Malin Lundskog

författarskap och livsglädje

Drömliv

Varför åka till Sierra Nevada?

Varför åka till Sierra Nevada? Det finns säkert lika många anledningar till det som det finns individer, men här presenterar jag mina och min mans anledningar. Och hur fel några av dem visade sig vara. Ha ha, skulle faktiskt kunna sätta titeln ”varför du inte ska åka till Sierra Nevada” på den här artikeln också.

varför åka till Sierra Nevada, drömliv, utsikt
vi kunde inte ens gissa att detta vackra fanns! Men det gör det …

Vi vill åka skidor!

Skidåkningen är en av de grundläggande anledningarna till att vi är ute och åker över huvud taget. Vi har lämnat hus, katt och den göteborgska vardagen för att ge oss ut på vårt första, men förmodligen inte sista, äventyr med semesterfeeling fast vi arbetar. Och är det något vi gillar är det vinter. Frisk luft. Och vyer. Sånt som man får när man åker skidor. Så skidåkning var prio ett när vi började planera. Skidåkning utför, längdåkning, back up-plan och padel. Och god mat. Och hundvänligt. Och rimliga priser (vad det nu är?!). Rimliga anledningar till varför åka till Sierra Nevada – du ska få se:

Jag vill åka längdskidor …

Jo, min önskan var att åka längd också. Älskar längdåkning! I Sierra Nevada finns ett jätteområde för längdåkning med många kilometer spår i naturreservatet. Såg alldeles … alldeles underbart ut när jag googlade på det!

Nära till värmen

Vi ville åka skidor, men eftersom ingen av oss har tålamod att läsa på om detaljer som väder, snödjup, aktiviteter runt omkring, restauranger, träningsmöjligheter (okej, finns det natur finns det alltid träningsmöjligheter) tyckte vi att det kändes skönt med en back up-variant i form av sol och värme nära till hands. Du kan alltså köra från de snöklädda bergen till till exempel Marbella på drygt två timmar. Det kallar jag hängslen och livrem det!

Vi vill spela padel …

Vi spelar mycket padel och i Spanien är padel ungefär hur stort som helst. Klart att det måste finnas padelbanor överallt? Även om det inte var det första som dök upp när vi googlade på Sierra Nevada, så packade vi med oss rack, skor och bollar.

Vi vill äta gott, kunna ha med oss vår hund och känna att pengarna räcker.

Visst är Italiensk mat god! Och fransk! Norsk och österrikisk mat känns inte alls lika lockande. Inte Schweizisk heller. Och svensk kan vi. Så på den punkten försvann de länderna från vår plan. Hundvänligt? Ja, allt utanför Sverige verkar faktiskt riktigt hundvänligt. Och det skriver jag utan att egentligen veta. I Spanien har vi hört både det ena och det andra om hundvänlighet faktiskt, så vi gick på det ena. Och tänkte på pengarna. Och på att allt är relativt …

Ungefär så gick våra tankar, när vi ganska så hux flux bestämde oss för att Spanien och Sierra Nevada it is!

Därför älskar vi att vi kom fram till Sierra Nevada

varför åka till Sierra Nevada, utsikt, skidåkning
Ser du mig? Fatta att jag har det här helt för mig själv …

Vi åker skidor

Ja, oj vad vi åker skidor. Från att liftarna öppnar tills de stänger. Vi åker i skift eftersom vi har Brorsan (vår hund) med oss. Jag är den morgonpigga i det här sällskapet, så jag drar ut på morgonen och åker till tre-tiden. Min man kommer ut vid halv elva och åker tills liftarna stänger. Några timmar för sig själv och många timmar tillsammans gör att både vi och Brorsan får vad vi vill ha. Jag älskar ensamhet lika mycket som sällskap, så det här känns som en fenomenal lösning. Och de tomma backarna. Wow för att ha så mycket snö alldeles för sig själv. Spanjorerna hänger på en plats i backen, vi som vill åka röda och svarta backar är … i princip helt ensamma! Så på den punkten fick vi rätt! Mer om själva skidåkningen kommer jag att skriva i en eget inlägg.

Jag åker inte längdskidor …

Det är inte jättemycket snö här (läs om mina tårar över det här) så några skidspår har jag inte sett. Inget jag gråter över! Tips till dig som vill åka hit för längdåkningens skull, bäst längdåkning finns i Puerto de la Ragua. Har jag hört! En bra bit från oss och inte ens en mikromillimeter snö just nu där heller. Här hittar du mer info om längdåkningen.Jag kollade inte ens innan vi drog iväg, så min längsutrustning är helt oanvänd. Så: på den här punkten hade vi fel!

Vi har nära till värmen, men …

Vi har nära till värmen, men det utnyttjar vi inte. Under de veckor vi har varit i Sierra Nevada har vi tagit semester från äventyret och åkt ner till Granada och ca 20 graders värme för att handla mat och kolla in Alhambra (kommer eget inlägg om det också), varit i en jättemysig bergsby en gång och åkt till Malaga för att hämta upp barn som kommer för att hälsa på. Det här är en prioriteringsfråga. Vi är göteborgare ju! Svältfödda på vinter, så vi håller oss kvar i snön så mycket vi kan. Så på den här punkten hade vi rätt även om vi inte utnyttjar det.

Vi spelar inte padel!

Den packade padelväskan är … fortfarande packad. Helt oanvänd. Uppe i Sierra Nevada finns inga padelmöjligheter och eftersom vi inte lämnar snön i onödan blir det ingen padel. Vi skulle kunna ta bilen och köra 40 minuter för att komma till padelbana, men det har vi inte gjort. Onödig bilkörning är … onödig! Trots bil vill vi ändå leva hållbart.

Dessutom strosar vi hellre kvar på våra snöhöjder i våra långkalsonger. Känns helt rätt! Padel kan vi spela när vi kommer hem igen. Så: visst hade det varit möjligt att spela padel här, men vi gör det inte. Varför åka till Sierra Nevada för att åka härifrån liksom?!

varför åka till Sierra Nevada, afterski
Äta gott och äta gott … Allt är relativt!

Vi äter gott, pengarna räcker …

Ja, vi äter gott och för det mesta beror det faktiskt på att min man lagar god mat. Men vilka råvaror! Frukten! Grönsakerna! Oliverna!! Och fiskdiskarna nere i Granada imponerar även på oss som är från Göteborg. Så mycket smak! Så mycket närodlat! Och hyfsat billigt! Särskilt frukt och grönt.

Visst har vi ätit ute, men mer bärs- och bocadillo-stuket än kulinariska höjdpunkter. Jag vet inte om det är miljön, men den där mackan och ölen har varit galet goda. För att inte tala om den vegetariska lasagnen jag åt häromdagen ner på skidtorget. Vi gillar god mat, men har inte gått in för att gå ut och uppleva mat. Dessutom är vi här på semester utan jobbar också. Med den mängden skidåkning på dagarna har vi kvällsjobbat en hel del båda två.

Och Brorsan mår gott!

Brorsan, vår fina lille Engelske Springer Spaniel som snart fyller ett år, han är så oändligt välkommen. Överallt! Och alla vi möter vill hälsa på honom. Både människor och hundar. Klappa och gosa med honom. Här är så hundvänlig att vi inte kunde fått det bättre när det gäller Brorsan. Han får egen mat, vattenskålar och leenden vart han än går i princip. Brorsan är så väl emottagen att jag kommer att skriva ett eget resamedhund-inlägg. Så: på hund-, mat- och pengapunkten hade vi rätt.

Vi njuter! Och det gör Brorsan också, I´m sure!

Varför åka till Sierra Nevada?

För att sammanfatta och lägga till sådant vi inte ens tänkte på, här är anledningar till varför jag tycker att Sierra Nevada är värt att besöka:

  • Utsikten! Den är så magnifik att jag fortfarande efter flera veckor på samma ställe häpnas. Varenda dag. När det är klart kan man se hela vägen till norra Afrika uppifrån toppen.
  • Solen! Just idag är det dimma, men oj oj oj så mycket sol och vackert väder. Jag har förstått att det är så det är här.
  • Solnedgångarna! Hemma går solen ner i havet. Här försvinner den färgstarkt, lugnt och vacker bakom horisonten på något magiskt sätt. Det är oändligt vackert att titta på. Från vår altan. Varje kväll.
  • Backarna och pistmaskinisternas förmåga att skapa massor av väldigt lite. Vi kom hit den 12 mars och lämnar 13 april. Det är varmt. Men vi är högt upp upp och varje dag är backarna så fenomenalt iordninggjorda. Manchestern alltså! Och mellan varven får vi njuta av kreativiteten då de skapar nya backar där det förut inte fanns något.(återkommer till skidåkningen i annat inlägg).
  • Hundvänligheten!
  • Naturen! Alltså inte bara utsikten, utan vandringsmöjligheterna och det enkla i att kunna ta en stigfinnarpromenad runt knuten.
  • Doften! Naturen igen visserligen, men att varje morgon komma ut i natur som doftar färska kryddor. Lyx!
  • Bergsgetterna! Vilket coolt inslag de är. Bergsgetterna som kommer gåendes uppför berget varje morgon. Som har koll på oss, men inte går till anfall, trots enorma horn …
  • Frukten, grönsakerna och oliverna!
  • Ensamheten! Ja, förutom att jag åker skidor ensam några timmar per dag är det också ensamt i backarna. Längsta tiden i liftkö tror jag har varit fyra minuter. Max alltså!
  • Bemötandet! Även om inte vi kan spanska (som jag vill lära mig!) och väldigt många av de spanjorer vi har mött inte kan engelska, så … löser sig allt! Teckenspråk och vår fransk-italienska version av spanska funkar. Många leenden!
  • Närheten till supermysiga bergsbyar. Och värmen för den som vill.
  • Stigar att springa på, cykla på (för dig som kör mtb) och vägar att cykla vägcykling och springa på.
  • Höghöjdsträningen! Det här kommer att göra susen på konditionen (kommer eget blogginlägg om höghöjdsträning också!).

Varför åka till Sierra Nevada? Det är ingen fråga längre, eller hur?

varför åka till Sierra Nevada, utsikt, solnedgång
Sånt jag inte tror att det går att få nog av: solnedgångar! Utsikt från vår altan …

Varför inte åka till Sierra Nevada?

Som med allt annat finns det även sådant som inte är toppen med Sierra Nevada. Jag kommer på tre saker:

  • Skräpigt! Det är galet mycket skräp längs vägen där vi promenerar/springer och även ute i naturen. Riktigt skräpigt!
  • Hundbajs! Alltså på riktigt – jag tror att vi är de enda hundägarna som plockar upp.
  • Ingen återvinning! Vi slänger allt skräp i samma behållare. Känns riktigt jobbigt, men vi har verkligen inte hittat någon form av återvinning. Inte vår hyresvärd heller, fast han verkar inte lika bekymrad över det som vi är …

Jag återkommer till hållbart resande, resa med hund, mer om själva skidåkningen, rutiner jag inte släpper och mycket mer. Som utflykter till bergbyar och Gibraltar. Bad i Medelhavet och promenader och höghöjdsträning. Hur jag har laddat med träning och vilken mat jag orkar åka mycket skidor på.

Något mer du är nyfiken på? Berätta gärna! Jag är enbart tacksam för tips på innehåll. Hoppas att jag har rätat ut frågetecknet på frågan om varför åka till Sierra Nevada? Några veckor här har svarat på många av mina egna frågor i alla fall. Har hittat fler anledningar till varför åka till Sierra Nevada än jag behöver …

Vill du läsa mer om vårt skidäventyr? Här hittar du fler inlägg:
50-årskris? Nä, bara perfekt timing!
Därför ska du våga vara uppe i det blå!
(Söker du på drömliv eller skibum på bloggen, dyker fler upp.)

Ses snart igen. Tills dess:
HEJA HEJA DIG!
//Malin

Därför förväntar jag mig mirakel!

BAM! Därför förväntar jag mig mirakel och det är rena mirakelkuren faktiskt, för gissa vad jag får med de förväntningarna? Exakt: mirakel! Med den inställningen blir även en riktig jäkla mancold mitt under skidäventyret något att vara tacksam över.

Därför förväntar jag mig mirakel, Sierra Nevada, Malin Lundskog
att finnas mitt i detta gigantiska är ett mirakel om du frågar mig

Jag förväntar mig inget annat än mirakel och då är det mirakel jag får. Svårare än så är det inte. Även om det inte är helt enkelt. I alla fall inte i början. Men ju mer jag tränar på att vara tacksam och på att våga begära mer av livet, som typ mirakel, desto mer får jag. Och desto mer kan jag ge. Se! Mirakel redan där.

Här är det lätt att se det mirakulösa

I den här naturen, som bjuder på vidder utan slut, utsikt som fortsätter in i oändligheten och där både stillhet och rörelse är lika självklara är det lätt att se det mirakulösa. Det är som att storslagenheten tvingar mig att stanna upp. att tänka klart alla tankar och tillåta mig att komma fram till idéer lika storslagna som naturen själv. Lika avgörande som livet.

Det mirakulösa med en skibums förkylning …

Ja, förkylningen har kommit till skidäventyret i Sierra Nevada. Min man tog täten i förra veckan och gav mig möjligheten till fyra skiddagar i ensamhet. Underbart! Inte för att jag inte vill åka skidor tillsammans med honom, men ändå. Du vet det där med att hinna tänka klart alla sina tankar, att fokusera på sina egna svängar och kroppens gensvar på manchestersnö, lössnö (inte mycket av det här just nu förvisso) och isfläckar. Och att kunna glida förbi i en singelkö till liften. Inte för att det är mycket folk här, men ändå. Lyxigt! Inget ont som inte har något gott med sig, eller hur?

Ja, och nu är jag förkyld. Värsta mancolden! Säkert mycket värre än den min man hade. Men, tänk vilket mirakel det är att sitta invirad i filtar som en riktigt senior skibum (skoja bara – en äkta skibum hade nog varit ute i backen trots sjuk) och titta ut över de snöiga bergstopparna samtidigt som jag klappar Brorsan på huvudet. Och hittar lugnet i det. Det är ett mirakel.

Därför förväntar jag mig mirakel, Brorsan, springer spaniel, Sierra Nevada,
Ett mirakel i sig, den här killen. Och att sitta och klappa honom är … mirakulöst?!

Därför förväntar jag mig mirakel:

⁣Allt är ju som det är och genom att ha ett mindset där jag förväntar mig mirakel blir chansen väldigt mycket större att mitt liv blir riktigt gôtt att leva. Och hälsosamt! Att kunna se det stora i både det lilla och det stora ger fler positiva vibbar i livet och positiva vibbar är sannerligen hälsosamma. Genom att förvänta mig mirakel är det också mycket troligare att jag skapar situationer som är som mirakel. Därför förväntar jag mig mirakel. Är du med? Dela gärna dina tankar om det här i en kommentar.

Förresten: Något som inte låter miraklen synas är vagheten, en självsabotör som skymmer sikten från det mirkalulösa. Är du nyfiken på vad jag menar kan du läsa mer här.
⁣⠀

Och du: Följ min blogg på Bloglovin – det hade också varit mirakulöst kul!

Ses snart igen! Nu ska jag krya på mig, snart är det tillsammansskidåkning som gäller här på skidäventyret i Sierra Nevada!

HEJA DIG, särskilt tills nästa gång
//Malin

Därför ska du våga vara uppe i det blå

Därför ska du våga vara uppe i det blå: för att det är där det händer! Uppe i det blå föds de härligt galna tankarna. Du vet de som är så lätt att förkasta eller glömma bort. Ja, om vi inte förverkligar dem alltså! Där uppe i det blå är allt, eller i alla fall det mesta, tillåtet och vi vågar tänka stort och utan begränsningar. Och det är jätteokej att vara där uppe mellan varven. För att utmana dina gränser och se nya möjligheter. Skidäventyret kom till efter en tripp uppe i det blå, det är jag säker på – även om jag inte vet …

här uppe i det blå verkar solen alltid lysa …

Öppna och stänga dörrar

Det är också där uppe i det blå som tankarna på vilka dörrar som ska stängas och vilka som ska öppnas börjar gro. När de har grott ett tag har vi oftast kommit ner på jorden igen. Här är det oftast inte lika lätt att stänga dörrar, vi är ju rädda att missa något av det som finns. Att såra någon eller att inte ha samma trygghet som vi har nu. Nere på jorden kommer oftast en drös självsabotörer fram och pratar ner oss genom att visa att det där nya nog inte är för oss. Eller att vi kanske behöver analysera det hela lite till, vänta till efter semestern eller göra allt det där vi bara ska göra först …

Självsabotörer har jag skrivit om förut, det kan du läsa om här bland annat: Allt eller inget, från sabotage till succé och om du söker efter ordet självsabotörer här på bloggen

Jag har vågat vara uppe i det blå

⁣⁣Som jag skrev högre upp så är jag ganska säger på att skidäventyret som jag nu är ute på kom till efter en tripp uppe i det blå. Jag har glömt alla vändor nu, men jag vet vilka dörrar jag har stängt för att göra det här möjligt. Det finns mycket både roligt och lönsamt bakom de stängda dörrarna, som till exempel mina årliga löparläger på Vrångö.

Inga fler löparläger …

Jag har drivit löparläger på ön där solen alltid skiner i Göteborgs södra skärgård i flera år. Så kul jag har haft! Så många härliga löpare jag har sprungit med. Och så rätt det har känts att köra läger för löpare dit det är enkelt att ta sig på ett miljövänligt sätt. Mina deltagare har tagit tåg från andra delar av Sverige, sedan spårvagn till färjan och väl ute på ön har vi sprungit. Och badat i havet. Såklart! Och njutit av spring i benen, träningsvärk och mängder med härliga skratt. Vi har bott på superfräscha Kajkanten, rekommenderar varmt!

Ingen mer Glad fri stark på Masesgården

Under några säsonger har jag haft kursen Glad fri stark på Masesgården. Galet vackra Masesgården! Med den galet goda vegetariska maten och de fina människorna som bjuder både sig själva och oss andra på sig själva. Härliga deltagare, storslagen natur och Siljan att bada i.

Nej tack till föreläsningar

De senaste månaderna har jag tackat nej till jätteroliga föreläsningsförfrågningar. Efter att jag har föreslagit webb-föreläsning förstås, men den gubben har inte gått hem. Alltså: jag älskar att prata om mindset, goda vanor, myrstegsrevolutioner och hälsa i största allmänhet inför folk. Jag har vacklat. Är det värt det? Ska jag inte stanna hemma och föreläsa? Det är ju både kul och har tidigare varit en viktig del av min omsättning. Varför ska just jag våga vara uppe i det blå? Men … jag vågade stänga den dörren också. Så värt!

Mindre träning på företag

Oj, vad jag har sprungit och tränat med företagsgrupper i Göteborgskrokarna. Inomhus och utomhus. Inför Göteborgsvarvet, vårruset och för den allmänna hälsans skull. Morgon, middag, kväll. I flera år. Jag tror ärligt talat inte att jag någonsin har haft tråkigt på något av de här passen. Jag tror inte heller att deltagarna har haft det. träna tillsammans är gôrkul! Och teambuildande. Men, nu har jag ett fåtal grupper kvar som sköter sig själva under mitt skidäventyr. Det är en chansning – de kanske upptäcker att de klarar sig galant utan mig. Och då är det så det får vara, även om jag inte hoppas det.

Därför vågade jag vara uppe i det blå

⁣⁣Jag vågade stänga även lockande dörrar för att kasta mig ut och öppna upp för det som är jag. Jag är en annan jag nu än jag var när jag startade Hälsa mera. Precis som du är en annan du nu? Jag vågade för att jag brinner för frihet. Både din och min! Jag vågade vara uppe i det blå tillräckligt länge för att komma på att jag verkligen vill ge fler möjligheten att tro på sig själva, njuta av livet och leva sin dröm genom mina onlinetjänster (mer om dem här). 

Jag vågade vara uppe i det blå för att jag var tillräckligt nyfiken. För att jag vill leva som jag lär. Och för att ett liv med såhär mycket ut och njut som jag har just nu var tillräckligt lockande (du vet det där med lockande mål och tydliga varför som du bland annat kan läsa om här: varför). Det här kan vara början på något! Eller bara ett kort äventyr. Det vet jag inte än, men jag vet det här:

Gå inte på snacket om att du inte ska drömma eller vara uppe i det blå! Utan drömmar och vändor där uppe blir nog inte många äventyr genomförda. Eller ens påtänkta?

Malin Lundskog lever sitt drömliv i Sierra Nevada med utsikt över Medelhavet från skidbacken.

här står jag bokstavligen uppe i det blå, på 3000 meters höjd med Medelhavet bakom mig och kan se hela vägen till Afrika – så värt modet! Try it, you’ll like it!

Förresten: det vore så himla kul att höra vad du har för dröm som du vill förverkliga eller redan har förverkligat. Berätta gärna i en kommentar. Behöver du en tur upp i det blå? Join the joyride!

Ses snart igen,
heja dig sålänge!
//Malin

Tårar mitt i drömlivet

Tårar mitt i drömlivet? Ja. Det är sant! Två gånger om till och med. En gång av ren jävla frustration över felkörning och noll snö i sikte och en gång för att hjärtat svämmade över av ord som munnen inte klarade av att säga. Same same? Nä – så different som något som ser likadant ut kan bli …

Jo, livet är en dans på rosor …

Jo, skidäventyret i Sierra Nevada är en dans på rosor: Vackert, färgstarkt, väldoftande (mest tack vare svettiga underställ, he he). Och taggigt. Taggar som nu är bortskaffade, men ojojoj! När vi närmade oss naturreservatet Sierra Nevada var jag så frustrerad att jag grät. Jag hade kört fel i flera mil, temperaturen utomhus var 24-25 grader och vi såg inte en enda liten snöfläck. Inte ens när vi vände blicken mot bergsmassivet som såg ut som kulissen till en gammal cowboy-film.

Bergen i Sierra Nevada. Utan snö ...
inte ett enda snökorn …

Vad hade vi gjort? Tänk om vi inte skulle kunna åka skidor? Vad skulle vi då göra? Hade vi varit så naiva som trodde att det i den globala uppvärmingen ska gå att åka skidor så här långt söderut? I mitten av mars?! (Jo, det är en drös människor omkring oss som har tvivlat och i min frustration kom de känslorna upp. Jag ville inte ge dem rätt!) Fan att vi inte är mer om oss och kring oss (fast vi enligt min vän är strategiska, som jag skrev om här) utan bara kör. Jag ångrar mig. Vad gör vi här?!

Tårarna kom av sig …

Vi fortsatte köra och jag insåg att det är lika bra att gilla läget. Göra det bästa av det hela och känna tacksamhet för att vi ens är ute på äventyr. Tillsammans. Ja, jag levde som jag lär och insåg det onödiga med att ta ut sorgen i förväg och med att bry mig om vem som har rätt och fel. Det finns annat än skidåkning att göra i bergig miljö (vandra, springa, cykla, njuta, leva till exempel). Vi körde vidare uppför. Det slog lock för öronen och … tårarna som hade kommit av sig kom tillbaka. Av en helt annan anledning!

Tårar av tacksamhet

Första vändan upp i liften kom tårarna tillbaka. De där riktigt sköna tårarna. Tårar av tacksamhet och alltings härlighet. Tårar mitt i drömlivet för att hjärtat svämmade över av ord som munnen inte klarade av att säga. Vi svävade ovan de få molnen som visade sig nedanför oss. Och livet var så vackert så att det rann över.

utsikt från 3000 meters höjd i Sierra Nevada
utsikt från 3000 meters höjd

Tacksam över hela härligheten

Jag är så oändligt tacksam över att vi är här. Över att vi har skapat förutsättningarna för att leva vårt drömliv. Över att en av mina bästa vänner passar både hus och katt. Över att Brorsan (vår hund) fixar hotellnätter, frukostmatsalar, restaurangbesök och 320 mil i bil. Och över att jag har förmågan att vara så in i vassen tacksam. Jo, jag har tränat på det. Så värt det! Den träningen återkommer jag till, nu ska jag fortsätta njuta av tårar mitt i drömlivet och hela livets härlighet.

Malin Lundskog och tårar av tacksamhet
sköna tårar, som känns som ett bubblande leende

Ja, det är skillnad på tårar och tårar. De av tacksamhet är oändligt mycket skönare än de av frustration, men alla får plats. Även i ett drömliv! Jag är tacksam över att jag kan känna så mycket. Så starkt! Att känna tacksamhet är fenomenalt hälsosamt och lika viktigt att träna på som vilken träning som helst.

Vi kan börja nu: vad är du tacksam över just nu?

Ses snart igen,
tills dess: heja heja dig!
//Malin

ps. vill du läsa mer om vårt drömliv och skidäventyret i Sierra Nevada? Sök på taggen skibum eller klicka till exempel här: 50-årskris? Nä, bara perfekt timing!

Gör drömmen sann – tre tips!

Gör drömmen sann – det är ju nu du har chansen! Jag är mitt uppe i en dröm nu, i Sierra Nevada med lagom mycket jobb, mängder med skidåkning och man och hund inom räckhåll. Vi har varit här i exakt ett dygn än så länge, så visst kan det vara så att jag fortfarande är som nyförälskad och inte hittar några fel eller brister på att göra det vi gör just. Jag återkommer i frågan, men njuter av det som är. Nu. Och bjuder på tre heta tips för att göra drömmen sann!

gör drömmen sann
Drömliv? Japp!

Turen drabbar den väl förberedda

Det där med att turen drabbar den väl förberedda, eller som Stenmark sa: ju mer jag tränar desto mer tur får jag, det stämmer. Ju mer du förbereder dig för något genom att till exempel träna, planera, ladda, tro på dig själv, veta vilka drömmar du har och vara uthållig även när det är kämpigt att ta nästa steg och långt till mål desto mer tur kommer du att få. Eller ja … desto troligare att du gör drömmen sann är det. För egentligen handlar det inte om tur, utan skicklighet. Eller hur?

Tre tips för att göra drömmen sann

  • Våga fatta besluten!
  • Gör resan mödan värd!
  • Tro på dig själv!

Våga fatta besluten:

Våga fatta de beslut som krävs för att du ska ha en chans att nå din dröm. Ju snabbare du fattar beslut, desto snabbare till action. Ja, utan action blir det ju inga drömmar besannade … Det första (viktigaste?) beslutet att fatta snabbt som sjutton är att börja drömma. Eller fortsätta, om du redan är på gång. Våga drömma utan begränsningar.

Besluten kan handla om allt från att spara pengar och avsätta tid till att välja eventuell utrustning. Och. Så. Vidare. Bestäm dig! Och kör på det du har bestämt, så slipper du gå runt och undra om, hur, eventuellt, kanske och annat som tynger ner dina axlar.

De beslut du fattar skapar förutsättningar för att göra drömmen sann. Vi har skapat förutsättningar för vårt skidäventyr genom att investera i aktier och fonder, köpa ett hus som vi har styckat av en tomt från och sålt och dessutom pratat med varandra om hur vi vill att vårt liv ska ut. Kanske framförallt pratat? Annars hade vi ju inte upptäckt att det här är en dröm för oss. Att vi har kunnat investera betyder inte att vi har hur mycket pengar som helst, men de pengar vi har har vi valt att använda så här.

Fler förutsättningar vi har skapat skrev jag om här: Livet kommer emellan. Eller?Enligt en kompis till mig har vi varit väldigt strategiska. Helt ärligt har jag inte kunnat se det. Inte förrän nu, när jag ser allt vi har gjort som har lett oss i precis den riktningen vi vill.

Gör resan mödan värd:

Ja, resan på vägen mot drömmen ska ju också vara mödan värd, annars är det väldigt lätt att krokna och sluta innan en ens har börjat. Se till att ha kul längs vägen. Gör det värt allt slit, all träning, allt sparande, alla missade tillfälliga njutningar till favör för den där drömmen.

Fira besluten du tar. Ja, var mer uppmärksam än vad jag har varit, ibland lever jag tydligen inte som jag lär (säg det inte till nån!). Jag brukar ju prata om att vi ska fira varje steg i rätt riktning och lära av de steg som leder åt fel håll. Vi har bara kört på. Så som en kan göra om drömmen är riktigt lockande och ens varför tydligt …

För mig är det självklart att resan blir roligare om vi reser tillsammans. Involvera fler om det behövs. Ju mer vi är tillsammans du vet! Resan vi har gjort, min man och jag, har inte varit helt smärtfri. Ibland har jag tvivlat på att vi kommer att klara det, ibland har vi fått vara riktigt tuffa mot oss själva ekonomiskt. Och ja: vi har bråkat om både när, var och hur. Säkert om annat också, men det är glömt nu. När vi sitter på terrassen till en lägenhet i Sierra Nevada och tittar på solnedgången. Inte konstigt att det är så vacker: himlen, solen och bergen har ju haft ungefär hur lång tid som helst på sig att träna på att visa sig från sin allra bästa sida.

gör drömmen sann - tre tips
utsikt från vår terrass

Tro på dig själv:

Jag tror stenhårt på dig. Men det spelar ingen roll hur mycket jag än tror på dig om du inte gör det själv. Tro på att din dröm är värd att både drömmas och besannas och att du är precis rätt person att göra det. Du har allt som krävs för att ta dig dit!

Tvivlar du på din förmåga att göra din dröm sann? Fatta beslut om att träna ditt mindset. Farten på det beslutet har jag redan skrivit om: fatta beslutet snabbt. Jag har skrivit om hur du tränar ditt mindset förut, till exempel här: Fem steg till hälsosamt smart mindset.
⁣⠀
Jag tror stenhårt på dig. Och på mig?

PS för dig som vill mer än så här:

Driver du hälsoföretag, som jag och vill skapa mer frihet i ditt liv? Jag pratar gärna om ditt nästa steg med dig. Ring mig! Och ta en titt här: Extended Freedom Academy för hälsoentreprenörer Du är också varmt välkommen välkommen in i den öppna Facebook-gruppen

Du som är en klok kvinna och drömmer om ett liv med gott samvete, sänkta axlar och goda vanor som håller: ring mig! Och ta en titt här: Tjejgänget 2.1

Hur som: ses snart igen! Kom ihåg att du kan följa vår resa med taggen skibum

Heja dig så länge!

//Malin

Livet kommer emellan är en ursäkt vi gärna lutar oss mot

Livet kommer emellan. Eller? Min man och jag pratade om hur enkelt det är att skylla på livet när drömmar om att tillbringa massa tid i snön inte blir förverkligade. Som en bekväm ursäkt liksom, det finns ju ingen som inte förstår den. Men: det som kommer emellan är ju livet, precis som drömmen och det som är vi.

Är det inte en ynnest att leva, inte något att skylla på? Eller? För det som kom emellan oss och snön är det liv som har skapat de möjligheter vi har idag. Och som är och har varit ett enormt rikt liv. Med barn. Hund. Vänner. Utveckling. Jobb. Utbildning. Företagande. Och så vidare …

Var sak har både sin plats och sin tid, för att citera min kloka mormor. Och nu är precis rätt tid för oss. Att dra iväg till snön. Och fortsätta leva.

livet kommer emellan, Workation, veckans bästa, hållbar hälsa, Malin Lundskog, utonjut, Hälsa mera, blogg

Med livet som ursäkt

Under alla mina år som pt och även nu, då jag coachar mina kunder till att skaffa goda vanor inte enbart genom fysisk träning utan även med hjälp av att tänka och prata på ett hälsosamt sätt med sig själva kommer livet upp som en ursäkt att inte ta tag i saker eller sig själv. ”Jag har inte tränat. Livet, du vet. Det kommer emellan … ” ”Jag har inte gjort det jag lovade mig själv. Livet stod i vägen.”

Det bästa alla vi som drömmer om något kan göra är att förverkliga drömmarna när det är dags och njuta av livet under tiden. Uppmärksamma allt fint det innehåller och all utveckling vi gör. Kanske ändras drömmarna under livets gång och då är det precis som det ska vara. De drömmar som ska levas, de kommer att finnas kvar.

livet kommer emellan, strike a pose, victory, Malin Lundskog, Hälsa mera,

Mitt hetaste tips är att leva livet medan det pågår, leva det drömliv du vill leva när det är dags för det och sluta använda livet som ursäkt.

Vi har massa liv kvar, men inget som står emellan oss och det där säsongandet längre. Jag har digitaliserat min verksamhet rätt rejält och kan jobba var jag vill. Min man håller på att skola in våra söner till att rådda hans företag när vi drar. Livet går vidare och står inte i vägen. Herrenaddå – det är ju livet som är vägen.

Den nionde mars drar vi till Sierra Nevada i Spanien. Mer om det kan du läsa här: 50-årskris? Nä, bara perfekt timing! Och via taggen skibum – hoppas att du vill hänga med på äventyr!

Ses snart,
heja heja dig sålänge!

//Malin

En hemsida från Everday