ö-liv

Julmarknad hemma på ön

Idag har vi haft julmarknad hemma på ön. Och igår kväll kom regnet. (Gôtt ändå, så att vi känner oss som hemma igen här på kusten.) Oavsett väder, så var det julmarknad och jag fick låna en sjöbod att stå i tillsammans med Sture. Fatta ni myset? Spelar ingen roll att mycket av den lilla snön vi hade har regnat bort.

julgran, julmarknad hemma på ön, knippla

Sture gör oljelampor, som nog står i var mans och kvinnas fönster här på ön. Tre knop i hamna heter de, för att det är så det är. Tre knop i hamna. Fortare än så kör vi inte in i Knipplas hamn (om det inte är svinströmt och blåser aaaasmycket och båten måste ha fart för att inte driva, men säg inte det till någon …)

Enda nackdelen med den mysiga julmarknaden?

Inte för att jag tycker att vi ska leta fel. Men det är som det är på vilken julmarknad eller mässa eller annan marknad som helst: är man utställare hinner man inte gå runt och njuta av atmosfären. Jag lämnade dock min post för två snabba besök i grannbodarna och fick med mig en krans till första julen hemma i det fint fixade huset och en härhandinbunden skrivbok med pärm av handtovad ull. Så fint hantverk! Som det ska vara på julmarknader, eller vad säger ni?

skrivbok, handtovad ull, knippla — har ni sett så fin? Kerstin Hammarson har gjort den.

julmarknad hemma på ön, anteckningsbok — har ni sett så fin? Kerstin Hammarson har gjort den.

julkrans, julmarknad — o så den lilla ängeln i kransen, skapat av Anna och Malena

julmarknad hemma på ön, knippla, tre knop i hamna — o så den lilla ängeln i kransen, skapat av Anna och Malena

Tur att besökarna tar med sig atmosfären in i boa när de kommer då, för det gör de. Vet ni vad som kanske var det roligaste av allt idag? Alla som berättar hur mycket de ser fram emot min nya roman (snacka om att jag ser fram emot nästa julmarknad). Något som också var det roligaste av allt var alla som köpte romanen. För att de hade hört om alla som såg fram emot uppföljaren. Ja, det har varit en så himla rolig dag. Nu? Räkor och uppladdning inför ny julmarknad imorgon. Då är det Billdals stall som gäller kl 12-16 och Billdal är ju hemmahoodsen för karaktärerna i Mariannes mirakel. Det blir också kul!

Ses snart igen, tills dess: HO HO HO?
Kram Malin Lundskog

Äntligen är Novent över …

Den som kom på det där uttrycket novent var säkert gôrnöjd med ordet. Och det är ju finurligt, absolut. Men. Alltså. Äntligen är Novent över, för jag tycker två saker om fenomenet (eller vad vi nu ska kalla det) novent och det är:

är vi så sålda på snabba belöningar att vi inte kan hålla oss några veckor?
kan vi inte stå för att vi vill dra igång med lampor och lyktor och stjärnor utan att skylla på novent?

äntligen är novent över, adventsstjärnor, jul, november, ljusslingor — Så här såg vårt hus i november. Och då struntar jag i novent …

Nej, jag är inte alls irriterad även om det nog låter så (att det här med rätt ord och ton ska vara så klurigt?). Jag gillar ju nytänk och dessutom finns det så himla mycket i världen som är värre än att människor anammar novent. Men jag tror att det här med novent speglar samhället på ett sätt. Som i min första punkt med de snabba belöningarna. Vi är så vana vid quickfixar och genvägar och har inte alls det tålamod som vi en gång hade.

Ta musik som ett exempel. Vet ni hur mycket längre intron till låtar var förr. Och då är förr typ 80-talet? Jo, förr (fortfarande 80-talet, även om jag tycker att det är nutid) hade en låt 20-25 sekunders intro och nu är vi nere på 3-5. Ja, ni fattar ju. Tänk The final countdown (är det ett av de bästa introna förresten, eller är det sweet child of mine?).

Och tv-program, som årets julkalender. Jag såg att Anders Hansen uttalade sig om att vi skulle bli helt uttråkade av att se 80-talsversionen nu. Det behövs snabbare klipp och mer pang på och rätt in i handlingen för att fånga 2023 års människorhjärnor. För övrigt älskar jag även årets version av julkalendern, precis som jag gjorde då. Förr.

Jag vet inte om det här är bra eller dåligt, men känns det inte lite stressigt?

Äntligen är novent över?

Och min tanke om att vi behöver ha en ursäkt för att släpa fram jullådorna och tända adventsstjärnor och julslingor redan i november. Kan vi inte bara göra det, utan att behöva luta oss mot att det faktiskt finns något som heter novent. Ta ansvar för vårt beteende. Visst är vi flockdjur och vill vara som andra, vilket gör det jättelätt att haka på fenomen man tror att man måste haka på. För att ”alla andra” gör det. Eller har det. Eller är det eller vad det nu kan vara.

Hur jag gör med novent? Nä. Inte min grej. Däremot plockade vi fram adventsstjärnor och hängde ljusslingor runt trappräcken någon gång i mitten av november. Både för att vi ville, men också för att vi dels hade pepparkakshusbakstävlingen med barnen då och för att här ute på den syndiga ön (ha ha, läste ni mitt inlägg igår?) blir det jättemörkt. Alltså J Ä T T E M Ö R K T. Om inte fullmånen lyser upp förstås.

äntligen är novent över, fullmåne, sjöbodar, knippla, november, bohuslän — alltså, tänk att månen kan lysa upp så här!

Men äntligen är novent över och december är här säger jag. Vad säger ni?

Over and out, vi ses snart igen och tills dess: HEJA alla, både noventfirare och andra.
Kram Malin Lundskog

adventsstjärna, novent, knippla — Adventsstjärnorna i fönstren lyser upp på morgonen också. I både november och december, he he …

Jag kommer från den syndiga ön

innehåller annonslänk till Bokus,

Ha ha ha, vilken dag jag har haft på Hönö. Julmarknad hela dagen i Hönö Klåva och julstämningen var tamejtusan på topp. Det roligaste med marknader och bokmässor är ju samtalen med människor. Både andra utställare och besökare. Som kommentaren jag fick från två Fotö-bor i dag om att jag kommer från den syndiga ön. Det kanske är därför jag trivs så bra där, he he.

jag kommer från den syndiga ön, julmarknad, skärgården i advent, hönö, knippla, förfatatre — utsikt från Länkarnas hus på Hönö. där jag stod på julmarknaden

Det här med den syndiga ön beror kanske på att människorna på de andra öarna var bra mycket mer kyrkliga än de är här på Knippla. Eller så har det med festglädjen här på ön att göra? Jag vet inte, men blir ju nyfiken. Det jag vet är att gästvänligheten och människoglädjen är stor här. Och att jag trivs. Men så älskar jag fester och har gått ur kyrkan också. Och nu var det inte synder utan advent i skärgården på Hönö jag skulle berätta om …

jag kommer från den syndiga ön, Mariannes mirakel, Malin Lundskog — jo, jag TYCKER verkligen att det är så här kul att vara på marknad med min roman

Samtal om synder, relationer och ö-liv på julmarknaden

Hur som helst, samtalen jag hade under dagen handlade om både syndiga laster, familjerelationer och ö-liv. Och wow för att både Fotöborna och folk från andra öar köpte min roman Mariannes mirakel på julmarknaden. Jag är så himla glad att jag hittar ut med min roman Mariannes mirakel igen. Som om både boken och jag har vaknat till liv och laddar om för nästa roman (hej våren 2024!) och fler marknader.

jag kommer från den syndiga ön, Malin Lundskog, knippla

Det är väl ändå jättemysigt med julmarknader? Jag tycker att de ger i alla fall en liten glimt av den där känslan jag hade som barn inför jul. Att det verkligen är en magisk tid på året. Och nej, jag tror faktiskt inte att vi kan köpa eller stressa soss till den känslan, men en sån här dag då jag självklart ör glad över försäljning, så är det samtalen jag minns. Och glittret i ögonen hos dem jag pratar med. Det är fint det. Att vara människa. Och att få stå på en julmarknad när snön faktisk har lagt sig utanför fönstren även här ute å öarna. It´s a kind of magic det också.

Apropå att jag kommer från den syndiga ön

Apropå det här med att jag kommer från den syndiga ön: Kommer ni ihåg att vi på Knippla kalla(de)s för knodar? Det berättade jag om här.

Vill ni också köpa ett (eller flera?) ex av min bok? Antingen gör ni det genom ett mail till mig för ett signerat ex eller så passar ni på hos Bokus om ni ändå ska köpa fler böcker.

(Som ni vet innebär ett klick på mina Bokuslänkar ingen extra kostnad för er, men köper ni något via min länk får jag en kick back på det.)

Vi ses snart igen, imorgon är jag tillbaka på Hönö och skärgården i advent igen. Undrar vad jag lär mig för nytt då?
Kram Malin Lundskog

Vinterbad och midsommarhetta

Alltså, kolla! Vi har fått snö på Knippla. Inte mycket, men det är väl inte kvantiteten som räknas, he he. Och mitt i det här vackra har jag suttit inomhus JÄTTE-många timmar och svettats. Jo, på riktigt. Och det beror inte på vallningar och klimakteriet utan på att i berättelsen jag skriver på just nu är det midsommar och värsta värmeböljan. Jag blev så varm att jag tog mig ut för det som kanske kan kallas säsongens första vinterbad?

vinterbad, Malin Lundskog på Knippla, västkusten — alltså, färgskalan här ute!

fotsteg i snön, vinterbad, Malin Lundskog — julbikinin är på

Malin Lundskog, vinterbad, kalla bad, västkusten, knippla — julbikinin är på

utsikt från bastun på Knippla, västkusten — utsikten gick inte av för hackor idag heller

klippa på Knippla, lä, vinter, kalla bad — och här bakom var det lä

Det här är en av de bästa och mest uppiggande pauserna från livet bakom tangentbordet jag vet. Och det är också stunder som de här som jag undrar varför jag ibland under korta ögonblick funderar över om det är vettigt att bo här ute på ön. Det är ju världens vettigaste grej! Särskilt när skrivpasset handlade om världens svettigaste tjej (och härmed är även rim-stugan i full gång).

Ps. det var inte dumt att komma in i värmen och fortsätta skriva om svettiga sommardagar efter badet här ute.

Vi ses snart igen. Tills dess: HEJA pauserna man inte vill vara utan.
Kram Malin Lundskog

Mer om kalla bad här och mer om mitt författarskap både här på bloggen, men också i podden Skriverier med Malin och Cilla. Ni vet väl att ni kan prenumerera på båda?

Vad gör ett hem hemtrevligt och gästvänligt?

Jag hänger kvar i Lund en dag till, även om jag är hemma på ön igen. För sedan i lördags har jag gått och klurat på vad sjutton det är som gör att man känner sig välkommen hos folk. Vad gör ett hem gästvänligt? Och vad är det som gör ett hem hemtrevligt?

I fredags åkte jag till Lund efter en härlig inbjudan från en vän om att komma och bo hos henne inför bokmässan (som jag skrev om igår). Egentligen känner vi inte varandra jätteväl. Vi har inte träffats särskilt många gånger irl (däremot online). Och ändå. Ändå visste jag redan innan att jag skulle trivas. Och jag fick rätt, det kändes redan när jag klev innanför dörren. Jag kände mig till och med så hemma, att jag slängde ytterkläderna på golvet och stövlade rätt in i köket.

Vad gör ett hem till en plats man känner sig hemma på?

På fredagskvällen fick jag fiskgryta, som Anna och hennes man var modiga nog (tyckte de själva) att göra till en öbo. Den var gôrgod. Och vi pratade om livet och böcker och nya jobb och familjer och husdjur och klimakteriet till gott vin och god dessert. Ni vet, en sån där kväll som man inte vill att den ska ta slut, samtidigt som man är tillräckligt bekväm för att säga att man är trött och vill sova.

vad gör ett hem, kaffe, frukost, gästvänligt — morgonkaffet är alltid dagens godaste. Men extra gott, när det serveras av någon man tycker om.

Och på morgonen kände jag mig som ett stort barn. När jag vaknade hörde jag röster från köket, där de vuxna (min kompis Anna och hennes man) fixade frukost. Och jag? Jag sträckte på mig, tvättade av mig och släntrade ner på värsta tonårsmanér i köket och njöt. Av sällskapet och frukosten och livet. Sen drog jag till bokmässan.

vad gör ett hem gästvänligt, äggsufflé, frukost — FATTA äggsufflén!

Det var på väg hem i min kalla cabriolet (jo, jag fick ju en cab som lånebil nu när min bil är på verkstad på grund av påkörd. Synd att det inte är sommar, he he) som jag funderade på vad sjutton är det som gör att man känner sig hemma hos någon? Jag ställde frågan i Instagram stories eftersom jag tänkte att vi kanske tycker olika om det här. Och samtidigt som svaren kom in, klarnade det allt mer för mig.

Det här gör ett hem gästvänligt

Svaren jag fick handlade om allt från färska blommor och levande ljus, via att man känner sig bekväm och att hemmet inte är ett uppvisningshem till spännande inredning och lite skit kvar i hörnen. Jag håller med om all of the above. Dessutom tror jag att det som får mig att känna mig välkommen och avslappnad är att de som bor i huset är avslappnade och bjuder in mig i sin vardag. Att jag som gäst blir en del av värdarnas liv. De kanske glömmer av att jag inte vet var toan eller vattenglasen finns. För att de tar mig för en självklar del i deras hem, oavsett om de sätter mig i arbete eller säger åt mig att sitta ner och njuta.

Ja, det var vad jag kom fram till under mina timmar hem från bokmässan i Lund. Då reflekterade jag över vad det var som gjorde att jag älskade att vara hemma hos Anna och hennes familj. Oh jag kom fram till att det var det där självklara. Att jag för några timmar fick vara en helt naturlig del i deras liv. Ja, det är gästvänlighet och hemtrevlighet de lux. Människorna. Människorna och det de är, inte så mycket det de gör, hur hemmet ser ut, hur städat det är eller hur välplanerat besöket är. Det är människorna som är hemtrevligheten och gästvänligheten i ett hem.

Att jag fick god mat på köpet, det är en bonus jag är så tacksam för.

Krånglar vi till det i onödan?

Men, vad säger ni? Finns det något som gör att ni känner er som hemma hos andra. Eller kanske motsatsen, känner att ni inte trivs hos någon? Jag tror nämligen att det här är ett typiskt område där vi krånglar till det. Vi tror att vi måste städa som fan och tindra med ögonen när vi serverar det perfekt tempererade vinet för att gästerna ska känna sig välkomna när det kanske inte är svårare än att vara som relaxad och precis som vanligt. Eller vad tror ni?

Keep it simple och umgås, det mår vi gôtt av. Om inte annat umgås vi här på bloggen snart igen, tills dess: HEJA hemtrevligheten?
Kram Malin Lundskog

Sicken jädra fest naturen bjuder på

Sicken jädra fest jag kom hem till efter bokmässan i Lund. Ni vet, när man är sådär seg efter att ha stått på bokmässa och varit sitt allra trevligaste hela dagen, lett författarsamtal och dessutom suttit massa timmar i bil. Som är en lånebil. Och lånebilen är en cab. Oh well. Hem kom jag efter en finfin bokmässa och landade trött och hungrig i soffan. Och kände inte ett dugg för att ge mig ut igen. Men. Så. Såg jag på min aurora-app att det fanns stora chanser att få se det där färgsprakande norrskenet. Så jag trotsade baksmällan och drog ut på fest med min man och hundarna. Jag ångrar inte en sekund att jag gjorde det.

sicken jädra fest, aurora borrealis, norrsken, knippla — det här mötte vi utanför dörren

sicken jädra fest, norrsken, knippla, västkusten — utsikt från toppen av ön

sicken jädra fest, norrsken, aurora, västkusten — och stjärnorna de tindra så klara …

Norrskenet va?!

Norrsken alltså. För några år sedan hade jag aldrig sett det. Och det hamnade på en önskelista över sådant jag gärna ville se. När vi för två år sedan var i Fjätervålen och åkte skidor fick jag se det för första gången. Nu verkar det inte vara någon hejd på festligheterna på himlen, för det här är andra gången i år som himlen bjuder på färgfest.

Jag tackar gladeligen ja till fler sådana här fester, naturen. Visst är det magiskt? Har ni sett det? Var, när, hur? Och känner ni som jag, att när man är där ute och ser sådant här, så är det som att insikterna om vad som är viktigt i livet dimper ner i en. Och det som är viktigt är oftast det här. Enkla. Naturen. Och de man tycker om. Eller vad säger ni?

Vi ses snart igen, tills dess: HEJA naturen. Och oss.
Kram Malin Lundskog