Hållbar hälsa

Positivitet är min superkraft och det är jag glad för

Positivitet är min superkraft och äntligen är jag glad över den. Ja, det där låter kanske motsägelsefullt, är positivitet ens superkraft borde man väl alltid se positivt på det. Eller? Jo, så är det visserligen. Men vet ni? Att ha förmågan att se det goda med det onda och andra sidan myntet och alla andra liknelser som finns är faktiskt inte alltid av godo. Även om jag ser positivt på det, he he …

Positivitet är min superkraft

Ibland är det rätt jobbigt att vara den klämkäcka, jobbiga jäveln. Eller. Inte för att jag själv tycker att det är varken klämkäckt eller jobbigt. Utan för att andra tycker det. De andra som vill oroa sig. Änglas. Våndas. Måla fan på väggen. Och som vill skydda sig med både hängslen och livrems-lösningar. Plus plan B, C, D. För dem är jag en jobbig jävel. Som de anser inte tar livet eller faror på allvar. Och ja, det är ju egentligen deras problem, men jag förstår dem. Och eftersom jag har min superkraft, så antar jag att både de som oroar sig till förbannelse och sådana som jag behövs.

Jag ser positivt på allas rätt att vara som de är. Men jag tror att definitivt att livet blir både enklare och roligare att leva med positivitet involverat. Som gör att man kan se det goda med sorg, ilska och trötthet. Precis som man kan se det fina med glädje, energi och kraft. För mig handlar det om att välja kärlek istället för rädsla. Att välja att se dem jag möter, allt som sker och det jag känner genom de kärleksfulla linserna. Och ha tillit till att det är som det ska.

positivitet är min superkraft, malin Lundskog, författare, mindset — går vidare, med full tillit

Känslor is my middle name

Att ha positivitet som superkraft och ett mindset som hissar både livet, omvärlden och mig själv betyder inte på något vis att jag vill skoja bort allvaret. Eller att jag inte bryr mig eller har känslor. Men det ska ni veta: känslor is my middle name. Herregud vad jag känner. Glädje. Och sorg. Glädje och ilska. Eufori och uttråkning. Energi och trötthet. Ja, ibland till och med håglöshet (kan vara den mest obekväma känslan jag vet).

Oavsett hur ledsen, orolig, arg, nervös, sorgsen, nedstämd, frustrerad jag är så finns det alltid där. Det positiva. Som gör att jag aldrig oroar ihjäl mig. Det som gör att jag inte ältar. Som gör att jag vågar känna?

positivitet är min superkraft, malin Lundskog, västkusten, knippla, glädje — Ibland är det svårt att se om jag skrattar eller gråter. Men här? Glad! har ju badat …

Jag älskar till och med måndagar

Tamejtusan. Jag älskar till och med måndagar. Ville bara säga det. Och att jag äntligen har förlikat mig med att det är jätte-okej att vara den positiva, som ser guldkornen och allt sådant. Jag är faktiskt inte bara glad över min superkraft utan också stolt över den! För det ska ni veta, att det inte är en superkraft jag har fått utan att jobba för den. Det är nämligen mycket lättare att oroa sig än att ha tillit. Precis som det är enklare att måla fan på väggen än se guldkornen i sanden.

Så värt jobbet!

Ja, herregud. Utan att ha positivitet som superkraft hade jag väl aldrig gett mig in som företagare i hälsobranschen, författarskapet eller restaurangvärlden? Men det kan jag berätta mer om en annan gång.

Gillade du det här inlägget? Ge mig gärna en tummen upp. Och skriv en kommentar, så kan vi fortsätta snacket där. Det blir kul!

Du kanske vill läsa fler inlägg om positivitet och mindset? Här har jag skrivit om Fem steg till ett positivt mindset och här om Mindset och bättre självkänsla. Jag tror också att min bok GLAD FRi STARK kan vara något för dig.

Ritualer, rutiner och gamla vanor

Ritualer, rutiner och gamla vanor gick jag och filosoferade över här på ön i morse. Det började med att jag planerade och filmade för ett instagraminlägg när jag började undra vad jag höll på med. Vilket syfte skulle filmen ha? Ja, sedan kom tankarna. Sådär som de ofta gör när man är utomhus, rör sig och har tid att tänka.

Ritualer, rutiner, bada, Bohuslän, utsikt, västkusten, Malin Lundskog — ritualer, lika storslagna som naturen?

Jag började tänka på vad skillnaden mellan rutiner och ritualer är och om vanor är samma sak som rutiner. Och hur ofta jag struntar i ritualen och går direkt på grejen jag ska göra. Utan att passera gå. Jag tror inte att jag är ensam om att glömma av det fina med en ritual. Hur värdefull handlingen blir när vi gör en ritual kring den.

Mina morgondopp kan vara både ritual och rutin

Såhär: Jag har en rutin av att bada utomhus nästan, nästan varje morgon. Rutinen är så införlivad i min och hundarnas morgonpromenad att man nog skulle kunna kalla det vana, men … Nah. Badet är en rutin. Jag behöver ju medvetet fatta ett beslut om jag ska bada eller inte. Det händer inte bara sådär, så som vanor gör. Okej, skillnaden kanske är hårfin, men den är där.

Ritualer, rutiner, Bohuslän, Knippla — Där inne har du min ö. Knippla.

Badet genomför jag för att jag njuter av det. För att jag mår gott av det. För att det gör livet gott. Men de gånger jag tänker på badet som en ritual, då blir det tamejtusan ännu goare! Ännu mer njutbart. Och jag älskar livet just där och då ännu mer. Jag älskar mig själv mer, eftersom jag blir medveten om att jag faktiskt bjuder mig själv på en stund. Utomhus. I naturen. Som bara är för mig. Jamen, alltså. Det blir högtidligt. Stort!

Det stora med ritualer

Skillnaden som gör ritualen stor och rutinen bara rutinartad är min inställning till det jag gör. När jag även låter resan bli mödan värd. Då jag är medveten om att jag tar av mig kläderna, lägger fram tvålen, hur klippan känns under mina fötter, mina andetag när jag kliver ned i vattnet eller den salta smaken på mina läppar efter att jag har doppat huvudet. Då är det en ritual. Jag ser vikten av varje steg. Eller ser och ser. Kanske snarare känner?

Egentligen kan jag alltså göra på exakt samma sätt när jag badar, men ena gången är det en ritual och andra en rutin. Är ni med? En ritual är laddad med mening, en rutin är inte lika meningsfull även om jag alltså gör precis samma sak. I samma ordning. På samma sätt.

Malin Lundskog, bada, havet, Knippla — En gammal vana är inget att rynka på näsan åt …

Sen kan det hända att jag badar av gammal vana, men det som är en vana har en gång varit en rutin, som genom belöning har blivit en vana. Och även om jag har för vana att bada, så betyder det inte att jag inte kan göra badet stort och innerligt och alldeles väldigt meningsfullt.

Fira vanorna med en ritual?

även vägen till badet kan ju ingå i en ritual
resan är mödan värd, som vi vet

Vet ni, är det inte så att en ritual är ett sätt att fira även det som är en vana? Göra fest av vardagen liksom. Så att man inser det stora i de vanor man har tränat in. Och fira – det vet vi ju allihop att det är superdunder för vår hälsa. Vår glädje, Frihet. Och styrka!

Vanor och firande kan förresten ni läsa mer om, till och med massa mer, här på bloggen. Bland annat här: Få goda vanor genom att sluta när det är som roligast . Och i min bok GLAD FRi STARK.

Jag bygger hellre broar än murar

Jag bygger hellre broar än murar, både mellan mig och andra och mig och mig själv. Men. Alltså. Ni vet. Känslan när brobygget pågår. Man vet inte riktigt om det är rätt sätt att bygga på. Om komponenterna håller. Eller om det ens är rätt riktning! Men någonstans därinne talar den där magkänslan om att varje litet steg man tar leder åt rätt håll. Och att det är dessutom fan inte är läge att avbryta bygget mitt i, hur gärna man än vill just då.

Rasar bron när man är mitt i bygget, faller man hårt. I alla fall om man har byggt långt, högt och länge … Och nu håller jag på att trassla in mig i det fiffiga med många småbroar och att veta när det är dags att avsluta ett brobygge, men det tar vi en annan gång (eller så läser ni om myrsteg här.) Här och nu handlar det om det både svåra och givande i att bygga broar, jämfört med det enkla och outvecklande med att bygga murar.

broar, bro, Knippla, badplats, västkusten, malin Lundskog — bron till en av öns bästa badplatser, förenar ön med en alldeles perfekt lagom hög hoppklippa. Längre än så behöver än bro inte vara för att göra skillnad.

Wow för broar som förenar

Wow, för känslan när ett brofäste hittar sin plats där på andra sidan och vägen över vadetnuär blir enkel att välja. Beror wow:et på det stora i föreningen av då och nu, här och där, vi och alla möjligheter som gör det? Är det symboliken som gör att jag tamejtusan älskar att färdas över broar (särskilt de över vatten)? Ja, jag gillar broar. Både bildligt och bokstavligt. Och jag bygger mycket hellre broar än murar!

Därför är det enkelt att bygga murar

Har ni tänkt på hur mycket enklare det är att bygga murar? För att stoppa, stänga av och … skydda? Är det därför broar är så mycket mer fascinerande? För att de är mer komplicerade att bygga och för att de leder till något vi inte vet vad det är? Jag menar, en mur liksom? Stapla stenar eller vad som på varandra, tjoffa lite cement emellan, så är du skyddad liksom.

Murbyggandet ligger i våra gener. Vi vill vara trygga. Veta vad vi har. Undvika det som gör oss rädda. Stoppa det okända och skydda oss från faror. Och det är självklart fine att vilja skapa trygghet, men ibland förstorar vi farorna och underskattar oss själva till en grad som gör att murarna blir allt tjockare och sikten till slut obefintlig för det som finns på andra sidan. Bygger vi murar genom att göra som vi alltid har gjort rent av?

Jag bygger hellre broar

Ja, jag bygger alltså hellre broar än murar. Broar stillar min nyfikenhet, frammanar min utveckling och dessutom är ju utsikten mitt på en bro oftast bäst. När bron väl är byggd, är mitt på bron en punkt som gör resan mödan värd, eller hur? När man står där mitt i nuet, med ena foten i då:et och andra i sen:et. Och är.

Vissa broar bygger jag för att nå vidare utåt. Nå nya människor, nya utmaningar och nya platser. Men så har vi de där broarna jag bygger inom mig. De där små aha-broarna när jag lär känna mig själv och förstår vad jag håller på med. Vem jag är just nu. De som byggs genom reflektion, skrivande och meditation. Och genom mina promenader. På klippor, längs stränder och … över broar?

Och nu kanske ni tror att jag har filosoferat över det här med broar än längre tid, men så är icke fallet. Jag kom att tänka på det idag! När jag fick upp bilden ovan i min filmrulle på telefonen och jag dessutom ska skapa frågeformulär till kvällens quiz på Den Glade Knoden. Där en av frågorna handlar om *trumvirvel* Just det: broar!

Smile at the Obstacle, for it is a Bridge
Medusa

För övrigt finns det broar vi behöver bränna också, men elden från dem lyser väl upp vår fortsatta resa?

Over and out om broar och murar för nu. Vad säger ni? Broar eller murar? Eller både och …

HEJA HEJA ER!
Varma kram från Malin

nytt poddavsnitt 9: Min perfekta kropp S5A9

Säsongsavslutning och dags för sommarlov för fotograf Viktoria Davidsson och the mångsysslare (som man säger på engelska) Malin Lundskog. Viktoria är sjuk och biktar sig och Malin berättar om attityden om att det bara är svaga som blir sjuka.

De drar på sommarlov med tips om beach 2022: gulla med din kropp och acceptera att du är perfekt som du är. Just nu!

Tre tips för dig som vill vara snäll (även) mot dig själv

Tre tips för dig som vill vara snäll mot dig själv, för i ärlighetens namn: Hand upp alla som glömmer av sig själva ibland. Eller ofta?

tips för dig som vill vara snäll, Malin Lundskog, självkärlek, himmel — jag slänger upp två händer pga glömsk …

Vi mår bra av självkärlek

innan jag går in på de tre tipsen för självkärlek är det väl på sin plats att jag skriver om varför vi mår bra av att vara snälla mot oss själva. Och då menar jag inte att vi ska vara snälla mot oss själva istället för mot andra. Utan också!

När vi respekterar och accepterar oss själva, gör vi snälla saker mot oss själva och vet ni vad?! Det är inte bara vårt eget lugn, vår energi, vår sömn, vår livsglädje som får sig en skjuts av det. När vi gör snälla saker mot oss själva gör vi också snälla saker mot andra. Är snälla mot andra! Kärlek och snällhet är generöst.

Kan man vara för snäll?

Det är ju rätt fiffigt ändå, eller hur? Jag vet att jag har skrivit om det här förut och jag lovar att jag kommer att skriva om det igen. Jag tror nämligen inte att vi kan vara för snälla. Varken mot oss själva eller mot andra. Eller varandra. Är inte det en missuppfattning att man kan vara för snäll? När vi är för snälla är vi väl egentligen inte snälla? I alla fall inte mot oss själva, för det är väl så det oftast brukar vara när man är för snäll? Att man slår knut på sig själv för att behaga någon annan och i slutändan blir bitter för att man inte får ett skit tillbaka.

Nej, det där är inte snällt. Det är att inte ha respekt för sig själv. Eller vara ärlig mot den man är så kallat snäll mot. Förväntar vi oss gentjänster för att vi är snälla, är vi verkligen snälla då? Naaah …

En sak till: när vi är kärleksfulla mot oss själva kommer alla borde och måste som tynger oss att bli bortglömda. Vi blir fria och gör utan större mankemang sådant vi mår bra av eftersom vi bryr oss om oss. Sa ju fiffigt!

Då så, tipsen:

Tre tips för dig som vill vara snäll

Eftersom jag räckte upp två händer här ovanför har jag kommit på att jag när jag har som mest omkring mig i livet behöver jag avsätta tid i kalendern för självkärlek. Det är så himla betydelsefullt för humöret, energin, stressnivån, matsmältningen, glädjen och sömnen att jag kommer ihåg mig själv. Inte istället för andra. Utan också!

De här små tipsen har så stor effekt. Jag märker så tydligt när jag glömmer bort mig själv. När jag inte gör de där små sakerna för att visa mig själv kärlek och respekt. Ta hand om mig.

Och när livet är som körigast kanske jag inbillar mig att jag inte har tid att vara snäll mot mig själv. Inte hinner meditera, säga jag älskar dig eller röra på kroppen. Eller såhär: jag kanske gör något av det där, men inte med kärlek i åtanke. Jag rör på kroppen utan att känna njutet (har ju hundar som ska ut, så visst kommer jag ut i rörelse), jag skriver kanske ned några ord om vad jag uppskattar med mig själv, men … kanske kopierar gårdagens uppskattalista utan att känna in vad orden betyder. Det kan till och med hända att jag tar ett kallt bad bara för att … utan att uppleva det gottiga. Tror att ni fattar vad jag menar?

Sno gärna listan ovan, skriv ut eller sätt som en påminnelse i telefonen. Du som vill läsa mer och utförligare om vad jag gör för att vara schysst mot mig själv hittar inlägg om det här: Sju tips för ökad självkärlek och här om därför mediterar jag. Ett hett tips är att lyssna på podden Min perfekta kropp, podden om självkärlek för dummies. Vill du slinka iväg direkt till podden hittar du den här

Vad säger ni, tror ni att så här enkla saker som mina tre tips för dig som vill vara snäll gör skillnad?

Berätta och dela gärna med er av egna tips. Vi kan ju inte vara för snälla mot varandra, eller hur?!
KRAM O HEJ!
Malin

HEJA-ropet skalla, självkärlek åt alla!

HEJA-ropet är mitt nyhetsbrev för er som vill få inspiration och pepp kring självkärlek och livsglädje, veta mer om mitt författarskap och skrivande liv och som dessutom vill läsa min dagbok. Ja, det är ungefär som här på bloggen, men du slipper leta upp innehållet. OCH!!! Har jag erbjudanden är det ni som öppnar upp er mailbox för mig som får veta allt innan alla andra.

Klart jag vill ha HEJA-ropet!

(klicka på knappen ovan så säger det typ swish och ni finns med på VIP-listan.)

Min dagbok?

Men va? tänker ni kanske nu. Dagbok? Är hon inte klok?! Men … Ja. Dagbok! Inte så att jag kommer att avslöja allt allt allt där, utan det handlar mer om att bjuda på mig och mitt liv. Typ Real Life Malin Lundskog, fast utan alla snaskiga detaljer. Aja, ni fattar.

Dagboken är en ny kategori här på bloggen och har inte landat här för min skull. Utan för er. Eller förresten: vår! Jag vet att ni är många som vill veta mer om mitt liv här på Knippla, den lilla ön i södra Bohuslän och om att jag hux flux driver krog på den lilla ön. Det delar jag så gärna med mig av.

Den Glade Knoden, restaurang, knippla, Bohuslän — krogen Den Glade Knoden

Jag tror också att vi är många som har giftasvuxna barn utan att vi fattar hur i hela världen det gick till. Sånt vill jag skriva om, eftersom min ene son gifter sig till sommaren. Jag tror också att vi kan samlas kring det faktum att vi sover dåligt på grund klimakterium och/eller stress. Vad kan man göra åt det? Vad gör jag? Vad gör ni?

fiskmås, västkusten, Knippla, flyga, havet, Malin Lundskog — Take off för måsar, bloggar och nyhetsbrev …

I dagboken skriver jag också om havet och om att skåla i champagne, om att vara gift med sin bästis storebror i tjugoåtta år and counting, om att bada, springa, cykla, sticka, om att skaffa progressiva glasögon och om att längta efter sina barn. Och om att älska att vara själv. Om hundar. Om .. ja, jag sa ju det: livet! Och det kommer även ni som vill läsa HEJA-ropet att få ta del av. Förstås!

Självkärlek och livsglädje

Ni som har hängt med mig i några eller till och med flera år (alltså, fattar ni hur glad jag är över att ni är här?) känner förmodligen mig som Malin, hon som jobbar med hälsa. Det stämmer fortfarande, men det enda som är beständigt är förändring och jag förändras jag också. Min inställning till hälsa förändras och nu tyckte jag själv att den förändringen är så stor att jag vill berätta för er att jag visserligen tränar fortfarande, men jag levererar inga färdigkomponerade träningspass. Jag diskuterar hellre hur vi gör för att älska oss själva vilken (positiv!) effekt det har på vår träning. Och oj oj oj vad jag vill prata (eller skriva) med er om livsglädje. Den gör susen för hälsan. Och livet. Och oss själva. Och andra. Och … alla!

HEJA-ropet, Malin Lundskog, glädje — det är hälsosamt att ta glädjen på allvar …

Skrivandet

Skrivandet var det ja. Det som just nu (maj 2022) tar (får! ger!) en hel del tid och energi. Jag kuskar runt med min roman Mariannes mirakel och har snart nyheter om den, samtidigt som jag redigerar uppföljaren. O H M Y G O D ! Vilket jobb. Kul. Och jobbigt. Och kul. Och jobbigt … Och kul!

HEJA-ropet och bloggen

Ja, HEJA-ropet och bloggen innehåller ju samma ämnesområden, men är olika. Båda får sig en nystart i detta nu och vill ni få nyheter, VIP-info och erbjudanden rätt in i mailen, så hoppas jag att ni klickar på knappen nedan och fyller i det där man ska fylla i. Så ses vi där. Och här?