Malin Lundskog

författarskap och livsglädje

Hållbar hälsa

hösten kom med hummer, hälta och härliga bad

Hösten kom med hummer, hälta och härliga bad. Ja, ni minns väl att jag laddade för hummerpremiär förra veckan? I måndags var det dags!

hösten kom med hummer, Knippla, hummerburar, Lundskog
båten och Claes laddade för hummerpremiär!
hösten kom med hummer, hummerpremiär, västkusten, Lundskog, Knippla
Och tänk, vi fick till och med med oss vår äldste son, Albin.
Kl 07.00 i måndags slängde vi i ett gäng kupor.

Några dagar senare gav vi oss ut på morgonkvisten för att vittja burarna.

hösten kom med hummer, utsikt, västkusten, Knippla
… och då är det ännu vackrare i verkligheten
hösten kom med hummer, hummerfiske, västkusten, Knippla,
Ser ni de kulörta kulorna? Det kryllar av dem!
Och de visar alltså vägen till hummern. Eller i alla fall till hummertinan …
Hösten kom med hummer, Malin Lundskog, Knippla
Om vi har fått hummer? Jepp! Men jag har bara fått köra hem dem på min ascoola flakmoppe. Claes tog dem på grabbkväll och där tog de slut. TUR att vi snart ska ut o kolla läget i burarna igen ..
PS. Ser ni namnskylten på moppen? Snajsig va?!

Jo, den här kärringen har fått gubbvad!

Ni kan kalla mig klantig eller vad ni vill. Själv tycker jag mest synd om mig. Jag har nämligen sprungit och skaffat mig gubbvad. Jag har inte alltid varit så noga med uppvärmningen. Har liksom inte behövt det. Men sedan några år tillbaka är det, särksilt när jag ska springa här på ön. För här är det gott om backar. Dessutom blir ju kroppen äldre och jag känner ju att jag inte kan skutta iväg som jag gjorde för tio år sedan. Kroppen behöver lite mer tid på sig för att komma igång.

Men vad fan! Ändå fick jag världen sträckning (eller bristning) i vaden när jag sprang senast. Aj! Och oj. Har fått flytta in på gymmet och sitter där och cyklar länge, innan jag tränar. Å andra sidan, ni vet det där med inget ont som och så vidare. Det är inte så himla tråkigt där inne, som jag tror när jag tänker på gymmet. Det är bara det att det är så himla mycket goare utomhus. I friska luften. Ja, det tycker jag alltså. Någon som tycker något annat? Ge mig gärna all pepp för att det är gott där innan också.

gubbvad, Malin Lundskog, gym
jaha, här står hon alltså, kärringen med gubbvad.

Just det, ordet gubbvad kommer från att det är väldigt (väldigt!) mycket vanligare att gubbar, även unga män, skaffar sig en bristning eller rejäl sträckning i vaden och det är därför skadan kallas gubbvad. Jag är hur som helst tacksam över att jag drog på mig det här nu, när jag har ett tålamod som är ganska vältränat och inte kommer att hetsa igång löpträningen för snabbt igen. Bare with med …

Och snart är det dags för kalla bad

… Men än så länge håller vattnet sig över tio grader. Det enda som säger att det är höst på riktigt är att badtrapporna försvinner en efter en. Som den här på bilden nedanför till exempel, som jag tog säsongens sista bad från i torsdags. Men vi har (minst) två trappor kvar här på Knippla och även om jag älskar att hoppa direkt från klipporna så är badtrappor en trygghet när vattnet och luften är kallare. Man vill ju veta att man kommer upp, eller hur?

badjävel, Knippla, västkusten, kalla bad

Over and out för den här veckan. Vi ses snart igen hoppas jag. Det här är fjärde gången jag skriver ett söndagsinlägg om veckans gott & blandat. Vill ni läsa de tidigare gör ni det här: Veckans gott och blandat i början av september, där jag länkar till dem allihop.

Nu är det dags för söndagsmiddag med krabba och sen en stunds redigering av uppföljaren till Mariannes mirakel. Hoppas att ni har haft en fin vecka allihop.

varma kramar Malin Lundskog

hösten kom, kalla bad, Malin Lundskog, Knippla

Det här gör jag när jag tappar tråden

Det här gör jag när jag tappar tråden och det funkar lika bra oavsett om det handlar om författarskap, träning, bortglömda stickprojekt eller helt andra saker:

Jag backar tillbaka

Har jag kommit av mig i ett manus eller något annat jag skriver läser jag igenom de senaste raderna jag skrev. Kanske gör någon liten redigering för att komma in i texten igen och fortsätter sedan framåt.

det här gör jag när jag tappar tråden, Malin Lundskog, författare

Handlar avbrottet om träning backar jag tillbaka till en lägre nivå än jag var innan jag pausade träningen. Jag springer långsammare, kortare distanser och inte så ofta som jag gjorde innan tråden tappades.

Och bara för att ta ett exempel till som visar att backa tillbaka-tipset funkar i många sammanhang. Som när det gäller stickning till exempel. Jag kan tröttna på att sticka en tröja och börjar istället sticka strumpor. När strumporna är färdiga och jag känner suget efter att dra igång tröjsticket igen har jag ingen aning om vad jag höll på med. Gissa vad jag gör då? Just det, jag backar tillbaka. Går igenom mönstret. Det händer till och med att jag repar upp något eller några varv, för att se exakt var jag är. Och sen stickar jag på.

Jag underlättar för mig själv med ledtrådar och nudging

Det är lätt att tro att det är svårt när man har talat tråden och hamnar ur spår. Därför tycker jag att det funkar finemang att lura mig själv med ledtrådar och nudging (som jag har skrivit om förut i det här inlägget). Så här gör jag då:

Jag läser igenom slutet på texten jag har tappat tråden till och skriver ner det första som jag kommer att tänka på när jag läser. Känslan jag får, riktningar att välja, något om karaktärerna och/eller miljöerna. Stödord som jag sedan använder mig av när jag fortsätter att skriva. Komma in i känslan, ni vet.

det här gör jag när jag tappar tråden, nudging, Malin Lundskog, träningskläder
underlättar för mig själv genom att packa ner träningskläder i god tid, så att jag inte glömmer dem …

Det här går att översätta till både träning och stickning, eftersom det är två områden som ligger mig varmt om hjärtat. Ni kanske har andra grejer ni tappar trådar inom? Testa nudging på dem! För nudging är precis vad jag gör för att underlätta comeback där. Jag lägger fram träningskläderna. Jag förbereder mellanmål, så att jag vet att jag har energi. Ibland ställer jag in påminnelser i telefonen. Eller bestämmer med någon annan att vi ska träna tillsammans. Allt för att underlätta för mig själv. Så att jag in princip inte kan undvika att träna. Är ni med?

Stick-nudging då? Jo, jag laddar med mönster och garn. Ser till att det ligger framme. Talar om för min man att idag ska jag minsann sticka, så inte han lurar ut mig på makrillfiske eller något sådant. Och jag planerar inte in något annat som skulle kunna göra att jag prioriterar bort stickningen.

Jag reflekterar över hur det kändes då, när jag var igång

Ibland när jag har ramlat av banan och tappat tråden skriver jag ner allt jag kommer på om hur det kändes då, när jag var på banan. Jag skriver och känner och reflekterar och hittar tillbaka till den där goa känslan jag hade då. När tråden inte var tappad.

En bra plats för reflektion. Ser ni reflektionen av molnen i vattnet, förresten?

Reflektionen får mig att fokusera på varför jag skriver, tränar eller stickar. Eller vad det nu är jag har tappat tråden inom. Med siktet och känslan inställt på det härliga med att skriva. Och träna. Eller sticka. Då släpper jag tankarna på att det är så himla jobbigt att komma tillbaka efter ett uppehåll. Då är jag liksom redan tillbaka.

Det här gör jag när jag tappar tråden

  • Jag backar tillbaka
  • och jag underlättar för mig själv
  • dessutom reflekterar jag

Inga svåra grejer det här, eller hur? Ibland funkar första punkten bäst, ibland någon av de andra och ibland alla på en och samma gång. Men funkar, det gör de!

Tappar trådar gör vi allihop ibland och att acceptera det kanske egentligen borde ligga med som ett tips, men nu fick ni det här på sluttampen i alla fall. Gott så? Och ni kommer väl ihåg att bästa grejen för att komma tillbaka, bästa grejen för att ens börja till och med, är att göra. Kör och gör som jag har skrivit om här förut!

Ja, det här gör jag när jag tappar tråden. Vad gör ni? Dela gärna med er av era bästa tips. Det här var mina just nu.

Ses snart! Tills dess: HEJA HEJA er och varma kramar från mig
Malin Lundskog

Bokmässa, burar och barndomsvänner

Bokmässa, burar och barndomsvänner. Alltså, wowowow vilken vecka jag drämmer till med såhär i slutet av september. Varje ord i rubriken kräver ett (minst ett) eget blogginlägg, men jag börjar här och återkommer med dem senare. Okej?

Bokmässa

Jag har varit på en hel del bokmässor här i Göteborg, men jag har aldrig någonsin haft så roligt som jag har haft i år. Det är inte säkert att det beror på att mässan har blivit bättre. Det är helt enkelt jag som har blivit bättre … På att vara bokmässedeltagare och -besökare. Gett mässan och livet omkring den en ärlig chans. Gått in för att göra det som passar mig, träffat de jag vill träffa, gått på de seminarier och monter-samtal som jag har velat gå på. Sett det som en stjärnvinst att stöta på mängder med andra underbara utan att det var planerat.

bokmässa, burar och barndomsvänner, Malin Lundskog, bokmässan 2022, författare, Mariannes mirakel, manuslejonet
Linda, manusutvecklare, och jag. Framför en julgran? Jo, de körde workshop i jul-feelgood så det är inte så konstigt som det ser ut 🙂

Och njutit av att bli intervjuad av Linda, som lektörsläste och utvecklade manuset som sedan blev Mariannes mirakel. Dessutom har det som vanligt varit så himla kul att träffa Cilla, min poddpartner i podden Skriverier med Malin och Cilla, ni vet. Det kommer ni att få höra mer om i poddens trettionionde avsnitt som kommer ut på fredag (30/9 2022)

Barndomsvänner

En av mina allra, allra bästa vänner har jag känt i sådär ungefär fyrtionio år. Fyrtionio?! Jag vet inte om vi har hittat på det här, eller om det är sant, men vi tror båda två att vår vänskap började när hon knackade på hemma i vårt radhus och sa:

Hej, kommer flickan ut?

Visst är det gulligt? Även om jag skulle vilja säga att vi sedan den dagen har varit oskiljaktiga, så är det inte rikigt så det har sett ut. Herregud, det är ju ingen TV-serie eller Feelgood-roman vi lever i, he he. Vi har haft andra bästisar, tröttnat på varandra och till och med svikit varandra mellan varven, men på något sätt hittar vi alltid tillbaka. Och det är fint.

utsikt, Hönö, promenad
Den här utsikten alltså. Wow?

Häromdagen sågs vi. Tog en promenad med mina hundar ute på klipporna på Hönö, som ligger tre öar bort från Knippla. Jamen, ni vet. En promenad som man önskar aldrig ska ta slut. Som inte går ut på något annat än att umgås. Prata. Prata av sig.

Vi promenerade på en bit av Skärgårdsleden som jag har berättat om förut. Hur fint?

Inte för att vi hann prata färdigt, men vi hann att prata. Om barn, föräldrar, jobb och oss själva. Om hur skönt det är att gråta. Bland annat. Någon mer som känner igen sig i att tro att hon inte hinner umgås, men aldrig någonsin ångrar stunderna hon gör det? Jag räcker upp handen i alla fall. Och då har jag skrivit en bok om vikten av att umgås, för att må bra …

Boken heter GLAD FRi STARK och den hittar ni här.

Burarna är laddade

bokmässa, burar och barndomsvänner, hummerfiske, hummer, hummertinor, Knippla, västkusten,
hamnen är full av hummertinor.
hummerfiske, hummerburar, hummertinor, hummer, fiske, Knippla, västkusten
Vår kompis Gerhard har hjälpt oss att få ihop linorna till burarna.

Ja, det där med burar. Det är hummerburarna jag pratar om. Eller kupor som de säger här på ön. Hummerkupor. Imorgon kl 07.00 ska de i och min man har slitit hela dagen med att få ordning på alla linor, välen, bojar och annat. Det är verkligen speciellt att traska runt i hamnen och se alla burar stå redo. För tre år sedan hade jag ingen aning om att jag skulle tycka att det här med hummerfiske var så roligt. Och viktigt. Ja, vi får väl se om det är lika roligt och känns lika viktigt imorgon bitti, när vinden ska friska i och regnet ösa ner. Men kontentan ändå: man ska aldrig säga aldrig? Och skitfiske på oss allihop!

bokmässa, burar och barndomsvänner, askeladden, Knippla, hummer, fiske, hummerfiske
lastat och klar för avgång i ottan

På återseende snart, snart. Med mer om bokmässan, hummerfisket och säkert en del om barndoms- och andra vänner också!

Stor kram
Malin Lundskog

Därför slutade jag med pausjumpa

Därför slutade jag med pausjumpa, vad är det för en crazy rubrik? Jag som hävdar att rörelse under dagen är så in i hoppsan bra för både kropp och knopp och själ?

… och allt är ljudbokens fel!

Jo, ser ni: allt är ljudbokens fel! Min egen ljudbok alltså. Det är nämligen så att jag i och med att min roman Mariannes mirakel släpptes i ljudformat insåg att min berättelse inte är min. Den är er. Ni som lyssnar. Karaktärernas egenheter och egenskaper är inte mina att tolka längre. De är era att ta in. Välja om ni tycker om eller inte.

Mariannes mirakel, ljudbok, Malin Lundskog
Mariannes mirakel som ljudbok

Jag spelade mina karaktärer

För det var nämligen så att jag under en rätt lång period körde jag pausgymnastik varje torsdag på Instagram i en livesändning då jag spelade mina karaktärer. Och jag hade så roligt! Det hade de av er som var med också. Här ser ni till exempel när jag lekte Caroline, en av de två systrarna i berättelsen:

Livesänd pausjumpa med Caroline, en av karaktärerna i Mariannes mirakel

  • Därför slutade jag med pausjumpa, Malin Lundskog, författare
  • Därför slutade jag med pausjumpa, Mariannes mirakel, Malin Lundskog, Instagram
    hej och hå?

Men när jag hörde min berättelse läsas upp av någon annan, i det här fallet duktiga inläsaren (eller är det uppläsaren?) Lisa Ahnlund, så upptäckte jag att det inte är min berättelse längre. Lisa och hennes fina röst har tolkat den på sitt sätt. Ja, så som vi gör när vi läser. Och lyssnar. Så som vi väl ska göra? Det är ju det som gör allt så spännande. Och läskigt att vara författare kan jag informera om.

För även om vissa älskar mina karaktärer och är fascinerade av berättelsen så faller den inte alla i smaken. Och vissa av de som tycker om den faller för den ena karaktären, andra hittar humorn i berättelsen och ytterligare några fokuserar på relationen mellan systrarna i min roman. Smaken är som baken och så vidare, eller hur?

Min berättelse är er

När den insikten ramlade ned i magen på mig insåg jag att jag inte kan fortsätta att pådyvla er min tolkning av karaktärerna. Därför slutade jag pausjumpa på grund av min egen ljudbok. Min berättelse är er.

Förresten: egentligen har jag inte direkt slutat med pausjumpa. Inte för egen del i alla fall. Den har jag nämligen aldrig börjat med, he he. Jag får in rörelsen ändå tycker jag och sitter inte så lång stund i sträck utan att resa på mig för att ta en kisspaus, hämta kaffe, gosa med hundarna eller gå och bada.

bada, västkusten, springerspaniels, Malin Lundskog
istället för pausjumpa vid skrivbordet: hundar och bad!

tomater, träning och tacksamhet i mitten av september

Tomater, träning och tacksamhet har livet bjudit på den här veckan. Tidernas andra ”veckans gott & blandat” är här, med mina highlights från veckan.

Tomater i stora lass från Kerstin på Knippla

Ska vi börja med tomaterna? Någonstans ska vi ju börja och wow wow wow för Knippla-odlade tomater! Jag odlar inte själv i år (hade fullt upp med att driva krog och lansera Mariannes mirakel när sådden begav sig), men det gör Kerstin här på ön. Och som hon odlar! Som tomaterna växer! De är både hur vackra och hur goda som helst.

tomater, träning och tacksamhet, Knippla, bifftomater, tomater, Malin Lundskog, blogg
kolla in den leende tomaten!

Det här är inte, har aldrig varit och kommer eventuellt aldrig att bli en matblogg, men jag har en del spännande grejer vi ska testa med Kerstins tomater. Ikväll blir det stekta gröna till exempel. Vi har semitorkat småtomater, för att frysa in. Och så ska vi sylta och göra marmelad. Dessutom ska vi testa att göra tomatpulver och just nu står focaccia med småtomater och örter i ugnen. Luktar galet gott! Vill ni veta vad vi gör med tomaterna? I så fall återkommer jag om det.

Varför jag skrev ”eventuellt aldrig” här ovan? Jo, för att man ska aldrig säga aldrig.

Träning och att aldrig säga aldrig …

För några år sedan sa jag ”ALDRIG MER!” om att leda gruppträning. Men visst är det tur att man kan ändra sig? Jag kör ju på med utomhusträning här på Knippla, som jag berättade om i första veckans gott & blandat. I måndags återuppstod även träningen för hyresgästerna på Pedagogen Park, för första gången på några år (pandemin ni vet …). Så kul! Tacksam som sjutton för frågan och ser verkligen fram emot måndagarnas lunchträning.

Tacksamhet över mammografi

Jag är tacksam över en himla massa (har ju tränat upp min tacksamhetsförmåga under många år nu) och det jag vill berätta här och nu är min tacksamhet över mammografi-möjligheterna vi har. Är det inte fantastiskt ändå? Vi får gå på undersökning och behöver inte ens själva komma ihåg att boka tid för det utan bli kallade. Det och cytologprov. Jag tvekar inte en millisekund på om jag ska gå eller inte. Jag går. Tacksam så att jag ibland när jag tänker på det börjar gråta.

tacksamhet, mammografi
Med nyklämda bröst, tacksam som tusan!

Västliga vindar och trädgårdsdekoration

Vi går längs med vattnet, mina hundar och jag. Varje dag. I veckan har det blåst västliga vindar och då kan vi hitta både det ena och det andra som kommer inblåsandes med havet. Det ena tar vi med oss slänger (fatta hur mycket skräp från både när och fjärran!!!) och det andra kånkar jag hem och gör trädgårdsdekorationer av. Häromdagen hittade jag en av de här och fortsatte färgkoordinera ute i trädgården. Tacksam över skräp? Ja. Faktiskt.

vägen, västkusten, boj, plocka skräp, Knippla, Malin Lundskog
bojen som inte hänger på spaljén hittade jag. För tung för att hängas upp,
men gav mig en dos gratis träning att bära hem …

Tomater, träning och tacksamhet

Apropå färgkoordination. Vilken orange vecka det har varit? Med tomater, välen och mammografi-skyltar som matchar. Tur att Jackson hade sin orange sele på sig igår eftermiddag när vi var ute och gick. Och lekte. Och badade. Ja, så att veckans färgtema följdes. För om det är något jag är tacksam över den här veckan (också) så är det de här två.

Sicka killar alltså! För det mesta, he he. Ni ska få höra mer om lövjagande hundar och trasiga grindar. Men inte nu. Nu får ni hålla till godo med ett foto från vår lördagseftermiddag.

tomater, träning och tacksamhet, springer spaniels, västkusten, bada, Knippla
Brorsan och Jackson, våra Bruce-brothers …

Over and out och ett gott slut på den här veckan. Vi ses nästa hoppas jag.

Tills dess: stora varma kramar och högljudda hejarop från mig till er!
Malin Lundskog

PS. Ni har väl inte missat att vi är igång med podden Skriverier med Malin och Cilla igen?

Veckans gott och blandat i början av september

Veckans gott och blandat är en ny kategori här på bloggen. Jamen, varför inte tänker jag. Om inte annat för min egen skull. Som en dagbok i veckoformat, typ. Kort format. När jag skriver det här är det söndagen den elfte september. Valdag i Sverige. Träningsdag. Och, har det visat sig, en perfekt dag för makrillfiske.

Psst. Längst ned i det här inlägget länkar jag till gottochblandat-inläggen jag skriver framöver, för er som vill hänga med på dem.

Min första veckans gott och blandat

Den här veckan har jag äntligen varit på humör för träning och inte bara motion. Det var ett tag sedan sist och har massa anledningar, som bränder, bröllop och värmebölja till exempel. För dig som vill läsa mer om träning och motion har jag en uppsjö inlägg här.

veckans gott och blandat, träning
i måndags körde jag ett köttapå-pass på Knipplas finfina utegym

När vi ändå pratar träning, så drog vi äntligen igång träningen i parken här på ön igen, efter uppehåll på grund av bränder, bröllop (känner ni igen?) och dessutom resa till Fårö (återkommer om den). Varje söndag kl 10, förutom när vi inte kör då he he, peppar jag öbor och andra härliga människor. Som idag.

veckans gott och blandat, träning, Knippla, Malin Lundskog
Och ibland är vi tjugofem, ibland fem. Oavsett är vi alltid goa och glada!

Dessutom har jag sprungit med hundarna, men min lille galna Jackson lägger fälleben på mig mest hela tiden, så vi får se hur det kommer att gå med fortsatt springa med hund-löpning … I padelhallen på Hönö däremot är hundarna inte med. Dit drog jag i fredags och spelade lunchpadel. Herregud, så roligt.

Och roligast av allt är nog ändå att jag har varit så tillfreds under veckorna utan träning. Njutit av livet minst lika mycket som den här veckan och låtit mig själv vara i fred. Ni ska veta att det inte alltid har varit så … Men no more dåligt samvete, som Viktoria och jag har pratat massor om i vår podd Min perfekta kropp (den återkommer snart, i något ny tappning. Tror vi …).

Poddar och dåliga samveten

Apropå poddar: i veckan spelade vi ääääääntligen in vårt trettiosjätteavsnitt, Cilla och jag. Av podden Skriverier med Malin och Cilla och ja. Det avsnittet blir en resa. Släpps fredagen den 16 september. Så här glada var vi över att äntligen ses, även om vi sågs online:

Veckans Gott och blandat, podd, Skriverier med Malin och Cilla, författare
Ser ni hur stolt hon ser ut, Cilla? Med all rätt! Hon berättar här om att hennes andra spänningsroman är klar!

Apropå avskaffande av det dåliga samvetet: i torsdags coachade jag de fenomenala kvinnorna i mitt medlemsprogram GLAD FRi STARK. Där pratar vi också mycket om dåligt samvete. Om att vi belastar oss med måsten och borden som kanske inte alls är måste. Eller borde. Gruppträffarna i GLAD FRi STARK är på riktigt en av mina favoritstunder varje vecka. Vissa veckor är det extra favorit-aktigt. Som den här veckan.

glad fri stark, hälsa, Malin Lundskog, författare
tacksam för gemenskapen med kvinnorna på andra sidan skärmen

Redigering, redigering, redigering

Som jag redigerar. Varenda dag. Massor. Det säger förmodligen en hel del om hur kasst mitt manus var från början, när jag nu behöver lägga sanslöst mycket tid på det här. Men vet ni: det är så himla kul! Nästa vecka ska jag bli klar. Med den här redigeringsrundan alltså. Det lär bli fler …

veckans gott och blandat, Malin Lundskog, författare, redigering
Morgon, middag, kväll, inne, ute och på färjan. Jag redigerar överallt! Hela tiden.

Jag är företagare också ja

Jomenvisst, jag är företagare. Jag skriver, tränar och coachar i mitt bolag. Och jag driver (drev? Kommer att driva?) restaurang. Som företagare. I onsdags var jag på nätverksfruksot med Öckerö Företagarförening och Öckerö besöksnäring. Vet ni jag var riktigt nervös för att gå (även om jag cyklade) dit. Eftersom det här var första mötet efter sommaren, kunde jag redan på förhand räkna ut att alla skulle ställa frågor om Den Glade Knoden. Om branden. Om Knippla. Det gjorde de. Och jag berättade det lilla jag vet. Men det som sig mig och som också är anledningen till att jag tar med det mötet i den veckodagboken är att alla som frågar låter sorgsna. Men vi som driver (drev? Kommer att driva?) Knoden, vi har sörjt klart. Nu blickar vi framåt.

transport av cykel under tranportcyklingen till Öckerö Företagarförenings nätverksfruksot.

Födelsdagsbrunchen och -minigolfen

Vår yngste son, av två, fyllde år i går. Tjugofyra. Honom firade vi med sviiiiingo brunch på Lavette, inne i Göteborg. Kanske testade vi en del drinkar där också, men det är väl inget man skriver om på en blogg? Att man dricker drinkar mitt på ljusan dag, menar jag. Hur som helst: Gå dit!

brunch, Göteborg, födelsedag
Inte bara gott, utan väldans trevlig personal på Lavette också. Nästan som hos oss på Knoden, he he

Mätta och belåtna tog vi oss till Allén minigolfbana. Visst är det kul med minigolf? Särskilt när man inte hamnar sist … Och särskilt när de gör en bana fylld med referenser till Kal, Ada, bokmässan och Kurt Olsson. Bland annat.

Veckans gott och blandat, minigolf, kosksräck, Göteborg
kommer ni ihåg koskräcksfrågan?

Och livet på ön, med hundar, man och hela havet

Jamen, det är väl klart att jag har hängt på ön. Det är ju det jag gör. Nästan jämt. Det här har vi gjort den här veckan:

veckans gott och blandat, Knippla, västkusten, utsikt
här stod jag och kände den där första småkyliga, friska, klara, underbara hösten i vinden.
  • veckans gott och blandat, springer spaniel, Knippla
    Jackson, som aldrig slutar bada
  • Veckans gott och blandat, Knippla, utsikt
    lyxiga utsikten i morse
  • fiska makrill, Malin Lundskog, Knippla
    först röstade vi, sen fiskade vi makrill

Nu är jag mätt och belåten (igen), efter en middag på stekt , egenfångad makrill. Och valvakan har bara börjat.

Veckans gott och blandat är slut

Även om mitt liv kan verka spretigt så ser jag en röd tråd och den handlar om hav, kreativitet och livsnjuteri, oavsett om det är jobb eller fritid. När jag skriver det här inser jag hur oändligt mycket man gör under vecka. Inte konstigt att man är trött mellan varven? Hur det går med valvakandet återstår att se, men man undrar ju: hur ska vi ha det i Sverige egentligen?

Ses snart igen?
Tills dess: heja heja och varma kramar

Malin Lundskog

Här hittar ni fler inlägg om veckan som varit:

9. Väldigt vackert, vader som läker och vaccin
8. Kvinnohistorier, Qatar och cool belysning
7. Cirkus i huset, Claes kalas och champagnens dag
6. Hösttecken, hundar och hopp om framtiden
5. Mindfulness, manus och mysiga tröjor
4. Hösten kom med hummer hälta och härliga bad
3. Bokmässa, burar och barndomsvänner
2. Tomater, träning och tacksamhet

En hemsida från Everday