sagres

Vardagsrutiner mitt i äventyret

Vardagsrutiner fast man är på äventyr? Ja, även om jag älskar spontanitet och att följa magkänslan så är det ändå skönt att ha något att förhålla sig till. Det där något kan ju vara hyfsat flexibelt, men efter fem dagar här i Sagres har verkar vi ha skapat några slags vardagsrutiner.

Dagen börjar med kaffe (icke gjort på saltvatten, som häromdagen). Sedan skriver jag till min man kommer upp, en stund senare. Jag låtsas att jag enbart skriver för att han ska få sova längre, men i själva verket kan den stunden vara dagens bästa skrivstund (säg det inte till honom bara). Men ni fattar. Hundarna är frukostmätta och lugna, jag har dagens godaste kaffe i koppen och en klarvaken, utvilad skrivarhjärna. Hur bra?

vardagsrutiner, malin lundskog på stranden i sagres — hej, vardagsrutin

kaffe, promenad, frukost …

När så även Claes har fått i sig sin kaffe tar vi hundarna och går ut. Visa av gårdagens väldigt sena frukost tog vi med oss frukostmackor ut idag och kanske är det en del av vår vardagsrutin här. Vi får se …

springer spaniels på stranden i sagres, vardagsrutiner — strandens kungar

Idag hittade vi en öde strand, där hundarna kunde springa som dårar hur mycket de ville. Att se dem lyckliga, gör oss lyckliga. Ja, vi beter oss precis som småbarnsföräldrar som sitter och ler lyckligt när de ser sina små rulta runt och vara glada. Och mackorna smakade hur bra som helst. Särskilt efter ett dopp.

bada, strand, sagres, hund, malin lundskog, vardgasrutiner — tror inte Jackson kände sig helt bekväm med att bada i vågsuget

vardagsrutiner, sagres, poicknick, strand — frukostpicknick på playan, kanske en ny del i vardagsrutinen här?

Efter morgonrundan, som varar mycket längre här än hemma, går vi hem och jobbar. Idag har jag redigerat (igen. Eller fortfarande.) det mansu som jag hoppas blir min tredje roman. Jag älskar berättlesen, men det är något som inte blir som jag vill och jag är inte helt på det klara med vad. Just nu plockar jag bort perspektiv och en del av berättelsen som är fröet till att den ens kom till. Det ska bli så skönt att komma ut på andra sidan.

vardagsrutiner, sagres, Malin Lundskog, författare, workation — jobbliv i Sagres

Så är dagen slut

Och sen är det dags för ny hundrunda. Och middag. Sedan är dagen slut. Tack och godnatt. Ungefär så.

Ja, det går ihop att ha rutiner och älska frihet. Det kanske till och med är en förutsättning för att klara av friheten, eller vad säger ni?

Over and out från äventyret vid världens ände, vi ses snart igen. Tills dess: länge leve friheten. Och vardagsrutinerna? Särskilt de flexibla, för imorgon blir det inte riktigt som idag …
Kram Malin Lundskog

Just det ja, mer om äventyret här i Sagres hittar ni här: Vi åker till världens ände

Sånt jag har glömt att ta med på resan

Med tanke på vår oplanerade resa är det inte så konstigt att jag har glömt saker, eller hur? Det konstigaste jag har glömt är joggisar. Vem reser bort utan ett par goa joggingbyxor, menar jag? Och några kvällar har jag faktiskt saknat dem, eftersom det har varit kallt i huset. Något annat jag har glömt är ett par stickor. Och en högtalare, för go musik. Och! Bland sånt jag har glömt att ta med på resan till världens ände är solskyddskräm.

Tidigare i veckan har bristen på solskydd inte gjort så mycket, eftersom det har varit soligt, molningt och regnigt om vartannat. Men idag har det varit sol och varmt hela långa dagen. Och vi har varit ute. Hela långa dagen. På vandring till fortet på yttersta udden (nu snackar vi världens ände på riktigt) och i trädgården med manus i högsta hugg.

sånt jag har glömt att ta med på resan, malin lundskog, solbränd i sagres — röd om näsan …

Tur att det kommer en dag imorgon också. Då ska jag köpa solskydd, det lovar jag mig själv. Joggisar klarar jag mig utan, precis som högtalare. Och att jag glömde ett par stickor innebär bara att jag inte kan sticka klart mitt ena projekt. Tur att jag har ett till med mig.

Fortaleza de sagres

Fortet vi gick till idag ligger på den sydligaste udden i Sagres. Om jag har förstått allt rätt så byggdes det på order av Prins Henry, som också kallades Henry sjöfararen, killen som upptäckte Azorerna bland annat.

Alltså, vilket läge för ett fort. Med hur branta, höga klippor som helst runt omkring och sikt åt alla håll och kanter. Själva fortet kanske är så vackert, men utsikten. Wow!

Brorsam springer spaniel, fortet i sagres — alla kollar in utsikten!

fyren, fortaleza de sagres — fyren längst ut på udden

fortaleza de sagres, klippor, sol, himmel, hav — ett fort med utsikt …

fenrando pessoa, utsikt, dikt, fortaleza de sagres — en dikt med utsikt …

utsikt, uddar, fortaleza de sagres — och från udden där fortet ligger ser man till nästa udde och en annan fyr, dit vi säker kommer. En annan dag. Med solskydd …

Vi gick ut för att ta en morgonrunda med hundarna. Och hamnade på fortet. Det hade vi ingen aning om innan vi gick ut, så när vi nästan fyra timmar senare kom hem var vi inte så lite sugna på frukost …

Om fortet är värt ett besök? Absolut för vyernas skull. Och för att fantisera om hur de stod här och kikade på båtar med vänner och eller fiender. Och hur de härifrån någon gång insåg att världen kanske faktiskt inte tar slut här. Dessutom är det självklart värt ett besök, om man gillar fort.

Sånt jag har glömt

Men tillbaka till sånt jag har glömt att ta med på resan. Joggisar, högtalare, stickor och solkräm. Vilket av det skulle du aldrig resa utan?

Idag är det en vecka sedan vi drog iväg på vår drygt månadslånga workation. Känns som en evighet sen. Och samtidigt som att vi inte har landat riktigt än, om ni fattar. Men härligt är det ochn äventyret har en tendens att bli som tågluffen i somras: fylld av utsiktsnjut.

sånt jag har glömt att ta med på resan, sagres, solskydd — kepsen åkte inte på förrän efter morgonrundan …

Vi ses snart igen, tills dess. heja oanade äventyr!
Kram Malin Lundskog

ps. att besöka fortaleza de Sagres tar egentligen inte alls några fyra timmar, det var bara vi som gick en omväg.

Vill ni läsa mer om vår workation i Sagres, som kanske än så länge verkar vara en enda semester? Här hoppas jag komma ihåg att samla alla inlägg. TYcker ju att det är mycket roligare att berätta allt vackert vi ser, än att skriva om att jag skriver varje dag. För det gör jag.

Höga vågor

Efter debaclet med kaffet i morse stannade vi i huset ända till eftermiddagen. Då hade jag redigerat flera kapitel i, Frida Karlsson kört en femmil i världsklass och solen tittade fram. Med vatten (gott dricksvatten mind you), apportleksaker och regnkläder i ryggan gick vi ut. Mot stranden. Eller stränderna, menar jag. De finns ju överallt. Och där mötte vi höga vågor. Och på nästa strand JÄTTE-höga vågor.

Till och med hundarna backade undan från vattnet flera gånger och det känns ju betryggande att de har någon slags självbevarelsdrift. Ibland undrar vi, nämligen. Särksilt om Jackson, vår lillkille …

I solen i lä mötte vi sommaren och tittade på surfarna som letade vågor. Jag tänkte fel och sa något om att om jag inte hade pajat knät, skulle jag verkligen vilja testa att vågsurfa här. Kom på att om jag inte hade pajat knät, hade vi inte varit här just nu utan åkt skidor på ett snöigt berg någonstans. Tänk vad fort vi kan glömma ändå, och bara njuta av det som är. För jag är inte ett dugg ledsen över att vi traskar runt på stränder, bland vågor och på klippor med en utsikt som är helt otrolig.

och JÄTTE-höga vågor

När vi reste oss och gick vidare försvann sommaren. Vinden är mer vår och krisp än däst somrig. Vi gick hur som helst med vårvinden till nästa vik och där var de. De JÄTTE-höga vågorna. Eftersom vi är på en udde hamnar vikarna i olika riktningar, så vindar och vågor träffar helt olika. Jag förstår att det här är ett mecka för surfare, för det finns nog alltid en vik med perfekta vågor.

I den här viken fanns inga surfare, bara vi och en fotograf som säkert fångade vågskummet mycket bättre än jag, men jag gjorde några försök i alla fall. Vilka krafter det finns ute i naturen, eller hur?

Och hundarna var minst lika lyckliga som oss över att inte bli störda av andra hundar (oj oj oj så mycket hundar här är) eller av oss.

Ses snart igen och tills dess: HEJA krafterna i både oss och naturen
Kram Malin Lundskog

Fler inlägg om vår workation i Sagres hittar ni här: Vi åker till världens ände

Malin Lundskog, vind i håret, sagres, strand

Vatten som smakar salt och några missförstånd

I morse vaknade jag, som jag brukar, före Claes. Gick upp, släppte ut hundarna i trädgården och gjorde kaffe. Alltså ni vet det där morgonkaffet. Det är ju det bästa kaffet. Och hade ni frågat mig innna i morse hade jag sagt att morgonkaffet är det bästa kaffet oavsett hur det smakar. Men. Inte detta. Jag spottade ut det. Har ni någonsin druckit kaffet gjort på vatten som smakar salt? Don´t try it.

Inte för att jag fattade att det var salt det smakade. Jag trodde att jag hade fått nån omärkbar släng av covid, när tydligen smakerna kan sättas ur spel (tror faktiskt inte att jag har haft covid). Smaken påminde mig om hur jag tyckte kaffe smakade när jag var gravid och det är jag helt övertygad om att jag inte är. Men skam den som ger sig. Jag gjorde en ny kopp. Tänkte att jag kanske bara hade skedat upp fel mängd av pulverkaffet …

Hur som helst, min man som ändå är köksmästaren i familjen (Two Fat Pigs, som har blivit hans nya skötebarn efter den som brann ner på ön?) kom upp och spottade ut han också. Saltvatten, sa han kort och gott.

Idag gick vi därför och köpte vatten på dunk. Kånkade hem tio liter och frågade vår airbnb-värd om vattnet. Och … det är tydligen så det kan vara ibland, när reningsverket inte mäktar med att göra sitt jobb. Om vi nu fattade rätt alltså. Hon är inte jättebra på engelska och vi är ännu sämre på portugisiska.

malin lundskog, regnrock, regn, vatten som smakar salt — Vi gick ut efter vatten och hamnade i en av alla regnskurar (med droppar som smakade sött)

springer spaniels, sagres, vatten som smakar salt — I väntan utanför affären. På husse och sötvatten

Annars dricker vi vattnet här. Det smakar inte som hemma, men är ändå okej. Dessutom godkänt som livsmedel och jag kan inte tänka mig något mer onödigt än att köpa vatten när det finns i kranen.

Söta popcorn och grädde till frukost

Ändå fint det här, hur bra man klarar sig med miner, gester och några få ord på engelska? Ja, inte för att jag är säker på vad hon sa om vattnet, men hon stod där och vevade som ett reningsverk gör (det vet väl alla hur det ser ut, ha ha). Annars har vi bara missuppfattat vad det stod på popcornpåsen och det som vi trodde var yoghurt. Hej, söta popcorn (inte lika gott som salta till en kall öl om ni frågar mig) och grädde istället för yoghurt till frukostfrukten.

Det går alltså ingen nöd på oss, allt funkar och vattnet i kranen smakade mycket bättre efter några timmar. Men kaffe på vatten som smakar salt var ingen höjdare, I tell you.

Jag (försöker) samla inläggen om vår långa workation i Sagres här, om ni vill läsa: Vi reser till världens ände

Vi ses snart igen och tills dess: HEJA morgonkaffet!
Kram Malin Lundskog

Vi åker till världens ände.

Vi åker till världens ände istället för till Sierra Nevada. Låter inte det kul? Världens ände. Kommer ni ihåg när jag skrev att det är tur att vi inte gillar att planera? Nu har vi planerat i alla fall. Om en vecka drar vi till världens ände, som tydligen ligger i Portugal och också kallas Sagres. Som jag ser fram emot det här.

Vi slänger in hundar, datorer och hundmat, hundleksaker, hundpass, hundgodis, hundbajspåsar och lite kläder i bilen. Att resa med två hundar är lite som att resa med barn. Deras grejer kommer först och har man dessutom två halvstora hundar som tar upp hela bagageluckan och deras jättesäck med mat tar upp typ halva baksätet, ja … då blir det alldeles perfekt med plats över för vår packning, ha ha.

Vi har hyrt hus via Airbnb. Alltså är inte det ett fantastiskt sätt att hitta boende på? Det är inte direkt högsäsong nu, så vi kunde välja och vraka ganska bra och det var inte ett dugg svårt att hitta något som uppfyllde det enda krav vi egentligen har på ett boende och det är en inhägnad trädgård. Jepp, återigen med hänsyn till hundarna. Och oss … Det är mycket lättare att slappna av om vi vet att de inte kan rymma om de skulle få för sig det (hej alla löptikar inom en sjumilakliv-radie till exempel).

Vad ska vi göra där?

Eftersom mitt knä är som det är, kan jag förmodligen inte ta några längre hikingrundor som vi (mest jag) annars älskar att göra. Så vi får se vad vi ska göra mer än att njuta av utsikt (fattas bara annat vid världens ände?) och god mat. Och jobb. Det gillar vi också, att jobba. Jag hoppas skriva massor på ett nytt manus och Claes vill hänga med på vad som händer på Two Fat Pigs, krogen han är med och driver.

Och så har vi njutet av resan, ni vet den som är mödan värd. Att sitta bredvid varandra och prata. Eller vara tysta. Vi får se var vi hamnar på vägen. Och vad vi gör på plats. För mer än vart vi ska har vi trots allt inte planerat …

Har ni varit i Sagres? Eller har ni något tips på kul ställen att stanna på längs vägen?

Vi ses snart igen och tills dess; HEJA livets äventyr!
Kram Malin Lundskog

Mer om äventyret i Sagres:
Vilka regler gäller för resgodis

Vem vet var bochum ligger?

Framme i La Rochelle, i kanten av Atlanten

Vatten som smakar salt och några missförstånd

Höga vågor

Sånt jag glömde att ta med mig på resan

Vardagsrutiner mitt i äventyret

Vi kollar in fyren på udden

Tog en utflykt från det ena äventyret

Bland mygg, matförgiftning o mastodontfästing