Löpsedeln

Jag slutar när vi är som bäst allihop

Jag slutar när vi är som bäst, både medlemmarna i mitt onlineprogram GLAD FRi STARK och jag. Hur jag nu kan veta det förresten? Men även om vi inte är bäst, så är vi ju bäst just för stunden och jag vet att kvinnorna som har hängt med mig i flera år nu är väldigt redo att att sköta sig själva. Och jag är redo att öppna nya dörrar i livet. Eller kanske snarare ha tid med några redan öppnade som jag vill utforska mer. Vad finns bakom dörren till mitt författarskap till exempel? Och dörren som det står skribent på, den har jag än så länge bara hittat nyckeln till. Inte öppnat …

Jag stänger dörren till GLAD FRi STARK som under flera år har varit min stolthet. Som en trygg hamn för samtal om allt där dömande inte existerar. Och jag slutar när vi är som bäst. Eller jag slutade, för vi hade avslutning för en vecka sedan. Idag är första torsdagen på jag vet inte hur många år som jag inte träffar kloka, nyfikna, starka kvinnor som inser att de är värda all kärlek och utveckling i världen.Och det är precis som det ska med första gånger, avslut och nya börjor: läskigt pirrigt, vemodigt och alldeles … alldeles underbart!

jag slutar när vi är som bäst, Malin Lundskog, författare, Glad Fri Stark, hälsa, online, Knippla — huuuuuur fina?

”Jag är vansinnigt klok”

För en vecka sedan drack vi champagne och jag fick de här fina blommorna. För en vecka sedan uttryckte en av medlemmarna att hon ville ha en t-shirt som det står ”vansinnigt klok!” på. En av de andra sa att hon har lärt känna sig själv genom oss andra. Och någon sa att hon nu kände sig trygg tacksam och jävlig glad. Inte konstigt att jag fällde en tår då, eller hur?

jag slutar när vi är som bäst, glad fri stark, Malin Lundskog, författare — vad säger ni om tishan?

En av de stora fördelarna med att leva nu är att det faktiskt står oss fritt att välja. Och välja om. Att testa nya vägar, öppna nya dörrar och stänga gamla. Kanske visar det här sig vara rena rama galenskapen, men som med allt annat vi gör i livet, så är jag säker på att jag kommer att lära mig något i alla fall. Och är det något jag aldrig vill sluta göra (såvitt jag vet just nu) så är det att lära nytt. Att utvecklas och utforska. Vad säger ni, är vi färdiga med vår utveckling någon gång?

Och en parentes apropå nyfikenhet och lära nytt: jag har hittat in på TikTok. Ni som är där är självklart mer än varmt välkomna att följa mig där. Min plan just nu är att där är det enbart författarskapet som gäller. Och en del ö-liv på det …

Ses snart igen, tills dess:
varma kramar Malin Lundskog

PS. min bok GLAD FRi STARK finns fortfarande kvar, den hittar du mer om här.

NaNoWriMo 2022 eller skam den som ger sig?

NaNoWriMo 2022 börjar *trumvirvel* idag och gissa vem som är med? Kanske värt en trumvirvel igen, även om årets skriv-utmaning bara har börjat. Men jag är med! Och jag har skrivit fler än tvåtusen ord på min tredje roman. Bra start ändå, eller vad säger ni?

NaNoWriMo 2022, författare, Malin Lundskog, Bohuslän, västkusten, Göteborg, roman — dagens ordskörd: tvåtusenåttiofem stycken

Förra året försökte jag inte ens, året dessförinnan satte jag egna regler som ni kan läsa om i NaNoWriMo och misstagen jag gör om och om igen. För övrigt gick jag inte i mål då heller. I år …. I år kör jag visserligen också egna regler och vill köra minst fyra pomodoro-omgångar à tjugofem minuter. Idag blev de fyra tjugofemminutarna alltså drygt tvåtusen orden. Men vem räknar, he he.

Undrar ni vad Pomodoro-metoden är? Läs mitt inlägg om den här.

Jag har dessutom gett mig själv finfina förutsättningar att lyckas. Jag har förberett mig genom att påbörja ett nytt romanmanus, så att jag redan är med i matchen. Sedan utgivningen av min första roman, Mariannes mirakel, har jag insett att jag verkligen vill leva ett skrivarliv och just nu har jag en berättelse som jag bara måste (måste kanske inte, men vill) berätta. Och jag har avsatt fyra gånger tjugofem minuter varje dag för mitt skrivande. Ganska så välkrattat för en härlig månad framför tangenterna, eller hur?

nanowrimo 2022. författare, skrivliv, Malin Lundskog — knattrar på …

Även om jag inte går i mål vinner jag

Ni får gärna heja på mig och fråga hur det går, för det är ingen annan än jag som har några förväntningar på mig och mitt skrivande. Eller på att jag ska bli klar. Det finns inget förlag som står och väntar på mitt manus, jag har inte lovat någon annan att få läsa den här berättelsen som jag verkligen (verkligen!) hoppas att den en vacker dag blir en roman. Det är ungefär som med träningen: jag gör det för att jag mår bra av det, det utmanar mig på en nivå som gör att jag utvecklas och lär mig nytt och jag gör det för att det är jävligt kul.

Om jag går i mål med de 50 000 orden som NaNoWriMo, National Novel Writing Month, innebär återstår att se den trettionde november. Hur som helst är jag en vinnare, som redan har skrivit fler ord än jag hade igår och varje ord räknas ju.

PS. Jag vet inte om man kan säga att det här blir min tredje roman, när jag bara har en utgiven. Än så länge. Min tävling, mina regler? Eller skam den som ger sig helt enkelt …

Förresten, är ni med och skriver? Berätta gärna, så kan vi heja på varandra.

Heja dig! Och mig!
Varma kramar Malin Lundskog

Kvinnohistorier, Qatar och cool belysning

Kvinnohistorier som behöver berättas, skrivna som oskriva kvinnohistorier från dåtid till nutid – det där är ungefär vad insamlingsstiftelsen Kvinnohistorier verkar för. Och vet ni vad? I veckan blev jag invald i styrelsen för stiftelsen. Inte konstigt att jag går runt och mallar mig va? Särskilt inte eftersom jag har varit med i en del av arbetet med vad stiftelsen ska ha för inriktning och hur vi ska få ihop allt med filmfonder, event och att sprida kvinnohistorier som behöver berättas.

kvinnohistorier, logga, styrelse, Malin Lundskog

Stiftelsen Kvinnohistorier är nystartad och styrelsen nyvald, men det här är förhoppningsvis något som jag får mängder med anledningar att återkomma till. Jag kommer att ansvara för eventen som går under namnet Kvinnohistorier förenar, för … det är väl just det de gör, historierna? Förenar.

Det känns hur som helst himla kul, eftersom jag vurmar för kvinnors välmående både genom mitt arbete som hälsocoach, podden Mitt perfekta liv och dessutom har ett hopp om att kunna belysa kvinnofrågor i mitt skönlitterära författarskap. (Hoppsan sa! Det där kan har varit första gången jag sa det högt och även om jag hoppas att jag som författare kan underhålla mina läsare, så hoppas jag också att lyfta frågor om sådant vi tror vi ska skämmas för. Som vi inte pratar om och som är tabu. Ja, som inkontinensen i min roman Mariannes mirakel till exempel.)

Veckans Gott&Blandat undrar vad fan Qatar håller på med

Apropå kvinnohistorier: Läste på SVT Nyheter om Damlandslaget som försvann. Alltså, när ska världen bojkotta detta fotbolls-VM? Jag älskar fotboll. Och stora mästerskap. Men visste ni att ett av argumenten Qatar hade med när de ansökte om att få vara värdland för fotbolls-VM var att de lovade att utveckla damfotbollen i landet. Och visst, när landet tilldelas VM bildade de för första gången ett damlandslag. Hurra?

Nej, verkligen inte hurra. Qatar har ingen nationell liga för damfotboll och damlandslaget (?) har inte spelat landskamp sedan 2014. Sådant har jag retat mig som på fan idag. Qatar är sötlakritsen i min gott&blandat-påse, en bit jag tycker man ska tänka till om. Göra om. Få att tänka om? Den gillar jag inte, men den finns där. Varsågoda, ni som vill ha … Det här är en kvinnohistoria vi behöver skriva om.

Cool belysning i Slottsskogen

Jamen, kolla här! Gick en sväng i Slottskogen i veckan, medan jag väntade på att klockan skulle slå bokklubbsdags. Och då gick jag förbi det här. Blev glad. Vad blir ni?

kvinnohistorier, cool belysning, Slottsskogen, Göteborg — Vem vill inte hoppa runt där inne?

Det här är alltså lite av det som har hänt eller jag har känt i veckan. Det har hänt mer. Självklart! Men hur kul är det för er att läsa vecka ut och vecka in om att vi drar ut på sjön för att kolla hummertinorna? Eller att jag tränar, hoppar runt på klipporna med hundarna, badar och skriver. Skriver och skriver och skriver. Just nu på en berättelse som kan bli min tredje roman. Som har gjort att jag idag har googlat på både ’färg, insatsledare, hjälm’ och ’smycken, andra världskriget’. Eller att jag gillar Springsteen och hans nyinspelning av gamla soullåtar?

Den här veckan har jag dessutom stängt en stor och betydelsefull dörr, men den dörren kräver sitt eget blogginlägg. Eller … jag kan säga så mycket som att jag har stängt medlemsprogrammet GLAD FRi STARK. Min stolthet. Vilken blandning ändå? Livet alltså! Gott & blandat.

Kvinnohistorier, Qatar och cool belysning är alltså titeln på mitt söndagsinlägg den här veckan på bloggen. Kom inte på förrän nu att jag glömde ta med det här med vintertid. Eller normaltid, som det ju också är. Vad skönt det var att gå upp imorse. Ljust! Och höstmörka kvällar tycker jag är jättemysigt, så den här tiden passar mig. Vad säger ni, vilken tid är bäst?

Oavsett tid: ni är bäst allihop! Bara så att ni vet …
Vill ni läsa fler söndagsinlägg av gott&blandat-karaktär så hittar ni dem här.

Tills vi ses igen: varma kramar från mig
Malin Lundskog

Vi plockade vilda ostron med Klemmings i Grebbestad

vi plockade vilda ostron i grebbestad, hemester, tips, utflykt, dimma — In i dimman …

Vi plockade vilda ostron i Grebbestad igår, Claes och jag. Och jag öppnade ostron för första gången i mitt liv. Det där öppnandet är något jag har en extrem utvecklingsmöjlighet inom, för min nivå är så låg, så låg … (undrar om jag inte vill låta Claes fortsätta vara förste ostronöppnare hemma hos oss dock). Men wow för en utflykt till Grebbestad med professionell guidning av Bengt Klemming på Brödernas Klemmings dykhjälp. Ett hett tips för er som gillar hav, värnar om miljö och det närodlade och som vill kanske vill lära er nytt om ostron. Ja, gillar ni ostron blir det ju liksom en extra krydda på en sådan här utflykt.

Ostron på vilda bankar

När jag skrev vilda ostron, menar jag att de inte är odlade. De svenska ostronen växer vilt längs en tre mil lång sträcka längs bohuskusten, med Grebbestad i mitten. Men! Bara för att de växer vilt betyder inte det att vi kan plocka dem hur vi vill. Oh no. De är fridlysta och historien kring artens överlevnad trots ett komplicerat fortplantningnssystem och andra ostronarters intrång i våra vatten fick vi oss också till livs. Visst är det kul att lära sig nytt och förstå samband?

För övrigt undrar jag om jag är den enda som inte visste att en ostronbank är en bank av ostron, inte massa ostron som sitter fast på en klippa?

Vi plockade vilda ostron med vattenkikare och håv

vi plockade vilda ostron, Rammstein, Klemming, — Klemmings båt

vi plockade vilda ostron, dimma, grebbestad, Bohuslän — havet är vackert i alla väder, eller hur?

, evert taube, Bohuslän, grebbestad — Här hängde tydligen Evert en del. Innan han blev inrodd till Grebbestad av rodderskor (jo jo, starka kvinnor!)

Efter en båttur in i dimman förbi huset där Evert Taube hängde när han var i Grebbestad (jag älskar gamla Taube-visor och blev besviken på berättelse om att han – också – var en skitgubbe mot kvinnorna, men det återkommer jag till i annat inlägg) hamnade vi på en perfekt plats för ostronplockning. En stenstrand, en västsida och massa krossade ostronskal från måsarnas måltider på klipporna.

vi plockade vilda ostron, Malin Lundskog, Bohuslän, havet — Jag och min vattenkikare

vi plockade vilda ostron, Grebbestad, Klemmings, Bohuslän, vattenkikare — Claes håvar in ostron

tad, Malin Lundskog, Claes Lundskog, Bohuslän, Klemmings — harrejaddrar vad vi plockade ostron!

Sen hoppade vi i, med vadarbrallorna på, en vattenkikare i ena handen och en håv i den andra och harrejaddrar vad ostron vi plockade. Vi fyllde våra korgar fortare än kvickt genom att hitta ostron, peta in dem i håven med foten och sen gjorde vi det om och om igen. Tills det var dags att sortera. De små åkte i vattnet igen, de som var lagom stora åt vi mängde av och några av de riktigt stora stilla havs-ostronen har vi med hem för att lägga på grillen. Det berättar jag också om senare, nu tillbaka till de råa ostronen. För de är (just nu) mina favoriter.

vi plockade vilda ostron, Claes, Bohuslän, Klemmings

vi plockade vilda ostron, Malin Lundskog, Bohuslän, västkusten, Grebbestad — ut o njut!

vi plockade vilda ostron, sjöpung, Grebbestad, Bohuslän — vi hittade även en av framtidens delikatesser: en sjöpung. Ser ni den?
Har testat sjöpungstonic, funkar finemang!

Jag lärde mig (hyfsat) att öppna ostron

Vi fick lära oss att öppna dem och som sagt: fan vad jag tyckte det var svårt! Men skam den som ger sig och så vidare …

vi plockade vilda ostron, öppna ostron, ostronkniv, Grebbestad, Claes, Klemmings, Bohuslän — full koncentration när man lär sig ett nytt sätt att öppna ostron

vi plockade vilda ostron, Bohuslän, Malin Lundskog, Grebbestad, öppna ostron — mitt livs första egenhändigt öppnade ostron!

Och sen åt vi. Oj, vad vi åt! Och visst är utomhus bästa matplatsen? Rätt upp och ner stod vi där vid stranden och öppnade, testade olika ’pålägg’ på ostronen och drack bubbel. I dimman. Underbart! Och gott. Jag tror naturella är min favorit eventuellt med en droppe citron på. Kan bero på att jag gillar hav kanske? Annars var rosa vinäger en nyhet för mig, det var också supergott på. Okej, tabasco är också gott. O vinäger med hackad rödlök. Och ..? Vad brukar ni ha på era ostron, ni som brukar ha något?

Rammstein i Grebbestad

Ser ni vad båten vi var ute med heter? Bengts brorsa är tydligen ett stort Rammstein-fan, så när han ritade båten fick båttypen namnet Rammstein. Ni som kan er tyska metal känner kanske igen typsnittet också? Hur som helst har de fått godkänt av musikerna själva att använda namnet på och typsnittet. Ni fattar vad båten jag en dag ska rita kommer att heta, va? Okej, jag kommer förmodligen aldrig att rita en båt, men om … Ni som inte kan gissa, kan hitta ledtrådar här.

Vi hittade en ölbar och åt världsgo middag på Telegrafen

Ostron-weekenden var min födelsedagspresent till Claes och det hade ju varit liiite tråkigt att åka hem när vi ändå hade tagit oss från ön, lämnat hundarna till våra hundpassande barn och dessutom druckit bubbel. Så vi lämpade av våra minimala packning på hotellet på Grebbestadfjorden som är ett stort campingområde. Och sen drog vi ut på stan. Eller byn?

vi plockade vilda ostron, Grebbestad, fiskebåtar, Bohuslän

Hur som, Grebbestad är större än Knippla och eftersom vi hade någon timma kvar innan vårt bokade bord på Telegrafen stod dukat, strosade vi runt i Grebbestad och hittade The Tap Station. Coolt ställe med fyrtio olika hantverksöl på kran, där vi fick provsmaka ölen innan vi bestämde oss. Ja, men ni fattar ju själva: fyrtio sorter! Personalen var så himla trevlig, hade bra koll på ölen (även killen som bara hade jobbat en dag) och bidrog så självklart till den familjära stämningen.

vi plockade vilda ostron, hantverksöl, Grebbestad, Bohuslän, Malin Lundskog, the Tap Station, — snygg griffeltavla, eller hur?

The tap station, Malin Lundskog, hantverksöl, Grebbestad — tryck på väggarna, så att man inte glömmer var man är …

The Tap Station är verkligen värt ett besök om ni är i eller i närheten av Grebbestad. Särskilt om ni gillar öl förstås, men också för den väldigt hemtrevliga inredningen och för att ägaren ganska nyligen har öppnat stället och strävar efter att ha öppet året runt. Hoppas att det lyckas! Det inspirerar ju oss i vårt återuppbyggande av den nedbrunna Den Glade Knoden.

Middag i Grebbestad

vi plockade vilda ostron, restaurang Telegrafen, Grebbestad, Bohuslän — Kommer ni ihåg telefonkatalogerna?
Så här ser pärmen till menyerna ut på restaurang Telegrafen

Och till sist åt vi middag. På restaurang Telegrafen, som lyckades ha fullsatt. I slutet av oktober. I lilla Grebbestad. Ytterligare ett ställe som var väl värt besöket. Sedan vi själva öppnade krog ser jag på restaurangbesök på ett lite annat sätt. Beundrar smarta lösningar i inredningen, väl utnyttjade ytor och självklart också myset, servicen och smakerna. Men det där sista är kanske inte nytt sedan jag själv blev krögare.

Telegrafen, Grebbestad, ostron — förrätt med gratinerade ostron

Förrätt: ostron från Klemmings ostronbankar. Nu testade vi dels råa och dels gratinerade med pestosmör på. Gott både och, men råa. Jag säger bara det. Råa! Till varmrätt fick vi dagens fångst som var så god att jag glömde fota den, men vidunderligt tillagad havskatt med krämig sås på en musselbuljong, uppmixad med dill, rotfruktsfräs och potatis till. Och en dessert på det. En chokladdessert från himlen eller nåt.

vi plockade vilda ostron, dessert, Telegrafen, Grebbestad, Bohuslän, Malin Lundskog — alltså … jag dreglar fortfarande!

Igår plockade vi vilda ostron i Grebbestad och idag är vi tillbaka på Knippla igen. Jag tycker verkligen om korta utflykter, där naturen får vara med på ett stort hörn och där jag lär mig något. Och jag tycker verkligen om att komma hem igen, även om hem just nu inte är hem eftersom vi har flyttat hemifrån. Men ni fattar grejen …

En eloge till dig som har orkat läsa hela blogginlägget. Om du inte har det, utan landar här i slutet så är den korta sammanfattningen av hela inlägget att ostron är gott. Typ …

Ses snart igen, tills dess: massa varma kramar Malin Lundskog

vi plockade vilda ostron, Grebbestad, vadarbyxor, Malin Lundskog, Bohuslän — skepp ohoj!

Nytt poddavsnitt av Skriverier med Malin och Cilla

skriverier med Malin och Cilla, författare, författarliv, podcast — så här kul har vi när vi poddar och hoppas att ni som lyssnar också har det!

Nytt poddavsnitt av Skriverier med Malin och Cilla. Vi har nu nått fram till avsnitt trettionio och jag tappar tonen totalt, när jag ska sjunga veckans trudelutt. Förstår inte hur det är möjligt, men det är ju ändå inte sången som är i fokus när jag sitter i min hemmagjorda poddstudio (skoja! Sitter i en fåtölj och håller i en mick vars hållare har pajat … ).

I fokus är vårt författarskap, skrivprocesser och just i det här avsnittet är det gestaltning som är huvudtemat. Hur gestaltar man det självklara utan att det blir för självklart? Frågan kom upp när jag störde mig på hur man gör i till exempel CSI (TV-serierna ni vet) där en forensiker står och berättar för en annan forensiker vad hon gör och varför. Som om inte hennes kollega vet det?

Störst av allt är Cilla nya bok

nytt poddavsnitt av Skriverier med malin och Cilla ,författare, ur skogens djup — första kyssen!

Vi pratar också om det största av allt i författarlivet just nu: Cilla har fått hem sin bok. Alltså sin tryckta spänningsroman Ur skogens djup. Uppföljaren till hennes första I vikens mörker. Ja, det är stort! Extra stort med tanke på förlagsloggan på boken. Det är hennes alldeles egna förlag. Beundransvärt om ni frågar mig, som tycker att det är tillräckligt att hitta på en berättelse som hänger ihop.

Själv har jag påbörjat min tredje roman, vilket kanske är lite överdrivet att kalla den. Har ju inte en en andra roman utgiven än … Men skam den som ger sig och nu har jag en berättelse som verkligen gör att det kliar i fingrarna.

Boktipsen:

Självklart tipsar vi om böcker vi gillar. Cilla tipsar om Samuel Karlssons Morden på Mörkö, som är en av hans böcker om polisen Jessica Jackson. Spänning i Västervikskrokarna, som ju är Cillas hoods. Jag har lyssnat på några av dem och håller med om tipset. Läs- eller lyssningsvärda även för en västkustbo.

nytt poddavsnitt av Skriverier med Malin och Cilla, Mio min Mio, boktips — Mio min Mio funkar även för vuxna. I alla fall för mig …

Jag har läst om Mio min Mio. I ärlighetens namn förstod jag aldrig riktigt den när jag var barn och läste den första gången, så nu gav jag den ett försök till. Och ja, den är verkligen ett boktips även för oss vuxna. Astrid Lindgren alltså! Och hennes insiktsfulla berättelser om hur fantasin kan hjälpa oss. Jag kan vara den enda som inte förstod den som barn, så jag behöver ju inte berätta för er vad den handlar om. Men läs den! Det kanske man ska göra med fler barn- och ungdomsböcker? Det brukar ju finnas fler lager i en berättelse än de uppenbara …

Mitt andra boktips i det här avsnittet är Kate Mortons Huset vid sjön. Har jag sagt det förr, att jag tydligen älskar historiska romaner? Men jag gör det. Detta är en sådan. En engelsk härlig roman, som utspelar sig (såklart?) i Cornwall och som får ihop nutid med dåtid kryddat med spänning, överklass och relationer.

Nytt poddavsnitt av Skriverier med Malin och Cilla, boktips, Huset vid sjön, Kate Morton, blogg, Malin Lundskog — Kate Mortons Huset vid sjön

Vad säger ni? Vill ni lyssna på oss? Här kan ni göra det direkt, annars finns podden där poddar brukar finnas.

Skriverier med Malin och Cilla avsnitt trettionio

Ett nytt poddavsnitt av Skriverier med Malin och Cilla kommer varannan fredag och vill man vara säker på att inte missa oss varannan fredag så … klicka på någon prenumerationsknapp?

Vill ni läsa om våra tidigare avsnitt hittar ni dem här

Oavsett om ni lyssnar eller ej, så är jag tillbaka här på bloggen snart igen. Ses då!
Kram i stora massor från Malin Lundskog

Jag får prestationsångest och jämför mig med andra

Jag får prestationsångest och jämför mig med andra och har mig. Helt i onödan och alldeles ofantligt korkat i många sammanhang. Till och med helt åt helvete ibland. Som igår, när jag var på yoga. Jamen, ni vet. Den där sköna stunden. Bara för mig. Stunden då inget annat än här och nu och min kropp och själ är närvarande och betydelsefulla. Ska vara närvarande och betydelsefulla kanske är ett mer korrekt sätt att uttrycka det hela för det dröjde inte många minuter (eller kanske sekunder?) på den där yogamattan och vips var jag där! I jämförelse- och prestationsträsket.

jag får prestationsångest, yoga, perfektion, jämföra sig, Malin Lundskog — det finns en anledning till att jag gärna tränar yoga ensam hemma …

Såg mig omkring. Såg hur andras knän föll ned mot golvet när de satt skräddare. Eller ännu värre: när de satt i lotusställning! De viga jävlarna. Mina knän var som ett upp och ett i minne … Orörliga höfter och stel som det där kassaskåpet ni vet. Jag kan till och med ha ifrågasatt instruktören som bad oss att sitta bekvämt. Inte kunde jag sitta bekvämt utan att se ut som någon som aldrig har yogat i hela sitt liv. Jag som har instruerat hot yoga. Som om det spelade någon roll??? Men, jo. Just i den stunden var det det enda som verkade spela roll för mig.

Men jag är i alla fall stark?

Stelast i klassen och minst avslappnad av alla (vaddå jämföra?) satt jag där och lyckades i alla fall att dra ner några djupa andetag i magen. Njöt av andningsövningarna och glömde för en befriande stund av att jag var på klass. Tills det var dags för krigar-positioner. Och plankan. Då minsann var jag i mitt esse. Säkert starkast i gänget. Som om det spelade någon roll??? Jo. Där och då spelade det roll för mig. För jag fokuserade mer på att se mig om i salen än att känna min egen kropp. Joråsåatteee … jag stod djupast i krigare ett och svävade starkast i krigare tre. Och. Så. Vidare.

Eller okej, kanske inte så mycket ’och så vidare’ för jag var en perfekt yogi mellan varven. Ja, som yogade på och var med mig själv i min kropp och med min själ och efteråt var jag så avslappnad att jag helst ville ligga kvar där på mattan. Men ändå?

jag får prestationsångest, yoga, perfektion, Malin Lundskog — jo, jag hade säkert kunna komma ner djupare i den här krigarpositionen, men det är väl ingen tävling he he he …

You teach what you need to learn?

Jag som har ägnat år och dagar åt att lära ut det hälsosamma med att inte jämföra sig med andra. Som tränar på det här i princip varenda dag när jag skriver mina morgonsidor och mediterar. Jag som upprepar för mina deltagare på gruppträningspass att de är där för sin egen skull. Är det inte rätt galet att jag halkar dit igen och igen och igen? Vet ni, jag tror faktiskt inte det. Jag tror snarare att det här är en av anledningarna till att jag har lärt ut det jämförelsebefriade sättet att leva. För att jag vet exakt hur det är att vara där. Och som nu, tack vare all min träning, kan se mina mönster. Kan acceptera dem. Och som till och med kan skratta kärleksfullt åt mig själv. Inte hånfullt. Det är en viktig skillnad på de skratten, eller hur?

Kärleksfulla skratt kring mitt författarskap

Jag är särskilt tacksam över de kärleksfulla skratten när jag nu försöker att skapa ett liv där mitt författarskap får större plats. Ja, ni vet ju. Det finns författare som är skitduktiga. Det finns bästsäljande författare som kanske inte är så duktiga. Och så finns det vi andra. Som ibland tror att vi behöver tävla mot varandra, när det egentligen finns mer än tillräckligt med utrymme för oss allihop. Ankdammen med författare är som vilken annan ankdamm som helst. Med några kändisar som man kanske tror att man behöver jämföra sig med. Eller vara med, för att räknas. Men i slutändan handlar väl allt om att vara med sig själv? Vilja vara med sig själv och acceptera sig själv.

Kanske det till och med handlar om just det? När jag respekterar mig själv och mitt skrivande, mitt yogande, mitt vad det nu än må vara, det är då jag släpper det osunda jämförandet och den uppstressade prestationsångesten? Det är respekten och acceptansen av mig själv som gör att jag ärligt och genuint känner att jag är perfekt precis som jag är och inser att det finns plats för både oviga, viga, svaga och starka i en yogasal? Och att det finns utrymme för etablerade och debuterande, bästsäljande och dåligt säljande författare. Det finns en plats för oss alla helt enkelt, vilken ankdamm vi än väljer att plaska i. Men vi behöver själva inse det för att kunna njuta av att vara dem vi är?

Presterar av glädje, jämför som inspiration

Och hokus pokus har mitt blogginlägg där jag från början bara ville berätta om gårdagens yogapass och insikterna som kom till mig förvandlats till en lovsång för den oslagbara acceptansen och självkärleken. Till liknelser med mitt författarskap. Störst av allt är kärleken? Och det är mänskligt att ramla tillbaka i gamla mönster. Det är dessutom definitivt så att ju mer jag skriver, desto mer reflekterar jag (reflektionen har jag bloggat om förut, det inlägget kan du läsa här).

Men tro nu inte att jag inte vill prestera, för det vill jag. Dock utan ångest … Jag testar direkt. Sätter mig och skriver på min tredje roman utan att jag får prestationsångest. Mellan varven tycker jag till och med att den här berättelsen är värd att bli en bästsäljare. Sen finns det andra stunder. Och så rullar hjulen vidare? Och för varje rullning lär vi oss något. Jag hoppas att vi alla åtminstone ibland får känna den sköna känslan av att vi är perfekta, precis som vi är. Att vi presterar av glädje och jämför oss som inspiration.

Tills nästa gång: varma kramar Malin Lundskog

och några ps

PS. Apropå att vi är perfekta precis som vi är, ni har väl inte missat att vi har dragit igång med podden Mitt perfekta liv!? Kan hända att vi tar upp mitt liv som den perfekta yogin där, he he … Och hur som helst har vi pratar jämförelser när den gick under namnet Min perfekta kropp.

PPS. Jag har skrivet mängder med inlägg om självsabotörer, som till exempel presterar och jämförelsen. Du kan läsa om några självsabotörer här.

PPPS. som jag skrev under den översta bilden, finns det en anledning till att jag gärna tränar yoga hemma i min ensamhet. Men mitt i allt famlande bland prestation oh jämförelser så är det så fint och bekvämt att bli vägledd. Slippa ta ansvar för vad som ska göras. Och att inspireras av andra. Blandat är bäst?