Knippla

Vi pusslar som besatta

Jag tror inte att jag har pusslat sedan de nu vuxna barnen var små. Och då handlade pusslandet om fem, tio och kanske femtiobitars-pussel. Men på annandagen, när jag fick ett infall att jag ville göra något jag inte brukar och ändå fortsätta att bara vara ledig plockade jag fram pusslet vi fick från Claes syster för några år sedan. Och nu? Vi pusslar som besatta!

Sitter till frukosten knäpptysta och lägger våra bitar, med helt olika strategi. Claes börjar med de raka kanterna och vill bygga en ram först. Jag dyker rätt på en sjöbod och bygger utifrån motiv. Tänker att vi är som excel vs mindmapping. Men oavsett strategi sitter vi där och pusslar. Landar vid köksbordet efter promenaden. Glömmer att dricka kaffet medan det är varmt, missar perioder i junior-vm i hockey och starter i tour de ski. Bara lite till …

vi pusslar som besatta, knippla, jullov, sjöbodar — Knipplas hamnbassäng växer fram

vi pusslar som besatta, knippla, jullov, sjöbodar hamnbassäng — fler sjöbodar på gång

knippla, jullov, sjöbodar, pussel, hamnbassäng — bit för bit …

Pusselregler?

Ha ha, nu behöver jag visst sätta regler för pusslandet, annars kommer jag att pussla ända tills den sista biten är lagd. Tur att vi inte ska ha folk på middag den närmsta tiden, för trots att vårt köksbord är stort, är det helt belamrat med pusselbitar.

Vi ses snart igen, om jag inte har fastnat i något (livs)pussel. Hoppas inte det, för jag har manus att skriva klart, tröjor att sticka, träningspass att utföra och en tvättstuga att fixa i ordning. Men oavsett: heja det rofyllda pusslandet, som är väldigt lik stickningen jag skrev om häromdagen (här): bit för bit, maska för maska …
Kram Malin Lundskog

PS. Fick precis höra av min svärmor att det här pusslet bara är på 1000 bitar och borde gå fort att få klart. Bara 1000? Men, antar att det väl är med pusslande som allt annat: man blir bra på det man tränar på.

Att sova ute i december, vilket äventyr

Ja, vilket äventyr det var att sova ute i december. Inte för att något särskilt hände utan för att det var … december. Kallt. Fullmåne. Och spännande att utforska vad vi behöver för att hålla oss varma i våra hängmattor, Agneta och jag.

att sova ute, Malin Lundskog, en utenatt i månaden — stora vandringsryggan, fast promenaden är kort

Vi sågs vid vår basecamp vid halvtio-tiden igår kväll, tände brasa i öns nyaste fasta grill, värmde varsin liten paj och drack vin chaud (receptet jag testade igår var jättegott). Ja, och spelade näsflöjt förstås, som man ju gör när man kör en utenatt i månaden.

grillplats, knippla, en utenatt i månaden

fullmåne, att sova ute, mångata — månen! mångatan!
(Och pannlamporna behövdes inte…)

Alla värmande lager i hängmattan

Strax innan tolv sa vi godnatt och kröp in i varsin hängmatta. Jag hade laddat med ett vanligt liggunderlag i botten. Ni vet ett sådan där oldstyle, blått, tunt, skumgummi-ishigt. På det låg min double bubble, som jag testade i oktober för första gången och på den mina fårskinnsfällar. Sen kom sovsäcken och i den hade jag Claes sovsäck, som ett extra täcke under mig. Jag hade visserligen tänkt att ha sovsäck i sovsäck, men när jag testade dem upptäckte jag att min är vänsteröppnad och Claes höger, så … jag öppnade hans och la under mig. För det är underifrån det blir kallast, det har jag lärt mig sedan juni då vi påbörjade våra utenätter.

alla värmande lager
(ser ni månen där uppe?)

I sovsäcken hade jag en yllefilt som min mamma har vävt och en ullfilt som jag har stickat. Både varmt och fint att vira in sig i. Och självklart värmeelementet i form av en enlitersflaska med kokhett vatten. Plus kläder då förstås. Några lager. Det fladdrade en del i tarpen av vinden när vi gick och la oss och var rätt kallt om näsan, men det glömde jag snart. Ja, eftersom jag somnade. Herregud vad jag sover gott i hängmattan.

Fullmåne och soluppgång

I morse när vi vaknade var fullmånen fortfarande i full action, även om det ljusnade snabbt. Men det som gjorde att jag vaknade var nog ändå att jag var så fruktansvärt kissnödig. Ni vet … man drar ig in i det längsta och är inte ett dugg sugen på att lämna den varma sovsäcken. Men till slut måste man. Och vi var väl synkade i det där måstandet, Agneta och jag.

att sova ute, knippla, utsikt — utsikten från hängmattan när vi vaknade i morse

en utenatt i månaden, utsikt, soluppgång, december — färgsprakande bara fortsatte …

soluppgång, knippla grillplats, att sova ute — … och fortsatte

Och när vi väl var uppe kom solen och allting var så vackert att det inte gick att sluta titta på det. Färgerna på himlen när solen kom upp bakom Björkö. Tänk att vi får vara med om dem! Det var så vackert att när vi hade packat ihop oss kunde vi inte låta bli att ta ett dopp. Jo, det är sant. Vi kunde inte låta bli.

soluppgång, en utenatt imånaden, december, knippla — Agneta femtio meter från att vi kom på att vi måste bada i vackret

Malin Lundskog, orange himmel. Knippla, västkusten, soluppgång, att sova ute — ledsen att jag står i vägen för himlen, men nu ska vi bada!

Att sova ute är mängder med liv i livet

De här äventyren runt hörnet som mest innebär att vi sover, de är helt otroligt fenomenalt fantastiska. Jag är så tacksam och glad över dem och precis som jag skrev häromdagen, så tror jag att njutet ökar när det kräver en del mankemang för att ta sig till själva njutet.

Och nu ska jag kolla in varmare sovsäck. Den jag har en komforttemperatur på minus en grad, som vääl var ungefär vad det var ute i morse. Ytterligare en sak jag har lärt mig sedan vi började sova utomhus är att den temperaturen är gjord för män (om det inte står spelat att det är för kvinnor) och män är generellt varmare än vad vi kvinnor är. Vallningar eller ej … Jag hoppas ju att få sova ute i fler minusgrader, för som jag skrev i början. Att sova ute är lika mycket njut och mys och natur, som det är att testa hur vi håller oss varma. Nu laddar vi för januari och njuter av den sköna känslan av att ha sovit ute.

Vi ses snart igen, tills dess: HEJA äventyret runt hörnet.
Kram Malin Lundskog

Mer om våra utenätter hittar ni här: Jag säger ja och jag älskar det

Jullov i en dag

Idag har jag värmt upp inför jullovet. Ja, eftersom jag pluggar tänker jag att det är på sin plats med ett sådant. Eller, vad säger ni? Mitt endagarslov började med att jag vaknade utan väckarklocka, gick upp och fixade kaffe och skrev en stund. Förresten, nu när jag skriver om det inser jag att det nästan är som vilken dag som helst … Minus att jag alla dagar som inte är jullov har grejer jag måste göra. Idag hade jag inte en enda plan. Inga måsten. Inga planer. Herregud, så skönt!

Promenader, skrivande, stickande (tänk att jag stickar julklappar till ett barnbarn!) och hänga upp hängmatta i dagsljus inför decembers utenatt. Mer promenad, hundgos, skidor på tv, läsa. Fattar ni hur fort en helt ledig och oplanerad dag kan gå? Och hur mycket nytta den gör? Om endagarsjullov gör så här gott, vad ska då inte ett helt jullov göra? Särskilt ett där även Claes är ledig, vilket han inte är särskilt mycket just nu (julbord …)

springerspaniels, hängmatta, en utenatt i månaden — hängmattorna är redo, inför decembers en utenatt i månaden

Och nu ska jag försöka mig på att göra vin chaud till utomhusmyset i fullmånens sken. Jag har valt att gå på det här receptet med en temperanillo, återkommer i morgon med om det blev lyckat eller ej.

Sov gott wherever you are. Vi ses snart igen och tills dess: heja jullovsdagar!
Kram Malin Lundskog

Morgonmyser mig runt ön

”Här går jag och morgonmyser mig runt ön.” Ja, så tänkte jag i morse när jag tog rundan runt ön. Ingenstans mötte jag vinden. Överallt mötte jag utsikten, den ena vackrare än den andra. Eller, nej förresten. Utsikterna tävlar inte mot varandra. Alla var lika vackrast. Och ingenstans mötte jag vinden och hur mycket jag än älskar alla väder och vindar, så är det lyxigt att gå runt på en liten ö i södra Bohuslän i 0-1 sekundmeter.

Och människorna jag mötte, de sa det jag kände: Tänk att vi får gå här och njuta. Ja, tänk va? Hur stort det är att vara en liten människa mitt i allt vackret. Tror ni inte också att det gör något med oss? Något bra alltså.

morgonmyser, frost, utsikt, knippla, december — utsikt västerut

bänk, knippla, december, morgon, frost — Bänkarna! Kommer ni ihåg alla bänkar?

morgonmyser, utsikt norrut, knippla — … och utsikten mot Marstrand (man kan ana fästningen borta i diset)

dyhôla, bänkar, frost, knippla — här fick jag riktig vinterfeeling av all frost

morgonmyser, soluppgång, tallar, knippla — gick vidare österut, mot soluppgången

soluppgång, morgonmyser, tall, knippla — solen i havet, ser ni?

morgonmyser, knippla hamn, soluppgång, december — där ligger vår båt och myser i soluppgången

Livskvalitet skulle man kanske kunna kalla en morgonpromenad knôkad med tacksamhet? EN bra start osv …

Vi ses snart, nu ska jag skriva projektbeskrivning för mitt skönlitterära projekt på Linnéuniversitetet till våren. Det där som jag till slut bestämde mig för, som jag skrev om här häromdagen.

Till nästa gång: ut o njut!
Kram Malin Lundskog

Vilken utenatt vi fick i november

Ja, vilken utenatt vi fick på vårt en utenatt i månaden-äventyr i november. Den var kall, blåsig, regnig och ja, även om det inte låter klokt, så var den tamejtusan alldeles underbar. Någon gång under natten när jag vaknade av att jag fick regn i ansiktet kände mig till och med som en riktig vildmarksqueen. Ha ha.

Som jag skrev häromdagen så är detta med hängmattehäng en gång i månaden livsviktigt (läs här) och enda natten både Agneta och jag kunde i november var i natt. Trots att det var just i natt som alla dagars vindstilla, kyliga, soliga väder gick över. Men vad gör man liksom?

Jag tog med mig hundar och hängmatta ut på morgonen för att hänga upp i dagsljus innan en heldag i stan. Ja, i vanlig ordning äventyrade vi på hemmaplan, vilket ju underlättar när det är ont om tid, men man ändå vill ut och leka.

knippla, utsikt norrut, morgonpromenad — på väg mot dagens hängmatta-camp

tallar, knippla, en utenatt i månaden, — någonstans under de här tallarna bodde vi i natt

Morgon var kylig och klar och jag fick upp hängmattan snabbare och bättre än någonsin.

vilken utenatt, en utenatt i månaden, november, hennessy hammock, tar, knippla, springer spaniel — Jag var jättenöjd, hundarna var nog mest nöjda över att det gick så snabbt så att vi kunde fortsätta promenera

Vilken kväll vi fick!

Ja, sen kom ju kvällen, precis som den brukar. Jag packade ner min portabla eldstad som jag köpte häromdagen (mer om den i samma inlägg jag länkade till ovan), ved, glögg, pepparkakor, sovsäck, liggunderlag, fårskinnsfällar, , flaska med kokt vatten (som värmelement), yllefiltar, raggsockar, extra vantar och mössa, tjocktröja, näsflöjt och sittunderlag för kvällsmyset. Och i pannlampans sken traskade jag iväg mot nattens äventyr med kallrök ur munnen och snökorn dansande framför ögonen.

Det är någon särskilt med eld ändå, eller hur? Vi byggde ihop eldstaden och tände elden. Wow, så enkelt det var. Och vad bra det funkade! I alla fall ända till jag fick använda allt mitt tandborstvatten till att släcka elden. Helt i onödan, för klockan 23.00 kröp vi in i våra hängmattor och då kom regnet, precis som DMI hade utlovat (väderappen jag använder). Oj, vad det kom! För att inte tala om vinden … Men den kom också i utlovad riktning, så vi vaggade fint i lä.

pannlampans, malin lundskog, portabel eldstad — då kan vi släcka pannlampan!

Men innan dess hann vi att prata, äta pepparkakor, dricka glögg och vara tacksamma för att vi gör det här. Är ute i naturen. Och att det finns någon annan av samma skrot och korn ni vet. Det är fina grejer det.

Vad jag gjorde åt regnet ansiktet förresten?? Drog sovsäcken över ansiktet och hoppades att det skulle gå över. Det gjorde det. Eller så somnade jag bara? För det var lite blött under fårskinnet jag hade under mig upptäckte jag när jag kom hem i morse. Men jag har egentligen frusit mer än när jag har sträckt iväg fötterna utanför liggunderlaget eller haft händerna utanför sovsäcken. Jag har inte heller gått upp och kissat på hela natten. Det hade jag behövt, men. Inte i det regnet.

Och så blev det morgon

I morse var det väldigt skönt att det inte var långt hem. Vi slängde ihop våra grejer fortare än kvickt och kom hem och väckte både män och hundar. Men det var inte väder att mysa kvar i om man säger …

vilken utenatt vi fick, knippla, en utenatt i månaden, Agneta bergman — Agneta kliver hemåt med hela hängmattan i sovsäcken …

en utenatt i månaden, packning, vilken utenatt vi fick — Jag vräkte ut hela natten på golvet i källaren. Blööt och rörigt, men skit i det. Nu har jag fått ordning på alltihop.

Hela dagen har jag gått omkring med rosiga kinder efter nattens friska luft. Så härligt! Jag ser redan fram emot decembers utenatt och tror att jag vet hur jag ska fästa tarpen för att jag inte ska få regn i ansiktet, för det hade varit skönt att slippa.

Vi ses snart igen, allihop. Tills dess: heja både de minimala, små och stora äventyren i livet!
Kram Malin Lundskog

Förresten, vill ni läsa om våra andra utenätter? Det här är sjätte månaden i rad vi hänger i hängmatta en natt och jag har länkat till alla inläggen om våra nattliga äventyr här: Jag säger ja och jag älskar det.

Jag ger dig min morgon

Senaste veckan har suttit inomhus och skrivit till soluppgången. Men idag. Idag tog jag med mig hundarna ut i mörkret och mötte dagen. Ångrar inte de ord som inte blev skrivna. Nej, men ni fattar ju: att få vara ute i detta. Vem kan ångra det? Voilà: jag ger dig min morgon.

jag ger dig min dag, måne, himmel, morgon, västkusten — först mötte vi en halvfull måne och det var vackert så

soluppgång, västkusten, himmel, hav, november, jag ger dig min morgon — på andra sidan ön kröp solen fram bakom Björkö

vi nosade runt i Knipplas tomma gästhamn

färja, knippla gästhamn, morgon, bleke — färjan man helst inte vill ta från ln en morgon som denna …

jag ger dig min morgon, knippla gästhamn, bleke, sol — o så kom dagen, när vi gick hemåt igen

Förutom att jag har stärkt min tro på det fiffiga med att bryta sina rutiner för att undersöka hur bra de är (som jag skrev om här) gick jag där ute och längtade nästan ihjäl mig efter nästa sova ute-natt. Och då ska ni veta att jag sällan längtar efter något, eftersom jag är så galet nöjd med det jag har. Luften, utsikten och månen som lyser samtidigt som solen går upp …

Vi ses snart igen, tills dess: heja heja möten med dagen
Kram Malin Lundskog

PS.NI vet Fred Åkerströms låt Jag ger dig min morgon? Tycker så himla mycket om den, men det blev jag varse att min man inte gör. Eller gjorde … I ett försök att vara sådär härligt (?) romantisk satte jag på den när han han hade sovit över hos mig första gången. tänk lp-skiva, rasp, flickrum. Reaktionen blev inte riktigt som jag hade hoppats på. ”Men du, den här skitlåten behöver vi väl inte lyssna på?” Det, here we are, trettiofura år senare …