Knippla

Oj, så många känslor på en och samma dag

Det har varit gott om känslor i omlopp i mig idag. Njutet av ljuset på morgonpromenaden, den gripande tysta minuten för offren i Örebro, kärleken när jag lekte med Stella och tacksamheten över mina författarkollegor i månadens författarhänggbg. Oj, så många känslor på en och samma dag. Tänk, vilka resurser vi har i oss ändå.

Jag njuter av ljuset

Brukar det bli så här ljust, så här fort, så här års? Jag tycker att skillnaden är enorm för varje dag som går. Kanske brukar det vara så här? Strunt samma egentligen – härligt är det hur som helst. SÅ här såg det ut när vi var ute i morse:

oj, så många känslor, tacksamhet, morgonpromenad knippla

oj, så många känslor, tacksamhet, morgonpromenad knippla, utsikt mot marstrand — ser ni Carlstens fästning på Marstrand där i norr?

oj, så många känslor, tacksamhet, morgonpromenad knippla, röddeviga, vägen

mot slutet av morgonpromenaden kom solen också.
Njutet alltså!

Oj, så många känslor under en enda minut

Jag var på gymmet klockan tolv idag, då den tysta minuten för offren i Örebro hölls. Inte en vikt lyftes, alla löpband stod still, tårar rann nedför kinderna och jag kände en oerhörd gemenskap med de andra. Med alla. Inte bara de på gymmet. Det är fint med oss människor. Med gemenskap. Och med alla känslor vi känner. Som sorg och gemenskap. Samtidigt. Starkast tillsammans.

oj, så många känslor, kettle bell, gym, — Vikterna vilade och jag kände – både sorg och gemenskap på en och samma gång.

Och kärleken till mitt lilla barnbarn

Efter gymmet hängde jag med lilla Stella. Alltså, den kärleken. Till en liten tjej. Den är så stor att den är omätbar. Att få uppleva viljan hos en liten människa att ta sig fram, lära nytt, utforska, utvecklas är stort som livet självt. Det är livet självt. Den tveklösa lusten att fortsätta framåt. Wow för att få uppleva den. Och för att ha ynnesten att känna den villkorslösa kärleken till en annan människa.

Stella, barnbarn, — hon är sju månader nu, lilla Stella. Ofattbart hela alltet …

Tacksamheten över författarhänget

Detta är verkligen en tisdag utöver det vanliga. I dag sågs vi i författarhäng gbg igen. Det ger så otroligt mycket varje gång med peppiga, inspirerande, kreativa, nyttiga och reflekterande.⁠samtal. Och nej, det är inte en tavla i bakgrunden – det är utsikten västerut från högst upp på Hotel Draken i Göteborg. Städernas stad.

Ja, oj, så många känslor jag har känt idag. Ensam och tillsammans. Fint, mitt i allt – eller hur?

Vi ses snart igen allihop. Tills dess: känn!
Kram Malin Lundskog

Massa stärkande babbel och en hel del bubbel

I lördags var jag på tjejmiddag (även om jag inte får lov att säga tjej för mina barn, då kan man tydligen tro att jag crashar unga kvinnors middag, ha ha). Men ni fattar vad jag menar? En middag. Med … tjejer från alla öar här ute, massa stärkande babbel och en hel del bubbel. En sån där kväll ni vet, som man kan leva på länge.

massa stärkande babbel, bubbel, cava, cremant, cuvée — en hel del bubbel …

Charlotta, som vi var hos, gav oss Asian fusion som tema för vår medhavda rätt till buffén och en riktning/ett ledord/tänkvärt citat att ta med som samtalstema. Inte för att vi hade behövt något tema för att prata, det gjorde vi utan problem (särskilt efter massa bubbel …). Men wow så spännande det är att få höra andras ledord och dessutom få dela med sig av sina egna och få andra människors reflektion på dem.

Ledord och tänkvärda citat

Min riktning, som inte skiljer så mycket från de senaste årens (läs om 2023 år här t.ex.) handlar om kreativt mod. Jag berättade om det för de andra runt bordet och var inte alls beredd på responsen. Jag menar, det är ju inte konstigt att en författare vill vara kreativ? Och vem vill inte vara modig tänker jag … Men vet ni vad? De andra undrade hur jag inte kunde se mitt eget mod och frågade om vad sjutton jag mer kunde önska när det gäller kreativitet. Ja, de sa massa annat också (sa ju babbel, he he), men det var i samma anda.

Förutom att jag blev själaglad över de de såg hos mig, som själv tydligen missade kom vi fram till framför allt två saker: Dels är det jättesvårt att se sin egen utveckling (räcker upp en hand på ”trodde jag reflekterade massor och har koll på mig själv”). Dels är det svårt att ändra uppfattning om människor man känner väldigt väl.

Alla runt det här bordet i lördags är nya bekantskaper för mig. Jag tror att de ser mig med helt andra ögon än mina barndomsvänner. Jag tror att mina barndomsvänners nya bekantskaper och vänner ser dem med helt andra ögon än jag själv gör. Visst är det spännande?

Tackar min fomo för att jag gick på middagen …

dumpling, massa stärkande samtal, tjejmiddag

Och tänk att jag inte alls kände för att gå på den här middagen. Nu tackar jag min FOMO för att jag gick. Att stävja sin fomo var för övrigt en av de andra tjejernas riktning för året. Och jag förstår henne. Känner av den många gånger, något jag trodde att jag skulle vara over and den med i femtiofemårsåldern. Alltså, jag hade så otroligt roligt. Maten vi åt var galet god. Och man ångrar aldrig tillfällen till massa stärkande babbel, eller hur?

Att ha ett tema för samtalen under en kväll som denna fördjupar verkligen snacket och för min del innebär det att det inte gör ett skvatt att jag inte känner de andra. Jag lär ju känna dem genom att vi alla delar med oss av oss själva. Och visst är vi fler som vill ha innerliga, utvecklande, tänkvärda samtal i våra liv? Som de vi hade när vi pratade om kvinnliga förebilder, som ni kan läsa om här.

Vi ses snart igen, tills dess: sno gärna idén om samtalsämne till nästa middag!
Kram Malin Lundskog

Nionde månaden i hängmattan

Kom nyss hem efter nionde månaden i hängmattan. I rad! Jag längtar redan efter nästa en utenatt i månaden-häng med Agneta. Det är så otroligt mysigt att krypa in bland sovsäckar, fårskinnsfällar, filtar, varmvattensflaskor (hade tre stycken i sovsäcken i natt) och den här gången också ett täcke. Och min dunkappa förresten, som också fick agera täcke. Efter förra månadens hacka tänder-upplevelse tog jag det säkra före det osäkra och i natt har jag varit så varm att jag ett tag fundera på att ta av mig ett av två par raggsockar. Men det orkade jag inte.

hennessy hammock, knippla, en utenatt i månaden — hängmattan riggad och klar med tarp och allt i dagsljus igår

väle, knippla, en utenatt i månaden — inredningsdekorationen på plats, precis som vilken annan utenatt som helst

Mitt i vind …

Vi hängde på östsidan av ön, trots att vi visste att de friska vindarna skulle vara ostliga. Men, jag tyckte att det var spännande att testa hur vindtät tarpen (”presenningen” ovanpå hängmattan) är. Den är vindtät. I alla fall så länge den hänger på plats, vilket min gjorde ända fram till första morgonkissen. Ha ha, jag hade så bråttom (hoppades in i det längsta att nödigheten skulle gå över, så väntade väääldigt länge med att öppna upp för att ta mig ut i kylan) att jag gick rätt in i snörena som håller tarpen på plats.

nionde månaden i hängmattan, knippla, morgonljus, hennessy hammock — Här har tarpen fladdrat åt sidan, men gjorde inget. Det var ju morgon.

nionde månaden i hängmattan, knippla, februari, en utenatt i månaden — mera morgon-utsikt från vår basecamp

Alltså, jag somnar så otroligt gott i hängmattan. Det där vaggandet får mig att dusa bort på rekordtid. Igår var vi dessutom sena i säng, efter att ha suttit i bastun i flera timmar innan. Strax före midnatt lämnade vi bastun, tandborstade och lager på lager-klädda i ull från topp till tå. Och så blåste vi trollmors vaggvisa för varandra i näsflöjtarna innan vi somnade.

bastu, knippla, två feta grisar — myset i bastun innan myset i hängmattan

Nionde månaden i hängmattan i rad

agneta, liggunderlag, knippla, en utenatt i månaden — Agneta tar ut luften ur sina liggunderlag

Nionde månaden i hängmattan – herrenaddå vad fort det går när man har kul. Tur det, då är det ju snart mars och dags för nästa hängmatte-natt. Något annat som är tur är kanske att vi håller oss här på ön, med tanke på den tunga packningen vi bär med oss? Jag menar, ta med täcke ut i vildmarken liksom … Det kanske inte är så coolt. Men det var väldigt, väldigt varmt och gott.

nionde månaden i hängmattan, malin lundskog, knippla — på väg hem i morse, strax innan snön började falla

Malin Lundskog, knippla, bära tungt, en utenatt i månaden — med huset på ryggen

malin lundskog, en utenatt i månaden — med huset på ryggen

Ses snart igen och vill ni läsa mer om våra utenätter har jag länkat till alla inlägg om det här: Jag säger ja och jag älskar det

Kram o hej o heja er!
Malin Lundskog

Årets första kalla bad

I dag tog jag årets första kalla bad. Visserligen badade jag på nyårsdagen, men då bastade jag först och jag räknar inte riktigt de baden som kalla. Inte för att jag räknar baden överhuvudtaget, jag tar dem när andan och lusten faller på, men ni fattar va?

Nej, jag har fortfarande inga neoprenskor eller -handskar när jag badar utan går på i ull-skidstrumporna och fodrade arbetshandskar. Plus att jag ställer mig på en fårskinnsfäll efteråt. Samma fäll som jag har med mig i hängmattan på mina sova ute-nätter. Gillar när jag kan använda det jag redan har och inte måste köpa nytt till allt jag vill göra.

Hur som helst: årets första kalla bad var lika sockerdrickspirrigt och gôtt som ett kallt bad brukar vara. En av mina bästa människor var och hälsade på ute på ön och ingen av oss kunde vara tyst om det goa med ett dopp. ”Åååhh, vad härligt!” ”Herregud så skönt!” ”Man ångrar sig icke!” ”Så salt o gôtt!” Och så vidare.

springerspaniels, knippla, snö — hundarna på playan, på väg mot badtrappan

Det blåste rätt kallt där vi badade, men vi tog hellre lite vind för att kunna bada nakna, än en badtrappa som ligger bland husen. För det är badkläderna efter badet som kyler ner mest och att slippa det momentet är himla skönt. Dessutom är väl alltid ett nakendopp att föredra, eller vad säger ni?

Men först: en promenad

njut av utsikten, knippla, årets första kalla bad — innan badet gick vi en runda och njöt av utsikten (som det också står på skylten)

utsikt från knippla, årets första kalla bad — utsikten från toppen av ön

vind, vågor, knippla, utsikt — Det kanske inte syns, men harrejaddrar vad det trallade på i vinden …

Jag är glad att jag har vänner som badar med mig när de kommer ut till ön och hälsar på. Ja, jag är glad att jag har vänner. Punkt. Jag är också tacksam över badtrappor som hänger kvar över vintern, så att det alltid finns någon som ligger i lä. Och som sagt: man ångrar aldrig ett bad …

Årets första kalla bad och sedan en bastu

Efter en hel jullovsdag åkte min kompis Mari hem till stan igen. Själv drog jag till bastun (fredag ju!) och vann tre flaskor vin (men det kan jag berätta mer om en annan gång). Ja, och badade – men det räknas visst inte …

Vi ses snart igen, till dess: heja naturen! Och vännerna.
Kram Malin Lundskog

Vill ni läsa mina tips för hur jag håller värmen vid kalla bad? Kolla här.

Jag är nyfiken på vad jag kommer att tänka

I morse när jag gick rundan runt ön i strålande sol tänkte jag på vad jag tänkte på … Det låter kanske konstigt, men det är nog inte så ofta man tänker på vad man tänker på, om ni fattar vad jag menar? Hur som helst: det jag tänkte på var att jag i början av förra året inte hade en tanke på att jag skulle gå och längta efter att vakna i hängmattan en vinterdag som denna. Den tanken gjorde mig nyfiken på vad jag kommer att vara med om i år som jag ännu inte har någon aning om. Ja, jag är nyfiken på vad jag kommer att tänka i början av nästa år, som jag inte har en tanke på att jag kommer att tänka …

Visst är det spännande? Att planera och sätta mål i all ära, men att lämna utrymme för hjärtats lust och väcka en oanad längtan inombords – undrar om inte det smäller högst. Vad tror ni?

jag är nyfiken, morgonpromenad, knippla, — morgonpromenaden

jag är nyfiken, utsikt, knippla. — här vaknar tankarna om livet till liv

soluppgång, jag är nyfiken, berg, knippla — nyfikenheten vaknar ikapp med att solen klättrar över bergskanten

färja, vinter, knippla, snö, utsikt — Vidder! Måste vara världens bästa tänkarutsikt ändå?

jag är nyfiken på vad jag kommer att tänka, Brorsan, springer spaniel, knippla, livboj — det var här jag kom att tänka på mina tankar om att vakna i det här,
eftersom vår en utenatt i månaden-basecamp ligger nära

jag är nyfiken på stena jag kommer att ta, fotspår i snön, knippla — Vi har ingen aning om stegen vi kommer att ta i år. Jag är nyfiken på vad jag kommer att gå här och tänka om ett år.
Har jag väckt någon ny längtan till liv?

Kommer jag att väcka någon ny längtan till liv i år?

Vi går vidare och visst är det spännande att inte veta vilka nya längtor som väntar oss? Vad kommer vi att väcka till iv i år, som vi inte har någon aning om än? Tacksam för varenda steg!

Och vi ses ju snart igen. Tills dess: heja nyfikenheten!
Kram Malin Lundskog

barfota i snön — apropå hjärtats lust: med lite snö på marken i morse sa den till mig att gå ut barfota. Älskar!

PS. Min nya lust att vakna utomhus har väckts tack vare Agnetas och mina utenätter, som vi påbörjade i juni. Sex månader hittills och ingen av oss har planer på att sluta! Nätterna kan ni läsa mer om här: En utenatt i månaden.

Alltid fint väder på söndag förmiddag

När vi vaknade i morse smattrade regnet mot rutan. Efter att hundarna fått frukost och kisspaus i trädgården (och jag hade lagt några bitar på pusslet) tog jag med morgonkaffet upp i sängen igen. Morgonläsning i sängen var en grej jag kom på när jag spårade ur i skidspåren och pajade knät för snart ett år sedan. Och vilken grej det är, att läsa på morgonen! Jag undrar om inte det är höjden av ledighet. Och den här veckan har gjort mitt allra bästa för att vara ledig. Dessutom vet jag att det är alltid fint väder när söndagsförmiddagen kommer.

Efter regn kommer sol. Och det är alltid fint väder på träningen.

Söndagsförmiddagar brukar jag ju köra utomhusträning här på Knippla och det var tanken idag också. Men en efter en i träningsgänget hörde av sig med besked om att de inte kunde komma. Och det hade inte med vädret att göra, för är det något vi vet så är det att det är alltid fint väder på söndag förmiddag. Det spelar ingen roll om regnet öser ner på morgonen. Vid tiotiden (då träningen börjar) spricker det upp. Regnet avtar och till och med upphör. Trots en regnig morgon är det inte alls sällan som solen kikar fram när vi ses för veckans träningspass.

utsikt, alltid fint väder, knippla — Dimman har blåst bort och utsikten från uppvärmningsvarvet runt slingan var som den ska.

Eller så är det träningen som lockar fram uppehållsvädret? Eller är det rent av så att vädret är skitsamma när man väl är där ute och tränar? Dumt att chansa på något tänkte jag och i brist på andra träningskompisar drog ut med Jackson och sprang i backe. Jag kan faktiskt inte tänka mig ett bättre sätt att vakna till liv efter en såsig morgon, so i sig är en sanslöst skön start på dagen, än att komma ut i friska luften och svettas och flåsa. Kan ni?

sjöräddningen, utsikt, knippla — utsikt när jag är på väg ner för backen jag sprang i idag

alltid fint väder på söndag förmiddag, knippla, utsikt — mer utsikt, för den kan man väl inte få nog av?

Sista vändan …

löparglädje, Malin Lundskog, Knippla, utsikt — Här ska jag bara ner en vända till
(lagt jackan där nere för att inte kunna smita undan sista rundan –
både smart och skitjobbigt, he he)

allt fint väder, backträning, springer spaniel, malin lundskog, knippla — Jag hämtar andan efter sista vändan upp för backen. Jackson letar förmodligen löv som blåser …

Om det var söndagsförmiddagen eller träningen som gjorde det, vet jag inte. Men gôtt var det där ute. Det var som alltid fint väder på söndagsförmiddagen. Och jag är fortfarande så himla tacksam över att kunna springa (=lufsa) igen.

Vi ses snart igen allihop. Tills dess: Heja lugna morgnar och ut o njut! Oavsett väder …
Kram Malin Lundskog