livsglädje

Bruce och E Street Band gjorde det igen

Jag nyper mig i armen och kan inte sluta att kraxa med min ganska hesa konsertröst. Det här hände faktiskt. På riktigt. Ikväll. Jag var på en av de bästa Brucekonserterna jag någonsin har varit på. Det var glädje, rock´n´roll och sånt fenomenalt ös från början till slut. Ja, det var massor av allt man kan önska sig. Bruce och E Street Band gjorde det igen. Och vet ni vad? Han avslutade med att säga att de kommer tillbaka. Precis som han gjorde på Ullevi förra sommaren. Och jag är helt pirrig. Tänk om han kommer till Ullevi 2025? 40 år efter hans första konsert där. Konserten då jag blev knockad av hans storhet. Vilken grej!

Malin Lundskog, Springsteenkonsert, 2024 Stockholm, Bruce Springsteen fan — Om jag sjunger? You bet!
(om det inte kallas att skrika … har inte frågat Claes om det)

Men oavsett om han kommer tillbaka med sitt band igen, så är det en sådan rysarglädjeinjektion att få vara med om en konsert som den ikväll. Att få vara med om Bruce och E Street Band. Det är livets liv det.

Bruce och hans E Street Band, Stockholm, 2024, konsert — Sa ju det: ös!

Bruce och hans E street band, konsert, stockholm 2024, Little Steven, Steven van Zandt — Little Steven är ju också en cool kille!

Bruce och hans E Street Band, konsert, stockholm 2024 — The river … Och jag tror ta mejtusan att även Bruce fällde en tår.

Konserten får massa guldstjärnor, men det får inte SL

Det var inget som talade emot att jag skulle på Springsteens konsert, även om inte allt var som det jag vill ha det. Dels var konserten i Stockholm (hallå! Den ska ju vara på Ullevi), dels var den inomhus (älskar utomhuskonsert, i nästan alla väder) på en arena som inte ens heter Friends längre. Och dels hade vi sittplatsbiljetter.

Men! Sittplats blev utan större krux ståplats, inomhus blev bara extra svettigt och det här var en av de bästa Bruce-konserterna jag har varit på. Så Stockholm funkar. Bruce och hans E Street Band gjorde det igen. Ja, det enda som inte funkar är att ta sig från arenan. Alltså vad f-n! När alla lyckorusiga konsertbesökare ska ta sig från Solna blir det för mycket för bussar och tunnelbanor.

När vi hade väntat ett bra tag på buss (tunnelbanan gick vi inte ens ner till på grund av horderna av människor som knôdde där) kom meddelandet från lokaltrafiken: Alla bussar inställda på grund av event. Va? Är det inte då det är läge att sätta in fler bussar? Styra om trafiken? För den stod still. Blåsljus kom inte fram. Taxibilar kom inte fram. Dessutom skulle första taxin vi efter en lång stund fick tag på ha 700 spänn för att köra in till stan. Undrar fortfarande om någon tog den bilen, eller om han sänkte priset.

Slutet gott, allting gott. Även om det inte är slut än …

Och vi? Ja, till slut fick vi tag på en bolt som snitslade sig in till stan med oss. Hungriga (skyll oss själva som hade ätit sen en sen frukost). Konsertrusiga. Och hade det inte varit en av sommarens somrigaste kvällar hade vi kanske inte tagit det med samma ro som nu. Konserten var för bra för att inte fortsätta att njuta av. Men det är inte tack vare SL och vilka andra inblandade det nu är i den här trafiksoppan som kvällen blev en toppenkväll. Det är tack vare Bruce. Bandet. Och alla vi som var där. Heja oss!

Förresten så finns det en fördel med sittplats. VI var jättesena in på arenan, eftersom vi träffade två lika stora Brucefans som jag innan konserten. Ja, vi hade så kul med dem och gottade oss åt våra respektive Bruce-minnen att vi fick rusa in för att hinna ta plats innan konserten började. För är det någon man kan lita på när det gäller punktlighet är det Bruce. Och E Street Band. Här är ett av mina minnen till exempel: Springsteen och jag och Hur ska jag kunna landa.

Vi ses snart! Till dess: HEJA människor, möten och Bruce
Kram Malin Lundskog

Kuststigen till fots och sjöss

Vilken dag vi har haft på Strandpromenaden, som är en del av Kuststigen (läs mer om Kuststigen här). Vi startade vid Skalbankarna och gick till Lindesnäs, där vi tog båten tillbaka nästan hela vägen. Jag gick bara vilse en gång, solen turades om att ta plats på himlen med vackra grå moln, frukostresterna smakade hur gott som helst och på vissa sträckor undrade vi om skulle haft lie med oss. Och vi fick både skog (myggor!), stad (viken sommarstadspotential!!) och hav (!!!) när vi tog oss an den här delen av kuststigen till fots och sjöss.

kuststigen, strandpromenaden, skalbankarna — skalbankarna som heter så för att de är badade av *trumvirvel* SKAL!
Men kanske inte som man tror, utan från djur.
Lär mer här, det är ju spännande ändå.

Den svåra vägen …

kuststigen till fots, stentrappa, uddevalla, strandpromenaden

trappsteg med mossa, strandpromenaden, uddevalla

Om möjligheten fanns valde vi den svåra vägen under dagens vandring ( se skylten ovan). Vad som var svårt? Vi vet inte riktigt om det är att det var smalt och halt längs Bäveån som rann längs rutten eller att vi skulle haft någon slags machete eller lie med oss för att komma fram på vissa ställen.

strandpromenaden till fots och sjöss, bävern, uddevalla, kuststigen, igenvuxet — som värsta bushmännen …

och ibland såg man inte stigen för allt som växer

Vi gick genom stan och kom till hamnen i Uddevalla, där skärgårdsbåten la loss för en tur, medan vår tur fortsatte till fots.

skärgårdsbåt, uddevalla — Skärgårdsbåt på väg ut från uddevalla

Utsikt över Uddevallbron

Jag har alltid gillat Uddevallabron (gillar broar över huvud taget som ni kan läsa om här). En stund efter det att skärgårdsbåten hade lagt ut kom vi fram till en utsiktsplats och där var den ju. Bron. Så till picknicken gjord på morgonens frukostrester satt vi och glodde på både bron och båtar.

uddevallabron, kuststigen, strandpromenaden, utsikt — utsikt till frukosttäggen

Efter picknicken fortsatte vi vandringen, hela tiden med bron i sikte.

kuststigen till fots och sjöss, vandring, strandpromenaden uddevall — så fint de har gjort det längs med berget, på väg söderut från Uddevalla

Malin Lundskog, vandring, kuststigen, uddevalla

Gustafsberg, Sveriges första kurort

Strax söder om Uddevalla och norr om vårt slutmål Lindesnäs ligger Gustavsberg som tydligen är Sveriges första kurort dit de väl bemedlade tog sig för rekreation. Väldigt mysigt och gott om stora (alltså JÄTTE-stora) ekar. Och god glass på det.

Efter Gustavsberg var det en kort bit kvar till Lindesnäs där vi avslutade vår vandring. Utan att ha koll på hur vi skulle ta oss tillbaka. Men vi har båda två inställningen att det ordnar sig, vi är ju inte ute i ödemarken. Och det ordnade sig. Men först gick jag vilse och njöt av mer utsikt och ett vattenfall.

skyltar, strandpromenaden, uddevalla — Redan när man ser skyltarna fattar man att det faktiskt är möjligt att gå vilse. Eller hur?

Gå inte vilse, sa Claes innan jag tog en egen avstickare på en ny svår (?) väg. Visst gick jag vilse. Kom tillbaka till Gustafsberg genom skogen, men först fick jag se ett vattenfall, därefter nådde en ny utsiktsplats och sedan letade jag ner skorna …

Ja, och sedan löste sig allt precis som vi hade planerat. Skärgårdsbåten kom och plockade upp oss och så åkte vi tillbaka in till Uddevalla igen.

skärgårdsbåt, lindesnäs, uddevalla — strax innan vi hoppade ombord

uddevalla hamn, varv, kranar — det är något visst med en kranar i en hamn ändå …

Nu har vi tagit oss till bilen igen och ska môla pizza medan vi tar oss vidare mot Solna och Brucekonserten på torsdag. Får se var vi hamnar ikväll …

Ses snart igen och tills dess: heja tilliten till att allt löser sig! Och broar. Och natur.
Kram Malin Lundskog

Frukost utanför tältet

I morse vaknade vi i vårt glampingtält och som i vilken saga som helst stod en picknickkorg med frukost utanför dragkedjan. I hörnet där morgonsolen glimtade till stod ett litet cafébord, som gjort för att äta frukost utanför tältet.

frukostkorg, glamping, anfasteröd gårdsvik, — en korg med allt man behöver, inklusive en hälsning

frukost utanför tältet, glamping, ljungskile — dukningen är inte så noga, så länge utsikten är som här

Till mysig utsikt blev vi ordentligt mätta på både yoghurt, müsli, mackor och ägg. Och kaffe, äpplejuice och äpplen. Så mätta att vi har snott med oss ägg, äpple och dubbelmackor som picknick på dagens vandring som vi tror blir några timmar längs Kuststigen. Vi får se …

Hur som helst så är jag glad att vi testade glamping och dessutom fick en go frukost utanför tältet. Och jo, jag tror fortfarande att det är en perfekt kombo för oss. Mer om glampingen på Anfasteröd Gårdsvik i Ljungskile hittar ni här.

Solen spricker upp och jag har precis lagt ett ex av Ett oönskat arv i korgen för pocketböcker som står i receptionen. Hoppas att någon blir glad över det.

ett oönskat arv, ljungskile, anfasteröd gårdsvik

Vi ses snart igen, nu kör vi mot Skalbankarna i Uddevalla. Tills vi ses: heja alla!
Kram Malin Lundskog

Glamping i Ljungskile

I morse åkte vi hemifrån i otta och ösregn. Vi har (typ) semester i några dagar och ska göra en långsam roadtrip mot Stockholm. Där blir det konsert med Bruuuuce på torsdag (hurra!!!). Efter att ha lämnat hundarna på Björnåsens hundpensionat (där var de när vi tågluffade förra året också), mellanlandade vi hos Stella the grandchild för babygos (skulle kunna sitta med henne huuur länge som helst) innan vi körde en bit norrut. För glamping på Anfasteröd gårdsvik i Ljungskile.

Glamping?

Jag är mer för det här med att sova ute än Claes. Just nu är jag ju dessutom besatt av hängmattehäng och hade gärna hängt mig upp till Stockholm. Men. Nu är vi två om det här livet, så vi möttes på typ mitten och valde att testa glamping. Jag ångrar mig icke! Så fint ordnat, bekvämt med allt man (jag) kan önska mig och ändå sova utomhus-feeling.

glamping i ljungskile, tält, altan, utsikt — tält with a view

glamping, tält, anfasteröd — samma utsikt fast inifrån tältet

glamping i ljungskile, toa, dusch, kök — kök och toa/dusch. Utedassfeeling fast med rinnande vatten.

glamping, anfasteröd gårdsvik, kök — allt man behöver i ett kök: vatten, ho, diskmöjlighet, vattenkokare och en kort fylld med glas, tallrikar och porslin

glampingtält, anfasteröd gårdsvik, kväll — glampingtältet by night

utsikt från glampingtält, anfasteröd gårdsvik — Kvällsutsikten, med myslampor. Hur fint?!

nattduksbord, glamping, anfasteröd gårdsvik — nattduksbordet då? Med en lampa oljelampestajl. Genomtänkt!

Nu har vi inte sovit här än, men det här med glamping verkar vara den perfekta kompromissen för oss där jag ju gärna sover ute och Claes är mer av en bekväm hotellkille. Och vem vet, kanske kanske är det här den smarta vägen att locka över honom till sova-utelivet? Ett steg i taget, ni vet …

Vi har inte bara hängt i och vid tältet ikväll. Vi tog en JÄTTE-härligt promenad till Lyckorna och musselbaren, men mer om det imorgon. Nu? Godnatt.

Vi ses snart, den långsamma roadtrippen mot Bruce-konserten fortsätter ju. Tills dess: heja kompromisser. Och Bruce.
Kram Malin Lundskog

HON ÄR HÄR NU!!!

Hon är här nu!!! Vårt lilla barnbarn. A star is born. Stella. Och det är så ofattbart ofantligt och alldeles underbart att jag inte förstår varför världen inte stannar en stund och bara tar in det här. För det är ju inget annat än ett mirakel. Ett litet barnbarn. En liten Stella. Mitt barns barn. Hon är här nu. Och jag vet inte vad jag ska göra med alla känslor som … svämmar över.

Det började någongång kring midnatt. För vår del alltså, för de nyblivna föräldrarna började det innan dess med vattenavgång och värkar och fram och tillbaka och fram igen till Östra sjukhuset någon gång igår kväll. Men vi fick ett sms runt tolvslaget, som jag såg någon gång strax därefter.

Ja, jag vet: kolla mobilen mitt i natten? Men jo. Jag vaknade till och har ju i väntan på detta lilla barnbarn haft koll på mobilen ungefär stup i kvarten, så jag kollade den och då hade det där meddelandet kommit. ”Vi är på Östra nu, om någon är intresserad.”

Om någon är intresserad??? Herregud. Sen kunde jag inte somna om, mer än korta stunder under natten. Det blev morgon och vi hörde inget mer. Timmarna gick och jo. För första gången under hela denna graviditet blev jag orolig. Glömde liksom av att en förlossning kan ta både 24, 36 och 48 timmar.

Vi går och fiskar …

Ja, så vi drog ut och fiskade, Claes och jag. För inte kunde jag fokusera på att skriva, som jag ju kom igång med igår. Och först när vi hade dragit upp ett gäng makrillar kom nästa meddelande. En bild. På en nybliven mamma och en baby.

Vi hissade upp våra krokar (ganska oroliga för att all vår makrill skulle göra lilla Stella till gaisare ha ha) och sänkte våra axlar och jag skrek där ute till havs. Av glädje. Och jag tycker verkligen att det är obegripligt att världen fortsätter snurra som om ingenting har hänt, när precis allt har förändrats.

utsikten när vi fick veta att vi hade blivit farmor och farfar

bubbel — skål farmor, sa Claes. Skål farfar, sa jag
på Matjes på Knippla

Och jag har en känsla av att allt jag har gjort idag är symboliska handlingar. Fisket, badet, bubblet. Ja, även lastmoppesvängen vi tog runt ön och frågade folket om de inte gick och undrade vem som just hade blivit farmor och farfar kändes symbolisk. Lite drömmande sa jag till Claes att det här vill jag göra varenda år den nionde juli. För att fira att hon är här. Vår stjärna. Lilla Stella.

Livet ändå. Stort är det. Jättestort. Och jag kommer att sova som en baby inatt. Vakna, somna, vakna … pirrigt glad och tacksam över att ha på ett kick (okej, det där håller förmodligen inte de nyblivna föräldrarna med om, men ni fattar) ha blivit ännu rikare.

Och vi ses ju snart igen, allihop. Tills dess: HEJA!
Kram Malin Lundskog

Mer om det stora med att bli farmor hittar ni här

Bastumys igår och bouleförlust idag

Livet går upp och det går ner, sådär som det ska. Ja, så att vi vet att vi lever om vi någon gång undrar? Kommer ni ihåg att jag brukar gå och basta varje fredag? Annars kan ni läsa om fredagsmyset bl.a. här: Min nya fredagsvana. Igår var det fredag och dags för bastumys igen. Med den lilla extra påminnelsen ”ta med glas” från en av de bastande damerna.

bastumys utonjut, knippla, mugg — Utonjut! Eller bastumys. Muggen funkar i alla lägen.

Jag knödde ner min bästa fredagsmugg i väskan och när jag kom till bastun var där ett himla halla ballo. Vi har en ny farmor bland oss och hon bjöd på bubbel. Så värt att fredagsmysa för ju. Tänk om det är min tur att bjuda på barnbarnsbubbel nästa gång?

bubbel, bastumys, ost — Extramys med ost och kex och jag älskar det härligt enkla med att bara öppna ostarna och slänga fram dem.
Älskar findukning också, men det här … bastumys!

Och att gå hem nybastad och nybadad, salt o go (exakt – ingen dusch som pajar den där salta känslan) till färdig middag, det är inget annat än höjden av lyx det.

Boule och min gamla sanning om bollkänsla

Och idag då? Då gick den rekordstora mixedboule-tävlingen av stapeln här på ön. Inte mycket att skriva hem om, om ni är ute efter mitt resultat. Däremot den härliga känslan av att alla var där, det var glädje och fest och någonstans där ute i väst kom kulingen och regnet lagom till att vi åkte ut, Claes och jag. Och det gjorde vi. Snabbt.

Nu hade jag inte förväntat mig något annat med tanke på träningsnivån vi ligger på när det gäller boulandet. Dessutom var vi båda två rätt splittrade med telefoner som jobbringde. Men ändå. Jag gillar verkligen inte att förlora (men det låtsas jag inte om inför de andra). I alla fall inte när det har något med bollar (som man väl kan kalla kloten?) att göra. Jag är ju tjejen med bollkänsla. Men den sanningen kanske är så gammal att jag ska revidera den? Precis som jag gjorde om boule när vi flyttade ut till Knippla. Det kan ni läsa om här: Spela boule är väl inget för oss?

Hur som helst, vi tog lastmoppen hem och jag låtsades att det var jätteokej att förlora med tanke på vädret …

Men bastumys igår och boule(förlust) idag, det är trots allt sköna grejer att ägna helgen åt. Upp och ner, som det ju ska vara.

Vi ses snart igen, tills dess: heja sköna helger?
Kram Malin Lundskog