självsabotörer

Misstagen vi gör när vi känner oss överväldigade och tipsen på hur du kommer bort från känslan kommer här. Inte för att jag brukar fokusera på misstag. Eller förresten: jag tycker ju inte ens att det finns misstag. Bara tagna missar …

Men hur som helst, så här gör många av oss när vi känner oss överväldigade och det hjälper oss inte ett dugg på vägen bort från den känslan. Kanske till och med tvärtom?! Jepp, det handlar om självsabotage! Kolla här:

Jag vet vad jag behöver göra, men jag har helt enkelt inte tiiiiid.

Visst är vi många som känner igen oss i att vi vet precis vad vi behöver göra, men när den där känslan av överväldigande kommer över oss då har vi helt enkelt inte tid att göra det som är bäst.

De flesta av oss vet till exempel att vi mår bäst om vi sover och vilar tillräckligt, om vi tar den där massagen mot en värkande rygg eller träffar våra vänner för att känna gemenskap och glädje. Men hallå?! Hur ska vi hinna när vi har så mycket?

Jag vet att ingen av oss är osmarta eller galet lata. Och jag vet att vi vill göra vårt bästa, men ibland kanske vårt bästa är på en annan nivå? Istället för att sova perfekt antal timmar, hitta bästa massören eller ordna middag för våra vänner kanske vi skulle kunna mikropausa, välja den massör som har nästa lediga tid och ta en promenad med vännen som bor närmst.

Exakt: det lilla stegets kraft! Myrstegsrevolutionen! De där små stegen som vi mäktar med att ta. De gör skillnad. De hjälper oss att få ändan ur vagnen. Att göra något. Att inte gå runt och tycka att vi borde … För borde och måste, det har vi väl bestämt, är två jävla as som inte är bjudna på vårt kalas???

Jag har så mycket att jag bara vill stänga av allt!

Tankarna irrar runt i huvudet och oron poppar i bröstet (eller är det i magen?) och när vi har den där stunden över vill vi helst släppa allt. Blockera tankar och distrahera dem genom TV, poddar eller musik.

Men kan det vara så att när vi tänker på ”att tänka” så avser vi de fokuserade tankarna. De som kräver energi av oss. Och glömmer bort vårt undermedvetna? Det som tänker gratis. Som inte kräver något annat än tomma stunder, utan påfyllnad av TV, poddar, musik.

För, hör på det här: när vi gör ingenting, när vi kanske tar den där promenaden utan lurar i öronen, när vi sitter och glor på en stubbe utan fingrarna skrollande på telefonen då händer det grejer! När vi inte försöker hindra våra tankar att fara runt lite som de vill. Komma och gå som tonåringar och unga vuxna i huset. då jäklar kommer lösningarna till oss. Då krymper problem och det som överväldigar blir inte så väldigt längre.

Visst låter det smart? Och egentligen så himla enkelt, eller hur? Du kanske redan nu vet när ditt undermedvetna jobbar bäst? Dela gärna med dig i så fall. Mitt funkar både under promenader, trädgårdsfixande, städning, löprundor och under meditationer. Bland annat …

Att känna sig överväldigad är en svaghet.

Jo, även om du inte tycker det så tror många att känslan av överväldigande är en svaghet. Men ärligt talat: vem sjutton har inte känt känslan? Och vem sjutton tror att det hjälper att hitta på att det är en svaghet?

Tror vi på att känslan av överväldigande är en svaghet blir vi självkritiska och trycker ner oss själva och det som händer när vi trycker ner oss själva är att vi tenderar att skjuta upp att göra något åt det som överväldigar. Uppgiften blir … överväldigande och det är ju gôrpinsamt att inte kunna hantera den, så det kanske inte är någon idé att jag försöker. Men jag borde … Och så vidare.

Eller så reagerar vi med att vilja göra det som överväldigar så perfekt att det blir i princip omöjligt. Perfektionisten ni vet. Alltså!

Hur gör vi den här tagna missen till en framgångssaga då? Jo, vi snackar snällt med oss själva. Vi berättar för oss att vi är starka. Vi ser tillbaka på alla de gånger vi har tagit oss igenom något som har känt omöjligt. Ja, till och med överväldigande!

Men vaddå, det är väl inte fel att tänka igenom något. Ordentligt?

När vi blir stressade, som vi blir när vi blir överväldigade, drar vi ofta våra styrkor till sin spets. Du som är tankfull går till att övertänka (säger man så på svenska?), du som har stor självtillit kan bli kontrollfreak och tycka att det är bäst att du gör allting själv, du som är noggrann kan bli en onödigt petig perfektionist och så vidare.

Läs gärna mina inlägg om självsabotörer, eller hela boken Skapa ditt drömliv, för att ta reda hur du är bäst på att sabotera för dig själv och fråga dig när de där stunderna av överväldigande kommer över dig: Behöver jag min tankfullhet/självtillit/noggrannhet (eller vilken styrka du nu besitter) just nu? Låt den styrkan chilla annars, så att den sabbar för dig. För det är klart att det inte är fel att tänka igenom något. Men det finns gränser, eller hur?

Jo, jag kramar de jag tycker om. Bara inte just nu …

När vi känner den där känslan av överväldigande har vi oftast inte samma känslomässiga energi och generositet vi har annars. Kramen vi ger vår partner eller andra vi har omkring oss (mind you, corona osv) blir inte så innerlig som den brukar. Men det märks knappt.

Vi tror helt enkelt inte att vi har tid för känslor, men vad det i själva verket gör är ju att vi inte heller fyller på med den kärlek vi brukar få. Och blir tomma. Omgivningen lägger ofta märke till det här innan vi gör det skövla och kräver uppmärksamhet på alla möjliga irriterande sätt. Som att trotsa (barn?) eller argumentera om oväsentligheter (partner?) och så är den negativa spiralen igång.

Som för så mycket annat som har med hälsan att göra är det fint om vi vet vad och vilka vi verkligen vill och behöver ha omkring oss när det stormar. Vad vi vill göra med dem. Gör det. Med dem. Även när det är alldeles för mycket omkring dig. Det hjälper dig att inte ta tag i de där missarna. Lovar!

Misstagen vi gör och våra mönster

Kort och gott: lär känna dina mönster, var snäll mot dig själv och kom ihåg att myrstegsrevolutionen är ett vinnande koncept i längden. Mer om myrstegsrevolutionen hittar du bland annat här och i min bok GLAD FRi STARK

Ses snart igen!
Dela gärna med dig av dina tankar i kommentarerna sålänge.
Stor varm kram (på avstånd och med nytvättade händer) Malin Lundskog