Malin Lundskog

författarskap och livsglädje

livsglädje

Morgonrutinen på blanka eftermiddagen

Ibland är det som att jag tror att om jag inte får morgonrutinen gjord på just morgonen så är det kört. Men idag kom jag på andra tankar. Just idag genomförde jag hela proceduren med meditation och skrivande på morgonen. Men det var några dagar sedan sist. Ja, ni vet det där med livet som händer lite för intensivt ibland?

Jag kom fram till några kloka (för att vara mig i all fall) saker under mitt reflekterande skrivande i morse. Dels att jag mår bra av att börja dagen med att meditera och skriva. Och dels hur mycket lättare jag känner mig ensam och hamnar i jämförelseträsket (gaaah!) när jag rusar in i dagen. Mjukstarten med medvetna tankar på vem jag vill vara, vad jag vill bidra med, vad jag är tacksam över och hur jag vill må gör verkligen skillnad. Nej, jag vet. Det är väl inget nytt i sig. Det som är nytt är att jag insåg att även om jag rusar in i dagen betyder inte det att jag inte kan stanna upp senare under dagen. Det är inte kört. Hur bra?!

Hellre än morgonrutin på eftermiddagen än inte alls

Vilken tur va? För inte vill jag tro på lögner som jag hittar på när jag har bråttom. Som att jag är ensam. Eller inte lika mycket värd som de jag får för mig att jämföra mig med. Eller få för mig att jag inte förstår mig folk. Jag vet ju att jag har fullt av människor omkring mig som bryr sig om mig.

Är jag på en bra plats blir jag snarare inspirerad av de jag en stressig dag jämför mig med på ett oinspirerande sätt. Och det där med att döma och inte förstå sig på folk. Det är så långt ifrån allt jag vill vara. Och så lätt att halka in i när det är mycket och allt går fort. Det pratade vi dessutom i senaste avsnittet av Mitt perfekta liv, som ni kan höra här. Va? Jag är och vill ju vara en nyfiken en. Som frågar (eller fantiserar som en sann författare, mind you) om människors beteenden.

Det känns gôtt rent ut sagt, att komma på att morgonrutinen är bättre på eftermiddagen än inte alls. Som när jag kom på att jag faktiskt kan skriva på kvällen också. Inte bara på förmiddagen. Vilken befrielse ändå. Att vi kan vända på dygnet, he he. Att frukost är en perfekt middag, det vet vi ju redan, eller hur?

morgonrutinen, morningpages, Malin Lundskog, anteckningsbok

Förresten, ni som blir nyfikna på morgonrutiner kan läsa mer här och här bland annat.

Vi ses snart igen och tills dess: HEJA morgonrutinen oavsett tid på dygnet.
Kram Malin Lundskog

Mina bästa tips på mjuka paket

Mina bästa tips på mjuka paket passar även er som inte köper julklappar. I alla fall till en viss del. Och för er som går och funderar på julklappar som bäst passar de också. Hur bra är inte det? Och hur är det möjligt? Jo, ser ni. Kolla här:

mina bästa tips på mjuka paket, aktivist, random acts of kindness, julklappstips
Har ni sett några bättre tips på mjuka paket någon gång, jag bara undrar.

Jag blir glad ända in i själen av att se det här. Göra det här. Och av att hitta Random acts of kindness foundation. Jag har ansökt om att bli en raktivist, vi får väl se om jag blir godkänd. Men jag behöver ju inte vänta med att vara snäll, eller hur? Det behöver ingen av oss. Vi behöver faktiskt inte ens vänta till jul, det är bara att köra på. Och det fina med att vara en aktivist är att man inte ger för att få eller för att det ska synas att det just är jag som ger. Det handlar om att ge. Punkt.

Ja, har ni hört våra två senaste avsnitt i podden Mitt perfekta liv, så har ni hört om hur jag just nu visar min tacksamhet bland annat. Snällt både mot dem jag är tacksam för och mig själv. Här hittar ni podden:

Fler tips på mjuka paket?

I mitt hejarop (som nyhetsbrevet jag skickar ut heter, sedna tiden då jag var en riktig hejare) förra veckan tipsade jag om hur det som till synes är hårt på utsidan kan vara mjukt på insidan. Som en bok till exempel. Det är lätt att tro att det är en hård klapp, men i själva verket kan det ju vara en klapp fylld av kärlek, glädje och godhet. Eller hur? Och jo, jag passade på att tipsa om min roman Mariannes mirakel förstås. Där även några av karaktärerna är hårda på utsidan, men det skulle kunna vara så att de visar sig vara riktiga mjukisar på insidan. Vem vet? Vill ni veta mailar ni mig och ber mig signera en roman och skicka till er ögonaböj.

I det mailet tipsade jag också om sällskapsspel. Älskar att det är årets julklapp, ett så fint tecken på tillsammans, eller hur? Har ni några favoritspel? Just nu är det När då då och På fem sekunder, som jag helst spelar. Men är riktigt sugen på Cluedo igen. Är det fortfarande kul?

Jag älskar mjuka paket. Och böcker och spel. Och att bli överraskad, jul eller inte. Det ena behöver kanske inte förta det andra. Vad säger ni, mjuka paket, inga paket eller lite av varje?

Ses snart igen, tills dess: HEJA alla random acts of kindness. Och alla andra acts of kindness.
Kram Malin Lundskog

ps. Länken till Cluedo är en sponsrad länk, som inte innebär något särskilt för er om ni följer den och/eller köper något hos adlibris. Köper ni något innebär det en liten kick back till mig. Så vet ni.

random acts of kindness, caring, mina bästa tips på mjuka klappar

Vad gör ett hem hemtrevligt och gästvänligt?

Jag hänger kvar i Lund en dag till, även om jag är hemma på ön igen. För sedan i lördags har jag gått och klurat på vad sjutton det är som gör att man känner sig välkommen hos folk. Vad gör ett hem gästvänligt? Och vad är det som gör ett hem hemtrevligt?

I fredags åkte jag till Lund efter en härlig inbjudan från en vän om att komma och bo hos henne inför bokmässan (som jag skrev om igår). Egentligen känner vi inte varandra jätteväl. Vi har inte träffats särskilt många gånger irl (däremot online). Och ändå. Ändå visste jag redan innan att jag skulle trivas. Och jag fick rätt, det kändes redan när jag klev innanför dörren. Jag kände mig till och med så hemma, att jag slängde ytterkläderna på golvet och stövlade rätt in i köket.

Vad gör ett hem till en plats man känner sig hemma på?

På fredagskvällen fick jag fiskgryta, som Anna och hennes man var modiga nog (tyckte de själva) att göra till en öbo. Den var gôrgod. Och vi pratade om livet och böcker och nya jobb och familjer och husdjur och klimakteriet till gott vin och god dessert. Ni vet, en sån där kväll som man inte vill att den ska ta slut, samtidigt som man är tillräckligt bekväm för att säga att man är trött och vill sova.

vad gör ett hem, kaffe, frukost, gästvänligt
morgonkaffet är alltid dagens godaste. Men extra gott, när det serveras av någon man tycker om.

Och på morgonen kände jag mig som ett stort barn. När jag vaknade hörde jag röster från köket, där de vuxna (min kompis Anna och hennes man) fixade frukost. Och jag? Jag sträckte på mig, tvättade av mig och släntrade ner på värsta tonårsmanér i köket och njöt. Av sällskapet och frukosten och livet. Sen drog jag till bokmässan.

vad gör ett hem gästvänligt, äggsufflé, frukost
FATTA äggsufflén!

Det var på väg hem i min kalla cabriolet (jo, jag fick ju en cab som lånebil nu när min bil är på verkstad på grund av påkörd. Synd att det inte är sommar, he he) som jag funderade på vad sjutton är det som gör att man känner sig hemma hos någon? Jag ställde frågan i Instagram stories eftersom jag tänkte att vi kanske tycker olika om det här. Och samtidigt som svaren kom in, klarnade det allt mer för mig.

Det här gör ett hem gästvänligt

Svaren jag fick handlade om allt från färska blommor och levande ljus, via att man känner sig bekväm och att hemmet inte är ett uppvisningshem till spännande inredning och lite skit kvar i hörnen. Jag håller med om all of the above. Dessutom tror jag att det som får mig att känna mig välkommen och avslappnad är att de som bor i huset är avslappnade och bjuder in mig i sin vardag. Att jag som gäst blir en del av värdarnas liv. De kanske glömmer av att jag inte vet var toan eller vattenglasen finns. För att de tar mig för en självklar del i deras hem, oavsett om de sätter mig i arbete eller säger åt mig att sitta ner och njuta.

Ja, det var vad jag kom fram till under mina timmar hem från bokmässan i Lund. Då reflekterade jag över vad det var som gjorde att jag älskade att vara hemma hos Anna och hennes familj. Oh jag kom fram till att det var det där självklara. Att jag för några timmar fick vara en helt naturlig del i deras liv. Ja, det är gästvänlighet och hemtrevlighet de lux. Människorna. Människorna och det de är, inte så mycket det de gör, hur hemmet ser ut, hur städat det är eller hur välplanerat besöket är. Det är människorna som är hemtrevligheten och gästvänligheten i ett hem.

Att jag fick god mat på köpet, det är en bonus jag är så tacksam för.

Krånglar vi till det i onödan?

Men, vad säger ni? Finns det något som gör att ni känner er som hemma hos andra. Eller kanske motsatsen, känner att ni inte trivs hos någon? Jag tror nämligen att det här är ett typiskt område där vi krånglar till det. Vi tror att vi måste städa som fan och tindra med ögonen när vi serverar det perfekt tempererade vinet för att gästerna ska känna sig välkomna när det kanske inte är svårare än att vara som relaxad och precis som vanligt. Eller vad tror ni?

Keep it simple och umgås, det mår vi gôtt av. Om inte annat umgås vi här på bloggen snart igen, tills dess: HEJA hemtrevligheten?
Kram Malin Lundskog

En lugn söndag

Jag älskar människor, jag tycker om att ha mycket omkring mig och en hel del att göra. Men ändå. En lugn söndag. Så himla skönt. Och det är väl det här som är grejen med livet. Kontrasterna. Och att kunna välja dem själv, eller vad säger ni?

en lugn söndag, frälsarkrans, knippla, utsikt
lugnt på många sätt

På söndagförmiddagar har jag min träning här ute på Knippla och det var enda passa tiden-grejen för dagen. Och ett härligt träningspass med goa människor ingår i vad jag kallar lugn söndag, även om själva träningen är allt annat än lugn. Men ni vet. Resten av dagen. Soffhäng, stickning, bokläsning, hundgos, slumra, hundpromenad och mera soffa. Utan att kolla klockan. Bara gå på känsla. Och nej, jag har inte ens duschat efter träningen. Får se hur det blir med det …

Ses snart igen, tills dess: HEJA lugnet. Och kaoset, om ni hellre vill ha det.
Kram Malin Lundskog

PS. Enda abret just nu är att de där pepparkakshusbyggena från igår står på mitt kontor, det luktar så gott att det rinner i munnen på mig.

Struktur är tydligen inte så viktigt

Struktur är inte min starkaste sida. Och vet ni, jag har skyllt på att det är därför jag inte får vissa saker gjorda. Ni vet, det är alltid skönt att ha något att skylla på och min grej har bland annat varit just bristen på förmåga att strukturera. Men, håll i hatten, det är tydligen inte så viktigt. Jag vill ha lite kaos och oordning.

struktur, moln som speglas i vatten, knippla, västkusten, novembermorgon
lätt att tro att det kaos när det inte är ordning …
men molnen som speglas i vattnet har ju också en viss struktur, eller hur?

Nu lever jag inte livet i totalt kaos, utan lite struktur behöver och vill jag ha. Men bara lite. Och det är just det som är finessen för mig. Lite. Och här har jag trott att jag borde göra som man bör (även om jag är nästan allergisk mot vad man ”bör” göra). Ni vet. Planera, sturkturera och göra schema för att få saker och ting gjorda, när det är nästan precis tvärtom. Jag får panik av för noggrann ordning och reda. Jag vill ha kaos och oordning. Ja, alltså, jag vill jobba på känsla och utgå från den när jag ska göra det jag har att göra.

Är det lagom som är bäst? Igen?

Kan det vara så att lagom är bäst och don efter person stämmer in även på det här med struktur? Jag strukturerar upp mina arbetsdagar med några punkter på en att göra-lista. Några kan vara allt från en till tre. Möjligtvis fyra eller fem, om det är smågrejer. När jag kollar in listan på morgonen börjar jag med det jag antingen känner mest för, eller vet att jag kommer att känna minst för framåt eftermiddagen.

Det där är my kind of struktur och den insikten kom jag på när jag morgonskrev om vad jag verkligen vill ha. Jag började tänka tankar om struktur som fick mig att rysa av obehag. Efter en stund insåg jag att det enbart handlade om vad jag trodde att jag borde önska mig. Det var inget som var viktigt på riktigt för mig.

Det kom jag fram till under skrivstunden, när jag insåg hur mycket jag får gjort utan exakta scheman, noggranna planeringar och någon slags systematiskt struktur. Jag strukturerar och jobbar på känsla. Det funkar. För mig. Och när den polletten ramlade ner (säger man ens så längre?) så föll ett ok från mina axlar (man kanske inte säger så heller?) och en sten från mitt hjärta (vad hände med alla dessa liknelser?). Mitt sätt funkar för mig, ger mig större frihet och får mig att göra det jag ska. Och det är väl själva grejen?

struktur, utsikt från Knippla mot Marstrand, morgonpromenad
Efter skrivstunden gick jag ut på morgonpromenaden och reflekterade vidare om det här med struktur.
Är det jag som är fast i någon slags norm om vad struktur är?
struktur, bleke, västkusten, utsikt från knippla mot hyppeln
Ännu mer struktur, eller hur?

Struktur kanske ändå är viktigt?

När jag tänker efter är struktur kanske visst viktigt, men inte på det sätt jag trodde. Är ni med?

Vad funkar för er? Om ni inte vet har jag ett hett tips: häng med hos min vän Dorro, hon är sanslöst grym på att förklara struktur och planering.

Vi ses snart igen, tills dess: HEJA personligt lagom struktur.
Kram Malin

Vad är det bästa som kan hända idag?

Den frågan ställer jag mig (nästan, nästan, nästan) varje morgon: Vad är det bästa som kan hända idag? Och wow vilken skillnad den gör. Men det är inte den enda frågan jag ställer mig när dagen börjar.

vad är det bästa som kan hända, ljuslyktor och levande ljus, Malin Lundskog, morgonmeditation
min morgonstund med meditation och reflektion

Fler frågor att börja dagen med

Ungefär så här ser mina frågor till mig själv ut varje morgon. Ibland skriver jag ner svaren efter min morgonmeditation (mer om den här), ibland reflekterar jag över frågorna under morgonpromenaden.

  • Hur vill jag känna mig idag?
  • Vem vill jag vara idag?
  • Vad är det bästa som kan hända idag?

Det gör gott att bestämma sig för en riktning för dagen (bättre än alla att göra-listor och detaljerade planer i världen tycker jag).

vad är det bästa som kan hända idag, knippla, hav, himmel, morgonpromenad i november
morgonpromenaden isande vind idag

På första frågan, om hur jag vill känna mig idag, svarade jag att jag vill känna mig lätt, rolig och stark, smart och kärleksfull. Det är inte varje dag just det här är viktigast för mig. Men oavsett vad som dyker upp som svar, så ger det en skön påminnelse om vad jag faktiskt vill fokusera på. Nån mer än jag som kidnappas av annat annars? Och tror att det är viktigare att bocka av nån lista fylld av prestation?

Vem vill jag vara idag då? Jo, jag vill vara hon som inspirerar andra och lockar till skratt. Jag vill också vara hon som slutför (hej hej igångsättare) och skapar. Det inspirerar mig mycket mer än att ha uppgiften skriva nyhetsbrev framför mig. Och att göra-punkten skapa gratisgåva till alla som vill fira Mariannes mirakel två år. Är ni med?

Vad är det bästa som kan hända idag?

Mitt svar på den frågan är anledningen till det här blogginlägget. För det jag svarade var att det bästa som kan hända är att jag skriver ett blogginlägg på temat. Och att jag skrattar mig igenom dagen.

Jag vet inte vad ni tycker, men för mig är det är så inspirerande och också en påminnelse om vem jag mår bra av att vara. Annars vet man ju inte om man blir en Marianne (ja, som i Mariannes mirakel) och det vill jag inte. Men, som vi pratade om på Mariannes mirakulösa bokklubb igår, det är nog lätt hänt att man halkar dit om man inte är är medveten om hur man vill känna sig och vem man vill vara.

Vad vet jag, kanske har jag varit hon som inspirerar i och med det här inlägget? Det kan jag ju inte veta, men jag kan göra mitt bästa.

O så ses vi snart igen, tills dess: HEJA HEJA dig, oavsett hur du börjar dagen.
Kram Malin Lundskog

ps. ni vet väl att ni kan följa bloggen, antingen genom rss-flöde eller till exempel genom att spara den som favorit. Om ni gillar det jag gör här alltså. Och gör ni det – tipsa gärna era nära och kära och andra som ni tror kan gilla den.

En hemsida från Everday