Drömliv

Välvillig läsning

Det är ändå najs det här digitala livet. Att jag kan lyssna på föreläsning medan jag kör hem från stan. Som idag. När Linnéuniversitet bjöd oss kreativt skrivande-studenter på föreläsning, eller snarare diskussion och reflektion, om välvillig läsning. Så intressant och något jag skulle kunna prata i evighet om. Bara ordet välvillig får mig att må bra. Välvillig läsning. Känner ni? Ett mindset som jag tycker vi kan ha med allt i livet. Även om det är svårare än motsatsen …

Välvillig läsning handlar om att vilja en text väl och också leta efter det som är bra i en text. Always look on the bright side of life, så att säga. Ja, som jag har pratat om under alla mina år om hälsocoach. Hitta guldkornen i livet. I dig själv. I alla andra. Och i det här fallet i böckerna.

Men precis som i resten av livet så har vi enklare för att klaga. Hitta det som är negativt. Och det är inte vårt fel. Det är den mänskliga naturens fel. Såg vi inte farorna och problemen hade vi inte överlevt. Välvillig läsning och en generellt välvilligt inställning till alla och allt, det kräver mer av oss än motsatsen. Att dissa och kritisera en bok eller en person, det ger på något sätt den som kritiserar makt. Har ni tänkt på det? Att det är mer sårbart att att ha ett förlåtande och välvilligt förhållningssätt. Men, som ni alldeles säkert har tänkt på, så är det de starka som vågar visa sårbarhet. Som vågar lyfta andra och som dessutom orkar leta upp det som är bra, även om det kan vara svårt.

Välvillig läsning är svårare än motsatsen

Om vi nu ska hålla oss till böcker, så är det precis som någon sa under diskussionen: det man inte gillar, eller det som inte är bra av olika anledningar det utmärker sig. Man hakar upp sig när man läser. Ja, texten kanske till exempel innehåller faktafel eller alldeles för många felstavningar. Och då reagerar vi. Men när allt är bra, då flyter det på utan störande moment. Och det är där träningen på att läsa välvilligt kommer in. Det är då de välvilligt inställda lägger märke till vad det är som är bra. Och varför man tycker att det är bra.

Ser ni, vilken glädje vi har av att välja det välvilliga förhållningssättet? Och visst mår vi bättre av att hissa än att dissa i längden? Jag har inte reflekterat över det här förhållningssättet när det gäller läsning förut. Ändå pratar jag i vårt nästa avsnitt av podden Skriverier med Malin och Cilla (släpps fredag 25/10, spelades in i söndags) om att det är enklare att hitta det jag inte gillar i en text. Vilket sammanträffande!

välvillig läsning, mini cooper, göteborgssystrarna — Dagens föreläsningssal.
Kom på, är det någon gång ni ska testa välvillig läsning är det när ni läser de här böckerna kanske, he he …

Allt det där och mycket mer fick jag mig till livs i dagens digitala diskussion/reflektion/föreläsning. Samtidigt som jag körde från stan och världens bästa lilla Stella. Snacka om njut på alla plan och fan ta den som någonsin förhåller sig på ett annat sätt än välvilligt till henne.

Välvillig läsning, precis som välvilligt inställning generellt – det kräver alltså mer av oss. Hur bra som helst, för då utvecklas vi ju mer och är det något vi vill, så är det väl att fortsätta utvecklas?

Vi ses snart igen, tills dess: keep up välvilligheten! Testa att möta nästa bok OCH nästa människa med största möjliga välvillighet. Berätta, hur känns det?
Kram Malin Lundskog

Mer om att välja mindset hittar ni, bland annat, här: sätt färg på blue monday och Vi är enastående på att skaffa oss goda vanor.

Skärgårdens bokmässa på Donsö

Skärgårdens bokmässa aka öbornas egna bokmässa! En sån sak kan man ju inte missa om man är en av författarna som bor i skärgården, eller hur? Förra året hade skärgårdens bokmässa världspremiär och det missade jag helt, men nu så. Nu är jag med! Och jag hoppas innerligt att ni som gillar västkustfeelgood med humor också är med. Det är vad jag bjuder på när jag lämnar norra delen av Göteborgs skärgård för södra och Donsö.

Förresten behöver ni inte alls gilla feelgood och relationsromaner, som mina romaner Ett oönskat arv och Mariannes mirakel är, för att komma till Donsö. Temat på bokmässan är deckare och spänning, så det blir fullt fokus på sådan litteratur. Äh, ni behöver inte ens gilla det för att komma. En tur ut i ö-världen är alltid en go tur, eller hur?

Fina hedersgäster också! Jeanette har jag kamperat med förut, på Akademibokhandelns träff för sina bokklubbar. Där hade jag även min allra första bokhandelssignering (som ni kan läsa om här)

Skärgårdens bokmässa kommer till Donsö och det gör jag och mina romaner också. Här kan ni läsa mer om de andra som kommer: Öbornas egna bokmässa.

Söndagen den sjuttonde november klockan 13-17

askeladden, knippla hamn, vinter — kanske, kanske kan vi ta båten till Donsö. Får se vad november bjuder på för väder.

Vi ses snart igen allihop. Tills dess: heja eldsjälar som drar ihop bokmässor och alla er som kommer och besöker dem. Ja, förresten: heja oss som skriver böcker så att det kan bli bokmässor också?
Kram Malin Lundskog

AW med hummerklubben

I fredags var vi på aw med hummerklubben. Jo, för det finns en hummerklubb här på Knippla. Och ja, den är vi med i sedan förra hummersäsongen. Allt är på skoj i klubben som också har ett kul namn: Kuba Libre. Kuba står i det här fallet för kupa (= tina/bur), men vilka ö-bor uttalar p som p liksom?

sjöbod, kreativt hylla, vespa, knippla — En vespahylla! Jamen, varför inte?

Hur som helst, så har denna två år gamla klubb en styrelse och ett vandringspris som den som har fått upp största klon under säsongen vinner. Alltså, vem vill inte stoltsera med det här vandringspriset ett år (se nedan)? Claes och jag var chanslösa i år, även om vi har fått upp fler humrar än någon av våra tidigare hummerfiskesäsonger höll ingen av klorna måttet.

AW med hummerklubben, vandringspris, kuba libre — tjusigt, eller hur?

Men som sagt: allt är på skoj. Till och med så skoj att jag fick (kanske tog på mig?) rollen som sammankallade i den sedan i fredags nyinstiftade festkommittén i Kuba Libre. Nästa år blir det inte bara AW med hummerklubben. Det blir hummerfest! Inte för att det är något fel på en AW. I en sjöbod. På en liten ö ute i havet.

Hur som helst, hummersäsongen är inte över även om klotävlingen är avgjord. Vi fortsätter ett tag till och i går när jag kom hem efter mitt nattliga äventyr (läs mer om utenatten här) drog vi våra burar igen. Och för både Claes och mig och de andra i hummerklubben så är det trots allt utonjutet och havet och det goa snacket som är den största tjusningen med det hela. Kanske med hela livet?

havet, hummerfiske, knippla, västkusten, — Claes agnar kupor och jag rattar båten

Vi ses snart igen, allihop. Tills dess: heja kul sammanslutningar och leken i livet.
Kram Malin Lundskog

Vi sov ute i oktober också

Ja, i natt firade vi vår enutenattimånaden-natt för oktober. På en helt ny plats även om vi var kvar på vår ö. Under veckan har jag hamnat på villovägar här ute och upptäckt två helt nya platser att hänga upp hängmattan på och i natt hängde vi alltså upp våra hängmattor på en av dem. Här var det mer lä för kvällens och nattens vind och även om ön är liten, så är det ju kul att testa nytt. Alltså, tänk att vi sov ute i oktober också?! Och tänk att både Agneta och jag var så varma under natten tack vare alla våra nya knep, och en del ny utrustning, att vi var tvungna att öppna upp och plocka av oss under natten.

vi sov ute i oktober, en utenatt i månaden, utonjut, knippla, hennessy hammock, hängmatta — hängmatta och tar på plats i dagljus

hennessy hammock, knippla, oktober, hängmatta, tallar — ”hejdå hängmattan, vi ses om några timmar!”, sa jag och gick på hummer-after work (den berättar jag mer om här)

Kvällen kom och vi spelade näsflöjt

malin lundskog, pannlampa, glad, knippla — jo, så här glad var jag på väg min utenatt

Framåt kvällen packade jag ihop sovsäck, liggunderlag, fårskinnsfällar, vin, glas, varmvatten, te och med näsflöjten (en hängmattetradition vi har håller i ända sen juni) i högsta hugg gick jag mot min hängmatta. I mörkret tände jag pannlampan och spelade en trudelutt och jodå. Från hängmatteplatsen fick jag svar från en annan näsflöjt. Ha ha ha, man har inte roligare än man gör sig?

Ja, sen satt vi där på en klippa i mörkaste mörka oktobernatten. Vi lyssnade på ljud från havet, åt ost och kex, drack vin och pratade om livet. Generationerna som kom innan och de som kommer efter. Hängmatteutrustningen, som vi egentligen har noll koll på och årets kräftfiske.

Trots moln på himlen ljusnade det efter ett tag. Då fascinerades vi en stund av hur sanslöst bra våra ögon var på att anpassa sig till mörkret. Sen insåg vi att bakom molnen lyser att fullmånen. Precis som vi insåg att det där som plaskade ute i havet mer troligt var en säl än en späckhuggare … Visst är det alldeles underbart hur ett samtal kan bölja mellan allt och ännu mer?

Och sen kom natten

vi sov ute i oktober, haven hammock — Agneta rör sig med vindens fart, vid sin nya (fast begagnade, finns en grymt bra begagnatmarknad för hängmattor!) hängmatta

Efter några timmar hoppade vi i varsin hängmatta och är det någonstans det är skönt att somna så är det i hängmattan. Det är så annorlunda från hemma i sängen. I hängmattan ålar jag mig ner i sovsäcken, råddar rätt med liggunderlagen och lägger mig rygg och bara känner hur jag liksom susar bort. Till näsflöjtsgodnattvisa. Och ni som undrar om jag sover på rygg hela natten, så är svaret nej. Jag ligger på sidan också och det går alldeles utmärkt.

och precis som att näsflöjtarna är med varje utenatt, så är välet vi hittade när vi gick ut för vår första utenatt med som pynt.

I vanlig ordning vaknade jag någon gång under natten. Kissnödig. Det är lite meckigare än hemma förstås, men vad gör det när molnen hade blåst bort och himlen bjöd på stjärnor och en full måne?

vi sov ute i oktober, en utenatt i månaden, fullmåne, tallar — alltså!!!

stjärnklart, himmel, natt, knippla — ser ni stjärnorna?

Vi sov ute i oktober och solen gick upp

vi sov ute i oktober, tallar, soluppgång, knippla

När jag vaknade kikade jag ut mot en soluppgång bakom alla tallegrenar. Varm och go och väldigt välvaggad. Efter en stund hörde jag Agneta röra på sig och så tog vi en sväng upp på berget och kollade utsikten.

soluppgång, vi sov ute i oktober, knippla, västkusten — naturen vackra till sig nåt så in i hoppsan!

I öster var soluppgången så snygg som bara en soluppgång kan vara och när vi vände blicken mot Marstrand i norr, såg vi det här:

utsikt, himmel, hav, knippla, västkusten — ser ni segelbåten?

Efter några ah:n och ååh:n av förundrar tog vi en mugg te och den var det slut på nattens äventyr. Som jag troligtvis bär med mig med värme och pirr en lång tid framöver.

utonjut, te, natur, hängmatta — Börjar alltid dagen med kaffe hemma. Men det är något med utomhuset och morgon-te …

Tips för att hålla värmen under en natt i hängmattan

Just det ja, några av våra nya knep: jag har skaffat ett värmereflekterande liggunderlag (det där silvriga ni ser i hängmattan. Jag la det under fårskinnsfällarna (som inte syns på bild eftersom jag började packa ihop innan jag fotade) och oj oj oj vilken värme jag har haft underifrån.

Vattenflaskan på bild har jag haft som element i sovsäcken. Det är en enliters vattenflaska som tål kokhett vatten. Jag fyllde den med det innan jag gick hemifrån i går kväll och stoppade ner den i mina raggsockar som värmeisolering. I morse var den fortfarande ljummen! Jätteskönt att peta runt den i sovsäcken.

Och , som jag skrev tidigare, vi var himla varma båda två när vi sov ute i oktober. Jag på min silvriga double bubble (tror att liggunderlaget heter så) och med min varmvattenflaska, Agneta med sina dubbla uppblåsbara liggunderlag och fårskinnsfällar.

Vi är lika glada båda två, över att det finns någon mer som säger ja till att sova ute även om det är oktober. För det är både skönt och också väldigt roligt med sällskap en mörk kväll och natt.

Vi ses snart igen, då berättar jag mer om vad jag gjorde när jag kom hem (en ledtråd är hummer). Tills vi ses: heja livet och att tacka ja till livet i det!
Kram Malin Lundskog

Vill ni läsa mer om våra utenätter, hittar ni alla mina inlägg om dem här: Jag säger ja och jag älskar det

Ja må han leva

Födelsedagsmorgnar är något av det bästa jag vet. Att smyga upp innan födelsedagsbarnet vaknar, fixa kaffe, blommor och paket. Ja, även när det bara är Claes och jag. Det var ännu mer myspyssel med en födelsedagsmorgon när barnen bodde hemma och fyllde år. Och när jag sov räv och låg och tjuvlyssnade på deras kökspyssel, när jag fyllde år. Men idag är det Claes födelsedag. Ja må han leva!

Även om han inte tycker att det är något att yvas över, så gillar han läget (tror jag, he he). När jag spelar ja må han leva på näsflöjt (premiär för det, brukar sjunga) och kommer med kaffe på sängen. Och kolla in blommorna som fortsätter att växa i trädgården. De här rafsade jag ihop till honom i mörkret i morse.

ja må han leva, näsflöjt — blommorna, loppisvasen (kannan?) och näsflöjten. Låtom födelsedagen börja.

soluppgång, knippla, oktober 2024, himmel, ja må han leva

Innan jag väckte Claes tog jag en sväng ut på balkongen och andades in soluppgången. Alltså! Och alltså för att få vara med och fira en födelsedag till. Tacksamheten som jag känner för det. Att vi är med. Båda två. Tillsammans med andra tecken på att man blir äldre är ödmjukheten och tacksamheten över att få lov att fylla ett år till en tydlig åldersmarkör. Och därför tycker jag verkligen att födelsedagar ska fortsätta att firas. Med pompa och ståt. Eller i alla fall ett knippe blommor från trädgården …

Medan födelsedagsbarnet sedan drog till sin restaurang och lagade mat, drog jag ut med hundarna på morgonrunda innan en heldags intensivt pluggande tog vid. Och vilken morgonrunda sen.

Malin Lundskog, knippla, soluppgång, oktober — lyxen att vakna tillsammans med naturen!

Vi ses snart igen, allihop. Tills dess: heja firandet av livet!
Kram Malin Lundskog

ps. skillnaden i vår syn på hur viktigt det är att fira födelsedagar syns kanske här: Jag fyller år

Kontrasterna

Kontrasterna. Är inte det tjusningen på något sätt? Som att jag går samma runda med hundarna varje dag och ändå är den ena rundan inte den andra lik. I går morse (som ni kan läsa mer om här) såg det ut så här när jag gick förbi hamnen:

soluppgång, knippla, hamn, oktober, bleke

Och i morse när jag kom förbi samma plats vid ganska exakt samma tid, såg det ut så här:

knippla, dimma, hamn, kontrasterna, bleke, västkusten

Och varje morgon har sin charm. Precis som alla väder. Och som du och jag och alla andra. Ja, kontrasterna är tjusningen. Ve och fasa för att allt och alla skulle se likadana ut och vara exakt samma, göra på samma sätt varje dag? Boooring …

Vi ses snart igen och tills dess: heja kontrasterna!
Kram Malin Lundskog