt naiv optimism som får oss att tro att det inte spelar någon roll vad vi gör, allt löser sig i alla fall … Ja, ni fattar. Det är jag helt säker på (känner både hopp och optimism inför det, he he.).

Visste du att det har visat sig att de med optimistisk syn på livet lever längre och är friskare än de med pessimistisk livssyn? Du kan höra mer om hur optimistisk livssyn förlänger livet här, i Vetenskapsradion.

Det är ju inte för intet som Världshälsoorganisationen har med hopp och optimism som en viktig del av den existentiella hälsan. Eller hur?

Och ja: precis som det allra mesta är både hopp och optimism mindset som du kan träna dig till även om du inte känner direkt att de inte är din starkaste sida. Bra va?

Så här tränar du hopp och optimism

Träna på att uppmärksamma de stunder då du känner hopp och/eller optimism. Vad gör du? Vad tänker du? Var känns det? Se tillbaka på alla (jag lovar att de är många!) stunder då du har lyckats vända kasst till bra, motgång till lärdom och avveckling till utveckling. Tänk på alla framgångar du har haft.

Fira dina framgångar! Varje gång du känner hopp eller varenda gång något löser sig även om du inte tror det från början. Säg hurra! Ge dig själv en high five eller fira på något annats sätt. För det är karakteristiskt för en människa som känner hopp, att ha tillit till att saker och ting ordnar sig. Genom att uppmärksamma och fira de tillfällen då du har rätt mindset (ur hopp-synvinkeln alltså) kommer du att vilja göra om bravaden. Och ju oftare du gör om den (känner hopp!) desto bättre blir du på den. Ja, du fattar ju. Vips är du en fena på hopp!

Formulera visioner eller mål så att du har något att se fram emot. Var flexibel när det gäller hur du kan nå visionerna eller målen, det finns fler vägar som är rätt och när (eller kanske bara om?) du stöter på patrull, se den motgången som en utmaning, en möjlighet att lösa problem och en bra lärdom att ta med dig vidare i livet.

Sätt stopp för ältande i för lång utsträckning, spara det till särskilda stunder. Ja, alltså på riktigt: schemalägg ditt ältande!

Vik inte undan för det som känns hopplöst eller när du själv känner dig pessimistisk. Se det! Acceptera det. Och välj dina strider … Kan du göra något åt det? Jamen, gör det! Kan du inte göra något åt det? Lägg ner fokuset på det och bry dig mer om din inställning istället.

Hopp och optimism på djupet

Vi pratade en hel del om det, Annika och jag om att det är lätt som en plätt att lura både sig själv och andra med ett glättigt och ytligt hopp. Att ett leende behöver nå både ögonen och in i själen för att vi ska känna att det gör skillnad. I det som verkar vara en väldigt vanlig ordning för mig landade jag in i insikten om vikten av att stilla sig. Reflektera. För det glättiga positiva, den ytliga optimismen och det grunda hoppet – det ledde mig till ett dunderbrak in i väggen.

Annika var inne på samma sak. Att det behöver landa djupt inom oss. Och att vi behöver ge oss själva tillräckligt med utrymme för att faktiskt ta reda på och odla det som ger oss hopp och optimism. När vi känner det mår vi gott och när vi mår gott då gör vi gott. Sprider det vidare. Till dem omkring oss, till er, till alla.

Alltså:

fiskelycka, hopp, optimism, mindset, västkusten, havet, fiska, Malin Lundskog, naturen — hopp om fisk på kroken … fiskelycka är det hur som helst!

Hopp och optimism är verkligen viktiga för vår hälsa. Det är mindset som gör att vi är tillfreds med oss själva och livet. Optimismen gör oss motiverade och hoppet ger oss tillit till att det ordnar sig. Det blir bra!

Vad tänker du om det? Dela gärna, gärna med dig av dina tankar om hopp och optimism. Och vill du, häng gärna med på våra morgonpromenader. Varje torsdag. Kl 08.00.

Vi fick några frågor inför vår sändning som jag är himla tveksam om vi kom så långt med svåra svar på. De var spännandeallbhop, och det är framför allt en jag klurar vidare på. Och kanske skriver ett inlägg med mina svar på (= OBS! Inget facit). Du kanske har några svar på den?

”Hur vet man om man har tillräckligt med hopp och optimism?”

PS. Våra livesända morgonpromenader är också en bloggserie här. Du hittar alla inlägg om existentiell hälsa här.

PPS. gillar du det här, men inte orkar kommentera? Ge mig gärna en tummen upp längst ner i inlägget, så vet jag om det jag skriver betyder något. Tack!

Vi ses snart igen!
Tills dess,
kram kram (på avstånd och med nytvättade händer)
//M

Därför jämför jag mig inte ens med mig själv.

Därför jämför jag mig inte ens med mig själv: för att jag inte är den jag var. Och för att jag inte blir den jag är. Dessutom kanske det som var bara är hittepå? Och det som kommer sen har jag ju ingen som helst aning om …

Utan att jämföra mig är jag fri

Om jag inte jämför mig med någon annan släpper en himla massa press på hur jag borde vara. Jämförelsen är ett aber. Till och med ett riktigt as, som inte är ett dugg välkommen på mitt kalas. Men den lyckas tränga sig på i alla fall mellan varven. Särskilt mellan de varv när jag är uppe i varv. När jag inte tar mig tid att stanna upp. Reflektera. Och landa i vem och vad jag är och står för. Just nu. Om jag stillar mig och jobbar på tacksamheten över det som är, blir jämförelsen totalt ointressant och det är verkligen befriande. Utan att jämföra mig finns bara här och nu. Och det är ju som det är. Inte mer elle rmindre än så. Lika bra att gotta mig i stunden ju?!

Nej, nej. Jag har inte förväxlat jämförelsen med inspirationen. För det är klart att jag kan bli inspirerad av både mig själv och andra. Men när den inspiration börjar övergå i något som framkallar prestationsångest, då … är det inte direkt någon inspiration längre om du frågar mig.

Jämförelsen kommer i sällskap med skuld och skam

Den där objudna gästen kraschar ofta kalaset i sällskap med skuld och skam. Och borde!! Ordet som jag ju redan har önskemål om ska strykas ur ordlistan. Ja, jämförelsen är definitivt jättebundis och bästis med det dåliga samvetet. Precis som borde. Herregud, vilket gäng! Och vad skönt det är när man upptäcker att de finns och att jag inte alls vill ha dem i mitt liv. I alla fal inte om jag inte väljer att lära mig av dem.

Oj, tänkte inte på det här när jag började skriva: Att jämförelsen kommer i klunga med andra värstingar. Men hur som helst, Jämförelsen gör mig aldrig nöjd med det som är. Det finns ju alltid någon som jag uppfattar som bättre (eller lyckligare, smartare, mer lyckad och så vidare). Är jag i jämförelsens klor är jag ju inte ens nöjd med det som är även om jag hittar de som har det elle rär något som jag tycker är sämre. Då är jag ju bättre i jämförelse med. Inte för att jag är bra … Är du med?

Ja, sånt har jag klurat på idag med god hjälp av min ständige side kick som har en jäkla förmåga att gilla sig, mig, livet och läget!

Därför jämför jag mig inte ens med mig själv

Just nu är det riktigt aktuellt för mig att inte jämföra mig med mig. För jag är mitt i (?) klimakteriet med en hel del av vad det innebär. Tänk om jag skulle få för mig att jämföra löprundor, styrka, energi eller kroppsform med mitt 40-åriga jag? För att inte tala om 30-åriga?! My my my … Men, mer om det en annan gång. Nu är nu. Jag är. Och det är riktig gott så.

Eller vad säger du? När jämför du dig med dig eller andra? Berätta gärna! Eller ge mig en tummen upp genom att klicka på tummen här nedan. Varje tumme betyder massor. Din också. Utan jämförelse …

Mer här och nu och vara du!

Jämförelsen är en självsabotör som jag alldeles säkert kommer att skriva mer om eftersom den är så vanlig. Vill du läsa mer om den kan du läsa i min bok GLAD FRi STARK eller i boken jag är medförfattare till: Skapa ditt drömliv – hur självsabotörer blir självhjälpare. Mina böcker hittar du här.

Vi ses snart igen,
tills dess:
KRAM!!! (på avstånd. Med nytvättade händer.)
//M

En schysst egoist bryr sig om både andra och sig själv

En schysst egoist, vad sjutton är det? Jo, en schysst egoist är en som lyssnar till sin intuition, har mod att följa sin passion och som tar eget ansvar. Hon lever livet och viker inte undan för motstånd. Hon tänker snabbt och svarar långsamt, vågar visa sig sårbar och be om hjälp. Dessutom fyller hon livet med sådant som gör henne go o gla. Som gör det svåra lätt. Och hon tar ansvar för sig och sitt liv.

en schysst egoist, intuition, mod, passion, eget ansvar, webbkurs, online, samarbete

Blir en diplomerad schysst egoist

Dessutom är den schyssta egoisten en helt ny webbkurs som jag precis har lanserat tillsammans med tre andra kloka företagare. Företagare som bryr sig och som vill väl. Företagare med massa erfarenhet, kunskap och stora hjärtan. Vilken grej att få samarbeta med dem! Och wow för att vi nu har slagit våra kloka huvuden ihop och skapat fyra veckor för dig som vill bli en diplomerad schysst egoist.

Här hittar du mer om kursen

Möt förebilden Egoista Svensson

Möt förebilden och inspirationskällan Egoista Svensson, som egentligen är som vem som helst av oss. Ja, ni vet: en helt vanlig kvinna i sina bästa år. Men! Hon har knäckt koden. Hon har vett att ta på sig sin superhjältinnemantel och göra det som behövs för att leva livet. Egoista lyssnar på sin intuition, hon har modet att följa sin passion och hon tar eget ansvar. Du träffar dels på henne i kursen, men hon har också skapat ett eget instagramkonto där vi hoppas att hon kommer att dela med sig av sina erfarenheter. Både de lyckade och de mindre lyckade …

   
  
 
 
  Visa det här inlägget på Instagram
  
 
 
 
 
 
 
 
  
 Ett inlägg delat av Schysst egoist (@schysstegoist) 19 Maj 2020 kl. 4:10 PDT

Egentligen höjden av hållbar hälsa det här. Att bry sig om sig själv utan att det tär på andra och att bry sig om andra utan att det tär på en själv. Snarare tvärtom. Att vara en sån här schysst egoist är win win på så många sätt!

Här samlar jag mina onlinetjänster, för er som vill läsa mer om dem: webbkurser

Vill du veta mer om mina samarbetspartners? Här hittar ni dem:
Dorotea Pettersson, Eva Svärd, Kicki Westerberg

Och mig vet ni var ni har hoppas jag 🙂 Ni vet väl att jag blir superglad för kommentarer och frågor på mina inlägg? Eller att ni klickar i tummen upp längst ner i inlägget? I alla fall om ni gillar det …

Vi ses snart igen!
Tills dess: HEJA HEJA DIG!
Kram (på avstånd och med nytvättade händer)
M