• Skip to primary navigation
  • Skip to main content
  • Skip to primary sidebar
  • Skip to footer
glad fri stark är medlemsprogrammet för dig, Malin Lundskog, hälsa

Malin Lundskog

författarskap och livsglädje

  • Tjänster
  • Aktuellt
  • Skryt och kul
  • Bloggen
  • Poddar
  • Kontakt

planering

Penna och papper vinner när jag planerar livet

Kommer ni ihåg när jag skrev om min analoga revolution? Läs om den här annars, det är ju inte ett dugg konstigt om ni vare sig har läst eller minns. Men, via det inlägget hittade Hanna Nolin, som skriver för tidningen Läs, mig. Vi pratade både länge och väl om fördelar och nackdelar med det analoga vs det digitala. En sak är säker och det är att penna och papper vinner när jag planerar livet.

tidningen läs
penna och papper, papperskalander, malin lundskog, tidningen läs
artikeln i tidningen Läs

Ni som känner mig, vet ju att jag inte är så mycket för att planera. Men vissa saker behöver ju ändå planeras. Och framför allt kommas ihåg. Har ni märkt hur mycket bättre man kommer ihåg sådant man skriver för hand jämfört med det man knackar in digitalt? För mig är det stor skillnad. Det är till och med så att det räcker att jag skriver in det för hand i min kalender, sedan sitter det som en smäck i minnet. Jag behöver (nästan) inte ens titta i papperskalendern jag vurmar så för.

Ja, kort och gott: penna och papper är grejen för mig. Kul att tidningen Läs uppmärksammar det. under samtalet med Hanna var det nästan som att jag var tillbaka i min gamla goda hälsobransch igen. För det är hälsosamt att skriva för hand av flera anledningar. Som att det är bra för minnet, det sänker farten i livet, ger tid för reflektion och tvingar fram småprat (kom inte här och skicka kalenderbokningar via mejl med mig. Prata med mig.)

Och snart är det dags att både reflektera och planera. Nytt år är ett himla bra tillfälle för sådant, eller hur?

Vi ses snart igen. Tills dess: heja magin mellan hand och hjärna när vi skriver för hand (kolla här för mer om det)
Kram Malin Lundskog

16 december, 2024 av Malin Lundskog Leave a Comment

Min kalender för 2025

Snart ska den fyllas med drömmar, planer och påminnelser, min kalender för 2025. Men än så länge är den så där härligt tom och öppen för varenda möjlighet som dyker upp. Jag köpte den häromdagen och har inte börjat skriva i den än. Det är nämligen något högtidligt att börja skriva ner det viktiga, härliga och nödvändiga på de blanka bladen.

min kalender för 2025, nuuna, future
Min nya kalender, större än förra årets.
Både för att jag behöver det med alla inlämningar i skolan och för att jag gillar luftigt …

Jag funderar på om det är friskt att vara så förtjust i oskrivna blad, ännu inte nedtecknade drömmar och tid som inte är planerad för någonting. Varför är det så betydelsefullt med en kalender när jag egentligen inte vill ha något för mig som kräver planering? Jag vill ju bara köra det jag känner för, när jag känner för det.

Kalender fylld av oskrivna blad

Men det är klart, även jag har möten att gå på, tider att passa, poddkollegor att podda med, författarhäng att gå på, uppdrag att dyka upp på, skoluppgifter att lämna in, bokmässor att delta på och så vidare. Allt det där ska in i kalendern och det fina med en papperskalender är fortfarande att jag får en mycket bättre överblick än i en digital. Jag blir medveten om att det är på väg att bli för mycket, för egentligen vill jag fortsätta att ha en kalender fylld med oskrivna blad. I alla fall oplanerade dagar. Jag vill ju lämna utrymme för ett liv fyllt av lust och spontanitet.

min kalender för 2025, nuuna
Nuunas kalendrar är mina favoriter. Kolla in första sidan bara …

Vi får väl se hur det går, kanske ett nyårslöfte jag inte kommer att hålla? Hur som helst: när jag väl börjar skriva i den här kalendern ska jag skriva skitsnyggt. I alla fall början …

Nuuna kalender, 2025
än så länge oskrivna blad i kalender som jag i vanlig ordning har köpt på Rum för Papper i Göteborg.
Älskar verkligen den pappershandeln!

Vad säger ni – analog eller digital kalender? Eller kanske både och?

Vi ses snart igen allihop, kanske när andan faller på rent av?
Kram så länge, Malin Lundskog

Förresten, vill ni läsa mer om min vurm för analoga kalendrar och hur de till och med får mig och min man att prata mer? Läs här om den analoga revolutionen i min digitala värld och Papperskalendern tvingar oss att prata.

8 oktober, 2024 av Malin Lundskog Leave a Comment

Vi åker till världens ände.

Vi åker till världens ände istället för till Sierra Nevada. Låter inte det kul? Världens ände. Kommer ni ihåg när jag skrev att det är tur att vi inte gillar att planera? Nu har vi planerat i alla fall. Om en vecka drar vi till världens ände, som tydligen ligger i Portugal och också kallas Sagres. Som jag ser fram emot det här.

vi åker till världens ände, Sagres, resa,
Världens ände, sett från frukostbordet …

Vi slänger in hundar, datorer och hundmat, hundleksaker, hundpass, hundgodis, hundbajspåsar och lite kläder i bilen. Att resa med två hundar är lite som att resa med barn. Deras grejer kommer först och har man dessutom två halvstora hundar som tar upp hela bagageluckan och deras jättesäck med mat tar upp typ halva baksätet, ja … då blir det alldeles perfekt med plats över för vår packning, ha ha.

Vi har hyrt hus via Airbnb. Alltså är inte det ett fantastiskt sätt att hitta boende på? Det är inte direkt högsäsong nu, så vi kunde välja och vraka ganska bra och det var inte ett dugg svårt att hitta något som uppfyllde det enda krav vi egentligen har på ett boende och det är en inhägnad trädgård. Jepp, återigen med hänsyn till hundarna. Och oss … Det är mycket lättare att slappna av om vi vet att de inte kan rymma om de skulle få för sig det (hej alla löptikar inom en sjumilakliv-radie till exempel).

Vad ska vi göra där?

Eftersom mitt knä är som det är, kan jag förmodligen inte ta några längre hikingrundor som vi (mest jag) annars älskar att göra. Så vi får se vad vi ska göra mer än att njuta av utsikt (fattas bara annat vid världens ände?) och god mat. Och jobb. Det gillar vi också, att jobba. Jag hoppas skriva massor på ett nytt manus och Claes vill hänga med på vad som händer på Two Fat Pigs, krogen han är med och driver.

Och så har vi njutet av resan, ni vet den som är mödan värd. Att sitta bredvid varandra och prata. Eller vara tysta. Vi får se var vi hamnar på vägen. Och vad vi gör på plats. För mer än vart vi ska har vi trots allt inte planerat …

Har ni varit i Sagres? Eller har ni något tips på kul ställen att stanna på längs vägen?

Vi ses snart igen och tills dess; HEJA livets äventyr!
Kram Malin Lundskog

Mer om äventyret i Sagres:
Vilka regler gäller för resgodis

Vem vet var bochum ligger?

Framme i La Rochelle, i kanten av Atlanten

Vatten som smakar salt och några missförstånd

Höga vågor

Sånt jag glömde att ta med mig på resan

Vardagsrutiner mitt i äventyret

Vi kollar in fyren på udden

Tog en utflykt från det ena äventyret

Bland mygg, matförgiftning o mastodontfästing

Utnyttja tiden?

Kontraster i paradiset

Mitt i allt det vackra gick jag runt med ett ”men”

Schweizisk armékniv och silvertejp

En typiskt perfekt strand

Allt är svårt. Till man kan det

Utsikt och insikt, ensam och tillsammans

När jag är klar är jag klar

Mitt i morgondagens minne

Myset och alla steg vi tog i Lissabon

I santander blev vi smugglare

Vi tog en omväg till Europas högsta sanddyn

25 februari, 2024 av Malin Lundskog 22 Comments

I tidsoptimismens spår

Någon mer än jag som tar med sig dator, sticke (eller annat handarbete), fackbok, skönlitterär bok och förbereder en kö i poddlistan när hon ska resa iväg? Och för säkerhets skull packar ner en tidning man inte har hunnit läsa? För en tågresa mellan Göteborg och Stockholm. Som tar tre timmar …

Jag menar, man vet ju aldrig. Man vet inte vad man känner för att göra. Och man vet tydligen inte heller att man på en tre timmars tågresa inte hinner göra så särskilt mycket mer än man hinner på tre timmar hemma. Även om man egentligen vet bättre.

När vi ändå snackar tidopstimism: är det någon annan som i god tid (eller inte?) frågar sina nära och kära om de önskar sig något stickat till jul? För det är ju så gott om tid och jag hinner säkert sticka både det ena och det andra. Och som inte inser att varken vardagsdygnen eller helgerna i november och december inte är ett dugg längre än under resten av året? Som på riktigt tror att tiden helt plötsligt ska breda ut sig i någon slags oändlighet utan något annat att fylla tiden med än att sitta och sticka. H E R R E G U D.

i tidsoptimismens spår, stickning, garn, Malin Lundskog
Var god stör ej. Julklappsstickning pågår …

Det här följer med i tidsoptimismens spår

I tisoptimismens spår följer därför en otymplig packning och en hel del onödig stress. Som i veckan när jag var i Stockholm. Och nu. När jag en vecka och en dag före julafton har flera stickprojekt att hinna klart med samtidigt som jag har satt en deadline för redigeringen av mitt tredje manus. Och dessutom vill jag hinna varva ner innan jul. Njuta av frisk luft, kalla bad och alla böcker som väntar på att bli lästa. Ja, ni fattar?

Men mitt i allt detta som följer i tidsoptimismens spår så är jag ändå stolt över mig själv. Och min utveckling. För hinner jag inte klart är det inte hela världen. Det är inte jag som är långsam eller dålig som inte använder allt jag packar ner för den där tretimmarsresan. Hinner jag inte klart med sticket kan det bli en januaripresent istället. Och den där redigeringen, den ska ju inte bara bli klar. Den ska bli bra också. Och ibland (ofta? alltid?) tar bra, bra mycket längre tid än jag tror. Det vet jag redan från början.

Struntar i att göra-listan …

Dessutom skrattar jag numera kärleksfullt åt mig själv och kärleksfulla skratt mår vi gott av, eller hur? Förr stressade jag sönder mig för att bli klar och hålla orimliga deadlines. Nu? Nu ser jag min att göra-lista som en riktlinje, frågar snällt hur sjutton jag kunde tro att jag skulle hinna och ser till att njuta som fan av livet under tiden. Det som blir gjort blir gjort och för oss som är drivna, aktiva och har en tendens att hellre göra för mycket än för lite, så tror jag att det är helt rätt approach. I alla fall om ingen annan är beroende av ens insats. Vad tror ni?

Vi ses snart igen, nu ska jag sticka vidare. HEJA tidsoptimismen ändå. Känns roligare än pessimismen. Ja, till och med än realismen. Men, precis som för egentligen allt annat: det är en smaksak vilken ism man bejakar. Alla sätt är bra?

Kram Malin Lundskog

16 december, 2023 av Malin Lundskog 1 Comment

Struktur är tydligen inte så viktigt

Struktur är inte min starkaste sida. Och vet ni, jag har skyllt på att det är därför jag inte får vissa saker gjorda. Ni vet, det är alltid skönt att ha något att skylla på och min grej har bland annat varit just bristen på förmåga att strukturera. Men, håll i hatten, det är tydligen inte så viktigt. Jag vill ha lite kaos och oordning.

struktur, moln som speglas i vatten, knippla, västkusten, novembermorgon
lätt att tro att det kaos när det inte är ordning …
men molnen som speglas i vattnet har ju också en viss struktur, eller hur?

Nu lever jag inte livet i totalt kaos, utan lite struktur behöver och vill jag ha. Men bara lite. Och det är just det som är finessen för mig. Lite. Och här har jag trott att jag borde göra som man bör (även om jag är nästan allergisk mot vad man ”bör” göra). Ni vet. Planera, sturkturera och göra schema för att få saker och ting gjorda, när det är nästan precis tvärtom. Jag får panik av för noggrann ordning och reda. Jag vill ha kaos och oordning. Ja, alltså, jag vill jobba på känsla och utgå från den när jag ska göra det jag har att göra.

Är det lagom som är bäst? Igen?

Kan det vara så att lagom är bäst och don efter person stämmer in även på det här med struktur? Jag strukturerar upp mina arbetsdagar med några punkter på en att göra-lista. Några kan vara allt från en till tre. Möjligtvis fyra eller fem, om det är smågrejer. När jag kollar in listan på morgonen börjar jag med det jag antingen känner mest för, eller vet att jag kommer att känna minst för framåt eftermiddagen.

Det där är my kind of struktur och den insikten kom jag på när jag morgonskrev om vad jag verkligen vill ha. Jag började tänka tankar om struktur som fick mig att rysa av obehag. Efter en stund insåg jag att det enbart handlade om vad jag trodde att jag borde önska mig. Det var inget som var viktigt på riktigt för mig.

Det kom jag fram till under skrivstunden, när jag insåg hur mycket jag får gjort utan exakta scheman, noggranna planeringar och någon slags systematiskt struktur. Jag strukturerar och jobbar på känsla. Det funkar. För mig. Och när den polletten ramlade ner (säger man ens så längre?) så föll ett ok från mina axlar (man kanske inte säger så heller?) och en sten från mitt hjärta (vad hände med alla dessa liknelser?). Mitt sätt funkar för mig, ger mig större frihet och får mig att göra det jag ska. Och det är väl själva grejen?

struktur, utsikt från Knippla mot Marstrand, morgonpromenad
Efter skrivstunden gick jag ut på morgonpromenaden och reflekterade vidare om det här med struktur.
Är det jag som är fast i någon slags norm om vad struktur är?
struktur, bleke, västkusten, utsikt från knippla mot hyppeln
Ännu mer struktur, eller hur?

Struktur kanske ändå är viktigt?

När jag tänker efter är struktur kanske visst viktigt, men inte på det sätt jag trodde. Är ni med?

Vad funkar för er? Om ni inte vet har jag ett hett tips: häng med hos min vän Dorro, hon är sanslöst grym på att förklara struktur och planering.

Vi ses snart igen, tills dess: HEJA personligt lagom struktur.
Kram Malin

16 november, 2023 av Malin Lundskog 2 Comments

Vad är det bästa som kan hända idag?

Den frågan ställer jag mig (nästan, nästan, nästan) varje morgon: Vad är det bästa som kan hända idag? Och wow vilken skillnad den gör. Men det är inte den enda frågan jag ställer mig när dagen börjar.

vad är det bästa som kan hända, ljuslyktor och levande ljus, Malin Lundskog, morgonmeditation
min morgonstund med meditation och reflektion

Fler frågor att börja dagen med

Ungefär så här ser mina frågor till mig själv ut varje morgon. Ibland skriver jag ner svaren efter min morgonmeditation (mer om den här), ibland reflekterar jag över frågorna under morgonpromenaden.

  • Hur vill jag känna mig idag?
  • Vem vill jag vara idag?
  • Vad är det bästa som kan hända idag?

Det gör gott att bestämma sig för en riktning för dagen (bättre än alla att göra-listor och detaljerade planer i världen tycker jag).

vad är det bästa som kan hända idag, knippla, hav, himmel, morgonpromenad i november
morgonpromenaden isande vind idag

På första frågan, om hur jag vill känna mig idag, svarade jag att jag vill känna mig lätt, rolig och stark, smart och kärleksfull. Det är inte varje dag just det här är viktigast för mig. Men oavsett vad som dyker upp som svar, så ger det en skön påminnelse om vad jag faktiskt vill fokusera på. Nån mer än jag som kidnappas av annat annars? Och tror att det är viktigare att bocka av nån lista fylld av prestation?

Vem vill jag vara idag då? Jo, jag vill vara hon som inspirerar andra och lockar till skratt. Jag vill också vara hon som slutför (hej hej igångsättare) och skapar. Det inspirerar mig mycket mer än att ha uppgiften skriva nyhetsbrev framför mig. Och att göra-punkten skapa gratisgåva till alla som vill fira Mariannes mirakel två år. Är ni med?

Vad är det bästa som kan hända idag?

Mitt svar på den frågan är anledningen till det här blogginlägget. För det jag svarade var att det bästa som kan hända är att jag skriver ett blogginlägg på temat. Och att jag skrattar mig igenom dagen.

Jag vet inte vad ni tycker, men för mig är det är så inspirerande och också en påminnelse om vem jag mår bra av att vara. Annars vet man ju inte om man blir en Marianne (ja, som i Mariannes mirakel) och det vill jag inte. Men, som vi pratade om på Mariannes mirakulösa bokklubb igår, det är nog lätt hänt att man halkar dit om man inte är är medveten om hur man vill känna sig och vem man vill vara.

Vad vet jag, kanske har jag varit hon som inspirerar i och med det här inlägget? Det kan jag ju inte veta, men jag kan göra mitt bästa.

O så ses vi snart igen, tills dess: HEJA HEJA dig, oavsett hur du börjar dagen.
Kram Malin Lundskog

ps. ni vet väl att ni kan följa bloggen, antingen genom rss-flöde eller till exempel genom att spara den som favorit. Om ni gillar det jag gör här alltså. Och gör ni det – tipsa gärna era nära och kära och andra som ni tror kan gilla den.

14 november, 2023 av Malin Lundskog 2 Comments

  • Page 1
  • Page 2
  • Go to Next Page »

Primary Sidebar

Bloggen

Bloggen

  • 128: Vild och vacker …
  • Min tredje roman kommer ut våren 2026
  • Kolofonets bökiga hederskodex
  • 127: The Great Pretender …
  • Är hummerfisket över för säsongen?
  • Bokklubben och boktipset
  • Skärgårdens bokmässa på Styrsö 2025
  • Torslanda bokmässa 2025
  • En vinnare och Sweitz tillika Ängland upprör
  • 126: Hips don´t lie …

Footer

Malin Lundskog

Malin Lundskog, författare, porträtt i Knippla gästhamnHej där! Jag heter Malin Lundskog och jag älskar livet, havet och att skriva. Förutom härligheter som min familj, mina hundar, att fylla lungorna med luft, ögonen med utsikt och själen med glädje. Och Bruce Springsteen.

Här på bloggen och i mina sociala kanaler @malinlundskog delar jag med mig av författarlivet, ölivet och livsglädjen. Följ och dela gärna med er tillbaka.

Vad jag gör på riktigt? Lever, skriver böcker, artiklar, föreläser, poddar och inspirerar kvinnor till mod och ett gôtt liv.

Instagram »
Facebook »
hej@malinlundskog.se

En hemsida från Everday