• Skip to primary navigation
  • Skip to main content
  • Skip to primary sidebar
  • Skip to footer
glad fri stark är medlemsprogrammet för dig, Malin Lundskog, hälsa

Malin Lundskog

författarskap och livsglädje

  • Tjänster
  • Aktuellt
  • Skryt och kul
  • Bloggen
  • Poddar
  • Kontakt

Hållbar hälsa

Alla känslorna på en och samma gång

Alla känslorna på en och samma gång. Här kommer de! Och inte kommer de i någon lugn takt heller. De väller och rasar och brôtar sig fram där inne. I mig. Jag. Känner så mycket. Jag hatar krig och jag älskar livet. Inte sådär mellanmjölkigt med en lätt avog inställning till det ena och en lättsam approach gentemot det andra. Utan känner. Som fan!

Ja, alltså jag älskar känslor. Jag är till och med oftast tacksam för att jag vågar möta både rädsla och frustration lika väl som glädje och kärlek. Jag menar, man är ju mer människa om man känner än om man inte känner något. Eller hur?

alla känslorna på en och samma gång, Malin Lundskog, Knippla, bro, Ankis badplats, västkusten
Det symboliska med broar … hur viktiga de är. Mellan oss. Inom oss. Mellan känslor.

Men just nu är det en sådan villervalla av känslor som stormar i mig. Förmodligen i många av oss. Vi är förfärade, rädda, ledsna, arga, oroliga, äcklade och frustrerade. För hur kan det finnas en sådan jävel bland oss, som startar krig? Som bestämmer sig för att våld är en bra väg att gå?

Ändå är vi ofta så rädda för rädslan. Ilskan. Sorgen. Och faktiskt också den omstörtande glädjen och kärleken. När känslor är just .. känslor. Som visar att vi komplexa, kompletta och mänskliga.

Men vi har lärt oss annorlunda. De flesta av oss. Lärt oss att det är barnsligt att bli arg, omoget att gråta, omänskligt att hata. Vi har till och med fått veta att vi inte ska skratta för högt om vi är glada eller studsa av magpirr om vi älskar. Vi har lärt oss att döma vissa känslor som bra och andra som dåliga. Tro sjutton det, att vi inte vill känna de dåliga?! Dessutom har vi lärt oss att inte visa alltför starka känslor. Vad nu alltför är?

”Var inte ledsen”

Tala inte om för mig om jag ska vara ledsen eller inte, säger jag. Bara för att du inte kan hantera tårar eller vågar möta din sorg, så betyder inte det att jag inte fixar det. För att vara ledsen är lika mänskligt som att vara glad. Att gråta är lika normalt som att skratta. Men vem av oss har inte fått höra att vi inte ska vara ledsna? Som om någon annan kan bestämma vad vi ska känna?

Tänk om vi skulle bejaka känslorna istället? Acceptera dem och inte sopa undan dem? Vad tror ni, skulle det bli lättare att hantera dem då? Skulle det bli lättare att leva då? I både krig och fred? Om vi skulle fråga våra känslor vad de vill just nu? Fråga vad det är som gör oss glada eller ledsna eller arga eller vad det nu är vi känner? Tänk om vi skulle lära oss att sätta ord på vad vi känner. Då skulle vi kunna berätta för oss själva och andra vad som gör oss glada och ledsna. Det skulle även göra oss medvetna om vad vi reagerar på och hur vi reagerar.

Fatta grejen: när vi vet det, har vi också kunskap om det finns något vi kan göra för att hålla oss kvar i känslan, återkomma till den eller rent av agera för att ta oss bort från den? Do more what makes you happy liksom … Och, det minst lika viktiga: vi skulle veta om vi kan göra något åt situationen eller om vi snarare behöver göra något åt vår inställning till situationen. Det skulle hjälpa oss att lägga energin på rätt grejer liksom.

Alla känslorna på en och samma gång?

Ja, så kommer vi till kruxet med alla känslorna på en och samma gång och det vedervärdiga som händer i Ukraina just nu. Det var där mina tankar var när jag började skriva det här inlägget, men jag villade visst bort mig lite. Eller inte? Kanske var det här ovan något som också behövde skrivas?

Men tillbaka till rubriken med alla känslorna. Samtidigt. Kan vi verkligen gå här i vårsolen och glädjas över den första citronfjärilen, fundera på att renovera huset eller gnälla över att vi kanske har lite ont i ett knä? Samtidigt som världen brinner och de (vilka de nu är) pratar om ett tredje världskrig, skyddsrum och största flyktingvågen sedan andra världskriget. Är det verkligen okej? Vad är vi för människor om vi bryr oss om vårt lilla liv, samtidigt som det stora rasar?

Mitt svar på den fråga är att vi är supermänniskor. Eller helt vanliga människor, välj själv vilket ord du vill använda. För vi behöver bry oss om det lilla. Vår vardag. Se guldkornen i livet, uppskatta det vi har omkring oss och göra det vi kan för att må bra. För om vi mår bra, då är vi mycket bättre rustade för att hjälpa. Oss själva OCH andra.

Det ena förtar inte det andra, vi är människor och vi kan känna glädje och ilska, kärlek och hat. Att vila från oron utan att skämmas genom vardagligt livsnjut eller bekvämlighetsgnäll, gör att vi kan hantera. Allt. För det kan vi. Jag tror på oss. Stenhårt! Och jag tror minst lika hårt på att det goda segrar. För det onda känns rent ut sagt så jävla omodernt!

Alla känslorna på en och samma gång, sara lidman, citat
fler kloka ord av Sara Lidman

Mer?

Jag skriver för att lära känna mig själv och mina känslor och oj oj oj vad jag har lärt mig mycket. Här hittar du fler inlägg om hur jag skriver för att må bra.

Förresten, vill du träna på att sluta döma dig själv? Andra? Och alla känslor? Läs mer om judgement detox här.

Och ännu mer kommer snart såklart. Berätta gärna vad du tycker om det här inlägget och berätta vad du vill läsa mer om. Allt är viktigt. Precis som alla vi 🙂

Stor, varm kram från
Malin Lundskog

7 mars, 2022 av Malin Lundskog Leave a Comment

nytt poddavsnitt 3: Min perfekta kropp

https://traffic.libsyn.com/secure/minperfektakropp/min_perfekta_kropp_S5E3.mp3

Viktoria Davidsson spanar inåt och upptäcker att hon klipper sig och färgar håret för att hon tycker om sig. Inte för att behaga män. Precis som Isabella Rossellini.

Och Malin Lundskog? Hon förordar kontemplation och sträcker på ryggen när hon pratar om läppstift.

Den nyfikna resan mot ökad kroppspositivism, mer självkärlek och färre destruktiva normer fortsätter. Häng med!

25 februari, 2022 av Malin Lundskog Leave a Comment

nytt poddavsnitt 2: Min perfekta kropp s5a2

https://traffic.libsyn.com/secure/minperfektakropp/min_perfekta_kropp_s5e2.mp3

I det här avsnittet diskuterar Malin Lundskog och Viktoria Davidsson om kvinnor vill träna sig till slanka muskler för att inte ta plats, om svårigheten att försvara sig i tighta kläder och höga klackar och om oversizemodet är ett tecken på ökad jämställdhet där kvinnokroppen inte behöver synas.

Viktoria berättar om hur hon gick igång på att skrika NEJ! på självförsvarskursen och Malin berättar hur det gick att spela padel med orakade armhålor …

Häng med hälsoexperten och fotografen på deras nyfikna resa för ökad kroppspositivism och färre destruktiva kroppsnormer!

11 februari, 2022 av Malin Lundskog Leave a Comment

Nya säsongen av podden Min perfekta kropp

Nya säsongen av podden Min perfekta kropp är här. Av någon anledning är det den femte säsongen av podden, även om det borde vara fjärde … Skit samma. Det är inte siffrorna som räknas, utan känslan. Kvalitén. Innehållet. Och att vi har kul på vår nyfikna resa för att stärka kvinnor, försvaga destruktiva normer och synliggöra kroppspositivism.

Nya säsongen av Min perfekta kropp, Malin Lundskog, Viktoria Davidsson

Femte säsongen av Min perfekta kropp

Den här säsongen drar vi igång med en dubbelspaning och jag ifrågasätter dessutom mitt eget beslut att inte raka mig under armarna när det är dags att smasha i padelhallen.

Vi resonerar kring vilka krav man kan ställa på kändisar. Ska de som syns i media också behöva axla rollen som samvete åt alla? Är det deras ansvar att bryta till exempel kroppsdestruktiva normer?

Jag älskar verkligen att ha de här samtalen med Viktoria. En stunds fokuserat samtal som bara syftar till att komma vidare. Hitta vägar och ta, oftast väldigt små, steg mot ökad kroppspostivism, självkärlek och acceptans. Öka förståelsen för varför vi gör som vi gör och också reflektera över vad som är normer och vad som är våra egna val.

Grey hair don´t care

Sedan någon säsong tillbaka inleder vi våra poddavsnitt med att en av oss har spanat på något som har med kroppsnormer, kvinnokroppar eller utseendefixering eller något annat som platsar inom Min perfekta kropps ramar. Under avsnittet diskuterar vi kring den spaningen. I femte säsongens första avsnitt av podden Min perfekta kropp har Viktoria dubbelspanat, dels på trenden med grått hår och dels på SVT-serien Under kniven.

Att grått hår blir trendigt är ju en befrielse på många sätt. Slippa hålla på liksom! Ja, ni som vet ni vet. Jag hade själv ett ganska långt färgningsuppehåll och var jättenöjd med att vara gråhårig. Så fick jag ett reklamfilmsuppdrag som krävde färgning och jag var snabb som en kobra på att färga igen. Och visst kände jag mig piggare med rött hår i spegelbilden än det grå, men jag kan inte låta bli att ifrågasätta om det har med normer att göra. Är det för att vi är vana vid att grått hår är detsamma som gammal och trött? Ja, det där frågar jag mig i podden och som så många gånger förr pratar vi om vikten av förebilder ur alla åldrar och med alla kroppsformer, hudfärger och allt annat som skiljer oss åt.

Under kniven

Viktorias andra spaning, den på dokumentären Under kniven, handlar dels om sådant vi tar upp i vart och vartannat avsnitt: varför vågar vi inte tro att vi duger som vi är? Och varför får en känd kvinna som skriver om att hon inte orkar stå emot kniven så mycket kritik? Ska någon som redan syns och är utlämnad för alla människors tyckanden behöva orka stå emot? Vi är inte så säkra på det. Däremot är vi säkra på att tillsammans är grejen och att varje steg räknas. Varje gång vi stannar upp och reflekterar över våra val och varje gång vi inte väljer enklaste utvägen: att döma andra – alla de gångerna är steg i rätt riktning. Och hur små de stegen än är, så räknas de.

Du hör vår podd där du brukar lyssna på poddar, eller genom att klicka på länken här till Min perfekta kropp. Berätta gärna vad du tycker, tillsammans med dig och andra som lyssnar kan vi göra stor skillnad. Eller hur?

Vi ses snart igen, alla vi som är perfekta även om vi kanske inte har förstått det än …
Varma kramar på avstånd och med nytvättade händer
Malin Lundskog

30 januari, 2022 av Malin Lundskog 3 Comments

nytt poddavsnitt 1: Min perfekta kropp s5a1

https://traffic.libsyn.com/secure/minperfektakropp/min_perfekta_kropp_s5e1.mp3

Malin Lundskog och Viktoria Davidsson drar igång den nya säsongen av Min perfekta kropp med dubbelspaningar, funderingar om padelsmashar med orakade armhålor och om vilka krav vi kan ställa på kändisar för att de ska vara gå i bräschen för att bryta normer.

Som vanligt pratar de om våra kroppar, bryter normer och drar ett strå till den kroppspositivistiska och accepterande stacken.

28 januari, 2022 av Malin Lundskog Leave a Comment

Jag ger mig själv utrymme för att må bra 2022

Jag ger mig själv utrymme för att må bra i år, 2022. När jag tänker efter är det inte bara mig själv jag ger utrymme, utan alla och allt runtomkring mig också. Det är befriande. Jag ger mina tankar utrymme. Mina känslor. Mig. Dig. Utveckling. Frihet. Nyfikenhet. Kreativitet. Må bra. Allt det där jag vill göra och vara.

Jag ger mig själv utrymme, hälsa, manifest, årets ord, Malin Lundskog, kallbad, västkusten
ger mig utrymme och stressar inte med viktiga grejer som kalla bad

Utrymme är mitt manifest för året 2022

Mitt manifest för 2022, eller mitt årets ord om man hellre vill använda det, är utrymme. Wow för kraften jag kände när den polletten ramlade ner, vilket den gjorde några dagar innan 2022 började. Inte för att man måste hitta på nya planer, drömmar och mål inför varje årsskifte, men visst är det något speciellt med ett nytt fräscht år? Och vi vet ju att om vi inte själva har någon aning om vem vi vill vara eller vad vi vill prioritera så går dagarna åt till andras drömmar och planlöst skrollande i telefonen …

Jag ger mig själv utrymme, Malin Lundskog, Knippla, västkusten, utsikt
kan det vara för den oändliga utsiktens skull som jag älskar att bo på en liten ö?

Jag skrev mig till årets ord

Ni kanske vet att jag skriver varje morgon, för att checka av hur läget är med mig själv? Jag skriver om hur jag mår och vad jag är tacksam över bland annat. Med pennan mot pappret reflekterar jag över mig och mitt liv. Det är ett fenomenalt sätt att börja dagen på. Innan telefon, kalender och världen utanför tar över. Kanske för att det utanför inte ska ta över förresten, utan för att jag ska vara klar över vem jag är och vad min grej med att vara just hon är.

När jag satt där med tända ljus, nymediterad och go och satte pennan mot pappret i julas så kom det till mig. Ordet. Jag förstod det faktiskt inte själv först, utan jag skrev om hur tacksam jag var över att jag har min morgonrutin. Över att jag ger mig den tiden. Tacksamheten över att jag använder min tid som jag vill. Att jag vill ha tid till det som får mig att må bra. Jag skrev om tacksamheten över att jag ger mig själv utrymme. Ja, precis så skrev jag:

Tack för att jag ger mig tid.
Tack för att jag ger mig utrymme.

När jag sedan läste igenom det jag hade skrivit slog det mig. Jo, faktiskt nästan knockade mig! BAM! Utrymme! Sedan ojade jag mig en stund över hur mycket coolare det låter på engelska: Gimme som space! Men … Utrymme goddammit! Jag ger mig själv utrymme för att må bra 2022.

solnedgång, Knippla, manifest, årets ord, utrymme, Malin Lundskog, västkusten
stilla stunder med solnedgången och utsikt in i oändligheten – det ger jag utrymme!

Det är enklare att prioritera nu

Om ni bara visste hur mycket enklare det har blivit att prioritera sedan det här med utrymme landade i mig. Jag tror att det är som ett erkännande för mig själv att jag inser att livet är ändligt och att det inte finns oändligt med utrymme, varken när det gäller tid eller rum.

Därför ger jag utrymme till det som betyder mest för mig, både nu och sedan. Jag prioriterar utrymme för att må riktigt gôtt. Eftersom jag ser hälsan som en helhet innebär det både att ha kul, umgås med sköna människor, röra mig i och av glädje, sova gott (tänk att jag en gång i tiden tyckte att sömn var slöseri med tid?!), äta bra, njuta av livet, göra ingenting, utvecklas och lära nytt.

Jag tar plats och jag ger plats! Det kanske till och med är så att jag är plats? Och jag har tid. Jag har tid att leva, känna och vara. Utrymme i tid och rum. För mig, dig och hela konkarongen.

Mitt manifest är inte tomma ord

Visst skulle det här med ett manifest eller årets ord kunna vara tomma ord. Men, i och med att jag varje morgon reflekterar över vem jag är och vem jag vill vara och vad jag behöver kultivera för att leva som jag vill lever jag med manifestet. Det ger en härlig kraft och en go känsla av att jag ta mig tusan är rätt kvinna på rätt plats. Och i rätt tid? När utrymme blir viktigt och jag påminner mig om det, då försvinner otåligheten över att hundarna inte går i min takt och ett kallt bad får chansen som ritual och inte bara ett dopp. Det händer grejer med det här ordet, jag känner det!

Förra året manifesterade jag ”Jag är mitt sanna, kraftfulla, nyfikna jag” och det har sannerligen förlåt med mig hela året. Snart kommer en sammanfattning på 2021 och dessutom ryms (utrymme som sagt, he he) de orden i årets utrymme …

Jag ger mig själv utrymme för att må bra, springer spaniels, Malin Lundskog, Knippla, västkusten, författare, hälsa
Brorsan o lille Jackson vill jag absolut ha utrymme för!
Foto: Viktoria Davidsson

Acceptansen kom som ett brev på posten

Apropå det här med utrymme kanske jag ska förtydliga vad det har fört med sig. Jag är nämligen lite osäker på om de jag strax ska skriva om har märkt det själva, he he. När insikten om utrymme damp ner kom jag också på att det inte är mer än rätt att även andra får utrymme. Ni vet, ge det du vill ha mer av.

De som kanske inte har märkt det än, men som har fått mer utrymme av mig är mina barn som ju är vuxna och klarar sig himla bra utan mig. Ja, och min man. Istället för att tjata på dem om än det ena och än det andra, så ger jag dem utrymme. Dessutom är jag tryggare i att de vänner (?) som inte hör av sig behöver jag inte klänga mig fast vid. De behöver sitt utrymme och om jag inte är någon prioritet i deras begränsade tid och rum, så … är jag inte det? Acceptansen har kommit som grädde på moset här.

Har ni något för er som sätter riktningen för ett nytt år? Berätta gärna hur ni gör och/eller vad ni tänker om mina tankar här.

Vi ses snart igen,
tills dess:
Massa varma kramar på avstånd och med nytvättade händer

Malin Lundskog

16 januari, 2022 av Malin Lundskog 5 Comments

  • « Go to Previous Page
  • Page 1
  • Interim pages omitted …
  • Page 54
  • Page 55
  • Page 56
  • Page 57
  • Page 58
  • Interim pages omitted …
  • Page 101
  • Go to Next Page »

Primary Sidebar

Bloggen

Bloggen

  • Ett nytt boulelag har sett dagens ljus
  • Iko Iko …
  • Bokhandelsdagar med Ugglan Bokhandel
  • Livets första dansuppvisning – på Storan!
  • Kärleksvisa till min son …
  • Envishet och galenskap och en ballong!
  • Jag boktipsar om Var är de vuxna?
  • Min sämsta väninna har varit på sitt livs första bokklubb
  • Pensionärerna på Knippla mötte Min sämsta väninna
  • Första recensionen och ett återbud att älska

Footer

Malin Lundskog

Malin Lundskog, författare, porträtt i Knippla gästhamnHej där! Jag heter Malin Lundskog och jag älskar livet, havet och att skriva. Förutom härligheter som min familj, mina hundar, att fylla lungorna med luft, ögonen med utsikt och själen med glädje. Och Bruce Springsteen.

Här på bloggen och i mina sociala kanaler @malinlundskog delar jag med mig av författarlivet, ölivet och livsglädjen. Följ och dela gärna med er tillbaka.

Vad jag gör på riktigt? Lever, skriver böcker, artiklar, föreläser, poddar och inspirerar kvinnor till mod och ett gôtt liv.

Instagram »
Facebook »
hej@malinlundskog.se

En hemsida från Everday