Ut och njut

Min nya hängmatta är världens coolaste tält

Joråsåatteee, jag har skaffat mig en hängmatta för alla kommande en utenatt i månaden-äventyr. Och vet ni vad jag mer har gjort? Jo, jag har provhängt upp den. Provlegat i den. Bara för att kolla att jag fattar hur man gör. Ja, jag vet. Provhänga? Provligga? När man kan göra det på riktigt. Oh well, allt funkar. Det enda som återstår att reda ut är om min nya hängmatta är världens coolaste tält.

min nya hängmatta, hennessy hammock, packpåse

min nya hängmatta, set up, hennessy hammock

Skitsamma om den är cool eller inte, jag ser fram emot att vandra ut i naturen med den i sin lilla, lätta packpåse. Set up 3 min? Ja, men faktiskt. Typ. Kanske fyra. Kanske två och en halv. Men typ. Det är snabbt det, eller hur?

Provhänget

min nya hängmatta, trädgård — Här är den, min nya coola hängmatta

min nya hängmatta, springer spaniel, hennessy hammock — inte bara jag som tyckte att det här var spännande!

min nya hängmatta, malin lundskog, hennessy hammock

Kommer ni ihåg när man tältade i trädgården som barn? Jag kom på att man behöver inte vara barn för att göra det. Och tältet kan lika gärna vara en hängmatta …

Godnatt?

Vi ses snart igen, till dess: heja häng, oavsett om det är på prov eller på riktigt.
Kram Malin Lundskog

Här skrev jag om min första hängmattenatt i lånad hängmatta: Jag säger ja och jag älskar det

Kuststigen till fots och sjöss

Vilken dag vi har haft på Strandpromenaden, som är en del av Kuststigen (läs mer om Kuststigen här). Vi startade vid Skalbankarna och gick till Lindesnäs, där vi tog båten tillbaka nästan hela vägen. Jag gick bara vilse en gång, solen turades om att ta plats på himlen med vackra grå moln, frukostresterna smakade hur gott som helst och på vissa sträckor undrade vi om skulle haft lie med oss. Och vi fick både skog (myggor!), stad (viken sommarstadspotential!!) och hav (!!!) när vi tog oss an den här delen av kuststigen till fots och sjöss.

kuststigen, strandpromenaden, skalbankarna — skalbankarna som heter så för att de är badade av *trumvirvel* SKAL!
Men kanske inte som man tror, utan från djur.
Lär mer här, det är ju spännande ändå.

Den svåra vägen …

kuststigen till fots, stentrappa, uddevalla, strandpromenaden

trappsteg med mossa, strandpromenaden, uddevalla

Om möjligheten fanns valde vi den svåra vägen under dagens vandring ( se skylten ovan). Vad som var svårt? Vi vet inte riktigt om det är att det var smalt och halt längs Bäveån som rann längs rutten eller att vi skulle haft någon slags machete eller lie med oss för att komma fram på vissa ställen.

strandpromenaden till fots och sjöss, bävern, uddevalla, kuststigen, igenvuxet — som värsta bushmännen …

och ibland såg man inte stigen för allt som växer

Vi gick genom stan och kom till hamnen i Uddevalla, där skärgårdsbåten la loss för en tur, medan vår tur fortsatte till fots.

skärgårdsbåt, uddevalla — Skärgårdsbåt på väg ut från uddevalla

Utsikt över Uddevallbron

Jag har alltid gillat Uddevallabron (gillar broar över huvud taget som ni kan läsa om här). En stund efter det att skärgårdsbåten hade lagt ut kom vi fram till en utsiktsplats och där var den ju. Bron. Så till picknicken gjord på morgonens frukostrester satt vi och glodde på både bron och båtar.

uddevallabron, kuststigen, strandpromenaden, utsikt — utsikt till frukosttäggen

Efter picknicken fortsatte vi vandringen, hela tiden med bron i sikte.

kuststigen till fots och sjöss, vandring, strandpromenaden uddevall — så fint de har gjort det längs med berget, på väg söderut från Uddevalla

Malin Lundskog, vandring, kuststigen, uddevalla

Gustafsberg, Sveriges första kurort

Strax söder om Uddevalla och norr om vårt slutmål Lindesnäs ligger Gustavsberg som tydligen är Sveriges första kurort dit de väl bemedlade tog sig för rekreation. Väldigt mysigt och gott om stora (alltså JÄTTE-stora) ekar. Och god glass på det.

Efter Gustavsberg var det en kort bit kvar till Lindesnäs där vi avslutade vår vandring. Utan att ha koll på hur vi skulle ta oss tillbaka. Men vi har båda två inställningen att det ordnar sig, vi är ju inte ute i ödemarken. Och det ordnade sig. Men först gick jag vilse och njöt av mer utsikt och ett vattenfall.

skyltar, strandpromenaden, uddevalla — Redan när man ser skyltarna fattar man att det faktiskt är möjligt att gå vilse. Eller hur?

Gå inte vilse, sa Claes innan jag tog en egen avstickare på en ny svår (?) väg. Visst gick jag vilse. Kom tillbaka till Gustafsberg genom skogen, men först fick jag se ett vattenfall, därefter nådde en ny utsiktsplats och sedan letade jag ner skorna …

Ja, och sedan löste sig allt precis som vi hade planerat. Skärgårdsbåten kom och plockade upp oss och så åkte vi tillbaka in till Uddevalla igen.

skärgårdsbåt, lindesnäs, uddevalla — strax innan vi hoppade ombord

uddevalla hamn, varv, kranar — det är något visst med en kranar i en hamn ändå …

Nu har vi tagit oss till bilen igen och ska môla pizza medan vi tar oss vidare mot Solna och Brucekonserten på torsdag. Får se var vi hamnar ikväll …

Ses snart igen och tills dess: heja tilliten till att allt löser sig! Och broar. Och natur.
Kram Malin Lundskog

Frukost utanför tältet

I morse vaknade vi i vårt glampingtält och som i vilken saga som helst stod en picknickkorg med frukost utanför dragkedjan. I hörnet där morgonsolen glimtade till stod ett litet cafébord, som gjort för att äta frukost utanför tältet.

frukostkorg, glamping, anfasteröd gårdsvik, — en korg med allt man behöver, inklusive en hälsning

frukost utanför tältet, glamping, ljungskile — dukningen är inte så noga, så länge utsikten är som här

Till mysig utsikt blev vi ordentligt mätta på både yoghurt, müsli, mackor och ägg. Och kaffe, äpplejuice och äpplen. Så mätta att vi har snott med oss ägg, äpple och dubbelmackor som picknick på dagens vandring som vi tror blir några timmar längs Kuststigen. Vi får se …

Hur som helst så är jag glad att vi testade glamping och dessutom fick en go frukost utanför tältet. Och jo, jag tror fortfarande att det är en perfekt kombo för oss. Mer om glampingen på Anfasteröd Gårdsvik i Ljungskile hittar ni här.

Solen spricker upp och jag har precis lagt ett ex av Ett oönskat arv i korgen för pocketböcker som står i receptionen. Hoppas att någon blir glad över det.

ett oönskat arv, ljungskile, anfasteröd gårdsvik

Vi ses snart igen, nu kör vi mot Skalbankarna i Uddevalla. Tills vi ses: heja alla!
Kram Malin Lundskog

Glamping i Ljungskile

I morse åkte vi hemifrån i otta och ösregn. Vi har (typ) semester i några dagar och ska göra en långsam roadtrip mot Stockholm. Där blir det konsert med Bruuuuce på torsdag (hurra!!!). Efter att ha lämnat hundarna på Björnåsens hundpensionat (där var de när vi tågluffade förra året också), mellanlandade vi hos Stella the grandchild för babygos (skulle kunna sitta med henne huuur länge som helst) innan vi körde en bit norrut. För glamping på Anfasteröd gårdsvik i Ljungskile.

Glamping?

Jag är mer för det här med att sova ute än Claes. Just nu är jag ju dessutom besatt av hängmattehäng och hade gärna hängt mig upp till Stockholm. Men. Nu är vi två om det här livet, så vi möttes på typ mitten och valde att testa glamping. Jag ångrar mig icke! Så fint ordnat, bekvämt med allt man (jag) kan önska mig och ändå sova utomhus-feeling.

glamping i ljungskile, tält, altan, utsikt — tält with a view

glamping, tält, anfasteröd — samma utsikt fast inifrån tältet

glamping i ljungskile, toa, dusch, kök — kök och toa/dusch. Utedassfeeling fast med rinnande vatten.

glamping, anfasteröd gårdsvik, kök — allt man behöver i ett kök: vatten, ho, diskmöjlighet, vattenkokare och en kort fylld med glas, tallrikar och porslin

glampingtält, anfasteröd gårdsvik, kväll — glampingtältet by night

utsikt från glampingtält, anfasteröd gårdsvik — Kvällsutsikten, med myslampor. Hur fint?!

nattduksbord, glamping, anfasteröd gårdsvik — nattduksbordet då? Med en lampa oljelampestajl. Genomtänkt!

Nu har vi inte sovit här än, men det här med glamping verkar vara den perfekta kompromissen för oss där jag ju gärna sover ute och Claes är mer av en bekväm hotellkille. Och vem vet, kanske kanske är det här den smarta vägen att locka över honom till sova-utelivet? Ett steg i taget, ni vet …

Vi har inte bara hängt i och vid tältet ikväll. Vi tog en JÄTTE-härligt promenad till Lyckorna och musselbaren, men mer om det imorgon. Nu? Godnatt.

Vi ses snart, den långsamma roadtrippen mot Bruce-konserten fortsätter ju. Tills dess: heja kompromisser. Och Bruce.
Kram Malin Lundskog

Strandfynd och annat skräp

I morse traskade vi ut i bergen med hundarna och gjorde både strandfynd och hittade annat skräp. När vi stod på en av de högsta klipporna såg vi något, som vi blev väldigt nyfikna på. Något vitt, som inte hade legat i den bergsskrevan förut. Var det en död svan? En förlist båt? En val? Eller … Oh, herregud, tänk om det var en kropp?! Jag kanske spårade lite mer i funderingarna än min man, men jag skyller allt på att jag ser en potentiell story i allt som händer.

strandfynd, knippla, västkusten, öliv — ser ni det vita på den sista udden på Knippla (som vi ju är på)?

På väg mot det där spännande hittade vi massa (jättemycket!) inblåst skräp. Bland annat en handske, som mycket väl skulle kunna vara en del av det där som vi var nyfikna på. För visst är det lätt att låta fantasin skena iväg när man hittar en handske om den här?

springer spaniel, gummihandske, skräp, knippla, västkusten — Jackson nosar

Och mitt i bergen låg en gris och väntade … (eller är det bara jag som er trynet?)

strandfynd, brädor, knippla — i min värld: gristryne.
Skulle också kunna vara en brädhög

Ja, och till slut var jag då framme vid det där odefinerbara och spännande. Vad det var? En fiskelåda. I frigolit. Skräp, tyckte en av oss. Strandfynd en annan för vem vet när man behöver en fiskelåda i frigolit? Förmodligen när man minst anar det …

strandfynd, fiskelda, öliv, knippla — jag bärgar fiskelådan

Dagens rapport från den lilla ön ute i havet. Vi ses snart igen och tills dess: heja fantasin, låtom os låta den skena!
Kram Malin Lundskog

PS. Är det någon mer än jag om undrar om den där handsken kommer från personen som packade fisk i lådan som nu ligger i min trädgård? Och dessutom funderar på var personen i fråga är …

Nöjd med mig själv

Jamen, vet ni vad? Idag har jag kommit igång med skrivandet igen. Så skönt! Och så roligt. Alltså, jag vet inte manuset är särskilt roligt än så länge, men jag hade kul när jag skrev idag. Äntligen! Herregud vad segt det har varit. Jag har varit. Ja, som jag skrev om när jag skrev om att jag inte skriver i alla fall … Men nu ser, är jag nöjd med mig själv. Det kanske syns?

Efter omvägspromenaden i morse (skrev om hämta bilen och ta omvägspromenad här) vräkte regnet ner och det är som att det vädret är perfekt för mig att skriva i. Så .. nu är jag igång. Igen!

Rehabjogg och nytt pers

När jag ändå är igång med att berätta om att jag är nöjd med mig själv. Idag persade jag på löpbandet. Igen. Jag testade tio minuters jogg och till och med lite, lite snabbare än jogg. Och det känns så hiiimla bra. Förresten är jag inte bara nöjd med att jag kan jogga i tio minuter utan att få ont i knät. Jag är också stolt över att jag stannar där. Skynda jättejättelångsamt, sa han. Fysion. Ja, men då gör jag väl det?

nöjd med mig själv, rehab, knärehab, malin lundskog — men så svettig o go o glad efter både att det funkar med jogg och att jag håller igen!

Ses snart igen. Heja oss som kommer igång igen. Och som håller igen när det är på sin plats.
Kram Malin Lundskog

PS. Undrar ni varför jag rehabjoggar? Jo, jag spårade ur i vintras och pajade både korsband och ledband, som ni kan läsa mer om här.