• Skip to primary navigation
  • Skip to main content
  • Skip to primary sidebar
  • Skip to footer
glad fri stark är medlemsprogrammet för dig, Malin Lundskog, hälsa

Malin Lundskog

författarskap och livsglädje

  • Tjänster
  • Aktuellt
  • Skryt och kul
  • Bloggen
  • Poddar
  • Kontakt

Fem träningstips för dig som vill tycka om dig!

Fem träningstips för dig som vill tycka om dig som jag har använt och använder kommer här! Att tycka om sig själv är ungefär hur hälsosamt som helst och betyder inte på något sätt att det inte finns plats att tycka om någon annan. Tvärtom! Ju mer du gillar och accepterar dig själv, desto mer utrymme skapar du att gilla och acceptera andra. Hur smart är inte det?!

Fem träningstips för dig som vill tycka om dig, glädje, drömliv, Malin Lundskog
Att verkligen känna den där innerliga tacksamheten
till livet en själv har skaffat sig. Wow!

Fem effekter av att tycka om sig

  • Hjärtat lyckorusar och tacksamheten över livet blir tydlig – tacksamhet och att vara tillfreds är viktiga hälso- och glädjefaktorer.
  • Självkänslan, tryggheten och självförtroendet växer och vi vågar vara ärliga mot både oss själva och andra. Säga nej och säga ja till rätt saker. Tro på våra möjligheter.
  • Tycker du om dig själv kommer du självklart att vara snäll mot dig själv. En hälsosam livsstil är snällt och det blir självklart med sunda tränings-, kost- och återhämtningsvanor. Utan press!
  • Generositeten gentemot andra och annat växer ju mer vi tycker om oss själva och gör oss också redo att ta emot mer. Med gott samvete! Det blir mer liv och kärlek i livet.
  • Tryggheten vi skapar i oss själva gör att vi inte är lika måna om att jämföra oss med andra. Vi får alltså lättare att lita på vår egen magkänsla och på vad som är bäst för oss.
Fem träningstips för dig som vill tycka om dig, löparglädje, drömliv, Malin Lundskog
Prestationsfri rörelse, ett av mina fem heta tips för att tycka om sig.
Här njuter jag av spring i glädje. Med Brorsan. I San Sebastian.

Fem tips på hur du tränar på att tycka om dig

Stubbetid!

Nej. Du behöver inte sitta på en stubbe, men ta dig en stund varje dag för reflektion. Då du inte gör ett smack mer än bara (bara och bara … just det här kan vara ungefär hur jobbigt som helst i början) sitter och umgås med dig själv. Känner in. Vem är du. Vad vill du. Vad tycker du. Vad känner du. Ojojoj! Det här känner jag tydligt om jag inte gör. Då har jag lätt att tappa magkänsla, tillit och glädje.

Förlåt dig!

Förlåt dig själv för sådant du gör och/eller har gjort som du inte är tillfreds med. Avsätt tid för förlåtelse! Jag tycker har testat både morgon och kväll för det här. Tycker att kvällen funkar fint om jag känner extra behov av en god sömn och förlåter jag mig på morgonen skapar det en skön frihet in i dagen.

Sätt en daglig intention!

Genom att känna in vad du behöver under dagen och utifrån det sätta en intention kommer du (mer eller mindre omedvetet) att styra din dag i rätt riktning. Det här är super att göra redan när du vaknar och inte har hunnit tänka för mycket. Min dagliga intention bjuder jag på i min instagramstory. Är daglig för mycket? Påminn dig varje dag om din livsintention (den växer fram under stubbetiden om du inte redan har koll på den)

Träna tacksamhet!

Träna dig på att se det stora i det lilla, att uppskatta livet och dig själv. Det här gör jag genom att skriva av mig mina känslor. Varje morgon! Jag skriver vad jag är i kontakt med när jag vaknar (ilska, frustration, glädje, kärlek, pepp, sorg och så vidare) och att jag tar emot allt jag känner. Jag skriver att jag är tacksam över det och i perioder då jag är überstressad och verkligen inte tror att jag har tid med det här skriver jag ännu mer om tacksamhet. Det håller mig i synk med … mig själv!

… och rör på kroppen!

.När du rör på kroppen och använder den kickar du igång måbra-hormoner som gör dig mer tillfreds med livet. En kropp som används för skön rörelse bjuder på både känslor och tankar som gör dig välvilligt inställd. Till dig. Till alla … Visst kan skön rörelse innebära astuff träning. Likaväl som en lugn promenad. Välj. Och variera!

… och myrstegen!

Fem träningstips för dig som vill tycka om dig är fem vägar jag själv har tagit. Fem av de vanor jag har skaffat mig för att tycka om mig själv. Jag är jättetacksam över att jag har tränat på det här. Och över att jag fortsätter träna! För precis som med fysisk träning är även självkärleksträning en färskvara som behöver underhållas regelbundet.

Du som vill testa: kör myrstegsrevolutionens way of doing it – det vill säga: ta det i små steg. Strunta i allt eller inget. Att etablera en vana tar tid, i genomsnitt 66 dagar. Var nöjd med att du gör något litet, för från och med nu är ju tiden över då du skäller på sig själv. Eller hur?!

Lycka till och fler tips:

Lycka till! Jag hejar stenhårt på dig! Vill du ha fler tips rekommenderar jag ödmjukt min bok GLAD FRi STARK. Och för jössenamn: missa inte programmet Tjejgänget 2.1 – där snackar vi gott snack för oss som vill träna på att tycka om oss och etablera riktigt goda och hälsosamma vanor.

PS. Tankarna på fem träningstips för dig som vill tycka om dig föddes i morse, när jag tog ett lopp med dopp på playan i San Sebastian. Mitt i drömlivet! På väg från en månads skidåkning i Sierra Nevada. Ett liv jag aldrig någonsin hade skaffat mig om jag inte hade gillat mig. Dels hade jag inte tyckt att jag var värd det och dels tror jag inte att jag hade vetat vad jag ville … (Vill du läsa mer om det? Sök skibum här på bloggen)

16 april, 2019 av Malin Lundskog 8 Comments

Länge leve vardagen!

Länge leve vardagen och allt det där vanliga som ett vardagsliv består av. Det är ju det som är livet. I alla fall när det kommer till kvantitet. Och visst borde det vara det när det kommer till kvalitet också?

Du vet – en vardag vi älskar, där vi gör sådant som gör oss glada, med vanor som gör oss gott. Inte en vardag som funkar som transportsträcka till ett drömmigt sen …

länge leve vardagen
den ena kontrasten …

Kontrasterna behövs

Länge leve vardagen, som ger plats för kontraster och drömmiga sen. Och de drömmiga kontrasterna som ger vardagen guldglans. Funderade på det här när jag satt ute och jobbade, genomsvettig i ett 28-gradigt Sevilla (vid en flod! Utan badmöjligheter …) dagen efter det att vi lämnade minusgrader och snöklädda berg. Snacka kontraster!

länge leve vardagslivet och kontrasterna!
… och den andra

Lockande med vardag

Just där och då, mitt i den ena ytterligheten kände jag hur fenomenalt det är med vardag. Hur fint det är med ett liv som flyter på, där de goda vanorna sitter som smäckar och en inte behöver tänka för att få det att funka. Vilken trygghet det är. Och vad bekvämt det är! Länge leve vardagen! Utan den hade vi inte orkat med kontrasterna och dem vill ju ha för att utvecklas och ge livet en extra krydda.

Länge leve goda vardagsvanor!

Vi är på väg hemåt från en snart sex veckor lång kontrast (du har väl hängt med på mitt liv som skibum?) där jag verkligen har blivit medveten om vikten av rutiner. Herrenaddå att inte ha några och skapa nya. Vilket jobb! Precis ett sånt jobb som du som skaffar nya vanor gör.

Det är verkligen hälsosamt med vanor (särskilt de goda, he he) för vanor skapar trygghet, lugn och sparar energi som vi kan lägga på annat.

Det är så mycket värt att skaffa sig hållbara, hälsosamma vanor för att få kraft att ta sig an kontrasterna. Men inte bara. Vardagsvanorna kan (bör?) också vara grejen med livet och ge utrymme för mer liv i livet. Länge leve vardagen med sina goda vanor!

… och länge leve kontrasterna

Och ännu mer liv i livet blir det med kontraster. Högt och lågt, glädje och sorg, sommar och vinter, jobb och ledigt, träning och återhämtning, stress och lugn, utveckling och stiltje … Ju mer flyt i vardagslivet, desto bättre orkar vi med kontrasterna. Och de behövs! Det är av kontrasterna vi lär oss. Det är i kontrasterna vi utvecklas. Och det är kontrasterna som ger guldglans åt vardagen – när den får chansen att öppna sin trygga famn där allt flyter på utan mankemang.

Ja, det kan hända att jag längtar hem. Men vardagen alltså: se till att det är den som gör livet älskbart!

Mer om vanor:

Rutiner i drömlivet

Fem ursäkter som hindrar dina goda vanor

Tjejgänget – för dig som vill skaffa och behålla goda vanor

GladFriStark – Facebookgruppen för dig som vill hänga med på månadsutmaningar för goda vanor

PS. Vill du läsa mer om skidäventyret? Sök ”skibum” på bloggen

Ses snart!

Tills dess: HEJA DIG!

//M

15 april, 2019 av Malin Lundskog 8 Comments

Rutiner som ingår i mitt drömliv

Rutiner som ingår i mitt drömliv som senior skibum i Sierra Nevada är dels de rutiner jag verkligen inte vill vara utan och dels nya rutiner vi inte klarar oss utan. För rutiner behövs, annars blir det ingen ordning i kaoset! Och tro mig: jag älskar kaos …

Så här ser en dag ut i drömlivet:

Jag vaknar ungefär samtidigt som Brorsan. Och med ungefär menar jag ungefär på sekunden! Helt galet vad synkade vi är. Och vilka sjusovare vi har blivit. Första veckan på resan var det just klockan sju som var det magiska klockslaget, sen kom sommartiden. Med sommartiden blev vi åtta-sovare istället … Men jag hinner i alla fall känna in vad jag vill ha eller behöver ha för intention för dagen (följ mig på Instagram, där delar jag min intention varje morgon!) innan vi drar ut.

morgonpromenad är en självklar rutin i mitt drömliv
morgonpromenad med Brorsan i Sierra Nevada

En bra start på en bra dag

Rutiner som ingår i mitt drömliv inleder dagen. Medan min man snusar vidare tar vi en morgonpromenad, Brorsan och jag. Träffar bergsgetter, en irländsk grottman (han påstår att han bor i en grotta här uppe i bergen i alla fall), en och annan räv och några skidlärare på väg mot dagens uppdrag. Skidlärarna alltså. Rävarna vet jag inte. Efter ungefär en timme är vi inne igen och då blir det äntligen kaffe och skrivrutin för mig, frukost för Brorsan. Och godmorgon-kramar från min man. 

Det här med att dricka kaffe, skriva och ta morgonpromenad är vanor jag har med mig hemifrån – men där kör jag kaffe och skriv först medan Brorsan gör sin morgontoalett i trädgården … Sen går vi ut tillsammans. Och ibland springer jag och min man tar promenaden, men … rutinen att komma ut och röra på mig vill jag inte vara utan!

En finfin fortsättning

Efter frukost drar jag ut i backen. Alltså detta med skidbackar utanför dörren! Wow! Det här är drömlivet. På riktigt! Jag åker själv i en-två timmar, medan min man jobbar en stund (eller vad han nu har för sig, vet inte så noga) och tar ut Brorsan på en kisspaus innan han möter upp mig i en solig backe. Solig för det mesta i alla fall … Vi åker tillsammans några timmar och sedan är det jag som tar över hundvakten och jobbandet medan min man skidar vidare.

Det här är nya rutiner som ingår i mitt drömliv och som vi inte klarar oss utan. Eller klarar och klarar … men skönt att ha hittat ett mönster som passar oss alla tre.

rutiner i mitt drömliv är några timmars ensamskidåkning. Och några timmars tillsammansskidåkning ...
Några timmar ensam med mina tankar och min arbetande kropp är ren och skär njutning …

Hundliv, afterski och jobb

När jag är hemma i lägenheten igen är det dags för Brorsan att få lyfta på benet och äta middag. Jag käkar mellanmål, kollar mail och lite annat jobbjox och sen går vi en långpromenad för att möta upp min man för en afterski som ibland blir till dagens middag, ibland en öl och oliver (herrenddå så goa oliver!!!) och sedan jobbar jag kvällsskift. Eller inte …

rutiner i mitt drömliv innebär afterski
Brorsan på afterski

Vissa dagar har vi haft det så gôtt ute i solen på vår afterski att det inte blir så mycket mer än så. Ibland jobbar jag några timmar innan jag tar promenaden till afterskin. Och ibland jobbar jag kväll. Där fribejsar jag med rutinerna lite, men jag vet alltid vad jag behöver göra så viss ordning i det åtråvärda kaoset har jag. Vissa dagar blir det ingen afterski utan bara jobb för mig och då får Brorsan nöja sig med långpromenad med husse när han är hemma igen. Men jag är en sån utonjut-junkie att jag gärna promenerar. Ofta och länge!

rutiner i mitt drömliv innehåller kvällsjobb
Jobbar med utsikt! Här coachar jag mina sköna deltagare i Tjejgänget. Om jag har kul? You bet!

Nya rutiner här igen. Hemma vill jag helst inte jobba kväll (förutom när jag har mina webbkursmöten, som är på kvällstid), men under skidäventyret är det skidprio och då blir det så här. Funkar superbra! Dessutom inget annat som pockar på uppmärksamhet på kvällarna här, som vänner, tillsammansträning med andra eller TV – så jag tycker att vi har hittat en ultimat lösning.

Varför ska ett drömliv ha rutiner?

Det kanske låter skittråkigt med rutiner som ingår i mitt drömliv? Vi är ju på ute på äventyr liksom … Men hallå: du snackar med hon som har en passion i att hjälpa människor att skaffa goda vanor! För att vanor och rutiner gör livet enklare. Och enkelhet är sannerligen något jag strävar efter. Enkelhet innebär frihet för mig. Och frihet är något av det viktigaste i mitt liv. Alltså: mitt drömliv behöver rutiner!

Vårt drömliv innehåller dessutom både business and pleasure och jag vet att jag behöver ramar annars blir inget gjort. Inte ens njutningsbara grejer! Utan rutiner stannar jag. Och även om stanna upp är okej, så behöver jag ha struktur.

Det är inte bara jag som behöver, de flesta av oss behöver vanor som får oss att må bra. Vanor som gör allt enklare. Och vanor som vi kan tänja gränserna på. Rutiner förbättrar flödet i livet och är ju sånt som sker utan att vi egentligen tänker på det. Gott flow och enkelt är ju grejen om du frågar mig och de rutiner som ingår i mitt drömliv och som har funkat finemang såhär långt är:

  • morgonpromenad
  • skrivrutin och kaffe
  • skidåkning
  • mellanmål och jobb
  • promenad
  • afterski (ev inkl middag)
  • jobb (ev inkl middag)
  • och en god natts sömn …

Mer om goda vanor och rutiner

Ja, med tanke på det jag gör när jag jobbar (och det gör jag ju!) har jag skrivit mer om finessen med goda vanor. Ganska mycket mer. Vill du läsa kan du börja här:
En vanlig ursäkt jag gärna slipper
eller här:
30-dagarsmetoden för god vanor

Har du vanor och rutiner som du absolut inte vill vara utan, drömliv eller ej? Berätta gärna!

Ses snart igen,
tills dess:
HEJA HEJA DIG!
//M

8 april, 2019 av Malin Lundskog 10 Comments

Vinterbad ger en skitglad känsla!

Vinterbad ger en skitglad känsla i hela kroppen! Jo, jag sa tydligen så när tidningen Byggnadsarbetaren intervjuade mig om vinterbad. Och det stämmer ju; en blir glad och pirrig i hela kroppen. Och knoppen förstås!

vinterbad ger en skitglad känsla i kroppen
så här blev resultatet av intervjun

Mina fem hetaste tips om kalla bad

Jag pratar gärna vinterbad. Badar dem ännu hellre, men tycker att det är kul att de kalla baden börjar sprida sig bland många. För vinterbad ger en skitglad känsla i hela kroppen! Verkligen! Här är en sammanfattning från mitt samtal med Byggnadsarbetaren med tips för dig som är ovan vid vinterbad:

  • välj en badplats där du känner dig säker på att komma upp! (i kommer du alltid, men upp är himla viktigt när det är kallt)
  • värm upp innan! (lättare att acceptera kylan om du inte fryser innan du går i)
  • bada naken! (kalla badkläder blir gaaalet kalla)
  • håll huvudet högt! (undvik att doppa huvudet, i alla fall första gången)
  • bada tillsammans! (det är dels ett kul sätt att umgås på och dels en säkerhetsfråga)

Vill du läsa artikeln hittar du den här: Byggnadsarbetaren nr 2 2019

Vinterbad ger en skitglad känsla och är hett …

Jag har pratat vinterbad i radion och dessutom bloggat om det förut. Via länkarna nedan hittar du vad jag menar med att vinterbad ger en skitglad känsla i kroppen. Och är hett …
Jag pratar vinterbad i radion
Bästa tipsen för att lyckas med vinterbadet
Hett med vinterbad

Vad tycker du – vinterbad: hiss eller diss?

Allt du tycker är okej, men ett hett tips för dig som fryser är att bada kallt! Och läser du det här inlägget när det inte är rätt årstid för vinterbad: börja ladda nu. Träna på att bada, så har du vanan inne till nästa vinter.

Hur som helst: heja dig!
Ses snart igen,
//M

7 april, 2019 av Malin Lundskog 10 Comments

Bruce Springsteen och jag – goals!

Bruce Springsteen och jag, vilken grej! Ja, även om grejen snarare handlar om jag och Bruce, he he …

Kärlekssagan mellan mig och Bruce började i juni 1985 och nådde sin kulmen, sitt crescendo och alla sköna känslor på en och samma gång den 6 april 2018. Det betyder visserligen inte att jag inte vill ha mer, för det vill jag. Det var nämligen så mycket som inte blev sagt när vi sågs, Bruce och jag. Om sanningen ska fram så sa jag inte ett enda ord! Bruce däremot sa wow åt min tatuering och nåt mer som jag inte hörde. Jag var helt paralyserad!

Bruce Springsteen och jag - goals!
Jag, sekunden efter det att vår date är över. Överlyckliga tårar …

Jag är galet glad och tacksam över att jag inte lyssnade på dem som ifrågasatte mig, för det var det många som gjorde. Det var många som sa: aldrig!  Det är omöjligt! Eller: Hur fan ska du lyckas med det?!

Vet du vad jag sa? Jag sa att drömmar inte åldras och att jag ska träffa honom innan jag fyller 50 (nådde målet med ett och ett halvt år till godo för dig som undrar, he he). Det kanske är lika bra att ni vet inför nästa drömavslöjande och/eller livsmål från mitt håll: jag lyssnar inte på dig som inte tror på mig! 

Tatuering, rött hår och stöttande omgivning

Ärligt talat är det många som också har peppat mig och sagt att om någon kan så är det jag. Till er som har sagt så: Tack! Av hela mitt hjärta: tack! Ni är flera som har trott på mig och som till och med har förtydligat för mig att jag hela tiden jobbar mot målet. Själv har jag inte märkt att jag gör det, bara njutit längs vägen. Det har varit så självklart att slita för konsertbiljetterna, att tatuera born to run på armen, att se till att bättra på den naturliga rödhårigheten och att inte ge upp bara för att första chansen till date med Bruce inte gick som jag ville. För den kvällen när jag var på Broadway och såg showen fick jag inte träffa honom …

Bruce Springsteen och jag, Broadway, Kerr theatre, sceningång, Malin Lundskog
scenin- och utgången som öppnades ungefär en driljon gånger innan Bruce äntligen, äntligen kom ut …

Bruce Springsteen och jag – en ensidig kärlekshistoria

Jag var alltså på min första konsert med Bruce 1985. Då hade jag precis gått ut nian och  rymde hemifrån med min bästis mitt i natten för att kunna köa utanför Ullevi. Regnvåta, hungriga och trötta var vi bland de första som sprang in på Ullevis gräsplan och väntade hela dagen på att konserten skulle börja. Vi spelade kort, kollade så att pannbanden satt på plats, sjöng allsång. Och … svimmade!  Ja, det var jag som stod för den delen, men: mitt i The River möttes vi igen, min bästis och jag.

Bruce hade fullt upp med sitt E street band och tänkte förmodligen inte på mig. Det gör han nog inte nu heller förresten. Men upplevelsen där på Ullevi har verkligen haft inverkan på mitt liv. Så som bra musik och folkfest gärna har. Min vurm för folkfest kan du förresten läsa mer om här.

Drömmar och mål och drömmål …

Du kanske undrar vad ett inlägg från en besatt Bruce-dyrkare har på en hälsoblogg att göra? Jo, det har med drömmar, mål och målbilder att göra. Och om sådant som får en att må bra, som kärlek, förebilder och modet att stå på sig. Sedan 1985 har jag varit säker på att jag på ett eller annat sätt skulle träffa denne store, ganska korte, man. Jag har integrerat den visionen i mitt undermedvetna med mer eller mindre strukturerad mental träning. Och jag har tagit mig till Broadway där Bruce just körde sin show (Se den! Lyssna på den!).

Jag tog mig dessutom tillbaka en extra kväll eftersom jag inte fick till någon date den första kvällen. Där stod jag längst fram utanför den guldiga scenin- och utgången och viftade med mitt röda hår och min borntorun-tatuering. Och gissa vad?! Jag fick både handtag, famntag, klapp och kindpuss. Av Bruce Springsteen! Ja, jag saaaaa ju det: Bruce Springsteen och jag! Alltså, när jag tänker på det både gråter, ryser och skrattar jag. Och blir helt pirrig! Det var så värt all väntan och den härligt, glädjefyllda känslan fyller hela mig, även om jag inte minns så mycket av själva daten …

Bruce Springsteen och jag, Springsteen på Broadway, Malin Lundskog, blogg, väska
väska fylld med fenomenala minnen från New York och mitt möte med Bruce

Tro på dig själv! Och på dina drömmar …

Mina 33 år fyllda med Bruce-drömmar är ett bevis på att tålamod och det fina med att skaffa sig en riktigt stark målbild ger resultat. Har du en målbild som är så integrerad i ditt undermedvetna, så tar du steg i målriktingen hela tiden, utan att du märker det. Och du: Kan jag så kan alla!

Det spelar ingen roll vad du har för mål i livet, grunden ligger i att tro på dina drömmar. Och i att tro på dig själv! Du vet, inte låta någon annan avgöra om de passar sig bättre för en femtonåring än en femtioåring. Det viktiga är ju att det får dig att må bra och att må bra är ju hälsosamt! Precis som att glädje, kärlek och musik är hälsosamt! Att träna mentalt, att jobba med sitt mindset och att våga drömma gör underverk för oss och vår hälsa!

Det är hälsosamt att drömma

Ja, vi mår bra av att drömma. Sannsagan Bruce Springsteen och jag är verkligen en dröm som har besannats. Jag tror att vi går runt och bär på sådant här allihop, utan att våga släppa fram det. Men modet att drömma ger livet en extra krydda och även om drömmen inte blir sann så är den en låga som ger glädje åt det vi gör. Är du med?

Har du något drömmål? Det vore så fantastiskt kul att få veta. Dela mer än gärna med dig, för när vi vågar sätta ord på våra drömmar och uttala dem högt är chansen stor att vi upptäcks av någon eller något som kan hjälpa oss på vägen. Så, berätta: vad drömmer du om?

JAG HEJAR PÅ DIG!

Ses snart igen hoppas jag
//Malin

ps. mer om att sätta mål hittar du i boken GLAD FRi STARK – läs gärna den.

pps. som en tribute till min drömuppfyllelse firas numera internationella Bruce&Malin-dagen den 6 april varje dag. Vill du vara med? Ge mig din bästa Brucelåt, så kör vi en dans till den. Så ska Bruce Springsteen och jag firas tycker jag.

5 april, 2019 av Malin Lundskog 21 Comments

Varför åka till Sierra Nevada?

Varför åka till Sierra Nevada? Det finns säkert lika många anledningar till det som det finns individer, men här presenterar jag mina och min mans anledningar. Och hur fel några av dem visade sig vara. Ha ha, skulle faktiskt kunna sätta titeln ”varför du inte ska åka till Sierra Nevada” på den här artikeln också.

varför åka till Sierra Nevada, drömliv, utsikt
vi kunde inte ens gissa att detta vackra fanns! Men det gör det …

Vi vill åka skidor!

Skidåkningen är en av de grundläggande anledningarna till att vi är ute och åker över huvud taget. Vi har lämnat hus, katt och den göteborgska vardagen för att ge oss ut på vårt första, men förmodligen inte sista, äventyr med semesterfeeling fast vi arbetar. Och är det något vi gillar är det vinter. Frisk luft. Och vyer. Sånt som man får när man åker skidor. Så skidåkning var prio ett när vi började planera. Skidåkning utför, längdåkning, back up-plan och padel. Och god mat. Och hundvänligt. Och rimliga priser (vad det nu är?!). Rimliga anledningar till varför åka till Sierra Nevada – du ska få se:

Jag vill åka längdskidor …

Jo, min önskan var att åka längd också. Älskar längdåkning! I Sierra Nevada finns ett jätteområde för längdåkning med många kilometer spår i naturreservatet. Såg alldeles … alldeles underbart ut när jag googlade på det!

Nära till värmen

Vi ville åka skidor, men eftersom ingen av oss har tålamod att läsa på om detaljer som väder, snödjup, aktiviteter runt omkring, restauranger, träningsmöjligheter (okej, finns det natur finns det alltid träningsmöjligheter) tyckte vi att det kändes skönt med en back up-variant i form av sol och värme nära till hands. Du kan alltså köra från de snöklädda bergen till till exempel Marbella på drygt två timmar. Det kallar jag hängslen och livrem det!

Vi vill spela padel …

Vi spelar mycket padel och i Spanien är padel ungefär hur stort som helst. Klart att det måste finnas padelbanor överallt? Även om det inte var det första som dök upp när vi googlade på Sierra Nevada, så packade vi med oss rack, skor och bollar.

Vi vill äta gott, kunna ha med oss vår hund och känna att pengarna räcker.

Visst är Italiensk mat god! Och fransk! Norsk och österrikisk mat känns inte alls lika lockande. Inte Schweizisk heller. Och svensk kan vi. Så på den punkten försvann de länderna från vår plan. Hundvänligt? Ja, allt utanför Sverige verkar faktiskt riktigt hundvänligt. Och det skriver jag utan att egentligen veta. I Spanien har vi hört både det ena och det andra om hundvänlighet faktiskt, så vi gick på det ena. Och tänkte på pengarna. Och på att allt är relativt …

Ungefär så gick våra tankar, när vi ganska så hux flux bestämde oss för att Spanien och Sierra Nevada it is!

Därför älskar vi att vi kom fram till Sierra Nevada

varför åka till Sierra Nevada, utsikt, skidåkning
Ser du mig? Fatta att jag har det här helt för mig själv …

Vi åker skidor

Ja, oj vad vi åker skidor. Från att liftarna öppnar tills de stänger. Vi åker i skift eftersom vi har Brorsan (vår hund) med oss. Jag är den morgonpigga i det här sällskapet, så jag drar ut på morgonen och åker till tre-tiden. Min man kommer ut vid halv elva och åker tills liftarna stänger. Några timmar för sig själv och många timmar tillsammans gör att både vi och Brorsan får vad vi vill ha. Jag älskar ensamhet lika mycket som sällskap, så det här känns som en fenomenal lösning. Och de tomma backarna. Wow för att ha så mycket snö alldeles för sig själv. Spanjorerna hänger på en plats i backen, vi som vill åka röda och svarta backar är … i princip helt ensamma! Så på den punkten fick vi rätt! Mer om själva skidåkningen kommer jag att skriva i en eget inlägg.

Jag åker inte längdskidor …

Det är inte jättemycket snö här (läs om mina tårar över det här) så några skidspår har jag inte sett. Inget jag gråter över! Tips till dig som vill åka hit för längdåkningens skull, bäst längdåkning finns i Puerto de la Ragua. Har jag hört! En bra bit från oss och inte ens en mikromillimeter snö just nu där heller. Här hittar du mer info om längdåkningen.Jag kollade inte ens innan vi drog iväg, så min längsutrustning är helt oanvänd. Så: på den här punkten hade vi fel!

Vi har nära till värmen, men …

Vi har nära till värmen, men det utnyttjar vi inte. Under de veckor vi har varit i Sierra Nevada har vi tagit semester från äventyret och åkt ner till Granada och ca 20 graders värme för att handla mat och kolla in Alhambra (kommer eget inlägg om det också), varit i en jättemysig bergsby en gång och åkt till Malaga för att hämta upp barn som kommer för att hälsa på. Det här är en prioriteringsfråga. Vi är göteborgare ju! Svältfödda på vinter, så vi håller oss kvar i snön så mycket vi kan. Så på den här punkten hade vi rätt även om vi inte utnyttjar det.

Vi spelar inte padel!

Den packade padelväskan är … fortfarande packad. Helt oanvänd. Uppe i Sierra Nevada finns inga padelmöjligheter och eftersom vi inte lämnar snön i onödan blir det ingen padel. Vi skulle kunna ta bilen och köra 40 minuter för att komma till padelbana, men det har vi inte gjort. Onödig bilkörning är … onödig! Trots bil vill vi ändå leva hållbart.

Dessutom strosar vi hellre kvar på våra snöhöjder i våra långkalsonger. Känns helt rätt! Padel kan vi spela när vi kommer hem igen. Så: visst hade det varit möjligt att spela padel här, men vi gör det inte. Varför åka till Sierra Nevada för att åka härifrån liksom?!

varför åka till Sierra Nevada, afterski
Äta gott och äta gott … Allt är relativt!

Vi äter gott, pengarna räcker …

Ja, vi äter gott och för det mesta beror det faktiskt på att min man lagar god mat. Men vilka råvaror! Frukten! Grönsakerna! Oliverna!! Och fiskdiskarna nere i Granada imponerar även på oss som är från Göteborg. Så mycket smak! Så mycket närodlat! Och hyfsat billigt! Särskilt frukt och grönt.

Visst har vi ätit ute, men mer bärs- och bocadillo-stuket än kulinariska höjdpunkter. Jag vet inte om det är miljön, men den där mackan och ölen har varit galet goda. För att inte tala om den vegetariska lasagnen jag åt häromdagen ner på skidtorget. Vi gillar god mat, men har inte gått in för att gå ut och uppleva mat. Dessutom är vi här på semester utan jobbar också. Med den mängden skidåkning på dagarna har vi kvällsjobbat en hel del båda två.

Och Brorsan mår gott!

Brorsan, vår fina lille Engelske Springer Spaniel som snart fyller ett år, han är så oändligt välkommen. Överallt! Och alla vi möter vill hälsa på honom. Både människor och hundar. Klappa och gosa med honom. Här är så hundvänlig att vi inte kunde fått det bättre när det gäller Brorsan. Han får egen mat, vattenskålar och leenden vart han än går i princip. Brorsan är så väl emottagen att jag kommer att skriva ett eget resamedhund-inlägg. Så: på hund-, mat- och pengapunkten hade vi rätt.

Vi njuter! Och det gör Brorsan också, I´m sure!

Varför åka till Sierra Nevada?

För att sammanfatta och lägga till sådant vi inte ens tänkte på, här är anledningar till varför jag tycker att Sierra Nevada är värt att besöka:

  • Utsikten! Den är så magnifik att jag fortfarande efter flera veckor på samma ställe häpnas. Varenda dag. När det är klart kan man se hela vägen till norra Afrika uppifrån toppen.
  • Solen! Just idag är det dimma, men oj oj oj så mycket sol och vackert väder. Jag har förstått att det är så det är här.
  • Solnedgångarna! Hemma går solen ner i havet. Här försvinner den färgstarkt, lugnt och vacker bakom horisonten på något magiskt sätt. Det är oändligt vackert att titta på. Från vår altan. Varje kväll.
  • Backarna och pistmaskinisternas förmåga att skapa massor av väldigt lite. Vi kom hit den 12 mars och lämnar 13 april. Det är varmt. Men vi är högt upp upp och varje dag är backarna så fenomenalt iordninggjorda. Manchestern alltså! Och mellan varven får vi njuta av kreativiteten då de skapar nya backar där det förut inte fanns något.(återkommer till skidåkningen i annat inlägg).
  • Hundvänligheten!
  • Naturen! Alltså inte bara utsikten, utan vandringsmöjligheterna och det enkla i att kunna ta en stigfinnarpromenad runt knuten.
  • Doften! Naturen igen visserligen, men att varje morgon komma ut i natur som doftar färska kryddor. Lyx!
  • Bergsgetterna! Vilket coolt inslag de är. Bergsgetterna som kommer gåendes uppför berget varje morgon. Som har koll på oss, men inte går till anfall, trots enorma horn …
  • Frukten, grönsakerna och oliverna!
  • Ensamheten! Ja, förutom att jag åker skidor ensam några timmar per dag är det också ensamt i backarna. Längsta tiden i liftkö tror jag har varit fyra minuter. Max alltså!
  • Bemötandet! Även om inte vi kan spanska (som jag vill lära mig!) och väldigt många av de spanjorer vi har mött inte kan engelska, så … löser sig allt! Teckenspråk och vår fransk-italienska version av spanska funkar. Många leenden!
  • Närheten till supermysiga bergsbyar. Och värmen för den som vill.
  • Stigar att springa på, cykla på (för dig som kör mtb) och vägar att cykla vägcykling och springa på.
  • Höghöjdsträningen! Det här kommer att göra susen på konditionen (kommer eget blogginlägg om höghöjdsträning också!).

Varför åka till Sierra Nevada? Det är ingen fråga längre, eller hur?

varför åka till Sierra Nevada, utsikt, solnedgång
Sånt jag inte tror att det går att få nog av: solnedgångar! Utsikt från vår altan …

Varför inte åka till Sierra Nevada?

Som med allt annat finns det även sådant som inte är toppen med Sierra Nevada. Jag kommer på tre saker:

  • Skräpigt! Det är galet mycket skräp längs vägen där vi promenerar/springer och även ute i naturen. Riktigt skräpigt!
  • Hundbajs! Alltså på riktigt – jag tror att vi är de enda hundägarna som plockar upp.
  • Ingen återvinning! Vi slänger allt skräp i samma behållare. Känns riktigt jobbigt, men vi har verkligen inte hittat någon form av återvinning. Inte vår hyresvärd heller, fast han verkar inte lika bekymrad över det som vi är …

Jag återkommer till hållbart resande, resa med hund, mer om själva skidåkningen, rutiner jag inte släpper och mycket mer. Som utflykter till bergbyar och Gibraltar. Bad i Medelhavet och promenader och höghöjdsträning. Hur jag har laddat med träning och vilken mat jag orkar åka mycket skidor på.

Något mer du är nyfiken på? Berätta gärna! Jag är enbart tacksam för tips på innehåll. Hoppas att jag har rätat ut frågetecknet på frågan om varför åka till Sierra Nevada? Några veckor här har svarat på många av mina egna frågor i alla fall. Har hittat fler anledningar till varför åka till Sierra Nevada än jag behöver …

Vill du läsa mer om vårt skidäventyr? Här hittar du fler inlägg:
50-årskris? Nä, bara perfekt timing!
Därför ska du våga vara uppe i det blå!
(Söker du på drömliv eller skibum på bloggen, dyker fler upp.)

Ses snart igen. Tills dess:
HEJA HEJA DIG!
//Malin

29 mars, 2019 av Malin Lundskog 14 Comments

  • « Go to Previous Page
  • Page 1
  • Interim pages omitted …
  • Page 186
  • Page 187
  • Page 188
  • Page 189
  • Page 190
  • Interim pages omitted …
  • Page 388
  • Go to Next Page »

Primary Sidebar

Bloggen

Bloggen

  • Vilken fin recension!
  • Tidningen Allas tipsar om Min sämsta väninna!
  • Fixar fredagsmys i mejlkorgen utan att veta vad jag gör
  • Fin artikel i Må bra om min sorts skogsbad
  • 157: Vi fortsätter spela Rock ’n’ Roll …
  • På helsida i Torslanda-Öckerötidningen
  • 156: Mors lilla Olle …
  • Min sämsta väninna är omslagskvinna!
  • 155: Mamma mia …
  • Författarturné på Västkusten, i Värmland och Västmanland

Footer

Malin Lundskog

Malin Lundskog, författare, porträtt i Knippla gästhamnHej där! Jag heter Malin Lundskog och jag älskar livet, havet och att skriva. Förutom härligheter som min familj, mina hundar, att fylla lungorna med luft, ögonen med utsikt och själen med glädje. Och Bruce Springsteen.

Här på bloggen och i mina sociala kanaler @malinlundskog delar jag med mig av författarlivet, ölivet och livsglädjen. Följ och dela gärna med er tillbaka.

Vad jag gör på riktigt? Lever, skriver böcker, artiklar, föreläser, poddar och inspirerar kvinnor till mod och ett gôtt liv.

Instagram »
Facebook »
hej@malinlundskog.se

En hemsida från Everday