Knippla

Morgonmyser mig runt ön

”Här går jag och morgonmyser mig runt ön.” Ja, så tänkte jag i morse när jag tog rundan runt ön. Ingenstans mötte jag vinden. Överallt mötte jag utsikten, den ena vackrare än den andra. Eller, nej förresten. Utsikterna tävlar inte mot varandra. Alla var lika vackrast. Och ingenstans mötte jag vinden och hur mycket jag än älskar alla väder och vindar, så är det lyxigt att gå runt på en liten ö i södra Bohuslän i 0-1 sekundmeter.

Och människorna jag mötte, de sa det jag kände: Tänk att vi får gå här och njuta. Ja, tänk va? Hur stort det är att vara en liten människa mitt i allt vackret. Tror ni inte också att det gör något med oss? Något bra alltså.

morgonmyser, frost, utsikt, knippla, december — utsikt västerut

bänk, knippla, december, morgon, frost — Bänkarna! Kommer ni ihåg alla bänkar?

morgonmyser, utsikt norrut, knippla — … och utsikten mot Marstrand (man kan ana fästningen borta i diset)

dyhôla, bänkar, frost, knippla — här fick jag riktig vinterfeeling av all frost

morgonmyser, soluppgång, tallar, knippla — gick vidare österut, mot soluppgången

soluppgång, morgonmyser, tall, knippla — solen i havet, ser ni?

morgonmyser, knippla hamn, soluppgång, december — där ligger vår båt och myser i soluppgången

Livskvalitet skulle man kanske kunna kalla en morgonpromenad knôkad med tacksamhet? EN bra start osv …

Vi ses snart, nu ska jag skriva projektbeskrivning för mitt skönlitterära projekt på Linnéuniversitetet till våren. Det där som jag till slut bestämde mig för, som jag skrev om här häromdagen.

Till nästa gång: ut o njut!
Kram Malin Lundskog

Vilken utenatt vi fick i november

Ja, vilken utenatt vi fick på vårt en utenatt i månaden-äventyr i november. Den var kall, blåsig, regnig och ja, även om det inte låter klokt, så var den tamejtusan alldeles underbar. Någon gång under natten när jag vaknade av att jag fick regn i ansiktet kände mig till och med som en riktig vildmarksqueen. Ha ha.

Som jag skrev häromdagen så är detta med hängmattehäng en gång i månaden livsviktigt (läs här) och enda natten både Agneta och jag kunde i november var i natt. Trots att det var just i natt som alla dagars vindstilla, kyliga, soliga väder gick över. Men vad gör man liksom?

Jag tog med mig hundar och hängmatta ut på morgonen för att hänga upp i dagsljus innan en heldag i stan. Ja, i vanlig ordning äventyrade vi på hemmaplan, vilket ju underlättar när det är ont om tid, men man ändå vill ut och leka.

knippla, utsikt norrut, morgonpromenad — på väg mot dagens hängmatta-camp

tallar, knippla, en utenatt i månaden, — någonstans under de här tallarna bodde vi i natt

Morgon var kylig och klar och jag fick upp hängmattan snabbare och bättre än någonsin.

vilken utenatt, en utenatt i månaden, november, hennessy hammock, tar, knippla, springer spaniel — Jag var jättenöjd, hundarna var nog mest nöjda över att det gick så snabbt så att vi kunde fortsätta promenera

Vilken kväll vi fick!

Ja, sen kom ju kvällen, precis som den brukar. Jag packade ner min portabla eldstad som jag köpte häromdagen (mer om den i samma inlägg jag länkade till ovan), ved, glögg, pepparkakor, sovsäck, liggunderlag, fårskinnsfällar, , flaska med kokt vatten (som värmelement), yllefiltar, raggsockar, extra vantar och mössa, tjocktröja, näsflöjt och sittunderlag för kvällsmyset. Och i pannlampans sken traskade jag iväg mot nattens äventyr med kallrök ur munnen och snökorn dansande framför ögonen.

Det är någon särskilt med eld ändå, eller hur? Vi byggde ihop eldstaden och tände elden. Wow, så enkelt det var. Och vad bra det funkade! I alla fall ända till jag fick använda allt mitt tandborstvatten till att släcka elden. Helt i onödan, för klockan 23.00 kröp vi in i våra hängmattor och då kom regnet, precis som DMI hade utlovat (väderappen jag använder). Oj, vad det kom! För att inte tala om vinden … Men den kom också i utlovad riktning, så vi vaggade fint i lä.

pannlampans, malin lundskog, portabel eldstad — då kan vi släcka pannlampan!

Men innan dess hann vi att prata, äta pepparkakor, dricka glögg och vara tacksamma för att vi gör det här. Är ute i naturen. Och att det finns någon annan av samma skrot och korn ni vet. Det är fina grejer det.

Vad jag gjorde åt regnet ansiktet förresten?? Drog sovsäcken över ansiktet och hoppades att det skulle gå över. Det gjorde det. Eller så somnade jag bara? För det var lite blött under fårskinnet jag hade under mig upptäckte jag när jag kom hem i morse. Men jag har egentligen frusit mer än när jag har sträckt iväg fötterna utanför liggunderlaget eller haft händerna utanför sovsäcken. Jag har inte heller gått upp och kissat på hela natten. Det hade jag behövt, men. Inte i det regnet.

Och så blev det morgon

I morse var det väldigt skönt att det inte var långt hem. Vi slängde ihop våra grejer fortare än kvickt och kom hem och väckte både män och hundar. Men det var inte väder att mysa kvar i om man säger …

vilken utenatt vi fick, knippla, en utenatt i månaden, Agneta bergman — Agneta kliver hemåt med hela hängmattan i sovsäcken …

en utenatt i månaden, packning, vilken utenatt vi fick — Jag vräkte ut hela natten på golvet i källaren. Blööt och rörigt, men skit i det. Nu har jag fått ordning på alltihop.

Hela dagen har jag gått omkring med rosiga kinder efter nattens friska luft. Så härligt! Jag ser redan fram emot decembers utenatt och tror att jag vet hur jag ska fästa tarpen för att jag inte ska få regn i ansiktet, för det hade varit skönt att slippa.

Vi ses snart igen, allihop. Tills dess: heja både de minimala, små och stora äventyren i livet!
Kram Malin Lundskog

Förresten, vill ni läsa om våra andra utenätter? Det här är sjätte månaden i rad vi hänger i hängmatta en natt och jag har länkat till alla inläggen om våra nattliga äventyr här: Jag säger ja och jag älskar det.

Jag ger dig min morgon

Senaste veckan har suttit inomhus och skrivit till soluppgången. Men idag. Idag tog jag med mig hundarna ut i mörkret och mötte dagen. Ångrar inte de ord som inte blev skrivna. Nej, men ni fattar ju: att få vara ute i detta. Vem kan ångra det? Voilà: jag ger dig min morgon.

jag ger dig min dag, måne, himmel, morgon, västkusten — först mötte vi en halvfull måne och det var vackert så

soluppgång, västkusten, himmel, hav, november, jag ger dig min morgon — på andra sidan ön kröp solen fram bakom Björkö

vi nosade runt i Knipplas tomma gästhamn

färja, knippla gästhamn, morgon, bleke — färjan man helst inte vill ta från ln en morgon som denna …

jag ger dig min morgon, knippla gästhamn, bleke, sol — o så kom dagen, när vi gick hemåt igen

Förutom att jag har stärkt min tro på det fiffiga med att bryta sina rutiner för att undersöka hur bra de är (som jag skrev om här) gick jag där ute och längtade nästan ihjäl mig efter nästa sova ute-natt. Och då ska ni veta att jag sällan längtar efter något, eftersom jag är så galet nöjd med det jag har. Luften, utsikten och månen som lyser samtidigt som solen går upp …

Vi ses snart igen, tills dess: heja heja möten med dagen
Kram Malin Lundskog

PS.NI vet Fred Åkerströms låt Jag ger dig min morgon? Tycker så himla mycket om den, men det blev jag varse att min man inte gör. Eller gjorde … I ett försök att vara sådär härligt (?) romantisk satte jag på den när han han hade sovit över hos mig första gången. tänk lp-skiva, rasp, flickrum. Reaktionen blev inte riktigt som jag hade hoppats på. ”Men du, den här skitlåten behöver vi väl inte lyssna på?” Det, here we are, trettiofura år senare …

Lugnet jag lovade mig själv

Den här veckan har verkligen varit fylld på både bredden och längden av göranden. Inte så mycket tid över till varandet som jag ju värnar om. Så idag lovade jag mig själv det stora varma, mjuka lugnet. Det som återhämtar, laddar och fyller på. Och vet ni vad? Jag har (nästan) hålla mitt löfte till mig själv.

I morse till exempel, då låg jag kvar i sängen med hundar, kaffe och boken vi läser i bokklubben just nu. Jag återkommer nog om den, för den har potential att hamna som boktips i podden. hur som helst: så skönt! Claes åkte tidigt för att driva krog hela dagen och jag undrar vad det är som gör att jag har lättare att starta dagen långsamt när inte han är hemma? Jag menar, det är inte han som är den morgonpigga personen i familjen direkt …

lugnet, läsa bok i sängen, springer spaniels — myset med hundarna. och boken. och kaffet.

lugnet, vind, knippla, röddeviga, utsikt — stod här en stund och lät vinden blåsa genom systemet

Efter den där jättesköna stunden i sängen tog jag med mig hundarna och gick ut på promenad runt ön. Vinden är här igen och i morse var det som att den blåste rent mig. Och sen har vi lullat på här hemma. Jag har packat ihop mig inför Skärgårdens bokmässa i morgon, bloggat i kapp mig (ni vet väl att jag bloggar varje dag även om vissa dagar kommer i efterskott?) och låtit allt få ta sin tid.

Bra att bryta rutiner?

Så skönt att inte vara som jag brukar (hafsig och snabb i vändningarna) och bryta rutiner för att istället känna in vad som är bäst just nu. Jag menar, normalt går jag ju upp, kör en lugn men ändå (irriterande?) effektiv start på dagen med skrivande innan jag går ut med hundarna eller tränar. Visst är rutiner bra, men kan det vara så att vi behöver backa från dem för att istället för att bara köra på känna efter vad som behövs just nu? Kanske …

lugnet jag lovade mig, solnedgång. knippla, röddeviga, vind, himmel, hav — samma plats som i morse. mer sol(nedgång) och mer vind

lugnet, kalla bad, Malin Lundskog, knippla — badet! Fascinerande hur något som skapar pirr och energi också skänker lugn, eller hur?

Och strax innan mörkret kom gick vi ut en runda runt ön igen. Samma runda som i morse, men ingenting var sig likt. Dessutom tog jag ett dopp på lä-sidan av ön. Och nu ska jag strax ta mig an andra säsongen av Bad Sisters. Underbar serie på apple TV+ som får massa extra plus i kanten av mig för att den är irländsk. Det är något med Irland alltså!

Jag som älskar människor och att ha kul har till och med tackat nej till en jättekul middag ikväll. Vet ni, jag tror aldrig det har hänt förut. Jag gillar ju inte bara att ha kul, jag är också rädd att missa massa härligheter. Kanske blir man klokare med åldern? Kanske tråkigare? Men lugnet jag lovade mig själv håller i sig.

Vi ses snart igen och tills dess: HEJA lugnet! Om det är vad vi behöver …
Kram Malin Lundskog

Skön söndag i det salta, gråa, råa

Jamen, vilken dag. En riktigt skön söndag i det salta, gråa och råa hemma på ön. Precis en sådan söndag jag behövde efter festivalen och alla människor i Värmland (som ni kan läsa om här). Jag sov tills jag vaknade. Ja, det brukar vi väl göra allihop, men jag menar utan väckarklocka. Så skönt! Och sedan var det träningsdags vid utegymmet här på ön med ett salt bad (vad gör man inte för att slippa duscha, he he)

kalla bad, fotavtryck, brygga, knippla — salt o gott och fortfarande tio grader sa någon

Efter den goa starten tog vår nya söndagstradition vid: frukost och melodikrysset. Japp, det går att älska både fart och fläkt och stillhet. Sa jag och plockade fram stickningen …

skön söndag, västkusten, ö-liv, utsikt, himmel, hav, grått, knippla — och promenad med hundarna, där färjorna lyser upp i det gråa (älskar novembergrått)

stora oset, utsikt, västkusten, fyr, skön söndag, grå himmel, grått hav — ser ni, även fyren stora Oset blinkar till

springer spaniels, knippla, västkusten, klippor — i väntan på godissök …

Efter hundrundan framåt eftermiddagen sitter jag nu och ska plugga. Har en inlämning imorgon på en kärleksscen. Ska bli spännande att skriva fram den och att sedan äta maten Claes lagar. Någon form av vit fisk, hasselbackspotatis och hoppas, hoppas att han gör min favoritsås: sandefjordsås.

Vi ses snart igen. Hoppas att ni har en skön söndag ni också. Oavsett vad skön innebär för er.
Kram Malin Lundskog

Vi avslutar hummersäsongen. Eller?

I går var vi ute och lyfte upp de sista burarna. För sista gången den här säsongen. Tror vi i alla fall. Både Claes och jag har så mycket omkring oss just nu, att vi har haft svårt att kunna anpassa oss till att komma ut när det inte är kuling. Eller storm. Och vi avslutar hummersäsongen med att komma hem med hummer. Igen.

vi avslutar hummersäsongen, västkusten, öliv, malin lundskog — Claes tar hand om sista hummern för säsongen

vi avslutar hummersäsongen, fiskmåsar, västkusten — någon minut innan det här, frågade jag var alla måsar är …

hummerburar, västkusten — sen drog vi in mot land med våra hummerburar

För första gången i våra korta hummerfiskare-liv har vi faktiskt fått upp hummer varenda gång vi har varit ute och kollat läget i burarna. Vet inte om det är vi eller säsongen, men nöjda är vi i alla fall. Och inte för att vi behöver mer hummer, men det är ändå med någon slags vemod vi drog upp de sista burarna. För när vi väl har en stund då det inte blåser för mycket samtidigt som båda hinner ge oss ut på sjön, då är det ju så härligt.

Men … det kommer ju fler hummersäsonger. Och det går att ta en tur med båten, utan att ha hummerburar att vittja. Och det är något fint med att vänta och längta och göra saker i säsong. Så, vi avslutar hummersäsongen (man får hålla på till siste november som fritidsfiskare). Eller?

vi avslutar hummersäsongen, knippla hamn, västkusten — strax åker kuporna hem på lastmoppen …

Här på bloggen är det inget som avslutas däremot. Vi ses snart igen och tills dess: heja säsonger!
Kram Malin Lundskog

Vill ni läsa mer om vårt hummerfiske hittar ni bland annat här: en måndag med extra allt

Knippla

Vilken kväll vi fick!

Och så blev det morgon

Bra att bryta rutiner?

Footer

Malin Lundskog